# Kriminalvården upprätthåller inte fristerna i strafftidslagen om överföring av intagna med verkställbara fängelsestraff från häkte till
anstalt

JO 2022-12-14 dnr 1716-2022

[P]

## BESLUT

Datum                      Dnr                      Sid
                                                                            2022-12-14                 1716-2022              1 (10)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kriminalvården upprätthåller inte fristerna i strafftidslagen om
                        överföring av intagna med verkställbara fängelsestraff från häkte till
                        anstalt


                          Beslutet i korthet: JO har i ett tidigare beslut uttalat allvarlig kritik mot Kriminalvården
                          för att en intagen hade vistats i häkte under två månader i väntan på plats i anstalt
                          (dnr 7654-2020). Genom utredningen i det ärendet kom det fram uppgifter om att
                          tidsfristerna i 10 § strafftidslagen inte upprätthålls inom Kriminalvårdens verksamhet.
                          Med anledning av uppgifterna beslutade JO att inom ramen för ett särskilt ärende
                          granska denna fråga inklusive omfattningen av problemen samt att utreda
                          angränsande förhållanden. Initiativet har handlagts i det här ärendet.
                          JO:s utredning visar att under den tidsperiod som granskningen avsett överskreds
                          den absoluta tidsfristen om 30 dagar i 10 § strafftidslagen i ett flertal fall, trots att det
                          inte finns lagliga förutsättningar för detta. I allt väsentligt är förklaringen enligt
                          Kriminalvården den ansträngda beläggningssituationen, vilket innebär att det helt
                          enkelt saknas tillgång till lämpliga anstaltsplatser i tillräcklig utsträckning.
                          Att en dömd person inte överförs till anstalt eller får påbörja en s.k. fördjupad
                          villkorsutredning inom rimlig tid utan i stället blir kvar i häkte motverkar enligt JO:s
                          mening fängelselagens syften. Det gäller inte minst när en intagen tvingas genomföra
                          hela sin straffverkställighet i häkte. I ett sådant fall kan det ifrågasättas vilket innehåll
                          verkställigheten får i praktiken. En ytterligare bekymmersam aspekt av problematiken
                          är att de fördjupade villkorsutredningarna inte heller alltid färdigställs inom skälig tid.
                          JO anser att det som har kommit fram genom utredningen är synnerligen allvarligt.
                          Situationen inom Kriminalvården innebär att tvingande lagregler som uppställs för
                          verksamheten – och som gäller till förmån för frihetsberövade personer – många
                          gånger inte kan upprätthållas. JO konstaterar dock att Kriminalvården inte ensam
                          råder över den uppkomna situationen och överlämnar därför en kopia av beslutet till
                          riksdagen och regeringen för kännedom.

## Bakgrund och initiativ

I ett beslut den 27 januari 2022, dnr 7654-2020, uttalade jag allvarlig kritik mot
                        Kriminalvården för att en intagen hade vistats i häkte under två månader i
                        väntan på plats i anstalt.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:            08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                         Dnr 1716-2022        Sid 2 (10)




Genom utredningen i det ärendet kom det fram uppgifter om att tidsfristerna i
10 § strafftidslagen (2018:1251) inte upprätthålls inom Kriminalvårdens
verksamhet. Med anledning av uppgifterna beslutade jag att inom ramen för ett
särskilt ärende granska denna fråga inklusive omfattningen av problemen samt
att utreda angränsande förhållanden. Initiativet har handlagts i det här ärendet.

Utredning
JO uppmanade Kriminalvården att besvara ett antal frågor om intagna med
verkställbara fängelsestraff som vistas eller har vistats i häkte i avvaktan på
anstaltsplacering och om utredningstiderna vid riksmottagningen, anstalten
Kumla. Frågorna framgår av myndighetens remissvar. I sitt yttrande anförde
Kriminalvården, genom generaldirektören, bl.a. följande:

      Den akuta och varaktiga kapacitetsbristen vid Kriminalvårdens anstalter och
      häkten har under en längre tid bedömts som synnerligen allvarlig och sådan att
      den riskerar försämra myndighetens förmåga att klara sitt uppdrag. Även om
      myndighetens tillfälliga hanteringar i många delar fått önskvärd effekt, kvarstår
      myndighetens kapacitetsbrist. Kapacitetsbristen är i dag sådan att myndigheten
      dagligen och i ökande omfattning behöver hantera allvarliga målkonflikter i
      verksamheten. Risken att Kriminalvården framöver kan komma i ett läge där
      myndigheten inte har kapacitet för uppdraget bedöms ha ökat. Kriminalvården
      har därför den 12 april 2022 beslutat om en särskild organisation, en så kallad
      krisledningsstab, som ska vara aktiv under 2022 i syfte att säkerställa att det
      under innevarande år och 2023 finns tillräcklig kapacitet att ta emot klienter till
      myndighetens anstalts- och häktesverksamhet.

      JO:s frågor
      1. Hur långa var de genomsnittliga väntetiderna för placering i anstalt vid
      följande tidpunkter: Den 1 januari 2021, den 1 juli 2021 och den 1 januari
      2022?
      Det finns utmaningar i att beräkna väntetiderna för anstaltsplacering för intagna
      med verkställbara fängelsestraff som vistas eller har vistats i häkte, eftersom
      sådana intagna parallellt kan vara häktade i en annan pågående process. I de
      nedan redovisade tiderna har, om inget annat anges, tid med så kallad parallell
      häktning som huvudregel inte inkluderats. För en intagen utan parallell häktning
      räknas tiden från påbörjad verkställighet. För en intagen med parallell häktning
      (om sådan inkluderas) räknas tiden från det att den parallella häktningen
      avslutats, även om den intagne har haft ett verkställbart fängelsestraff en längre
      tid.
      Det ska också nämnas att det finns utmaningar vad gäller kvalitetsbrister i data
      vid redovisning av genomsnittliga väntetider vid olika tidpunkter, eftersom det
      förekommer att intagna felaktigt inte skrivs ut från ett häkte när de förflyttas till
      en anstalt. I de fallen finns de intagna kvar i systemet klassade som så kallade
      verkställighetsfall och får därmed felaktigt angivet mycket långa väntetider.
      Korrekta beräkningar av genomsnittlig väntetid vid specifika tidpunkter kräver
      därför också en manuell granskning av varje enskilt ärende. För att ändå försöka
      ge en uppskattning av tiderna vid olika tidpunkter redovisas nedan tider där
      intagna som verkställt mer än 90 dagar i häkte, och inte avslutat en häktning
      sedan ett år tillbaka, har exkluderats från redovisningen. Detta eftersom det
      bedöms som osannolikt att intagna har varit i häkte under längre tid än så.
                                                                                        Dnr 1716-2022        Sid 3 (10)




                Tabell 1: Genomsnittlig verkställd tid (i dagar) från påbörjad verkställighet alternativt
                avslutad häktning till tvärsnittsdatum, verkställighetsfall
                Region                    2021-01-01         2021-07-01      2022-01-01
                Region Nord                     7                16               15
                Region Mitt                    10                12               12
                Region Stockholm               12                 6               15
                Region Öst                     16                10               11
                Region Väst                    13                 9               18
                Region Syd                     10                 3               11
                Nationellt                     11                 9               14
                * I beräkningarna har klienter som verkställt mer än 90 dagar i häkte och inte
                avslutat en häktning sedan ett år tillbaka exkluderats
                Siffrorna i tabell 1 ger dock inte en fullständig bild av den faktiska tiden (med
                faktisk tid avses den tid som intagna verkställer fängelsestraff i häkte) mellan
                påbörjad verkställighet och placering i anstalt, eftersom de data som beräkning-
                arna bygger på har vissa kvalitetsbrister och de ärenden som mäts i tabellen ännu
                inte resulterat i en anstaltsplacering. Som komplement till frågeställningen
                redovisas därför i tabell 2 tid för samtliga avslutade ärenden under respektive
                kvartal 2021 och 2022. I det första måttet i tabell 2, ”Inklusive häktningstid”,
                ingår då även tid som intagna haft en parallell häktning. I det andra måttet,
                ”Exklusive häktningstid”, mäts tiden för intagna med en parallell häktning från
                avslutad häktning till placering i anstalt. Detta mått bedöms ge den bästa bilden
                över genomsnittlig väntetid från påbörjad verkställighet till anstaltsplacering.
                Här görs dock ingen uppdelning på region.

                Tabell 2: Genomsnittlig verkställd tid (i dagar) i häkte från påbörjad verkställighet
                alternativt avslutad häktning till inskrivning på anstalt
                 2021 Q1             2021 Q2               2021 Q3               2021 Q4                  2022 Q1
Tid            Medel Median        Medel Median          Medel Median          Medel Median             Medel Median
Inklusive         8       5            8      5              9      6             15      7               17      12
häktningstid
Exklusive          7          5          6          5          8           5       13            7          16       11
häktningstid


                2. Hur långa var de genomsnittliga väntetiderna för placering i riksmottagning
                vid anstalten Kumla vid följande tidpunkter: Den 1 januari 2021, den 1 juli 2021
                och den 1 januari 2022?

                Tabell 3: Genomsnittlig väntetid i antal dagar för placering i riksmottagning i anstalten
                Kumla från dag för beslut om placering till angiven dag
                            Genomsnitt           Antal personer      Min-max dagar        Median
                            antal dagar          som väntade         i väntan
          2021-01-01               23                  26                  3-50                   23
          2021-07-01               52                  7                  29-65                   62
          2022-01-01                7                  16                  3-26                   4
                                                                             Dnr 1716-2022         Sid 4 (10)




       Tabell 4: Genomsnittlig väntetid i antal dagar för placering i riksmottagning i anstalten
       Kumla från dag för beslut om placering till inskrivning i anstalten Kumla
                     Genomsnitt       Antal personer       Min-max             Median
                     antal dagar      som väntade          dagar i väntan
2021-01-01                49                 26                25-83                   43
2021-07-01                80                  7               37-128                   80
2022-01-01                24                 16                 9-78                   21


       3. Hur många intagna hade vistats i häkte längre än 7 respektive 30 dagar efter
       det att den intagnes fängelsestraff blev verkställbart vid följande tidpunkter: Den
       1 januari 2021, den 1 juli 2021 och den 1 januari 2022?

       Tabell 5: Antal klienter som väntar på en anstaltsplacering och tid från påbörjad
       verkställighet eller avslutad häktning
                                          2021-01-01       2021-07-01    2022-01-01
Antal klienter som väntar på en           131              119           248
anstaltsplacering
varav väntat mer än 7 dagar               65               32            160
varav väntat mer än 30 dagar              11               8             27
        * I beräkningarna har klienter som verkställt mer än 90 dagar i häkte och inte
        avslutat en häktning sedan ett år tillbaka exkluderats
       4. Vilka är anledningarna till att intagna med verkställbara fängelsestraff inte
       överförs till anstalt utan får vistas i häkte?
       Kriminalvårdens interna kontroller, såsom kontroll av Kriminalvårdens
       händelserapporteringssystem, visar att den inledande processen vid placering i
       anstalt löper på i snabb takt. I de allra flesta fall kommer häktet in med ett
       placeringsunderlag samma dag som eller dagen efter att en dom blir verkställbar.
       Beslut om placering fattas i regel samma dag som eller dagen efter att placer-
       ingsunderlaget kommit in till placeringssektionen vid Kriminalvårdens huvud-
       kontor. Det tas i regel ställning till om det finns särskilda skäl i ärendet inom två
       dagar från det att ärendet har kommit in till placeringssektionen.
       Att intagna med verkställbara fängelsestraff vistas mer än sju dagar i häkte beror
       på att det saknas plats i anstalt. Att sådana intagna vistas mer än 30 dagar i häkte
       har under 2021 berott på att det saknats tillräcklig platskapacitet i riks-
       mottagningen. Sedan februari/mars 2022 är ytterligare en orsak till att
       30-dagarsfristen har överskridits att bokningsbara platser i anstalter i
       säkerhetsklass 1 vanligtvis funnits först efter 30 dagar.
       5. Hur långa var de genomsnittliga utredningstiderna avseende fördjupad
       utredning inför beslut om särskilda villkor vid riksmottagningen, anstalten
       Kumla, vid följande tidpunkter: Den 1 januari 2021, den 1 juli 2021 och den
       1 januari 2022?
       Tiderna som redovisas i det följande avser ett genomsnitt för de aktuella
       månaderna och inte ett genomsnitt vid de tidpunkter som anges i JO:s fråga. De
       genomsnittliga utredningstiderna avseende fördjupad utredning inför beslut om
       särskilda villkor var 15 veckor i januari 2021, 16,5 veckor i juli 2021 och 14
       veckor i januari 2022. Utredningstiden har räknats från dagen då den intagne
       kom till riksmottagningen i anstalten Kumla till dess att ett beslut om den
       intagnes placering meddelades.
       6. Vilka åtgärder har Kriminalvården vidtagit respektive kommer att vidta för att
       komma till rätta med väntetiderna för placering i anstalt respektive utrednings-
       tiderna vid riksmottagningen i anstalten Kumla?
                                                                        Dnr 1716-2022         Sid 5 (10)




      Placeringssektionen vid Kriminalvårdens huvudkontor beslutar om placering i
      anstalt, men anstalter och häkten kan besluta om tillfällig placering i anstalt.
      Tillfällig placering i anstalt får inte göras på ordinarie bokningsbara platser.
      Häktena har därför tillfälligt placerat intagna i anstalter på platser som inte är
      bokningsbara.
      Riksmottagningen i anstalten Kumla har utökat antalet utredare och psykologer
      och reviderat vissa utredningsprocesser.
      Placeringssektionen fick i september 2021 i uppgift att gå igenom samtliga
      intagna som stod i kö för en fördjupad villkorsutredning i riksmottagning och
      bedöma om en sådan utredning kunde ske i annan form. Till följd av detta kunde
      det för ett fåtal intagna som vistades i häkte omgående beslutas om både
      särskilda villkor avseende säkerhetsnivå och placering med anvisad plats, vilket
      medförde att dessa intagna i slutet av september 2021 kunde skrivas ut från
      häkte.
      Som angetts inledningsvis har Kriminalvården den 12 april 2022 beslutat om en
      särskild organisation under 2022 i syfte att säkerställa att det under 2022 och
      2023 finns tillräcklig kapacitet att ta emot klienter till myndighetens anstalts- och
      häktesverksamhet.
      Kriminalvården arbetar för att fler regionala mobila utredningsteam, i vilka
      psykologer har att genomföra fördjupade villkorsutredningar, ska kunna påbörja
      sina uppdrag att utföra utredningar i den anstalt där den intagne är placerad. Det
      har anställts psykologer i dessa team. Förhoppningen är att arbetet inom kort kan
      påbörjas och att de regioner som ännu inte har anställt psykologer i teamen kan
      komma igång under året.
      Det hålls löpande möten mellan placeringssektionen och riksmottagningen för att
      optimera och bevaka riksmottagningens platstillgång och arbetsrutiner. Syftet
      med mötena är att ha samsyn i behovet av platser och flödet till riksmottag-
      ningen.
      För att använda platserna så effektivt som möjligt följer Kriminalvården noga
      behovet av anstaltsplatser jämfört med behovet av häktesplatser. Om behovet av
      platser är större i anstalt än i häkte, bör häktesplatser konverteras tillbaka till
      anstaltsplatser.

Rättsliga utgångspunkter
Strafftidslagen
Av 8 § strafftidslagen framgår bl.a. att om en dömd är häktad när fängelse-
straffet är verkställbart, ska verkställigheten påbörjas omedelbart där han eller
hon förvaras. Om den dömde inte förvaras i kriminalvårdsanstalt när verk-
ställigheten påbörjas ska han eller hon överföras till kriminalvårdsanstalt för
fortsatt verkställighet.

Enligt 9 § första stycket får en dömd som ska överföras eller förpassas till
kriminalvårdsanstalt för verkställighet av fängelsestraff i anslutning till det tas
in i häkte, bl.a. i avvaktan på anstaltsplacering.

I 10 § uppställs vissa frister. Dessa innebär att tiden i häkte med stöd av 9 §
första stycket inte får vara längre än nödvändigt och inte längre än sju dagar, om
det inte finns särskilda skäl. Även om sådana skäl finns får tiden inte vara
längre än 30 dagar. Det finns inte några undantag från den sistnämnda fristen.
                                                                   Dnr 1716-2022     Sid 6 (10)




I förarbetena har som exempel på vad som är särskilda skäl att överskrida
sjudagarsfristen nämnts att det med hänsyn till ordning och säkerhet kan vara
både tidskrävande och svårt att hitta en ändamålsenlig placering. Det kan avse
t.ex. en dömd med ett stort skyddsbehov där det är särskilt angeläget att det inte
uppstår en olämplig klientkonstellation i en kriminalvårdsanstalt eller en dömd
med kopplingar till den organiserade brottsligheten. Ett annat exempel på när
det kan vara motiverat att tiden i häkte blir längre än sju dagar är hög
beläggning i anstalter i den säkerhetsklass eller med den programverksamhet
som anses lämplig. Vad som utgör särskilda skäl ska avgöras genom en samlad
bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall. I samband med att den nya
regleringen infördes framhöll regeringen att en absolut tidsfrist om 30 dagar
borde ge Kriminalvården möjlighet att upprätthålla de fastställda fristerna.
(Se prop. 2017/18:250 s. 73 f. och 173.)

Såväl legalitets- som rättssäkerhetsskäl ansågs tala för en reglering som tydligt
anger de tidsgränser som ska gälla i fråga om hur länge en dömd tillfälligt får
tas in i häkte. Sådana föreskrifter saknades i den tidigare gällande lagen
(1974:202) om beräkning av strafftid m.m. och både JO och Justitiekanslern
hade bl.a. därför påtalat behovet av en lagöversyn. Under remissförfarandet i
fråga om den nu gällande strafftidslagen gav JO uttryck för en betydande oro
för att tiden i häkte i många fall kan komma att pågå under det maximala antalet
dagar, och JO ansåg att det borde krävas synnerliga skäl för att överskrida
sjudagarsfristen. Även Lagrådet framförde denna synpunkt, så att det skulle
framgå att det endast är i yttersta undantagsfall som tiden för förvaring i häkte
får överstiga sju dagar. Regeringen ansåg dock att ett krav på synnerliga skäl
skulle innebära att tillämpningsområdet blir alltför snävt för att Kriminalvården
i alla situationer ska kunna hantera bl.a. de komplexa förhållanden som gäller
vid placering av dömda i anstalt. (Se prop. 2017/18:250 s. 74 f.)

Särskilda villkor för långtidsdömda
Av 1 kap. 7 § första stycket fängelselagen (2010:610) framgår att för en intagen
som avtjänar fängelse i lägst fyra år ska det, om det inte är uppenbart
obehövligt, beslutas om de särskilda villkor som av säkerhetsskäl är nödvändiga
när det gäller
  1. placering i anstalt,
  2. vistelse utanför anstalt enligt 10 kap. 1 och 2 §§, och
  3. särskilda utslussningsåtgärder enligt 11 kap. 1 §.

Enligt 1 kap. 8 § första stycket ska prövning av vilka särskilda villkor som ska
gälla för verkställigheten enligt 7 § ske så snart verkställigheten påbörjas eller
annars när det finns behov av det. Villkoren ska omprövas när det finns
anledning till det.

I 2 kap. 4 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om
fängelse anges att en intagen som ska meddelas särskilda villkor för verkställig-
heten enligt 1 kap. 7 § fängelselagen får inför beslutet, eller inför omprövning
                                                                    Dnr 1716-2022       Sid 7 (10)




av beslut, placeras i anstalt för fördjupad villkorsutredning, om behov av en
sådan utredning finns.

Av de allmänna råden till bestämmelsen framgår bl.a. att behov av en fördjupad
villkorsutredning föreligger om det saknas tillräckligt underlag avseende den
intagne inför prövningen av vilka särskilda villkor som av säkerhetsskäl är
nödvändiga för verkställigheten. Ett sådant behov föreligger normalt för en
intagen som är dömd för sexualbrott eller våldsbrott, har koppling till ett
kriminellt nätverk eller organiserad brottslighet, är under 21 år, har en strafftid
om 6 år eller mer eller har återfallit i allvarlig eller omfattande brottslighet. För
en intagen som dömts till utvisning föreligger normalt inte ett behov av
fördjupad villkorsutredning. Det kan noteras att tidigare var den nämnda lägsta
strafftiden som huvudregel 4 år (ändrad genom KVFS 2021:2).

Vanligtvis görs de fördjupade villkorsutredningarna vid riksmottagningen i
anstalten Kumla för män och i anstalten Hinseberg för kvinnor.

Bedömning
Syftet med min utredning har främst varit att undersöka hur fristerna i
strafftidslagen upprätthålls inom Kriminalvårdens verksamhet. Utredningen
omfattar även väntetiderna för placering i riksmottagning vid anstalten Kumla,
en fråga som nära anknyter till problematiken på området. Det framgår tydligt
av myndighetens remissvar att det finns svårigheter i dessa avseenden.
Kriminalvården har utförligt i sitt yttrande redogjort för förhållandena. Det kan
exempelvis nämnas att det den 1 januari 2021 fanns 131 intagna som vistades i
häkte och som inväntade anstaltsplacering. Ett år senare hade detta antal nästan
fördubblats och uppgick till 248 intagna. Av dessa hade 160 intagna väntat mer
än 7 dagar och 27 intagna i över 30 dagar. Den 1 januari 2021 var motsvarande
antal 65 respektive 11 intagna.

Under den tidsperiod som min granskning avsett överskreds alltså den absoluta
tidsfristen om 30 dagar i 10 § strafftidslagen i ett flertal fall, trots att det inte
finns lagliga förutsättningar för detta. I allt väsentligt är förklaringen enligt
Kriminalvården den ansträngda beläggningssituationen, vilket innebär att det
helt enkelt saknas tillgång till lämpliga anstaltsplatser i tillräcklig utsträckning.
En särskilt bidragande orsak till att fristen har överskridits i så många
verkställighetsfall är också att platskapaciteten vid anstalten Kumlas riks-
mottagning är otillräcklig och att det därför har uppstått köbildning dit. Som jag
uttalade i mitt beslut den 27 januari 2022 utgör dock denna typ av omständig-
heter inte skäl för att överskrida tidsfristen om 30 dagar. Den är som sagt
ovillkorlig.

Som framgår av Kriminalvårdens yttrande kan det – när väl en fördjupad
utredning inför beslut om särskilda villkor påbörjats vid riksmottagningen – ta
över tre månader för myndigheten att slutföra denna samt att anvisa en anstalts-
plats.
                                                                    Dnr 1716-2022     Sid 8 (10)




Att intagna med verkställbara fängelsestraff blir kvar i häkte som en konsekvens
av en ansträngd platssituation har uppmärksammats av JO i tidigare ärenden om
överbeläggning inom Kriminalvården (se bl.a. JO 2001/02 s. 155 och 2004/05
s. 134). JO har även under de senaste åren uttalat kritik mot Kriminalvården för
liknande förhållanden (se bl.a. JO 2019/20 s. 216 och JO:s beslut den 3 oktober
2019, dnr 68-2019).

Jag är väl medveten om den ansträngda beläggningssituationen inom
Kriminalvården och har i ett initiativärende närmare granskat förhållandena
(se JO 2021/22 s. 261). I det beslutet konstaterade jag att strafftidslagen, som
trädde i kraft den 1 april 2019, innebar flera förändringar och ansågs kräva
relativt omfattande förberedelser, inte minst från Kriminalvårdens sida. Mot
bakgrund av det som hade kommit fram genom utredningen ifrågasatte jag dock
om Kriminalvården hade varit tillräckligt förberedd på de skärpta krav som
följde av den nya lagstiftningen. Det som myndigheten har redogjort för i det nu
aktuella ärendet bekräftar enligt min mening att så inte har varit fallet. Jag
återkommer till detta avslutningsvis i beslutet.

Under den tid som min granskning pågått har JO tagit emot ett flertal anmäl-
ningar från intagna som klagat på att de vistats lång tid i häkte i avvaktan på att
bli placerade i anstalt. Med hänsyn till den pågående utredningen i detta ärende
har jag avstått från att granska dessa klagomål närmare, men jag vill här ge
några exempel som illustration på problematiken.

I ett fall (dnr 1094-2022) hade en person inställt sig själv vid en anstalt för att
avtjäna ett fängelsestraff. Samma dag överfördes den intagne till ett häkte, där
han sedan blev kvar i 35 dagar till dess att han kunde transporteras till en
anstalt.

En annan anmälare hade inställt sig vid ett häkte för att verkställa ett kortare
fängelsestraff (dnr 5077-2022). Till följd av oförutsedda händelser kunde han
inte erbjudas plats i en anstalt i den aktuella säkerhetsklassen. Den intagne blev
därför kvar i häktet i över en månads tid och verkställde därmed hela sitt straff i
häkte.

En liknande situation aktualiserades i ett annat ärende (dnr 6202-2022) där en
intagen i häkte skulle avtjäna ett kortare fängelsestraff men en lämplig plats i
anstalt inte kunde anvisas före tiden för villkorlig frigivning.

Vidare kan nämnas fall där anmälarna har gjort gällande att de vistats ungefär
två månader i häkte i väntan på anstaltsplacering (dnr 4535-2022, 4551-2022
och 7343-2022).

Liknande förhållanden har observerats inom JO:s inspektionsverksamhet. På
mitt uppdrag genomförde JO:s Opcat-enhet den 21 och den 22 mars 2022 en
inspektion av häktet Sollentuna (dnr O 3-2022). Vid inspektionen fanns det fyra
unga intagna som hade påbörjat sin straffverkställighet i häktet. En av dessa
                                                                   Dnr 1716-2022       Sid 9 (10)




uppgav att en plats i anstalt var bokad till ett datum som innebar att hon skulle
få tillbringa endast två dagar i anstalten före den villkorliga frigivningen. En
annan intagen berättade att han hade avstått från att överklaga en dom i den del
som avsåg fängelsestraffet (dvs. lämnat en nöjdförklaring) i mitten av mars och
att en anstaltsplats fanns bokad först två månader senare.

Den 20–22 september i år inspekterade jag häktet Göteborg (dnr 6818-2022). På
morgonen den sista dagen visade det sig att det av 318 inskrivna var 34 intagna
i häktet som hade påbörjat sin verkställighet. Av dessa hade 17 väntat längre än
30 dagar på en anstaltsplats.

En sådan ordning som nu har beskrivits är naturligtvis fullständigt oacceptabel.
Till saken hör att regleringen i fängelselagen ger uttryck för en ambitiös
kriminalvård, som ska förena humanitet med högt ställda krav på säkerhet och
effektivitet. Ett grundläggande syfte med lagstiftningen var att ge Kriminal-
vården bättre förutsättningar att – med bibehållen säkerhet och utan att sätta
individens eget ansvar åt sidan – förebygga återfall i brott genom att anpassa
innehållet i verkställigheten till den intagnes individuella förutsättningar och
behov (se prop. 2009/10:135 s. 60). Detta förhållande kommer exempelvis till
uttryck i 1 kap. 5 § fängelselagen som bl.a. föreskriver att verkställigheten ska
utformas så att den intagnes anpassning i samhället underlättas och så att
negativa följder av frihetsberövandet motverkas. Verkställigheten ska bl.a.
också särskilt inriktas på åtgärder som är ägnade att förebygga brott och det ska
för varje intagen upprättas en individuellt utformad plan. Dessutom ska
verkställigheten planeras och utformas efter samråd med den intagne och i
samverkan med berörda myndigheter. I 2 § första stycket 1 förordningen
(2007:1172) med instruktion för Kriminalvården anges även att myndigheten
ska verka för att påföljder verkställs på ett säkert, humant och effektivt sätt.

Att en dömd person inte överförs till anstalt eller får påbörja en s.k. fördjupad
villkorsutredning inom rimlig tid utan i stället blir kvar i häkte, motverkar enligt
min mening fängelselagens syften. Det gäller inte minst när en intagen tvingas
genomföra hela sin straffverkställighet i häkte. I ett sådant fall kan det
ifrågasättas vilket innehåll som verkställigheten får i praktiken. Det förhållandet
att inte heller de fördjupade villkorsutredningarna färdigställs inom skälig tid är
ytterligare en bekymmersam aspekt av problematiken, eftersom detta innebär
ännu ett fördröjningsmoment tills verkställigheten – i dess tilltänkta form – kan
påbörjas.

Jag anser att det som har kommit fram genom utredningen är synnerligen
allvarligt. Situationen inom Kriminalvården innebär att tvingande lagregler som
uppställs för verksamheten – och som gäller till förmån för frihetsberövade
personer – många gånger inte kan upprätthållas. Av remissvaret framgår
visserligen att myndigheten har vidtagit ett flertal åtgärder för att komma till
rätta med problematiken och för att minska köerna till riksmottagningen vid
anstalten Kumla. Det återstår att se om detta får önskad effekt, men mot
                                                                 Dnr 1716-2022     Sid 10 (10)




bakgrund av mina observationer vid inspektionen av häktet Göteborg är det
tydligt att problemet till nyligen var långt ifrån avhjälpt.

Avslutningsvis kan jag konstatera att Kriminalvården har ett ansvar att
fortlöpande anpassa antalet platser inom häktes- och anstaltsorganisationen till
behovet (se 3 § tredje stycket förordningen med instruktion för Kriminal-
vården). Jag har tidigare uppmärksammat att införandet av regleringen i straff-
tidslagen innebar ett antal skärpta krav som myndigheten inte haft tillräcklig
beredskap för. Det finns dock anledning att framhålla att Kriminalvårdens
förutsättningar att bedriva sin verksamhet i enlighet med den rättsliga
regleringen också är beroende av yttre faktorer, såsom effektivitet i brotts-
bekämpning och lagföring samt lagstiftningsåtgärder i form av bl.a. straff-
skärpningar. Kriminalvården råder alltså inte ensam över den uppkomna
situationen. Jag överlämnar därför en kopia av beslutet till riksdagen och
regeringen för kännedom.

Ärendet avslutas.
