# Länsstyrelsen i Jämtlands län har i en föreskrift beslutat om fridlysning av Storsjöodjuret. Fråga om föreskriftens rättsliga verkan

JO 2005-11-09 dnr 1636-2004

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                       Sid
                                                                            2005-11-09             1636-2004                1 (4)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Länsstyrelsen i Jämtlands län har i en föreskrift beslutat om fridlysning
                        av Storsjöodjuret. Fråga om föreskriftens rättsliga verkan

## Initiativet

Vid inspektion av Östersunds tingsrätt, miljödomstolen, uppmärksammades i
                        samband med granskningen av akter i mål som domstolen handlagt som
                        överinstans ett mål som rörde tillämpningen av Länsstyrelsens i Jämtlands län
                        föreskrift (23 FS 1986:3) om fridlysning av Storsjöodjuret. Av handlingarna
                        framgick följande.

                        Länsstyrelsen i Jämtlands län hade avslagit en ansökan om dispens från förbudet att
                        plocka ägg från Storsjöodjuret. Efter överklagande avvisade miljödomstolen den 11
                        juli 2003 överklagandet och angav som skäl att ansökan avsåg en vetenskapligt
                        icke verifierad djurart och att sökanden med hänsyn härtill inte kunde anses ha
                        något rättsligt skyddat intresse av att få sin sak prövad.

                        Iakttagelserna väckte frågor om vilken rättslig verkan den aktuella föreskriften har
                        och hur föreskriften skall tillämpas. Jag beslutade att undersöka saken i ett
                        initiativärende.

## Utredning

Från länsstyrelsen inhämtades akten i det överklagade ärendet om dispens (dnr
                        522-11236-02) och akten i det ärende som ledde fram till att länsstyrelsen den 22
                        januari 1986 utfärdade en föreskrift om att fridlysa Storsjöodjuret (dnr 11.122-142-
                        85).
                                  I en här upprättad promemoria antecknades bl.a. följande.
                                  Sedan en ansökan från Östersunds turistbyrå om fridlysning av Storsjöodjuret hade
                                  remissbehandlats beslutade länsstyrelsen den 22 januari 1986 med stöd av 14 §
                                  naturvårdslagen (1964:822) att fridlysa Storsjöodjuret. Fridlysningen innebar förbud
                                  mot att inom Storsjön (i centrala Jämtland) döda, skada eller fånga levande djur av
                                  arten Storsjöodjuret. Förbudet gällde även att ta bort eller skada Storsjöodjurets ägg,
                                  rom eller bo (23 FS 1986:3).
                                  Den 11 november 2002 ansökte privatpersonen AA hos länsstyrelsen om dispens
                                  från förbudet att plocka ägg från arten Storsjöodjur. Efter att länsstyrelsen begärt
                                  komplettering av ansökan och därefter remissbehandlat den samma beslutade
                                  länsstyrelsen den 2 juni 2003 att avslå ansökan. Sökanden överklagade beslutet



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 1636-2004     Sid 2 (4)




      varefter länsstyrelsen överlämnade överklagandet till Regeringskansliet, Miljö-
      departementet. Departementet överlämnade i sin tur ärendet till Östersunds tingsrätt,
      miljödomstolen.
      Av den rättstillämpning som ligger till grund för miljödomstolens beslut den 11 juli
      2003 följer, såvitt kan bedömas, att länsstyrelsens föreskrift den 22 januari 1986
      ansetts sakna rättslig verkan. Från länsstyrelsen bör inhämtas yttrande om detta
      förhållande ger anledning till någon författningsändring eller annan åtgärd av
      länsstyrelsen. Därutöver bör miljödomstolen anmodas yttra sig över innehållet i
      denna promemoria.
Länsstyrelsen och miljödomstolen anmodades att yttra sig enligt promemorian.
Miljödomstolen, genom chefsrådmannen BB, yttrade följande.

      I 1 kap. 9 § regeringsformen anges att domstolar samt förvaltningsmyndigheter och
      andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen i sin verksamhet skall
      beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Miljödomstolen
      fann vid sin prövning i mål M 3033-03 att länsstyrelsens föreskrift ifråga avsåg en
      vetenskapligt icke verifierad djurart och att länsstyrelsen genom att utfärda före-
      skriften inte iakttagit det ovan angivna grundlagsstadgade saklighetskravet. Med
      hänsyn därtill fann miljödomstolen anledning att, jämlikt 11 kap. 14 § regerings-
      formen, underlåta tillämpning av länsstyrelsens föreskrift genom att avvisa
      överklagandet.
Länsstyrelsen, genom landshövdingen CC, lämnade följande yttrande.

## Bakgrund

Östersunds turistbyrå ansökte 1985 om fridlysning av Storsjöodjuret i Storsjön. Efter
      en omfattande beredning beslutade länsstyrelsen den 22 januari 1986 att med stöd av
      den numera upphävda 14 § naturvårdslagen meddela förbud mot att inom Storsjön
      döda, skada, fånga levande djur av arten Storsjöodjuret. Förbudet gäller även att
      borttaga eller skada Storsjöodjurets ägg, rom eller bo.
      Beslutet om fridlysning kungjordes i Jämtlands läns författningssamling (23 FS
      1986:3).
      I beslutet konstaterade länsstyrelsen att, trots de problem med artbestämningen som
      förelåg, det fanns starka skäl som talade för en fridlysning.
      År 2002 inkom till länsstyrelsen en ansökan om dispens från förbudet att plocka ägg
      från arten Storsjöodjuret. Länsstyrelsen avslog ansökan med huvudsaklig motivering
      att ansökan bedömdes helt strida mot intentionerna med fridlysningen av Storsjö-
      odjuret.
      Sedan sökanden fullföljt sin dispensansökan beslutade Östersunds tingsrätt, miljö-
      domstolen, den 11 juli 2003 i mål nr M 3033-03 att avvisa överklagandet. Som
      motivering anförde miljödomstolen att dispensansökan avsåg en icke vetenskapligt
      verifierad djurart och att klaganden därför inte hade något rättsligt skyddat intresse
      av att få sin sak prövad.
      JO genomförde under våren 2004 en inspektion hos miljödomstolen.
      JO har i promemoria den 24 maj 2004 uttalat att av den rättstillämpning som ligger
      till grund för miljödomstolens beslut den 11 juli 2003 följer, såvitt kan bedömas, att
      länsstyrelsens föreskrift den 22 januari 1986 ansetts sakna rättslig verkan.
      Länsstyrelsen har av JO anmodats att yttra sig över om miljödomstolens beslut ger
      länsstyrelsen anledning till någon författningsändring eller annan åtgärd.

      Överväganden
      Länsstyrelsen har berett Jämtlands läns museum samt föreningen Storsjöodjuret
      tillfälle att inkomma med synpunkter i ärendet.
                                                                          Dnr 1636-2004      Sid 3 (4)




      Jämtlands läns museum har anfört att Storsjöodjuret existerar när det finns (och har
      funnits) människor som säger att det existerar oavsett om dess fysiska existens kan
      anses kunna bevisas i naturvetenskaplig mening eller ej. Länsmuseet framhåller
      vikten av att vi i världen, i Europa, i Sverige och i Jämtland bör eftersträva att säkra
      bevarandet av just sådana företeelser, som framstår som magiska, mystiska och
      oförklarliga fenomen. Ett sådant förhållningssätt innebär enligt museets övertygelse,
      att bevarande av detta magiska, mystiska och oförklarliga fenomen börjar och slutar
      med att vi med länsstyrelsens föreskrift från 22 januari 1986 just värnar om detta.
      Föreningen Storsjöodjuret har anfört följande. Föreningen ifrågasätter om en frid-
      lysning kräver att djurarten är vetenskapligt artbestämd. Storsjöodjurets förekomst i
      sinnevärlden har bekräftats över lång tid av ett stort antal trovärdiga personers
      observationer. Dessa har skett oftast under mycket kort tid, ofta på längre håll och,
      till följd av dess storlek, i en uppjagad sinnesstämning, varför tillfälle till artbestäm-
      ning med säkerhet inte kan förväntas ske. Att mer aktivt söka artbestämma djuret
      torde innebära att man måste handla mot de intentioner som ligger bakom
      fridlysningsföreskriften. Det synes vara praktiskt omöjligt att åstadkomma en
      artbestämning utom i det fall ett dött exemplar flyter upp till ytan och låter sig
      examineras. Ännu så länge är dock troligast fenomenet Storsjöodjuret en
      kryptozoologisk företeelse, kanske en officiellt utdöd djurart.
      Frågan om Storsjöodjurets existens hänger samman med vilken utgångspunkt som
      anläggs för att avgöra frågan. Miljödomstolen har menat att djurarten inte på ett
      vetenskapligt sätt har kunnat verifieras. Länsstyrelsen avstår från att i detta ärende ta
      ställning till i vad mån Storsjöodjuret existerar på ett sådant sätt att arten kan vara
      föremål för fridlysning. Klart är emellertid enligt länsstyrelsens mening att
      Storsjöodjuret existerar på så sätt att det existerar i människors sinnevärld.
      Länsstyrelsen delar JO:s bedömning att miljödomstolen genom sitt ovannämnda
      beslut får anses ha funnit att länsstyrelsens beslut den 22 januari 1986 om
      fridlysning av Storsjöodjuret saknar rättslig verkan.
      Länsstyrelsens beslut om fridlysning har således av domstol bedömts sakna rättslig
      verkan. Med hänsyn till att den offentliga makten i Sverige enligt grundlagen skall
      utövas under lagarna (1 kap. 1 § regeringsformen) och med hänsyn till att domsto-
      larna är främsta uttolkare av gällande rätt, bör länsstyrelsen som statlig myndighet
      inte förfara på annat sätt än att upphäva beslutet om fridlysning av Storsjöodjuret.

Bedömning
JO:s tillsyn avser i första hand en kontroll av att de som utövar offentlig verk-
samhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åliggan-
den. Enligt sin instruktion skall JO särskilt se till att domstolar och förvaltnings-
myndigheter i sin verksamhet iakttar regeringsformens bud om bl.a. saklighet.

Det finns mot bakgrund härav anledning att ifrågasätta länsstyrelsens beslut år
1986 att fridlysa Storsjöodjuret, detta även med beaktande av länsstyrelsens uppgift
att främja turistnäringen i bygden. Jag har då ställt fridlysningen och vad som före-
kommit i anslutning till den mot det självklara kravet att de som fullgör uppgifter i
den offentliga förvaltningen inte ägnar tid och kraft åt sådant som ligger utanför
deras skyldigheter och åligganden. Jag har vidare beaktat vikten av att en myndig-
hets förordningsmakt inte används på ett icke avsett sätt och har också frågat mig
om det varit motiverat med det omfattande utredningsarbete som föregick beslutet
om fridlysning. Dessutom har jag ifrågasatt om det är försvarbart att länsstyrelsen
och överinstanser fortsättningsvis, på sätt som skett i det aktuella dispensärendet,
belastas med handläggning av ärenden i anslutning till fridlysningen.
                                                                         Dnr 1636-2004       Sid 4 (4)




JO bör enligt instruktionen inte ta upp förhållanden som ligger mer än två år
tillbaka i tiden om inte särskilda skäl föreligger. Enligt min mening föreligger inte
sådana skäl att jag utöver det nyss sagda närmare undersöker eller annars berör vad
som hos länsstyrelsen föregick utfärdandet år 1986 av föreskriften av fridlysning
av Storsjöodjuret.

Inte heller finner jag skäl att ytterligare beröra länsstyrelsens handläggning åren
2002 och 2003 av dispensärendet.

Miljödomstolen har funnit hinder i grundlagen mot att tillämpa länsstyrelsens
föreskrift om att fridlysa Storsjöodjuret. Jag delar domstolens uppfattning i den
saken. Med hänsyn till att föreskriften sålunda får anses sakna rättslig verkan finns
det enligt min mening starka skäl för länsstyrelsen att ta upp frågan om
föreskriftens fortsatta giltighet. Jag noterar att länsstyrelsen enligt yttrandet hit
anser sig böra upphäva föreskriften. Jag utgår från att länsstyrelsen snarast prövar
den frågan och hemställer att länsstyrelsen översänder sitt beslut i saken till JO för
kännedom.

                                _________________

Efter det att ärendet hade avslutats hos JO översände länsstyrelsen följande beslut
för JO:s kännedom.

      Upphävande av beslut

## BESLUT

Länsstyrelsen upphäver sitt beslut meddelat den 22 januari 1986 (dnr 11.122-142-
      85)
      Beslutet gäller omedelbart.
      Detta beslut kan överklagas hos Länsrätten i Jämtlands län, se bilaga (formulär F4).

## BAKGRUND

Efter ansökan av Östersunds Turistbyrå beslutade länsstyrelsen den 22 januari 1986
      om förbud mot att döda, skada, fånga levande djur av arten Storsjöodjuret. Vidare
      föreskrives att förbudet även gällde att borttaga eller skada Storsjöodjurets ägg, rom
      eller bo. Beslutet kungjordes i länets författningssamling (23 FS 1986:3).

      TILLÄMPLIG BESTÄMMELSE
      Enligt 27 § förvaltningslagen (1986:223) skall myndighet, om den finner att ett
      beslut, som den har meddelat som första instans, är uppenbart oriktigt på grund av
      nya omständigheter eller annan anledning, ändra beslutet om det kan ske snabbt och
      enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part.

      LÄNSSTYRELSENS BEDÖMNING
      Länsstyrelsens beslut om fridlysning av Storsjöodjuret har tillkommit genom
      uppenbart oriktig rättstillämpning då det i lag saknas stöd för att fridlysa en icke
      verifierad djurart. Beslutet skall därför upphävas.
                                _______________
      Beslutet lades till handlingarna i JO:s ärende.
