# Ett initiativärende mot Stockholms läns allmänna försäkringskassa angående handläggningen av långa sjukfall

JO 2001-02-14 dnr 1659-2000

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                     Sid
                                                                       2001-02-14          1659-2000              1 (8)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Ett initiativärende mot Stockholms läns allmänna försäkringskassa
                        angående handläggningen av långa sjukfall


                        Den 14 februari 2001 meddelade JO Pennlöv ett beslut med följande innehåll.

## Bakgrund

Vid min inspektion den 3 maj 2000 av Stockholms läns allmänna försäkringskassa,
                        kontorsområde Västerort, uppmärksammade jag att det vid försäkringskassans
                        lokalkontor Vällingby förekom ett stort antal pågående sjukfall – enligt kontorets
                        egen uppgift ca 400 st – som var äldre än två år. Många sjukfall hade pågått under
                        mycket lång tid utan att ha blivit färdigutredda; i flera fall hade sjukpenning utgetts
                        sedan 1994 och 1995. Generellt noterades att försäkringskassan tycktes ha svårt att
                        ”sätta punkt i handläggningen”. I flera fall uppmärksammades att
                        försäkringskassan fattat beslut att sjukpenning skulle utges under flera år utan att
                        läkarintyg skulle krävas. Detta stämde överens med den interna rekommendation
                        som försäkringskassans centralkontor (rehabiliteringsstaben) utfärdade under
                        hösten 1997 att utbyte av sjukpenning mot sjukbidrag/förtidspension enligt 16 kap.
                        1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skulle ges lägre prioritet
                        (anvisning nr 18. 1997 Rehabilitering). Rekommendationen upphävdes med verkan
                        fr.o.m. den 30 april 1998 (jfr JO:s ämbetsberättelse 1998/99 s. 381).

                        Av vissa av de vid inspektionen granskade sjukfallen framgick av handlingarna att
                        frågan om utbyte av sjukpenning till sjukbidrag/förtidspension enligt 16 kap. 1 §
                        AFL hade aktualiserats, men utan att kassan tagit upp frågan till formell prövning
                        av socialförsäkringsnämnd. I stället fortsatte kassan att utbetala sjukpenning. Det
                        föreföll som om den försäkrades egen vilja att inte byta ut sjukpenning mot
                        sjukbidrag eller förtidspension i flera fall styrt försäkringskassans handläggning.

                        I ett ärende var omständigheterna följande. Försäkringskassan beslutade den 12
                        februari 1998 att betala den försäkrade, som varit sjuk sedan december 1994,
                        sjukpenning t.o.m. den 31 januari 1999 utan uppvisande av läkarintyg. Samtidigt
                        informerades han om möjligheten att i stället söka förtidspension/sjukbidrag.
                        Försäkringskassan gjorde också en preliminär uträkning av pensionens storlek. Den
                        försäkrade skickade den 22 maj 1998 in en ansökan om förtidspension/sjukbidrag.
                        Därefter hände inget i ärendet förrän den 5 februari 1999 då den försäkrade ringde



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                   Dnr 1659-2000   Sid 2 (8)




och undrade vad som skulle hända med hans ersättning efter den 31 januari 1999.
Handläggaren informerade den försäkrade om att han måste komma in med nya
läkarintyg. De kom överens om att handläggaren skulle skicka en blankett för
återtagande av pensionsansökan. Den försäkrade inkom kort därefter med en
begäran om återtagande av pensionsansökan. I maj 2000 pågick sjukfallet
fortfarande.

I ett annat ärende var omständigheterna följande. Den försäkrade var sjukskriven
sedan september 1995 med diagnosen psykos. Den 20 mars 1998 hörde kassan sin
försäkringsläkare som gjorde följande bedömning: ”Denna patient har paranoid
schizofreni. Insjuknade 1994. Ångestfylld, upplever telepatisk förmåga. Nedsatt
arbetsförmåga heltid tre år.” Den 1 april 1998 beslutade försäkringskassan att
godkänna hel sjukpenning under tre år framåt, dvs. t.o.m. den 31 mars 2001, utan
att kräva uppvisande av läkarintyg. I juli 1998 kom den försäkrade in med en
ansökan om förtidspension/sjukbidrag. Av en anteckning i handläggningsjournalen
framgår att kassan räknade ut att den försäkrade hade ekonomisk fördel av att
erhålla sjukpenning istället för pension, det skilde ca 45.000 kr per år i ersättning.
Försäkringskassan skickade därefter ett brev till den försäkrade med information
om det ekonomiska utfallet. Den försäkrade kontaktade kassan och upplyste om att
hon hade för avsikt att ta reda på hur mycket ersättning hon kunde få från AMF.
Någon månad senare ringde den försäkrade och uppgav att hon ville återta sin
pensionsansökan. Försäkringskassan sände henne en ”återtagandeblankett”, och
den 10 september 1999 återtog den försäkrade sin pensionsansökan. Den 16 mars
1999 antecknades i kassans handläggningsjournal att medicinsk rehabilitering
pågår. Därefter hade inget hänt i ärendet.

Initiativet
Med anledning av vad som framkommit beslutade jag att inom ramen för ett
initiativärende granska försäkringskassans handläggning av de långa sjukfallen.

Den 16 maj 2000 fortsatte tre tjänstemän vid ombudsmannaexpeditionen
granskningen av ytterligare ärenden vid lokalkontoret Vällingby. Därav framgick
sammanfattningsvis bl.a. följande.

I några ärenden hade försäkringskassan fattat beslut att utge sjukpenning under viss
tid utan krav på läkarintyg. I andra ärenden framgick av läkarutlåtanden och
yttranden av kassans försäkringsläkare att den försäkrades arbetsförmåga var
nedsatt i sådan omfattning att förutsättningar för prövning av frågan om utbyte av
sjukpenning mot sjukbidrag/förtidspension förelåg utan att försäkringskassan tagit
upp frågan till prövning. I några ärenden hade försäkringskassan, när
förutsättningar att pröva frågan om utbyte förelåg, gjort en ekonomisk beräkning
för att se vilket alternativ som var mest fördelaktigt för den försäkrade. Om det
visade sig att den försäkrades ersättning i form av sjukpenning var större än
ersättningen i form av pension föreföll det som om försäkringskassan tog hänsyn
till det ekonomiska utfallet i sin fortsatta handläggning av ärendet och bl.a. därför
fortsatte att betala ut sjukpenning istället för att ta upp frågan om utbyte av
sjukpenningen mot pensionsförmån till prövning.
                                                                           Dnr 1659-2000     Sid 3 (8)



Utredning
Föredraganden i ärendet hos JO upprättade en promemoria. Denna innehöll i
huvudsak vad som ovan upptagits under rubrikerna Bakgrund och Initiativet.
Försäkringskassan anmodades genom remiss att yttra sig över kassans
handläggning av ärenden om långvariga sjukfall. Till remissen fogades
promemorian samt de noteringar som gjorts i samband med den fortsatta
granskningen den 16 maj 2000.

Försäkringskassan hänvisade i sitt av direktören AA lämnade remissvar till
redogörelser av försäkringskassans lokalkontor Västerort och av
rehabiliteringsstaben vid försäkringskassans centralkontor.

Områdeschefen för kassans lokalkontor Västerort, BB, anförde i sin redogörelse –
med hänvisning till de ärenden som tagits upp i inspektionsprotokollet och vid
granskningen den 16 maj 2000 – följande.
      –––

      Sammanfattande beskrivning av ärendena
      I sexton ärenden har inte rätten till pensionsförmån prövats trots att detta borde ha
      gjorts. Ärendena varierar något och många har inte varit helt klara för prövning. Det
      framkommer dock av antingen handläggarnas bedömningar, försäkringsläkarnas
      bedömningar eller av handläggningen i ärendena att det rör sig om ärenden som
      borde ha lett till en prövning av pension. I tre av fallen har de försäkrade motsatt sig
      pensionsprövning. I ett av ärendena har även ansökan om pension inkommit och
      handläggaren har påverkat den försäkrade till att återta ansökan.
      I fem ärenden har brev skickats till de försäkrade om att sjukpenning utbetalas utan
      uppvisande av läkarintyg. Detta med anledning av att underlag styrkt att
      arbetsförmågan varit nedsatt minst ett år. Tiden har varierat mellan ett till tre år. I tre
      av ovannämnda fall har även ansökan om pension inkommit men sedan återtagits.
      Handläggarna har i två av dessa fall påverkat/uppmanat de försäkrade till att återta
      ansökan. I samtliga fall har handläggarna skickat ut egenhändigt framtagna
      ”blanketter” för återtagande av ansökan.
      I resterande elva ärenden, samt i fyra av ärendena ovan, har sjukfallen pågått en
      längre tid utan att det framkommer att ställningstaganden gjorts till om sjukpenning
      ska bytas ut mot pension. Det varierar väldigt i handläggningen av dessa ärenden
      och i flera fall framkommer viss passivitet i handläggningen.

      Orsaker till de brister som framkommit
      Områdeschefen och försäkringsspecialisten har både efter den första och andra
      revisionen redovisat för handläggarna vad JO kommit fram [till] samt fört en dialog
      om orsakerna till detta.
      Gällande de brev som skickades till de försäkrade om att sjukpenning utbetalas utan
      uppvisande av läkarintyg, så fanns en vid denna tid gällande anvisning om
      nedprioritering av prövning av sjukbidrag på försäkringskassans initiativ. JO har
      även noterat detta i sin promemoria. Anvisningen gavs ut efter en fördjupad
      verksamhetsanalys vars syfte var att hitta förenklingar och metoder för att klara
      försäkringsverksamheten trots minskade resurser. Det angavs ingen tidsmässig
      begränsning i hur länge sjukpenning kunde utbetalas, utan bara att det skulle finnas
      en bedömning av att arbetsförmågan var nedsatt minst ett år. Anvisningen
      upphävdes den 30 april 1998 och det senaste brevet skickades från området den 8
      maj. Jag har dock noterat att anvisningen, daterad den 30 april 1998, inkom per post
      till kontorsområdet först den 8 maj 1998 och det har sedan tagit en tid innan den
      kommit handläggarna tillhanda.
                                                                         Dnr 1659-2000     Sid 4 (8)



      Frågan om att rätten till pensionsförmån inte prövats trots att detta borde ha gjorts
      har flera orsaker. I en del ärenden gjordes bedömningar av att det rörde sig om
      pensionsärenden under den tid ovannämnda anvisning fanns. Till del har även
      anvisningen präglat den fortsatta handläggningen, dvs. att det inte varit prioriterat att
      pröva rätten till pensionsförmån. En stor bidragande orsak är givetvis arbetsläget
      som är och även tidigare varit mycket ansträngt. Handläggarna anser själva att det är
      ett omfattande arbete innan en prövning kan göras då det ska föregås av helt nya
      eller kompletterande utredningar, införskaffande av underlag och upprättande av en
      föredragningspromemoria. Arbetsläget har inneburit att det har varit svårt eller
      omöjligt att prioritera detta arbete.
      Frågan om att sjukfallen pågått en längre tid utan att det framkommer att det gjorts
      ställningstaganden till om sjukpenning ska bytas ut mot pension samt att det
      förelegat passivitet i handläggningen får även detta tillskrivas ovannämnda orsaker.
      Både antalet sjukanmälningar och antalet pågående sjukfall har ökat mycket kraftigt
      under de senaste två åren och resulterat i en markant ökad arbetsbörda.
      Rehabiliteringsgruppen har flera handläggare som gått långtidssjukskrivna och det
      har även funnits vakanser.
      Vi har i år gått igenom våra sjukfall som är längre än ett och ett halvt år och har
      upprättat en avarbetningsplan för dessa. Detta innebär att pensionsprövning kommer
      att ske i samtliga ärenden där det bedöms att de försäkrade har rätt till en
      pensionsförmån. Vi ska trots det mycket ansträngda arbetsläget prioritera detta
      arbete. Det har skett en extra tilldelning av medel till rehabiliteringsverksamheten
      fr.o.m. den 1 juni 2000, och anställningar av nya medarbetare pågår. Utöver detta
      kommer det att göras en omfördelning av resurser inom kontorsområdet, och vi
      tänker även anställa tillfälliga extraresurser. Under hösten kommer vi även att gå
      igenom samtliga sjukfall längre än ett år.
      I de fall ansökan om pension inkommer ska rätten till pension prövas. Vi ska varken
      påverka eller uppmana de försäkrade till att återta ansökan. Frågan har inte varit
      föremål för försäkringsmässig diskussion inom området. Handläggarna uppger att
      detta inte är en vedertagen eller sanktionerad arbetsmetod. I de fall en handläggare
      påverkat eller uppmanat den försäkrade till att återta ansökan får detta ses som
      enstaka fel begångna av enskilda handläggare.
Försäkringskassans rehabiliteringsstab anförde för sin del sammanfattningsvis
följande.

Försäkringskassan genomgick en omfattande omorganisation både lokalt och
centralt våren–sommaren 1996. Kassan fick också minskad medelstilldelning,
vilket bl.a. ledde till personalminskningar med ca 20 % under våren 1997 till våren
1998. Arbetet med sjukfall och rehabilitering fick inga extra resurser under 1998
och 1999.

För att klara den pressade arbetssituationen skedde hela tiden lokala
omorganisationer. Samtidigt ökade antalet sjukanmälningar och därmed
arbetsbelastningen inom ohälsoområdet kraftigt. Antalet sjukanmälningar var 152
969 st under 1997, 186 708 st under 1998 och 202 247 st under 1999. Ökningen har
fortsatt under 2000.

När ett sjukfall har pågått i 29 dagar skall kassan göra en omfattande utredning, s.k.
29-dagarsutredning, innan sjukpenning kan utbetalas för tid efter denna tidpunkt.
Arbetssituationen medförde att en stor del av resurserna fick läggas på 29-
dagarsutredningar för att de försäkrade skulle få sin ersättning. Personalen hann
inte arbeta med rehabilitering. Kassan beslöt därför att ge en lägre prioritet åt
arbetet med att pröva utbyte av sjukpenning till sjukbidrag/förtidspension i de
                                                                        Dnr 1659-2000     Sid 5 (8)




långa sjukfallen (ledningsmeddelande 18.1997, vilket upphävdes den 30 april
1998). Arbetssituationen medförde ändå passivitet i handläggningen av många
sjukfall och att de långa sjukfallen blev allt fler.

Försäkringskassans mål år 2000 är att begränsa antalet sjukfall längre än två år. I
detta syfte har bl.a. följande åtgärder vidtagits. Lokalkontorsområdena har tilldelats
medel för nyanställningar för att arbeta av långa sjukfall. Rehabiliteringsstaben har
haft diskussioner med alla lokala områdeschefer med ledningsgrupper rörande
resultatutveckling med fokus på bl.a. de långa sjukfallen. Därvid framhålls bl.a.
vikten av att minska antalet långa sjukfall och att se till att de försäkrade får rätt
ersättningsform (sjukbidrag eller förtidspension i stället för sjukpenning om
nedsättningen av arbetsförmågan ser ut att vara för avsevärd tid eller varaktigt).
Kassan har också under våren genomfört ett ”Uppdrag ohälsa” med alla
områdeschefer och försäkringschefer varvid en avarbetningsplan för två-årsfallen
har upprättats. Planen tar bl.a. fasta på ”rätt ersättning till den försäkrade”.
Statistiksammanställningar har redovisats för kontorsområdenas ledning avseende
utvecklingen för långa sjukfall.

AA yttrade för försäkringskassans räkning följande.
      –––
      Om utredningen i ett ärende visar att den försäkrades arbetsförmåga är varaktigt
      eller för avsevärd tid nedsatt skall enligt AFL prövas om sjukpenningen skall bytas
      ut mot förtidspension/sjukbidrag. Inriktningen bör enligt förarbetsuttalanden och
      Riksförsäkringsverkets rekommendationer vara att sjukpenning i regel inte utges för
      en längre period än ett år.
      Av JO:s utredning hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa framgår att
      handläggningen av de långa sjukfallen inte skett i överensstämmelse med AFL:s
      bestämmelser och Riksförsäkringsverkets rekommendationer. Försäkringskassan vill
      anföra vissa förklaringar till att handläggningen inte skett på ett korrekt sätt.
      Som anges i JO:s promemoria har det tidigare hos Stockholms läns allmänna
      försäkringskassa funnits en intern rekommendation om att utbyte av sjukpenning
      mot sjukbidrag/förtidspension enligt 16 kap. 1 § AFL skulle ges lägre prioritet.
      Denna rekommendation upphävdes med verkan från och med den 30 april 1998.
      Förklaringen till att frågan om sjukpenning skulle bytas ut mot pensionsförmån inte
      prövats kan eventuellt i viss mån förklaras med att denna tidigare interna föreskrift
      haft fortsatt genomslag.
      Som framgår av redogörelserna från kontorsområdet Västerort och rehabstaben vid
      försäkringskassans centralkontor kan en förklaring till vad som skett också finnas i
      den höga arbetsbelastningen. Denna har sin orsak dels i brist på personal, dels i att
      antalet långa sjukfall ökat kraftigt under senare år.
      Vad som nu anförts om tidigare interna rekommendationer och en hög
      arbetsbelastning kan dock inte förklara varför försäkringskassan i vissa fall
      aktualiserat frågan om utbyte till förtidspension/sjukbidrag men inte fullföljt ärendet
      utan i stället uppmanat den försäkrade [att] återkalla sin ansökan sedan det visat sig
      att det var mest ekonomiskt fördelaktigt att fortsätta uppbära sjukpenning.
      Försäkringskassan har som myndighetsutövare en skyldighet att utreda och fatta det
      beslut som utredningen föranleder. Möjligheterna att, såsom gjorts i vissa fall,
      beakta vad som är ekonomiskt mest fördelaktigt för den försäkrade är begränsade.
      Reglerna rörande rätten till sjukpenning och förtidspension/sjukbidrag ger inte den
      försäkrade någon möjlighet att välja ersättningsslag. Handläggarna i de aktuella
      ärendena synes inte ha varit medvetna om reglernas begränsningar i detta avseende.
      Det åligger försäkringskassan att inom myndighetsutövningens ram fatta det beslut
                                                                        Dnr 1659-2000      Sid 6 (8)



      som omständigheterna i ärendet föranleder. Detta gäller oavsett om ansökan om
      förtidspension/sjukbidrag återtagits eller inte. Förvaltningslagens regler ger den
      enskilde rätt till insyn och information under handläggningens gång.
      Försäkringskassan skall vid sin utredning beakta den försäkrades synpunkter och,
      där så är lämpligt och lagstiftningen ger utrymme för det, ta hänsyn till dennes
      önskemål. Det måste dock stå helt klart för handläggarna att det med rollen som
      myndighetsutövare följer vissa skyldigheter. Handläggningen i de nu aktuella
      ärendena visar på uppenbara brister vad gäller skyldigheten att fatta beslut.
      Försäkringskassan ser allvarligt på att handläggningen av långa sjukfall i många fall
      inte skett i enlighet med gällande regler och rekommendationer. Försäkringskassan
      vill därför peka på följande åtgärder som vidtagits för att förkorta och förbättra
      handläggningen av de långa sjukfallen.
      Den 21 juni 2000 gick det ut ett ledningsmeddelande angående återkallande av
      ansökan, ledningsmeddelande nr 2000.30. I ledningsmeddelandet anförs att det
      förekommer att försäkringskassans handläggare uppmanar de försäkrade att återkalla
      sin ansökan om förtidspension/sjukbidrag med motiveringen att det är fördelaktigare
      att uppbära sjukpenning än pension. Det påpekas i ledningsmeddelandet att om den
      försäkrade är i pensionsberättigat tillstånd är det sjukbidrag eller förtidspension som
      skall utges, inte sjukpenning.
      –––
      Lokalkontorsområdena har tilldelats medel för nyanställningar riktade mot
      avarbetning av långa sjukfall. Försäkringskassans områdeschefer har upprättat
      avarbetningsplaner för tvåårsfallen. Vid rehabstabens kontakter med
      lokalkontorsområdena framhålls vikten av att minska antalet långa sjukfall och att se
      till att de försäkrade får rätt ersättningsform.
      Vid möten med försäkringsspecialister från lokalkontoren har information gått ut om
      vad som framkom vid JO:s inspektion.
      Vidare vill försäkringskassan anföra att Försäkringskassan i Stockholms län för
      närvarande genomför en omorganisation av de centrala enheterna. I det fortsatta
      arbetet med den nya organisationen kommer försäkringskassan att se över hur de
      centrala enheterna på ett bättre sätt kan verka för att kassans myndighetsutövning
      sker på ett korrekt sätt.
      Således har försäkringskassan vidtagit vissa åtgärder för att komma till rätta med de
      brister som vid JO:s inspektion framkommit angående handläggningen av de långa
      sjukfallen. Vad som framkommit vid JO:s inspektion visar dock att det finns behov
      av ytterligare insatser i form av bland annat utbildning och information.
      Försäkringskassan ser allvarligt på det inträffade och kommer att vidta ytterligare
      åtgärder för att komma till rätta med de brister som framkom vid JO:s inspektion.

Bedömning
I 16 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) finns bestämmelser om
utgivande av pension. Enligt paragrafen skall den som önskar erhålla pension
ansöka om det hos försäkringskassan. För det fall den försäkrade uppbär
sjukpenning kan dock försäkringskassan tillerkänna honom förtidspension utan att
han gjort någon ansökan.

Beträffande den tidpunkt, vid vilken försäkringskassan skall initiera en
pensionsprövning när den försäkrade uppbär sjukpenning, har
Riksförsäkringsverket gett följande rekommendationer (Allmänna råd 1998:16 s.
46 och 47).

      Ett grundläggande syfte med försäkringskassans rehabiliteringsansvar och
      rehabiliteringsersättning är att långa passiva sjukskrivningar skall undvikas.
                                                                         Dnr 1659-2000     Sid 7 (8)



      Inriktningen bör vara att sjukpenning i regel inte skall utges för en längre period än
      ett år. – – –
      Riksförsäkringsverket rekommenderar att utbyte av sjukpenning eller annan
      ersättning mot sjukbidrag eller förtidspension sker så snart det kan bedömas att den
      försäkrades arbetsförmåga är varaktigt eller för avsevärd tid nedsatt med minst en
      fjärdedel. Sjukbidrag bör tillerkännas om det kan bedömas att arbetsförmågan är
      nedsatt minst ett år framåt men inte varaktigt och en arbetslivsinriktad rehabilitering
      inte är aktuell inom den närmaste tiden. – – –
Försäkringskassans ansvar att se till att sjukfallen inte blir för långa har uttryckts på
följande sätt av socialförsäkringsutskottet i samband med att den behandlade
proposition 1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsansvar. Utskottet
uttalade bl.a. följande (1990/91:Sfu 16, s. 41 och 42).

      Enligt 16 kap. 1 § andra stycket AFL kan försäkringskassan tillerkänna en försäkrad,
      som uppbär sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård, förtidspension eller
      sjukbidrag även om den försäkrade inte ansökt härom. I propositionen anges att när
      sjukpenning har utbetalats under ett års tid och rehabiliteringsåtgärder inte kan
      komma i fråga samt nedsättningen av arbetsförmågan bedöms varaktig eller
      bestående för avsevärd tid bör ersättningen utges i form av sjukbidrag eller
      förtidspension.
      –––
      Utskottet konstaterar att regeringen inte föreslår någon ändring vare sig av rekvisiten
      för förtidspension eller sjukbidrag eller av rekvisiten för rätt till sjukpenning.
      Således skall enligt utskottets mening även i fortsättningen gälla att sjukpenning
      med stöd av 16 kap. 1 § AFL kan bytas ut mot förtidspension eller sjukbidrag först
      när det i det enskilda fallet är utrett att den försäkrades arbetsförmåga varaktigt eller
      för avsevärd tid är nedsatt med minst hälften. Någon tidsgräns för när så skall anses
      vara fallet finns inte, och sjukbidrag eller förtidspension kan aktualiseras redan
      innan sjukpenning har betalats ut ett år. – – –
Av utredningen framgår att många av de granskade sjukfallen har pågått under
flera år utan att försäkringskassan aktualiserat frågan om utbyte av sjukpenning
mot sjukbidrag eller förtidspension. Vissa av sjukfallen kännetecknas av en år efter
år pågående utredning där kassan verkar ha haft svårt att sätta en slutpunkt för
handläggningen. Andra sjukfall kännetecknas i sin tur av total passivitet i
handläggningen; sjukfallen har löpt utan någon som helst synbar aktivitet. Slutligen
har i vissa fall den försäkrades önskemål fått styra handläggningen.
Försäkringskassan har räknat ut vilket som skulle vara ekonomiskt mest
fördelaktigt för den försäkrade, pension eller fortsatt sjukpenning. I de fall
sjukpenning visat sig ekonomiskt mest fördelaktigt och den försäkrade ansökt om
pension har försäkringskassan på dennes begäran sänt en ”återtagandeblankett”.
Sjukfallet har därefter fortsatt som tidigare.

Enligt Riksförsäkringsverkets rekommendationer skall försäkringskassan, när ett
sjukfall pågått i över ett år, ta upp frågan om utbyte av sjukpenningen mot
sjukbidrag eller förtidspension. Försäkringskassans ansvar för att avsluta ett
sjukfall har också kommit till uttryck genom ovan återgivna uttalanden av
socialförsäkringsutskottet. När det finns förutsättningar för ett utbyte av
sjukpenningen mot sjukbidrag eller förtidspension kan med andra ord den enskilde
kassatjänstemannen inte i strid mot lagstiftarens intentioner väga in den försäkrades
synpunkter i ekonomiskt hänseende.
                                                                    Dnr 1659-2000   Sid 8 (8)




Socialförsäkringen finansieras med statliga medel och skall tillämpas på ett
likformigt sätt över hela landet. Försäkringskassan är förvaltare av statliga medel
och utövar myndighet. Det är inte den försäkrades önskemål som skall styra
handläggningen av ett ärende och avgöra vilken förmån som skall utgå. Det
ankommer på försäkringskassan att i sin myndighetsutövning på ett sakligt och
objektivt sätt tillämpa gällande bestämmelser. Detta hindrar givetvis inte att kassan
vid handläggningen även skall beakta den försäkrades synpunkter.

Jag är mycket kritisk till de redovisade bristerna i försäkringskassans handläggning
av de långa sjukfallen. De iakttagelser jag gjort om kassans passivitet framstår som
särskilt allvarliga i ett läge där stor uppmärksamhet riktas mot att de långa
sjukfallen och kostnaderna för dessa har ökat på ett dramatiskt sätt under framför
allt de senaste två åren. – Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på
att det i Sjukförsäkringsutredningens nyligen avlämnade slutbetänkande föreslås att
sjukskrivningsperioden skall begränsas till ett år. Syftet med utredningens förslag
är bl.a. att påskynda och skärpa försäkringskassans utredning av mera långsiktiga
rehabiliteringsbehov hos den försäkrade (SOU 2000:121, s. 185).

Försäkringskassan har i sitt remissvar redogjort för ett antal orsaker till att kassan i
många ärenden inte tagit upp frågan om utbyte av sjukpenning mot sjukbidrag eller
förtidspension efter ett års sjukskrivning. En av orsakerna är att antalet
sjukanmälningar och pågående sjukfall ökat mycket kraftigt under de senaste två
åren. I kombination med den ansträngda arbetssituationen med minskningar av
personalen har detta lett till en ökad arbetsbörda. Jag har viss förståelse för att
kassans personal i en pressad arbetssituation kan ha svårt att göra rätt prioriteringar
och att det kan kännas enklast att bara låta sjukfallet fortsätta. Det motsägelsefulla
är dock att även pågående sjukfall kan generera mycket löpande arbete, t.ex.
bedömning av inkomna läkarintyg och utbetalning av sjukpenning. Detta kräver i
sin tur arbetsinsatser, vilka istället skulle kunna styras över till andra
arbetsuppgifter, något som kan vara särskilt viktigt i ett trängt personalläge. Vad
som emellertid framstår som mest klandervärt är att tjänstemän i vissa fall låtit den
försäkrade bestämma vilken ersättningsform som skulle gälla och därmed också
hur stort belopp som skulle utgå ur allmänna medel. Detta förfarande ger intryck av
att vederbörande tjänsteman inte är medveten om sitt ansvar för en korrekt
myndighetsutövning och det är med stor tvekan jag underlåtit att inleda
förundersökning.

Försäkringskassan har, för att försöka komma tillrätta med bristerna i
handläggningen av de långa sjukfallen, vidtagit olika åtgärder. Kassan har bl.a.
skickat ut ett internt ledningsmeddelande rörande återkallande av pensionsansökan
och tilldelat lokalkontorsområdena medel för nyanställningar samt haft
informationsmöten med lokalkontorens försäkringsspecialister. – Jag förutsätter att
försäkringskassan noga följer upp den fortsatta utvecklingen av hur kassan
handlägger de långa sjukfallen.

Jag överlämnar kopior av detta beslut såväl till Riksförsäkringsverket som till
Regeringskansliet (Socialdepartementet) och socialförsäkringsutskottet för
kännedom.
