# Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, Göteborgs åklagarkammare, och Polismyndigheten i Västra Götaland för långsam
handläggning av en förundersökning där målsäganden var under 18 år

JO 2009-12-17 dnr 1628-2009

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                      Sid
                                                                            2009-12-17             1628-2009               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, Göteborgs
                        åklagarkammare, och Polismyndigheten i Västra Götaland för långsam
                        handläggning av en förundersökning där målsäganden var under 18 år

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som kom in till JO den 20 mars 2009, klagomål mot
                        Åklagarmyndigheten, Göteborgs åklagarkammare, och Polismyndigheten i Västra
                        Götaland med anledning av bl.a. att en förundersökning i vilken hon var misstänkt
                        för misshandel av sin underårige son hade dragit ut på tiden. Hon uppgav att
                        polisanmälan hade gjorts i april 2007, att hon kallats till förhör först i september
                        2008 samt att beslut i åtalsfrågan ännu inte hade fattats.

## Utredning

Handlingar i åklagarkammarens ärende 402A-2082-07 och polismyndighetens
                        ärende K63574-07 infordrades och granskades.

                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten och polismyndigheten för
                        upplysningar och yttrande över handläggningen av ärendet. Åklagarmyndigheten
                        (dåvarande tillförordnade vice riksåklagaren BB) kom in med ett remissvar jämte
                        upplysningar från kammarchefen, överåklagaren CC och kammaråklagaren DD
                        (upplysningarna här utelämnade). Av remissvaret framgick att upplysningar även
                        inhämtats från kammaråklagaren EE, som varit förundersökningsledare fram till
                        den 1 mars 2009 då DD övertagit ärendet. Efter en redogörelse för bakgrunden och
                        den rättsliga regleringen anförde Åklagarmyndigheten följande under rubriken
                        bedömning.

                                  Åklagaren FF har den 4 maj 2007 bedömt att modern var misstänkt för misshandel
                                  mot sonen som var under 18 år. Tidsfristen enligt 2 a § förundersöknings-
                                  kungörelsen har således börjat löpa och beslut i åtalsfrågan skulle enligt huvudregeln
                                  ha fattats senast den 4 augusti 2007. Beslut i åtalsfrågan har fattats den 23 april
                                  2009, dvs. nästan två år efter det att det fanns en skäligen misstänkt i ärendet.
                                  Det kan inledningsvis konstateras att vissa av åklagaren FF:s direktiv inte har
                                  dokumenterats och diarieförts. Inte heller har vissa tjänsteanteckningar och
                                  inkommande handlingar, såsom e-postmeddelanden från utredningsmannen,
                                  diarieförts. Det är naturligtvis viktigt att åklagarna dokumenterar och diarieför de
                                  åtgärder som vidtas i ett ärende.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 1628-2009      Sid 2 (5)



Åklagaren FF har den 4 maj 2007 lämnat direktiv om att målsäganden skulle
förhöras. Förhöret har hållits först den 13 juni 2007. Åklagaren har samma dag
lämnat muntliga direktiv till polisen bestående i att journalutdrag skulle inhämtas
samt att ett vittne och den misstänkta skulle förhöras. Det har således inte varit fråga
om några omfattande förundersökningsåtgärder. Enligt min mening har utredningen
inte varit av sådan beskaffenhet att fristen enligt 2 a § förundersökningskungörelsen
har fått överskridas. När väl fristen hade försuttits i augusti 2007 har det varit
angeläget att ärendet så snart som möjligt kunde avslutas.
Det kan konstateras att under hösten 2007 har polisen över huvud taget inte vidtagit
några utredningsåtgärder i ärendet trots att åklagaren skickat påminnelser till såväl
utredningsbefälet som utredningsmannen vari han påtalat att ärendet måste
handläggas skyndsamt.
Först i slutet av januari 2008 har en utredningsåtgärd vidtagits, nämligen har de
journalanteckningar som åklagaren gett direktiv om i juni 2007 beställts av
utredningsmannen. Efter att utredningsmannen till åklagaren uppgett att förhöret
med den misstänkta kunde komma att dröja ytterligare något har åklagaren
omedelbart påtalat att ärendet måste tas med förtur.
Under våren 2008 har åklagaren FF återigen vid flera tillfällen påmint utrednings-
mannen och utredningsbefälet om ärendet. Då påminnelserna inte har haft någon
effekt har åklagaren underställt den dåvarande kammarchefen ärendet. Kammar-
chefen har i början av juni 2008 påmint chefen för Närpolisen Mölndal om ärendet
och hemställt att ärendet omgående skulle prioriteras så att detta snarast kunde
redovisas till åklagaren. Av handlingarna framgår det inte att kammarchefen har
erhållit något svar på påminnelsen.
Utredningsmannen har den 21 augusti 2008 meddelat åklagaren FF per e-post att
den misstänkta var kallad till förhör under vecka 36. Åklagaren har samma dag
återigen påtalat att ärendet skulle handläggas skyndsamt. Förhöret har redovisats den
17 september 2008. Åklagaren har den 20 oktober 2008 lämnat direktiv i ärendet
bestående i att ett vittne skulle förhöras. Åklagaren har påmint om direktivet två
månader senare och då återigen påtalat att det gäller ett fristärende och att detta
måste vara klart till årsskiftet. Utredningsmannen har besvarat påminnelsen och
uppgett att han hoppades att ärendet skulle kunna slutföras innan årsskiftet men att
det berodde på arbetssituationen.
Av handlingarna framgår det att förhöret med vittnet har hållits den 23 december
2008. Det är dock oklart när polisen har redovisat förhöret till åklagaren FF.
Åklagaren FF har den 23 februari 2009 gett direktiv om att ärendet skulle slutdelges.
Förundersökningsprotokollet har inkommit den 6 april 2009. Åklagaren GG, som då
övertagit ansvaret för ärendet, har den 23 april 2009 beslutat att inte väcka åtal då
hon bedömt gärningen som misshandel, ringa brott, vilket är preskriberat.
Det kan sammanfattningsvis konstateras att det har tagit knappt två år att färdigställa
förundersökningen som rört våldsbrott mot en målsägande som är under 18 år. Detta
är naturligtvis inte acceptabelt. Jag kan dock inte finna annat än att åklagaren FF i
allt väsentligt gjort vad han kunnat för att påskynda handläggningen genom att
skicka upprepade påminnelser till såväl utredningsbefälet som utredningsmannen i
vilka det har påtalats att ärendet måste handläggas skyndsamt p.g.a. målsägandens
ålder. Den främsta orsaken till att handläggningen dragit ut på tiden synes således
stå att finna i polisens svårigheter med att verkställa de utredningsåtgärder som
åklagaren har gett direktiv om.
När påminnelserna inte har haft någon effekt har åklagaren FF underställt sin chef
ärendet. Den dåvarande kammarchefen har därefter skickat en påminnelse till chefen
för Närpolisen Mölndal utan att detta synes ha lett till något resultat. I samman-
hanget kan noteras att det under tämligen lång tid varit problem med utrednings-
verksamheten hos polisen i Göteborg och att den dåvarande kammarchefen tagit upp
frågan med chefer inom polisen. Även Åklagarmyndighetens ledning har fått
information om problemen och uppmärksammat dessa vid den löpande dialog som
förs mellan företrädare för Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen (jfr
Åklagarmyndighetens yttrande till JO i ärendena 2611-2008 och 2614-2008).
                                                                       Dnr 1628-2009    Sid 3 (5)



      Av åklagarkammarens yttrande framgår att det såväl internt inom kammaren som
      med polismyndigheten pågår en diskussion om hur frister ska kunna hållas. Vid ett
      möte mellan åklagarkammaren och utredningscheferna har vikten av att påminnelser
      resulterar i svar till såväl Polismyndighetens ledning som ledningen för polisområde
      Storgöteborg framhållits. Ytterligare ett möte med utredningscheferna kommer att
      hållas bl.a. för att diskutera förbättrade utredningsrutiner. Genom sådana
      diskussioner och andra åtgärder ökar förutsättningarna att på olika sätt effektivisera
      handläggningen av mål med unga målsäganden. Jag noterar också att kammaren har
      skapat rutiner för hur åklagare ska följa kraven i ÅFS 2007:5 och att kammarchefen
      har meddelat riktlinjer härom i december 2008.
Polismyndigheten (länspolismästaren HH) kom in med ett remissvar till vilket var
fogat upplysningar och yttrande från chefen för polisområde Storgöteborg JJ. Av
JJ:s yttrande framgick att kriminalinspektör KK blev handläggare för ärendet den
13 juni 2007. JJ uppgav vidare bl.a. följande.
      Vid samtal med KK säger denne att den långa handläggningstiden beror på att han i
      stort sett är den ende utredaren på heltid i Mölndal och Härryda kommun. Detta
      medför att han hela tiden får högprioriterade ärenden med anhållna och häktade
      m.m. KK har haft kontakt med åklagare under utredningstiden och även talat med
      polisiär förundersökningsledare för att försöka få någon annan utredare att överta
      ärendet. Detta har dock inte varit möjligt under rådande personalsituation.
      –––
      Naturligtvis är det en oacceptabel lång handläggningstid för ett ärende med kravtid
      till redovisningen. KK har dock försökt få någon annan att överta ärendet genom att
      tala med den polisiäre förundersökningsledaren utan att få gehör för detta. Finns inte
      personalresurs inom egen enhet borde berörd chef/arbetsledare vänt sig till annan
      enhet eller polisområdets ledning för att få hjälp.
Polismyndigheten anförde under rubriken bedömning bl.a. följande.
      Polismyndigheten är väl medveten om att personalbrist eller förekomsten av ett stort
      antal ärenden av förturskaraktär inte utgör godtagbara skäl för att överskrida tids-
      fristen i 2 a § FUK. Några andra skäl att överskrida fristen har inte framkommit. Det
      särskilda skyndsamhetskravet är således inte uppfyllt och myndigheten bör inte
      undgå kritik för den långsamma handläggningen.
      JO har i april månad 2008 inspekterat myndigheten och granskat kriminalärenden
      vid en annan enhet inom polisområde Storgöteborg än den nu aktuella (se dnr 2610-
      2008). JO riktade i sitt beslut den 17 oktober 2008 allvarlig kritik mot myndigheten
      för handläggningen av de granskade ärendena.
      Sedan JO meddelade sitt beslut har en ny chef tillsatts i polisområdet. Polisområdet
      har inlett ett långsiktigt förändringsarbete med inriktning på att åstadkomma en mer
      effektiv och rationell utredningsverksamhet. Vidare kan nämnas en beslutad plan-
      lagd insats som ska pågå under 6 månader. Ett stort antal personer är engagerade i
      insatsen och de ska utreda nyinkomna ärenden gällande bl.a. brott i nära relation.
      Myndighetsledningen följer aktivt det arbete som bedrivs i polisområdet och
      information lämnas från områdesledningen vid varje ledningsmöte. Det förändrings-
      arbete som bedrivs i polisområdet bör minimera risken för att något liknande
      kommer att inträffa i framtiden.
AA yttrade sig.

Bedömning
Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken, förkortat RB, framgår att en
förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. När
det, som i det nu aktuella fallet, rör sig om en förundersökning i vilken
målsäganden är under 18 år ställs det i 2 a § förundersökningskungörelsen
                                                                   Dnr 1628-2009    Sid 4 (5)



(1947:948), förkortat FUK, upp ett särskilt krav på skyndsamhet. Enligt
bestämmelsen ska en förundersökning där målsäganden vid tiden för anmälan inte
fyllt 18 år bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktas mot målsägandens liv,
hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex
månader. Förundersökningen ska vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så
snart det kan ske och senast inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon
som är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är
motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda
omständigheter.

Bestämmelsen ger således ett utrymme för att i undantagsfall överskrida den
föreskrivna tremånadersfristen. Exempel på när fristen får överskridas är att
utredningen är omfattande, att det är flera personer inblandade som måste förhöras
flera gånger eller att många barnförhör behöver hållas. Personalbrist eller
förekomsten av ett stort antal ärenden av förturskaraktär utgör inte skäl att
överskrida fristen.

När förundersökningen leds av en åklagare får han vid undersökningens
verkställande anlita biträde av polismyndigheten (23 kap. 3 § andra stycket RB).
Enligt 1 a § andra stycket FUK har undersökningsledaren ansvar för för-
undersökningen i dess helhet. Han ska se till att utredningen bedrivs effektivt och
att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara. Undersökningsledaren ska
också ge dem som biträder honom behövliga direktiv för arbetet.

Av utredningen framgår att förundersökning rörande misshandel av ett barn
inleddes den 4 maj 2007 och att AA samma dag av förundersökningsledaren EE
bedömts som skäligen misstänkt. Beslut i åtalsfrågan skulle då, eftersom det som
Åklagarmyndigheten också angett inte har funnits skäl att överskrida fristen, ha
fattats senast den 4 augusti 2007. Det kom emellertid att dröja till den 23 april
2009, dvs. ytterligare drygt ett år och åtta månader, innan ett sådant beslut fattades.

Sedan målsägandeförhör och ett första vittnesförhör med dennes far hållits i juni
2007 kom utredningen att avstanna. De kvarvarande utredningsåtgärderna, som
varit av begränsad omfattning innebärande i princip fyra förhör, har därefter
vidtagits mycket sporadiskt fram till april 2009. Först i september 2008 kallades
och hördes AA av polis. Det förhållandet att det dröjde nästan ett och ett halvt år
innan den misstänkta, som dessutom är mor till målsäganden, hördes anser jag vara
särskilt anmärkningsvärt. Även det förhållandet att inte ens kammarchefens
påminnelse i juni 2008 föranledde polisen att vidta åtgärder för att mer skyndsamt
kunna avsluta förundersökningen är anmärkningsvärt.

Den totala handläggningstiden i ärendet har således uppgått till nästan två år. Även
med beaktande av vad som upplysts om arbetssituationen vid polismyndigheten, är
enligt min mening, en så utdragen handläggningstid i ett ärende av det här aktuella
slaget helt oacceptabel. Jag har inledningsvis övervägt om det funnits anledning att
anta att någon befattningshavare under min tillsyn gjort sig skyldig till brott men
inte funnit så vara fallet. Polismyndigheten förtjänar emellertid mycket allvarlig
kritik för den långsamma handläggningen.
                                                                 Dnr 1628-2009   Sid 5 (5)



Inte heller EE kan undgå kritik för handläggningen av ärendet. I ett ärende av
förevarande slag där särskilda skyndsamhetskrav och frister gäller för
handläggningen ställs höga krav på aktivitet från åklagarens sida. Redan under
hösten 2007 stod det klart att förundersökningen, trots påminnelser från EE om
tidigare utfärdade direktiv, inte av polisen drevs framåt med tillräcklig
skyndsamhet. EE borde därför betydligt tidigare än i maj-juni 2008 ha vidtagit
kraftfullare åtgärder än enbart påminnelser för att förmå polisen att verkställa de
utredningsåtgärder som fordrades. Jag kan även konstatera att dokumentationen av
vidtagna åtgärder i viss mån har varit bristfällig.

Vad AA i övrigt anfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Ärendet avslutas.
