# Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland för bristfällig dokumentation av ett beslut om husrannsakan m.m.

JO 2009-06-03 dnr 1677-2008

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                    Sid
                                                                      2009-06-03       1677-2008             1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland för bristfällig
                        dokumentation av ett beslut om husrannsakan m.m.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Polismyndigheten i Västra
                        Götaland med anledning av ett polisingripande och anförde i huvudsak följande.
                        Han blev stoppad av polis i Svenljunga och fick visa körkort och göra utandnings-
                        prov. Polisen bedömde att han var narkotikapåverkad och han fick därför åka med
                        till Borås för urin- och blodprov. Innan provsvaren kom gjorde polisen hus-
                        rannsakan i hans fordon och bostad. I samband med ingripandet uttalade sig
                        polismännen kränkande till honom på olika sätt. Att polisen kan göra misstag och
                        en felaktig bedömning är acceptabelt men de kränkande kommentarer han fick är
                        inte det. Han ifrågasatte om det får gå till på det här sättet.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärenden K27070-08 och T2-881-08 infordrades
                        och granskades. Av dessa framgick bl.a. följande. Den 18 februari 2008 stoppade
                        polisen AA när han körde bil i Svenljunga. Polisen misstänkte att han var påverkad
                        av narkotika eller dopningsmedel och genomförde ögonundersökning. AA togs
                        därefter med för kroppsbesiktning. Husrannsakan i bostaden genomfördes för att
                        eftersöka narkotika och dopningsmedel.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över det
                        som hade anförts i anmälan och vilka rättsliga överväganden som hade föregått
                        beslutet om husrannsakan.

                        Polismyndigheten (länspolismästaren BB) kom in med remissvar till vilket hade
                        fogats bl.a. upplysningar från inspektören CC och polisassistenten DD.

                        Av handlingar som gavs in i samband med remissvaret framgick att husrannsakan
                        den aktuella dagen även hade genomförts i AA:s bil i syfte att eftersöka narkotika
                        och dopningsmedel. Vidare framkom att resultatet av utförd analys av gjorda
                        prover var negativt och att förundersökningen lades ned därefter med motiveringen
                        ”Brott kan ej styrkas”.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                          Dnr 1677-2008      Sid 2 (4)



CC upplyste bl.a. att det hade varit mycket ”spring” till och från AA:s bostad
dagarna innan händelsen av personer som enligt uppgift var narkotikapåverkade
och att AA själv bedömdes vara narkotikapåverkad när han, efter att ha lämnat
bostaden, stoppades av polisen. Eftersom CC gjorde bedömningen att det fanns
skälig anledning att misstänka att det fanns narkotika eller verktyg för hantering av
narkotika i bostaden beslutade han om husrannsakan där.

DD, som var med vid ingripandet mot AA, uppgav bl.a. att hon minns att AA
ställde många frågor till dem men att de svarade honom korrekt.

Polismyndigheten anförde bl.a. följande.

## Händelseförlopp

De närmaste dagarna före polisingripandet hade AA många besökare till lägenheten.
      Besökarna gav intryck av att vara narkotikapåverkade. När AA lämnade lägenheten
      och for iväg i bil verkade även han vara påverkad av narkotika. Detta var
      anledningen till att han blev kontrollerad.
      När polispersonalen såg AA stärktes misstankarna att han var narkotika-påverkad.
      Personalen såg även tecken på att AA missbrukade otillåtna dopingpreparat och
      genomförde en ögonundersökning som ytterligare stärkte misstankarna att han var
      drogpåverkad. Husrannsakan genomfördes i bilen och i bostaden och AA togs med
      för kroppsbesiktning. Sållningsprovet utföll negativt liksom blod- och urinproven.
      Vid husrannsakningarna påträffades inte någon narkotika. Förundersökningarna om
      dopningsbrott och rattfylleri under påverkan av narkotika har lagts ned.

## Bedömning

För beslut om husrannsakan krävs det någon konkret omständighet som talar för att
      den som brukar narkotika innehar denna substans och att den finns på platsen för
      husrannsakan eller att det finns annan bevisning om sådant brott.
      Det får anses ha funnits lagligt stöd för att genomföra husrannsakan i bilen. Enligt
      polispersonalen undvek AA ögonkontakt. Han hade röda ögonvitor och små
      pupiller. Vidare var han orolig, nervös och hade ett växlande humör. Det låg nära till
      hands att anta att han hade försökt gömma undan det som var kvar av den narkotika
      han misstänktes ha brukat.
      Husrannsakan i bostaden hos AA skedde mot bakgrund av att personer hade kommit
      och gått synbarligen narkotikapåverkade dagarna före ingripandet mot honom. När
      AA lämnade bostaden gav han själv intryck av att vara narkotikapåverkad.
      Sammanställt med polispersonalens iakttagelser på platsen där AA stoppades
      utgjorde det omständigheter som talade för att det fanns narkotika i bostaden och att
      beslutet om husrannsakan därför framstår som rättsenligt.
      Det fanns även grund för att genomföra ögonundersökning. Denna förstärkte
      misstanken att AA var narkotikapåverkad. Han reagerade inte på ljus och ögonen
      hade svårt att följa pennan i ett visst läge. Förutsättningar får anses ha förelegat att
      besluta om kroppsbesiktning av AA och ta med honom för provtagning.
      Sållningsprovet gav negativt resultat. Polismyndigheten har nyligen i ett yttrande till
      JO, dnr 387-2008, anfört att en provtagning som utfaller negativt bör normalt leda
      till att personen friges, men det kan finnas omständigheter i det enskilda fallet som
      bedöms väga så tungt att blodprovstagning ändå bör ske.
      I detta fall fanns förutom polispersonalens iakttagelser och resultatet av ögon-
      undersökningen ytterligare en omständighet som bör vägas in, nämligen det
      förhållandet att AA först inte ville medverka till att lämna urinprov. Om misstanken
      kvarstår att provet ändå innehåller narkotika bör det hanteras som ett positivt
      sållningsprov och tillsammans med ett blodprov genomgå verifikations-analys.
      Ytterst är det en bedömning som inre befäl måste göra. Polismyndigheten
                                                                      Dnr 1677-2008     Sid 3 (4)



      ifrågasätter inte beslutet om blodprovstagning, men skälen till beslutet borde liksom
      i det tidigare ärendet ha dokumenterats. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt att
      det i efterhand går att se varför en person har varit frihetsberövad. Frågan kommer
      att behandlas med polisområdeschefen.
AA yttrade sig över remissvaret och anförde bl.a. att ”polisens yttrande är fula
påhitt” samt begärde att saken utreds ”grundligt”.

Bedömning
Det kan inledningsvis konstateras att AA:s uppgifter om händelsen inte i alla delar
överensstämmer med polisens, t.ex. har AA anfört att han inte vägrade att lämna
urinprov men att det är svårt att göra det på kommando och att han lämnade sin
bostad flera timmar innan ingripandet mot honom ägde rum. Mot bakgrund av att
AA begärt att ärendet utreds ”grundligt” vill jag redan här nämna att jag inte finner
tillräckliga skäl att gå vidare i min granskning. Min bedömning av polisens
handlande i det följande utgår därför i huvudsak från det som kommit fram genom
polisens dokumentation av det inträffade.

Jag vill först framhålla att jag inte har någon invändning mot att polisen stoppade
AA och därefter lät honom genomgå ögonundersökning och kroppsbesiktning på
grund av misstankarna mot honom. Som polismyndigheten framhållit i sitt
remissvar borde polisen dock ha dokumenterat skälen till beslutet att – trots
negativt s.k. sållningsprov – låta AA lämna blodprov.

Vid den inledande granskningen av dokumentationen i ärendet uppkom dock
huvudsakligen frågan vilka omständigheter som låg till grund för husrannsakan i
AA:s bostad. Det föreföll nämligen som om grunden för beslutet om husrannsakan
i bostaden endast var att AA, när han stoppades i Svenljunga, uppvisade tecken på
att vara påverkad av narkotika eller dopningsmedel. Under utredningen av ärendet
har det dock framkommit att CC även beaktade vissa andra omständigheter, som
uppgifter om att troligen narkotika-påverkade personer under dagarna före
ingripandet rört sig till och från AA:s lägenhet och att AA själv bedömdes vara
narkotikapåverkad när han – strax efter att ha lämnat bostaden – stoppades av
polisen. Med hänsyn till detta anser jag att beslutet om husrannsakan i bostaden får
betraktas som godtagbart (jfr JO:s uttalanden i beslut den 26 november 2004 i
ärende dnr 4413-2003 och i JO 2006/07 s. 76). Jag är däremot kritisk till att inte
samtliga omständigheter som låg till grund för beslutet framgår av
dokumentationen. – Jag finner inte heller skäl att ifrågasätta den husrannsakan som
genomfördes i AA:s bil.

Av utredningen framgår att analys av tagna prov visade att dessa var negativa.
Förundersökningen lades emellertid ned med motiveringen ”Brott kan ej styrkas”.
Jag anser att om varken sållningsprov (urinprov) och blodprov efter
verifikationsanalys visar på förekomst av narkotika eller dopningsmedel bör
slutsatsen vara att misstankarna visat sig ogrundade. En korrekt nedläggningsgrund
hade således varit ”Misstänkt oskyldig”.

Sammantaget förtjänar polismyndigheten kritik för sin bristfälliga dokumentation i
ärendet och för att en missvisande nedläggningsgrund använts. Från bl.a. kontroll-
                                                                Dnr 1677-2008     Sid 4 (4)



och rättsäkerhetssynpunkt är det viktigt att beslut om tvångsmedel dokumenteras
på ett klart och noggrant sätt med bl.a. angivande av grunderna för beslutet, se
vidare om detta i t.ex. Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 2:a uppl.
s. 584 f.

Vad som i övrigt kommit fram i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
