# Kritik mot en polis för att han använde elchockvapen utan att våldsanvändningen var försvarlig

JO 2025-02-19 dnr 1702-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                 2025-02-19               1702-2024              Sid 1 (7)



Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                   Kritik mot en polis för att han använde elchockvapen utan att
                   våldsanvändningen var försvarlig


                    Beslutet i korthet: Med anledning av misstanke om ringa narkotikabrott togs en man
                    med till sjukhus för kroppsbesiktning genom blodprovstagning. På sjukhuset gjorde
                    mannen motstånd genom att bl.a. spänna armarna och vrida på kroppen. För att
                    blodprovet skulle kunna tas använde en polis sitt elchockvapen och gav mannen två
                    s.k. drivstötar.
                    JO anser att polisen hade rätt att använda visst våld för att genomföra provtagningen.
                    En drivstöt utgör dock ett betydande mått av våld och påföljden för ringa
                    narkotikabrott bestäms normalt endast till böter. JO konstaterar att
                    våldsanvändningen inte var proportionerlig och gick utöver vad som var tillåtet enligt
                    lag. JO kritiserar den polis som använde elchockvapnet.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 22 februari 2024 förde AA fram klagomål
                   mot Polismyndigheten. Han uppgav bl.a. att polisen använde sitt elchockvapen
                   på honom två gånger efter att ha eftersökt en person i hans hem.

## Utredning

Handlingar hämtades in från Polismyndigheten. Därefter begärde JO att
                   myndigheten skulle yttra sig över det som fördes fram i anmälan avseende
                   användandet av elchockvapen.

                   Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig i juni 2024. Myndigheten redogjorde
                   inledningsvis för bakgrunden och dokumentationen enligt i huvudsak följande.

                   I samband med en husrannsakan den 22 februari 2024 misstänktes AA för ringa
                   narkotikabrott, eget bruk. Han belades med handfängsel och togs med till
                   sjukhus för kroppsbesiktning.

                   Av en promemoria daterad den 22 februari 2024, upprättad av polisassistenten
                   CC, framgår bl.a. följande. Efter ankomst till sjukhuset togs handfängslet av för
                   att en sjuksköterska skulle kunna ta ett blodprov. AA började spänna med
                   armarna och vägrade ta av sig sin jacka. När patrullen, bestående av
                   polisassistenterna CC och DD, försökte att hjälpa honom av med jackan


    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm   Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                   E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                        Dnr 1702-2024        Sid 2 (7)




knäppte han händerna framför sig, spände armarna och vred på kroppen för att
försvåra för poliserna. De tog då tag i AA:s armar, men han försökte fortfarande
att spänna armarna och krångla dem ur patrullens grepp. CC fattade beslut om
att ge AA en drivstöt i höger lår för att han skulle avsluta sina försök att komma
ur greppet. AA svarade på drivstöten och slappnade av för en liten stund. När
patrullen hade tagit av AA:s jacka och tröja började han återigen spänna
armarna och överkroppen och bockades framåt. CC gav AA ytterligare en
drivstöt, denna gång i sätesmuskeln. AA slappnade av och lades framåt på
golvet för att patrullen skulle få kontroll över honom. Han vägrade att dra ut
armarna men när han förstod att det kunde komma ytterligare en drivstöt drog
han ut armen. Han sattes upp på britsen och blodprov kunde tas.

Av CC:s avrapportering om användningen av elchockvapnet, daterad den
26 februari 2024, framgår bl.a. följande. Två poliser var på plats vid
ingripandet. Det förelåg ingen misstanke om att AA var psykiskt instabil. Den
totala exponeringstiden med ström var 5–10 sekunder och användningen gav
avsedd effekt. Den upplevda grunden för användningen var laga befogenhet,
med våldsamt motstånd angivet som direkt anledning.

AA polisanmälde händelsen. En chefsåklagare vid Särskilda åklagarkammaren
beslutade att inte inleda förundersökning med motiveringen att det våld som
polisen använt för att genomföra tjänsteåtgärden framstod som försvarligt. En
begäran om omprövning ändrade inte det beslutet.

AA anmäldes för våldsamt motstånd.

Polismyndigheten redogjorde därefter för synpunkter från de berörda
befattningshavarna. Polisassistenten CC, som använde elchockvapnet mot AA,
uppgav bl.a. följande.

      Hela situationen utspelade sig på en akutmottagning. Det var mycket folk i
      rörelse aktuell dag och AA var vid tillfället misstänkt påverkad av en
      narkotikaklassad substans. Han var oförutsägbar samt pendlade i humöret och
      det bedömdes olämpligt att använda sig av OC-sprej inne på akutmottagningen
      där andra patienter fanns. Detta då det fanns risk att kontaminera dessa. AA var
      inte passiv vid det ifrågavarande tillfället och använde inte enbart sin kroppsvikt.
      […] Elchockvapnet användes utifrån misstanke om våldsamt motstånd, och det
      upplevda hotet om att ett våldsamt slagsmål skulle utbryta bedömdes som
      överhängande. Av det skälet hade tillkallande av annan polispersonal inte varit
      till hjälp eftersom det inte fanns ytterligare polispersonal tillgänglig i direkt
      anslutning till platsen. […]
Polisassistenten DD uppgav bl.a. följande.

      AA pendlade i humöret på sjukhuset och upplevelsen var att situationen skulle
      kunna utmynna i ett våldsamt slagsmål från AA:s sida om kontroll inte skapades
      över honom så fort som möjligt. Detta eftersom han varvade upp sig själv och
      blev mer och mer agiterad. Det bedömdes olämpligt att inte använda drivstöt vid
      användande av elchockvapnet då en annan användning hade krävt att patrullen
      släppte AA ur sitt grepp för att utöka avståndet till honom. En sådan användning
      hade inneburit risk för att AA skulle få ytterligare handlingsutrymme eller
      försöka lämna platsen. Därutöver bedömdes det olämpligt att använda OC-sprej
                                                                       Dnr 1702-2024        Sid 3 (7)




      inne på akutmottagningen där andra patienter fanns och det därmed fanns en risk
      att kontaminera dessa.
Polismyndigheten redovisade yttranden från Nationella operativa avdelningen
(Noa) och Polisregion Väst. Noa förde fram i huvudsak följande.

      Möjlighet finns att använda elchockvapnet i situationer likt den aktuella. Polisens
      uppfattning att det inte är lämpligt att använda OC-sprej i ett provtagningsrum
      delas. Användning av batong anses likaså olämpligt. […]
Polisregion Väst förde fram i huvudsak följande.

      Rättsliga förutsättningar för användande och hantering av elchockvapen ingår i
      myndighetens utbildningsverksamhet. För användande av elchockvapen krävs
      godkänt resultat på utbildningen. Ingripandet i fråga har föregåtts av
      bedömningar bl.a. utifrån rådande omständigheter, till synes med beaktande av
      polisens befogenheter, miljö och risk för andra samt med hänsyn till etiska och
      allmänna rättssäkerhetsprinciper. Härutöver framgår, av tillhandahållet underlag,
      att berörd medarbetare har följt de processuella förfaranden som aktualiseras vid
      användande av elchockvapen.
Polismyndigheten redogjorde för följande rättsliga reglering.

      Kroppsbesiktning
      Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna
      skyddad mot bl.a. påtvingade kroppsliga ingrepp. Begränsningar i dessa
      grundläggande fri- och rättigheter får göras genom lag. Det följer av 2 kap. 20 §
      regeringsformen.
      Den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa får
      kroppsbesiktigas bl.a. för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse
      för utredning om brottet. Med kroppsbesiktning avses en undersökning av
      människokroppens yttre och inre, samt tagande av prov från människokroppen
      och undersökning av sådana prov. En kroppsbesiktning får inte utföras så att den
      undersökte riskerar framtida ohälsa eller skada. Det framgår av 28 kap. 12 §
      rättegångsbalken.

      Verkställande av tjänsteuppgift och rätt att använda våld
      En polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift ska under iakttagande av
      vad som föreskrivs i lag eller annan författning ingripa på ett sätt som är
      försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste
      tvång tillgripas, ska detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs
      för att det avsedda resultatet ska uppnås. Det följer av 8 § första stycket
      polislagen (1984:387).
      Enligt 10 § första stycket 4 polislagen får en polisman, i den mån andra medel är
      otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda
      våld för att genomföra en tjänsteåtgärd bl.a. om polismannen ska verkställa eller
      biträda vid kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd. I fall
      som avses i första stycket 4 och 6 får emellertid våld mot person brukas endast
      om polismannen eller den som han eller hon biträder möts av motstånd. Det
      framgår av 10 § andra stycket polislagen.
      Med motstånd avses även s.k. passivt motstånd när någon spjärnar emot eller
      förhåller sig helt passiv och med sin kroppstyngd försvårar åtgärden (se bl.a.
      Munck och Arvill, Polislagen [version 15, JUNO, kommentaren till 10 §]).
      Det kan antas att det sällan uppkommer en situation där en polis har rätt att
      använda tjänstevapen vid verkställandet av tvångsmedelsbeslut. Enligt JO bör
      det finnas någon påtaglig omständighet i det enskilda fallet för att en polisman
      ska få använda vapen för att verkställa beslut om tvångsmedel (se Gunnel
                                                                         Dnr 1702-2024      Sid 4 (7)




      Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel – när och hur får de användas?, utgåva
      5, JUNO, s. 134 och där gjorda hänvisningar).
      JO har tidigare uttalat sig med anledning av en händelse vid vilken en person
      som misstänktes för ringa narkotikabrott tvingades lämna urinprov genom en
      katetersättning. I sitt beslut uttalade JO bl.a. att misstanke om endast ringa
      narkotikabrott inte kunde rättfärdiga ett så pass långtgående ingrepp som
      tillgreps i förevarande fall (JO:s beslut den 15 mars 2013 i ärende 915-2012).
      I ett ärende som rörde användning av OC-sprej har JO prövat om den aktuella
      våldsanvändningen gick utöver vad som var försvarligt enligt 10 § polislagen. I
      ifrågavarande situation, vid vilken den enskilde inte hade riktat något våld eller
      hot om våld mot polisen, fanns det enligt JO:s mening i princip inte något
      rättsligt utrymme för att använda OC-sprej i syfte att förmå den enskilde att följa
      en uppmaning från polisen. JO konstaterade att polisen hade kontroll över
      personen och att det motstånd som den enskilde uppvisade inte var av något
      våldsamt slag. Andra medel hade varit tillräckliga för att åstadkomma det
      avsedda resultatet (JO:s beslut den 22 juni 2021 i ärende 4649-2019).

      Användande av elchockvapen
      Införandet av elchockvapen i polisverksamheten syftade bl.a. till att minska
      skador på polisen och motpart samt att minska behovet av att använda
      skjutvapen (se bl.a. Projektdirektiv för försöksverksamhet med elchockvapen
      [A120.193/2016] och Slutrapport: Polismyndighetens försöksverksamhet med
      elchockvapen [A120.193/2016]).
      Av det allmänna rådet till 2 § Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd
      om elchockvapen framgår att det, vid bedömningen av vilket våld som är
      försvarligt att använda, bör beaktas att användning av elchockvapen innebär ett
      betydande mått av våldsanvändning.
      Enligt 16 § Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om elchockvapen
      ska en polisman innan elchockvapen används, om det inte framstår som
      olämpligt eller verkningslöst, ge till känna att han eller hon är polis och har för
      avsikt att använda elchockvapnet. Elchockvapnet får, enligt 17 §, inte användas
      när polismannen har kontroll över den person mot vilket ingripandet riktas.
      Elchockvapen får inte användas mot en person som endast gör motstånd genom
      att använda sin kroppstyngd. Endast i undantagsfall och om andra metoder eller
      hjälpmedel av lindrigare karaktär har visat sig eller bedöms vara verkningslösa
      eller otillräckliga, får elchockvapen användas mot en person som enbart gör
      motstånd genom att hålla sig fast i en annan person eller i ett föremål eller
      genom att spjärna emot med ben eller armar. Det framgår av 18 §
      Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om elchockvapen.
Därefter redovisade Polismyndigheten följande bedömning.

      Av utredningen framgår att ett elchockvapen har använts mot AA genom att två
      drivstötar givits mot hans kropp. Poliserna i fråga misstänkte vid tidpunkten att
      AA hade gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott och syftet med
      kroppsbesiktningen var att säkra bevis för att det fanns narkotika i AA:s blod.
      Skälet till att elchockvapnet användes var, som underlaget i ärendet får förstås,
      att AA gjorde motstånd i samband med att kroppsbesiktningen skulle
      genomföras. Polismyndigheten bedömer att det, i och för sig, får anses ha funnits
      förutsättningar att använda våld mot AA med stöd av 10 § första stycket 4 och
      andra stycket polislagen, i syfte att genomföra kroppsbesiktningen.
      Varje användning av våld från en polismans sida ska emellertid föregås av en
      behovs- och proportionalitetsbedömning. Innan åtgärden vidtas ska även en
      bedömning av åtgärdens försvarlighet göras.
      Användande av elchockvapen innebär ett betydande mått av våldsanvändning
      mot den som är föremål för åtgärden. Som ovan framgått följer även av
                                                                      Dnr 1702-2024        Sid 5 (7)




      myndighetens föreskrifter och allmänna råd om elchockvapen att det endast i
      undantagsfall, och om andra metoder eller hjälpmedel av lindrigare karaktär har
      visat sig eller bedöms vara verkningslösa, kan bli aktuellt att använda
      elchockvapen mot en person som enbart gör motstånd genom att spjärna emot
      med ben eller armar.
      För att elchockvapen ska få användas i en situation likt den aktuella krävs
      således bl.a. att det är fråga om en sådan undantagssituation som innebär att
      andra metoder eller hjälpmedel av lindrigare karaktär har bedömts verkningslösa.
      Av dokumentationen i ärendet framgår att AA har gjort motstånd genom att
      spjärna emot och vrida på kroppen. Hans agerande har av förklarliga skäl
      försvårat genomförandet av den aktuella kroppsbesiktningen. Även om en av de
      poliser som närvarade vid händelsen, i efterhand, anför att AA inte kan anses ha
      varit passiv i sitt motstånd, samt att den andra polisen som närvarade vid
      händelsen i sitt yttrande beskriver att AA vid tidpunkten blev allt mer uppvarvad
      och agiterad har det inte framkommit att AA faktiskt uppträdde aggressivt eller
      utåtagerande mot poliserna i fråga. Trots polisens beskrivning av att situationen
      hade kunnat mynna ut i ett slagsmål har det inte heller framkommit annat än att
      poliserna hade kontroll över AA vid tidpunkten. Utredningen ger således inte
      stöd för slutsatsen att det i förevarande fall var en sådan situation som, enligt
      Polismyndighetens föreskrifter, skulle ge stöd för att använda elchockvapen mot
      AA. Utredningen visar inte heller att omständigheterna varit sådana att åtgärden
      att använda elchockvapnet mot AA stod i rimlig proportion till syftet med
      åtgärden, dvs. att säkra bevisning för ett misstänkt narkotikabrott av ringa grad.

Bedömning
Jag hänvisar till den rättsliga reglering som Polismyndigheten redovisat. Jag vill
även nämna bestämmelsen i 23 § första stycket i Polismyndighetens föreskrifter
och allmänna råd om elchockvapen. Där föreskrivs att omständigheterna vid
ingripandet, anledningen till att våldsanvändningen var nödvändig och skälen
för att elchockvapen användes ska, oavsett annan dokumentation i ärendet,
dokumenteras på ett utförligt sätt.

Det finns här skäl att lyfta fram behovs- och proportionalitetsprinciperna, vilka
kommer till uttryck i 8 och 10 §§ polislagen. Principerna innebär att våld får
användas endast när andra medel är otillräckliga för att polisen ska kunna utföra
den tjänsteuppgift det är frågan om, och att det inte får användas mer våld än
vad som är proportionerligt i förhållande till vad som kan uppnås därigenom (se
Munck och Sverne Arvill, Polislagen – En kommentar [8 nov. 2023, Version
15, JUNO], kommentaren till 10 §).

Genom utredningen har det kommit fram att AA belades med handfängsel och
togs med till sjukhus för kroppsbesiktning genom blodprovstagning. Syftet med
provtagningen var att utreda misstanken om narkotikabruk. Efter ankomst till
akutmottagningen togs handfängslet av. Det var mycket folk i rörelse. Av
dokumentationen som upprättades av polisassistenten CC i anslutning till
händelsen framgår att AA gjorde motstånd genom att vägra ta av sig jackan,
spänna armarna och överkroppen samt vrida på kroppen. För att kunna
genomföra kroppsbesiktningen använde CC sitt elchockvapen och gav AA två
s.k. drivstötar.
                                                                  Dnr 1702-2024       Sid 6 (7)




En drivstöt innebär att elchockvapnet trycks mot en kroppsdel i syfte att på den
träffade kroppsdelen överföra ström och därigenom skapa smärta. Användning
av elchockvapen innebär att ett betydande mått av våld utövas (se det allmänna
rådet till 2 § i nämnda föreskrifter från Polismyndigheten). Ett elchockvapen
måste därför användas med stor restriktivitet.

Med hänsyn till det motstånd som AA gjorde fanns det förutsättningar för
poliserna att använda visst våld i syfte att genomföra kroppsbesiktningen
(se 10 § första stycket 4 och andra stycket polislagen). Våldet måste dock stå i
proportion till ändamålet med åtgärden. Det ska därvid bl.a. beaktas att AA
misstänktes för ringa narkotikabrott, ett brott som normalt inte leder till
strängare straff än böter.

När det gäller de närmare omständigheter som föregick användningen av
elchockvapnet har polisassistenterna CC och DD först i JO:s utredning beskrivit
att de upplevde att situationen hade kunnat utmynna i ett våldsamt slagsmål. DD
har därtill anfört att AA blev alltmer uppvarvad och uppträdde agiterat.

Jag vill med anledning av de tillagda uppgifterna säga att det inte är godtagbart
att omständigheter som läggs till grund för våldsanvändning preciseras på detta
sätt först sedan JO inlett en utredning. Dessutom finns som nämnts en särskild
föreskrift med krav på utförlig dokumentation om skälen för att elchockvapen
använts och varför våldsanvändningen var nödvändig.

Vid en bedömning i efterhand av en situation som den aktuella finns det skäl att
vara försiktig. Jag kan dock konstatera att poliserna var i numerärt överläge och
att AA, trots sitt motstånd, inte hade lyckats ta sig loss från dem. Även med
beaktande av de uppgifter som har lagts till i utredningen hos JO kan jag inte se
att AA skulle ha uppträtt särskilt utåtagerande eller att det fanns en
överhängande risk för att han skulle utöva våld mot poliserna eller någon annan.

Av det som kommit fram genom utredningen framstår det närmast som att
poliserna hade kontroll över AA. I ett sådant fall får ett elchockvapen inte
användas (se 17 § i föreskrifterna). Omständigheterna ger i vart fall inte stöd för
att det var fråga om ett sådant undantagsfall som motiverar användande av
elchockvapen när den enskilde enbart gör motstånd genom att spjärna emot med
ben eller armar (se 18 § andra stycket i föreskrifterna).

AA:s agerande har uppenbarligen försvårat provtagningen. Ytterligare försök
borde dock ha gjorts för att genomföra kroppsbesiktningen med andra metoder
av lindrigare karaktär än att använda elchockvapnet.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna vid kroppsbesiktningen, det
låga straffvärdet för den aktuella gärningen och det betydande våld som en
drivstöt innebär är det min uppfattning att användningen av elchockvapnet inte
var proportionerlig. Våldsanvändningen var därmed inte försvarlig och har
                                                                    Dnr 1702-2024      Sid 7 (7)




alltså gått utöver vad som är tillåtet enligt 10 § polislagen. CC ska kritiseras för
det. Jag ser allvarligt på det inträffade.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Anna Sundström har föredragit ärendet och byråchefen Nils
Västberg har deltagit i beredningen.
