# Långsam handläggning av ett ärende i en hovrätt; Justitiedepartementet och justitieutskottet uppmärksammas på det bekymmersamma läget i hovrätten

JO 2003-12-18 dnr 1647-2003

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                    Sid
                                                                           2003-12-18             1647-2003             1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Ekbladh




                        Långsam handläggning av ett ärende i en hovrätt; Justitiedepartementet
                        och justitieutskottet uppmärksammas på det bekymmersamma läget i
                        hovrätten

## Anmälan

I en anmälan som inkom till JO den 25 april 2003 ifrågasatte AA bl.a. om
                        Hovrättens över Skåne och Blekinge handläggning av ärende – – – uppfyllde de
                        krav som kan ställas på domstolen vad gäller skyndsamhet och saklighet.

## Utredning

Dagboksblad och handlingarna i hovrättens ärende samt Ronneby tingsrätts (nu
                        Blekinge tingsrätt) beslut den 6 juni 2001 i ärende – – – infordrades och
                        granskades.

                        Av handlingarna framkom i huvudsak följande. Genom beslut den 6 juni 2001
                        förlängde tingsrätten BB:s uppdrag som förvaltare enligt 3 § samäganderättslagen
                        av en viss fastighet t.o.m. den 31 augusti 2003. AA överklagade beslutet. Hans
                        överklagandeskrift inkom till hovrätten den 27 juni 2001 och ärendet var den 7 maj
                        2003 ännu inte avgjort.

                        Anmälan remitterades till Hovrätten över Skåne och Blekinge för upplysningar om
                        och yttrande över anledningen till att ärendet ännu inte var avgjort. Hovrätten
                        (hovrättspresidenten CC) inkom med yttrande till vilket var fogat ett yttrande från
                        hovrättslagmannen DD.

                                  DD
                                  Ärende – – – kom in till hovrätten den 27 juni 2001. Efter skriftväxling utfärdades
                                  bevisföreläggande för AA den 17 april 2002. Att skriftväxlingen drog ut på tiden
                                  synes ha samband med bl.a. att AA oombedd avgav genmäle på motpartens
                                  svarsskrift, vilket i sin tur föranledde motparten att yttra sig på nytt.
                                  AA inkom den 22 maj 2002 med bevisuppgift. Utöver att uppge viss bevisning bad
                                  AA att få avvakta med att inkomma med slutlig bevisuppgift. Han hemställde också
                                  att hovrätten skulle utfärda föreläggande för motparten i visst avseende. Den 6
                                  augusti 2002 upprepade han skriftligen sin begäran om föreläggande för motparten.
                                  De båda sistnämnda skrifterna skickades för kännedom till motparten, som den 14
                                  augusti 2002 förklarade att han inte hade något ytterligare att tillägga.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                    Dnr 1647-2003     Sid 2 (5)




Det kan hävdas att ärendet därmed var klart för avgörande. Å andra sidan hade AA i
sin överklagandeskrift begärt förhandling med upptagande av muntlig bevisning och
företagande av syn. Denna begäran har han inte senare frånfallit. Det kan därmed
ifrågasättas om inte ärendet först borde ha föredragits på frågan huruvida
förhandling skulle hållas i enlighet med bestämmelsen i 14 § lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
Oavsett hur det förhåller sig därmed, överlämnades ärendet till en särskild
föredragningsgrupp, som under hösten 2002–vintern 2003 bistod avdelningen med
att försöka bringa ned balanserna i föredragningsmål. Emellertid räckte tiden inte till
för föredragning av ifrågavarande ärende, och när gruppen upplöstes lämnades det
tillbaka till den ordinarie beredningsenheten.
Därefter åtog sig rotelinnehavaren att själv läsa in och föredra ärendet, och det
överlämnades till denne. Emellertid hann inte heller han att bli färdig med ärendet
innan han lämnade avdelningen den 1 april 2003.
Sedan har ärendet legat hos beredningsenheten utan att några nya åtgärder har
vidtagits.
Ärendet är inte av komplicerat eller vidlyftigt slag och borde ha kunnat avgöras
tidigare, även om man beaktar att AA:s processföring må ha försenat
handläggningen. Inte minst med hänsyn till att överklagandet avsåg ett tidsbegränsat
förordnande, där man började närma sig utgången av beslutets giltighetstid, hade det
funnits skäl att påskynda ett ställningstagande till om ärendet skulle företas till
förhandling eller till omedelbart avgörande.
Hanteringen måste emellertid ses mot bakgrund av den mycket hårda arbets-
belastning som har rått på avdelningen under ifrågavarande tidsperiod. I det
avseendet vill jag hänvisa till mitt yttrande i JO:s ärende dnr 3155-2002 och tillägga
att Arbetsmiljöverket i ett inspektionsmeddelande den 2 juni i år påtalat brister i
hovrättens arbetsmiljö bl.a. genom att arbetsbelastningen för hovrättsfiskaler/
assessorer är så hög att den riskerar att öka ohälsan i verksamheten. Enligt verket
verifieras förhållandet i viss mån av befintlig sjukstatistik, som man tagit del av. För
hård arbetsbelastning leder inte bara till utdragna handläggningstider. Den medför
också ökad risk för tveksamma prioriteringar och andra misstag.
Sammanfattningsvis kan den långa tidsutdräkten tillskrivas dels AA:s egen process-
föring (om än i mindre grad), dels att befattningshavare som åtagit sig att läsa in och
föredra ärendet inte hunnit med detta. Sistnämnda förhållande är uteslutande att
hänföra till den alltför stora arbetsbördan i hovrätten.
Slutligen skall upplysas att ärendet numera har avgjorts.

CC
Detta är det tredje JO-ärendet på relativt kort tid som rör långsam handläggning av
mål på hovrätten. De tidigare ärendena har hos JO dnr 1189-2001 och 3155-2002.
Jag hänvisar till vad som i dessa ärenden yttrats av mig och av hovrättslagmännen
EE och DD.
Hovrätten har sedan ett antal år tillbaka dragits med alltför höga balanser och en
därav betingad otillfredsställande åldersstruktur på målen. Det har funnits och finns
alltjämt ett inte obetydligt antal mål i vilka parterna har fått vänta alltför lång tid på
ett avgörande. När den inneliggande stocken av mål på detta sätt har en ogynnsam
struktur uppkommer svårigheter att hålla en rimlig överblick över målen och att göra
adekvata prioriteringar mellan dem. Personalen har fullt upp med att hålla näsan
över vattnet. När man då utifrån granskar ett enskilt gammalt mål låter det sig alltid
sägas att detta mål borde man ha klarat av för länge sedan. Det är bara det att det kan
finnas en mängd andra mål som det ter sig minst lika angeläget att avverka och alla
har man inte orkat med.
Det är tydligt att det inte går att få en rättvisande bild av målhanteringen på en
domstol genom att enbart granska enstaka mål.
                                                                    Dnr 1647-2003      Sid 3 (5)




Jag har i yttrandet i ärendet 1643-2001 beskrivit hur det ökade antalet mål med lång
förhandlingstid och med häktade påverkar arbetet på hovrätten med svårigheter i
form av överbelastning och stress som följd. Jag skall inte upprepa detta. Jag vill
dock framhålla att den gängse bedömningen ute på avdelningarna lär vara att man
till varje pris vill undvika att få en hög balans på huvudförhandlingsmål, eftersom
man vet att en sådan balans är utomordentligt svår att komma till rätta med. Detta i
sin tur har till följd att ett föredragningsmål av icke förturskaraktär, som är aktuellt i
detta ärende, tenderar att få en mer styvmoderlig behandling.
Hovrätten försöker på olika sätt att komma till rätta med arbetssituationen. Ett led i
dessa strävanden var den omorganisation som gjordes hösten 2001 då antalet
avdelningar minskades från fem till tre. Ett av syftena bakom denna var att söka
skapa avdelningar som var både mer robusta och mer flexibla än de gamla. Den nya
organisationen har både för- och nackdelar som det skulle föra alltför långt att
redovisa i detta sammanhang. Så mycket står dock klart att de nya större
avdelningarna står bättre rustade än de gamla att tåla de påfrestningar som tillförseln
av stora och brådskande mål kan innebära. Skapandet av storavdelningarna har gett
möjlighet att organisera arbetet på annat sätt än tidigare. Avdelningarnas rutiner och
arbetsformer är också mer eller mindre ständigt föremål för diskussion och
omprövning ur effektivitetssynpunkt.
Ett annat sätt att upprätthålla avverkningen är att anlita pensionerade domare.
Hovrätten utnyttjar denna möjlighet i betydande omfattning. Det kan självfallet
läggas olika synpunkter på detta. Kvar står dock att det är smidigt och förhållandevis
billigt att förstärka hovrätten på detta sätt t.ex. vid arbetstoppar när förtursmål skall
pressas in i en redan välfylld agenda. Hjälpen från pensionärerna innebär många
gånger att tidigare utsatta mål inte behöver ställas in.
Hovrätten lämnar också tidvis förstärkningar till avdelningar för att möjliggöra
insatser för avarbetning av balanser av föredragningsmål. Inriktningen på arbetet för
att få en bättre och mer överblickbar målstruktur har varit att söka minska det totala
antalet mål och då särskilt fokusera på de äldre målen. Resultat av detta kan
redovisas genom följande jämförelse som tar sikte på balansen vid omorganisationen
den 1 oktober 2001 och balansen den 1 juli 2003. Den totala balansen har under
denna tid minskat från 1 321 till 1 098. Antalet balanserade mål äldre än sex
månader har sjunkit från 627 till 371.
Balansen av mål äldre än ett år har minskat från 197 till 145. Utvecklingen har varit
lyckosam. Hovrätten har i dag en betydligt bättre målsituation än tidigare. Det färre
antalet mål ger möjlighet till en större överblick och en bättre kunskap om de
enskilda målen. Risken för att mål opåkallat blir liggande obehandlade har minskat.
Som nämnts ovan har emellertid hovrätten alltjämt en för hög balans med alltför
många gamla mål. Dessutom är balansen på de olika avdelningarna alltför ojämn. I
syfte att i någon mån rätta till detta kommer en särskild föredragningsgrupp att
inrättas på en avdelning i augusti. Hovrättens ambition är sålunda att ytterligare
förbättra målsituationen.
De goda resultat rent målmässigt som hovrätten har kunnat uppvisa har haft ett pris.
Arbetsbelastningen har tidvis varit utomordentligt hög. Personalen har då slitit ont.
Det finns tydliga tecken på stress och utmattningstendenser inom flera
personalkategorier. DD har varit inne på detta i sitt yttrande.
Ytterst handlar hovrättens möjligheter att prestera fullgoda arbetsresultat inom
rimlig tid om resurser. Hovrätten vill passa på tillfället att fästa JO:s uppmärksamhet
på de mycket kraftiga besparingar som domstolsväsendet av allt att döma står inför.
Domstolsverket har sålunda i skrivelse den 17 juni 2003 begärt att domstolarna skall
göra upp handlingsplaner med utgångspunkt från minskad medelstilldelning. För
hovrättens del gäller det besparingar om ca 7 % eller 3,8 miljoner kronor som enligt
ett alternativ skall tas ut under en treårsperiod och enligt ett annat alternativ i allt
väsentligt under 2004. Realiseras dessa besparingar kommer det att dramatiskt
minska domstolarnas möjligheter att meddela avgöranden i rimlig tid.
                                                                       Dnr 1647-2003      Sid 4 (5)




      När det gäller själva handläggningen av det nu aktuella ärendet har jag inget att
      tillägga till vad DD anfört.
AA kommenterade remissvaret. Därefter har hovrättens beslut den 18 juni 2003 i
ärendet inhämtats.

I ett beslut den 18 december 2003 anförde chefsJO Eklundh bl.a. följande.

Bedömning
Av utredningen framgår att dåvarande Ronneby tingsrätt den 6 juni 2001 beslutade
att förlänga BB:s uppdrag som förvaltare av en viss fastighet t.o.m. den 31 augusti
2003, att AA överklagade beslutet i en överklagandeskrift som inkom till hovrätten
den 27 juni 2001 och att ärendet avgjordes den 18 juni 2003.

Hovrätten har i sitt yttrande sammanfattningsvis anfört att den långa
handläggningstiden av ärendet till viss del var att hänföra till AA:s egen
processföring men att den huvudsakliga anledningen till dröjsmålet var den alltför
stora arbetsbördan i hovrätten.

Jag har i tidigare ärenden uttalat att jag är medveten om att arbetssituationen vid
många allmänna domstolar är mycket ansträngd och att handläggningen av ett mål
kan dra ut på tiden eftersom andra mål måste prioriteras. DD har upplyst att ärendet
under hösten 2002–vintern 2003 överlämnades till en särskild föredragningsgrupp
och att rotelinnehavaren, när denna grupp inte hann avgöra ärendet, åtog sig att
själv läsa in och föredra ärendet. Ärendet blev inte avgjort innan rotelinnehavaren
lämnade avdelningen. Med hänsyn till att det aktuella överklagandet avsåg ett
tidsbegränsat beslut hade det, som DD också anfört, emellertid funnits skäl att
ytterligare prioritera handläggningen av ärendet. Det är naturligtvis inte godtagbart
att ett sådant beslut överprövas först i samband med att dess giltighetstid löper ut.
En sådan handläggning innebär att någon materiell överprövning i egentlig mening
inte kommer till stånd. Även om handläggningstiden av ärendet i viss mån drog ut
på tiden på grund av AA:s processföring kan hovrätten inte undgå kritik för att
ärendet avgjordes först två år efter att det kom in till hovrätten.

Som hovrätten har påpekat i sitt yttrande är detta det tredje ärendet under relativt
kort tid där jag har funnit anledning att kritisera hovrätten för långsam
handläggning av ett mål eller ärende (de två tidigare ärendena är JO:s ärenden dnr
1189-2001 och 3155-2002). Det kan som hovrätten framhåller vara svårt att få en
rättvisande uppfattning om målhanteringen på en domstol genom att enbart granska
enstaka mål eller ärenden. Jag är självfallet medveten om att andra
utredningsformer kan ge en mer rättvisande bild. Vid utredningen hos JO i de tre
ärendena har handlingar från hovrättens akter granskats och därtill kommer att
hovrätten i samtliga ärenden lämnat utförliga yttranden i vilka balans- och
arbetssituationen beskrivits. Jag anser mig därför ha tillräckligt underlag för att
kunna konstatera att läget är bekymmersamt.
                                                                   Dnr 1647-2003   Sid 5 (5)




Hovrätten har i yttrandet redogjort för de åtgärder som vidtagits under de senaste
två åren för att arbeta ned balansen av föredragningsmål samt för de åtgärder som
planeras för att ytterligare förbättra situationen. Emellertid har hovrätten också
uttalat oro för att personal som deltagit i detta arbete visar tecken på stress och
utmattningstendenser samt att det krav på besparing som aviserats för hovrättens
del kommer att dramatiskt minska möjligheterna att meddela avgöranden inom
rimlig tid. Det finns mot den bakgrunden anledning att för kännedom överlämna
kopior av detta och tidigare beslut till Justitiedepartementet och justitieutskottet.
