# Byggnadsnämnd har vidhållit ett krav på avgift enligt plan-och bygg-lagen, på annan grund än vad länsstyrelsen vid överprövning underkänt och för ett tillstånd som inte utgjort förhandsbesked eller någon annan i lagen föreskriven form av beslut.

JO 2000-03-02 dnr 1674-1999

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                     Sid
                                                                            2000-03-02             1674-1999              1 (7)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Byggnadsnämnd har vidhållit ett krav på avgift enligt plan- och bygg-
                        lagen, på annan grund än vad länsstyrelsen vid överprövning underkänt
                        och för ett tillstånd som inte utgjort förhandsbesked eller någon annan i
                        lagen föreskriven form av beslut. Serviceskyldighet med avseende på
                        ansökningar om sådant tillstånd

## Bakgrund

Rättslig reglering
                        Plan- och bygglagen (1987:10, PBL) innehåller följande bestämmelser om
                        förhandsbesked (8 kap. 34 §).

                                  På ansökan skall byggnadsnämnden ge förhandsbesked huruvida en åtgärd som
                                  kräver bygglov kan tillåtas på den avsedda platsen.
                                  Meddelas det sökta tillståndet får bestämmas de villkor som behövs. Tillståndet är
                                  bindande vid prövning av ansökan om bygglov som görs inom två år från dagen för
                                  beslutet.
                                  Görs inte ansökan om bygglov inom den tid som anges i andra stycket, upphör
                                  tillståndet att gälla. I beslutet om förhandsbesked skall tas in en upplysning om
                                  detta. Sökanden skall också upplysas om att tillståndet inte medför rätt att påbörja
                                  den sökta åtgärden.
                                  Bestämmelserna i 19–23 samt 25–28 §§ skall tillämpas i fråga om förhandsbesked.
                        Avgifter av det slag som anmälan rör regleras i 11 kap. 5 § PBL enligt följande.
                                  Byggnadsnämnden får ta ut avgift i ärenden angående lov och förhandsbesked och i
                                  ärenden som föranleds av en bygganmälan eller rivningsanmälan enligt 9 kap. 2 §
                                  samt i andra ärenden som föranleder upprättande av nybyggnadskarta, ritnings-
                                  granskning, besiktning, framställning av arkivbeständiga handlingar eller andra tids-
                                  eller kostnadskrävande åtgärder.
                                  Byggnadsnämnden får dessutom, efter det att bygganmälan som avser åtgärder som
                                  anges i 9 kap. 2 § första stycket 1 eller 2 inkommit avseende uppförande, tillbygg-
                                  nad eller annan ändring av en byggnad eller annan anläggning, ta ut en planavgift för
                                  att täcka kostnaderna för sådana åtgärder som erfordras för att enligt denna lag upp-
                                  rätta eller ändra detaljplaner, områdesbestämmelser och fastighetsplaner. Planavgift
                                  får tas ut endast om fastighetsägaren har nytta av planen eller bestämmelserna.
                                  Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens genom-
                                  snittliga kostnad för åtgärderna. Grunderna för beräkning av avgifterna skall anges
                                  i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige.
                                  Avgifterna tas ut av sökanden och får tas ut i förskott.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 1674-1999     Sid 2 (7)



Som ett exempel på ”andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder” som avses i
paragrafens första stycke anges i lagens förarbeten skriftliga upplysningar som
nämnden lämnar på begäran (11 kap. 2 § PBL, prop. 1985/86:1 s. 791 och 795).

Sakförhållandena
Av Länsstyrelsens i Kalmar län beslut den 4 december 1998 med anledning av
AA:s överklagande (ärendet 204-5758-98) av ett av Miljö- och byggnadsnämnden i
Mörbylånga kommun den 16 april 1997 (§ 45) fattat beslut om avgift för viss
handläggning framgår bl.a. följande.

AA framförde i en till miljö- och byggnadsnämnden den 23 januari 1996
inkommen ansökan om ”förhandsbesked”, utformad på en för ändamålet
tillhandahållen blankett, önskemål om att få bebygga en fastighet (Eriksöre 11:1)
med 40–70 fritidshus genom avstyckning av tomter av viss storlek. Hon ställde i
ansökningen frågan huruvida tillstånd till planläggning av området kunde lämnas.
Miljö- och byggnadsnämnden beslöt den 20 mars 1996 (§ 21) att markägaren eller
eventuell exploatör fick tillstånd att på egen bekostnad upprätta detaljplan för om-
rådet. För handläggningen av det sålunda avslutade ärendet påfördes AA en avgift
på 7 480 kr, avseende ”positivt förhandsbesked till planläggning”. Sedan hon
begärt nedsättning av avgiften till 2 000 kr, beslöt nämnden den 16 april 1997 (§
45) att vidhålla det påförda beloppet. – AA överklagade hos länsstyrelsen detta
beslut med yrkande att avgiften skulle helt undanröjas. Till stöd härför anförde hon
bl.a. att hennes framställning i saken hade hanterats som ett initiativ till en
detaljplan och inte som ett förhandsbesked till bygglov samt att förutsättningar för
att enligt kommunens taxa ta betalt för planarbeten inte förelåg i detta fall. –
Nämnden anförde i ett yttrande bl.a. följande. Kommunen har inte för avsikt att
genomföra planarbetet utan kommer även vid en eventuell fortsättning av ärendet
att se till att kostnadstäckning för kommunens insatser erläggs, innan kommunen
påbörjar ett eventuellt arbete i ärendet. Om AA:s ansökan hade varit en begäran om
att påbörja planarbete för området, skulle ett speciellt avtal ha upprättats för att
reglera kommunens insatser och med ett belopp som hade varit klart högre än det
nu påförda.

Genom sitt beslut den 4 december 1998 undanröjde länsstyrelsen den AA påförda
avgiften. I beslutets motivering anförs, efter ovan återgivna uppgifter om hennes
framställning i det bakomliggande ärendet, följande.
      Enligt länsstyrelsen kan ansökan med hänsyn till sin lydelse inte uppfattas som en
      ansökan om förhandsbesked eller bygglov.
      Enligt 11 kap 5 § plan- och bygglagen (PBL) får byggnadsnämnden ta ut avgift bl.a.
      i ärenden angående lov och förhandsbesked. Med förhandsbesked avses härmed den
      i 8 kap 34 § reglerade möjligheten för byggnadsnämnden att ge förhandsbesked
      huruvida en åtgärd som kräver bygglov kan tillåtas på platsen.
      Eftersom det av miljö- och byggnadsnämnden fattade beslutet uppenbart inte är ett
      sådant besked som avses i 8 kap 34 §, kan avgift inte tas ut på det sätt nämnden
      redovisat.
      Lämnas efter upprättande av plan bygglov för uppförande, tillbyggnad eller om-
      byggnad av en byggnad eller annan anläggning, får byggnadsnämnden dessutom ta
      ut en planavgift för att täcka kostnader för sådana åtgärder som erfordras för att en-
                                                                        Dnr 1674-1999       Sid 3 (7)



      ligt denna lag upprätta eller ändra bl.a. detaljplaner. Grunderna för beräkning av
      avgifterna skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige. Avgifterna tas
      ut av sökanden och får tas ut i förskott.
      Om kommunen önskar täcka sina kostnader för upprättande av detaljplan på annat
      sätt än det som lagen anger, återstår att träffa ett civilrättsligt avtal härom med
      exploatören.
      Länsstyrelsen konstaterar att frågan om uttagande av planavgift enligt 11 kap 5 §
      PBL inte är aktuell. Något avtal som reglerar fördelningen av kostnaderna för en
      eventuell kommande planläggning mellan kommunen och markägaren/exploatören
      förelåg inte vid tiden för det överklagade beslutet. Länsstyrelsen finner därför att
      byggnadsnämnden inte heller på denna grund har stöd för sitt beslut att påföra AA
      den aktuella avgiften. Den möjlighet som finns i 11 kap 5 § att i andra fall för vissa
      tids- och kostnadskrävande åtgärder uttaga avgift har inte åberopats av kommunen.
      Överklagandet skall därför bifallas.
I en som Betalningskrav rubricerad skrivelse till AA den 5 mars 1999 hänvisade
miljö- och byggnadschefen till den del av motiveringen i länsstyrelsens ovan
redovisade beslut som berör möjligheten att enligt nämnt lagrum ta ut avgift för
andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder än där särskilt angetts. Han fortsatte:

      – – – Fastigheten har 1998-03-20 övergått till annan ägare för en köpeskilling av
      325 000 kr. Man kan anta att det besked som kommunen lämnat rörande en
      förväntad planläggning kan ha påverkat den prissättning som skett i samband med
      överlåtelsen. Sålunda bedömer undertecknad att det besked som Ni erhållit i
      anledning av Er förfrågan varit till gagn för Er.
      Med hänvisning till ovanstående och med stöd av 11 kap – – – hemställer under-
      tecknad att Ni betalar den avgift på 7 480 kr som härmed debiteras Er. Avgiften
      motsvarar de kostnader som Er förfrågan föranlett kommunen.
I en skrivelse till AA den 9 april 1999 framställde miljö- och byggnadschefen
betalningskravet ånyo, med anledning av att hon hade återsänt det förra. Han
upprepade därvid hänvisningen till länsstyrelsens beslut och tillade:
      Det nya betalningskrav som Du nu erhållit grundar sig på denna möjlighet. Tyvärr
      var det ej möjligt att föra in hänvisningen till denna § i en pågående överprövning
      varför vi tvingades att ta om det hela från början. Så nu har ärendet börjat rulla igen
      och förhoppningsvis väljer Du denna gång att betala den avgift vi fakturerat Dig så
      vi slipper utnyttja kronofogdemyndigheten och tingsrätten m.fl.
      Att kommunen hanterat Ditt ärende och att det givit ett positivt resultat torde stå
      utom alla tvivel.
      –––

Anmälan
Efter att ha nämnt kommunens första krav och länsstyrelsens beslut, varigenom
avgift undanröjts, anförde AA hos JO följande.
      BB, i egenskap av Miljö- och byggnadschef har nu för andra gången i år åter
      fakturerat mig för samma gamla ärendehandläggning och nämndbeslutet från 1996,
      som avgjorts av Länsstyrelsen till min fördel. Han saknar m.a.o. helt fog för sin
      fordran. Samtidigt hotar han mig nu med ”kronofogde och tingsrätt, m.fl.” om jag
      inte efterkommer hans krav.
      Den första fakturan återsänder jag i mars med ett följebrev till Miljö- och byggnads-
      nämnden, men jag är osäker om nämnden har fått handlingen på sitt bord. I vart fall
      har jag inte fått mig ett nämndbeslut till del som skulle styrka BB:s vidare agerande.
      Jag har nu returnerat senaste kravfaktura med ytterligare ett följebrev och även
      tillskrivit Kommunstyrelsens ordförande med en anhållan om att Kommunstyrelsen
                                                                       Dnr 1674-1999     Sid 4 (7)



      må vidta åtgärder mot BB:s sätt att agera och att jag slipper blir hotat av kommunens
      tjänsteman.
      Jag anhåller att Justitieombudsmannen i första hand granskar tjänstemannens
      agerande efter Länsstyrelsens upphävande av Miljö- och byggnadsnämndens beslut
      och vidare granskar kommunens handläggningen av ärendet i sin helhet.

Utredning
Genom remiss begärdes från miljö- och byggnadsnämnden yttrande angående
handläggningen efter det att länsstyrelsen upphävt det överklagade beslutet. I sitt
svar anförde nämnden bl.a. följande.
      AA inkom 1996-01-23 med en ansökan om förhandsbesked om avstyckning för ett
      område för framtida planläggning för fritidsbebyggelse. Ärendet har handlagts via
      plangrupp, hörande av grannar, besiktningar av handläggare samt arbetsutskott med
      mera enligt de rutiner som finns rörande vår handläggning.
      Miljö- och byggnadsnämnden beslöt 1996-03-20 att markägaren eller eventuell
      exploatör får tillstånd att på egen bekostnad upprätta detaljplan för området. AA
      fakturerades en avgift på kronor 7 480: - för det arbete som lagts ner i ärendet. Den
      taxa som antagits och tillämpas bygger på att sådan här ärendehantering skall
      kostnadstäckas av intressenten. – – –
      Den fakturering som skett i ärendet bygger på en taxa som antagits av kommun-
      fullmäktige 1995-06-19 § 73 bygger på en av Kommunförbundet framtagen taxa
      som har som mål att eventuella sökanden eller exploatörer skall täcka kommunens
      kostnader i samband med hanteringen av deras ärenden. Avgiften i det nu aktuella
      fallet är framtagen för att täcka dessa kostnader. Det betalningskrav som översändes
      till AA 1999-03-05 av miljö- och byggnadschefen hänvisar, med hänsyn till
      länsstyrelsens beslut, till 11 kap 5 § första stycket i PBL helt i enlighet med
      länsstyrelsens upplysning i sitt beslut. – – –
      Miljö- och byggnadschefen har handlagt och vidtagit åtgärder helt i enlighet med
      nämndens vilja. Ärendets fortskridande har kontinuerligt rapporterats under ärenden
      för kännedom vid nämndens sammanträden.
      Enligt nämndens uppfattning är det självklart att en sökande eller exploatör skall
      svara för de kostnader som denne orsakat kommunen i samband med en ärende-
      hantering. Speciellt i AA:s fall är detta självklart då AA haft klar fördel av
      nämndens beslut i samband med en fastighetsaffär. Enligt nämnden är det viktigt att
      den sökande eller exploatören svarar för sina kostnader så att inte skattemedel an-
      vänds för hanteringen av sådana här ärenden. Något hot från miljö- och byggnads-
      chefen i ärendet kan nämnden inte utläsa. Snarare är det AA som hotat i samband
      med sin skrivelse till kommunstyrelsens ordförande 1999-04-21, där hon just hotar
      med att göra en JO-anmälan. – – –
      Miljö- och byggnadsnämnden ställer sig med hänvisning till ovanstående helt bakom
      miljö- och byggnadschefens agerande.
AA yttrade sig över miljö- och byggnadsnämndens remissvar och anförde då bl.a.
följande.
      I yttrandet argumenterar nämnden i huvudsak kring det rättmätiga huruvida kom-
      munen kan ta betalt för en viss ärendehantering eller inte. Den saken är för min del
      utagerad. Länsstyrelsen har med hänsyn till gällande Plan- och bygglagstiftning samt
      med beaktande av kommunens taxa upphävt det felaktiga beslutet och samtidigt
      undanröjt den mig påförda avgiften. Länsstyrelsens beslut har inte överklagats och
      sålunda vunnit laga kraft.
      Det är främst BB:s agerande efter länsstyrelsens beslut och på vilket sätt han gör det,
      som jag vänder mig emot. När han utan stöd av ett förnyat nämndsbeslut och utan
      besvärshänvisning och endast med hänvisning till det tidigare upphävda beslutet
      kräver mig på det undanröjda beloppet.
                                                                        Dnr 1674-1999    Sid 5 (7)



      –––
      Vidare finner jag det beklämmande att nämnden i sitt yttrande återigen vidhåller att
      köpeskillingens storlek vid det senare ägarbytet av berörd fastighet skulle vara ett
      särskilt skäl för denna särbehandling.
      –––
Sedan Mörbylånga kommun vid Kalmar tingsrätt hade yrkat förpliktande för AA
att till kommunen utge avgiften i fråga, ogillades käromålet genom en dom den 1
februari 2000 (FT 1395-98). Enligt domen hade kommunen som grund för
yrkandet angett ”positivt förhandsbesked planläggning med räkningsnummer – – –
”. Domskälen var följande.

      Länsstyrelsen i Kalmar län har genom beslut 1998-12-04 upphävt det beslut som
      kommunens yrkande hänför sig till och undanröjt den AA påförda avgiften. AA har
      obestritt uppgivit att beslutet vunnit laga kraft. Käromålet kan därför inte bifallas.
I ett beslut den 2 mars 2000 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
En granskning genom JO är inte avsedd att ersätta den prövning som kan ske i
ordinarie instanser, och JO bör inte heller föregripa sådan prövning. JO:s tillsyn
utövas vidare enligt följande.

JO:s huvuduppgift är att granska att myndigheter och andra som står under JO:s
tillsyn följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Syftet med denna
granskning är i första hand att undersöka om myndigheterna har handlat enligt
gällande regler för förfarandet. Däremot brukar JO inte ta ställning till om ett beslut
är riktigt i sak. JO tar upp sakfrågor till utredning bara när ett beslut direkt strider
mot en lag eller annan författning eller annars framstår som uppenbart felaktigt.

Mot bakgrund av nu nämnda inriktning av JO:s tillsyn och då frågan om avgifts-
skyldighet i det förevarande fallet har prövats – och möjligen kan komma att ytter-
ligare prövas – av högre förvaltningsmyndighet och allmän domstol, begränsar jag
mina uttalanden enligt vad som framgår av det följande.

Avgiftsfrågan i det första skedet har som framgått överprövats i ordinarie instans
i det förvaltningsrättsliga förfarandet, av länsstyrelsen. Vad gäller den följande
handläggningen har AA gjort gällande att frågan om hennes skyldighet att betala
avgiften har avgjorts slutligt genom länsstyrelsens icke överklagade beslut, och hon
har anmärkt att – såsom hon torde vara att förstå – nämnden inte i ordinarie
sammansättning har fattat ett nytt beslut i frågan, innan denna drevs vidare efter
länsstyrelsens beslut.

Det kan inte anses ha förelegat några rättsliga hinder för kommunen att, såsom
skett, i den föreliggande situationen och inom ramen för det prövningssystem som
står till buds vid allmän domstol direkt fullfölja sina anspråk på avgift. En annan
sak, som numera där prövats i första instans, är vilka förutsättningar i form av
ytterligare beslut från nämndens sida som varit nödvändiga för att anspråken skulle
kunna prövas närmare.
                                                                   Dnr 1674-1999   Sid 6 (7)



AA har särskilt vänt sig emot ett inslag i vad nämnden åberopat som stöd för att ta
ut avgift. Vad hon i denna del avser är vad som i nämndens yttrande till JO
formulerats: ” – – – då N. haft klar fördel av nämndens beslut i samband med en
fastighetsaffär – – – ”. Detta är att bedöma mot bakgrund av bestämmelserna om
planavgift (11 kap. 5 § andra stycket PBL), vilka i sista meningen som en
förutsättning anger att fastighetsägaren har nytta av planen och vilka länsstyrelsen i
fallet funnit icke tillämpliga. Jag finner klagomålen i denna del befogade.
Nämnden uttalar sig här, liksom i betalningskraven i mars och april 1999, som om
den inte hade tagit del av länsstyrelsens beslut och går helt utom ramen för
tillämpliga föreskrifter.

Med anledning av vad miljö- och byggnadsnämnden har kommit in på i sitt yttran-
de till JO vill jag framhålla följande rörande bl.a. arten av det beslut av den 20 mars
1996, vilket föranlett avgiften.

Beslutet anges avse ett tillstånd att upprätta detaljplan. Någon sådan form av till-
stånd förekommer inte i byggnadslagstiftningen (jfr 1 kap. 4 § PBL), och en i ett
sådant tillstånd liggande befogenhet för enskild ter sig också främmande med
hänsyn till att det är kommunens uppgift såväl att svara för upprättande av förslag
till detaljplan som att anta plan (se bl.a. 5 kap. 20 och 29 §§ och, beträffande det
s.k. kommunala planmonopolet, 1 kap. 2 § PBL).

En form av tillstånd enligt PBL är förhandsbesked (1 kap. 4 § och 8 kap. 34 §). Ett
ärende om förhandsbesked gäller frågan huruvida en åtgärd som kräver bygglov
kan tillåtas på avsedd plats. Ärendet skall utmynna i ett beslut som innebär att till-
stånd i detta avseende meddelas eller vägras.

Enligt nämndens yttrande till JO skulle ansökningen i ärendet ha gällt ”förhands-
besked om avstyckning” etc. Inom den på byggnadsnämndernas verksamhets-
område aktuella lagstiftningen finns en ordning med förhandsbesked föreskriven
i PBL, i nyss nämnd omfattning, men inte i fastighetsbildningslagen (1970:988,
FBL) – bortsett från tillståndsbeslut meddelat enligt 4 kap. 26 § FBL. Byggnads-
nämnderna avgör inte ärenden om fastighetsbildning men har ändå till uppgift att i
vissa situationer ta ställning i dem. Det kan gälla yttrande vid samråd enligt 4 kap.
25 § första stycket FBL eller utövande av beslutsbefogenheter enligt 3 kap. 2 §
tredje stycket eller 4 kap. 25 a § FBL.

I den mån en ansökan är oklar eller av annan anledning svår att inordna i någon
kategori av framställningar som ägnar sig för meningsfull prövning eller annan
handläggning, är det myndighetens skyldighet att ge vägledning. Det följer av
allmänna bestämmelser om serviceskyldighet (4 § förvaltningslagen, 1986:223; se
även 11 kap. 1 § första stycket 4 PBL).

Oavsett vilka tids- eller kostnadskrävande åtgärder som nämnden vidtog med an-
ledning av AA:s framställning i januari 1996, synes det mot nu angiven bakgrund
och på här föreliggande underlag inte möjligt att hänföra det beslut om tillstånd,
som framställningen föranledde, till någon av byggnadsnämndernas i författning
förutsatta typer av ärenden. Över huvud taget är det svårt att se vad meningen var
                                                                   Dnr 1674-1999   Sid 7 (7)



med beslutet, särskilt som nämnden (i yttrandet till länsstyrelsen) framhållit att det
inte var säkert att något planarbete ens skulle påbörjas.

Det är av vikt att byggnadsnämnderna håller sig till den ordning för beslut som
PBL anvisar och inte i onödan laborerar med andra former, vilka kan medföra
oklarhet om vad som rättsligt sett äger rum. Att ett behov av tydlighet gör sig
gällande även med hänsyn till tillämpningen av reglerna om byggnadsnämndens
rätt att ta ut avgift i sin verksamhet är i förevarande ärende uppenbart.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det sagda.
