# Uttalanden om Tullverkets rättsliga möjligheter att vidta vissa tvångs åtgärder i samband med en kontroll vid den inre gränsen

JO 2024-12-11 dnr 1666-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                        2024-12-11               1666-2024              Sid 1 (8)




Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                       Uttalanden om Tullverkets rättsliga möjligheter att vidta vissa
                       tvångsåtgärder i samband med en kontroll vid den inre gränsen


                        Beslutet i korthet: Vid en inspektion av Tullverket besöktes Lernacken vid
                        Öresundsbron. Platsen är kontrollstation vid den inre gränsen, dvs. gränsen till en
                        annan EU-medlemsstat. Det kom fram att föraren och eventuella passagerare i ett
                        fordon som ska kontrolleras rutinmässigt skyddsvisiteras, att de under kontrollen hålls
                        kvar i rum jämförbara med en arrestcell och att deras tillhörigheter, t.ex.
                        mobiltelefoner, tillfälligt omhändertas.
                        I detta initiativärende har JO utrett om Tullverket har de rättsliga befogenheter som
                        krävs för att vidta sådana tvångsåtgärder i kontrollverksamheten vid den inre gränsen.
                        JO:s slutsats är att så inte är fallet.
                        JO framhåller att Tullverket måste se över hur kontrollerna genomförs och säkerställa
                        att de åtgärder som vidtas är lagenliga. Det finns enligt JO anledning att skicka en
                        kopia av beslutet till regeringen för kännedom.

## Initiativet

I oktober 2023 genomförde JO två inspektioner av Tullverket (JO:s ärenden
                       med dnr 7626-2023 respektive O 22-2023). Inom ramen för en av
                       inspektionerna besöktes kontrollplats Lernacken vid Öresundsbron. Vid
                       rundvandringen i Tullverkets lokaler och i samtal med personal som beskrev
                       hur det går till när ett fordon kontrolleras kom det fram bl.a. följande (O 22-
                       2023).

                                Fordonet dirigeras först till en parkeringsplats utanför Tullverkets lokaler.
                                Föraren och eventuella passagerare ombeds att gå ut ur fordonet. Av
                                säkerhetsskäl genomför tullkontrollanterna regelmässigt en skyddsvisitation av
                                resenärerna för att leta efter vapen eller andra farliga föremål.
                                Om fordonet ska kontrolleras närmare körs det in i Tullverkets lokaler. Föraren
                                och eventuella passagerare placeras vanligtvis i varsitt förvaringsrum i en
                                korridor en bit bort från garaget. Där får de vänta tills kontrollen av fordonet är
                                klar, vilket kan ta upp till två timmar. Innan resenären placeras i rummet måste
                                han eller hon lämna ifrån sig bl.a. innehållet i fickorna, inklusive mobiltelefon.
                                Dörren till rummet är inte låst men larmad. Detta ska den som placeras i rummet
                                informeras om. I samtal med personal kom det dock fram olika uppgifter om


        Riksdagens ombudsmän        Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm   Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
        Telefon: 08-786 51 00      Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                         Dnr 1666-2024      Sid 2 (8)




      huruvida det lämnas information om att dörren är olåst. I rummen finns ingen
      signalanordning för att påkalla tullpersonalens uppmärksamhet. För att komma i
      kontakt med personalen kan den som befinner sig i rummet knacka på dörren.
      Personen kan också öppna dörren, vilket leder till att det ljuder ett larm.
      Tullkontrollanterna informerar vanligtvis inte en resenär om att det finns en
      möjlighet att närvara vid kontrollen av fordonet. Det skulle kunna försvåra och
      försena undersökningen. Om en resenär inte vill stanna kvar i Tullverkets lokaler
      under tiden ett fordon undersöks kan det läggas till grund för ett beslut om att
      hålla kvar personen för kroppsvisitation eller förhör.
Syftet med detta initiativärende, som inleddes i februari 2024, är att utreda de
rättsliga förutsättningarna för Tullverket att i samband med en kontroll vid den
inre gränsen, dvs. vid gränsen till en annan EU-medlemsstat, rutinmässigt
skyddsvisitera förare och eventuella passagerare, hålla kvar dem under
kontrollen samt tillfälligt omhänderta deras tillhörigheter.

Tullverkets befogenheter i kontrollverksamheten vid den inre gränsen regleras
från och med den 7 november 2024 i den nya tullbefogenhetslagen, i stället för
som tidigare i inregränslagen. Vid sidan av en ny möjlighet till skyddsvisitation,
har någon saklig förändring inte skett. Jag har valt att i min granskning göra
bedömningen av Tullverkets åtgärder utifrån lagstiftningen som den ser ut nu.

Utredning
Inriktningen av JO:s utredning
JO uppmanade Tullverket att yttra sig över JO:s iakttagelser vid inspektionen.
Tullverket skulle också redovisa sin bedömning av de rättsliga förutsättningarna
att använda åtgärderna i samband med en kontroll vid den inre gränsen.
Avseende åtgärden att hålla kvar en person skulle Tullverket särskilt beröra dels
den tid en person kan hållas kvar, dels hur den kvarhållne placeras.

Tullverkets yttranden
Tullverket yttrade sig till JO i bl.a. augusti 2024 (då genom generaltull-
direktören AA).

Skyddsvisitationer
Tullverket uppgav bl.a. följande.

      … Tullverket [har] under lång tid påtalat de risker som föreligger vid vissa
      kontroller som myndigheten utför och menar att tulltjänstemäns rätt till en trygg
      arbetsmiljö är av största vikt. [– – –] Kontrollerna vid inre gräns är inriktade på
      restriktionsvaror för att skydda Sverige mot farliga och förbjudna varor såsom
      skjutvapen, narkotika och explosiva varor och Tullverket tar ofta dessa varor i
      beslag i samband med tullkontroller. Tullverket välkomnar därför att det i
      november 2024 införs en rätt för tulltjänstemän att under vissa förutsättningar
      skyddsvisitera i samband med tullkontroll.
      Tulltjänstemän har inte, och kommer inte heller att få, befogenheter att
      rutinmässigt genomföra skyddsvisitationer av säkerhetsskäl av resenärer för att
      leta efter vapen eller andra farliga föremål. Kroppsvisitationer för att söka efter
      föremål som kan tas i beslag görs inte heller regelmässigt vid Tullverkets
      kontroller. Däremot förekommer åtgärden oftare vid vissa kontrollplatser där
      risken för att resenärer bär med sig otillåtna föremål är större, som t.ex. vid
      Öresundsbron.
                                                                           Dnr 1666-2024         Sid 3 (8)




      Av JO:s inspektionsprotokoll framgår inte hur ofta tulltjänstemän kroppsvisiterar
      resenärer, mer än att det uppges ske regelmässigt. Tullverket anser att det är
      korrekt uppfattat att kroppsvisitationer för att söka efter föremål som tas i beslag
      sker regelbundet vid tullkontroller, däremot inte rutinmässigt. Tullverket
      ifrågasätter inte heller tulltjänstemännens uppfattning om att de kan känna sig
      tryggare med att fortsätta kontrollen om resenärer som kan upplevas hotfulla
      först visiterats.
Kvarhållande av personer som tagits ut för en kontroll
Tullverket uppgav bl.a. följande.

      En grundläggande förutsättning för att tulltjänstemän ska kunna genomföra en
      fysisk undersökning av exempelvis ett fordon eller av gods som medförs av en
      resande, är att fordonet eller personen i fråga, om det behövs, kan hejdas och
      kvarhållas till dess undersökningen har genomförts. Befogenheten att hejda
      transportmedel och personer har därför stor betydelse i tullarbetet.
      –––
      Förare eller passagerare har ingen lagstadgad rätt att närvara vid kontroll av t.ex.
      ett transportmedel som genomförs med stöd av 7 § inregränslagen [numera
      4 kap. 4 § tullbefogenhetslagen, JO:s anm.]. [– – –]
      Tullverkets olika kontrollplatser har skiftande förutsättningar för personer att
      närvara vid kontroller. Resenärer som kommer resande till fots och passerar ett
      tullfilter på en flygplats eller vid en färja närvarar i princip alltid vid tullkontroll
      av deras bagage eftersom en sådan kontroll normalt sett inte tar någon längre tid.
      När det gäller kontroller av resenärer som passerar Öresundsbron finns det av
      olika skäl inte samma förutsättningar att låta personer vars fordon ska
      kontrolleras att närvara vid kontrollen. Detta beror bland annat på
      kontrollhallarnas utformning, att kontrollerna oftast tar längre tid och att de
      beslag som påträffas kan vara av betydande omfattning. Av dessa anledningar
      anvisas resenärerna till rum där de kan uppehålla sig under den tid kontrollen av
      fordonet tar. På flera kontrollplatser där fordon kontrolleras finns väntrum i
      anslutning till kontrollhallen med fönster ut mot kontrollhallen, men även andra
      rum, såsom kroppsvisitationsrum, används som väntrum för resenärer. Det finns
      ingen rätt för tulltjänstemän att låsa in personer som stannar kvar vid en
      tullkontroll. Resenärerna ska tydligt informeras om att dörrarna inte är låsta när
      de ombeds vänta i rummen, både muntligen och genom skriftlig information som
      ska finnas uppsatt på platsen.
      Att rummen är larmade är en säkerhetsåtgärd för tulltjänstemännen. Detta på
      grund av att de inte ska bli överraskade av att en person rör sig i
      kontrollokalerna. […]
      När det gäller tiden det tar att utföra en tullkontroll skiljer sig detta åt beroende
      på vad som ska kontrolleras. En fullpackad skåpbil eller en hel container på en
      lastbil tar av förklarliga skäl längre tid att kontrollera än en väska. I vissa fall
      behöver fordon demonteras och utrymmen som normalt inte är tillgängliga
      kontrolleras. Ibland behöver sakkunniga kollegor eller experter på andra
      myndigheter kontaktas för att avgöra om en viss vara får föras in i landet eller
      inte. Tulltjänstemännen gör vid alla kontroller en bedömning av hur mycket tid
      som är proportionerligt att lägga på en viss kontroll. Denna tid varierar, bland
      annat beroende på vad som framkommer vid den fysiska kontrollen i
      kombination med samtal med resenärerna, annan information och eventuella
      underrättelser. Det är därför svårt att bedöma hur lång tid en enskild kontroll tar,
      det kan variera mycket från fall till fall. Det är inte ovanligt att en kontroll av ett
      större fordon tar 1–2 timmar.
      Tullverket har i vissa fall framhållit att resenärer när som helst kunnat lämna
      kontrollplatsen under en pågående kontroll men om en person ger uttryck för att
      denne inte avser att stanna kvar under den tid som tullkontrollen tar kan det i
                                                                         Dnr 1666-2024        Sid 4 (8)




      många fall uppfattas som att personen vill försvåra kontrollen. Det faktum att
      någon försöker undandra sig kontroll vid inresa i landet kan, beroende på
      omständigheterna, utgöra en grund för misstanke, åtminstone i direkt anslutning
      till en gränskontroll.
      Under förutsättning att behovs- och proportionalitetsprinciperna beaktas och att
      övriga villkor i 5 § inregränslagen [numera 4 kap. 2 och 3 §§
      tullbefogenhetslagen, JO:s anm.] är uppfyllda menar Tullverket att den rätt en
      tulltjänsteman har att uppmana någon att stanna bör kunna anses gälla till dess
      kontrollen är avslutad, bland annat mot bakgrund av att den som är skyldig att
      stanna även ska lämna de uppgifter och handlingar som behövs för kontrollen.
      Detta är en av anledningarna till att resenärer vars fordon kontrolleras i många
      fall stannar kvar under hela kontrollen, för att svara på frågor och visa upp
      dokument som krävs för att bedöma om varor som transporteras med fordonet
      ska tas i beslag eller inte. Det kan också vara så att personen sedermera blir
      misstänkt för brott och behöver kvarstanna för till exempel förhör, beroende på
      vad kontrollen resulterar i.
      Det kan även tilläggas att Tullverket i sin brottsbekämpande verksamhet har
      befogenhet att i vissa fall ta en person i förvar, dvs. låsa in personen tillfälligt.
      […] En person som är uttagen för tullkontroll och sedermera misstänkts för brott
      kan därmed i vissa fall tillfälligt behöva låsas in i väntan på förhör.
      Sammanfattningsvis finns det alltså viss rätt för Tullverket att stanna och
      kvarhålla personer vid en kontroll, men kvarhållandet måste vägas mot vem som
      kontrolleras och syftet med kontrollen så att proportionalitetsprincipen beaktas.
Tillfälligt omhändertagande av egendom som tillhör den kontrollerade
Tullverket uppgav bl.a. följande.

      Tulltjänstemän har ingen lagstadgad rätt att generellt omhänderta mobiltelefoner
      och andra personliga tillhörigheter från en resenär under tiden som en
      tullkontroll pågår. Detta medför naturligtvis risker, såsom att en narkotikakurir
      kommunicerar med sina medresenärer, informerar sina uppdragstagare om
      kontrollen, undanröjer bevis eller förbereder eventuella angrepp på Tullverkets
      personal. Telefonerna kan även användas för att dokumentera Tullverkets
      arbetsmetoder och omintetgöra möjligheterna att genomföra kontrollerade
      leveranser.
      Däremot har tulltjänstemän rätt att efter tillsägelse tillfälligt omhänderta
      elektronisk kommunikationsutrustning från den som ska höras. Om personen
      trots tillsägelse inte lämnar ifrån sig den kan tjänstemannen besluta om
      kroppsvisitation för att söka efter sådan egendom. Befogenheterna gäller även
      vid en primärutredning, dvs. utredningsåtgärder som vidtas innan en
      förundersökning har hunnit inledas.
      […] Enligt Tullverkets mening finns det inget som hindrar att en tulltjänsteman i
      vissa fall uppmanar en resenär att frivilligt lämna ifrån sig [sin mobiltelefon]
      under en tullkontroll. Detta skulle dock å ena sidan kunna uppfattas som ett krav
      från tjänstemannen gentemot resenären, å andra sidan skulle det vara enkelt att
      motsätta sig uppmaningen och riskerna som nämns ovan skulle därmed inte gå
      att undvika. Enligt Tullverket vore det rimligt om en tulltjänsteman i vissa
      situationer hade möjlighet att tillfälligt omhänderta en mobiltelefon även under
      en tullkontroll. En sådan åtgärd fordrar dock lagstöd.

Rättsliga utgångspunkter
Kontrollverksamheten vid den inre gränsen
Tullverkets kontrollverksamhet vid den inre gränsen är begränsad till vissa
särskilt angivna s.k. restriktionsvaror, bl.a. narkotika, vapen och explosiva varor
(se 4 kap. 1 § tullbefogenhetslagen och 2 § inregränslagen).
                                                                   Dnr 1666-2024       Sid 5 (8)




En tulltjänsteman får vid en kontroll vid den inre gränsen undersöka bl.a.
transportmedel och en resenärs bagage (se 4 kap. 4 § första stycket
tullbefogenhetslagen). En tulltjänsteman får uppmana någon att stanna om det
behövs för att möjliggöra en kontroll. Den som har fått en sådan uppmaning är
skyldig att stanna. (Se 4 kap. 2 § tullbefogenhetslagen.)

För att genomföra en uppgift i kontrollverksamheten ska en tulltjänsteman
ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga
omständigheter. Om tvång måste användas ska det ske endast i den form och
den utsträckning som behövs för att uppnå det avsedda resultatet. (Se 2 kap. 2 §
tullbefogenhetslagen.)

I förarbetena till inregränslagen framhölls att det svenska medlemskapet i EU
innebär en skyldighet att tillämpa unionens grundläggande principer om fri
rörlighet för varor och personer. Kontroller vid den inre gränsen får behållas
under förutsättning att de har sin grund i ett godtagbart samhällsintresse, t.ex.
hänsynen till allmän ordning, allmän säkerhet och intresset att skydda
människors och djurs liv och hälsa, och att detta samhällsintresse inte kan
tillgodoses på något annat, neutralt sätt. Vidare ska kontrollen vara
proportionerlig i förhållande till det hinder som den innebär för den fria
rörligheten. (Se prop. 1995/96:166 s. 27.)

Kontroller vid den inre gränsen får inte utformas på ett sådant sätt att urvalet av
vad och vem som kontrolleras sker slumpmässigt. Förbudet innebär att en
kontroll inte får göras enbart på grundval av att en person passerar en gräns.
Någon form av misstanke, även en mycket svag sådan, måste föreligga i det
enskilda fallet. Misstanken kan vara grundad exempelvis på iakttagelser,
underrättelser, tips eller riskprofiler. Förbudet mot slumpmässiga kontroller har
sin grund i principerna om fria varurörelser inom EU. (Se prop. 1995/96:166
s. 56 f.)

Uttalandena återges i propositionen till tullbefogenhetslagen (se prop.
2023/24:132 s. 152 och 230 f.).

Kontrollverksamhet respektive brottsbekämpning
Utöver kontrollverksamheten ingår det i Tullverkets uppdrag att förebygga och
motverka brottslighet i samband med in- och utförsel av varor. Tullverkets
befogenheter även i brottsbekämpningen regleras framför allt i
tullbefogenhetslagen. I lagen om straff för smuggling finns bestämmelser om
bl.a. åtal, förverkande och straff för smugglingsbrott.

I förarbetena till tullbefogenhetslagen har förts fram att det ibland kan vara svårt
att skilja på vad som utgör kontrollverksamhet respektive brottsbekämpande
verksamhet. Bestämmelserna tillämpas av samma tjänstemän och
verksamheterna kan sammanfalla i tid och rum, t.ex. när någon som har stoppats
för kontroll ertappas med smuggelgods. Kontroller kan vidare göras efter
underrättelseuppslag som handlar om misstänkt smuggling. Den kontroll som
                                                                   Dnr 1666-2024       Sid 6 (8)




görs efter ett sådant uppslag syftar till att kontrollera om en vara har förts in i
landet i strid med införselrestriktioner eller kommer att föras in. Verksamheten
kan dock gradvis övergå från kontroll till brottsmisstanke, exempelvis vid
indikationer på att det skett en uppsåtlig eller grovt oaktsam överträdelse av en
straffbelagd tullbestämmelse. Omvänt kan en brottsmisstanke visa sig vara
ogrundad men ge underlag för kontrollåtgärder. (Se prop. 2023/24:132 s. 153 f.)

Bedömning
Utgångspunkter för granskningen
Den offentliga makten utövas under lagarna (se 1 kap. 1 § tredje stycket
regeringsformen). Bestämmelsen ger uttryck för legalitetsprincipen som innebär
att all maktutövning ska vara grundad på lag eller annan föreskrift. En
myndighet får alltså endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen (se även
5 § första stycket förvaltningslagen).

När det gäller maktutövning som innebär begränsningar i enskildas
grundläggande fri- och rättigheter ställs det krav på stöd i lag (se 2 kap. 20 §
regeringsformen). Legalitetsprincipen innebär även att lagregler om
tvångsmedel måste vara tydliga och att de ska tolkas restriktivt när de tillämpas.

Jag inledde detta initiativärende för att närmare granska de rättsliga
förutsättningarna för Tullverket att i samband med kontroller vid den inre
gränsen använda vissa tvångsåtgärder. Legalitetsprincipen kräver, som framgått,
att det finns stöd i lag.

Skyddsvisitation
Som nämnts kom det vid inspektionen fram att förare och eventuella
passagerare rutinmässigt visiteras av säkerhetsskäl innan en kontroll genomförs
av ett fordon.

Tullverket har möjlighet att genomföra s.k. skyddsvisitationer i
kontrollverksamheten (se 6 kap. 4 § tullbefogenhetslagen). En sådan
skyddsvisitation får företas endast om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Det
innebär att det måste föreligga någon omständighet som i det enskilda fallet
talar för att personen skulle kunna ha ett vapen eller annat farligt föremål på sig.
Bestämmelsen ger alltså inte något utrymme för att rutinmässigt kroppsvisitera
personer i kontrollsituationer. (Se prop. 2023/24:132 s. 183 och s. 468.)

Rutinmässiga skyddsvisitationer i kontrollverksamheten får därmed inte
förekomma.

Kvarhållande vid en kontroll
Tullbefogenhetslagen innehåller inga uttryckliga bestämmelser som ger stöd för
att hålla kvar en person för en kontroll vid den inre gränsen.

I förarbetena till inregränslagen uttalades att befogenheten att hejda och hålla
kvar ett fordon eller en person till dess att undersökningen genomförts har stor
                                                                   Dnr 1666-2024     Sid 7 (8)




betydelse i tullarbetet. Vidare konstaterades att ett hejdande alltid innebär en
inskränkning i rörelsefriheten. Bedömningen gjordes dock att kontrollerna,
innefattande att en tulltjänsteman hejdar och håller kvar en person en kortare
stund, inte kan anses innefatta en sådan inskränkning i rörelsefriheten att de
strider mot regeringsformen eller Europakonventionen. Ju längre den som
ingripandet riktar sig mot är tvungen att stanna kvar, desto mer kommer
ingripandet emellertid att närma sig ett frihetsberövande. Utsträckningen i tiden
torde dock inte ensamt vara avgörande för frågan om ingripandet utgör ett
frihetsberövande eller inte. Dessutom måste man ta hänsyn till vilket slag av
åtgärd det är fråga om, mot vem åtgärden riktar sig och i vilket syfte den
företas. (Se prop. 1995/96:166 s. 59 f. och s. 93.)

En kontroll av ett fordon kan enligt Tullverket ta upp till två timmar. Vid
inspektionen kunde konstateras att det förvaringsrum som resenären placeras i
under kontrollen har karaktären av en liten arrestcell. Rummet är visserligen
inte låst, men dörren är stängd och ett larm ljuder om dörren öppnas. Enligt
verkets yttrande ska en resenär tydligt informeras om att dörren inte är låst,
både muntligen och genom skriftlig information som ska finnas uppsatt. Av
iakttagelserna från inspektionen framgår dock att sådan information inte alltid
lämnas.

Tullverket kan såklart behöva ha uppsikt över en person som färdats i det
kontrollerade fordonet. Med hänsyn till vad som kommit fram om förhållandena
för resenären under kontrollen bedömer jag dock att kvarhållandet – beroende
på omständigheterna i det konkreta fallet – i praktiken kan vara att betrakta som
ett förvarstagande. Något lagstöd för en sådan åtgärd finns inte (se också mitt
beslut den 3 mars 2022, dnr 933-2020).

Vid inspektionen kom det också fram att om en resenär inte vill stanna kvar i
Tullverkets lokaler under den tid som ett fordon undersöks kan den
omständigheten läggas till grund för ett beslut om att hålla kvar personen för
kroppsvisitation eller förhör. Jag uppfattar det som att tulltjänstemännen med
det menar att den kontrollerades agerande i sådana fall konstituerar en
brottsmisstanke, och att befogenheterna i den brottsbekämpande verksamheten
därmed kan tillämpas. Huruvida en brottsmisstanke kan anses föreligga måste
naturligtvis bedömas i det enskilda fallet. Jag vill dock understryka att det inte
får förekomma att en misstanke fingeras för att kunna hålla kvar en person vid
en kontroll.

Tillfälligt omhändertagande av tillhörigheter
Vid inspektionen kom det fram att förare och eventuella passagerare som tas ut
för kontroll och som placeras i förvaringsrum tillfälligt måste lämna ifrån sig
det som de bär på sig, t.ex. en mobiltelefon.

Åtgärden att tillfälligt omhänderta t.ex. elektronisk kommunikationsutrustning
torde utgöra ett sådant ingrepp som enligt regeringsformen och artikel 1 i första
                                                                     Dnr 1666-2024      Sid 8 (8)




tilläggsprotokollet till Europakonventionen kräver lagstöd (se prop. 2015/16:68
s. 73 f., SOU 2011:45 s. 377 och JO 2005/06 s. 84, dnr 5013-2003).

Om någon ska förhöras med anledning av misstanke om ett brott har en
tulltjänsteman i vissa fall rätt att tillfälligt omhänderta elektronisk
kommunikationsutrustning (se 8 kap. 7 § tullbefogenhetslagen, tidigare 20 a §
lagen om straff för smuggling). Jag har förståelse för de risker som Tullverket
har påtalat med att personer även vid en kontroll har tillgång till exempelvis
kommunikationsutrustning. Det krävs dock lagstöd för ett tillfälligt
omhändertagande av sådan egendom som nu är aktuell. Jag kan konstatera att
detta inte finns i kontrollverksamheten.

Avslutande synpunkter
Legalitetsprincipen innebär att all maktutövning ska vara grundad på lag eller
annan föreskrift. Vidare innebär EU-medlemskapet en skyldighet att tillämpa
unionens grundläggande principer om fri rörlighet för varor och personer.

Gränsen mellan Tullverkets kontrollverksamhet och brottsbekämpande
verksamhet kan som framgått vara oskarp. Berörda tulltjänstemän måste göra
klart för sig vilket regelverk som ska tillämpas i varje enskild situation och om
åtgärderna övergår från ett regelverk till ett annat. Självfallet är det inte möjligt
att använda sig av tvångsmedel som är avsedda för den brottsbekämpande
verksamheten utan att det regelverket är tillämpligt.

Min granskning har visat att det i Tullverkets kontrollverksamhet förekommer
tvångsåtgärder mot enskilda som saknar nödvändigt stöd i lag. Det är
naturligtvis inte acceptabelt.

Tullverket måste se över hur kontrollerna genomförs och säkerställa att
åtgärderna är lagenliga.

Mot bakgrund av det som har kommit fram finner jag anledning att skicka en
kopia av detta beslut till regeringen för kännedom.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Lovisa Johansson har föredragit ärendet och
byråchefen Nils Västberg har deltagit i beredningen.
