# Vård- och äldreomsorgsnämnden i Alingsås kommun får kritik för att ett beslut om rätt till personlig assistans enligt LSS tidsbegränsades i avvaktan på ett beslut från Försäkringskassan i ett ärende där om assistansersättning

JO 2019-05-23 dnr 1696-2018

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                    Sid
                                                                          2019-05-23               1696-2018             1 (6)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Vård- och äldreomsorgsnämnden i Alingsås kommun får kritik för att
                        ett beslut om rätt till personlig assistans enligt LSS tidsbegränsades i
                        avvaktan på ett beslut från Försäkringskassan i ett ärende där om
                        assistansersättning


                          Beslutet i korthet: Ett beslut om rätt till personlig assistans enligt lagen om stöd och
                          service till vissa funktionshindrade, LSS, tidsbegränsades bl.a. i avvaktan på att
                          Försäkringskassan eventuellt skulle bevilja assistansersättning efter en begäran om
                          omprövning.
                          I tidigare beslut har JO ifrågasatt en ordning där beslut om insatser enligt LSS alltid
                          tidsbegränsas. JO tillägger nu att om nämnden anser att det är nödvändigt att
                          tidsbegränsa ett beslut om rätt till en insats enligt LSS, så är det viktigt att beslutets
                          giltighetstid anges tydligt. På så sätt ges den enskilde förutsättningar att komma in
                          med en ny ansökan om fortsatt insats i god tid innan beslutet löper ut. Om nämnden
                          låter tidpunkten för Försäkringskassans avgörande i saken styra beslutets giltighetstid
                          innebär det att insatsen kan upphöra eller förändras till det sämre utan att nämnden
                          gör en självständig bedömning av om den enskilde har behov av insatsen även
                          fortsättningsvis. En sådan ordning är inte förenlig med grundläggande krav på
                          förutsägbarhet. Ett beslut som rör en enskilds rätt till personlig assistans enligt LSS
                          bör enligt JO därför inte tidsbegränsas på så sätt att det gäller fram till dess att
                          Försäkringskassan fattar beslut i den enskildes ärende om assistansersättning.
                          Frågan om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun när det gäller personlig
                          assistans har diskuterats i betänkandet Översyn av insatser enligt LSS och
                          assistansersättningen (SOU 2018:88). Om det delade huvudmannaskapet mellan en
                          kommun och staten för insatsen personlig assistans ska kvarstå finns det enligt JO
                          anledning att i det fortsatta lagstiftningsarbetet överväga behovet av en reglering i
                          fråga om hur kommunens och Försäkringskassans prövningar ska förhålla sig till
                          varandra. En kopia av beslutet skickas därför till Socialdepartementet för kännedom.

## Bakgrund

AA ansökte hos Vård- och äldreomsorgsnämnden i Alingsås kommun om
                        biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för
                        sådan assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
                        funktionshindrade, LSS. Vård- och äldreomsorgsnämnden beviljade AA:s
                        ansökan med ett visst antal timmar per vecka under en angiven tidsperiod.
                        Beslutet var förenat med ett förbehåll om att det kunde komma att omprövas vid


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 1696-2018         Sid 2 (6)




ändrade förhållanden. I beslutet angav nämnden vidare att beslutet
tidsbegränsas i avvaktan på om ”Försäkringskassan beviljar assistansersättning
efter begäran om omprövning, alternativt överklagan till högre instans”.

Anmälan
I egenskap av ombud för AA klagade BB på Vård- och äldreomsorgsnämnden i
Alingsås kommun. Hon uppgav bl.a. att beslutets giltighetstid hade gjorts
avhängig ett avgörande från Försäkringskassan. Hon ifrågasatte bl.a. om
tidsbegränsningen var lämplig och om ett beslut bör innehålla flera olika
tidsbegränsningar.

Utredning
JO begärde att vård- och äldreomsorgsnämnden skulle yttra sig över det som
BB hade anfört i sin anmälan.

I ett yttrande anförde vård- och äldreomsorgsnämnden bl.a. följande:

      BB Humana Assistans AB har enligt handling daterad 2018-03-03 anmält
      Socialnämndens arbetsutskott Alingsås kommun till Justitieombudsmannen.
      Anmälan avser huvudsakligen om tidsbegränsningar överhuvudtaget bör
      användas vid insatser enligt LSS och om de omprövningsförbehåll som har angetts i
      beslut daterat 2017-11-28 av Socialnämndens arbetsutskott är korrekt. Följande
      omprövningsförbehåll ifrågasätts, ”Beslutet tidsbegränsas i avvaktan på om
      Försäkringskassan beviljar assistansersättning efter begäran om omprövning,
      alternativt överklagan till högre instans” samt ”Beslutet grundar sig på en
      bedömning av nuvarande förhållanden. Om dessa ändras kan beslutet komma att
      omprövas”.
      –––

      Redogörelse för handläggningen i AA:s ärende och myndighetens bedömning av denna.
      Kommunen gör alltid sin egen bedömning, utifrån att kommun och
      Försäkringskassa är två separata myndigheter.
      Av beslut daterat 2017-11-28 är AA sedan 2017-12-01 beviljad biträde av
      personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans
      enligt 9 § 2, lag om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS).
      Den omfattning som initialt beviljades var 106 timmar och 5 minuter per vecka.
      Beslutet tidsbegränsades till 2019-11-30 med ovan omprövningsförbehåll.
      2018-04-09 fattades ett nytt beslut med anledning av att AA:s behov hade
      förändrats. Den omfattning som beviljades var 123 timmar och 55 minuter per
      vecka, enligt begäran. Även detta beslut tidsbegränsades och avsåg perioden
      2018-04-09 till och med 2020-04-30. Beslutet ersatte tidigare beslut daterat
      2017-11-28.
      I detta beslut lades formuleringen med möjlighet till förlängning till, för att
      förtydliga för den enskilde att insatsen skulle fortsätta. De omprövningsförbehåll
      som användes vid detta beslut var enligt följande, ”Beslutet grundar sig på en
      bedömning av nuvarande förhållanden. Om dessa ändras kan beslutet komma att
      omprövas” samt ”Beslutet upphör att gälla om AA beviljas assistansersättning från
      Försäkringskassan under ovanstående beslutsperiod”.
      2018-07-26 fattades ett nytt beslut utifrån att AA:s behov ytterligare hade
      förändrats. AA beviljades 2018-07-26 en utökning med 11 timmar och 43
      minuter per vecka, vilket sammantaget innebär att AA totalt är beviljad 135
                                                                          Dnr 1696-2018        Sid 3 (6)




      timmar och 38 minuter under perioden 2018-07-26–2020-04-30. Beslutet ersatte
      tidigare beslut daterat 2018-04-09. Följande omprövningsförbehåll användes
      ”Beslutet grundar sig på en bedömning av nuvarande förhållanden. Om dessa
      ändras kan beslutet komma att omprövas”.
      Vård och äldreomsorgsnämndens hållning är att inte regelmässigt tidsbegränsa
      alla insatser utan i varje enskilt fall överväga om det är nödvändigt.
      –––

## Bedömning

Vård och äldreomsorgsnämnden anser att de omprövningsförbehåll som använts
      initialt var olyckliga, intentionen har dock aldrig varit att insatsen plötsligt skall
      upphöra och skapa en otrygghet för den enskilde.
      Omprövningsförbehållen har justerats efterhand. Den formulering som Vård och
      äldreomsorgsnämnden har uppmärksammat genom JO är följande ”Beslutet
      omprövas vid väsentligen förändrade förhållanden”. Denna formulering kommer
      att användas framåt.
      AA:s beslut om insatsen personlig assistans har varit och är i nuläget
      tidsbegränsat. I takt med att AA:s behov har förändrats har beslutet prövats om
      inom aktuell tidsbegränsning. De förändrade behoven har tillgodosetts genom en
      utökning av insatsen. Denna handläggning borde innebära att AA inte behövt
      känna någon osäkerhet kring varaktigheten. Vård och äldreomsorgsnämnden
      kommer som tidigare att fatta ett nytt beslut i god tid innan beslutet löper ut för
      AA:s räkning, så att det inte uppstår någon rättsosäkerhet.
BB kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering
I LSS finns bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service till
vissa personer med funktionsnedsättning. I 1 § LSS anges vilka personer, den
s.k. personkretsen, som kan ha rätt till insatser enligt lagen.

Personer som omfattas av lagens personkrets har rätt till insatser i form av
särskilt stöd och särskild service för sådana insatser som anges i lagen, om de
behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på
något annat sätt. Den enskilde ska genom insatserna tillförsäkras goda
levnadsvillkor. Insatserna ska vara varaktiga och samordnade. De ska anpassas
till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga
för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett
självständigt liv (7 § LSS). I lagens förarbeten framhölls särskilt principen om
kontinuitet, som innebär att den enskilde eller hans eller hennes familj ska
kunna känna säkerhet i att stödet inte plötsligt upphör eller förändras (prop.
1992/93:159 s. 45).

En av insatserna enligt LSS är biträde av personlig assistent eller ekonomiskt
stöd till skäliga kostnader för sådan assistans. Kommunen ansvarar för insatsen
till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt
51 kap. socialförsäkringsbalken, SFB (2 § och 9 § 2 LSS).

Den som omfattas av personkretsen enligt LSS och behöver personlig assistans
för sina grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka
                                                                     Dnr 1696-2018        Sid 4 (6)




kan få assistansersättning från Försäkringskassan för kostnader för sådan
assistans (51 kap. 2 och 3 §§ SFB). Frågor om assistansersättning prövas av
Försäkringskassan. Kommunen svarar för kostnaden för de första
20 assistanstimmarna per vecka (51 kap. 22 § SFB). Ansvaret för insatsen
personlig assistans är alltså delat mellan kommunerna och staten. Kommunen
ska enligt 15 § LSS anmäla till Försäkringskassan när någon som har ansökt om
biträde av personlig assistans enligt 9 § 2 LSS kan antas ha rätt till
assistansersättning enligt SFB.

Bedömning
JO har i tidigare beslut (se bl.a. JO 2018/19 s. 577, dnr 589-2016) ifrågasatt en
ordning där beslut om insatser enligt LSS alltid tidsbegränsas. Jag finner inte
anledning att här kommentera den saken ytterligare. Min granskning är inriktad
på om det är lämpligt att ett beslut om rätt till biträde av personlig assistent eller
ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans tidsbegränsas på ett
sätt som innebär att beslutet upphör att gälla i samband med att
Försäkringskassan fattar ett beslut om den enskildes rätt till assistansersättning.

Det är kommunen som har det yttersta ansvaret för att alla som omfattas av
lagens personkrets och som behöver personlig assistans får sådan hjälp. Om
kommunen bedömer att den enskildes behov av assistans är större än vad
Försäkringskassan har beslutat att ge assistansersättning för har kommunen
därför ett ansvar att både tillhandahålla assistansen och att finansiera den (prop.
1992/93:159 s. 177).

Om en enskild som tillhör personkretsen i LSS ansöker hos kommunen om
biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan insats enligt LSS
är kommunen skyldig att pröva om den enskilde har rätt till insatsen och i
förekommande fall bevilja insatsen i den utsträckning som krävs för att han
eller hon ska vara tillförsäkrad goda levnadsvillkor. Det gäller även om den
enskilde har ansökt om assistansersättning hos Försäkringskassan. Nämnden får
inte vänta med sin bedömning i avvaktan på vad Försäkringskassan kommer
fram till i sitt ärende, utan måste självständigt ta ställning till om den enskilde
tillhör personkretsen i LSS och vilket behov av insatsen som han eller hon i så
fall har. Att myndigheten gör en självständig bedömning är grundläggande för
all myndighetsutövning (jfr 12 kap. 2 § regeringsformen).

När det i ett beslut om personlig assistans anges att beslutet gäller en bestämd
tidsperiod så upphör beslutet att gälla när tidsperioden har löpt ut. Om nämnden
bedömer att det är nödvändigt att tidsbegränsa ett beslut om rätt till en insats
enligt LSS, så är det viktigt att beslutets giltighetstid anges tydligt. På så sätt ges
den enskilde förutsättningar att komma in med en ny ansökan om fortsatt insats
i god tid innan beslutet löper ut.

I det aktuella fallet hade beslutet bl.a. tidsbegränsats ”i avvaktan på om
Försäkringskassan beviljar assistansersättning efter begäran om omprövning,
                                                                    Dnr 1696-2018       Sid 5 (6)




alternativt överklagan till högre instans”. Enligt min uppfattning innebar
begränsningen att nämndens beslut skulle komma att upphöra i samma stund
som Försäkringskassan (eller en domstol) beviljade assistansersättning. Så som
beslutet är formulerat kan det inte uppfattas på något annat sätt än att beslutet
skulle komma att upphöra även om den enskilde skulle beviljas
assistansersättning motsvarande ett lägre antal timmar än vad nämnden beslutat
om.

LSS är en rättighetslag för personer med varaktiga funktionsnedsättningar som
har omfattande behov av stöd och service. Målet är att den enskilde ska få
möjlighet att leva som andra. Insatserna ska präglas av trygghet och
förutsägbarhet för den som är i behov av stöd och service enligt lagen. Om
nämnden låter tidpunkten för Försäkringskassans avgörande i saken styra
beslutets giltighetstid innebär det att insatsen kan upphöra eller förändras till det
sämre utan någon närmare förvarning och utan att nämnden gör en självständig
bedömning av om den enskilde har behov av insatsen även fortsättningsvis. En
sådan ordning är inte förenlig med grundläggande krav på förutsägbarhet. Ett
beslut som rör en enskilds rätt till personlig assistans enligt LSS bör enligt min
mening därför inte tidsbegränsas på så sätt att det bara gäller fram till dess att
Försäkringskassan fattar beslut i den enskildes ärende om assistansersättning.
Inte heller bör det förekomma att beslutet tidsbegränsas på så sätt att det gäller
fram till dess att Försäkringskassan beviljar assistansersättning.

I likhet med vad JO tidigare har uttalat finns det goda skäl för kommunen att –
snarare än att begränsa beslutets giltighetstid – förse beslutet med ett förbehåll
om att det ska omprövas t.ex. vid väsentligt ändrade förhållanden (jfr 37 § andra
stycket 1 förvaltningslagen [2017:900]). En sådan formulering omfattar enligt
min mening även den situationen då Försäkringskassan sedermera beviljar
assistansersättning. I den mån det i andra fall finns förutsättningar för nämnden
att ompröva beslutet efter det att Försäkringskassan har fattat ett beslut i en
fråga om assistansersättning får övervägas i varje enskilt fall. Om beslutet
förses med ett omprövningsförbehåll i stället för en tidsbegränsning kommer
inte nämndens beslut per automatik att upphöra när Försäkringskassan har fattat
sitt beslut, och nämnden kan, som sig bör, göra en självständig bedömning av
det fortsatta behovet av personlig assistans.

Avslutningsvis finner jag att nämnden förtjänar kritik för att beslutet om rätt till
personlig assistans tidsbegränsades i avvaktan på Försäkringskassans beslut i
ärendet om assistansersättning.

Ansvarsfördelningen för personlig assistans mellan en kommun och
staten
Det delade huvudmannaskapet för personlig assistans innebär inte sällan att
både kommunen och Försäkringskassan utreder och beslutar i fråga om samma
behov när en person ansöker om assistansersättning. Den enskildes rätt till
insatsen prövas därmed i två parallella processer där hans eller hennes rätt till
                                                                   Dnr 1696-2018      Sid 6 (6)




insatsen eller omfattningen av rätten till insatsen kan bedömas olika. Frågan om
ansvarsfördelningen mellan stat och kommun när det gäller insatsen personlig
assistans enligt LSS diskuteras i betänkandet Översyn av insatser enligt LSS
och assistansersättningen (SOU 2018:88). I utredningen föreslås bl.a. att staten
ska ha hela ansvaret för insatsen personlig assistans. Om det delade
huvudmannaskapet fortfarande ska gälla finns det anledning att i det fortsatta
lagstiftningsarbetet överväga behovet av en reglering i fråga om hur
kommunens och Försäkringskassans prövningar ska förhålla sig till varandra.
Jag finner därför anledning att skicka en kopia av detta beslut till
Regeringskansliet (Socialdepartementet) för kännedom.

Övrigt
Det som BB i övrigt har anfört ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Jag har denna dag även fattat ett beslut i JO:s ärende med dnr 2209-2018 som
rör frågan om det är lämpligt att ett beslut om personlig assistans tidsbegränsas
på ett sätt som innebär att beslutet upphör att gälla i samband med att
Försäkringskassan fattar ett beslut om den enskildes rätt till assistansersättning.

Ärendet avslutas.
