# Kritik mot en polisman för att han på egen hand skickat en framställan till länsstyrelsen om att en persons lämplighet att inneha körkort bör utredas

JO 2010-05-20 dnr 164-2009

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2010-05-20              164-2009                1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en polisman för att han på egen hand skickat en framställan
                        till länsstyrelsen om att en persons lämplighet att inneha körkort bör
                        utredas


                          Beslutet i korthet: En polisman gjorde under sin fritid vissa iakttagelser av hur ett fordon
                          framfördes. Han upprättade därefter en promemoria i vilken han ifrågasatte förarens
                          lämplighet att inneha körkort och skickade den till länsstyrelsen med önskemål om en
                          utredning. Som avsändare angav han namn, tjänstetitel och tjänstgöringsställe. – Enligt 7
                          kap. 9 § körkortsförordningen ankommer det på polismyndigheten – och inte en enskild
                          polisman – att göra en anmälan av detta slag. Följaktligen borde polismannen inte på
                          egen hand ha tillställt länsstyrelsen promemorian varför han förtjänar kritik för sin åtgärd.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot kriminalinspektören BB vid
                        Polismyndigheten i Stockholms län, City polismästardistrikt. Hon begärde att JO
                        skulle granska om BB handlat korrekt då han – med anledning av iakttagelser han
                        gjort som ”civil” – i en anmälan till Länsstyrelsen i Stockholms län ”i polisens
                        namn” ifrågasatt hennes lämplighet som bilförare.

                        Hon uppgav i sin anmälan sammanfattningsvis följande. En fredagskväll i augusti
                        2008 körde hon bil på en mycket smal och krokig väg. Hon bländades av solen,
                        som stod mycket lågt, vilket medförde att hon tvingades bromsa vid vissa partier.
                        Föraren av bilen bakom henne körde väldigt nära hennes bil och hon kände sig
                        hetsad av honom. Hon har senare förstått att det var BB. Till slut körde han om
                        henne i hög hastighet och hennes intryck var att han var irriterad över att hon körde
                        sakta. BB stoppade henne inte och hon blev inte heller efteråt på något sätt
                        kontaktad av honom. – BB:s uppfattning om hennes körsätt fick honom att på
                        måndagen på sin arbetsplats eftersöka hennes identitet och skriva en anmälan till
                        länsstyrelsen om hennes lämplighet som bilförare. Med anledning av anmälan
                        förelade länsstyrelsen henne att lämna in ett läkarintyg, vilket kostade 500 kr. Hon
                        ifrågasatte om det är korrekt att en anmälan sker på så vaga grunder och om hon
                        inte borde ha beretts möjlighet att yttra sig innan anmälan skickades in.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                           Dnr 164-2009     Sid 2 (6)



Utredning
Till sin anmälan fogade AA en promemoria upprättad den 11 september 2008 med
rubriken ”PM angående iakttagelser av misstänkt icke lämplig förare”.
Promemorian, vars avsändare angavs vara ”Kriminalinspektör BB,
Handräckningen – Norrmalmspolisen, City-polisen i Stockholm”, var ställd till
länsstyrelsens körkortsenhet.

I promemorian uppgav BB sammanfattningsvis följande. Fredagen den 22 augusti
2008 färdades han i sin privata bil. Han var inte i tjänst vid tillfället. Vid färden
noterade han att framförvarande fordon framfördes osäkert och märkligt. Fordonet
vinglade betänkligt och var ofta i motsatt trafiks körfält. Så fort något fordon kom i
motsatt riktning gjorde föraren inbromsningar. Körsättet skapade oro för den
bakomvarande trafiken. När han körde om fordonet noterade han hur föraren såg
ut. När han återkom till sin arbetsplats kontrollerade han fordonet i polisens
register och tog fram ett fotografi på ägaren till det aktuella fordonet. Han kände då
igen kvinnan. Han undrade om kvinnan är lämplig som förare och vore tacksam om
länsstyrelsen kunde utreda saken.

Handlingar i länsstyrelsens ärende (dnr 253-2008-075489) hämtades in. Av
handlingarna framgick att länsstyrelsen med anledning av en anmälan från polisen
förelade AA att komma in med ett läkarintyg och att länsstyrelsen sedan, mot
bakgrund av vad som framkom av intyget, i ett beslut den 9 december 2008 skrev
av ärendet från vidare handläggning.

Ärendet remitterades till polismyndigheten, som anmodades att – efter hörande av
BB – lämna upplysningar över vad som framförts i anmälan till JO samt redovisa
sin bedömning av det som kommit fram.

Polismyndigheten (tf. biträdande länspolismästaren CC) kom in med ett remissvar,
av vilket framgick bl.a. följande.

      Polismannens egna uppgifter
      Inspektören BB är placerad vid handräckningsgruppen vid operativa sidoenheten
      Norrmalms joursektion. Gruppchefen DD har den 23 april 2009, med anledning av
      anmodan av JO i remissen till polismyndigheten, hållit ett samtal med BB.
      Vid samtal med BB vidhöll denne samtliga fakta och omständigheter i sitt tidigare
      skrivna PM av den 11 september 2008 gällande AA:s bilfärd den 22 augusti 2008.
      BB ansåg det vara hans skyldighet att rapportera ett dylikt beteende i trafiken och
      starkt ifrågasätta bilförarens förmåga att framföra sitt fordon.
      BB ifrågasätter starkt att paret AA och EE minns den aktuella händelsen. Den
      aktuella vägen är enligt BB inte speciellt krokig och det finns 3 hastighetskameror
      på sträckan Ålstäket - Djuröbron. BB förstår vidare icke hur AA kan ha haft solen i
      ögonen då vägen går i östlig respektive nordöstlig riktning.
      BB förstod ej heller anledningen till att AA kommer med minst sagt felaktiga och
      kraftigt överdrivna skildringar av BB:s egna bilfärd. BB kör aldrig enligt egen
      utsago hetsigt och skulle aldrig hetsa någon framförvarande bilist på det angivna
      sättet. Anledningen till att BB med sitt fordon ibland kom relativt nära AA:s fordon
      var att AA icke förstod att hålla rätt hastighet eller att anpassa sitt fordons hastighet
      till trafikrytmen samt att hon bromsade omotiverat vid möten och kurvor.
                                                                              Dnr 164-2009    Sid 3 (6)



BB uppgav sig ha kört utryckningsfordon i egenskap av ordningspolis i Stockholm i
16 år och ansåg sig kunna bedöma trafikanters beteenden. Endast vid ett annat
tillfälle under 16 år har BB, då denne varit ledig, rapporterat en trafikincident.
BB önskade framföra att han är skyldig att rapportera brott, misstankar om brott och
förseelser även då han är ledig. BB önskade förtydliga att han icke upprättat en
anmälan mot AA utan skrivit ett PM för vidare utredning. Vidare förstod icke BB
hur han omnämns som inblandad i det rapporterade beteendet, vilket AA påstått.
BB avslutade med att framföra att han icke alls förstår logiken i AA:s JO-anmälan
utan att AA med all säkerhet icke önskar bli ifrågasatt som förare och att hon
ondgjort sig över läkarkostnaden.
BB sade att han utan tvekan i framtiden tänker ifrågasätta och rapportera bilister
vilka framfört sitt fordon på ett så trafikfarligt och undermåligt sätt som AA gjorde
vid detta tillfälle.

Rättslig reglering m.m.
–––
Enligt 5 kap. 2 § körkortsförordningen (1998:980) (KKF) ska länsstyrelsen
skyndsamt utreda körkortshavarens lämplighet om det finns anledning att anta att en
körkortshavare inte uppfyller de förutsättningar som gäller för att inneha körkort
(första stycket). Länsstyrelsen kan bl.a. förelägga denna att ge in ett läkarintyg som
visar att körkortshavaren uppfyller de medicinska kraven för körkortsinnehavet
(andra stycket).
Det anges i 7 kap. 9 § KKF att polismyndigheten skall anmäla till länsstyrelsen om
den finner anledning att anta att en körkortshavare inte uppfyller de förutsättningar
som gäller för att få körkort.
Enligt verksamhetsplanen för Polismyndigheten i Stockholms län 2009 (AA-191-
43266-2008) gäller som myndighetsstrategi att myndighetens trafiksäkerhetsarbete
ska utgå från den nationella trafikstrategin (POA 325-404/07). Prioriterade områden,
vilka samtliga poliser i yttre tjänst ska arbeta med, är nykterhet, hastighet och
aggressiv körning (verksamhetsplanen, sid. 23).
–––

Polismyndighetens bedömning
Inledningsvis får polismyndigheten anföra följande.
Polismannen har den 22 augusti 2008 under färd på sin fritid iakttagit en
framförvarande bil som han uppfattade framfördes osäkert och märkligt. De
iakttagelser han gjort har han då han åter var i tjänst nedtecknat i en promemoria
som han senare tillställt Körkortsenheten vid Länsstyrelsen i Stockholm med
begäran om utredning av kvinnans lämplighet som förare. Med anledning av
promemorian har länsstyrelsen den 9 december 2008 meddelat beslut i ärende om
omprövning av körkort och därvid avskrivit ärendet från vidare handläggning.
Polismyndigheten konstaterar till en början att polismannens vidtagna åtgärder får
anses ha skett delvis på fritiden – iakttagelsen – och delvis under tjänsteutövning –
nedtecknande av promemoria och översändande av denna till länsstyrelsen.

Den första frågan att besvara är vilka rättsliga förutsättningar som gällt för polismannens
agerande.
Enligt 4 kap. 10 § polisförordningen är en polisman skyldig att ingripa under sin
lediga tid för att trygga den allmänna ordningen och säkerheten inom polisdistriktet
där han är anställd. Polismyndigheten finner att händelsen i det aktuella fallet inte
var så allvarlig att polismannen varit skyldig att ingripa i enlighet med polis-
förordningens bestämmelse.
Fråga uppkommer då om polismannens vidare agerande. Polismannen har uppgett
att han har skyldighet att rapportera brott, misstanke om brott och företeelser även
                                                                                    Dnr 164-2009   Sid 4 (6)



      då han är ledig. Han har vidare förtydligat att han i det aktuella fallet inte upprättat
      en anmälan utan skrivit en promemoria för vidare utredning.
      Enligt 9 § polislagen föreligger rapporteringsskyldighet när en polisman får
      kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal och rapporteringen ska ges till
      polismannens förman så snart det kan ske. Bestämmelsen hade tidigare sin
      motsvarighet i 12 § polisinstruktionen.
      Polismannen har varken av vad som framgår i promemorian eller i vidtaget samtal
      uppfattat att något brott förelegat. Fråga om rapporteringsskyldighet enligt polis-
      lagen torde därför inte vara aktuell.
      De åtgärder som polismannen vidtagit ligger inom ramen för polisens uppgifter (2 §
      polislagen). Polismyndigheten finner att på de iakttagelser som polismannen gjorde
      av det framförvarande fordonet får han anses haft fog för sin bedömning att
      händelsen kunde bli föremål för vidare åtgärder.
      Polismyndigheten får även tillägga att något ingripande som berört de grund-
      läggande fri- och rättigheterna i 2 kap. RF har inte förelegat.

      Den andra frågan att besvara gäller polismannens agerande att översända promemorian till
      länsstyrelsen.
      Oaktat polismannen haft fog för sin bedömning att händelsen kunde bli föremål för
      vidare åtgärder konstaterar polismyndigheten att en förvaltningsrättslig åtgärd att
      göra en anmälan till länsstyrelsen enligt 7 kap. 9 § KKF tillkommer polis-
      myndigheten. Polismannens åtgärd att överlämna skrivelsen direkt till länsstyrelsen
      är därför felaktig. Han borde rätteligen ha överlämnat promemorian till närmaste
      chef för avgörande av ärendets fortsatta handläggning. Därefter skulle ärendet i
      enlighet med polismyndighetens arbetsordning ha överlämnats till Nacka polis-
      mästardistrikt, som i sin tur hade att avgöra om anmälan avseende körkortsinnehavet
      skulle överlämnas till länsstyrelsen. Om den vidtagna åtgärden kan anses utgöra
      myndighetsutövning har polismyndigheten inte funnit anledning att ta ställning till
      utifrån JO:s remiss.

      Vad gäller anmälarens övriga frågor får polismyndigheten tillägga följande.
      Gällande anmälarens övriga frågor – att polismannen gjorde iakttagelserna som
      ”civil” och själv var berörd av händelsen samt att opartiska vittnen saknats – får
      polismyndigheten tillägga följande. Inom polisväsendet är det vanligen ett krav att
      polismän rapporterar eller anmäler åtgärder avseende iakttagelser de själva har gjort.
      Det ska även tilläggas att uppgifterna i anmälan om polismannens körsätt tillbaka-
      visas av polismannen. I övrigt har heller inget framkommit som ger stöd för att
      något jäv skulle ha förelegat. Slutligen kan polismyndigheten konstatera att det
      föreligger en författningsrättslig skyldighet för myndigheten att anmäla till läns-
      styrelsen om den finner anledning att anta att en körkortshavare inte uppfyller de
      förutsättningar som gäller för att få körkort. Någon kommunikationsplikt för
      polismyndigheten mot den enskilde i dessa fall föreligger inte. Länsstyrelsen blir i
      detta fall handläggande myndighet i ärendet om körkortsingripande varvid
      förvaltningslagens bestämmelser blir tillämpliga.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över polismyndighetens remissvar.

Rättslig reglering
I 1 och 2 §§ polislagen (1984:387) finns övergripande bestämmelser om
polisverksamhetens ändamål och polisens uppgifter. Som ett led i samhällets
verksamhet för att främja rättvisa och trygghet ska polisens arbete syfta till att
upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten
skydd och annan hjälp (1 §). Till polisens uppgifter hör bl.a. att förebygga brott och
andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten, övervaka den
allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när
                                                                   Dnr 164-2009   Sid 5 (6)



sådana har inträffat samt lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp,
när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen (se 2 §).

Även när polismän är lediga är de skyldiga att ingripa självmant bl.a. för att trygga
den allmänna ordningen och säkerheten inom det polisdistrikt där de är anställda (4
kap. 10 § polisförordningen, 1998:1558). Varje län utgör enligt 4 § polislagen ett
polisdistrikt.

Enligt 2 kap. 1 § körkortslagen (1998:488) får personbil m.fl. fordon köras endast
av den som har ett gällande körkort för fordonet. Enligt 5 kap. 3 § körkortslagen
ska ett körkort återkallas (genom ett s.k. körkortsingripande) bl.a. om körkorts-
havaren på grund av sina personliga förhållanden inte kan anses lämplig som förare
av körkortspliktigt fordon eller om körkortshavarens förutsättningar för rätt att köra
ett körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller
dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt inte längre bör ha körkort (se punkterna
6 och 7).

Vid den i ärendet aktuella tidpunkten prövade länsstyrelsen ärenden om körkorts-
ingripanden (7 kap. 2 § körkortslagen, numera sker denna prövning hos Transport-
styrelsen). I 7 kap. 9 § körkortsförordningen (1998:980) föreskrevs då bl.a. att om
en polismyndighet finner anledning att anta att en körkortshavare inte uppfyller de
förutsättningar som gäller för att få körkort ska myndigheten anmäla detta till
länsstyrelsen. Av 5 kap. 2 § första stycket körkortsförordningen framgick då vidare
att om det finns anledning att anta att en körkortshavare inte uppfyller de
förutsättningar som gäller för att inneha körkort, ska länsstyrelsen skyndsamt
utreda dennes lämplighet, t.ex. genom att förelägga körkortshavaren att ge in ett
läkarintyg.

Bedömning
Som framgår av utredningen upprättade BB, med anledning av iakttagelser som
han gjorde under sin fritid, en promemoria och skickade den till länsstyrelsen. I
promemorian ifrågasatte han AA:s lämplighet som förare och framförde önskemål
om att länsstyrelsen skulle utreda saken. Promemorian, i vilken han angav sin
tjänstetitel och sitt tjänstgöringsställe, skickade han in till länsstyrelsen.

När det först gäller frågan om BB var skyldig att enligt bestämmelsen i 4 kap. 10 §
polisförordningen ingripa vid det aktuella tillfället har polismyndigheten anfört att
den anser att så inte var fallet. Jag gör inte någon annan bedömning. Jag vill
emellertid framhålla att jag inte har någon erinran mot att BB efter händelsen
antecknade sina iakttagelser från det aktuella tillfället i en promemoria.

När det sedan gäller BB:s åtgärd att anmäla saken till länsstyrelsen framgår det av
polismyndighetens remissvar att myndigheten anser att han handlat på dess vägnar.
Även länsstyrelsen har uppenbarligen uppfattat saken på detta sätt och anger i sitt
beslut att anmälan gjorts av polisen. Utformningen av promemorian ger också stöd
för ett sådant synsätt. Inte heller jag har någon annan uppfattning i frågan.
                                                                 Dnr 164-2009   Sid 6 (6)



Som polismyndigheten anfört ankommer det emellertid på polismyndigheten – och
inte en enskild polisman – att med stöd av 7 kap. 9 § körkortsförordningen göra
en anmälan i fråga om en körkortsinnehavares lämplighet. Såvitt framgår av
utredningen saknar BB rätt att företräda myndigheten i dessa frågor. Jag anser
därför, i likhet med polismyndigheten, att BB rätteligen borde ha lämnat
promemorian till en behörig befattningshavare för bedömning av om uppgifterna i
den var av den arten att de borde ha föranlett en anmälan till läns-styrelsen. BB
förtjänar därför kritik för att han på egen hand översände promemorian till
länsstyrelsen.

Vad som i övrigt framkommit i ärendet ger inte anledning till något annat uttalande
från min sida än att jag vill nämna att JO inte är behörig att pröva
ersättningsanspråk.

Ärendet avslutas.
