# Kritik mot en rådman vid Västmanlands tingsrätt med anledning av handläggningen av två brottmål och två ärenden

JO 2007-08-30 dnr 1676-2006

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                    Sid
                                                                       2007-08-30         1676-2006             1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en rådman vid Västmanlands tingsrätt med anledning av
                        handläggningen av två brottmål och två ärenden

## Initiativet

Med anledning av mina iakttagelser under en inspektion vid Västmanlands tingsrätt
                        den 20-23 februari 2006 beslutade jag att till utredning i ett särskilt ärende ta upp
                        tingsrättens handläggning av målen B 1774-02 och B 3423-02 samt ärendena
                        Ä 4991-03 och Ä 2900-05.

## Utredning

Dagboksblad och handlingar i målen och ärendena granskades. Följande framkom.

                        B1774-02
                        Den 24 september 2003 inkom stämningsansökan i målet. Åtal väcktes mot två
                        personer för grovt skattebrott, bokföringsbrott, grovt brott m.m. De yrkades också
                        att de tilltalade skulle åläggas näringsförbud. Bevisstämning utfärdades. Därefter
                        inkom personutredning m.m. som skickades till parterna. Efter januari 2004 fanns
                        ingen åtgärd noterad som fört målet framåt.

                        B 3423-02
                        Den 28 augusti 2003 väckte åklagare åtal mot två personer för grovt skattebrott,
                        bokföringsbrott, grovt brott m.m. Bevisstämning utfärdades. Därefter hade ingen
                        annan åtgärd vidtagits, såvitt framgick av dagboksbladet, än att personutredning
                        m.m. beträffande en av de tilltalade som inkom i december 2003 hade expedierats
                        till åklagaren och försvararen.

                        Ä 4991-03
                        Den 18 november 2003 beslutade Överförmyndarnämnden i Västerås att avslå en
                        begäran från en förälder till två minderåriga barn om att få ta ut vissa belopp från
                        deras spärrade konton. Ett överklagande inkom den 11 december 2003 till tings-
                        rättens kansliort i Västerås. En handling benämnd ”expeditionslista ärenden” akt-
                        bilagerades den 23 december 2003. Därefter fanns ingen åtgärd noterad i ärendet.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 1676-2006     Sid 2 (8)



Ä 2900-05
Den 5 juli 2005 inkom en skrivelse från en åklagare vid åklagarkammaren i
Västerås i vilken angavs att en person muntligen begärt prövning av ett besöks-
förbud som denne delgetts den 27 juni 2005. Förbudet löpte fram till och med den
27 december 2005. Därefter fanns ingen åtgärd noterad innan tingsrätten den 28
februari 2006 skrev av ärendet med motiveringen att saken förfallit.

På grund av vad som kom fram fann jag anledning att anta att tjänstefel enligt 20
kap. 1 § brottsbalken hade begåtts. Jag beslutade därför den 7 april 2006 att inleda
förundersökning angående sådant brott.

Förundersökningen och vidare utredning
Under förundersökningen hölls förhör med rådmannen AA som delgavs misstanke
om brott enligt följande.

      I brottmålen B 1774-02 och B 3423-02 vid Västmanlands tingsrätt inkom
      stämningsansökningarna, i vilka yrkades ansvar för grovt skattebrott m.m., till
      tingsrätten den 24 september 2003 respektive den 28 augusti 2003. I bägge målen
      yrkade åklagaren också att de tilltalade skulle åläggas näringsförbud. Sedan vissa
      förberedande åtgärder vidtagits i målen har målen från i vart fall januari 2004 varit
      så beredda att tingsrätten kunnat bestämma tid för huvudförhandling. Kallelse till
      huvudförhandling i mål B 1774-02 har emellertid skett först den 6 april 2006 och
      vad gäller mål B 3423-02 har någon kallelse till huvudförhandling i vart fall före
      juni 2006 inte skett. Ansvarig domare för målen är rådmannen AA.
      Av 45 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken framgår att rätten skall bestämma tid
      för huvudförhandling så snart som möjligt. Genom att under en tid av två år och två
      månader respektive två år och fyra månader underlåta att se till att målen satts ut till
      huvudförhandling har AA uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning
      åsidosatt vad som gällt för uppgiften som domare.
      Gärningarna är inte ringa.
AA bestred ansvar för brott och uppgav att han inte åsidosatt vad som gäller för
uppgiften eftersom försök hade gjorts att sätta ut målen till huvudförhandling.
Något uppsåt eller brottslig oaktsamhet förelåg inte. I vart fall var gärningarna med
hänsyn till arbetssituationen ringa.

Han delgavs vidare misstanke enligt följande gärningsbeskrivningar.
      1) Vid Västmanlands tingsrätt anhängiggjordes den 11 december 2003 ett ärende (Ä
      4991-03) gällande överklagande av ett beslut av Överförmyndarnämnden i Västerås.
      I beslutet hade nämnden avslagit en begäran från en vårdnadshavare om tillstånd till
      uttag av penningmedel från ett spärrat konto. Från det att ärendet anhängiggjordes
      och till i vart fall utgången av maj 2006 har inte någon åtgärd vidtagits i ärendet.
      Från december 2003 och till utgången av augusti 2005 var rådmannen AA ansvarig
      domare för ärendet.
      Under en tid av drygt ett år och åtta månader har således AA underlåtit att vidta de
      åtgärder som varit påkallade för att föra ärendet till ett avgörande inom skälig tid.
      Klaganden har härigenom betagits sin rätt att få saken prövad. Genom sin
      underlåtenhet har AA uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning
      åsidosatt vad som gällt för uppgiften som domare.
      Gärningen är inte ringa.
                                                                       Dnr 1676-2006    Sid 3 (8)



       2) Den 5 juli 2005 inkom till Västmanlands tingsrätt en begäran om prövning av ett
       besöksförbud (Ä 2900-05) som meddelats av åklagare vid åklagarkammaren i
       Västerås den 23 juni 2005. Besöksförbudet gällde från och med den 27 juni 2005 till
       och med den 27 december 2005. Inga åtgärder vidtogs i ärendet innan detta den 28
       februari 2006 skrevs av utan att någon prövning i sak hade skett. Ansvarig domare
       för ärendet var rådmannen AA.
       Av 6 a § lagen (1988:688) om besöksförbud framgår att frågor om besöksförbud
       skall handläggas skyndsamt. Genom att underlåta att göra detta, vilket också medfört
       att klaganden under tid som besöksförbudet löpte betagits sin rätt att få saken
       prövad, har AA uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosatt
       vad som gällt för uppgiften som domare.
       Gärningen är inte ringa.
AA vitsordade de faktiska omständigheterna men bestred ansvar också för dessa
brott på den grunden att handlandet inte var uppsåtligt och att det inte heller varit
fråga om någon brottslig oaktsamhet. I vart fall var gärningarna ringa med hänsyn
till arbetsbelastningen.

AA uppgav därutöver sammanfattningsvis i huvudsak följande.

Han har tjänstgjort som rådman vid Västmanlands tingsrätt sedan den 1 september
2001. Tingsrättens kansliort i Sala har ett upptagningsområde som motsvarar
tidigare Sala tingsrätts domsaga. Vid Sala tingsrätt tjänstgjorde för tio år sedan fyra
domare, varav tre ordinarie domare och en fiskal. Vid kansliorten tjänstgör numera
endast han och ytterligare en rådman. Brottmål och tvistemål lottas lika mellan
dem. Arbetssituationen har varit väldigt ansträngd. – Han har en traditionell rotel,
med en sekreterare och en notarie. Rotelsekreteraren har ”full delegation” och
sätter bl.a. ut mål till huvudförhandling.

De aktuella brottmålen kom in och bereddes på det sätt som framgår av gärnings-
beskrivningen. Målen är av liknande karaktär och har handlagts parallellt. Före
årsskiftet 2005/2006 så har vid i vart fall två eller tre tillfällen försök gjorts att sätta
ut tid för huvudförhandling. Detta har dock inte lyckats på grund av att försvararna
eller åklagaren inte kunnat inställa sig de anvisade dagarna. Detta är dessvärre
inte dokumenterat i dagboken. När han frågat rotelsekreteraren, som är den som
praktiskt skött saken, är det hennes uppfattning att försök att sätta ut målen har
gjorts vid fler än tre tillfällen. Både han och rotelsekreteraren har tagit initiativ till
att försöka sätta ut målen. Försöken har gjorts så snart det varit möjligt. – Han har
bevakning av sina mål genom att han på sitt skrivbord har en pärm med ett ark för
varje icke avgjort mål på vilket han gör vissa anteckningar. Han har därför en god
uppfattning om målstocken på roteln och hur målen ligger till.

Från det att Västmanlands tingsrätt bildades år 2001 så har, med vissa undantag,
allmänna domstolsärenden avseende hela Västmanlands län handlagts i Sala fram
till hösten 2005 då de fördes över till Västerås. De ärenden som inte fördelades på
det sättet utan i stället handlades vid respektive kansliort var ärenden i vilka
förhandling ofta förekom, t.ex. ärenden om besöksförbud och förmynderskaps-
ärenden. Ärendena lottades in på de två rådmansrotlarna men de handlades i första
hand av notarier och kanslipersonal. Notarierna har genom delegation rätt att fatta
beslut i de flesta ärenden, dock inte i de två nyss nämnda typerna av ärenden. Han
                                                                      Dnr 1676-2006    Sid 4 (8)



har, beroende på arbetsbördan, inte haft någon genomgång av icke avgjorda
ärenden med de notarier som handlagt sådana. Han tror inte att det är brukligt på
någon tingsrätt. Däremot har han kontinuerligt frågat, och bemödat sig med att säga
att, om de känner sig osäkra, tycker att något är konstigt eller om de behöver ett råd
så är det bara att komma. Han har inte upplevt att notarierna dragit sig för detta.

Antalet notarier vid tingsrätten har varit två eller tre. Från ledningens sida har
antalet notarier använts som ”budgetregulator”. När en notarie av tre har slutat har
det ibland av ekonomiska skäl dröjt ett halvår innan en ny tillsatts. Han och hans
kollega har varje gång det varit aktuellt motsatt sig sådana dröjsmål.

Under juni månad 2005 slutade två notarier, vilket fick till följd att en notarie var
ensam under högsommaren. När begäran om prövning av besöksförbudet kom in
var inte han och hans kollega i tjänst utan endast den aktuelle notarien.

Han uppmärksammades inte på besöksförbudsärendet förrän dagarna innan han
skrev av det i februari 2006. Innan dess visste han inte om att det fanns. Hade han
känt till det hade han självklart satt ut det till förhandling eller avgjort det betydligt
tidigare. Han är ansvarig för ärendet men kunde inte ”i sin vildaste fantasi” före-
ställa sig att en notarie tyckte att ärendet var svårt men ändå inte vidtog någon
åtgärd eller anmälde saken till honom. Den aktuella notarien arbetade mycket men
gjorde tveksamma juridiska bedömningar och hade svårt att få saker ur händerna.
Han har förlitat sig på att han fått korrekta svar på frågor till notarierna om balans-
läget och på att de hade kontroll över ärendena.

Under sommaren 2005 ”kapsejsade” handläggningen av ärenden och det var
anledningen till att ärendena under hösten flyttades till Västerås. Han vet inte
varför inte detta ärende uppmärksammades då.

Det aktuella förmynderskapsärendet avsåg ett överklagande av ett av Över-
förmyndarnämnden i Västerås meddelat beslut och den klagande var också bosatt
i Västerås. Ärendet skulle rätteligen ha handlagts i Västerås. Man kan utläsa av
dagboken i ärendet att det kom in till kansliort Västerås den 11 december 2003. I
akten finns ett förslag till beslut som är uppsatt av en notarie som då tjänstgjorde i
Västerås. Beslutsförslaget är daterat ”2003-12-”. Något beslut fattades emellertid
aldrig utan ärendet kom, av någon för honom okänd anledning, att överföras till
kansliort Sala. Exakt när detta skedde går inte att säga men en expeditionslista är
aktbilagerad i ärendet i Sala den 23 december 2003.

Han inser att han skulle ha uppmärksammat ärendet om han hade haft ordentliga
genomgångar av öppna ärenden med notarierna men sådana har inte förekommit.
Han har inte blivit upplyst om detta ärende. Han vet inte var eller hos vem akten
har förvarats.

Det har hänt tidigare att ärenden har skickats fel men i allmänhet är det så att
kansliet upplyser chefsadministratören om detta och sedan förs ärendet till den
kansliort där det rätteligen skall handläggas. Av någon anledning har detta ärende
blivit liggande till dess att det uppmärksammades i samband med att alla ärenden
                                                                   Dnr 1676-2006    Sid 5 (8)



flyttades till Västerås. Under sensommaren eller hösten 2005 återfördes ärendet till
Västerås.

Han har upprepade gånger anmält för lagmannen och chefsadministratören att
handläggningen av ärenden inte fungerade, särskilt inte när de bara hade två
notarier på kansliorten. Anledningen till att ärendena hösten 2005 flyttades över till
Västerås var att balansen växt kraftigt. Han utgår från att det kan ha haft betydelse
att han och hans kollega tidigare anmält att situationen var ohållbar.

Numera har han infört den ordningen att han och notarien varannan månad går
igenom en lista över alla öppna ärenden.

Den oaktsamhet som möjligen skulle kunna anses ligga honom till last är ringa
beroende på arbetsbelastningen. Arbetsbördan har varit väldigt stor. Han har
avgjort en mycket stor mängd mål och ärenden under de senaste åren men det har
inte varit tillräckligt. Han har inte kunnat påverka situationen och han har inte
heller fått hjälp. Det har hänt att han suttit i förhandling fem dagar per vecka, men i
snitt förmodligen tre dagar per vecka. Våren 2004 ökade balansen mycket, bl.a.
ökade antalet häktningsframställningar till det dubbla. Det var dessutom ungefär
samma andel av framställningarna som bifölls.

Han arbetar väsentligt mer än 40 timmar per vecka. Det råder i princip alltid
extraordinära förhållanden. Hans uppfattning är att situationen är värre i Sala än
i Västerås. De extra resurser som tillförs tingsrätten emellanåt ”hamnar ju alltid i
Västerås”. Han har inte pratat med lagmannen om brottmålen specifikt men där-
emot har han åtskilliga gånger talat om hela målbalansen. Både han och den andre
rådmannen har anmält till lagmannen att situationen har varit katastrofal, inte bara i
vissa akutlägen utan även i allmänhet. De har också framfört konkreta förslag på
hur de skulle kunna avlastas. Det har alltid bemötts med att läget är likadant vid
hela tingsrätten och förslagen har avvisats. I akuta lägen, t.ex. under semester eller
när antalet häktade varit så många att det inte gått att sätta ut alla förhandlingar på
vardagar, har de fått hjälp men inte för att avverka balansen.

Lagmannen har varit väl medveten om arbetssituationen i dess helhet men först
denna vår (våren 2006; JO:s anm.) har AA haft en genomgång av äldre mål med
lagmannen. Det avsåg tvistemål inkomna år 2003 eller tidigare.

AA gav också in vissa handlingar med bl.a. statistikuppgifter.

Sedan förhöret hållits fann jag inte längre anledning att fullfölja för-
undersökningen, varför jag den 7 juli 2006 beslutade att lägga ned densamma.

AA bereddes därefter tillfälle att komplettera de upplysningar han lämnade vid
förhöret. Ärendet remitterades också till tingsrätten som anmodades att redovisa sin
bedömning av handläggningen av de aktuella målen och ärendena.

Tingsrätten (lagmannen BB) hänvisade såvitt avsåg arbetssituationen i allmänhet
till yttrandet i JO:s ärende 1675-2006 och anförde i övrigt i huvudsak följande.
                                                                        Dnr 1676-2006      Sid 6 (8)



      Handläggningen i de mål och ärenden som avses med begäran om yttrande har
      uppenbarligen inte drivits med inriktningen på ett snabbt avgörande. Detta är inte
      acceptabelt och det finns självfallet anledning att rikta kritik. Särskilt anmärknings-
      värt är det förhållandet att begäran om besöksförbud, som ju innebär en frihets-
      inskränkning, inte skett innan tiden för besöksförbudet hann löpa ut. Förklaringen
      till tidsutdräkten i brottmålen får sökas i den ansträngda arbetssituationen vid
      tingsrätten. Såvitt rör ärendena synes kontrollen över pålottade ärenden inte ha
      organiserats på ett fungerande sätt för AA. Kontrollen fungerar numera.

Bedömning
Av 45 kap. 14 § rättegångsbalken följer att rätten i ett brottmål skall bestämma tid
för huvudförhandling så snart som möjligt.

Den inledande granskningen av handlingarna i de två brottmålsakterna gav intryck
av att inga försök att sätta ut målen till huvudförhandling gjorts under en tid av
två år och två månader respektive två år och fyra månader. En underlåten hand-
läggning under så lång tid medför att det enligt min uppfattning finns anledning att
anta att den domare som varit ansvarig för målen åsidosatt vad som gäller för
dennes uppgift som domare och därigenom gjort sig skyldig till tjänstefel. Jag
beslutade därför att inleda förundersökning.

AA har emellertid uppgett att flera försök gjorts att sätta ut målen till
huvudförhandling under den aktuella tiden. Det är givetvis en stor brist att detta
inte dokumenterades. Jag har emellertid inte anledning att ifrågasätta hans
uppgifter och fann efter förhöret således inte längre anledning att driva för-
undersökningen i denna del vidare.

Att en huvudförhandling sätts ut så snart det kan ske är viktigt av flera skäl. I
kommentaren till rättegångsbalken uttalas att allteftersom tiden går blir det
vanskligare för rätten att fastställa sanningen. Det är också av betydelse för den
allmänna laglydnanden att straff så snart som möjligt följer på brott. Även av
hänsyn till den tilltalade bör huvudförhandling hållas och dom meddelas så snart
som möjligt efter åtalet, så att den tilltalade inte behöver under onödigt lång tid
vara oviss om och oroa sig för utgången. Nu anförda synpunkter gör sig gällande
med särskild styrka i brottmål där frihetsberövande kan ifrågakomma. Föreligger
hinder av något slag mot utsättande av huvudförhandling måste rätten med regel-
bundna mellanrum ägna uppmärksamhet åt frågan vad som kan göras för att få
huvudförhandlingen till stånd (del 3, s. 45:41 f.).

Huvudförhandlingstiden i de aktuella målen beräknades till en dag. Målen har
således inte varit alltför omfattande. Även om tingsrätten vid flera tillfällen försökt
få till stånd huvudförhandlingar och anledningen till att detta inte kunnat ske berott
på att parterna inte kunnat inställa sig de anvisade dagarna borde, i takt med att
målen blev äldre och försök att sätta ut dem till huvudförhandling misslyckades,
betydligt större ansträngningar ha gjorts från tingsrättens sida för att få till stånd
sådana förhandlingar. Att kallelser till huvudförhandlingar inte utfärdats under
cirka två och ett halvt år är naturligtvis inte acceptabelt. Ytterst är detta AA:s
ansvar. Han förtjänar allvarlig kritik för att så inte skedde.
                                                                   Dnr 1676-2006    Sid 7 (8)



När det sedan gäller ärendena konstaterar jag inledningsvis att det av 6 a § lagen
om besöksförbud (1988:688) framgår att handläggningen av ärenden om besöks-
förbud skall ske skyndsamt. I förevarande fall vidtogs ingen åtgärd i ärendet under
den tid av drygt fem och en halv månad som förbudet löpte efter det att klaganden
begärt rättens prövning. Detta är givetvis helt oacceptabelt och har i praktiken
inneburit att denne betagits sin rätt till prövning av förbudet.

I lagen (1996:242) om domstolsärenden, som reglerar bl.a. handläggningen vid
tingsrätten av överklaganden av förmynderskapsärenden, finns inget skyndsam-
hetskrav föreskrivet. Icke desto mindre får det anses ligga i sakens natur att ett
avgörande skall föreligga inom skälig tid. I förevarande fall överklagade en
förälder överförmyndarens beslut att vägra uttag från hennes underåriga barns
spärrade konton för att bekosta ridlektioner respektive köp av en cykel. Det fram-
står som självklart att en prövning av ett sådant beslut måste ske skyndsamt. Under
en tid av drygt två år vidtogs ingen åtgärd i ärendet. Under den tiden var ärendet
lottat på AA:s rotel under cirka ett år och åtta månader. Genom att inte pröva
överklagandet inom skälig tid betogs, enligt min uppfattning, klaganden sin rätt att
få saken prövad.

Sådana brister i handläggningen av ärenden som nu redogjorts för medför enligt
min uppfattning att det finns anledning att anta att den domare som ansvarat för
handläggningen gjort dig skyldig till tjänstefel. Jag beslutade därför att inleda
förundersökning rörande sådant brott även beträffande dessa ärenden.

AA har vid förhöret ingående redogjort för handläggningen av ärenden vid
tingsrätten under den aktuella tiden. Han har beträffande båda ärendena uppgett att
han inte kände till att de var anhängiga vid tingsrätten.

Av 15 § förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion framgår att det för varje
mål och ärende vid varje tidpunkt skall finnas en ansvarig domare. Av denna
bestämmelse följer givetvis att det måste ankomma på varje domare att hålla sig
underrättad om vilka mål och ärenden som denne ansvarar för. Jag ansåg mig
emellertid, efter förhör, inte längre kunna påstå att AA:s underlåtenhet innefattade
straffbar oaktsamhet.

Det finns likväl anledning att rikta skarp kritik mot honom för att han inte hållit sig
bättre informerad. I båda ärendena har klaganden betagits sin rätt till prövning. När
det gäller besöksförbudet har han själv uppgett att den notarie som tjänstgjorde när
ärendet kom in till tingsrätten gjorde vissa ”tveksamma juridiska bedömningar”. I
en sådan situation finns det givetvis särskild anledning för rotelinnehavaren att vara
vaksam. Vissa ärenden kan också kräva större erfarenhet än vad en notarie kan
förväntas ha förvärvat under den begränsade tid som ett notarieförordnande varar.
Det är därför enligt min uppfattning inte tillräckligt att notarierna vid behov kan
rådfråga eller begära hjälp av rotelinnehavaren. Denne måste också på annat sätt
hålla sig informerad om förhållandena så att inga ärenden blir liggande utan åtgärd.
Även om arbetssituationen varit pressad måste det, utan större ansträngningar, ha
funnits utrymme för att hålla sig bättre informerad om vilka ärenden som var
                                                                Dnr 1676-2006      Sid 8 (8)



anhängiga på roteln. Jag noterar att AA numera regelbundet håller sådana
genomgångar.

Lagmannen har det övergripande ansvaret för verksamheten vid tingsrätten. Jag
kommer i ett annat ärende (JO:s dnr 1677-2006) att uttala mig i denna fråga be-
träffande de iakttagna bristerna vid tingsrätten.

Med den allvarliga kritik som jag funnit anledning att rikta mot AA avslutar jag
ärendet.
