# Kritik mot Gotlands tingsrätt för att inte ha uppmärksammat en fråga om åtalspreskription

JO 2022-02-24 dnr 1685-2020

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                    Sid
                                                                         2022-02-24              1685-2020             1 (4)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Gotlands tingsrätt för att inte ha uppmärksammat en fråga
                        om åtalspreskription


                          Beslutet i korthet: En åklagare väckte åtal för brott som skulle preskriberas en dryg
                          månad senare. Trots det utfärdades inte stämning utan dröjsmål och tingsrätten
                          skickade stämning och kallelse till den tilltalade i ett vanligt brev med delgivnings-
                          kvitto. JO kritiserar tingsrätten för sin inledande hantering av stämningsansökan och
                          för att försöken att delge den tilltalade fortsatte efter att brotten preskriberats.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 27 februari 2020 framförde AA klagomål
                        mot Gotlands tingsrätt och uppgav i huvudsak följande.

                        Hon utsattes under nyårsafton 2017 för brott och fick under hösten 2019 uppgift
                        om att förhandling i saken skulle äga rum i februari 2020. Tiden efter
                        brottstillfället hade varit mycket påfrestande för henne och hon såg fram emot
                        att saken snart skulle vara avgjord. På förhandlingsdagen informerades hon av
                        åklagaren, fem minuter innan målet skulle ropas på, om att förhandlingen skulle
                        ställas in på grund av preskription. Ingen från tingsrätten talade med henne eller
                        förklarade det inträffade. Dagen efter fick hon en kopia av tingsrättens beslut att
                        skriva av målet.

## Utredning

Handlingar i tingsrättens mål B 1381-17 begärdes in och granskades.

                        I en remiss den 31 augusti 2020 uppmanade JO tingsrätten att lämna
                        upplysningar om och yttra sig över det som AA hade fört fram i sin anmälan.
                        Tingsrätten skulle särskilt beröra bl.a. frågorna om tiden för utfärdandet av
                        stämning och det valda delgivningssättet.

                        Tingsrätten (lagmannen BB) gav in ett remissvar med följande innehåll:

                                Målet inleddes hos tingsrätten den 2 januari 2018 med en framställan om
                                förordnande av offentlig försvarare. Stämningsansökan kom in torsdagen den 21
                                november 2019. Dessförinnan hade åklagaren vid ett flertal tillfällen tillfrågats
                                av tingsrätten om målets status.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                     Dnr 1685-2020        Sid 2 (4)




När stämningsansökan kom in handlades målet av dåvarande lagmannen CC som
tisdagen den 26 november 2019 beslutade bl.a. om att stämning med kallelse till
huvudförhandling skulle utfärdas och att yttrande från frivården skulle inhämtas.
Detta noterades på ett åtgärdsblad som finns i akten. Stämning med kallelse
skickades i vanligt brev med delgivningskvitto till den tilltalade på dennes
folkbokföringsadress tisdagen den 3 december 2019. Eftersom delgivningskvitto
inte kom in har man skickat påminnelser med vanlig post den 16 december och
den 27 december 2020 [rätteligen 2019, JO:s anm.]. Det framgår inte att
tingsrätten försökt nå den tilltalade på annat sätt, t.ex. per telefon, för att få en
bekräftelse på att han hade fått del av handlingarna. Den 3 januari 2020 uppdrogs
åt stämningsman att delge den tilltalade. Innan stämningsmannen hunnit delge
den tilltalade kom delgivningskvitto in till tingsrätten, med delgivningsdatum
den 3 januari 2020.
De åtalade gärningarna hände den 31 december 2017. Med hänsyn till
straffskalan för de åtalade gärningarna inträdde preskription den 1 januari 2020.
CC har uppgett att målet handlagts enligt gängse rutiner. När
huvudförhandlingen hade ropats på påpekade den tjänstgörande åklagaren (som
var en annan åklagare än den som upprättat stämningsansökan) att preskription
hade inträtt. Detta hade inte uppmärksammats tidigare. Det har nu gått en tid
sedan händelsen men enligt CCs minnesbild tog han med målsägandebiträdet
upp frågan om följden för det enskilda anspråket av att brottmålet skulle skrivas
av på grund av preskription. Tingsrätten avkunnade sedan beslutet om att skriva
av målet. Mer än så kunde han inte erinra sig nu.
Tingsrätten har ett internt rutindokument ”Beredning av brottmål” som
upprättades den 24 juni 2019. I dokumentet anges bl.a. att vid kontroll av
stämningsansökan ska den som handlägger målet alltid börja med att kontrollera
bl.a. preskription. Så här uttrycks det i dokumentet: ”Preskription (35 kap.
brottsbalken”), Huvudregel: Tidsfristen styrs av brottets straffskala. Det är
datumet för brottet som är utgångspunkten, om inte tilltalad/misstänkt delgetts
stämning eller häktats.” I dokumentet finns också ett avsnitt om delgivning där
det redogörs för två former för delgivning av stämningsansökan: delgivning med
delgivningskvitto och förenklad delgivning. Rutindokumentet har reviderats i
februari 2020 men inte i de nämnda delarna.
Tingsrättens bedömningar:
– Det borde ha uppmärksammats när stämningsansökan kom in att det var kort
tid kvar till preskription. Det finns ingen notering i akten om att det gjorts. Det
finns inte heller någon notering i stämningsansökan om att preskription var nära
förestående. Sådana och andra påpekanden från åklagaren i handläggningsfrågor
är till stor nytta för tingsrätten vid beredningen av ett mål.
– Att det var kort tid kvar till preskription borde ha lett till att stämning utfärdats
skyndsamt.
– Särskilda åtgärder för att säkerställa delgivning borde ha vidtagits, t.ex. genom
att söka den tilltalade per telefon när delgivningskvitto inte kom in eller att
skicka stämningen med stämningsman tidigare.
– Tingsrätten kommer att uppdatera sitt rutindokument med en tydlig anvisning
om att risken för preskription ska uppmärksammas särskilt, inte minst när det
gäller brott med lägre straffskala. Sådan risk ska leda till skyndsam handläggning
med utfärdande av stämning. Vidare ska tydliggöras att särskilda åtgärder ska
vidtas för att säkerställa delgivning i sådana fall. Dessa anvisningar har redan
tagits upp vid möten med all personal på tingsrätten.
– Det hade varit gott bemötande om någon från tingsrätten hade upplyst
målsäganden om och förklarat det inträffade för henne på dagen för
huvudförhandlingen.
– Tingsrätten beklagar det inträffade.
                                                                    Dnr 1685-2020       Sid 3 (4)




AA kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering m.m.
I 35 kap. 1 § brottsbalken, BrB, finns bestämmelser om s.k. åtalspreskription.
Regleringen innebär att påföljd inte får dömas ut för ett brott när det har gått en
viss tid efter brottet. Om den misstänkte häktas eller delges åtal för brottet sker
ett preskriptionsavbrott och preskriptionstiden upphör därmed att löpa. När det
som i detta fall är fråga om brott med som högst ett års fängelse i straffskalan
inträder preskription två år efter gärningstillfället (35 kap. 1 § första stycket 1
BrB).

När ett åtal väcks ska tingsrätten granska att stämningsansökan uppfyller de
formella kraven och annars förelägga åklagaren om komplettering. Om det
föreligger ett rättegångshinder ska ansökan avvisas. (Se bl.a. 45 kap. 4 och 8 §§
rättegångsbalken, RB.) Som Gotlands tingsrätt framhållit bör även preskrip-
tionsfrågan uppmärksammas vid den inledande kontrollen. Det kan dock
noteras att ett preskriberat brott inte ska avvisas utan lämnas utan bifall. De
inledande åtgärderna bör enligt min mening vidtas snarast, i allmänhet i
anslutning till att stämningsansökan kommer in till rätten. Det är av vikt att en
tingsrätt har fungerande rutiner för dessa kontroller (se t.ex. JO:s beslut den 9
september 2021, dnr 8574-2020 och 1494-2021).

Om en stämningsansökan inte avvisas ska rätten utfärda stämning på den
tilltalade att svara på åtalet (45 kap. 9 § RB). Det har inte angetts någon tidsfrist
för att göra detta, men bestämmelsen förutsätter att stämning utfärdas utan
dröjsmål. JO har tidigare uttalat att anstånd med utfärdande av stämning i upp
till ett par veckor efter det att stämningsansökan kommit in till rätten kan vara
befogat om det är påkallat av mer praktiskt betonade skäl, t.ex. därför att
kallelse till huvudförhandlingen ska ske i stämningen och en tingsdag är under
planering. Om det inte finns några sådana skäl bör däremot stämning utfärdas
utan dröjsmål, eftersom vissa rättsverkningar – däribland frågan om
preskription – är knutna till den tidpunkt då den tilltalade delges stämning. (Se
bl.a. JO 1989/90 s. 30, dnr 2855-1987, JO 2007/08 s. 53, dnr 238-2006, och
protokoll från JO:s inspektion av Södertörns tingsrätt den 14–16 december
2015, dnr 6685-2015.)

Enligt 7 § delgivningslagen (2010:1932) ska den myndighet som handlägger ett
mål eller ett ärende se till att delgivning sker. Myndighetens ansvar för
delgivning innefattar även valet av delgivningssätt. Delgivningssätt ska enligt
4 § första stycket delgivningslagen väljas med utgångspunkt från att det ska
vara ändamålsenligt med hänsyn till handlingens innehåll och omfattning och
medföra så lite kostnader och besvär som möjligt. I detta ligger att myndigheten
ska göra en proportionalitetsbedömning och använda det sätt som bedöms vara
effektivt i det enskilda fallet utan att i onödan orsaka kostnader eller andra
negativa konsekvenser (prop. 2009/10:237 s. 231). Vid all delgivning gäller att
                                                                   Dnr 1685-2020       Sid 4 (4)




den inte får ske på ett sätt som är olämpligt med hänsyn till omständigheterna i
delgivningsärendet, se 4 § andra stycket. De närmare övervägandena beror på
vilket delgivningssätt som är aktuellt att använda i det enskilda fallet. I fråga om
stämningsmannadelgivning innebär bestämmelsen att det alternativet inte ska
användas i onödan med hänsyn till bl.a. mottagarens integritet och kostnaderna
för myndigheten. Det finns inte något krav på att stämningsmannadelgivning
ska ha föregåtts av något försök med annat delgivningssätt. När ett ärende t.ex.
är särskilt brådskande kan stämningsmannadelgivning användas direkt (a.a.
s. 171).

Bedömning
I likhet med tingsrätten anser jag att den ansvarige domaren borde ha
uppmärksammat risken för preskription redan när stämningsansökan kom in till
rätten och då vidtagit särskilda åtgärder för att säkerställa att den tilltalade
delgavs stämning. En fördröjning med åtta arbetsdagar för att utfärda stämning
kan, mot bakgrund av den risk för preskription som fanns i detta fall, inte anses
uppfylla kravet på att stämning ska utfärdas utan dröjsmål. Det finns anledning
att ännu en gång inskärpa vikten av att behovet av brådskande åtgärder upp-
märksammas tidigt vid den inledande kontrollen av ett mål. Jag välkomnar att
tingsrätten kommer att förtydliga sina rutiner i detta avseende.

Det är vidare anmärkningsvärt att tingsrätten vid beslutet om stämningsmanna-
delgivning inte noterade att preskription inträtt och inte gjorde det på förhand-
lingsdagen heller. Rätten har en skyldighet att självmant beakta reglerna om
preskription, och det är därför en grundläggande åtgärd för den ansvarige
domaren att förvissa sig om att ett åtal inte avser ett preskriberat brott. Utöver
att det kan vara besvärligt att behöva inställa sig vid en domstol i onödan kan
givetvis hela den rättsliga processen uppfattas som betungande för den som på
något sätt är inblandad i den. Var och en som har en roll i en rättegång har
därför ett befogat intresse av att genast underrättas när saken inte längre rör dem
eller när det av någon annan anledning inte längre finns förutsättningar att pröva
den.

Sammanfattningsvis ska tingsrätten och dåvarande lagmannen CC kritiseras för
sin inledande hantering av stämningsansökan liksom för beslutet att ge en
stämningsman i uppdrag att delge den tilltalade trots att gärningen vid det laget
var preskriberad. Vidare borde CC under alla förhållanden ha uppmärksammat
att preskription inträtt inför huvudförhandlingen i målet och kontaktat parterna
om detta förhållande.

Vad som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till några
ytterligare åtgärder eller uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.
