# Anmälan mot Polismyndigheten i Jönköpings län och Åklagarmyndigheten i Linköping för långsam handläggning av en
förundersökning om arbetsmiljöbrott

JO 2003-09-19 dnr 1680-2002

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2003-09-19        1680-2002             1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Jönköpings län och
                        Åklagarmyndigheten i Linköping för långsam handläggning av en
                        förundersökning om arbetsmiljöbrott


                        I en anmälan till JO framförde AA m.fl. – i egenskap av företrädare för industri-
                        fackklubbarna Trio Norra och Trio Södra – klagomål mot Polismyndigheten i
                        Jönköpings län och Åklagarmyndigheten i Linköping (åklagarkammaren i Jön-
                        köping) med anledning av handläggningen av tre ärenden gällande misstänkta
                        arbetsmiljöbrott begångna i maj 1999. Av anmälan framgick bl.a. att dåvarande
                        Yrkesinspektionen i Växjö hade gjort en åtalsanmälan den 22 oktober 1999 och att
                        förundersökningen lagts ned den 25 oktober 2001 på grund av att preskription hade
                        inträtt.

                        Till anmälan fogades bl.a. en redogörelse från numera vice chefsåklagaren BB,
                        åklagarkammaren i Jönköping, beträffande beslutet att lägga ned förunder-
                        sökningen.

## Utredning

Polismyndighetens handlingar i ärendena K9744-99, K10509-99 och K1562-00
                        och diarieblad i åklagarkammarens ärende C-2-2882-99 granskades. Av hand-
                        lingarna framgick bl.a. följande.

                        Den 2, den 7 och den 21 maj 1999 inträffade arbetsolyckor vid fabriken Trioplast
                        i Smålandsstenar. I samband med de två första tillbuden upprättades polis-
                        anmälningar i vilka det antecknades att det var frågan om arbetsolycka utan
                        misstanke om brott. Ingen polisanmälan gjordes i samband med olyckan den 21
                        maj 1999; yrkesinspektionen i Växjö genomförde emellertid en utredning och
                        gjorde därefter en åtalsanmälan om misstanke om arbetsmiljöbrott innefattande
                        vållande till kroppsskada som kom in till åklagarkammaren den 22 oktober 1999.
                        Åtalsanmälan avsåg samtliga tre arbetsolyckor. Kompletterande handlingar
                        lämnades in den 4 november 1999. Med anledning av åtalsanmälan beslutade BB
                        den 23 december 1999 att inleda förundersökning för arbetsmiljöbrott innefattande
                        vållande till kroppsskada. Samtidigt skickade han utförliga utredningsdirektiv till
                        polisen i Värnamo. Direktiven, som ställdes till chefen för brottsutredningsroteln
                        (BUR), innehöll bl.a. att förhör skulle hållas med en yrkesinspektör och två av



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                      Dnr 1680-2002    Sid 2 (6)



målsägandena samt att visst skriftligt material skulle inhämtas. I direktiven begärde
BB att polisen skulle redovisa vidtagna åtgärder till honom för hans vidare
ställningstagande.

Några utredningsåtgärder vidtogs inte hos polisen. Den 5 oktober 2001 skickade
BB en förfrågan till polisen om varför – trots detaljerade direktiv – de aktuella
ärendena handlagts på ett sådant sätt att de blivit preskriberade. I brevet uppgav BB
att de misstänkta arbetsmiljöbrotten hade preskriberats den 29 maj 2001.

Den 25 oktober 2001 beslutade BB att lägga ned förundersökningarna med
hänvisning till preskription.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningen av ärendena.

Polismyndigheten kom in med ett remissvar till vilket hade fogats upplysningar
från chefen för kriminalavdelningen CC. Vidare hade upplysningar från kriminal-
inspektören DD och kommissarien EE, som lämnats i oktober 2001 med anledning
av BB:s ovan nämnda förfrågan, fogats till remissvaret.

EE: Hon var ansvarig chef på BUR i Värnamo fram till den 31 december 2000.
Under tiden den 26 november 1999 till den 1 september 2000 var hon sjukskriven;
vikarie var DD. Då hon återkom från sjukskrivningen låg de aktuella ärendena i
balans och lades med tanke på preskriptionstiden ut på handläggare den 24
september 2000. I samband med att hon lämnade sin chefstjänst gjorde hon inte
någon kontroll av de ärenden som var utlagda på handläggare. Hon gjorde ett
överlämnande till efterträdaren DD rörande enhetens ärenden men inte något
ingående sådant eftersom han genom sitt vikarierande på enheten var insatt i
förhållandena. Diskussioner har förekommit på enheten om arbetsmiljöbrottens
korta preskriptionstid och vikten av att de kommer ut på handläggare för utredning.

DD: De aktuella ärendena var utlagda på handläggare när han tillträdde. Hand-
läggaren hade under våren en mycket hög arbetsbelastning med bl.a. häktade
personer och ansvaret för ett större rånärende. Medarbetaren var även sjukskriven
till och från. På grund av arbetsbelastningen på enheten kunde ärendena inte läggas
på någon annan handläggare. Ärenden med frihetsberövade personer prioriterades.
Handläggaren upplyste vid flera tillfällen om att han hade flera gamla ärenden som
han inte hann utreda. DD har vid någon genomgång sagt till personalen på roteln
att de måste se till att arbetsmiljöbrotten handläggs innan preskription (2 år)
inträder.

CC uppgav bl.a. följande.
      Mot bakgrund av rådande arbetssituation har det inte varit möjligt att också hand-
      lägga dessa ärenden. Ärenden med frihetsberövade personer har prioriterats. En
      bidragande orsak är de korta preskriptionstider som gäller för denna typ av ärenden
      och att myndighetens uppföljningssystem inte har fungerat på ett tillfredsställande
      sätt.
                                                                        Dnr 1680-2002     Sid 3 (6)



Polismyndigheten uppgav följande.

## Upplysningar

Jag fick i början av året genom ett telefonsamtal från en personalföreträdare vid
      berört företag kännedom om att ärendena om misstänkta arbetsmiljöbrott
      preskriberats. Sedan jag bett chefen för kriminalavdelningen undersöka vad som
      förevarit, erhöll jag hans skriftliga redovisning, – – – (CC:s upplysningar; JO:s
      anmärkning).
      Inom polismyndigheten och med åklagarkammaren har överläggningar ägt rum hur
      dessa ärenden bättre skall uppmärksammas och hanteras. Dessa överläggningar har
      även lett till sammanträffanden med arbetsmiljöinspektionen i Växjö för att förbättra
      den samverkan som sker i ärenden av denna art, – – –

      Yttrande och bedömning
      Vad gäller utredningsverksamheten har sedan något år pågått en grundlig översyn av
      rutiner, kompetens och ärendebevakning i syfte att effektivisera och kvalitetssäkra
      verksamheten. Resultatet av detta arbete i förening med den särskilda uppmärk-
      samhet som arbetsmiljöbrotten ägnas bör innebära att dessa brott inte leder till
      preskription så som skett i nu angivna fall.
      Jag anser det oacceptabelt att preskription skett utan att frågan dessförinnan förts
      upp till högre chef. Det har ankommit på mig som myndighetschef att upprätthålla
      goda rutiner. Detta har brustit vilket jag beklagar.
Ärendet remitterades därefter till åklagarmyndigheten för upplysningar och
yttrande om ärendets handläggning och särskilt angående vilka åtgärder som
vidtagits för att driva ärendet framåt.

Åklagarmyndigheten kom in med ett remissvar och skriftliga upplysningar från BB
och chefsåklagaren FF i vilka anfördes bl.a. följande.

BB
      I huvudsak hänvisas till mitt särskilt motiverade beslut av 2001-10-25 och därtill
      bifogade av mig begärda förklaringar av vederbörande polisiära chefer. Som framgår
      av handlingarna har jag då jag inledde förundersökningarna upprättat och skickat
      noggranna och tämligen omfattande skriftliga direktiv till polisen i Värnamo, varvid
      jag också begärt biträde med förundersökningarna. Trots detta har de av mig
      önskade åtgärderna inte blivit utförda, vilket lett till preskription. Av 23 kap. 3 § RB
      följer att jag som åklagare har direktivrätt när jag anlitar polisen för biträde med
      förundersökningen. Jag har emellertid ingen befälsrätt. Sannolikt borde jag också
      skickat påminnelse till polisen i Värnamo. Emellertid har min arbetssituation under
      långa perioder inneburit att jag varit förundersökningsledare i 80-85 ärenden
      samtidigt. Därtill kommer att jag skickat nästan tre sidor långa skriftliga direktiv i
      ärendet. Därtill tolkar jag de polisiära rotelchefernas svar – i vart fall DD:s – så att
      det sannolikt inte hade påverkat den polisiära handläggningen om jag hade skickat
      påminnelse.
      För att undvika preskription i framtiden i dylika ärenden – vilka har kort
      preskriptionstid – har flera åtgärder vidtagits. För det första pekar jag redan i de
      initiala direktiven på den korta preskriptionstiden. Jag anger också en senaste redo-
      visningstid för när eventuell förundersökning skall vara färdig. Denna sätts med god
      marginal i förhållande till preskriptionstiden. Därtill kommer att samtliga arbets-
      miljöbrott fr.o.m. polisens i Jönköpings län omorganisation den 1 oktober 2001
      handläggs enbart vid länets BUR enhet. Det har dessutom vid sammanträffande den
      3 juni i år mellan undertecknad, ansvariga ”polischefer” och avdelningsdirektören
      GG från Arbetsmiljöinspektionen från mig framförts önskemål om att ett mindre
      antal utredningsmän vid Bur skall handlägga alla dylika brottsutredningar. Detta för
      att uppnå ökad kompetens och specialisering, men också för att det skall vara lättare
      att ha kontroll över de aktuella ärendena då de samlas på färre utredningsmän.
                                                                        Dnr 1680-2002      Sid 4 (6)



FF
      BB har inte skickat påminnelse till polisen i det aktuella ärendet, vilket han borde ha
      gjort. Arbetssituationen på kammaren har emellertid under 2000 och 2001 varit
      mycket ansträngd, vilket jag påpekat vid ledningsgruppsmöten vid ett antal tillfällen
      och skriftligen redogjort för i juni 2001. Det är riktigt att BB, liksom flera andra
      åklagare, har varit förundersökningsledare i ett 80-tal förundersökningar. Vid den
      inventering som gjorts har ca hälften av dessa ärenden varit omfattande och krävt en
      förundersökningsledning som beräknats till mer än en ½ dag arbetsinsats och i vissa
      fall uppgått till flera dagars arbete. BB har prioriterat andra angelägna
      arbetsuppgifter istället för att skicka påminnelse till polisen.
      Rutinerna är numera uppstramade såvitt gäller utredning av arbetsmiljöbrott, vilket
      framgår av BB:s yttrande. Samtliga åklagare är väl medvetna om det ansvar som
      ligger i förundersökningsledarskapet och att åklagare regelbundet skall gå genom
      sina ärenden och skriftligen påminna polisen i ej redovisade utredningar. Enligt de
      rutiner som finns på kammaren och som lagts fast på arbetsplatsträffar skall sådana
      påminnelser skickas två gånger per år och ställas till rotelchefen. Senast denna fråga
      behandlades var med anledning av inspektion på kammaren 28-29 januari 2002.
Åklagarmyndigheten
      Åklagaren har lämnat utförliga direktiv till polisen som skall tjäna som vägledning
      för polisens utredningsarbete. Detta borde egentligen vara tillräckligt för att polisen
      skall kunna prestera vad som kan förväntas, nämligen ett seriöst utredningsarbete.
      Om oklarhet råder för polisen kan de alltid vända sig till åklagaren för att få ytter-
      ligare anvisningar. Enligt min mening är detta emellertid inte tillräckligt. All
      erfarenhet visar detta. Mitt krav på åklagarna är att de minst en gång i kvartalet
      skall påminna polisen angående oredovisade utredningar, vilket också framförts i
      samband med tillsynsbesök vid myndighetens olika kammare. En ansträngd
      arbetssituation kan i och för sig utgöra en förklaring till att åklagaren inte lämnat
      påminnelser till polisen, men det är inte acceptabelt att sådant inträffar. Veder-
      börande åklagare och kammarchef har uppmärksammats på kraven på aktivitet
      genom att myndigheten infordrat yttrande i saken sommaren 2002. Jag har därvid
      uppmärksammat kammarchefen på att mitt krav är att påminnelser skall skickas
      kvartalsvis och inte halvårsvis.
Anmälarna bereddes tillfälle att yttra sig över myndigheternas remissvar och kom
in med yttrande med anledning av polismyndighetens remissvar.

Från åklagarmyndigheten kom därefter in ett beslut i tillsynsärende dnr 2002/ 0427.
Av beslutet framgick att åklagarmyndigheten, sedan handlingarna i målet genom-
gåtts och yttrande inhämtats från chefen för åklagarkammaren i Jönköping, inte
fann anledning att vidta någon ytterligare åtgärd i ärendet.

Bedömning
En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned (23
kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken [RB]).

Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall se
till att utredningen bedrivs effektivt och att de enskildas rättssäkerhetsintressen tas
tillvara. Undersökningsledaren skall också ge dem som biträder honom de direktiv
som behövs för arbetet (1 a § förundersökningskungörelsen [1947:948]).

När en förundersökning leds av en åklagare får denne enligt 23 kap. 3 § andra
stycket RB anlita biträde av polismyndighet för att verkställa förundersökningen.
                                                                   Dnr 1680-2002    Sid 5 (6)



Han får också uppdra åt en polisman att vidta en viss åtgärd som hör till för-
undersökningen om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.

Av utredningen framgår att polisen inte vidtog några utredningsåtgärder med
anledning av BB:s direktiv i december 1999. Som förklaring har anförts bl.a. att
arbetsbelastningen på den enskilde handläggaren och roteln var mycket hög och att
man var tvungen att prioritera andra ärenden.

Jag är väl medveten om att arbetssituationen vid flera polismyndigheter under
senare år varit ansträngd och att det därför blivit nödvändigt att prioritera vissa
ärenden framför andra. I det aktuella fallet var det emellertid frågan om brott med
kort preskriptionstid. Detta förhållande borde ha medfört att man vid polismyndig-
heten gav ärendet högre prioritet än vad som gjordes. Det är självfallet helt
oacceptabelt att ärenden ligger så länge att de preskriberas.

Det åligger i första hand respektive handläggare att se till att ärendena handläggs så
skyndsamt som omständigheterna medger. Det ankommer även på rotelchefen eller
motsvarande befattningshavare och ytterst på avdelningschefen att som en del av
sitt ledningsansvar bevaka att handläggningen av ärendena inte avstannar. En sådan
bevakning har inte förekommit i det aktuella fallet.

När det sedan gäller BB:s handläggning ger utredningen vid handen att han efter
sitt direktiv till polisen i december 1999 inte vidtog någon åtgärd förrän i oktober
2001 då han begärde en förklaring från polisen varför ärendena hade handlagts på
ett sådant sätt att de blivit preskriberade.

Som förklaring till sin underlåtenhet att påminna polisen i saken har BB anfört
att han haft en stor arbetsbelastning. Han har även ifrågasatt om eventuella
påminnelser skulle ha fått någon reell effekt.

Som sagts ovan är det förundersökningsledaren som har det övergripande ansvaret
för förundersökningen. Jag delar åklagarmyndighetens uppfattning att det inte är
tillräckligt att utfärda direktiv utan att åklagaren som förundersökningsledare också
måste följa upp och bevaka att direktiven följs. HH har upplyst att hans krav på
åklagarna är att påminnelser skall skickas kvartalsvis till polisen. Jag vill med
anledning av detta och BB:s ifrågasättande av en påminnelses reella effekt
understryka att undersökningsledaren har ansvar för att utredningen bedrivs
effektivt. För det fall att en eller ett par påminnelser inte får den effekt som önskas
måste förundersökningsledaren vidta andra åtgärder i syfte att driva utredningen
framåt. Vilka åtgärder som i så fall blir aktuella varierar självfallet beroende på vad
saken gäller. I vissa fall kan personliga kontakter med utredningsmannen eller
dennes chef bli aktuella och i andra fall bör problemet föras upp på en högre nivå
inom åklagarväsendet.

Med anledning av BB:s påpekande att han saknar befälsrätt över polisen kan
nämnas att jag i ett annat ärende (dnr 2970-2001, som finns publicerat under JO-
beslut på JO:s hemsida) har behandlat frågan om hur man lämpligen bör förfara när
polisen inte har möjlighet att bifalla en begäran från åklagaren om utredningshjälp.
                                                                Dnr 1680-2002   Sid 6 (6)



Jag noterar att såväl polismyndigheten som åklagarmyndigheten har sett över sina
rutiner och vidtagit åtgärder för att förhindra att liknande situationer uppstår.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det sagda.
