# Anmälan mot Migrationsverket beträffande verkets samarbete med polisen i ett ärende om verkställighet av ett utvisningsbeslut

JO 2003-07-11 dnr 1684-2001

BESLUT
                                                                            Datum                 Dnr                       Sid
                                                                            2003-07-11            1648-2001                1 (5)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Anmälan mot Migrationsverket beträffande verkets samarbete med
                        polisen i ett ärende om verkställighet av ett utvisningsbeslut

## Anmälan

AA begärde i en anmälan att JO skulle granska Migrationsverkets agerande i ett
                        ärende om verkställighet av ett avvisningsbeslut. Han framförde bl.a. följande. När
                        en kosovoalbansk flykting kom till flyktingförläggningen i Alvesta den 27 april
                        2001 för att kvittera ut sin dagersättning kontaktade handläggaren polisen som
                        arresterade honom.

## Utredning

Migrationsverket anmodades att göra en utredning och yttra sig över anmälan.
                        Verket uttalade följande.

## Bakgrund

BB kom till Sverige den 2 november 1998 och ansökte om asyl. BB beviljades av
                                  Migrationsverket (tidigare Statens invandrarverk) den 19 maj 1999 ett tidsbegränsat
                                  uppehållstillstånd för tiden 19 maj 1999-19 april 2000 enligt 2 kap 4a § utlännings-
                                  lagen (1989:529). Den 16 juni 2000 fattade verket beslut om utvisning med återrese-
                                  förbud. BB överklagade detta beslut till Utlänningsnämnden som den 30 januari
                                  2001 fastställde Migrationsverkets beslut. Utlänningsnämnden överlämnade sitt be-
                                  slut till Migrationsverket som den 7 februari 2001 delgav BB beslutet.
                                  I samband med delgivningen av beslutet kallades BB till verkets mottagningsenhet i
                                  Alvesta för ett samtal med handläggaren om återvändande den 12 mars 2001.
                                  BB dök vid detta tillfälle inte upp. Den 16 mars 2001 beslutade mottagningsenheten
                                  enligt 8 kap 17 § UtlL att överlämna verkställighetsärendet till polismyndigheten då
                                  det fanns anledning att anta att tvång skulle komma att behövas för att genomföra
                                  verkställigheten. Den 26 april 2001 registrerades att BB:s adress var okänd sedan en-
                                  heten konstaterat att han höll sig undan för att hindra verkställighet av avlägsnande-
                                  beslutet. Därmed upphörde hans rätt till bistånd enligt lagen (1994:137) om
                                  mottagande av asylsökande m.fl., LMA; se 12 §.
                                  Den 27 april 2001 blev BB hämtad för verkställighet av polismyndigheten. Polis-
                                  myndigheten beslutade samma dag om förvarstagande av BB, som skrevs in vid
                                  förvarsenheten i Malmö. Den 30 april 2001 lämnade BB en ny ansökan om
                                  uppehållstillstånd till Utlänningsnämnden, som avslog ansökan den 7 maj 2001.

                                  Utredningen från region syd
                                  Remissen från JO har lämnats till Migrationsverkets region syd för utredning och
                                  yttrande.



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                  Dnr 1684-2001     Sid 2 (5)



Enligt regionens utredning besökte personal den 20 mars 2001 BB:s lägenhet och
fann då att den var tömd på tillhörigheter. Dagen efter uppsökte BB sin handläggare
och han uppgav då att han fortfarande var boende på mottagningsenheten.
I samband med detta besök upplyste handläggaren BB om att hans ärende över-
lämnats till polismyndigheten. Han fick även information om vad detta innebär.
Den 17 april 2001 fick mottagningsenheten sådana upplysningar från ägaren till den
lägenhet vilken BB disponerade som gjorde att enheten antog att BB avvikit. Samma
dag blev mottagningsenheten kontaktad av polismyndigheten och på fråga från
polisen uppgav enheten att BB förmodligen avvikit. På fråga från polisen uppgav
enheten också vid vilken tidpunkt nästa dagbidrag skulle komma att utbetalas. När
sedan dagbidraget skulle betalas ut infann sig polisen vid mottagningsenheten. BB
kom emellertid till enheten först efter det att polisen lämnat den. Han fick vid
besöket en veckas dagersättning och informerades ånyo om polisens roll i hans
ärende, vikten av att hålla sig tillgänglig samt förutsättningarna för att kunna erhålla
dagersättning.
Bostadsbolaget bytte låskolv till BB:s lägenhet den 24 april 2001 eftersom han inte
återlämnat nyckeln. Samma dag diskuterades situationen på enheten och i samband
härmed beslutade enhetschefen dels att ingen ytterligare ersättning skulle utbetalas,
dels att polismyndigheten skulle kontaktas i händelse av att BB skulle infinna sig vid
enheten. Den 27 april 2001 infann sig BB vid mottagningsenheten, vilket
polismyndigheten blev informerad om.
Av regionens yttrande framgår att det för mottagningsenheten varit oklart om BB
förstått att polismyndigheten skulle komma att kontaktas om han valde att återigen
uppsöka enheten. Detta kunde ha tydliggjorts för honom när han uppsökte enheten
den 17 april 2001. Att man vid mottagningsenheten inte varit tydligare mot BB kan
dock enbart hänföras till den brist på rutiner som fanns vid detta tillfälle.

Kommentar
Migrationsverkets och polismyndighetens samverkan har på den senaste tiden upp-
märksammats av medierna med anledning av några fall där polismyndigheten haft
att verkställa avvisnings-/utvisningsbeslut. De händelser som har inträffat har tydlig-
gjort att det inom verksamheten funnits ett behov av klara och tydliga rutiner för ar-
betet med återvändandeärenden. Migrationsverket har med anledning härav gjort en
översyn av verkställighetsärenden samt gått igenom de problem och svårigheter som
är förknippade med den här typen av ärenden. Översynen, som Migrationsverket
gjort i samarbete med Rikspolisstyrelsen, har för verkets del resulterat i riktlinjer i
form av ett meddelande om ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och polis-
myndigheterna vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut (GDM nr 8/01,
bifogas detta yttrande). Denna GDM behandlar inte enbart situationer där personer
fått lagakraftvunna avlägsnandebeslut utan även andra situationer där verket behöver
polisiär kompetens.
Migrationsverket konstaterar att det trots all den information BB fått inte stått klart
för honom vilken ansvarsfördelningen varit mellan Migrationsverket och polismyn-
digheten. Av regionens yttrande framgår vidare att det förmodligen inte heller varit
klart för BB på vilket sätt Migrationsverket och polismyndigheten skulle komma att
samarbeta om han kontaktade mottagningsenheten. Enligt Migrationsverket är det
mycket viktigt med öppenhet och tydlighet mot den enskilde och det är därför
beklagligt att förevarande situation uppstått. Emellertid har nu tydligare och klarare
instruktioner för personalen utfärdats varför liknande händelser i framtiden skall
kunna undvikas.
En utlänning vars rätt till bistånd upphört enligt 12 § LMA kan erhålla sådant
bistånd på nytt, om han eller hon inte längre håller sig undan verkställighet. I
avlägsnandeärenden där polismyndigheten skall verkställa beslutet om avvisning
eller utvisning, måste verket i biståndsärendet inhämta upplysning om polismyndig-
hetens bedömning i fråga om utlänningens undanhållande.
Det framgår inte av regionens yttrande om det för BB varit klart att hans rätt till
bistånd upphört. Det nu aktuella ärendet ger dock vid handen att Migrationsverket
                                                                       Dnr 1684-2001      Sid 3 (5)



      kan komma att behöva se över rutinerna även avseende hanteringen av bistånd när
      ifrågavarande person blivit registrerad som avviken.
I Migrationsverkets meddelande GDM 8/01, daterat den 25 juni 2001 (numera er-
satt av GDM 14/03, den 19 mars 2003), sägs såvitt nu är av intresse följande.

      När ett verkställighetsärende har lämnats över till pmynd är Migrationsverket skyl-
      digt att fortlöpande informera pmynd om uppgifter som kan ha betydelse för verk-
      ställigheten. Det ligger i sakens natur att pmynd i och med att den har tagit emot
      verkställighetsärendet får anses ha begärt sådana upplysningar. En särskild begäran
      behöver således inte göras i varje enskilt fall.
      Myndigheterna bör dessutom lokalt och regionalt ha kontinuerliga kontakter och
      sammanträffanden, där man går igenom situationen i aktuella verkställighets-
      ärenden.
      Det kan komma till verkets kännedom att utlänningen inte längre finns i landet,
      eftersom han eller hon har lämnat in en ansökan från utlandet. En sådan upplysning
      från verket medför att pmynd inte längre behöver eftersöka utlänningen utan kan
      avsluta ärendet.
      I många andra situationer, medan utlänningen fortfarande är kvar i landet, kan verket
      också få upplysningar av betydelse för verkställigheten. Det kan röra sig om munt-
      liga och skriftliga upplysningar. De kan komma från anhöriga, andra myndigheter
      m.fl. Det kan vara tips från enskilda, också anonymt. Det kan också inträffa att ut-
      länningen själv kontaktar verket av någon anledning, t.ex. för att på nytt bli inskriv-
      en. Utlänningen kan bli iakttagen på en förläggning utan att vara inskriven där eller
      på nytt ansöka om tillstånd men i en annan identitet än den tidigare uppgivna.
      Självfallet bör verket underrätta pmynd i sådana och liknande fall. Här kan också
      noteras att den som håller sig undan ett beslut om avvisning eller utvisning inte har
      rätt till bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Verket måste därför
      kontakta pmynd, när en utlänning på nytt vill skriva in sig hos verket, för att få be-
      sked om han eller hon är efterlyst. Det får bedömas i varje enskilt fall om pmynd
      bäst underrättas genom telefonsamtal, skriftligen eller på annat sätt. Ibland kan det
      räcka med att hänvisa utlänningen eller en uppgiftslämnare till pmynd.
      Om verket vid direktkontakt med utlänningen, bestämmer sig för att informera
      pmynd är det oftast lämpligt att utlänningen underrättas om detta. Mot bakgrund av
      den information om samarbetet mellan verket och pmynd som utlänningen tidigare
      har fått, lär detta inte heller bli någon överraskning. Har utlänningen bara iakttagits
      på t.ex. en mottagningsenhet är verket dock oförhindrat att informera pmynd utan att
      utlänningen har fått kännedom om detta.
      Det är olämpligt att Migrationsverket och pmynd i samverkan kallar en utlänning till
      ett samtal eller möte, där syftet är annat än det uppgivna.
      Pmynd bör informera Migrationsverket när en verkställighet av ett överlämnat
      ärende är planerad att ske, framför allt om utlänningen är förvarstagen i verkets
      lokaler.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret men hördes inte av.

Vid ett informationsbesök hos Migrationsverket den 6 september 2001 inhämtades
verkets allmänna synpunkter på samarbetet med polisen (se protokoll i ärendet
2946-2001).

Rättslig reglering
Av 8 kap. 11 § utlänningslagen (1989:529) framgår att beslut om avvisning eller
utvisning som huvudregel skall verkställas av Migrationsverket. I vissa i para-
grafen angivna fall skall besluten verkställas av polismyndigheten. Enligt 8 kap. 17
§ samma lag får Migrationsverket lämna över ett avvisnings- eller utvisningsärende
                                                                         Dnr 1684-2001     Sid 4 (5)



för verkställighet till polismyndigheten, om den som skall avvisas eller utvisas
håller sig undan och inte kan anträffas utan polismyndighetens medverkan eller om
det kan antas att tvång kommer att behövas för att genomföra verkställigheten.

I 8 kap. 12 § utlänningslagen föreskrivs följande.

      En polismyndighets beslut om avvisning, Migrationsverkets beslut om avvisning
      med förordnande om omedelbar verkställighet samt domstols dom eller beslut om
      utvisning skall verkställas snarast möjligt.
      I andra fall än som avses i första stycket, skall en utlänning som har avvisats lämna
      landet inom två veckor och en utlänning som har utvisats lämna landet inom fyra
      veckor efter det att beslutet vann laga kraft, om inte annat bestäms i beslutet.
      Om utlänningen inte lämnar landet inom den föreskrivna tiden eller det med säker-
      het måste antas att han inte har för avsikt att frivilligt lämna landet inom denna tid,
      skall beslutet verkställas så snart det kan ske av den myndighet som enligt 11 § är
      ansvarig för verkställigheten.
Enligt 6 § förvaltningslagen (1986:223), som har rubriken Samverkan mellan
myndigheter, skall varje myndighet lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för
den egna verksamheten. I 7 § 2 verksförordningen (1995:1322), som tillämpas på
Migrationsverket, sägs att myndighetens chef skall verka för att myndigheten gen-
om samarbete med andra myndigheter och på annat sätt tar till vara de fördelar som
kan vinnas för staten som helhet.

Av 15 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) framgår att en myndighet på begäran av
en annan myndighet skall lämna uppgift som den förfogar över i den mån hinder
inte möter på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets be-
höriga gång.

Bedömning
Av den ovan redovisade rättsliga regleringen framgår att en utlänning, som genom
ett beslut av Migrationsverket om utvisning inte får stanna i Sverige, som huvud-
regel skall lämna landet inom fyra veckor efter det att beslutet vann laga kraft. Det
krävs inte att utlänningen har delgetts beslutet för att fristen skall börja löpa, men
det har givetvis förutsatts att utlänningen snarast underrättas om beslutet (prop.
1988/89:86 s. 116). Utlänningen har i dessa fall sålunda en viss tid på sig för att
självmant lämna landet. Väljer han att inte frivilligt efterkomma beslutet och håller
sig undan, skall beslutet verkställas av Migrationsverket eller polismyndighet.

Med hänsyn till det trauma det kan innebära för en utlänning att bli gripen av polis,
är det, som också framhållits av Migrationsverket, av yttersta vikt att utlänningen
på ett så tidigt stadium som möjligt får information om konsekvenserna av att han
inte medverkar till att lämna landet så snart han fått kännedom om ett lagakraft-
vunnet beslut om avvisning eller utvisning. Han bör således klart och tydligt under-
rättas om, att det är hans skyldighet att lämna landet inom den tidrymd som gäller
och att verkställigheten i annat fall kan komma att ske genom polisens försorg. Han
bör också upplysas om att Migrationsverket, i det senare fallet, kommer att sam-
arbeta med polisen för att möjliggöra verkställigheten.
                                                                 Dnr 1684-2001   Sid 5 (5)



Migrationsverkets beslut om utvisning av BB vann laga kraft genom Utlännings-
nämndens beslut den 30 januari 2001. BB kallades i samband med delgivningen av
beslutet den 7 februari 2001 till mottagningsenheten i Alvesta för ett samtal den 12
mars om återvändande. Då BB inte infann sig vid enheten nämnda dag, beslutade
Migrationsverket att överlämna verkställighetsärendet till polismyndigheten. I och
med att BB således inte accepterat utvisningsbeslutet och medverkat för att
möjliggöra ett frivilligt återvändande, har han hamnat i en situation då avlägsnand-
et måste ske genom polisens försorg. Frågan blir då, om BB tillräckligt tydligt
informerats om denna möjlighet i förväg.

Av utredningen framgår att det för mottagningsenheten varit oklart om BB förstått
att polismyndigheten skulle komma att kontaktas om han valde att återigen
uppsöka enheten. Jag delar Migrationsverkets uppfattning att detta kunde ha
tydliggjorts för honom när han uppsökte enheten den 17 april 2001 och godtar
verkets förklaring att den bristande handläggningen i detta avseende varit att
hänföra till den brist på rutiner som fanns vid detta tillfälle.

Jag stannar vid detta och med konstaterandet att Migrationsverket utarbetat
anvisningar och rutiner för handläggning av situationer av denna art.
