# Kritik mot en rådman vid Västmanlands tingsrätt med anledning av handläggningen av två tvistemål

JO 2007-08-30 dnr 1675-2006

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                      Sid
                                                                       2007-08-30        1675-2006              1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en rådman vid Västmanlands tingsrätt med anledning av
                        handläggningen av två tvistemål

## Initiativet

Med anledning av mina iakttagelser under en inspektion vid Västmanlands tingsrätt
                        den 20-23 februari 2006 beslutade jag att till utredning i ett särskilt ärende ta upp
                        tingsrättens handläggning av målen T 5690-01 och FT 2798-02.

## Utredning

Dagboksblad och handlingar i målen granskades varvid följande framkom.

                        T 5690-01
                        Den 4 december 2001 hölls huvudförhandling i ett brottmål om misshandel vid
                        vilken ett skadeståndsanspråk avskildes för att handläggas i den för tvistemål
                        stadgade ordningen. Den 19 december 2001 förelades käranden, AA, att inkomma
                        med en precisering av sina yrkanden och i april 2002 hölls muntlig förberedelse i
                        målet. Enligt en tjänsteanteckning nedtecknad av en tingsnotarie den 15 november
                        2002 uppgav AA på telefon den dagen att han fått viss ersättning för sina skador
                        från sitt försäkringsbolag samt att hans kvarstående yrkande uppgick till 19 002 kr.
                        Därefter vidtog tingsrätten ingen åtgärd i målet förrän den 14 februari 2006 då
                        rådmannen BB kontaktade AA på telefon. På dagboksbladet finns antecknat att han
                        uppgav att han inte hade några kvarstående yrkanden och ville att målet skulle
                        skrivas av. Genom beslut påföljande dag skrev tingsrätten av målet.

                        FT 2798-02
                        Efter ansökan om betalningsföreläggande överlämnades målet från kronofogde-
                        myndigheten till tingsrätten den 9 juli 2002. Sedan tingsrätten förelagt svaranden
                        att avge skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom inkom denne, inom förelagd
                        tid, den 17 september 2002 med en skrivelse i blindskrift som översattes. I skrivel-
                        sen anförde svaranden följande ”Jag är helt blind och kan inte tillgodogöra mig
                        varken bodelningsbeslut eller delgivning. För att jag skall ha en chans att sätta mig
                        in i handlingarna har jag upprepade gånger begärt att få dem på braille, både från
                        advokat CC och tingsrätten”. Advokat CC var kärande i målet. Från oktober 2002
                        vidtog tingsrätten inte någon åtgärd i målet förrän den 16 februari 2006 då målet
                        avgjordes genom tredskodom.


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                         Dnr 1675-2006     Sid 2 (10)



På grund av vad som kom fram fann jag anledning att anta att tjänstefel enligt
20 kap. 1 § brottsbalken hade begåtts. Jag beslutade därför den 7 april 2006 att
inleda förundersökning angående sådant brott.

Förundersökningen och vidare utredning
Förhör
Under förundersökningen hölls vittnesförhör med AA som var kärande i mål T
5690-01 samt förhör enligt 23 kap. 6 § RB med BB som var ansvarig domare för
målen. BB delgavs därvid misstanke om tjänstefel enligt följande
gärningsbeskrivningar.

T 5690-01
      I december 2001 avskiljdes ett skadeståndsanspråk vid en huvudförhandling i ett
      brottmål vid Västmanlands tingsrätt, för att handläggas i den för tvistemål stadgade
      ordningen (T 5690-01). I vart fall efter den 15 november 2002 och fram till den 15
      februari 2006, då målet skrevs av, har inte några förberedelseåtgärder vidtagits i
      målet. Ansvarig domare för målet var rådmannen BB.
       Under en tid av cirka tre år och tre månader har således BB underlåtit att vidta någon
       åtgärd i syfte att driva förberedelsen framåt. Föreskriften i 42 kap. 6 § tredje stycket
       rättegångsbalken om att förberedelsen skall bedrivas med inriktning
       på ett snabbt avgörande har härigenom åsidosatts. Genom sin underlåtenhet har BB
       uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för
       uppgiften som domare.
       Gärningen är inte att anse som ringa.
FT 2798-02
     Tvistemålet vid Västmanlands tingsrätt, FT 2798-02, anhängiggjordes i slutet av juli
     2002. Sedan tingsrätten förelagt svaranden att avge skriftligt svaromål vid påföljd av
     tredskodom har denne inom förelagd tid i en skrivelse som inkom till tingsrätten den
     17 september 2002 meddelat att han på grund av synskada inte kunnat ta del av
     innehållet i de handlingar han förelagts att yttra sig över. Från oktober 2002 har
     ingen åtgärd vidtagits i målet innan detta avgjordes genom tredskodom den 16
     februari 2006. Ansvarig domare för målet var rådmannen BB.
       I 42 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken (RB) föreskrivs att förberedelsen skall
       drivas med inriktning på ett snabbt avgörande. Genom att under en tid av cirka tre år
       och tre månader underlåta att vidta några åtgärder i syfte att driva förberedelsen
       framåt har föreskriften åsidosatts.
       Av 44 kap. 7 a § RB följer att om svaranden förelagts att avge svaromål vid på
       följd av tredskodom kan sådan dom meddelas antingen om parten inte svarar inom
       den angivna tiden eller om denne motsätter sig vad käranden yrkat men inte anger
       skäl för sin inställning som kan antas vara av betydelse vid prövning av saken.
       Svarandens skrift i september 2002 kan inte uppfattas annat än som en begäran att få
       de delgivna handlingarna översatta till blindskrift. Skriften kan således inte anses ut-
       göra ett ofullständigt svaromål. Förutsättningar att meddela tredskodom har därför
       inte förelegat.
       BB har dels genom ovan angivna underlåtenhet, dels genom att utan
       laga grund meddela tredskodom, uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighets-
       utövning åsidosatt vad som gäller för uppgiften som domare.
       Gärningarna är inte att anse som ringa.
BB förnekade brott på den grunden att hon varken uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosatt vad som gällt för uppgiften som domare. Hon bestred att hon inte skulle
ha vidtagit någon åtgärd för att försöka driva målet T 5690-01 framåt. Hörd om
handläggningen av de båda tvistemålen uppgav hon i huvudsak följande.
                                                                   Dnr 1675-2006    Sid 3 (10)



T 5690-01
I målet hölls muntlig förberedelse den i april 2002. Parterna var då inte företrädda
av ombud. I slutet av sammanträdet upplyste hon om att det kunde vara bra att
anlita ombud, vilket hon brukar säga till parter när hon märker att de skulle vara
hjälpta av det. AA kunde inte lämna klara besked om sitt yrkande och hennes tanke
var att han skulle återkomma i frågan. I protokollet angavs inte någon sista dag för
att lämna besked. Tingsrätten fick inget besked varför hon själv ringde upp
kärandens försäkringsbolag, vilket måste ha skett före den 15 november 2002.

Hon minns inte om någon bevakningsdag hade lagts in i det datoriserade mål-
hanteringssystemet och hon har inte något minne av att rotelsekreteraren har
påmint om målet. Mål kan bli liggande om det av misstag inte satts någon
bevakningsdag men då brukar en uppmärksam rotelsekreterare reagera. Mål kan
också bli liggande på grund av att det inte finns tid att driva dessa framåt. Hon har
haft ett antal gamla mål i balans, varav detta var ett, och har haft den ordningen att
hon uppmanat den notarie som tjänstgjort på roteln att, i möjligaste mån, försöka
gå igenom dessa mål.

Notarien ringde i november 2002 till AA. Förmodligen lades målet därefter tillbaka
”i högen” för fortsatta åtgärder utan att sättas på bevakning. Däremot förde BB upp
de gamla målen på egna listor för att förenkla för notarien och sig själv.

Hon ringde till AA i februari 2006 och under telefonsamtalet påpekade hon bl.a. att
han erhållit visst belopp från försäkringsbolaget men inte hela det yrkade beloppet.
Hon förklarade att handläggningen måste fortsätta på något sätt men AA var helt
ointresserad. Han sa sig anse att ”det var klart” och att han inte ville ha något mer
med motparten att göra. Han hade inte några kvarstående yrkanden. Hon frågade
upprepade gånger om han var säker på att det ”skulle vara så” och förklarade vad
som då skulle komma att hända.

Arbetsbelastningen vid tingsrätten har ökat enormt. Detta skedde redan före år
2003/2004. Den stora ökningen av mål med häktade personer har medfört problem
med andra målkategorier. Hon har tagit upp problemet med att det inte funnits tid
att arbeta med tvistemålen med tingsrättens chefsadministratör och även vid
plenum och månadsmöten och ifrågasatt ordningen att relativt nya brottmål satts ut
istället för de många gamla tvistemålen. Vid dessa möten har lagmannen deltagit.
De besked som lämnades var att det såg likadant ut på alla rotlar och att det inte
fanns något att göra åt saken då det inte fanns några resurser.

Hon har med hjälp av uppropslistor räknat ut att hon i april 2005 hade förhandling
under 15 av 19 arbetsdagar och i maj samma år 13 förhandlingsdagar av totalt 17
arbetsdagar. Det var inte möjligt att under ordinarie arbetstid hinna skriva domar
ens i de mest brådskande målen. Det blev således många timmars övertid på kvällar
och helger. Hanteringen av tvistemål sköttes i princip uteslutande utanför ordinarie
arbetstid. Bland tvistemålen prioriterades sådana familjemål i vilka det fanns
interimistiska yrkanden.
                                                                  Dnr 1675-2006       Sid 4 (10)



Samtidigt som tingsrätten under en följd av år haft en ökning av antalet in-
kommande mål, särskilt brottmål, har besparingskraven på tingsrätten lett till en
minskning av antalet rotelsekreterare och notarier och eventuellt också en domare.
Polis och åklagare däremot har fått ekonomisk förstärkning. I en skrivelse i april
2005, ställd till Domstolsverkets generaldirektör, har tingsrättens ledning påtalat
den bekymmersamma arbetssituationen.

FT 2798-02
När målet kom in till tingsrätten var hon tjänstledig. Såvitt hon minns var hon
tjänstledig från slutet av maj 2002 till och med den 30 september 2002. Det var två
fiskaler som skulle ta hand om hennes rotel men eftersom en rådman blev sjuk fick
fiskalerna hjälpa till även på dennes rotel. En av fiskalerna inledde handläggningen
av målet. Fiskalerna fanns kvar när hon återkom i tjänst och hon tror att de fortsatte
att handlägga de mål som de påbörjat. Hon minns inte när målet överlämnades till
henne eller när hon läste akten första gången. Överlämnandet kan ha skett via en
notarie och målet kan ha legat hos olika notarier.

Målet fanns upptaget på en lista som hon upprättat över gamla mål som hon
”skulle ta om hand på något sätt”. I listan hade hon antecknat bl.a. att hon skulle
tala med käranden och svarandeombudet. Hon kan föreställa sig att hon ville
närmare undersöka svarandens påstående i skrivelsen som kom in den 17
september 2002 om att denne inte skulle veta vad saken gällde och inte ha fått
del av ett bodelningsbeslut. Hon uppfattade skrivelsen som ett svaromål och inte
som en begäran om att få de delgivna handlingarna översatta till blindskrift.

Anledningen till att det inte vidtogs någon åtgärd i målet var, liksom beträffande
det andra målet, tidsbrist. Hon har inte kunnat påverka att det uppstått balanser. Det
skedde en förbättring år 2005/2006 genom en ökning av antalet notarier.

I februari 2006 uppstod en lättnad i arbetsbelastningen som gjorde att hon fick
möjlighet att handlägga målet. Hon hade då gått igenom ett antal andra mål i vilka
svaranden hade varit part. Genomgången visade att svaranden hade ”satt sig på
tvären” på ett sätt som hon tidigare aldrig hört talas om. Med kännedom om vad
som förevarit i de tidigare målen beträffande svarandens vägran att medverka och
att inställa sig till förhandling och med uppgift från en kollega om att svaranden
aldrig skulle inställa sig, ringde hon upp ett ombud som svarandens hustru tidigare
haft. Hon frågade ombudet om svarandens möjlighet att ta del av handlingarna.

Svarandens påstående att han inte kunnat tillgodogöra sig bodelningshandlingen
m.m. var uppenbart osant. Han hade tidigare tagit del av bodelningen och till och
med i en process begärt en mängd förändringar i själva bodelningen. Alla de
handlingar som svaranden ville ha översatta till blindskrift hade förekommit i
tidigare mål och han var väl förtrogen med dessa och visste precis vad hand-
lingarna innehöll.

Hon ansåg att hon hade gott underlag för sin uppfattning att svaranden aldrig skulle
inställa sig till en förhandling. Dessutom hade hon mycket gott underlag i fråga om
förutsättningarna för att meddela tredskodom. Hon tog del av vad svaranden anfört
                                                                   Dnr 1675-2006      Sid 5 (10)



hos kronofogden och även det saknade betydelse för bedömningen av målet. Med
det underlag hon hade fanns det förutsättningar att meddela tredskodom.

Vid ett ytterligare förhör, rörande mål FT 2798-02, som hölls med BB uppgav hon
sammanfattningsvis följande.

Någon formell överlottning av målet till de fiskaler som tjänstgjorde under hennes
tjänstledighet har inte skett. Hon kan inte komma ihåg att hon gjorde någon
inventering av sin rotel när hon återkom i tjänst. Det är mycket möjligt att
fiskalerna kan ha rådgjort med henne om handläggningen av de mål som fanns
registrerade på hennes rotel men det är inget hon kan minnas. Hon minns inte
heller när akten övertogs av henne.

De gamla målen har hon haft förvarade i en särskild hylla sitt rum. Hon skriver
kontinuerligt listor över målen och ibland anvisningar så att notarien ska veta vilka
problemställningarna är. I målet fanns en A4-sida som hon själv skrivit, på vilken
var antecknat att närmare ta reda på ”svarandepartens omständigheter”. Längst ned
hade hon skrivit att hon skulle ringa käranden i målet. Förmodligen hade hon där-
efter fått lägga tillbaka akten i hyllan eftersom det kommit något annat emellan.
Hon kan inte ange när i tiden det här målet kom att tillhöra kategorin ”gamla mål”
som lades i hennes särskilda hylla eller när hon själv först tittade på målet och
skrev anvisningarna. Det bör ha varit någon gång under år 2005.

I december 2005 fanns det inte utrymme att handlägga gamla mål på grund av det
stora antalet häktade mål i förening med en rådmans sjukfrånvaro. Dessutom före-
kom det vakanser på kansliet under tiden november 2004 - maj 2005.

När det gäller skrivelsen från svaranden i målet angående översättning till blind-
skrift av handlingar var hennes uppfattning, efter att ha tagit del av andra mål i
vilka svaranden varit part samt besked från den rådman som handlagt dessa mål, att
svaranden ville förhala och förhindra ett avgörande i målet. Hon hade också på
olika sätt fått helt klart för sig att svaranden hade full kännedom om innehållet i de
handlingar som denne ville ha översatta. Detta framgick av de tidigare målen som
gällde bl.a. innehållet i den bodelning som svaranden nu ville ha översatt. Det hade
också framgått att svaranden hade tillgång till översättning och läshjälp m.m.

Eftersom svaromålet inte innehöll något av betydelse hade hon formellt kunnat
meddela tredskodom redan när det gavs in. Hon ville dock först ta del av upp-
gifterna i tidigare mål med samma part eftersom dessa hade anknytning till det
aktuella målet. Dessa bekräftade att svaromålet var ett sätt att förhala processen.

BB gav också in vissa handlingar innehållande bl.a. statistikuppgifter och
kompletterande uppgifter om de tvistemål hon nämnde under förhöret i vilka
svaranden i målet FT 2798-02 var part samt akterna i målen.

AA uppgav sammanfattningsvis följande angående omständigheterna kring
återkallelsen i mål T 5690-01.
                                                                      Dnr 1675-2006    Sid 6 (10)



Han kontaktades i februari 2006 på telefon av en kvinna från tingsrätten som
frågade om han hade något mer att kräva. Från början trodde han att målet redan
var avskrivet eftersom han hade fått pengar. Kvinnan frågade om de skulle ”lägga
ner det då eller vad ska vi göra?” varpå han frågade vad de annars skulle göra
vilket hon inte riktigt visste. Han svarade ”Lägg ner det då”. Han minns inte
närmare innehållet i telefonsamtalet men han fick känslan av att den som ringde
ville få ärendet avslutat. Han förstod nog inte riktigt vad kvinnan menade och fick
inte så bra förklaringar. Han trodde att det inte var meningsfullt att gå vidare. Han
hade fått 10 000 kr från försäkringsbolaget och hade pratat med en advokat som
sagt att detta var vad man kunde räkna med. Det som återstod av hans ursprungliga
yrkande var ungefär 19 000 kr.

Beslut
Med anledning av vad som kommit fram i förhören fann jag inte längre anledning
att anta att BB gjort sig skyldig till tjänstefel. Jag beslutade därför, den 18 oktober
2006 såvitt avsåg mål T 5690-01, och den 1 december 2006, såvitt avsåg mål FT
2798-02, att lägga ned förundersökningen.

Remiss
Ärendet remitterades därefter till tingsrätten varvid BB bereddes tillfälle att
komplettera de upplysningar hon hade lämnat vid förhören. Vidare anmodades hon
att lämna upplysningar, dels om vilka överväganden som föranledde henne att på
telefon kontakta käranden i mål T 5690-01, dels om vad som förekom under detta
telefonsamtal. Hon skulle därutöver ange vilka bevakningsrutiner hon haft rörande
de mål hon ansvarat för.

Tingsrätten anmodades att redovisa sin bedömning av handläggningen av målen.

Tingsrätten (lagmannen DD) inkom med ett yttrande till vilket var fogat
upplysningar från BB.

BB
      1. JO har begärt upplysning om vilka överväganden som föranlett telefonkontakt
      med käranden i mål T 5690-01 och vad som förekom vid detta telefonsamtal.
      Vid förberedelsen hade bestämts att käranden skulle höra av sig till tingsrätten med
      närmare besked i försäkringsfrågan. Båda parter hade förhållit sig ganska passiva
      vid förberedelsen. Käranden hörde inte av sig med något besked. Jag tog därför själv
      kontakt med försäkringsbolaget för att försöka få besked om hur ärendet fortskred.
      Något besked i den delen annat än att något beslut inte fattats fick jag inte vid den
      kontakten. Notarien fick i uppgift att bevaka saken. Hon tog senare ny kontakt med
      försäkringsbolaget och fick uppgift om vad som utbetalats. Min uppfattning efter att
      ha tagit del av notariens anteckningar, arbetsmaterial och tjänsteanteckning, var att
      hon varit i kontakt bara med försäkringsbolaget. Jag uppmärksammade inte att hon
      även talat med käranden. Jag skrev därför en förfrågan till käranden och bad om
      besked (skrivelsen tidigare överlämnad till JO). Förfrågan innehöll en uppställning
      av de olika delar som skadeståndet avsåg. Målet var mycket gammalt och dessutom
      befarade jag att käranden inte skulle komma att besvara skrivelsen, varför jag tog
      kontakt med honom per telefon för att framhålla vikten av att han svarade och för att
      det i vissa fall underlättar om man haft en telefonkontakt, vilken ger möjlighet att
      svara på frågor och förklara sådant som en part kan undra över. Vid telefonsamtalet
      förklarade jag inledningsvis varför jag kontaktade honom och att tingsrätten genom
      kontakt med försäkringsbolaget fått besked om vad som utbetalats. Därefter gick jag
                                                                        Dnr 1675-2006     Sid 7 (10)



     igenom varje punkt i skrivelsen. Käranden uppgav både inledningsvis i samtalet och
     efter genomgången av alla delposterna att han inte hade något anspråk på svaranden.
     Även efter påpekande från mig att försäkringsersättningen avsåg endast viss del av
     hans yrkanden vidhöll han denna uppfattning. Jag frågade särskilt om han var helt
     säker på att detta var hans inställning och fick samma svar. Jag fick uppfattningen att
     käranden ansett saken utagerad sedan försäkringsersättningen utbetalats (såvitt jag
     minns uttryckte han sig ”det där är redan klart”). Avslutningsvis förklarade jag att
     svaranden skulle kontaktas och få besked och att målet skulle komma att avskrivas. I
     anledning av kärandens inställning skickades inte den skriftliga förfrågan till honom.
     Efter att ha tagit del av utskrift av förhör med AA (vilket jag fick del av i mitten av
     december 2006) måste jag påpeka att frågan om avskrivning kom upp först mot
     slutet av samtalet efter genomgången av alla delposter, påpekanden om att
     försäkringsersättning bara avsåg viss del samt särskilda frågor om han var säker på
     att han inte vidhöll sitt yrkande. I övrigt avstår jag här från att kommentera det sätt
     på vilket frågorna ställts vid förhöret.
     2. Bevakningsrutiner
     Tvistemålen bevakas genom att en bevakningsdag skrivs in för hand i en pärm på
     kansliet av sekreterarna och det är utifrån den anteckningen som bevakningen sker.
     Bevakningssystemet i datasystemet Vera anses av kansliet vara för omständligt för
     att användas. Alla bevakningsdagar avseende kallelser, yttranden m.m. finns dock
     i Verasystemet och kan tas fram om man går in på respektive mål. I det tidigare
     använda datasystemet Måhs (byte skedde år 2005) kom bevakningslistor ut auto-
     matiskt varje dygn avseende alla typer av bevakningar. Hur lång bevakningstiden
     skall vara beslutas av den som handlägger målet, ordföranden eller notarien, genom
     en anteckning på beslutsbladet i akten. Målen förvaras sedan en omorganisation år
     2004 i ett ”aktrum”. Före dess förvarades målen på respektive rotel under bevakning
     av en rotelsekreterare. Efter omorganisationen år 2004 ansvarar alla sekreterare på
     tvistemålskansliet för bevakningarna i alla tvistemål. När bevakningstiden utgått
     lämnas akten till respektive handläggare.
     En del mål blir av olika anledningar gamla och hamnar i balans. För mycket gamla
     mål har jag haft den ordningen att jag placerat dem på särskild plats i mitt rum för att
     jag, och den notarie som för tillfället arbetat på roteln, i mån av tid skulle försöka
     arbeta av balansen. Målen har listats av mig, och av notarien beträffande de mål
     vederbörande arbetat med. På grund av den arbetsbelastning som rått de senaste åren
     och de prioriteringar, och ständiga omprioriteringar, som dagligen fått lov att göras
     har mycket lite tid kunnat läggas på avarbetning av balanser. I övrigt hänvisar jag till
     tidigare uppgifter i denna fråga.
     Varför handläggningen av det ifrågavarande målet stannat upp har jag inget svar på.
     Efter beskedet från försäkringsbolaget borde tjänsteanteckningen ha skickats till
     svaranden för yttrande. Arbetsbelastning och balanser har sedan medfört att detta
     inte uppmärksammats tidigare. Enligt min uppfattning är det inte arbetsrutinerna i
     sig det varit fel på, de har varit så bra de kunnat vara under rådande omständigheter.
DD uppgav följande.

     BB har lämnat en utförlig beskrivning av omständigheterna som
     påverkat hennes avslutande handläggningsåtgärder och vad som är bakgrunden till
     passiviteten dessförinnan. Jag kan med ledning av BB redovisning konstatera brister
     i handläggningen, men jag vill i sammanhanget också framhålla vad BB framfört vid
     åtskilliga tillfällen om den höga arbetsbelastningen som under flera år vilat tungt
     över tingsrätten. Åtskilliga personella och organisatoriska förändringar har ägt rum
     för att möta den växande och till synes allt mera oöverkomliga mängden av
     oavgjorda mål. Budgetförhandlingar under nu aktuell tid har inneburit nedskärningar
     istället för behovsstyrda nyanställningar. Stora ansträngningar har gjorts både från
     ledningen i administrativt hänseende och av de enskilda domarna, allt för att möta
     ett ökande antal mål med tidvis krympande resurser. I allt detta arbete har ett antal
     mål och ärenden tyvärr kommit i kläm. Arbetsläget finns förhållandevis utförligt
     beskrivet i ett tidigare yttrande till JO (den 30 januari 2006, ert dnr 3955-2005).
                                                                          Dnr 1675-2006     Sid 8 (10)



      Förberedelsen i de mål som avses med begäran om yttrande har naturligtvis inte
      drivits med den inriktningen på ett snabbt avgörande som föreskrivs i rättegångs-
      balken. Detta är inte acceptabelt och det finns självfallet anledning att rikta kritik.
      Förklaringen får nog ändå sökas i vad BB själv anfört om den ansträngda
      arbetssituationen vid tingsrätten.

Bedömning
Enligt 42 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken skall rätten driva förberedelsen i
ett tvistemål med inriktning på ett snabbt avgörande. Denna regel innebär en
kodifiering av en redan tidigare gällande princip att ansvaret för att målets
handläggning fortskrider ligger på rätten (prop. 1986/87:89 s. 193).

I målen T 5690-01 och FT 2798-02 hade under en tid av cirka tre år och tre
månader inte någon åtgärd som drivit målen framåt vidtagits från tingsrättens sida.
Vid den inledande granskningen framstod det som att det var BB som var ansvarig
för målen under den aktuella tiden.

Underlåten handläggning i mål vid en tingsrätt under så lång tid som i de två
aktuella målen medför, enligt min uppfattning, att det finns anledning att anta att
den domare som varit ansvarig för målen har åsidosatt vad som enligt den nyss
nämnda bestämmelsen gäller för dennes uppgift och därigenom gjort sig skyldig
till straffbart tjänstefel. Jag beslutade bl.a. därför att inleda förundersökning.

Efter förhören med såväl BB som AA avseende handläggningen av mål T 5690-01
gjorde jag bedömningen att gärningen var att bedöma som ringa, främst med
hänsyn till den skada eller risk för skada som förelegat. Jag lade således ned
förundersökningen i den delen. Därefter hölls ytterligare ett förhör med BB rörande
handläggningen av mål FT 279802. Jag ansåg mig därefter inte längre kunna visa
att BB burit det faktiska ansvaret för målet under så lång tid att den uteblivna
handläggningen skulle medföra straffansvar för henne. Jag ansåg mig inte heller
kunna belägga att hon insett eller bort inse att hennes åtgärd att meddela
tredskodom i målet var felaktig. Jag beslutade därför att lägga ned
förundersökningen.

Det förhållandet att utredningen därefter inte drevs i förundersökningens form
innebär självfallet inte att handläggningen kan godtas. När det gäller mål T 5690-
01 kvarstår det faktum att BB, som ansvarig för målet, under över tre års tid inte
vidtog någon åtgärd som drev målet framåt mot ett avgörande. Även mot bakgrund
av vad som framkommit om den ansträngda arbetssituationen vid tingsrätten är det
helt oacceptabelt med ett så långt uppehåll i handläggningen.

Efter uppehållet ringde BB, i februari 2006, till AA. På dagboksbladet har
antecknats att AA under telefonsamtalet återkallade sin talan.

Jag anser att det i olika situationer under handläggningen av ett mål kan finnas skäl
att kontakta ombud eller – som i förevarande fall – en part utan ombud per telefon
(se prop. 1986/87:89 s. 196). Det kan exempelvis behövas ett klargörande i en
mindre komplicerad fråga. Det finns emellertid anledning till viss försiktighet
eftersom det finns risk för att missförstånd uppstår under telefonsamtal och att det i
                                                                   Dnr 1675-2006    Sid 9 (10)



efterhand kan vara svårt att reda ut dessa. Detta gäller inte minst vid kontakt med
en part utan ombud där särskilda krav måste ställas på tydlighet från domstolens
sida. Det kan då finnas skäl att i stället låta kontakten ske i skriftlig form.

AA var förhållandevis ung. BB hade vid sammanträdet tre år tidigare gjort
bedömningen att det var lämpligt att han kontaktade ett ombud i saken. Icke desto
mindre ringde hon honom efter mycket lång tid för att diskutera den fortsatta
handläggningen. Jag kan konstatera att AA och BB har lämnat olika uppgifter om
hur samtalet fördes. Ytterligare utredningsåtgärder har inte framstått som
meningsfulla. Vad AA uppgett tyder emellertid på att han inte fullt ut förstod vilka
alternativ som stod honom till buds när det gällde den fortsatta handläggningen.
Det är givetvis beklagligt att en person efter en kontakt med en domare i ett mål ger
uttryck för en sådan uppfattning. Jag anser mig dock inte ha underlag att rikta
någon kritik mot BB med anledning av telefonsamtalet.

När det gäller mål FT 2798-02 har det inte varit möjligt att klarlägga när BB rent
faktiskt övertog ansvaret för målet och därmed blev medveten om att det legat lång
tid utan att någon åtgärd vidtagits. Detta är givetvis en brist i sig. BB har förklarat
att målet först handlagts av olika fiskaler men att det under hela tiden, dvs. drygt
tre år, varit lottat på hennes rotel. Mot denna bakgrund anser jag att hon långt
tidigare borde ha uppmärksammat att målet inte varit föremål för någon
handläggningsåtgärd och då tagit ställning till vilken åtgärd som lämpligen borde
vidtas.

När BB i februari 2006 väl vidtog någon åtgärd i målet meddelade hon – efter att
bl.a. ha gått igenom andra mål i vilka svaranden varit part – tredskodom i målet.
Det hade då förflutit mer än tre år sedan svaranden hade kommit in med en skrift i
vilken han meddelade att han var blind och därför inte kunnat ta del av innehållet i
de handlingar som han förelagts att yttra sig över. Tredskodomen meddelades utan
att det från tingsrättens sida hade lämnats någon form av besked till svaranden med
anledning dennes skrift.

Svarandens skrift kan enligt min mening inte uppfattas på annat sätt än som en
begäran om att få de delgivna handlingarna översatta till blindskrift. Det var
således inte fråga om ett svaromål i vilket svaranden avstått från att klargöra sin
inställning och att ange de skäl som kunde vara av betydelse för prövningen. Det
saknades därför lagliga förutsättningar att meddela tredskodom. Jag anser att BB i
den uppkomna situationen skulle ha tagit ställning till frågan om översättning och
därefter ha underrättat svaranden om sitt ställningstagande.
För det fall tingsrätten hade beslutat att inte låta översätta handlingarna borde
svaranden därefter har lämnats viss tid att komma in med svaromål. I annat fall
skulle sådant föreläggande ha utfärdats sedan handlingarna översatts. Vad som kan
ha framkommit om svarandens försök att förhala handläggningen i andra mål och
om hans eventuella kännedom om de faktiska omständigheterna i mål FT 2798-02,
kunde möjligen ha tillåtits påverka tingsrättens ställningstagande i frågan om
översättning borde ske, men saknade enligt min uppfattning all relevans för frågan
om det fanns förutsättningar att meddela tredskodom.
                                                                 Dnr 1675-2006    Sid 10 (10)



Även om den höga arbetsbelastningen synes ha utgjort den huvudsakliga orsaken
till att BB under lång tid inte vidtog några handläggningsåtgärder i de båda målen
visar utredningen att det uppenbarligen funnits brister i fråga om bevakning av mål.
Självfallet måste det finnas väl fungerande bevakningsrutiner som säkerställer att
handläggningen av mål inte avstannar.

Lagmannen har det övergripande ansvaret för verksamheten vid tingsrätten. Jag
kommer i ett annat ärende (JO:s dnr 1677-2006) att uttala mig i denna fråga be-
träffande de iakttagna bristerna vid tingsrätten.

Sammanfattningsvis förtjänar BB allvarlig kritik för sin långsamma handläggning
av målen samt för att hon i mål FT 2798-02 meddelade tredskodom utan att det
fanns laga grund för det.

Ärendet avslutas.
