# Anmälan mot Polismyndigheten i Västmanlands län med anledning av polisens handlande i samband med ett dödsfall

JO 2007-09-14 dnr 1623-2006

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                      Sid
                                                                       2007-09-14          1623-2006               1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Västmanlands län med anledning av
                        polisens handlande i samband med ett dödsfall

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Polismyndigheten i Västmanlands
                        län med anledning av polisens handlande i samband med ett dödsfall. Han anförde
                        bl.a. att hans far hade hittats död i sin lägenhet av en kvinna, som kallat dit polisen.
                        Han ifrågasatte polisens åtgärd att låta kvinnan vara kvar i lägenheten efter det att
                        polisen lämnat densamma. Enligt AA saknades en del pengar och några saker i
                        lägenheten. Vidare uppgav han att han inte blivit underrättad om dödsfallet av
                        polisen.

## Utredning

Handlingar infordrades från polisen. Av dessa framkom att BB den 29 mars 2006
                        påträffades avliden i sin lägenhet av CC, som anmälde dödsfallet till polisen kl.
                        12.00. Läkare kom till platsen kl. 12.30 och konstaterade dödsfallet. Av
                        tjänsteanteckningar den 29 och den 30 mars 2006 framgick att de anhöriga själva
                        kontaktade polisen kl. 19.45 den 29 mars 2006 efter det att CC cirka kl. 17.00
                        informerat dem om dödsfallet samt att polisen bett AA om ursäkt för att
                        underrättelsen inte hade gått till på rätt sätt. I utredningsakten finns dock en
                        notering: ”underrättelse gjord enl. vb”.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över vad
                        som framförts i anmälan till JO.

                        Polismyndigheten (länspolismästaren DD) kom in med ett remissvar, till vilket var
                        bifogat upplysningar från kommissarierna EE och FF, inspektören GG samt
                        polisassistenten HH.

## Upplysningar

HH, som skrev primärrapporten i ärendet, upplyste bl.a. följande. CC var i
                        lägenheten när patrullen kom dit. På frågan hur hon kommit in svarade CC att hon
                        hade egna nycklar som hon fått av BB. CC uppgav också att hon brukade hälsa på
                        BB varje dag och att hon känt honom i cirka 11 år. CC verkade vara god vän med
                        BB och ville stanna kvar och städa i lägenheten. HH gav inte CC i uppdrag att



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                      Dnr 1623-2006     Sid 2 (3)



underrätta de anhöriga utan förklarade i stället att CC inte skulle prata med någon
om det inträffade.

EE, som var vakthavande befäl fram till kl. 14.00, och FF, som påbörjade sin
tjänstgöring då, samt GG, vikarierande chef för jourroteln, upplyste samtliga att det
är jourroteln, om inte annat bestämts, som skall underrätta anhöriga om dödsfall.

Av HH:s och EE:s upplysningar framgick att EE fick reda på att CC stannat kvar i
lägenheten först sedan patrullen återvänt för att skriva rapport och att EE då
godkände förfarandet med motiveringen att kvinnan haft egna nycklar och därmed
rimligen åtnjutit den avlidnes förtroende.

FF upplyste att hon fick besked om att anhöriga var underrättade och att hennes
uppgift endast var att granska anmälan för att sedan lämna över ärendet till
jourspan.

GG upplyste bl.a. att noteringen ”underrättelse gjord enl. vb” gjordes av en
polisman vid jourroteln sedan muntligt besked lämnats av FF om att underrättelsen
var utförd samt att jourroteln sannolikt inte hade underrättat de anhöriga den
kvällen om de anhöriga inte själva hade kontaktat polisen.

Polismyndigheten gjorde följande bedömning.

      Utebliven underrättelse av dödsbudet
      Polismyndighetens gängse arbetsrutiner avseende underrättelse av dödsfall är att
      detta vanligtvis sker på plats då det oftast är någon anhörig som anträffar den
      avlidne. För det fall den avlidne påträffas av annan sker underrättelsen av dödsbudet
      genom jourrotelns försorg. Dessa ärenden har hög prioritet.
      Det är ostridigt att AA den 29 mars 2006 kl. 18.00 blev underrättad om BB:s
      bortgång via telefonsamtal från kvinnan som kvarlämnades i den avlidnes bostad.
      Polismyndigheten konstaterar att det har brustit i kommunikationen mellan vakt-
      havande befäl och jourroteln avseende huruvida underrättelsen av dödsbudet var
      genomförd.
      Polismyndigheten kan även konstatera att det är bristfällig dokumentation i ärendet
      då det inte finns någon anteckning om huruvida underrättelsen av dödsbudet har
      genomförts.

      Kvarlämnandet av kvinnan i den avlidnes lägenhet
      Kvinnan har till polismännen uppgivit att hon sedan 11 år tillbaka var vän med den
      avlidne BB samt att hon har egna nycklar till bostaden. Polismännen har inte haft
      anledning att ifrågasätta dessa uppgifter. Att kvinnan försetts med egna nycklar
      måste tyda på att BB hade ett förtroende för kvinnan och att hon utövade någon form
      av tillsyn av honom. Mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet finner
      polismyndigheten att det var försvarligt att kvinnan kvarlämnades i den avlidnes
      bostad.

## Avslutande synpunkter

Mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet kommer polismyndigheten att
      poängtera vikten av att erforderlig dokumentation sker i ärendehanteringen. Vidare
      har polismyndigheten påbörjat en översyn av tjänsteföreskrifterna gällande hand-
      läggningen av dödsfall.
AA kommenterade remissvaret.
                                                                     Dnr 1623-2006    Sid 3 (3)



Bedömning
Det finns inte några generella regler i författning om när och hur polisen skall
lämna underrättelse om ett dödsfall till de anhöriga. I Rikspolisstyrelsens allmänna
råd om åtgärder vid dödsfall som kan ha orsakats av yttre påverkan m.m. (FAP
414-1) finns emellertid ett uttalande enligt vilket polisen, när den har ansvar för
utredningen av ett dödsfall, så snart det kan ske bör underrätta någon av den av-
lidnes närstående om dödsfallet (avsnitt 4).

Det har kommit fram att det enligt gällande rutiner vid polismyndigheten åligger
jourroteln att underrätta anhöriga om inte något annat bestämts i det enskilda fallet.
HH, som var på plats i lägenheten, har också uppgett att hon fick besked av
vakthavande befäl om att underrättelsen skulle skötas av jourroteln. Som framgått
skedde dock inte någon underrättelse från polisens sida utan AA fick reda på
dödsfallet genom ett samtal från CC. Jag kan således, i likhet med
polismyndigheten, konstatera att det på något sätt har brustit i kommunikationen
mellan vakthavande befäl och jourroteln om huruvida underrättelsen av dödsbudet
var genomförd.

Det inträffade är naturligtvis djupt olyckligt. Jag vill framhålla att det är viktigt att
det vid polismyndigheten finns rutiner som syftar till att säkerställa att någon av en
avlidens närstående underrättas om ett dödsfall så snart det kan ske och att frågan
om underrättelse bevakas när ett ärende överlämnas till en annan befattnings-
havare. Enligt min mening bör också en underrättelse om ett dödsfall så långt
möjligt ske genom ett personligt besök av polisen eventuellt tillsammans med
någon stödperson, t.ex. en präst eller vårdpersonal. Jag noterar att polismyndig-
heten har påbörjat en översyn av tjänsteföreskrifterna gällande handläggningen av
dödsfall.

När det sedan gäller det förhållandet att polisen lät CC stanna kvar i lägenheten
finner jag, med beaktande av det som kommit fram i utredningen, inte skäl att
kritisera de berörda polismännen. – I detta sammanhang vill jag nämna att i de
ovan nämnda allmänna råden från Rikspolisstyrelsen uttalas bl.a. att polisen i en
sådan situation senast när kroppen förs till ett bårhus, bör ta hand om pengar och
andra värdeföremål (FAP 414-1, avsnitt 4). Detta är emellertid en fråga som polis-
männen på plats måste bedöma i varje enskilt fall utifrån de omständigheter som
då föreligger, t.ex. om det i bostaden finns någon anhörig eller nära bekant när-
varande.

Vad AA i övrigt anfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag ovan har anfört.
