# På grund av platsbrist inom Kriminalvården kom en förvarstagen som var säkerhetsplacerad att vistas oacceptabelt länge i en polisarrest

JO 2022-08-29 dnr 1602-2021

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr
                                                                           2022-08-29                                   Sid 1 (8)
                                                                                                   1602-2021
Justitieombudsmannen                                                                               4936-2021
Per Lennerbrant                                                                                    4937-2021




                        På grund av platsbrist inom Kriminalvården kom en förvarstagen som
                        var säkerhetsplacerad att vistas oacceptabelt länge i en polisarrest


                          Beslutet i korthet: En förvarstagen man kunde av säkerhetsskäl inte vistas i förvaret.
                          Migrationsverket beslutade att mannen skulle säkerhetsplaceras. På grund av att det
                          inte kunde erbjudas någon plats inom kriminalvården kom mannen att vistas i drygt
                          två veckor i en polisarrest.
                          JO konstaterar att en polisarrest inte utgör en lämplig miljö för en person som är
                          förvarstagen. Säkerhetsplacering av en förvarstagen i en polisarrest måste enligt JO
                          ses som ett sista alternativ som bör undvikas i största möjliga mån. Om en
                          förvarstagen placeras i en polisarrest bör det endast vara för en mycket begränsad
                          tid. JO anser att det är helt oacceptabelt att mannen fick vistas drygt två veckor i
                          arresten.
                          JO kritiserar Kriminalvården för att myndigheten dröjde med att erbjuda en plats i
                          anstalt eller häkte. Migrationsverket kan enligt JO inte undgå kritik för att verket dröjde
                          med att lyfta ärendet till den grupp för särskilt svåra ärenden som finns inom verket
                          och som sedermera upphävde beslutet om säkerhetsplacering.
                          Enligt JO visar ärendet på det som JO påtalat vid flera tillfällen, nämligen det
                          problematiska med att Migrationsverket av säkerhetsskäl placerar förvarstagna, som
                          inte misstänks för eller har dömts för brott, inom kriminalvården eller i polisarrest. För
                          att återigen lyfta denna fråga överlämnar JO en kopia av beslutet för kännedom till
                          regeringen.

## Bakgrund

AA skulle överföras till Tyskland med stöd av den s.k. Dublinförordningen och
                        togs i förvar. Den 3 februari 2021 beslutade Migrationsverket att AA skulle
                        placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, eftersom han hölls
                        avskild och av säkerhetsskäl inte kunde vistas i en förvarslokal (s.k.
                        säkerhetsplacering enligt 10 kap. 20 § första stycket 2 utlänningslagen, UtlL).
                        AA fördes samma dag till en polisarrest. Han kom att stanna i arresten fram till
                        den 18 februari 2021 då han återfördes till en förvarslokal.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                Dnr 1602-2021 m.fl.       Sid 2 (8)




Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 22 februari 2021 förde BB, som var
stationsbefäl vid den aktuella polisarresten, fram klagomål mot
Migrationsverket, Polismyndigheten och Kriminalvården. Klagomålet gällde att
AA vistats drygt två veckor i arresten. BB anförde i huvudsak följande. En
polisarrest kan likställas med en isoleringscell och en placering där bör endast
vara tillfällig. AA var lugn under hela vistelsen hos polisen. Polismyndigheten
försökte förmå Migrationsverket att göra en ny bedömning och åter placera AA
i ett förvar. Kriminalvården borde under två veckor ha kunnat få fram en plats i
häkte eller i anstalt.

Utredning
Migrationsverket, Polismyndigheten och Kriminalvården uppmanades att yttra
sig om den egna myndighetens handläggning av AA:s säkerhetsplacering.
Myndigheterna skulle också besvara ett antal frågor bl.a. om säkerhetsplacering
av förvarstagna i allmänhet och om samverkan mellan myndigheterna i denna
fråga.

Myndigheterna yttrade sig till JO under hösten 2021. Yttrandena finns
tillgängliga hos JO.

Migrationsverkets yttrande
Migrationsverket uppgav bl.a. följande. Det framgår inte i ärendet vilka
kontakter som föregick placeringen. Enligt verkets rutin ska dock förvaret först
kontakta Kriminalvårdens placeringssektion. Om det inte finns plats i häkte
eller i anstalt kontaktas polisen för att söka efter en arrestplats. Enligt
planeringen skulle AA hämtas för verkställighet till Tyskland fredagen den
5 februari 2021. Resan avbokades dock samma dag som den skulle ha ägt rum.
Verket fick då besked från Kriminalvården att det inte fanns någon plats för AA
i häkte eller anstalt. Verkställighet planerades därefter till den 17 februari 2021,
men den 16 februari 2021 fick man besked om att verkställigheten skulle
skjutas upp. Samma dag lyftes AA:s säkerhetsplacering till Gruppen för särskilt
svåra ärenden inom Migrationsrättsenheten på Migrationsverket, som den 17
februari 2021 gjorde bedömningen att den tid som AA då vistats i arrest var för
lång. Säkerhetsplaceringen upphävdes därför trots att Kriminalvården meddelat
att AA kunde beredas plats i häktet Växjö. AA överfördes i stället till förvaret i
Märsta.

Migrationsverket redovisade i huvudsak följande bedömning.

      Migrationsverket har genomfört besök eller samtal med AA vid tre tillfällen
      under säkerhetsplaceringen och varit i kontakt med Kriminalvården vid ett flertal
      tillfällen under AA:s tid i polisarresten. Kriminalvården har dock vid flertal
      tillfällen uppgett att det på grund av platsbrist inte funnits möjlighet för
      Kriminalvården att ta emot AA inom Kriminalvården. …
      Migrationsverket har inte kunnat påverka den uppgivna platsbristen inom
      Kriminalvården. Migrationsverket upphävde dock säkerhetsplaceringen när den
                                                                   Dnr 1602-2021 m.fl.       Sid 3 (8)




      planerade verkställigheten till Tyskland ställdes in flera gånger av
      Polismyndigheten och placeringen i polisarresten därmed blev för långvarig.
      Därtill kan tilläggas att Polismyndigheten rådde över frågan om AA skulle
      hållas i fortsatt förvar med tanke på rådande omständigheter. Polismyndigheten
      hade kunnat häva förvarsbeslutet om personen inte lämpligtvis kunde återgått till
      förvaret på grund av säkerhetsskäl eller placeras i häkte eller på anstalt på grund
      av platsbrist.
      Enligt vår bedömning är det i en situation där en arrestplacering pågått för länge
      klart lämpligare att förvarsbeslutet upphävs. Detta eftersom ett upphävande av
      placeringsbeslutet leder till säkerhetsmässigt högst otillfredsställande
      konsekvenser.

Kriminalvårdens yttrande
Kriminalvården redovisade i huvudsak följande. Det förekom inte några
kontakter mellan Kriminalvården å ena sidan och Migrationsverket och
Polismyndigheten å andra sidan innan AA placerades i arresten. Av uppgifterna
i ärendet framgår att samordnaren vid Migrationsverket först den 9 februari
2021 gjorde en begäran till placeringssektionen om plats i häkte för AA.
Placeringssektionen utredde och svarade samordnaren samma dag att AA vid
den tidpunkten inte kunde anvisas någon häktesplats till följd av platsbrist.
Samordnaren förnyade den 11 respektive den 15 februari 2021 sin begäran om
en plats i häkte för AA. Efter utredning svarade placeringssektionen att AA på
grund av platsbrist fortfarande inte kunde anvisas plats i häkte. Några försök att
hitta plats för AA på en normalavdelning i anstalt gjordes inte. En förvarstagen
som är säkerhetsplacerad utanför förvarets lokaler ska hållas avskild från övriga
intagna, vilket medför att flertalet platser inom kriminalvården inte är
anvisningsbara. Den 16 februari 2021 informerade placeringssektionen verkets
samordnare om att det omgående fanns en plats för AA i häktet Växjö.

Kriminalvården redovisade också bl.a. följande.

      I oktober 2020 meddelades Migrationsverket både via e-postmeddelande och
      sedermera via nationellt möte att Kriminalvården befann sig i en beläggningskris
      med följd att det vid aktuell tidpunkt och en tid framöver skulle vara en akut
      platsbrist i både häkte och anstalt. Beläggningen i häkte var vid aktuell period
      över 100 procent. Placeringssektionen skulle även fortsättningsvis utreda ifall
      förutsättningarna fanns att ordna med häktesplats, men detta kunde inte
      garanteras. Placeringssektionen hade svårt att hitta häktesplatser till förvarstagna
      vid denna tid vilket föranledde Migrationsverket att söka plats hos
      Polismyndigheten. Beläggningssituationen var vid tidpunkten för den aktuella
      säkerhetsplaceringen mycket ansträngd och är så än idag.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten uppgav i sitt yttrande att AA placerades i den bäst utrustade
cell som fanns att tillgå, vilket var en anhållningscell. Den var dock, förutom att
det fanns ett bord, i stort sett lika enkel som en cell för frihetsberövande med
stöd av lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. Arrestvakterna
hade tätare tillsyn och försökte samtala med AA vid tillfälle. AA erbjöds
utevistelse i rastgård så mycket som möjligt och han erbjöds även böcker att
läsa. Stationsbefälet var flera gånger inne i arresten och samtalade med AA.
                                                                   Dnr 1602-2021 m.fl.        Sid 4 (8)




Polismyndigheten redovisade vidare bl.a. följande.

      [Polismyndighetens styrdokument anvisar] att ett förvarstagande i polisarrest
      med stöd av den nu aktuella bestämmelsen i utlänningslagen bör undvikas.
      Polisarresterna är sämre utrustade och har sämre förutsättningar till ett humant
      omhändertagande än vad en kriminalvårdsanstalt eller ett häkte har. Att förvaras
      som förvarstagen i en polisarrest är ett stort ingrepp i den personliga integriteten.
      Det finns begränsade möjligheter till isoleringsbrytande åtgärder, utevistelse
      samt möjlighet att röra sig fritt. Polismyndighetens arrester är i första hand
      avsedda för förvar av personer upp till max 72 timmar, därefter ska den intagna
      flyttas över till häkte.
      Om en placering som avses i nu aktuell fråga till nöds inte kan undvikas anser
      Polismyndigheten att det enbart bör bli fråga om en mycket kortvarig placering.
      Att en sådan placering pågår under så lång tid som i det nu aktuella ärendet
      framstår mot angiven bakgrund som långtifrån acceptabelt.

Rättsliga utgångspunkter
Bestämmelser om förutsättningar för förvar av utlänningar finns i bl.a. 10 kap.
UtlL och i Dublinförordningen.

I 11 kap. UtlL finns bestämmelser om hur en utlänning som hålls i förvar ska
behandlas. Han eller hon ska behandlas humant och hans eller hennes värdighet
ska respekteras. Verksamhet som rör förvar ska utformas på ett sätt som innebär
minsta möjliga intrång i utlänningens integritet och rättigheter. (Se 11 kap. 1 §
UtlL.) En utlänning som hålls i förvar ska ges tillfälle till aktiviteter, förströelse,
fysisk träning och vistelse utomhus (se 11 kap. 3 § UtlL). Han eller hon ska ges
möjlighet att ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför
lokalen utom om besöket eller kontakten i ett särskilt fall skulle försvåra den
verksamhet som rör förvaret (se 11 kap. 4 § UtlL).

En utlänning som hålls i förvar enligt utlänningslagen ska som huvudregel
vistas i lokaler som har ordnats särskilt för detta ändamål och som
Migrationsverket ansvarar för. Migrationsverket har ansvaret för behandlingen
och tillsynen av en utlänning som hålls i förvar. (Se 11 kap. 2 § första och andra
stycket UtlL.) Migrationsverket får dock under vissa förutsättningar besluta att
en utlänning som hålls i förvar ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest, bl.a. om den förvarstagne hålls avskild och av säkerhetsskäl inte kan
vistas i Migrationsverkets förvar (s.k. säkerhetsplacering, se 10 kap. 20 § första
stycket 2 UtlL).

För behandlingen av en utlänning som är säkerhetsplacerad gäller häkteslagen i
tillämpliga delar. Utlänningen ska, utöver vad som följer av den lagen, ges
möjlighet att ha kontakt med personer utanför inrättningen i samma omfattning
som en förvarstagen person som vistas i ett förvar och även i övrigt beviljas de
lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn till ordningen och
säkerheten inom inrättningen. (Se 11 kap. 2 § tredje stycket UtlL och prop.
2011/12:60 s. 94).
                                                             Dnr 1602-2021 m.fl.      Sid 5 (8)




Utlänningslagen ska tillämpas så att en utlännings frihet inte begränsas mer än
vad som är nödvändigt i varje enskilt fall (se 1 kap. 8 § UtlL).

JO:s tidigare granskningar
JO har under många år granskat förhållandena för förvarstagna som placeras
inom kriminalvården. Granskningen har lett till kritiska uttalanden från JO:s
sida och till att regering och riksdag flera gånger uppmärksammats på behovet
av ändrade regler, bl.a. att det bör införas ett lagreglerat förfarande för
omprövning av beslut om säkerhetsplacering. Majoriteten av de förvarstagna
som säkerhetsplaceras inom kriminalvården vistas enligt JO under avsevärt
sämre förhållanden än de som är placerade i Migrationsverkets förvar och de
har generellt sämre möjligheter att åtnjuta sina lagstadgade rättigheter. JO har
därför uttalat att häkten och anstalter inte utgör en lämplig miljö för
förvarstagna och satt ifråga om förvarstagna som inte utvisas på grund av brott
över huvud taget ska placeras inom kriminalvården (se bl.a. JO 2011/12 s. 314,
JO 2014/15 s. 216 och JO 2021/22 s. 221).

JO har även vid åtskilliga tillfällen uppmärksammat platssituationen vid landets
kriminalvårdsanstalter och häkten och uttalat kritik mot Kriminalvården bl.a. för
att intagna med verkställbara fängelsestraff blir kvar i häkte och för att häktade
personer blir kvar i arrester. Regeringen har uppmärksammats på situationen.
(Se bl.a. JO 2021/22 s. 261 och JO:s beslut den 27 januari 2022, dnr 7654-
2020.) I det förstnämnda beslutet uttalade JO att Kriminalvården har ett
samhällsviktigt uppdrag med dagligt ansvar för ett mycket stort antal
frihetsberövade samt att beläggningssituationen inom kriminalvården under en
längre tid varit mycket ansträngd och att situationen medfört påtagliga negativa
konsekvenser för intagna. I beslutet från januari 2022 riktade JO Katarina
Påhlsson allvarlig kritik mot Kriminalvården för att en intagen vistats i häkte
under två månader i väntan på plats i anstalt och uttalade att ärendet tydligt
illustrerade vilka konsekvenser den fortsatt ansträngda beläggningssituationen
inom kriminalvården medför.

Bedömning
Inledning
AA kom att vistas som säkerhetsplacerad i en polisarrest i drygt två veckor. Min
granskning har avsett hur de berörda myndigheterna hanterat AA:s
säkerhetsplacering.

Vistelsen i arresten var oacceptabelt lång
Som redovisats ovan har JO tidigare uttalat att häkten och anstalter inte utgör en
lämplig miljö för förvarstagna. Givetvis gäller detta i än högre grad avseende
polisarrester. JO har också uttalat att förvaring av häktade personer i polisarrest
för annat än en kortare tidsperiod är inhumant och ovärdigt ett samhälle som
vårt (se JO:s beslut den 21 december 2000, dnr 857-2000). Detta uttalande har
än större bäring avseende förvarstagna personer som säkerhetsplacerats och
som, till skillnad från personer som är häktade, inte är misstänkta för brott.
                                                              Dnr 1602-2021 m.fl.    Sid 6 (8)




Bestämmelsen om säkerhetsplacering i 10 kap. 20 § första stycket 2 UtlL
medger visserligen placering i polisarrest, men det måste ses som ett sista
alternativ som bör undvikas i största möjliga mån. Om en förvarstagen placeras
i en polisarrest bör det därför endast vara för en mycket begränsad tid.
Polismyndighetens arrester är enligt myndigheten i första hand avsedda för
förvar av personer upp till max 72 timmar. Att AA kom att vistas drygt två
veckor i en polisarrest är givetvis helt oacceptabelt.

Förfrågan om plats ska göras på överenskommet sätt och följas upp
Jag noterar att inställda verkställighetsresor haft viss betydelse för att AA:s
placering i arresten blev så pass långvarig som den blev. Utredningen visar dock
att den långvariga arrestplaceringen till största delen synes ha berott på att AA
inte fick någon plats inom kriminalvården.

Av betydelse för min bedömning av myndigheternas hantering av AA:s
placering är hur lång tid det tog från det att Migrationsverket gjorde en
förfrågan om plats till Kriminalvården till dess att AA faktiskt erbjöds en plats.

AA placerades i polisarresten den 3 februari 2021. Utredningen i ärendet ger
inte något entydigt svar på vilka kontakter mellan Migrationsverket,
Kriminalvården och Polismyndigheten som föregick placeringen av AA i
polisarresten.

Enligt Migrationsverket gjorde man en förfrågan till Kriminalvården den
5 februari 2021, dvs. två dagar efter beslutet om säkerhetsplacering och samma
dag som den planerade verkställighetsresan ställdes in. Kriminalvården svarade
att det inte fanns någon plats att tillgå. I ärendet hos Migrationsverket finns en
tjänsteanteckning om detta. Av den framgår dock inte med vilken enhet inom
Kriminalvården som verket haft kontakt.

Enligt Kriminalvården kom det inte in någon formell förfrågan till
myndighetens placeringssektion förrän den 9 februari 2021. Den förfrågan
besvarades samma dag med att det inte fanns någon plats.

Det framgår alltså inte klart när Kriminalvården faktiskt började söka efter en
plats åt AA och jag kan inte på tillgängligt underlag uttala mig om huruvida
Migrationsverket eller Kriminalvården har brustit i sina kontakter med
varandra. Jag vill dock framhålla vikten av att framställningar om plats inom
kriminalvården görs på överenskommet sätt och följs upp, samt att
framställningar och svar dokumenteras av respektive myndighet för att
underlätta senare granskning.

Kriminalvården dröjde oacceptabelt länge med att ordna en plats åt AA
Vad avser att Kriminalvården inte kunde ordna någon plats till AA förrän den
16 februari 2021 vill jag säga följande. Som redovisats ovan har platssituationen
vid landets kriminalvårdsanstalter och häkten varit föremål för uppmärksamhet
från JO:s sida vid åtskilliga tillfällen. Som JO tidigare konstaterat har
                                                              Dnr 1602-2021 m.fl.      Sid 7 (8)




Kriminalvården ett samhällsviktigt uppdrag i det att man ansvarar för ett stort
antal frihetsberövade. I det uppdraget ingår också att kunna ta emot
förvarstagna som säkerhetsplacerats med stöd av 10 kap. 20 § första stycket 2
UtlL. Mot bakgrund av vad jag ovan uttalat om placering av förvarstagna i
polisarrester måste plats i anstalt eller i häkte kunna erbjudas inom en betydligt
kortare tidsram än vad som var fallet i M.C:s ärende. Att det dröjde i vart fall en
dryg vecka från Migrationsverkets formella förfrågan om plats är inte
acceptabelt. Kriminalvården kritiseras för detta.

Migrationsverket borde tidigare ha lyft ärendet inom organisationen
Verket genomförde tre telefonsamtal med AA under hans placering i arresten
och tog efter varje samtal ställning till fortsatt placering. Det var i enlighet med
vad som anges i Migrationsverkets processtyrande dokument ”Kontakt med
förvarstagna som placerats utanför förvarslokalen med stöd av 10 kap. 20 §
första eller andra punkten utlänningslagen”, enligt vilket verket under den första
månaden ska ha kontakt med säkerhetsplacerade förvarstagna varje vecka för att
bedöma om den förvarstagne kan återtas till verkets lokaler. När den
förvarstagne är placerad i en polisarrest är det dock enligt min mening påkallat
med ännu tätare kontakter och ställningstaganden om fortsatt placering. Jag
finner dock inte anledning att kritisera verket i den här delen.

Det framgår av utredningen att ärendet lyftes till Gruppen för särskilt svåra
ärenden inom Migrationsrättsenheten den 16 februari, dvs. cirka tio dagar efter
att Migrationsverket fick det första beskedet om att det inte fanns plats inom
kriminalvården för AA. Jag anser att Migrationsverket borde ha vidtagit den
åtgärden tidigare och verket kan inte undgå kritik för att det inte gjordes.

Migrationsverket bör överväga om särskilda rutiner ska införas för det fall den
förvarstagne är placerad i polisarrest.

Borde Polismyndigheten ha omprövat förvarsbeslutet?
Migrationsverket har i sitt yttrande pekat på det dilemma som uppstår när det av
säkerhetsskäl finns anledning för placering utanför Migrationsverkets
förvarslokaler men Kriminalvården inte kan bereda plats i en anstalt eller ett
häkte. Placeringen bedöms då vara nödvändig, men kan efter en viss tid bli
oproportionerlig eller oförsvarlig eftersom en placering i en polisarrest är mer
ingripande än en placering i t.ex. ett häkte (jfr 1 kap. 8 § UtlL). Om
Migrationsverket i en sådan situation upphäver placeringsbeslutet innebär det
att en person som bedöms utgöra en allvarlig säkerhetsrisk ska återföras till
verkets förvarslokaler.

Som verket pekat på finns alternativet att upphäva förvarsbeslutet i stället för
beslutet om säkerhetsplacering när en placering i en polisarrest blir långvarig.
Det innebär att en person som i och för sig uppfyller förutsättningarna för att
vara tagen i förvar ändå inte frihetsberövas, vilket givetvis inte är
tillfredsställande. Likväl kan det ifrågasättas om inte sådana överväganden bör
göras. I AA:s fall skulle i så fall Polismyndigheten, som ansvarade för
                                                                Dnr 1602-2021 m.fl.      Sid 8 (8)




förvarsfrågan, ha tagit ställning till fortsatt förvar utifrån det förhållandet att AA
vistats länge i en polisarrest. Jag nöjer mig dock med detta påpekande och
finner inte anledning att rikta kritik mot Polismyndigheten i det avseendet.

Avslutande synpunkter
JO har under det senaste dryga decenniet överlämnat ett antal beslut till
regeringen för kännedom, där brister i förhållandena för förvarstagna
utlänningar påtalats. Vissa beslut har även överlämnats till riksdagen för
kännedom. Vidare har ett antal formella framställningar om översyn av
lagstiftningen gjorts, med stöd av 4 § JO-instruktionen. (För en närmare
redovisning se JO 2021/22 s. 221.)

AA:s ärende visar återigen det problematiska med att Migrationsverket av
säkerhetsskäl placerar förvarstagna, som inte misstänks för eller har dömts för
brott, utanför verkets lokaler – antingen inom kriminalvården eller i polisarrest.
Ärendet visar också på de orimliga konsekvenser det får för den enskilde som är
placerad i en arrest när verket bedömer att säkerhetsplaceringen inte kan
upphävas och Kriminalvården inte kan erbjuda plats i anstalt eller häkte.

Jag kan nämna att JO fått in ytterligare ett klagomål om att två personer som
tagits i förvar vistats en lång tid i polisarrest (se JO:s ärende med dnr 2929-
2022). Det framstår alltså som att AA:s ärende inte är ett undantagsfall. Mot
bakgrund av den förevarande granskningen valde jag dock att inte gå vidare
med den anmälan.

Jag vill därför återigen lyfta frågan om huruvida förvarstagna som inte har
utvisats på grund av brott över huvud taget ska placeras inom kriminalvården
eller i polisarrest. Om det ändå bedöms lämpligt är det angeläget att regelverket
för säkerhetsplacering ses över och preciseras, t.ex. i fråga om hur lång tid en
placering i arrest får pågå. Mot den bakgrunden överlämnar jag en kopia av
detta beslut för kännedom till regeringen. Jag påminner samtidigt om de
framställningar enligt 4 § JO-instruktionen som tidigare gjorts i fråga om bl.a.
behovet av ett lagreglerat omprövningsförfarande.

Ärendena avslutas.
