# Initiativärende mot Migrationsverket angående bl.a. tjänstemäns agerande efter det att beslut om avvisning eller utvisning verkställts

JO 2006-06-07 dnr 162-2006

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2006-06-07             162-2006               1 (10)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Initiativärende mot Migrationsverket angående bl.a. tjänstemäns
                        agerande efter det att beslut om avvisning eller utvisning verkställts


                        I beslut den 7 juni 2006 anförde JO Berggren följande.

## Initiativet

I medierna förekom under slutet av år 2005 uppgifter som talade för att
                        tjänstemän hos Migrationsverket hade agerat olämpligt i vissa avseenden.

                        Uppgifterna avsåg i huvudsak följande.

                         Beslutsfattaren AA vid Migrationsverket i Solna bjöd den 10 november 2004
                          in kolleger på champagne för att fira att beslut om avvisning av en rysk
                          familj hade verkställts. Inbjudan skedde genom ett e-brev som hade följande
                          lydelse.

                                  På fredag ska vi fira ihop med Am2 kl. 15.00 i deras kök. Jag hoppas att ni alla
                                  kan avsätta en kvart innan i vårt kök då vi tänkte infria – – – löfte om champagne
                                  efter det att en viss familj lämnat Sverige. Idag har jag fått bekräftat att
                                  verkställigheten avlöpte väl dock med fot- och handbojor samt poliser som blev
                                  ”påpucklade på traditionellt sätt med handväska”. Så varmt välkomna till vårt
                                  kök kl. 14.45 för en skål.
                         Enhetschefen BB vid Migrationsverket i Kristianstad skickade i mars 2004
                          ett e-brev där hon bjöd in till firande med tårta med anledning av
                          verkställigheten av utvisningsbeslut rörande en kvinna och hennes tre barn. I
                          e-brevet angavs bl.a. följande.

                                  I går verkställde [tre handläggares namn] vår besvärliga kvinna i Östra Göinge.
                                  Vi firar med tårta och önskar samtidigt henne och hennes barn allt gott i
                                  hemlandet!
                         Personalen vid Migrationsverket i Jönköping firade med tårta och blommor
                          efter verkställigheten i september 2003 av beslutet om avvisning av den
                          synskadade flickan CC. Verket stod för kostnaderna för tårta och blommor
                          enligt uppgift från enhetschefen DD.
                         Enhetschefen EE vid Migrationsverket i Hedemora uttalade sig olämpligt
                          under ett sammanträde i ett ärende rörande en synskadad asylsökande man.
                          Hon skall då ha sagt bl.a.: ”Titta på mig när jag pratar med dig” samt ”Och



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                     Dnr 162-2006      Sid 2 (10)




   nu är vi inte din mamma och pappa heller – – –. Du får klara dig själv”. När
   mannen sade att han lika gärna kunde ta livet av sig skall enhetschefen ha
   sagt: ”Du får göra som du vill.” Samtalet spelades in på band.

Uppgifterna i medierna ledde till att flera anmälningar mot Migrationsverket
gavs in till JO.

Jag beslutade att i ett initiativärende mot verket utreda de uppgifter som hade
kommit fram.

Utredning
Jag hade den 18 januari 2006 ett sammanträde med företrädare för
Migrationsverket, bl.a. verkets generaldirektör FF, för att få information
angående händelserna.

Vid sammanträdet upplystes inledningsvis beträffande avvisningen av CC bl.a.
följande. I ärendet fanns under hösten 2003 ett starkt tryck att överlämna
verkställigheten till polismyndigheten, och förutsättningarna för ett sådant
överlämnande var egentligen uppfyllda. Handläggaren hos verket hade
emellertid bra kontakt med CC:s familj och frågade hennes föräldrar om hon
kunde vara behjälplig vid verkställigheten. I stället för att överlämna ärendet till
polisen behöll verket ansvaret för verkställighetsfrågan och förlängde tiden för
verkställigheten med en månad. Allt detta syftade till att få till stånd en värdig
avvisning, vilket också blev fallet. För att visa sin uppskattning för hand-
läggarens arbete och en god mänsklig insats köpte hennes arbetskamrater en
tårta till henne. Det var inte fråga om någon åtgärd från myndighetens sida.
Handläggarens närmaste chef, enhetschefen DD, var inte ens på plats vid detta
tillfälle.

Vid sammanträdet den 18 januari 2006 framkom vidare bl.a. att Migrations-
verket lät genomföra en intern utredning som syftade till att ta reda på vad som
hade hänt och eventuellt ge förklaringar till detta. Anställda inom myndigheten
hade fått i uppdrag att genomföra utredningen som skulle redovisas skriftligen
senast vid utgången av januari månad 2006. Verkets ledning skulle sedan dra
slutsatser av och ta ställning till om de åtgärder som hade vidtagits var
tillräckliga eller om ytterligare åtgärder borde vidtas.

I en remiss anmodade jag Migrationsverket att, sedan verkets utredning om de
aktuella händelserna hade slutförts, få ta del av innehållet i denna samt att
verket skulle lämna en redovisning för vilka åtgärder som utredningsresultaten
föranledde.

I verkets utredningsrapport ”Rapport om enskilda händelser vid enheter i Solna,
Hedemora och Kristianstad”, daterad den 1 februari 2006 och undertecknad av
överdirektören GG och rättschefen HH, anfördes bl.a. följande (bilagorna
uteslutna här).
                                                                   Dnr 162-2006       Sid 3 (10)




Händelsen i Solna

Bakgrund
Utredningen avser ett e-postmeddelande skrivet av en beslutsfattare vid enheten
och som skickades till kollegerna vid enheten den 10 november 2004, se bilaga
2.
Ett nytt e-postmeddelande skickades därefter av samma beslutsfattare till
kollegerna på enheten den 11 november 2004, se bilaga 3.
Beslutsfattaren och en handläggare vid enheten hade lagt ner ett omfattande
arbete beträffande den familj som anges i meddelandet. Det arbetet hade
periodvis krävt heltidsinsatser av båda tjänstemännen. Av verkets journal-
anteckningar samt av uppgifter som har lämnats av den tidigare enhetschefen vid
enheten och beslutsfattaren vid de intervjuer som har gjorts med dem framgår att
omständigheter knutna till familjen nödvändiggjorde omfattande insatser från
bl.a. Migrationsverkets sida.
Flera olika myndigheter har under familjens vistelse i Sverige varit involverade
för att skapa en så bra situation som möjligt för familjemedlemmarna. Som
exempel kan nämnas, sjukvård, socialtjänst och skola. Även polis, åklagare och
ambassader har varit engagerade under familjens vistelsetid i landet.
Beslutsfattaren och handläggaren har, utöver ordinarie arbetsuppgifter, ägnat
mycket tid åt information för att öka samarbetsparternas kunskap om Migrations-
verkets uppdrag och om asylprocessen. Detta arbete har lagt grunden för
uppbyggnaden av ett nätverk mellan myndigheterna i komplicerade avvisnings-
ärenden för familjer med behov av extra stödinsatser.

Vidtagna åtgärder
Den dåvarande enhetschefen diskuterade e-postmeddelandets olämpliga
utformning med beslutsfattaren samma dag som meddelandet skickades.
Beslutsfattaren beklagade djupt meddelandets formulering och hur det kunde
uppfattas och skickade ett nytt meddelande till enhetens medarbetare. Dåvarande
enhetschefen diskuterade också meddelandets utformning med samtliga
medarbetare på enhetens veckomöte i nära anslutning till att meddelandet hade
skickats.
Utöver dessa åtgärder hade enheten under våren 2005 ett seminarium om etik
och förhållningssätt med en konsult. Frågor om etik och förhållningssätt
diskuterades också i samband med enhetens planeringsdagar som genomfördes
ungefär samtidigt.
Verksledningen fick kännedom om e-postmeddelandet under våren 2005 och
beslutade att utreda vilka åtgärder som vidtagits med anledning av att
meddelandet hade skickats. Dåvarande enhetschefen och chefen för
verksamhetsområde asyl redogjorde för de åtgärder som vidtagits och det
seminarium som planerades om etik och förhållningssätt. Chefen för
verksamhetsområdet och verksledningen ansåg att de vidtagna åtgärderna var
tillräckliga och att arbetet med etik och värderingar på enheten skulle följas upp.

Intervjuerna med de berörda personerna
Av de intervjuer som har gjorts med beslutsfattaren, den tidigare enhetschefen
vid enheten och nuvarande enhetschefen framgår att e-postmeddelandets
utformning av samtliga uppfattas som olämpligt. Innehållet i meddelandet
speglar inte enhetens eller den aktuella beslutsfattarens värderingar och
förhållningssätt i kontakten med de människor som medarbetarna kommer i
kontakt med i arbetet.
Beslutsfattaren ångrar djupt hur meddelandet kom att utformas, eftersom det inte
var hennes avsikt att det skulle tolkas som om hon uppmanade till firande av att
en enskild familj återvände till hemlandet. Det som var avsikten med
meddelandet och det som skulle firas var att grunden var lagd till en modell för
                                                                    Dnr 162-2006        Sid 4 (10)




det s.k. återvändandearbetet med familjer som behövde utökat stöd under
vistelsetiden i Sverige och där flera myndigheter var engagerade. Detta framgick
också av det nya e-postmeddelande som skickades den 11 november 2004 till
medarbetarna på enheten.
Båda enhetscheferna ger uttryck för uppfattningen att enhetens medarbetare är
mycket engagerade och arbetar i enlighet med verkets värderingar med den
sökande i centrum och utan tecken på jargong eller cynism gentemot de sökande.
Detsamma gäller den aktuella beslutsfattaren.
För beslutsfattaren har tiden efter offentliggörandet av e-postmeddelandet
inneburit att allvarliga hot riktats mot henne och hennes familj, vilket krävt
åtgärder som skyddat boende, ökat säkerhetsmedvetande vid val av
transportmedel, ronderingsinsatser av polisen m.m. Hoten är polisanmälda.
–––

Händelsen i Kristianstad

Bakgrund


Utredningen rör ett e-postmeddelande som chefen vid enheten i Kristianstad
skickade till medarbetarna vid enheten den 4 mars 2004. – – –
Den kvinna som nämns i meddelandet ansökte tillsammans med sina barn om
asyl i januari 2004. Av verkets journalanteckningar om familjen samt av
uppgifter som såväl enhetschefen som enhetens personalrepresentanter har
lämnat under utredningen, framgår att enhetens personal lagt ner mycket arbete
på mottagandet av familjen. Omständigheterna kring familjen var speciella, och
det krävdes bland annat insatser av och samarbete med andra myndigheter för att
skapa en bra situation för familjen under den tid som de väntade på besked i
asylärendet.
Kvinnan återkallade efter en tid familjens ansökan om asyl och bestämde sig för
att återvända till sitt hemland. Hon lämnade alltså Sverige frivilligt. Några av
enhetens medarbetare följde med familjen till flygplatsen, något som enhets-
chefen inledningsvis var tveksam till, eftersom hon oroade sig för medarbetarnas
säkerhet under resan. Resan dit avlöpte dock utan några incidenter.

Vidtagna åtgärder
Enhetschefen har bett om att få andra arbetsuppgifter i avvaktan på utredningen
av händelsen. Den 27 december 2005 förordnades en chef från en annan enhet
som tillfällig chef för enheten i Kristianstad t.o.m. den 31 januari 2006. Hon
vistas på enheten två dagar per vecka. Enhetens ordinarie ställföreträdande chef
återkom till enheten den 16 januari 2006 efter tjänstledighet.

Intervjun med enhetschefen
Skälet till att enhetschefen skickade e-postmeddelandet var att hon var glad och
lättad över att arbetet med familjen hade avslutats på ett sätt som var bra för alla
parter. Familjen kunde återvända till hemlandet där barnen kunde få omvårdnad.
Alternativet för familjen hade troligen varit att den efter beslut i asylärendet hade
avvisats till ett annat land där bland annat barnens situation skulle ha varit mer
osäker. Återresan till familjens hemland hade gått bra och personalens säkerhet
hade inte hotats. Personalen hade även i övrigt utfört ett bra och omfattande
arbete med familjen. Det ”firande” som nämndes tog alltså sikte på det nyss
nämnda, och önskan om att det skall gå väl för familjen i hemlandet var allvarligt
menad. Orden ”besvärliga kvinna” använde enhetschefen för att medarbetarna
skulle förstå vem som avsågs och för att chefen föredrar att se på de sökande
som människor snarare än ”ärenden”.
                                                                    Dnr 162-2006       Sid 5 (10)




Formuleringarna i meddelandet var inte grundligt genomtänkta utan skrevs
snabbt. Såvitt enhetschefen minns reagerade ingen vid enheten över
formuleringarna när meddelandet skickades.
Det förekommer då och då att enheten uppmärksammar väl genomförda
arbetsinsatser samt tillfällen när de har gjort något utöver det vanliga.
Enhetschefen har vid intervjun utförligt beskrivit hur hon och medarbetarna vid
enheten har arbetat med frågor om etik och förhållningssätt. Hon har varit
mycket mån om att i olika sammanhang värna rätten att söka asyl, exempelvis
genom att förklara och försvara systemet för utomstående. Vid enheten har det
bedrivits ett aktivt och strukturerat arbete för att skapa en lärande organisation
som präglas av enhetlighet. Chefen har arbetat aktivt för att medarbetarna öppet
skall diskutera frågor om förhållningssätt och etik och anser att hon har med sig
det stora flertalet av medarbetarna i detta arbete. De har tagit till sig kritik och
försökt förbättra verksamheten. För att visa hur enheten har arbetat med dessa
frågor har hon bl.a. hänvisat till enhetens verksamhetsplaner för de tre senaste
åren. De uppgifter som chefen har lämnat om det ovanstående bekräftas av
samverkansgruppen, som också har hänvisat till bland annat enhetens
verksamhetsplan.
Enhetschefen beklagar att hennes e-postmeddelande har fått så negativa
konsekvenser för verket och att hon omedvetet har bidragit till en förtroendekris
rörande det hon anser är hennes ”hjärtefrågor”.
–––

Händelsen i Hedemora

Bakgrund
Utredningen avser uttalanden som har gjorts vid ett samtal den 19 december
2005 mellan anställda på enheten i Hedemora och en synskadad asylsökande
man. Uttalandena spelades in på mobiltelefon av en vän till den asylsökande som
deltog vid mötet. Inspelningen offentliggjordes i ett inslag i nyhetsprogrammet
Aktuellt den 21 december 2005. En utskrift av delar av inspelningen finns i
bilaga 4.
Av verkets journalanteckningar samt av uppgifterna som lämnats vid
intervjuerna med den berörda personalen framgår att den asylsökande mannen
har en synskada. Det var inledningsvis oklart för personalen hur stort mannens
behov av omvårdnad var. Mannen och enhetens personal har haft olika uppfatt-
ningar om hur hans behov av hjälp skall tillgodoses. Enheten har vidtagit flera
åtgärder för att tillgodose de behov mannen uppgett sig ha. Personalen har
upplevt mannen som särskilt krävande, och enheten har i detta fall lagt ner större
resurser än vad som är vanligt i mottagningsarbetet.

Vidtagna åtgärder
Enhetschefen fråntogs sina arbetsuppgifter som chef i samband med att
händelsen blev offentlig och har för närvarande ett utredningsuppdrag. En
tillfällig chef förordnades på heltid fr.o.m. den 23 december 2005 t.o.m. den 1
januari 2006. En chef från en annan enhet har förordnats som tillfällig chef för
enheten fr.o.m. den 2 januari t.o.m. den 31 januari i år. Han vistas på enheten två
dagar per vecka.

Intervjuerna med de berörda personerna
Av intervjuerna med de berörda personerna framgår att uttalandena gjordes av
enhetens chef i slutet av ett möte mellan mannen och hans mottagnings-
handläggare. Med på mötet var även en av enhetens handledare för den
organiserade verksamheten (OV-handledare). Mötet var planerat att pågå i
ungefär 40 minuter och avslutades efter närmare två timmar. Den man som
spelade in uttalandena befann sig av en tillfällighet på enheten och deltog under
                                                                     Dnr 162-2006        Sid 6 (10)




den senare delen av mötet som tolk och stöd åt den synskadade mannen.
Mottagningshandläggaren tillät detta, eftersom det inte fanns någon tolk.
Vid mötet diskuterades mannens behov av bistånd och hjälp. Mottagnings-
handläggaren förklarade vilka rättigheter de asylsökande har och att det inte
fanns möjlighet att tillmötesgå de krav på boende som mannen ställde. Sedan
mannen vägrat lämna handläggarens rum och förklarat att han avsåg att övernatta
där kontaktade handläggaren enhetschefen som kom till rummet och talade med
mannen under någon minut. Det var det samtalet som spelades in av den
synskadade mannens vän. Mötet avslutades med att personalen kallade på polis
för att få hjälp med att få mannen att lämna lokalen.
Enhetschefen har berättat att hon samtidigt som mötet med den synskadade
mannen pågick hade ett möte på enheten med läkaren på det vårdhem där
mannen hade vistats. Efter att ha fått information om mannens synförmåga blev
enhetschefen irriterad över att enheten hade lagt ner resurser i onödan på grund
av vad mannen uppgett om sin synskada.
I samband med att enhetschefen avslutade mötet med läkaren la hon märke till
att mötet med den synskadade mannen fortfarande pågick och hon fick i
samband med det information om att han vägrade att lämna lokalen. När hon
kom in i rummet såg hon att mannen satt med huvudet djupt nedböjt. Hon sa till
honom att han måste gå ut och att han skulle titta på henne när hon pratade.
Skälet till att hon uttryckte sig på det sättet var delvis att hon just hade fått veta
att han kunde se bättre än han gjort sken av i kontakterna med enheten.
Uttalandet har också koppling till den information man lämnar när man förklarar
hur det går till att tala med hjälp av tolk. Förklaringen till att hon använt en
formulering som handlar om att enhetens personal inte är mannens föräldrar är
att hon hade läst i ett läkarintyg att mannens föräldrar stått för omvårdnaden i
hans hemland. När det gäller svaret på vad mannen sagt om att ta livet av sig
bedömde chefen utifrån omständigheterna vid mötet att det inte låg något allvar i
det mannen sagt. Denna bedömning görs också av mottagningshandläggaren och
OV-handledaren.
Enhetschefen har uppgett att hon uttryckt sig hårdare än normalt på grund av att
hon blev irriterad när hon fick veta hur mycket mannen egentligen kunde se och
att han inte hade behov av flera av de insatser enheten hade gjort. Hon varken
beter eller uttrycker sig på detta sätt i normala fall.
Enligt OV-handledarens uppfattning har enhetschefens uttalanden framstått som
mycket skarpare när de återgetts i nyhetsprogrammet än när de uttalades vid
mötet. Detta kan enligt OV-handledaren bero på inspelningens kvalitet, men
också på att nyhetsinslaget föreföll att endast innehålla vissa delar av det chefen
sagt.
Enhetschefen anser att majoriteten av medarbetarna på enheten fungerar mycket
bra och att det varken finns någon negativ jargong eller förekommer nedsättande
uttalanden om de asylsökande på enheten. Det förekommer dock att reglerna om
mottagandet av asylsökande inte tillämpas på ett konsekvent sätt. Hon har flera
gånger förklarat betydelsen av att reglerna tillämpas korrekt och enhetligt.
Enhetschefen är besviken över att hennes överordnade inte har varit intresserade
av att fråga om hennes och medarbetarnas uppfattning om vad som egentligen
hade hänt. Hon anser också att hon har fått en oklar motivering till beslutet att
hon tillfälligt skulle få andra arbetsuppgifter och är kritisk till att hon inte fick
möjlighet att berätta vad som hade hänt innan beslutet fattades. Hon anser också
att det dröjde för länge innan hon fick besked om de nya arbetsuppgifterna.
Chefen upplever att ledningen har ställt mycket höga krav på personalen och
henne själv och att de inte har fått det stöd de behöver. Personalen har hamnat i
en svår situation efter händelsen och har inte haft tillräckligt chefsstöd.
–––
                                                                  Dnr 162-2006       Sid 7 (10)




Slutsatser

Slutsatser beträffande de utredda händelserna
Vi vill inledningsvis framhålla att de tre händelserna skiljer sig åt i flera
avseenden. Två av händelserna ligger förhållandevis långt tillbaka i tiden, de
som inträffade vid enheterna i Solna och Kristianstad. Händelsen i Hedemora är
av färskt datum. De bakomliggande omständigheterna och karaktären på
händelserna skiljer sig också åt på ett inte oväsentligt sätt enligt vad som
framkommit i detta arbete.
När det gäller händelserna i Solna och Kristianstad står det enligt vår mening
klart att e-postmeddelandena inte har skickats för att uttrycka tillfredsställelse
med att någon utlänning tvingats lämna Sverige. Det har inte kommit fram något
under utredningen som talar för att medarbetarna vid dessa enheter brister i
frågor om förhållningssätt och etik. Vi vill dock understryka att de formuleringar
som har använts i meddelandena naturligtvis inte är godtagbara. Det finns dock
enligt vår mening inte anledning att beträffande händelserna i Solna och
Kristianstad vidta andra åtgärder än de som redan har vidtagits eller som vi
föreslår nedan under rubriken Förslag.
Beträffande händelsen i Hedemora anser vi att det inte finns tillräckligt underlag
för att dra säkra slutsatser om huruvida händelsen är ett tecken på generella
brister i enhetschefens förhållningssätt. Det finns inte något som talar för att
medarbetarna generellt har en negativ syn på asylsökande. Det kan dock
konstateras att det finns motsättningar mellan medarbetare vid enheten och att
medarbetare har olika uppfattningar i frågor om förhållningssätt och bemötande.
Det råder delade meningar hos medarbetare vid enheten om vissa faktauppgifter
som har redovisats i denna rapport. Det har inte varit möjligt att inom ramen för
uppdraget komma till full klarhet om hur det förhåller sig med detta. Vi föreslår
att verksamhetsområde asyl utreder det nyss nämnda förhållandet och frågor om
ledning och arbetsmiljö vid enheten närmare inom ramen för
verksamhetsområdets ansvar för arbetet vid enheten.

Generella slutsatser
En rättssäker och effektiv myndighetsutövning förutsätter att gränserna mellan
myndigheters ansvar är tydliga. En otydlig gräns i det avseendet skapar
osäkerhet om vem som ansvarar för en viss fråga. Detta kan i sin tur leda till
dubbelarbete eller till att en fråga förblir obesvarad. Det finns en risk för att
medarbetare som arbetar i en organisation med otydliga gränser till andra aktörer
tar på sig ett alltför stort – eller alltför litet – ansvar i frågor som gäller
verksamheten.
Det finns skäl att göra denna gräns tydligare än i dag för Migrationsverkets del.
Det gäller förhållandet mellan verket och de övriga myndigheter som verket har
samröre med vid sin myndighetsutövning. Det gäller framför allt sociala
myndigheter, polismyndigheter, Integrationsverket, Försäkringskassan,
sjukvården och kriminalvårdsmyndigheter. Ansvaret för att göra gränserna
tydliga ligger på myndighetens ledning. Frågor om detta måste fortlöpande
diskuteras med samtliga i verksamheten, och det måste föras en dialog med
övriga myndigheter om saken. Till bilden hör också att det nuvarande
regelverket, som i hög grad styr verksamheten vid Migrationsverkets
mottagningsenheter, är föråldrat och behöver reformeras för att bidra till att
klargöra verkets uppdrag i förhållande till andra myndigheter. Migrationsverket
har under hösten 2005 skrivit till regeringen i syfte att få till stånd en
modernisering av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA).
Det behövs ett ökat stöd till medarbetarna i form av utbildning och handledning.
Vi vill i detta sammanhang passa på att framhålla att det är verkets mottagnings-
personal som ser konsekvenserna av migrationspolitikens och den nuvarande
rättspraxisens tillkortakommanden, som innebär att utlänningar med ett
lagakraftvunnet avvisningsbeslut kan bli kvar i landet under många år.
                                                                          Dnr 162-2006       Sid 8 (10)




      Under utredningen har det framkommit uppgifter som tyder på att besluts-
      fattandet inom mottagningsverksamheten bör bli mer enhetligt. Vidare bör det
      ske en bättre fokusering på Migrationsverkets uppdrag. Det finns åtgärder som
      kan vidtas i det dagliga arbetet för att åstadkomma en förändring när det gäller
      förhållningssätt i arbetet. Det är viktigt att korrekta, neutrala termer används för
      företeelser som förekommer i verksamheten.
      Migrationsverket måste arbeta långsiktigt och strategiskt med frågor om
      förhållningssätt och tjänstemannarollen i förhållande till verkets uppdrag. Varje
      medarbetare måste känna till vad som är hans uppdrag och vilka krav på
      förhållningssätt som uppdraget ställer. Vår bedömning är att det behöver vidtas
      åtgärder för att verkets medarbetare skall få det stöd som dagens situation kräver.
      Som redan framhållits gäller detta särskilt för den personal som arbetar inom
      mottagningsverksamheten. En renodling av myndighetsutövningen frigör på sikt
      resurser, men vår bedömning är att det inte är möjligt att genomföra den
      förstärkning som behövs inom ramen för den nuvarande verksamheten och med
      dagens resurser. Arbetsförhållandena är för de allra flesta medarbetare så
      ansträngda att det behöver tillskjutas medel från statsmakterna för att
      verksamheten skall kunna dimensioneras efter den förändrade situationen.

      Förslag
      Vi föreslår att
       det genomförs återkommande seminarier om bemötande och förhållningssätt
        m.m.
       handledning används i större utsträckning än i dag
       mentorskapet utvecklas och att möjligheten att byta arbetsuppgifter utökas
       det genomförs serviceundersökningar och att samarbetet med frivillig-
        organisationer m.fl. fördjupas
       expertstödet till mottagningsverksamheten förstärks
       hanteringen av medie- och säkerhetsfrågor utvecklas
       samverkan med andra myndigheter utökas
       Migrationsverket skriver till regeringen om behov av ökade resurser
      –––
I ett yttrande den 11 april 2006 anförde Migrationsverket, genom FF, bl.a.
följande.
      Det som förekom vid enheterna i Solna och Kristianstad är naturligtvis inte
      godtagbart. Av de skäl som angetts i rapporten anser jag emellertid i likhet med
      utredarna att det inte finns anledning att vidta ytterligare åtgärder utöver de som
      redan har vidtagits. Vilka dess åtgärder är framgår av rapporten. Av rapporten
      framgår med tydlighet att händelserna vid enheterna i Solna och Kristianstad
      skiljer sig på flera sätt från den som ägde rum vid enheten i Hedemora.
      När det gäller händelsen vid asylenheten i Hedemora har i rapporten framkommit
      att det finns anledning att utreda frågor om ledning och arbetsmiljö vid den
      enheten närmare. Under februari och mars 2006 har det därför genomförts
      kompletterande utbildning av enhetens medarbetare under rubriken
      ”Statstjänstemannarollen” samt i arbetsmiljöfrågor. Med anledning av händelsen
      vid enheten i Hedemora har enhetschefen där anmälts till Migrationsverkets
      personalansvarsnämnd. Vid ett sammanträde med nämnden den 10 april 2006
      beslutade nämnden att tilldela enhetschefen en varning.
      Jag vill i detta sammanhang också nämna att chefen för verksamhetsområde asyl
      har fått ett uppdrag av mig att se över myndighetsutövningen vid Migrations-
      verkets samtliga mottagningsenheter. I det uppdraget ingår frågor om etik och
      förhållningssätt. – – –
                                                                      Dnr 162-2006       Sid 9 (10)




      När det gäller den andra delen av uppdraget som GG och HH har haft – att lämna
      förslag på generella åtgärder med anledning av händelserna utöver de sex
      punkterna i handlingsprogrammet – har i rapporten lämnats åtta konkreta förslag.
      Dessa förslag har utvecklats närmare i rapporten. Jag har beslutat att samtliga
      förslag skall genomföras. Migrationsverket håller för närvarande på att dra upp
      riktlinjer för hur förslagen skall genomföras och inom vilken tidsram.

Bedömning
Utifrån de uppgifter som framkom i medierna gav de enskilda händelser som
detta ärende rör var för sig anledning till oro. Sammantagna framstod
händelserna givetvis som ännu allvarligare. Det som uppgavs om tjänstemäns
agerande i dessa fall gav ett cyniskt och oetiskt intryck och framstod som utslag
av en nedsättande attityd gentemot asylsökande. Jag ser därför positivt på att
Migrationsverket skyndsamt och på eget initiativ inledde en utredning.

Angående händelsen i anslutning till verkställigheten av beslutet om avvisning
av den synskadade flickan CC uppgav verket redan vid mina inledande
kontakter att arbetskamrater till den tjänsteman som var ansvarig för
verkställigheten ville visa sin uppskattning för handläggarens arbetsinsats vid
avvisningen och för en god medmänsklig insats samt att det var inte fråga om
någon åtgärd från myndighetens sida. Den utredning som verket genomfört har
inte omfattat denna händelse. Det finns enligt min mening inte anledning att
utreda saken ytterligare.

Beträffande händelserna i Solna och Kristianstad ger innehållet i de aktuella e-
breven intryck av att avsikten var att fira verkställigheten av besluten om
avvisning respektive utvisning. De ansvariga tjänstemännen har dock uppgett
att det inte fanns någon sådan avsikt utan att skälen till sammankomsterna var
andra. Detta kan sägas vinna stöd av andra uppgifter i Migrationsverkets
utredning rörande tjänstemännen och deras förhållningssätt gentemot
asylsökande. Jag kan dock konstatera att båda meddelandena i det nu berörda
hänseendet fick en olämplig utformning. De innehåller också kommentarer som
framstår som nedsättande gentemot de asylsökande, vilket givetvis inte är
godtagbart.

Angående händelsen i Hedemora har enhetschefen under utredningen lämnat en
utförlig redogörelse rörande omständigheterna kring mötet med den synskadade
mannen. Det som har upplysts kan emellertid inte ursäkta hennes agerande vid
mötet, som var oacceptabelt. Jag noterar att Migrationsverket inlett ett
disciplinärt förfarande enligt bestämmelserna om disciplinansvar i lagen
(1994:260) om offentlig anställning och att personalansvarsnämnden beslutat att
tilldela enhetschefen en varning.

Jag konstaterar att Migrationsverket med anledning av vad som kom fram
genom utredningen av dessa händelser har beslutat att vidta en rad åtgärder,
bl.a. med avseende på frågor om bemötande och förhållningssätt.
                                                                   Dnr 162-2006   Sid 10 (10)




Initiativärendet föranleder inga ytterligare åtgärder från min sida. Ärendet
avslutas.
