# Fråga om inflödet av ljus i intagnas bostadsrum är tillräckligt

JO 2005-11-09 dnr 1699-2005

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                    Sid
                                                                           2005-11-09              1699-2005             1 (4)
Justitieombudsmannen
Ceclia Nordenfelt




                        Fråga om inflödet av ljus i intagnas bostadsrum är tillräckligt

## Bakgrund

Med anledning av en anmälan från en intagen i anstalten/häktet Visby om att
                        fönstren i de intagnas bostadsrum var förtäckta anförde dåvarande justitie-
                        ombudsmannen Anna-Karin Lundin i ett beslut den 17 mars 2004 (dnr 3061-
                        2003) bl.a. följande.
                                  Jag förutsätter att myndigheten – om så inte redan har skett – snarast vidtar de
                                  åtgärder som är nödvändiga för att det skall finnas ett tillräckligt inflöde av
                                  dagsljus i de intagnas bostadsrum och för att de intagna själva skall kunna
                                  reglera detta inflöde.
                        I en anmälan, som kom in till JO den 12 maj 2004, klagade en intagen på att
                        fönstren i de intagnas bostadsrum fortfarande var förtäckta på samma sätt som
                        tidigare (dnr 2027-2004). Med anledning av anmälan inhämtades den 18 maj

                        2004 uppgifter från Kriminalvårdsmyndigheten Visby om att nya insynsskydd
                        skulle sättas upp samtidigt som de gamla skulle tas bort. De nya skydden skulle
                        placeras ett par meter längre ut från fönstren. Enligt det byggföretag som
                        anlitats skulle arbetet utföras i augusti/september 2004. Mot bakgrund av
                        myndighetens uppgifter gjorde Anna-Karin Lundin bedömningen att det, i det
                        aktuella skedet, saknades anledning att vidta någon annan åtgärd än att
                        översända en kopia av den intagnes anmälan och JO:s beslut den 24 maj 2004
                        till kriminalvårdsmyndigheten för kännedom.

## Anmälan

Intagna i anstalten Visby klagade, i en anmälan som kom in till JO den 13 april
                        2005, på att Kriminalvårdsmyndigheten Visby fortfarande inte hade satt upp
                        nya insynsskydd.

## Utredning

Anmälan remitterades till Kriminalvårdsmyndigheten Visby för yttrande. I
                        remissvaret anförde kriminalvårdschefen AA följande.

                                  Kriminalvårdsmyndigheten Visby har mottagit begäran om yttrande angående de
                                  insatser som gjorts för att ge de intagna tillräckligt inflöde med dagsljus i
                                  bostadsrummen.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 1699-2005        Sid 2 (4)




      De intagna har under våren hävdat att de har för ljust i sina bostadsrum och
      begärt att få mörkläggningsgardiner då persiennerna inte anses tillräckligt
      mörkläggande. Nya gardiner har satts upp, vilket innebär att de intagna kan
      reglera dagsljuset när de vill ha mörkt i sina rum.
      Beträffande de omstridda insynsskydden som vetter mot polisens lokaler har
      kontakt tagits med polisen angående behovet att ta bort skydden helt eller delvis.
      I polisens lokaler finns bl.a. förhörsrum där misstänkta personer kan vistas.
      Polisens planering vid ombyggnation av lokalerna, var att kunna erbjuda rökpaus
      på innergården under längre förhör med den misstänkte, varför behov fanns av
      att innergården inte kunde ses från anstaltsfönstren. Innergården används inte
      längre för detta ändamål varför det enda som behöver skyddas är förhörs- och
      arbetsrummen i två plan.
      Kriminalvårdsmyndigheten i Visby har ett mycket gott samarbete med
      polismyndigheten i samma hus, med utbyte av tjänster i den dagliga
      verksamheten och önskar därför lösa denna fråga i samförstånd med
      polismyndighetens ledning.
      I samarbete med polisen har nu beslut tagits att ta bort de fyra översta lamellerna
      på insynsskyddet för att ge de intagna mera ljus i sitt uppehållsrum. Med denna
      åtgärd har vi tillmötesgått de intagnas begäran om mera ljus, samtidigt som vi
      kan tillgodose polisens behov av integritet.
      Av KVVFS 2005:2 framgår att den intagne själv ska kunna reglera inflödet av
      dagsljus. Enligt föreskriften finns inte föreskrivet vad ett acceptabelt dagsljus
      under anstaltsvistelse innebär. Det är kriminalvårdsmyndighetens uppfattning att
      de intagna med den vidtagna åtgärden nu har tillräckligt dagsljus i det uppehålls-
      rum som de vistas i dagtid när de inte deltar i sysselsättning av olika slag i andra
      lokaler. De intagna har också fått mörka gardiner för att kunna reglera dagsljuset
      i sina bostadsrum enligt de intagnas önskemål vid veckomöte mellan de intagna
      och personal.
      Skulle dessa åtgärder inte vara tillräckliga önskar vi besök av JO för att på plats
      få diskutera vilka övriga åtgärder kriminalvårdsmyndigheten bör vidta för att
      slutgiltigt lösa denna fråga.
De intagna gavs möjlighet att yttra sig över remissvaret.

Den 3 juni 2005 inkom ett yttrande från Polismyndigheten Gotland. Av detta
framgår följande.

      Det har kommit till Polismyndigheten Gotlands kännedom att intagna vid
      kriminalvården i Visby klagat på ljusinsläppet i bostadsrummen. En av orsakerna
      skulle vara de insynsskydd som satts upp för att intagna inte skall kunna se in i
      polisens arbetsrum och förhörsrum, där både misstänkta och polisanställd
      personal dagligen vistas.
      För att om möjligt försöka tillgodose de intagnas önskan utan att för den skull
      försvåra polisens arbete och kraftigt försämra polisens arbetsmiljö har polis-
      myndigheten gått med på att minska insynsskyddets omfång. Kriminalvården i
      Visby och polismyndigheten finner, att denna åtgärd väl tillgodosett de intagnas
      önskan om mer dagsljus i rummen.
Jag gjorde den 6 september 2005 en inspektion av Kriminalvårdsmyndigheten
Visby. Ställföreträdande kriminalvårdschefen BB redogjorde därvid för de
problem anstalten haft med insynsskydden. Av redogörelsen framgick bl.a.
följande.
      I samband med en ombyggnation för några år sedan uppkom frågan om hur man
      skulle lösa problemen med insyn mellan anstalten och polisen, som har sina
      lokaler på andra sidan av innergården. Eftersom polisens säkerhetstänkande
                                                                        Dnr 1699-2005        Sid 3 (4)




      ligger på en mycket hög nivå, uppstod problem. Ett flertal kontakter togs med
      bl.a. Kriminalvårdsstyrelsen för att finna en bra lösning. När insynsskydden
      sattes upp stod det dock klart att man hade misslyckats. Insynsskydden medförde
      att lokalerna blev mörka och att de intagna i princip inte fick något dagsljus.
      Myndigheten har därför tagit bort de tre översta lamellerna på insynsskydden,
      vilket har medfört att de intagna numera får in dagsljus och ser lite av himmelen.
      Kriminalvårdsstyrelsen har godkänt insynsskydden som de nu är utformade. Det
      är dock fortfarande inte någon bra lösning varken för de intagna eller ur
      arbetsmiljösynpunkt. Alternativa lösningar har diskuterats med polisen, bl.a.
      möjligheten att sätta upp s.k. spegelfilm på fönstren i anstalten och hos polisen. I
      avvaktan på en bra lösning har myndigheten försökt att kompensera de intagna
      med mer utevistelse.
Vid rundvandring i anstalten förevisades insynsskydden. För att bilda mig en
ordentlig uppfattning om problematiken kring dessa besökte jag även polis-
myndighetens lokaler.

I samband med rundvandringen framförde intagna på anstalten synpunkter på
insynsskydden. Enligt de intagna innebär insynsskydden att de nästan inte får in
något dagsljus, utan lever i ett ständigt dunkel. De framförde också klagomål
mot att endast tre och inte, som utlovats, fyra lameller hade tagits bort.

I en skrivelse, som kom in till JO den 18 oktober 2005, framfördes att polisen,
med anstaltsledningens goda minne, har satt upp ytterligare insynsskydd som
begränsar möjligheterna till dagsljus.

Muntliga uppgifter inhämtades från kriminalvårdschefen AA. Av dessa framgår
i huvudsak följande. Det som har hänt sedan JO:s inspektion är att de fasta
persiennerna i en intagens bostadsrum har monterats ned och ersatts av liknande
insynsskydd som de som sitter mot innergården mellan polisen och anstalten.
Den stora skillnaden är att det nya insynsskyddet bara är hälften så högt som de
övriga och ger möjlighet att se ut. Anledningen till åtgärden var att
polismyndigheten inte kunde acceptera att intagna kunde se ned på polisens
infart och de fordon som passerar. Enligt kriminalvårdsmyndighetens
uppfattning innebär åtgärden en förbättring för den intagne eftersom han
numera får in mer dagsljus samtidigt som han kan se ut.

Kriminalvårdsmyndigheten ingav den 1 november 2005 fotografier av det
nyligen uppsatta insynsskyddet.

I beslut den 9 november 2005 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Enligt 2 kap. 4 § Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för
verkställighet i anstalt, KVVFS 2005:2, skall en intagen själv kunna reglera
inflödet av dagsljus i sitt bostadsrum.

Bestämmelserna i Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter reglerar endast de
intagnas rätt att själva kunna reglera inflödet av dagsljus i sina bostadsrum.
Därutöver måste man mer allmänt beakta att de intagnas förhållanden i
                                                                  Dnr 1699-2005      Sid 4 (4)




anstalterna är drägliga. I detta sammanhang finns det anledning att hänvisa till
de internationella åtaganden som Sverige har gjort.

Av punkten 11 i Förenta nationernas resolution 1955 om standard minimiregler
för behandling av interner följer att fönstren i alla lokaler där intagna måste bo
eller arbeta skall vara så stora att de intagna kan läsa eller arbeta i dagsljus.
Motsvarande bestämmelse finns intagen i punkten 16 i Europarådets minister-
kommittés rekommendation 1987 om europeiska fängelseregler. Av denna
följer vidare att fönstren, med beaktande av säkerhetskrav, skall ha ett så
normalt utseende som möjligt i fråga om storlek, placering och konstruktion.

Vid rundvandring i anstalten Visby kunde jag konstatera att även de allmänna
utrymmena på gemensamhetsavdelningen låg åt det håll där insynsskydden är
anbringade. Detta fick till följd att hela avdelningen upplevdes som mörk och
instängd. Det dagsljus som trots insynsskydden kom in var begränsat.

Enligt min mening är de rådande förhållandena inte acceptabla. Kriminalvårds-
myndigheten bör därför så snart som möjligt vidta ytterligare åtgärder för att
öka inflödet av dagsljus. Hur detta i praktiken skall åstadkommas är inte något
som jag kan uttala mig om.
