# Kritik mot Banverket och en sektionschef där som genom påtryckningar förmått en forskare att "återta ett brev"; frågor även om jäv vid fördelning av forskningsanslag och om förvaltningsbesluts överklagbarhet

JO 2009-05-07 dnr 1638-2008

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                       Sid
                                                                           2009-05-07              1638-2008               1 (11)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Banverket och en sektionschef där som genom påtryckningar
                        förmått en forskare att ”återta ett brev”; frågor även om jäv vid
                        fördelning av forskningsanslag och om förvaltningsbesluts
                        överklagbarhet

## Bakgrund och utredning

AA, professor och verksam vid Linköpings universitet, gjorde i mars 2008 en JO-
                        anmälan mot Banverket. Anmälan avsåg hanteringen av ansökningar om
                        forskningsanslag.

                        Den 11 april 2005 skrev han ett brev till Banverket med begäran om omprövning
                        alternativt överklagande av ett avslagsbeslut rörande forskningsanslag. Någon
                        omprövning hade inte skett och överklagandet hade inte heller åtgärdats. Han
                        kallades dock till ett möte hos Banverket den 27 juni om villkor för att få
                        forskningsanslag. Efter det sökte han på nytt forskningsanslag. I januari 2006
                        träffade han Banverkets forskningssamordnare BB som meddelade att ansökan
                        beviljats. Han fick också ett e-postmeddelande från CC, sektionschef vid
                        Banverket, där det angavs att ”i övrigt ringer jag dig angående din FUD-ansökan
                        inom en snar framtid då det äntligen är klart nu”. Strax därefter kom ett
                        avslagsbeslut från Banverket. Vid ett telefonsamtal med CC efter detta fick han
                        besked att han kunde ha fått anslaget om han hade haft ytterligare 100 000 kr i
                        motfinansiering. Då blev han förargad och skrev den 8 maj 2006 ett brev till
                        Banverket, CC. Några svar på de konkreta frågor som han ställde i brevet hade han
                        inte fått. Brevet satte dock i gång en kedja av händelser. CC kontaktade rektorn vid
                        Linköpings universitet som skulle påverka honom att ta tillbaka brevet, något
                        rektorn inte gjorde. Vid Chalmers där CC är ordförande i styrelsen för
                        Kompetenscentret Chalmers Järnvägsteknik (Charmec) togs brevet upp till
                        behandling vid ett styrelsemöte och kommenterades i protokollet. Charmecs
                        styrelse anlitade en konsult som i sin tur kontaktade hans närmaste chef vid
                        universitetet och dennes chef i avsikt att förmå dessa att påverka honom att dra
                        tillbaka sitt brev. Han kapitulerade och drog tillbaka sitt brev.

                        AA ställde i sin anmälan ett antal frågor, bl.a. följande.

                                  Är det acceptabelt att Banverket under tre års tid lämnar ett brev med ett
                                  överklagande utan formell åtgärd?



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                       Dnr 1638-2008     Sid 2 (11)



      Är det acceptabelt att en myndighet utnyttjar egna och andras resurser för att få en
      brevskrivare att dra tillbaka ett brev till myndigheten?
      Angående jäv; är det lämpligt att samma person sitter som anslagsgivare (dvs.
      budgetansvarig och kontaktperson) på Banverket och som anslagsmottagare
      (styrelseordförande i Charmec) på Chalmers?
Anmälan remitterades till Banverket som genom generaldirektören DD anförde
bl.a. följande.

      Banverkets forskningsverksamhet
      Banverket får inledningsvis redovisa verkets forsknings- och utvecklings-
      verksamhet, vilka regler som styr verksamheten och hur medelstilldelning till
      forskningsprojekt går till.
      Banverket har enligt sin instruktion (förordning [2007:1027] med instruktion för
      Banverket) ett samlat ansvar, sektorsansvar, för hela spårtransportsystemet.
      Sektorsansvaret innebär att Banverket ska verka för att de transportpolitiska målen
      uppnås.
      Enligt 2 § i instruktionen har Banverket att särskilt verka för att samhällsmotiverad
      tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom
      järnvägstransportsystemet planeras, initieras, genomförs, dokumenteras och
      utvärderas samt att resultatet av detta sprids. Banverket har härutöver att svara för
      sådan behovsmotiverad forskning som erfordras för att uppfylla sitt ansvar för
      vidmakthållande av järnvägarna.
      Banverket ansvarar alltså med stöd av instruktionen för sådan forskning, utveckling
      och demonstration, förkortat FUD, som behövs för att utveckla järnvägssektorn och
      försörja hela samhället med ökad kunskap om spårtrafikens utvecklings-
      förutsättningar. FUD-verksamheten innefattar också verkets uppgifter på
      banhållningsområdet. FUD har en växande roll i Banverkets verksamhet såväl för att
      verket ska kunna fylla sitt sektorsansvar för spårtransportsektorn som för att kunna
      fullgöra sina uppgifter på bl.a. banhållnings- och tågtrafikområdena.
      Banverkets föreskrift BVF 726.1 ”Forskning, utveckling och demonstration”
      beskriver hanteringen av Banverkets FUD och vilka arbetsmoment som åligger de
      projektansvariga enheterna i den beslutsprocess som gäller FUD-verksamheten. [...]
      Det ska noteras att sedan föreskriften fastställdes har Banverket genomgått en stor
      omorganisation som också inneburit en ny organisation för FUD-verksamheten. Den
      nya organisationen för FUD innebär en starkare koppling till verksamheten,
      tydligare prioritering och en mer transparent beredningsprocess som möjliggör en
      bättre dialog med forskningsutförarna. Principerna för forskningsverksamheten har
      emellertid inte påverkats.
      Av föreskriften framgår att Banverket ska stödja samhällsorienterad och
      behovsmotiverad FUD inom järnvägstransportsystemet. Avsatta FUD-medel ska
      fördelas i konkurrens mellan de projektförslag som bäst bidrar till att de
      transportpolitiska målen uppnås. Projektförslagen ska bedömas samlat och enligt
      rutiner som så långt möjligt ger förutsättningar för likabehandling.
      Banverkets styrelse antog under 2005 ett nytt FUD-program för perioden 2006–
      2011. Forskningsprogrammet är mycket brett men det finns tydliga inriktningar i
      forskningsverksamheten. Inom det egna verksamhetsområdet dominerar forskning
      inom vidmakthållande av banan. Den delen av FUD sker i stort sett uteslutande vid
      Järnvägsgruppen vid Kungliga tekniska högskolan (KTH), vid CHARMEC
      (Chalmers) och vid Järnvägstekniskt Centrum vid Luleå tekniska universitet (JvtC).
      Den inriktningen har varit etablerad sedan lång tid för att Banverket skulle kunna
      styra forskningen till områden som ger bäst effekt av satsade medel.
      Järnvägsgruppen vid KTH var det kompetenscentrum som skapades först, sedan
      CHARMEC (1997) och sist JvtC.
      Vid dessa kompetenscentra stöder Banverket tillsammans med andra intressenter i
      huvudsak långsiktig kunskapsuppbyggande forskning i form av doktorandprojekt.
                                                                  Dnr 1638-2008     Sid 3 (11)



Den kunskap som forskningen ger kan användas av Banverket när föreskrifter
revideras, nya konstruktioner tas fram och för att få fram bättre material. Genom att
dessa forskningscentra även deltar i EU-projekt får Banverket tillgång till
kunskapsuppbyggnaden på europeisk nivå.
Banverket har också sedan många år ett väl utvecklat kontaktnät med universitet och
högskolor och samarbetar med dessa när det gäller spridning av forsknings-
information.
Vid tidpunkten för den ansökan av AA om forskningsbidrag, som är ursprunget till
ärendet, hanterades forskningsfrågor av sektionen Forskningssamordningen (SF)
inom avdelningen Järnväg och Samhälle (S). Den högste ansvarige för verksamheten
under generaldirektören var chefen för avdelningen S (CS). CC var då chef för
sektionen Bansystem (BB) inom avdelningen Järnvägssystem (B), enkelt uttryckt
teknikavdelningen. Sektionen Bansystem ansvarade för frågor om broteknik,
geoteknik, mätnings- och GIS-teknik och spårteknik, alltså centrala områden för
Banverkets forsknings- och utvecklingsverksamhet. CC hade givetvis därigenom
god inblick i Banverkets forskningsverksamhet inom detta område och sektionen
deltog aktivt som sakområdesansvarig.
Samordningsprocessen tillgick i huvudsak på följande sätt. Ansökningarna kom in
till sektionen SF, som efter genomgång fördelade ansökningarna på sakområdes-
ansvariga. De sakområdesansvariga bedömde ansökningarna efter relevans för
Banverket och efter kvalitet. I de sakområdesansvarigas uppgift ingick också att
motivera sina förslag för erhållande av forskningsbidrag. I förekommande fall
remitterades ansökningarna även till externa experter och behovsägare.
Med inkomna synpunkter som grund vidtog en utvärderings- och beredningsprocess
med sektionen SF som ansvarig och sammanhållande. Sektionen SFs uppgift var att
jämka samman de olika förslagen efter tillgänglig budget och efter fördelnings-
nyckeln i FUD-programmet för de olika delprogrammen.
Sektionen SFs förslag överlämnades efter behandling av de olika sakområdena till
det interna FUD-rådet. I rådet ingick, som framgår av BVF 726.1, bl.a.
representanter för de olika avdelningarna på huvudkontoret. Banverkets
forskningschef (CSF) var ordförande i rådet. Det interna FUD-rådet granskade SFs
förslag till beslut främst efter hur medlen föreslogs fördelas på olika sakområden.
Granskningen av de enskilda projekten gjordes i den tidigare samrådsprocessen. Om
det interna FUD-rådet var enigt fattade chefen för avdelningen Järnväg och
Samhälle på rådets rekommendation beslut om medel till de enskilda projekten. Om
rådet inte kunde enas, vilket enligt uppgift aldrig skett, skulle frågan föras upp till
chefen för Banverket för beslut.

Vad har hänt i ärendet?
Banverket har i sin utredning gått igenom handlingarna i ärendet, förekommande e-
post och den skriftväxling som förekommit mellan Banverket och AA. CC och BB
har båda hörts om AA:s påståenden och gett sin egen syn på vad som förevarit. Mot
bakgrund av vad som därvid framkommit får Banverket lämna följande redogörelse.
Professor AA ansökte hos Banverket 2004 om anslag till ett forskningsprojekt vid
Linköpings universitet, där AA var verksam. AA:s ansökan behandlades i enlighet
med de regler som gällde för ansökningar om forskningsanslag och som beskrivits
ovan. AA underrättades om Banverkets beslut genom ett brev daterat 15 juli 2004.
Av beslutet framgår den bedömning som Banverket gjort av forskningsprojektet och
skälen för avslagsbeslutet. [...]
AA återkom i ett brev till Banverket daterat den 11 april 2005 med ”Begäran om
omprövning av beslut, alternativt överklagande av beslut rörande FOU-anslag”. AA
har fogat detta brev som bilaga till sin anmälan till JO. Detta brev besvarades av
Banverkets forskningschef BB den 7 september 2005, också det fogat till AA:s JO-
anmälan.
                                                                            Dnr 1638-2008     Sid 4 (11)



      AA inkom hösten 2005 med en ny ansökan om anslag till ett forskningsprojekt vid
      Linköpings universitet. Även denna ansökan avslogs efter sedvanlig beredning och
      AA underrättades om beslutet, se bilaga 3.
      AA skrev därefter brevet till Banverket med attention CC, bilaga 3 till AA:s JO-
      anmälan, med kritiken mot Banverket och CC. Brevet blev inte besvarat. Av
      protokollet från CHARMECs styrelsesammanträde den 3 september 2006, som AA
      likaledes fogat till sin JO-anmälan, framgår att CC själv tog upp AA:s brev och att
      det ledde till viss diskussion. Hur diskussionerna gick och vad som ligger i beslutet
      enligt protokollet har inte utretts. Banverket anser sig inte ha det mandatet. Det
      framstår dock som klart att AA som en följd av diskussionerna på
      styrelsesammanträdet direkt eller indirekt uppmanats att ta tillbaka brevet. CC
      vidgår ju också, vilket framgår av CC:s brevsvar till AA, bilaga 5 till JO-anmälan,
      att han varit i kontakt med flera personer just för att förmå AA att dra tillbaka sitt
      brev. Bland de personer som CC tagit kontakt med är rektorn för Linköpings
      universitet, EE. EE har också på CC:s begäran talat med bl.a. AA men därefter
      meddelat CC att ärendet inte berör universitetet utan helt är en fråga mellan AA och
      Banverket och att han därför tar sin hand från ärendet.
      AA har uppenbarligen efter påstötningar från olika håll känt sig föranlåten att ta
      tillbaka sitt kritiska brev. Det framgår klart av det brev som AA tillställde CC och
      övriga inblandade den 21 december 2007, bilaga 4. Brevet ger uttryck för den
      besvikelse som AA kände när han fick avslag på sin ansökan trots att han uppfattat
      att anslaget skulle beviljas.
De frågor som anmälaren ställt besvarades av Banverket enligt följande.

      Är det acceptabelt att Banverket under tre års tid lämnar ett brev med ett överklagande utan
      formell åtgärd?
      Banverket har ovan redovisat hur verkets forskningsverksamhet bedrivs.
      Forskningsverksamheten regleras i det nämnda FUD-programmet, i föreskriften
      726.1 m.fl. interna dokument. Banverkets beslut att fastställa FUD-program och
      egna föreskrifter utgör interna förvaltningsbeslut som inte kan överklagas.
      Banverkets ställningstaganden om vilka forskningsprojekt som ska genom- föras
      och vilka som ska beviljas medel för forskningen är en del av Banverkets uppgifter
      som sektorsmyndighet och som ansvarig för vidmakthållande av de banor som
      Banverket förvaltar. Det är alltså Banverket som på eget ansvar beslutar om hur
      sektorsansvaret ska uppfyllas och hur banhållningen ska bedrivas. Mot bakgrund av
      den roll som Banverket tilldelats i detta avseende är det Banverkets uppfattning att
      verkets beslut om vilka forskningsprojekt som ska genomföras och vilka medel som
      därvid kan ställas till förfogande utgör sådana beslut som inte går att överklaga.
      AA:s brev av den 11 april 2005 med begäran om omprövning av ett avslag rörande
      forskningsanslag besvarades av Banverket genom det brev som AA bifogat sin
      anmälan som bilaga 2. Brevet, undertecknat av chefen för forskningssamordningen
      BB den 7 september 2005, utvisar att kontakter under hand tagits med AA och där
      AA:s ansökan har diskuterats. Det kan tilläggas att BB och CC uppger att de på
      olika sätt försökt ha en dialog med AA och upplysa om möjligheterna till samarbete
      med CHARMEC och KTH.
      Även om det inte av brevet klart framgår att Banverkets beslut att inte bevilja AA:s
      projekt forskningsanslag inte går att överklaga så har Banverket uppfattat att AA:s
      begäran om omprövning var slutligt avgjord.

      Är det acceptabelt att en myndighet utnyttjar egna och andras resurser för att få en
      brevskrivare att dra tillbaka ett brev till myndigheten?
      Det är inte möjligt att dra tillbaka ett brev till en myndighet. När handlingen väl är
      att anse som inkommen ska den hanteras efter de regler som gäller för inkommande
      handlingar – diarieföring, handläggning, arkivering m.m. Däremot kan man givetvis
      återkalla eller ta tillbaka vad som anges i handlingen exempelvis en ansökan. En
      myndighet kan då inte och ska inte heller på sätt som uppenbarligen har skett i detta
                                                                         Dnr 1638-2008   Sid 5 (11)



      ärende påverka någon att ta tillbaka en ingiven handling i bokstavlig mening. Inte
      heller ska myndigheten i ett fall som detta försöka förmå avsändaren av handlingen
      till myndigheten att ta tillbaka påståenden och andra uppgifter som handlingen
      innehåller.

      Angående jäv; är det lämpligt att samma person sitter som anslagsgivare (dvs.
      budgetansvarig och kontaktperson) på Banverket och som anslagsmottagare
      (styrelseordförande i CHARMEC) på Chalmers?
      CC sitter inte i CHARMECs styrelse som företrädare för Banverket. CC är
      förordnad av rektorn för CTH för sin kompetens, låt vara med Banverkets goda
      minne. CHARMEC är som beskrivits inledningsvis ett av de forskningscentra som
      sedan många år utfört forskningsprojekt för Banverket inom området banhållning
      och det finns givetvis en nära samverkan mellan Banverket och CHARMEC när det
      gäller forskning inom detta område.
      Som beskrivits ovan har CC inte på Banverket formellt haft något avgörande
      inflytande på fördelningen av forskningsanslagen. CC har inte deltagit i besluten och
      han har inte heller ingått i det interna FUD-rådet. Banverket kan därför inte finna
      grund för misstanke om jäv mot CC. Det förhållandet att CC satt som ledamot och
      ordförande i CHARMECs styrelse och var kontaktperson mot Banverket innebär
      enligt Banverket inte att CC skulle vara förhindrad att medverka i Banverkets
      forskningssamordning. Inte heller det förhållandet att CC som sektionschef inom
      avdelningen Järnvägssystem med god inblick i Banverkets forskningsverksamhet
      och som sakområdesansvarig deltog i bedömningarna av ansökningarna om
      forskningsanslag utifrån Banverkets behov utgör enligt Banverket grund för jäv.
AA kommenterade remissvaret och framförde bl.a. följande.

I Banverkets svar beskrivs hur ansökningar om forskningsanslag behandlas inom
Banverket. Svaret kunde inte tolkas på annat sätt än att CC hade varit med och
påverkat utfallet av fördelningen av forskningsanslagen. Även i andra av hans
ansökningar hade i avslagsbesluten hänvisats till CC. Det var anledningen till att
han ställde sitt brev till Banverket, attention CC. Sedan hans brev till Banverket
hade det samarbete som fungerat alldeles utmärkt sedan han lämnade Chalmers
1997 helt upphört.

Om CC inte sitter i Charmecs styrelse som företrädare för Banverket, vem
företräder han då? Alla bidragsgivare till Charmec har, med något möjligt undantag
för mindre bidragsgivare, en person med i styrelsen. CC sitter i styrelsen på av
Banverket betald arbetstid och Banverket betalar hans resor. I Charmec-protokoll
2007:3 står att läsa följande uttalande av CC. ”Områdesansvariga prioriterar och får
argumentera för sina projekt inom budgetramarna. Detta beskrivs i Banverkets
FUD-program.” CC hade alltså inte bara att bedöma ansökningarna, han
prioriterade dem och fick argumentera för sina projekt.

Bedömning
I sitt beslut den 7 maj 2009 uttalade JO Axberger följande.

Uppmaning att återta brev
Efter Banverkets avslagsbeslut skrev AA i maj 2006 ett brev ställt till ”Registrator,
Banverket HK, Attn CC, Bansystem”. Brevet handlade huvudsakligen om
Banverkets handläggning av ansökningar om forskningsanslag. Innehållet var
kritiskt. AA ifrågasatte bl.a. om det var lämpligt att CC samtidigt medverkade till
att anslå medel från Banverket och agerade mottagare på Chalmers. AA avslutade
                                                                         Dnr 1638-2008      Sid 6 (11)



sitt brev med ett antal frågor och en begäran om ett diariefört svar. Brevet
besvarades av CC efter drygt sex månader på följande sätt:

       Jag har sedan jag fick brevet från dig varit i kontakt med flera personer för att förmå
       dig att dra tillbaka ditt brev. Orsaken är att jag ser allvarligt på att du riktar både
       felaktiga men framför allt kränkande anklagelser mot mig som person.
       Jag hoppas du förstår att detta inte kan accepteras.
Av handlingarna framgår att CC under mellantiden tagit upp AA:s brev i styrelsen
för kompetenscentret Charmec vid Chalmers tekniska högskola, där han är
ordförande. Enligt protokollet anmälde CC att han ”fått ett otrevligt brev från AA”
och att han ville att dennes chef FF skulle kontaktas. Styrelsen följde förslaget; det
heter i dess protokoll: ”Beslut: […] GG kontaktar FF om situationen med AA. Om
det blir en positiv lösning före 2006-10-01 finansieras AA med 150 kkr enligt
förslag. I annat fall utförs arbetet av […]”. CC tog som framgått även i samma
syfte kontakt med EE, rektor vid det lärosäte där AA var verksam.

AA föll till sist till föga; i ett brev den 21 december 2007, ställt till ett stort antal
parter bad han om ursäkt och skrev: ”Jag återtar härmed mitt brev till CC.”

AA:s ursprungliga brev var som framgått ställt till Banverket och diariefört där.
Ansvaret för att det hanterades på ett korrekt sätt har legat på Banverket. Brevet
skulle ha besvarats långt tidigare än som skedde, jfr 4 § förvaltningslagen
(1986:223). Den kritik som handläggningen i den delen förtjänar kommer dock i
skuggan av det som i övrigt förekommit. Banverket har i sitt yttrande medgett sitt
ansvar i dessa delar och anfört att en myndighet inte på det sätt som skett i detta
fall ska försöka förmå någon att i bokstavlig mening återta en ingiven handling och
inte heller försöka förmå ingivare att ta tillbaka påståenden eller andra uppgifter
som handlingen innehåller.

Rätten att utan risk för efterräkningar framföra kritik mot myndigheter är såvitt
angår yttranden via etablerade massmedier grundlagsskyddad. Enligt det s.k.
repressalieförbudet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är det
förbjudet för det allmänna att i anledning av sådan kritik vidta några som helst
repressalieliknande åtgärder mot den som utnyttjat sin kritikrätt. Den värdegrund
som kommer till uttryck i dessa grundlagsregler gäller även när enskilda gör bruk
av sin kritikrätt i andra former, jfr 2 kap. 1 § regeringsformen. Det står självfallet
en myndighet och dess företrädare fritt att om man kritiseras ta upp en diskussion
och bemöta synpunkter som framförts eller korrigera felaktigheter. I detta fall har
CC emellertid – dessutom helt i strid med reglerna om allmänna handlingars
offentlighet – verkat för att det kritiska brevet skulle ”tas tillbaka”. Han har gjort
det i egenskap av företrädare för en myndighet, som anmälaren i egenskap av
forskare stod i beroendeförhållande till. Han har därvid, som det måste förstås, tagit
upp saken i Charmecs styrelse och där verkat för att forskningsfinansiering kunde
komma i fråga om kritiken återtogs, annars inte. Det inträffade ter sig synnerligen
olustigt; CC förtjänar allvarlig kritik för att han på detta sätt missbrukat sin
ställning. Även Banverket, som inte synes ha reagerat mot det som förekommit,
och i vars hägn dessa påtryckningar fortgått måste kritiseras.
                                                                   Dnr 1638-2008   Sid 7 (11)



Jäv
Den som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen ska iaktta saklighet
och opartiskhet, se 1 kap. 9 § regeringsformen. Mer eller mindre tydliga
partsintressen ska alltid uppmärksammas i det allmännas verksamhet, eftersom de
kolliderar med kravet på opartiskhet och påverkar förmågan till saklighet.

Vissa typfall av intressekonflikter är sedan gammalt uppmärksammade i
rättsordningen i form av regler om jäv. I 11 § förvaltningslagen anges att den som
ska handlägga ett ärende är jävig om

1. saken angår honom själv eller hans make, förälder, barn eller syskon eller någon
annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller
skada för honom själv eller någon närstående,

2. han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för
någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång,

3. ärendet har väckts hos myndigheten genom överklagande eller underställning av
en annan myndighets beslut eller på grund av tillsyn över en annan myndighet och
han tidigare hos den andra myndigheten har deltagit i den slutliga handläggningen
av ett ärende som rör saken eller

4. han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i saken.

I en femte punkt i bestämmelsen tilläggs, att jäv också föreligger om det i övrigt
finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till en
handläggares opartiskhet i ärendet. Innebörden i denna generalklausul är att även
andra intressekonflikter än de särskilt uppräknade ska beaktas och kan utgöra jäv.

I bestämmelsen anges slutligen att man kan bortse från jäv när frågan om
opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse. Det kan exempelvis vara fallet om den
jävige handläggaren har en helt underordnad roll, utan möjlighet att påverka
ärendet i sak, eller om ärendet är av rutinkaraktär och bara kan handläggas på ett
sätt. Så är däremot inte fallet enbart av det skälet att den jävige själv anser sig
opartisk eller av annan bedöms ha förmåga att bortse från den intressekonflikt han
eller hon befinner sig i. Reglerna om jäv syftar inte endast till att enskilda ärenden
ska avgöras på ett opartiskt sätt. Deras funktion är i lika hög grad att säkerställa
tilliten till att det allmännas verksamheter genomgående präglas av saklighet och
opartiskhet. Den tilliten skadas redan av att det ser ut som om en intressekonflikt
föreligger.

Förvaltningslagens jävsgrunder har utformats efter förebild av rättegångsbalkens
regler om domarjäv. Bestämmelserna har inte överförts oförändrade utan anpassats
till de förhållanden som gäller inom förvaltningen. En domare är jävig om han eller
hon är ledamot av styrelse för ett bolag, en förening, en stiftelse e.d. (4 kap. 13 § 4
rättegångsbalken). En sådan regel har inte ansetts behövlig för förvaltnings-
förfarandet. I förarbetena till den äldre förvaltningslagen erinrades om att det inte
sällan förekom att förvaltningsmyndigheter var representerade i bolags, föreningars
och stiftelsers styrelser för att myndigheterna skulle få insyn i dessas verksamhet
                                                                   Dnr 1638-2008   Sid 8 (11)



och få bättre förutsättningar att handlägga och bedöma ärenden som gällde dessa.
Fördelarna med sådana arrangemang skulle minska betydligt, om en
myndighetsperson på grund av jäv alltid skulle vara hindrad att ta befattning med
ett ärende hos myndigheten enbart på den grunden att han eller hon var ledamot av
styrelsen för bolaget, föreningen eller stiftelsen som saken angick. Situationer av
det slaget skulle i stället bedömas enligt generalklausulen. (Se SOU 1968:27
s. 131 f. och prop. 1971:30 s. 355 f.)

Redan den formella omständigheten att en tjänsteman sitter i styrelsen för
exempelvis ett bolag behöver alltså inte innebära att han eller hon på grund av jäv
är förhindrad att vid sin myndighet befatta sig med ett ärende där detta bolag har ett
intresse. Det krävs att det därutöver tillkommer någon särskild omständighet som
rubbar förtroendet till tjänstemannens opartiskhet i ärendet. Är så fallet blir
generalklausulen om jäv tillämplig. I doktrinen har som exempel på jävsituationer
av det slaget angetts att ordförandeskap i en styrelse normalt innebär en sådan
identifiering med rättssubjektet att handläggarens opartiskhet kan sättas i fråga. En
annan faktor som har betydelse är det intresse den juridiska personen har i ärendet;
ju större betydelse saken har för den juridiska personen, desto större anledning
finns det att ifrågasätta en styrelseledamots möjlighet att på ett opartiskt sätt sköta
handläggningen hos myndigheten. (Se Hellners & Malmqvist, Förvaltningslagen
med kommentarer, 2 uppl., 2007, s. 140.)

En av Banverkets uppgifter är att stödja samhällsmotiverad forskning beträffande
järnvägstransportsystemet, se 2 § 9 förordningen (2007:1027) med instruktion för
Banverket. Banverket avsätter särskilda medel för detta. Dessa ska fördelas i
konkurrens mellan de projektförslag som bäst bidrar till att uppnå de
transportpolitiska målen, se Banverkets föreskrift, BVF 726.1. Projektförslagen ska
bedömas samlat och enligt rutiner som så långt möjligt ger förutsättningar för
likabehandling, heter det vidare i föreskriften.

Av det som framgår i föreskriften, Banverkets beskrivning av hur ansökningar om
forskningsanslag hanteras och av vad som i övrigt framkommit kan ingen annan
slutsats dras än att Banverkets handläggning av ärenden som gäller fördelning av
forskningsanslag utgör myndighetsutövning. Som sådan måste den självfallet
bedrivas under sakliga och opartiska former samt med beaktande av
förvaltningslagens regler om jäv. För att handläggningen ska leva upp till dessa
krav måste det finnas en tydlig rågång mellan dem som beslutar om anslag och
dem som ansöker om anslag. Banverket eftersträvar vidare konkurrens mellan
projektförslag och likabehandling av dessa. Även för uppnåendet av detta krävs en
tydlig gränslinje av det slaget.

CC var vid den aktuella tiden sektionschef i Banverket. Sektionen hade
sakområdesansvar med uppgift att bl.a. bedöma forskningsansökningar som gavs in
till Banverket. Han deltog vid framtagandet av förslag på vilka som borde komma i
fråga för forskningsbidrag. Han var däremot inte, som jag förstår Banverkets
yttrande, delaktig i det slutliga beslutsfattandet. CC var samtidigt styrelse-
ordförande i ett s.k. kompetenscentrum, Charmec, vid Chalmers tekniska högskola.
Ett kompetenscentrum är enligt högskolans webbplats en specifik form av
                                                                  Dnr 1638-2008   Sid 9 (11)



forskningssamarbete mellan högskola och företag. Det framgår av handlingarna i
ärendet att Charmec hör till de forskningsinstitutioner som erhåller
forskningsbidrag från Banverket.

Av det som nyss sagts om kravet på att hålla en tydlig rågång mellan dem som
beslutar om anslag och dem som beviljas sådana följer att det finns begränsningar
för hur samarbetet mellan Banverket och kretsen av anslagssökande kan utformas.
Det är inte lämpligt att personer som deltar vid fördelningen av anslag samtidigt är
verksamma hos dem som söker anslag eftersom det typiskt sett medför risk för
intressekonflikter. Det som framkommit i detta ärende visar enligt min mening att
redan arrangemanget att låta en central tjänsteman – ”med Banverkets goda minne”
– sitta i en bidragstagares styrelse var olämpligt.

Jävsreglerna omfattar inte bara den som ska besluta i ett ärende. Även den som
bereder eller föredrar ett ärende inför beslut omfattas. CC:s ställning vid
Banverkets handläggning av ansökningar om forskningsanslag var sådan att den
aktualiserade bestämmelserna om jäv. Banverkets avslagsbeslut den 15 juli 2004
motiverades med att verket sedan tidigare stödde liknande projekt vid bl.a.
Charmec. Charmec var således en med AA:s ansökan konkurrerande part. CC var
därmed jävig vid handläggningen av denna ansökan. Förhållandena synes inte på
något avgörande sätt ha varit annorlunda vid beslutet 2006.

Enligt min mening hade det inte medfört någon skillnad om CC enbart varit
styrelseledamot i Charmec. De ovan återgivna motivuttalandena om
förvaltningsmyndigheters möjligheter att vara representerade i bolagsstyrelser
m.m. är allmänt hållna och torde syfta till att inte lägga onödiga hinder i vägen för
myndigheter att samarbeta med andra organ. Av hänvisningen till generalklausulen
följer att frågor om jäv får bedömas från situation till situation. Fördelning av
forskningsanslag mellan fritt konkurrerande forskare och forskningsinstitutioner är
en grannlaga uppgift som ställer stora krav på integritet och oberoende. Det
anslagsfördelande organet måste vinnlägga sig om att såväl sakligt som formellt
behandla anslagssökande lika. Detta lämnar inte utrymme för att låta någon som
har inflytande över anslagsfördelningen representera en anslagssökande, i
synnerhet inte en anslagssökande med så starka intressen i saken som Charmec
synes ha haft.

Det kan tilläggas att CC efter besluten visat ett stort personligt engagemang
beträffande AA:s ansökningar om forskningsanslag. Han har därvid i sin roll som
ordförande i Charmec demonstrerat en oförmåga att hålla isär sina roller som
tjänsteman vid Banverket respektive styrelseordförande i Charmec. Vikten av att
undvika intressekonflikter och jävsituationer har därigenom tydligt illustrerats.

Av utredningen framgår att Banverket har ändrat sina rutiner efter de beslut och
händelser som AA anmält till JO och att AA välkomnats att inkomma med nya
ansökningar. Det framgår inte på vilket sätt rutinerna ändrats. Jag förutsätter dock
att Banverket numera och framgent beaktar regeringsformens regler om saklighet
och opartiskhet liksom förvaltningslagens bestämmelser om jäv vid
                                                                  Dnr 1638-2008    Sid 10 (11)



handläggningen av ansökningar om forskningsanslag, såväl i enskilda ärenden som
i verksamhetens organisatoriska uppläggning.

Beslutens överklagbarhet
Banverket har i yttrandet till JO som sin uppfattning angett att beslut om vilka
forskningsprojekt som ska tilldelas anslag från Banverket utgör sådana beslut som
inte kan överklagas. Banverkets handläggning av ärenden som gäller ansökningar
om forskningsmedel är som tidigare berörts att betrakta som myndighetsutövning.
Beslut varigenom en myndighet avgör ett sådant ärende kan enligt huvudregeln i
svensk förvaltningsrätt överklagas. Enligt 19 § förordningen (2007:1027) med
instruktion för Banverket gäller särskilda regler för hur Banverkets beslut
överklagas. Dessa innefattar dock inget undantag från principen om att
förvaltningsbeslut kan överklagas. Det åligger en beslutsmyndighet att utan eget
ställningstagande vidarebefordra ett överklagande till överprövningsinstansen.
Frågan om beslutet är överklagbart ska bedömas av den instansen, inte av
beslutsmyndigheten.

I detta fall hade AA rubricerat sin skrivelse till Banverket som ”begäran om
omprövning av beslut, alternativt överklagande av beslut, rörande FoU-anslag”.
Skrivelsens innehåll består huvudsakligen av argument som gäller själva ansökan
och vad som i Banverkets beslut anförts kring denna. Den framstår därmed huvud-
sakligen som en begäran om att Banverket på nytt ska överväga ansökan. Så har
den också behandlats i Banverkets svarsskrivelse, där det även hänvisas till
kontakter som skett mellan företrädare för Banverket och AA om ansökan. AA:s
skrivelse har alltså handlagts som en begäran om omprövning och inte som ett
överklagande. Mot bakgrund av skrivelsens innehåll finns det inget att erinra mot
detta.

Någon skyldighet för Banverket att vidarebefordra AA:s skrivelse till
överprövningsinstansen, i detta fall regeringen, förelåg alltså inte. Verkets
uppfattning om beslutets överklagbarhet vilar dock, som framgått, på bräcklig
grund. Om ett överklagandeförbud ska gälla bör detta tydliggöras i den rättsliga
regleringen, eftersom det i så fall utgör ett undantag från huvudregeln.

Huruvida den rättsliga regleringen bör tillåta eller förbjuda överklagande av beslut
av detta slag kan diskuteras. Överklagandeförbud kan motiveras med att en högre
instans inte har bättre förutsättningar än beslutsinstansen att göra en riktig
bedömning (se prop. 1997/98:101 s. 51). Liknande uttalanden finns i doktrinen,
exemplifierade med beslut om betyg, stipendier och forskningsbidrag (Strömberg,
Allmän förvaltningsrätt, 24 uppl., 2008, s. 187). Detta kan anföras till stöd för att
Banverkets beslut om forskningsbidrag inte bör kunna överklagas. Att ett beslut
innefattar bedömningsfrågor som beslutsmyndigheten har bättre förutsättningar att
avgöra än överprövningsinstansen kan den senare dock beakta genom att vara
återhållsam med att ändra i dessa. Omständigheterna i detta ärende och dess
handläggning visar att beslut om fördelning av forskningsanslag kan innefatta
formfrågor i beslutsprocessen – exempelvis hur intressekonflikter hanterats – som
det från förtroendesynpunkt kan vara motiverat att få prövade i högre instans. I
                                                               Dnr 1638-2008   Sid 11 (11)



utredningsarbetet inför tillkomsten av den sedan den 1 januari 2009 inrättade
Transportstyrelsen övervägdes Banverkets roll som bidragsgivare, och det
framfördes då tankar om att den verksamheten på sikt borde överföras till annan
myndighet (SOU 2008:9, bilaga 2, s. 38). Frågan om hur intressekonflikter bör
hanteras rättsligt torde vara av intresse vid överväganden om myndighetsstrukturen
på området. Jag översänder därför en kopia av detta beslut till regeringen
(Näringsdepartementet).
