# Kritik mot Polismyndigheten i Jämtlands län och åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Östersund, för långsam handläggning av s.k. bedrägeriärenden

JO 2007-08-24 dnr 1664-2006

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                    Sid
                                                                       2007-08-24        1664-2006             1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                5002-2006
Mats Melin                                                                               5648-2006




                        Kritik mot Polismyndigheten i Jämtlands län och åklagare vid Åklagar-
                        myndigheten, åklagarkammaren i Östersund, för långsam handläggning
                        av s.k. bedrägeriärenden


                        I detta beslut behandlas tre klagomål mot Polismyndigheten i Jämtlands län och
                        åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Östersund, för långsam
                        handläggning av s.k. bedrägeriärenden.

## Anmälningarna

Dnr 1664-2006
                        AA framförde i en anmälan, som kom in till JO den 3 april 2006, klagomål mot
                        polis och åklagare med anledning av handläggningen av två polisanmälningar om
                        urkundsförfalskning respektive bedrägeri, K11605-03 och K9772-04. Hon uppgav
                        bl.a. att de anmälda brotten, trots påstötningar från hennes sida, inte hade utretts
                        och att hon nu fått besked om att ett av brotten var preskriberat.

                        Dnr 5002-2006
                        BB framförde i en anmälan, som kom in till JO den 24 oktober 2006, klagomål mot
                        polis och åklagare med anledning av handläggningen av en polisanmälan om
                        förskingring (K14047-03). Den 30 december 2003 hade hon polisanmält ett
                        misstänkt brott och sedan hade hon en gång i halvåret hört av sig till polisen men
                        hela tiden fått besked om att utredningen ännu inte påbörjats. Den 6 september
                        2006 hade åklagaren beslutat att lägga ned förundersökningen i ärendet.

                        Dnr 5648-2006
                        PRO Hede Vemdalen framförde i en anmälan, som kom in till JO den 1 december
                        2006, klagomål mot polisen för handläggningen av en polisanmälan om för-
                        skingring (K333-04). Den 10 januari 2004 hade föreningen gjort den aktuella
                        polisanmälan och sedan hade föreningen vid flera tillfällen frågat polisen varför
                        inget hände i ärendet men då endast fått undvikande svar om hög arbetsbelastning
                        och många förtursärenden.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                       Dnr 1664-2006    Sid 2 (7)
                                                                           5002-2006
                                                                           5648-2006



Utredningen
Dnr 1664-2006
Handlingar infordrades från polismyndigheten och åklagarkammaren, varvid
bl.a. följande framkom. Den 21 oktober 2003 gjordes en anmälan om urkunds-
förfalskning (K11605-03). Samma dag inleddes förundersökning. Några dagar
senare övertogs förundersökningen av åklagare (703A-1838-03). I januari
2004 hölls ett målsägandeförhör som fick avbrytas eftersom förhörsledaren,
kommissarien CC, fick andra arbetsuppgifter; i förhörsprotokollet noterades att ett
kompletterande förhör skulle hållas men så synes inte ha skett. Åklagaren lade ned
förundersökningen den 13 februari 2006 med motiveringen att brottet hade
preskriberats. – Den 14 september 2004 gjordes en anmälan om bedrägeri (K9772-
04). Förundersökning inleddes påföljande dag, och förundersökningen övertogs av
åklagare i oktober 2004 (703A-1838-03). Den 13 februari 2006 återlämnades
förundersökningsledningen till polismyndigheten.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningen av ärendena K11605-03 och K9772-04. Polismyndigheten
(dåvarande tf. länspolismästaren DD) anförde följande.
      Vid samtal med Kriminalkommissarie CC framkom följande: Vid kriminal-
      avdelningen finns ett stort antal bedrägeri/ekoärenden i balans. Anledningen till
      detta är att det är mycket svårt att rekrytera personal för att utreda denna typ
      av brott. Förundersökningsledarna får därför prioritera mycket hårt och vålds-
      ärenden/familjevåld är den typ av ärenden som prioriteras allra främst och därefter
      måste ju givetvis ärenden med frihetsberövade ha en framskjuten plats. När någon
      form av ekonomiskt brott skall prioriteras så kommer i första hand ärenden där
      målsäganden direkt drabbats av ekonomiska förluster.
      Beträffande ärende K11605-03 har detta ärende preskriberats medan ärende K9772-
      04 finns i balans vid kriminalavdelningen. Något ytterligare i respektive ärende
      förutom de handlingar som Ni tidigare tillsänts finns inte. Enligt uppgift från CC har
      det inte till polisen framkommit uppgift om att målsäganden lidit någon ekonomisk
      skada i något av fallen.
      Polismyndigheten är medveten om situationen och försöker rekrytera personal för att
      kunna bearbeta även denna typ av brott. En ny medarbetare har nyligen börjat utreda
      ekobrott men för detta fodras en ganska omfattande utbildning som tar flera år i an-
      språk. Polismyndigheten saknar helt enkelt i dagsläget resurser för att utreda brotts-
      typen.
AA yttrade sig över remissvaret och uppgav bl.a. att hon lidit både psykiskt och
fysiskt av händelsen och att det inträffade, till skillnad från vad polisen sagt,
kommer att leda till ekonomiska problem för henne.

Muntliga upplysningar inhämtades från kammaråklagaren EE, varvid det bl.a.
framkom att det i ärendena dröjde några månader från det att direktiv gavs till dess
att påminnelser skickades till polisen och att åklagarens ärende blev liggande viss
tid på grund av att den då handläggande åklagaren var föräldraledig.

Dnr 5002-2006
Handlingar infordrades från polismyndigheten och åklagarkammaren, varvid bl.a.
följande framkom. Den 30 december 2003 gjordes en polisanmälan om för-
                                                                        Dnr 1664-2006     Sid 3 (7)
                                                                             5002-2006
                                                                             5648-2006



skingring (K14047-03). Samma dag inleddes förundersökning. I april 2004
övertogs förundersökningen av åklagare (703A-21-04). Åklagaren lade ned
förundersökningen den 6 september 2006 med motiveringen att brottet hade
preskriberats.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningen av ärendet. Polismyndigheten (dåvarande tf. länspolismästaren
DD) kom in med ett yttrande jämte upplysningar från kriminalkommissarien FF
(här utelämnat).

DD anförde i huvudsak följande.
      Polismyndigheten har vidtagit åtgärder för att hantera de ärenden som ligger
      i balans. Polismyndigheten beklagar djupt att det aktuella ärendet hann bli
      preskriberat. Polismyndigheten har varit i en omorganisations fas, centraliserande
      av polisiära förundersökningsledare, genomförande av mängdbrottsprojektet,
      besvärlig rekryteringssituation m.m. Detta undantar dock inte myndighetens ansvar,
      men är en förklaring.
Ärendet remitterades därefter till Åklagarmyndigheten för upplysningar och
yttrande över handläggningen av ärendet. Åklagarmyndigheten (genom vice
överåklagaren GG) kom in med ett remissvar jämte yttranden från chefsåklagaren
HH och kammaråklagaren EE (här utelämnat). HH:s och GG:s yttranden i ärendena
dnr 5002-2006 och dnr 5648-2006 var i huvudsak likalydande. De återges därför
endast under redovisningen för utredningen i ärendet dnr 5648-2006.

BB yttrade sig över remissvaret.

Dnr 5648-2006
Handlingar infordrades från polismyndigheten och åklagarkammaren, varvid bl.a.
följande framkom. Den 10 januari 2004 gjordes en polisanmälan om förskingring
(K333-04). Samma dag inleddes förundersökning. I maj 2004 övertogs förunder-
sökningen av åklagare (703A-685-04). Åklagaren lade ned förundersökningen den
6 september 2006 med motiveringen att brottet hade preskriberats.

Muntliga upplysningar inhämtades från kriminalkommissarien CC. Han uppgav
följande. Han är utredningsansvarig vid kriminalavdelningen. Det har inte vidtagits
några aktiva utredningsåtgärder i ärendet. Anledningen därtill är att det finns endast
två utredningsmän som för närvarande handlägger den här typen av ärenden vid
polismyndigheten och de har varit överbelastade. Polismyndigheten har både brist
på kompetens och utredningsmän för bedrägeri- och förskingringsärenden.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över vad
som hade anförts i PRO Hede Vemdalens anmälan till JO. Polismyndigheten (tf.
länspolismästaren JJ) anförde följande.
      I sak delar polismyndigheten PRO Hede Vemdalens uppfattning om att hand-
      läggningstiden av ärendet har varit väldigt lång och att det naturligtvis inte är
      acceptabelt med så lång handläggningstid. Polismyndigheten beklagar detta.
                                                                        Dnr 1664-2006     Sid 4 (7)
                                                                            5002-2006
                                                                            5648-2006



      Att fördröjning av ärendet skulle ha sin grund i att ”misstänkta brott långt från
      centralorten betraktas som mindre allvarliga” vill vi med bestämdhet avvisa.
      Anmälan, K333-04, inkom till polismyndigheten 10 jan 2004. Brottet rubricerades
      som förskingring vilket är en brottskategori som skall utredas, enligt myndighetens
      ärendefördelningsplan, av kriminalpolisens EKO-utredare. Denna grupp utredare har
      under en längre tid bestått av tre befattningshavare, två poliser och en ekonom.
      EKO-utredarna har handlagt fyra, för myndigheten, mycket stora utredningar som
      pågått sedan mitten av november 2003, varav det senaste som startade i juni 2006
      fortfarande pågår. Samtliga dessa fyra ärenden har varit riksomfattande och myndig-
      hetens disponibla utredningsresurs inom EKO-området har nyttjats för att hantera
      dessa ärenden. Detta har fått konsekvensen att andra eko- förmögenhetsbrott har
      erhållit lägre prioritet. Vilket naturligtvis var olyckligt men tyvärr nödvändigt i den
      situation som rådde.
      För att råda bot på den ansträngda situationen inom EKO-gruppen har polismyndig-
      heten aktivt försökt rekrytera utredare, internt och externt, sedan 2005. Vi har dock
      tvingats konstatera att intresset för att arbeta med denna typ av ärenden är mycket
      lågt och därmed svår rekryterat.
      Under första kvartalet 2007 kommer vi att tillföra EKO-gruppen ytterligare en
      utredare.
      När det gäller ärende K333-04 har handläggare nyligen utsetts inom det närpolis-
      område där brottsforum var. Skälet till detta är att den polismannen under senare
      delen av hösten 2006 erhållit funktion som utredare inom närpolisområdet samt att
      han visat intresse och fallenhet för EKO-förmögenhetsbrott.
      För övrigt så pågår en översyn av bemanning/resursfördelning inom myndigheten.
      Bland annat så kommer kriminalpolisen att tillföras ytterligare resurser och
      rekrytering av både förundersökningsledare och utredare skall påbörjas inom kort.
Ärendet remitterades därefter till Åklagarmyndigheten för upplysningar och
yttrande över handläggningen av ärendet. Åklagarmyndigheten (genom vice
överåklagaren GG) kom in med ett remissvar jämte yttranden från chefsåklagaren
HH och vice chefsåklagaren KK (här utelämnat).

HH och GG anförde i sina yttranden i ärendena dnr 5002-2006 och dnr 5648-2006 i
huvudsak följande.

HH
      Jag vill framhålla att jag vid flera tillfällen till polisledningen och inför polis-
      styrelsen påpekat att polisens utredningsbalanser är oacceptabelt stora och att
      handläggningstiderna därför blir för långa, främst beträffande utredningar i
      ekonomiska brott och miljöbrott. Arbetssituationen på utredningssidan hos polisen
      har varit mycket ansträngd under lång tid. Även åklagarkammaren har haft en
      mycket ansträngd arbetssituation. Arbetsläget har emellertid gradvis förbättrats,
      vilket innebär större möjligheter att fortsättningsvis hinna följa upp att förunder-
      sökningarna bedrivs med nödvändig skyndsamhet.
      DD har på min förfrågan redogjort i detalj för mig vilka åtgärder som vidtagits för
      att polismyndighetens utredningssituation ska förbättras. Han har vidtagit både
      organisatoriska förändringar och tillfört ytterligare utredningsresurser samt ställt mer
      konkreta resultatkrav, allt för att förbättra situationen. För min del har jag ställt
      åklagare till förfogande för att gå igenom även de utredningsbalanser där åklagare
      inte är förundersökningsledare för att ge råd till polismyndighetens
      förundersökningsledare i syfte att få en snabbare och effektivare handläggning.
                                                                          Dnr 1664-2006     Sid 5 (7)
                                                                              5002-2006
                                                                              5648-2006



GG
      Enligt 23 kap 4 § rättegångsbalken skall förundersökningen bedrivas så skyndsamt
      som omständigheterna medger. Av 1 a § förundersökningskungörelsen (1947:948)
      framgår att undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet.
      Åklagarens ansvar som förundersökningsledare innebär bl.a. att ta ställning till om
      förundersökning skall inledas, vilka utredningsåtgärder som skall vidtas, ge polisen
      erforderliga direktiv samt med viss regelbundenhet följa upp utredningen. Upp-
      följningen som kan ske skriftligen eller muntligen skall dokumenteras. Skulle
      utredningen av något skäl inte bedrivas på sätt åklagaren önskat har åklagaren att
      vända sig till kammarchefen som i sin tur har att ta upp frågan med polisledningen.
      I ärende dnr 703A-685-04 finns inte någon dokumenterad åklagaraktivitet från maj
      2004 till februari 2006. Nästa dokumenterade åklagaraktivitet är i januari 2007. Och
      i ärende dnr 703A-21-04 finns inte någon dokumenterad åklagaraktivitet från april
      2004 till april 2006. (De olika tidsperioderna redovisas av redaktionella skäl här i ett
      sammanhang; JO:s anmärkning). Enligt åklagarmyndighetens mening är detta inte
      acceptabelt. Chefsåklagaren har i sitt yttrande framfört att han vid flera tillfällen till
      polisledningen och inför polisstyrelsen framhållit att polisens utredningsbalanser är
      oacceptabelt stora och att handläggningstiderna därför blir för långa. Att så skett
      framgår även av yttrandet från den i målet handläggande åklagaren. Detta är i sig
      bra men dessa möten borde dokumenteras. Om en sådan dokumentation inte anses
      lämplig att göra i diariet bör det däremot vara möjligt att redovisa dessa möten i
      form av promemoria eller tjänsteanteckning som tillförs resp. ärende. Lämpligen bör
      därvid någon form av tidsplan tas fram för respektive ärende.
      Av chefsåklagarens yttrande framgår att polismyndigheten numera ställt ytterligare
      utredningsresurser till förfogande och att åklagare även kommer att biträda polisen
      för att ge råd till polismyndighetens förundersökningsledare.
      Åklagarmyndigheten vill avslutningsvis som sin uppfattning deklarera att det
      aktuella ärendet inte torde kunna bedömas som särskilt komplicerat. Mot bakgrund
      härav framstår det som märkligt att det inte funnits möjlighet att tidigare än vad som
      nu skett kunnat företa några som helst utredningsåtgärder i ärendet.
PRO Hede Vemdalen bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaren.

Bedömning
En förundersökning skall enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken (RB)
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre skäl att
fullfölja en förundersökning skall den läggas ned. Det är undersökningsledaren
som har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall se till att utredningen
bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara (1 a §
andra stycket förundersökningskungörelsen, 1947:948).

Utredningen ger vid handen att samtliga i detta beslut behandlade kriminalärenden
(K11605-03, K14047-03, K333-04 och K9772-04) har legat obearbetade under
mycket lång tid – i de tre första fallen t.o.m. under längre tid än två år. Som en
följd därav lades förundersökningarna i dessa tre ärenden ned på grund av
preskription. Som förklaring till den underlåtna handläggningen av ärendena har
polismyndigheten i huvudsak hänvisat till stor arbetsbelastning, resursbrist och
rekryteringssvårigheter. HH har å sin sida hänvisat till det besvärliga arbetsläget
vid polismyndigheten men även till den egna ansträngda arbetssituationen vid
åklagarkammaren. Åklagarmyndigheten har bl.a. lyft fram att åklagaraktiviteten i
viss mån varit undermålig och att hållna möten mellan polis och åklagare där t.ex.
                                                                    Dnr 1664-2006    Sid 6 (7)
                                                                        5002-2006
                                                                        5648-2006



handläggningstiderna har diskuterats borde ha dokumenterats samt att det
lämpligen borde ha tagits fram en tidsplan för respektive ärende.

JO har under de senaste åren i ett stort antal ärenden kunnat konstatera att den
brottsutredande verksamheten uppvisar allvarliga brister och att handläggnings-
tiderna i åtskilliga fall inte står i överensstämmelse med det skyndsamhetskrav
som uttalas i rättegångsbalken – inte minst när det gäller handläggningen av
bedrägeriärenden. Även med beaktande av detta är det självfallet helt oacceptabelt
att det under så lång tid som nu varit fallet inte vidtagits några utredningsåtgärder
i de aktuella ärendena och att tre av dessa t.o.m. fått skrivas av på grund av
preskription.

Enligt min mening är det uppenbart att ansvaret för den bristfälliga hanteringen
av ärendena i första hand åvilar polismyndigheten. Det som kommit fram i ärendet
om de problem som myndigheten brottas med, t.ex. rekryteringssvårigheter, för
att komma till rätta med handläggningen av bedrägeriärenden är i högsta grad
oroväckande. En väl fungerande utredningsverksamhet har nämligen en betydande
brottsförebyggande effekt och bidrar till tryggheten i samhället. Att anmälda brott
utreds på ett kompetent sätt inom rimlig tid är vidare en förutsättning för att måls-
ägandenas intressen skall kunna tillvaratas och är också av grundläggande
betydelse för allmänhetens förtroende för polisen. Många människor får sin första
kontakt med polisen i samband med att de eller någon närstående utsätts för brott.
Det sätt på vilket en brottsanmälan handläggs kan självfallet komma att prägla
anmälarens syn på polisen och rättssamhället.

Jag utgår från att de vidtagna och de planerade åtgärderna vid polismyndigheten
kommer att medföra att utredningsverksamheten framdeles kan bedrivas på ett
effektivt och rättssäkert sätt och att myndigheten i annat fall vidtar ytterligare
kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med de aktuella problemen.

Det övergripande ansvaret för förundersökningarna har vilat på åklagare. När det
gäller åklagarnas hantering av ärendena anser jag att de kunde ha varit mer aktiva
för att följa upp de utredningsdirektiv som gavs. I sammanhanget kan nämnas att
Åklagarmyndigheten nyligen har kommit ut med föreskrifter och allmänna råd
om bevakning och uppföljning vid Åklagarmyndigheten av pågående förunder-
sökningar (ÅFS 2007:5). I 2 § stadgas bl.a. att åklagaren inte får dröja med att vidta
åtgärder för att driva förundersökningen framåt längre tid än tre månader från det
att utredningsåtgärder senast vidtogs eller åklagaren genom direktiv, påminnelser
eller på annat sätt verkade för att driva förundersökningen framåt. – Jag vill också
påpeka att, för det fall att en åklagare är borta från sin tjänst en längre tid, t.ex. på
grund av föräldraledighet eller sjukdom, det givetvis måste finnas rutiner som
säkerställer att annan åklagare ansvarar för den frånvarandes ärenden och att nöd-
vändiga handläggningsåtgärder i dessa kan vidtas.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att det finns anledning att rikta allvarlig
kritik mot polismyndigheten för den uteblivna handläggningen av de aktuella
                                                                  Dnr 1664-2006   Sid 7 (7)
                                                                      5002-2006
                                                                      5648-2006



förundersökningarna. Jag konstaterar vidare att de åklagare, som varit för-
undersökningsledare i ärendena, inte kan undgå viss kritik för sin passivitet i
handläggningen.

Vad som i övrigt har kommit fram i ärendena föranleder inte någon ytterligare
åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendena avslutas.
