# Försäkringskassas dröjsmål med omprövning av beslut om indragning av sjukpenning. Även fråga om underlåtenhet att fatta beslut med anledning av inkomna läkarintyg

JO 2001-01-31 dnr 1699-2000

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                     Sid
                                                                           2001-01-31            1699-2000              1 (4)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Försäkringskassas dröjsmål med omprövning av beslut om indragning
                        av sjukpenning. Även fråga om underlåtenhet att fatta beslut med
                        anledning av inkomna läkarintyg


                        I ett beslut den 31 januari 2001 anförde JO Pennlöv följande.

## Anmälan

AA klagade, i en anmälan som kom in till JO den 5 maj 2000, på kassans
                        handläggning av hennes sjukpenningärende. Hon anförde att kassan, trots att
                        läkarintyg hade lämnats i rätt ordning, inte hade betalat ut sjukpenning sedan den
                        12 december 1997. Till anmälan bifogade AA kopior av ett antal handlingar med
                        anknytning till ärendet.

## Utredning

Akten i ärendet inhämtades och granskades. Vid denna granskning framkom bl.a.
                        följande. Försäkringskassan hade den 12 december 1997 beslutat att inte betala ut
                        någon sjukpenning för AA:s sjukfall med anmälningsdatum den 5 november 1997.
                        Vidare framgick att AA efter beslutet den 12 december 1997 hade skickat in ett
                        stort antal nya läkarintyg i vilka angavs att hon på grund av sjukdom helt saknade
                        arbetsförmåga. Läkarintygen omfattade tiden mellan den 15 december 1997 och
                        den 31 maj 2000. Såvitt framgick hade kassan, förutom att vid tre tillfällen hänvisa
                        till beslutet den 12 december 1997, inte vidtagit några åtgärder med anledning av
                        de nyinkomna läkarintygen.

                        Mot bakgrund av det som hade framkommit vid granskningen av akten
                        remitterades ärendet till kassan som anmodades att göra en utredning och yttra sig
                        över vad som hade anförts i anmälan. Kassan anmodades därvid att särskilt yttra
                        sig över de åtgärder kassan, på grund av nyinkomna läkarintyg, vidtagit efter
                        beslutet den 12 december 1997.

                        I remissvaret hänvisade kassan (vikarierande direktören BB) inledningsvis till ett
                        yttrande från lokalkontoret Kalix och anförde därefter följande.

                                  I likhet med kontoret i Kalix anser kassan att handläggningen av detta ärende är
                                  oacceptabel. Den kritik som ligger i AA:s skrivelse är således berättigad. Den 12
                                  december 1997 beslutade kassan att AA inte hade rätt till sjukpenning. Därefter har



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                        Dnr 1699-2000     Sid 2 (4)



      AA under tiden den 18 december 1997 till den 1 mars 2000 gett in tretton särskilda
      läkarutlåtanden/medicinska underlag. Vid tre tillfällen har detta föranlett kontoret att
      skriftligen meddela AA att hon inte har rätt till sjukpenning, med hänvisning till
      beslutet den 12 december 1997. Skrivelserna har alla saknat fullföljdshänvisning.
      Försäkringskassan borde ha uppfattat inkomna särskilda läkarutlåtanden/medicinska
      underlag som ny sjukanmälan och tagit ställning till sjukpenningrätten genom att
      fatta formella beslut med fullföljdshänvisning. Den 27 januari 1998 begär AA
      omprövning av kassans beslut den 12 december 1997. Denna begäran har inte
      handlagts. Begäran om omprövning kommer nu att beslutas vid
      socialförsäkringsnämndens sammanträde den 28 juni 2000. Handläggningstiden –
      över två år – är oacceptabel, även med beaktande av att AA begärt och fått anstånd
      med att komplettera sina synpunkter till den 27 maj 1998. Försäkringskassan noterar
      att det saknas förklaring till den utdragna handläggningstiden.
      Sammantaget anser kassan att det är brister i handläggningen av det enskilda ärendet
      som förorsakat den nu uppkomna situationen. Kontoret har också vidtagit åtgärder
      för att undvika ett upprepande.
Lokalkontoret Kalix (kontorschefen CC) anförde vad gällde den utbildning som
kassan hade genomfört följande.

      Under fjärde kvartalet 1999 har alla anställda vid lokalkontoret genomgått
      utbildning med hänvisning till Riksförsäkringsverkets vägledning 1999
      ”Försäkringskassorna och förvaltningslagen”. Utbildningen genomfördes med
      utgångspunkt av situationer som den anställde möter i sitt dagliga arbete. Vi
      aktualiserar också kontinuerligt vikten med en omsorgsfull journalföring och
      handläggningsordning i syfte att besluten till våra försäkrade skall vara av god
      kvalitet.
Den 7 juli 2000 inkom kassan med en komplettering av remissvaret till JO. Av
denna framgår att socialförsäkringsnämnden vid sitt sammanträde den 28 juni 2000
omprövat kassans beslut den 12 december 1997.

AA kommenterade i skrivelser med därtill hörande bilagor, som kom in till JO den
19 juli och den 21 september 2000, remissvaret samt anförde bl.a. följande. Hon
kan inte godkänna försäkringskassans omprövningsbeslut. Hon har inte erhållit
socialförsäkringsnämndens protokoll över sammanträdet.

Slutligen har jag den 17 januari 2001 inhämtat muntliga upplysningar från DD,
försäkringskassans lokalkontor i Kalix. Hon har uppgett följande. Vad hon kan se
har några beslut med anledning av de läkarintyg som AA skickat in efter den 12
december 1997 inte fattats.

Bedömning
Dröjsmål med att ompröva beslut om indragning av sjukpenning
Av utredningen framgår att AA inkom till försäkringskassan med sin begäran om
omprövning av beslutet den 12 december 1997 den 27 januari 1998. Samtidigt
begärde hon anstånd i fyra månader för att kunna inkomma med kompletteringar.
Försäkringskassan medgav AA anstånd till och med den 27 maj 1998.
Socialförsäkringsnämnden fattade sitt omprövningsbeslut först den 28 juni 2000.
Det tog således kassan i det närmaste två och ett halvt år att handlägga AA:s
begäran om omprövning. En så lång handläggningstid är helt oacceptabel, vilket
kassan också medgett. Några särskilda skäl till att handläggningen blev så utdragen
efter det att anståndstiden löpt ut har inte framkommit. Det inträffade tyder dock
                                                                        Dnr 1699-2000     Sid 3 (4)




enligt min mening på allvarliga brister i försäkringskassans bevakningsrutiner.
Försäkringskassan kan inte undgå allvarlig kritik för den utdragna handläggningen.

Jag vill också, innan jag lämnar denna fråga, mot bakgrund av att AA beviljades
anstånd i fyra månader med att inkomma med kompletteringar i omprövnings-
ärendet, erinra försäkringskassan om vad jag anfört tidigare (se JO:s
ämbetsberättelse 2000/01 s. 410 f.) gällande handläggningen av
omprövningsärenden. Jag anförde då följande.

      Jag har i ett stort antal tidigare beslut understrukit betydelsen av att
      försäkringskassorna fattar sina beslut om omprövning inom sex veckor. Att
      omprövning normalt borde kunna ske inom den tiden beror bl.a. på att behovet av
      ytterligare utredning torde vara begränsat. (– – –)
      –––
      Det är naurligtvis inget som hindrar att kassan – om tiden medger – inhämtar
      ytterligare utredning. För att överskrida sexveckorsfristen krävs dock särskilda skäl.
      Ett sådant skäl kan vara att uppgifter som den försäkrade lämnar i sin begäran om
      omprövning motiverar viss ytterligare utredning. Det kan röra sig om att den
      försäkrade begär att få komma in med nytt material, t.ex. ett nytt läkarintyg. Detta
      kan dock inte innebära att några längre överskridanden av tidsfristen kan tillåtas
       (– – –).
      Jag vill i detta sammanhang särskilt erinra om att försäkringskassans handläggning
      utgör ett led i en process som inte behöver vara avslutad i och med att kassan
      meddelar sitt omprövningsbeslut. Det är nämligen då – och först då – som den
      försäkrade får möjlighet att överklaga kassans beslut till länsrätten. Om en
      försäkringskassa dröjer för länge med sitt omprövningsbeslut kommer med andra
      ord den försäkrades rätt att få sin sak prövad i domstol att försenas i motsvarande
      mån.
      Sammanfattningsvis aktualiseras (– – –) en viktig fråga, nämligen
      försäkringskassans ansvar för att ett ärende drivs framåt och avslutas inom rimlig
      tid. Detta ansvar föreligger även då – som i detta fall – den försäkrade själv bidragit
      till att handläggningen blivit utdragen.
Underlåtenhet att fatta beslut med anledning av nyinkomna läkarintyg
Kassan har i remissvaret medgett att de tretton särskilda läkarintyg/medicinska
underlag som AA gett in mellan den 18 december 1997 och den 1 mars 2000 borde
ha uppfattats som nya sjukanmälningar och att kassan haft att ta ställning till
hennes rätt till sjukpenning genom att fatta formella beslut med fullföljds-
hänvisning. Jag instämmer helt i denna bedömning. Genom att inte pröva AA:s rätt
till sjukpenning mot bakgrund av läkarintygen har kassan i praktiken fattat ett för
den försäkrade negativt beslut och därefter underlåtit att underrätta henne om detta.
Försäkringskassan har härigenom fråntagit AA rätten att få indragningen av
sjukpenningen överprövad. Detta är fullständigt oacceptabelt. Kassan har anfört att
den vidtagit åtgärder för att förebygga ett upprepande. Oaktat detta kan
försäkringskassan inte heller i denna del undgå allvarlig kritik för sin bristfälliga
handläggning av ärendet.

Jag har, som nämnts ovan, den 17 januari 2001 från kassan muntligen inhämtat att
några beslut, såvitt kunnat bedömas, ännu inte har fattats av kassan med anledning
av de läkarintyg som AA sänt in till kassan efter den 12 december 1997. Detta är
enligt min mening häpnadsväckande, i synnerhet som kassan i remissvaret den 21
juni 2000 anfört att så borde ha skett. Jag utgår från att kassan omedelbart, om så
                                                                     Dnr 1699-2000    Sid 4 (4)




fortfarande inte har skett, påbörjar handläggningen i aktuellt avseende och vidtar
erforderliga åtgärder så att beslut gällande AA:s rätt till sjukpenning för den tid
läkarintygen omfattar kan fattas snarast. Jag emotser besked från kassan när så har
skett.

Övrigt
När det gäller AA:s klagomål mot försäkringskassans omprövningsbeslut vill jag
säga följande. JO:s huvuduppgift är att granska att myndigheter och andra som står
under JO:s tillsyn följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Syftet med
denna granskning är i första hand att undersöka om myndigheterna har handlat
enligt de regler för förfarandet som gäller för dem. JO kan inte ändra eller upphäva
ett beslut som en domstol eller en annan myndighet har fattat. Inte heller brukar JO
ta ställning till om ett beslut är riktigt i sak. JO tar upp en sådan fråga till utredning
bara, när ett beslut direkt strider mot en lag eller en förordning eller annars framstår
som uppenbart felaktigt. Den som är missnöjd med ett beslut av försäkringskassan
är hänvisad att begära överprövning av det i föreskriven ordning och i samband
därmed framföra sina synpunkter.

Vad AA anfört om att försäkringskassans omprövningsbeslut är felaktigt motiverar
mot bakgrund av det nu anförda ingen åtgärd från min sida.

AA har i skrivelsen till JO den 19 juli 2000 uppgett att hon inte erhållit protokoll
över socialförsäkringsnämndens möte. Det framgår inte om hon har framställt
någon begäran om detta till kassan. Hon bör i vart fall vända sig dit om hon
alltjämt vill ta del av protokollet.

I övrigt har det inte framkommit något som i denna del föranleder någon
kommentar från min sida.

Sammanfattningsvis kan sägas att kassans hantering av AA:s ärende varit så gravt
felaktig och bristfällig att det är med betydande tvekan jag underlåtit att inleda
förundersökning.
