# Anmälan mot Gällivare tingsrätt m.fl. med anledning av handläggningstiden i ett tvistemål

JO 2006-04-26 dnr 1718-2005

BESLUT
                                                                                Datum             Dnr                    Sid
                                                                                2006-04-26        1718-2005             1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Gällivare tingsrätt m.fl. med anledning av
                        handläggningstiden i ett tvistemål

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 13 april 2005, framförde AA klagomål mot
                        Gällivare tingsrätts handläggning av ett tvistemål. Han anförde bl.a. att målet hade
                        anhängiggjorts vid dåvarande Bodens tingsrätt under år 1998 men att det ännu inte
                        var avgjort.

## Utredning

Dagboksbladen i Bodens tingsrätts mål T 207-98 och det till Gällivare tingsrätt
                        överflyttade målet T 78-02 infordrades och granskades. Vidare inhämtades domen i
                        målet som meddelades den 12 maj 2005.

                        Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar och yttrande över hand-
                        läggningstiden i målet. Tingsrätten (lagmannen BB) inkom med ett yttrande vari
                        bl.a. följande anfördes (upplysningar angående domstolarnas handläggning, se
                        bilaga).

                                  Synpunkter

                                  Ang. handläggningen vid Bodens tingsrätt
                                  Handläggningen av målet synes inte ha drivits med tillbörlig kraft; bland annat
                                  dröjde det över ett år innan domstolen höll det första sammanträdet i målet. En
                                  förklaring till detta kan emellertid vara att svarandepartens ombud, advokaten CC,
                                  våren 1999 drabbades av ohälsa och blev sjukskriven i september samma år; han har
                                  därefter arbetat endast några dagar på sin förutvarande arbetsplats och är alltjämt
                                  sjukskriven. En ytterligare förklaring kan vara att rådmannen DD, den domare som
                                  inledningsvis handlade målet, till följd av ryggbesvär var sjukskriven under några
                                  månader 2001, varvid t.f. lagmannen EE (nuvarande rådman i Luleå tingsrätt) tidvis
                                  var ensam domare på tingsrätten. – DD lämnade domarbanan kort efter
                                  omorganisationen 2002 och är nu verksam som advokat i Boden.

                                  Ang. handläggningen vid Gällivare tingsrätt
                                  Problemen med ohälsa hos domare som skulle handlägga målet fortsatte tyvärr
                                  sedan målet hade överlämnats till Gällivare tingsrätt och förvärrades även.
                                  Vid tiden för omorganisationen i januari 2002 bestod tingsrätten av lagmannen FF
                                  och tre rådmän. FF, på vilkens rotel målet hade lottats, avled emellertid hastigt i




 Riksdagens ombudsmän                             E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                        Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                 Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                   Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                        Dnr 1718-2005        Sid 2 (6)



      april 2002 och i juni samma år blev en av rådmännen sjukskriven för cancer; hon har
      därefter inte återkommit i tjänst och är numera sjukpensionerad.
      Situationen i tingsrätten hösten 2002 var således den att bemanningen på domar-
      sidan bestod av endast två rådmän. Sedan det misslyckats att tillsätta den vakanta
      anställningen som lagman åtog jag mig att, vid sidan av min anställning som lagman
      i Luleå tingsrätt, upprätthålla anställningen som lagman i Gällivare tingsrätt; jag för-
      ordnades av regeringen att göra detta fr.o.m. den 1 april 2003. Jag fördelade därvid –
      inledningsvis – min arbetstid på så sätt att 60 % hänfördes till Luleå tingsrätt och 40
      % till Gällivare tingsrätt och jag kom att tjänstgöra i Gällivare två dagar per vecka.
      Sommaren 2003 uppmärksammade jag att en av de två kvarvarande rådmännen inte
      orkade med sitt arbete och han blev sjukskriven i september; han återkom i tjänst
      först hösten 2004. Tingsrättens ordinarie domarpersonal var således härefter endast
      jag och en rådman; min arbetstid fördelades då med 50 procent på vardera dom-
      stolen. Därutöver hade domstolen tillfälliga förstärkningar i form av pensionerade
      domare samt fiskaler.
      I mars 2004 blev den ende kvarvarande rådmannen sjukskriven för bland annat
      hjärtproblem; även han återkom i tjänst först hösten 2004. Den ende ordinarie
      domaren i tingsrätten var således härefter jag, nu med 60 procent för Gällivare
      tingsrätt och 40 procent för Luleå tingsrätt.
      En anställning som t.f. rådman utlystes men lockade inga sökande. De tillfälliga
      personalförstärkningar på domarsidan som tingsrätten lyckades ordna var
      otillräckliga och de fick huvudsakligen tas i anspråk för akuta mål, såsom mål
      med häktade, familjemål och mål med unga lagöverträdare.
      Hösten 2004 återgick två av de sjukskrivna rådmännen successivt i tjänst och
      tingsrätten lyckades även få en tjänst som t.f. rådman besatt med en kompetent
      sökande. Först då blev det möjligt att ta tag i de alltför gamla tvistemål som hade
      blivit liggande.
      Naturligtvis är det i högsta grad otillfredsställande att tingsrätten först i maj 2005
      förmådde att avgöra ett mål som hade överlämnats till domstolen i februari 2002.
      Jag anser trots detta att någon allvarlig kritik inte bör riktas mot tingsrätten.
      Domstolen var hösten 2003 och våren 2004 i det närmaste ”utsuddad från den
      juridiska kartan” och situationen var nästan kaotisk. Varken Domstolsverket eller
      Justitiedepartementet förmådde att i någon egentlig mening ge stöd och den hjälp
      som hovrätten lämnade var välvillig men helt otillräcklig. Någon beredskap för att
      hjälpa en domstol i personell kris fanns inte. En mycket stor del av min tid gick
      därför åt att bedriva aktivt rekryteringsarbete. Jag kan inte nu underlåta att göra den
      anmärkningen, att det fanns stunder då jag frågade mig hur länge jag skulle orka
      med min arbetsbörda.
      Avslutningsvis vill jag dock framhålla att situationen i tingsrätten nu avsevärt har
      förbättrats och att huvuddelen av domstolens ”gamla” mål har avgjorts; balans-
      situationen kan betecknas vara tillfredsställande.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Målet inleddes genom att AA den 29 september 1998 ansökte om stämning mot
GG vid Bodens tingsrätt. I januari 2002 överlämnades målet till Gällivare tings-
rätt. Dom i målet meddelades den 12 maj 2005. Målets handläggningstid kom
således att uppgå till drygt sex och ett halvt år. En så lång handläggningstid är i det
närmaste aldrig försvarbar.

Handläggningen vid Bodens tingsrätt
Sedan stämning utfärdats förekom en förhållandevis omfattande skriftväxling
mellan parterna. Part förelades då att skriftligen yttra sig över vad motparten hade
                                                                   Dnr 1718-2005    Sid 3 (6)



anfört vid ett antal tillfällen fram till den 23 februari 2000 då ett sammanträde för
muntlig förberedelse ägde rum. Rätten beviljade under den tiden parterna upp-
repade anstånd med att inkomma med begärda yttranden och behövde vid ett par
tillfällen påminna ett ombud om att ett föreläggande inte hade följts. Tingsrätten
utfärdade också i juli 1999 ett s.k. stupstocksföreläggande enligt 42 kap. 15 §
rättegångsbalken (RB) för svaranden. Efter sammanträdet i februari 2000 fortsatte
skriftväxlingen på till synes samma sätt som tidigare. Bl.a. kan konstateras att
svarandeombudet efterkom det föreläggande som utfärdades vid sammanträdet i
februari 2000 först den 19 januari 2001 efter att vid flera tillfällen sökt anstånd och
däremellan påmints av tingsrätten. Det skall dock noteras att under perioden 18
oktober 2000 - 5 januari 2001 var målet vilandeförklarat sedan parterna begärt det
med hänsyn till de förlikningsförhandlingar som fördes. I oktober 2001 hölls
ytterligare ett sammanträde för muntlig förberedelse.

Enligt 42 kap. 6 § tredje stycket RB åligger det rätten att driva förberedelsen med
inriktning på ett snabbt avgörande. Bestämmelsen är en kodifiering av en redan
tidigare gällande princip som innebär att ansvaret för att målets handläggning
fortskrider ligger på rätten. Det är av stor vikt att en domare agerar med fasthet vid
utövandet av den formella processledningen och att han eller hon hela tiden är
aktiv under förberedelsen (Fitger, Rättegångsbalken, del 3, s. 42:21 f.). Av artikel 6
i Europakonventionen framgår bl.a. att var och en vid prövning av hans civila
rättigheter och skyldigheter skall vara berättigad till en rättvis och offentlig för-
handling inom skälig tid. Vilka krav som ställs på domarens formella process-
ledning beror bl.a. på målets karaktär och på det sätt på vilket parterna utför sin
talan.

När ett skriftligt svaromål har kommit in till rätten skall sammanträde hållas så
snart som möjligt, om det inte med hänsyn till målets beskaffenhet är lämpligare
med fortsatt skriftväxling (42 kap. 9 § tredje stycket RB). Det råder alltså en
presumtion för att förberedelsen skall vara muntlig sedan skriftligt svaromål
inkommit. I målet kom det att dröja ett och ett halvt år efter det att stämning
utfärdades innan det första sammanträdet hölls. Mot bakgrund av vad som ovan
anförts bl.a. om problemen med att få ombuden att inkomma med yttranden finns
det anledning att tro att handläggningen hade kunnat förkortas avsevärt om ett
sammanträde hade hållits tidigare.

Om förberedelsen i stor utsträckning bedrivs på det sättet att en skrivelse från den
ena parten översänds till motparten med föreläggande att inkomma med skriftligt
yttrande inom viss angiven tid finns det en risk att domstolen endast blir en
”brevlåda” för parternas skriftväxling (se t.ex. JO 2004/05 s. 58). Mål där parterna
eller deras ombud inte medverkar på önskvärt sätt ställer ofta särskilda krav på att
rätten agerar med fasthet i fråga om främst formell men även materiell process-
ledning. Om så inte sker, utan parterna endast växelvis yttrar sig över varandras
skrivelser, är risken uppenbar att processen kompliceras ytterligare i stället för att
drivas framåt.

Det är vidare viktigt att rätten vid behov använder sig av de verktyg som
rättegångsbalken tillhandahåller. I målet kom tingsrätten redan i juli 1999 att
                                                                   Dnr 1718-2005    Sid 4 (6)



utfärda ett s.k. stupstocksföreläggande. Det bör emellertid framhållas att när rätten
väl använt sig av ett sådant föreläggande är det ett oavvisligt krav att målet därefter
effektivt drivs vidare fram mot ett avgörande. Att som i förevarande fall meddela
ett stupstocksföreläggande och sedan låta förberedelsen fortgå i två och ett halvt år
får inte ske.

Handläggningen vid Gällivare tingsrätt
I januari 2002 överflyttades målet till Gällivare tingsrätt i samband med att Bodens
tingsrätt sammanlades med Luleå tingsrätt.

Av dagboksanteckningarna framgår att även Gällivare tingsrätt beviljade parterna
upprepade anstånd med att komma in med begärda yttranden eller uppgifter. T.ex.
förelades svarandens ombud den 11 april 2002 att komma in med slutlig uppgift
om vilka bevis som åberopades. Det kom sedan att dröja till den 30 september
2003 innan den begärda uppgiften kom in. I och för sig hade svarandens ombud
avträtt under den perioden och svaranden så småningom angett att hon avsåg att
föra sin egen talan men en sådan tidsåtgång för att få in en bevisuppgift är inte
rimlig. I denna del får jag hänvisa till vad jag ovan har anfört om rättens skyldighet
att se till att handläggningen av ett mål inte i onödan drar ut på tiden och att rätten
skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet (42 kap.
6 § tredje stycket RB).

Därutöver har från bl.a. juli 2002 till mars 2003 samt från september 2003 till mars
2004 handläggningen avstannat. Det är givetvis inte acceptabelt.

Det är – som tingsrätten har konstaterat i sitt remissvar – i hög grad otillfreds-
ställande att tingsrätten först i maj 2005 förmått att avgöra ett mål som i februari
2002 överlämnades dit, särskilt som målet då redan under mer än tre års tid
handlagts vid Bodens tingsrätt. Av tingsrättens yttrande framgår emellertid att
arbetssituationen vid tingsrätten fr.o.m. våren 2002 t.o.m. hösten 2004 var mycket
speciell och ansträngd. Detta till följd av en rad olyckliga omständigheter såsom
dödsfall och sjukdom. Tingsrätten synes därvid ha haft kontakter med hovrätten,
Domstolsverket och Justitiedepartementet för att få till stånd en lösning på de
bemanningsproblem som tingsrätten hade under den aktuella perioden. Ingen av
dessa instanser kunde dock enligt tingsrätten på något avgörande sätt medverka till
att lösa problemen.

–––

Sammanfattningsvis skulle handläggningstiden enligt min mening ha kunnat
förkortas avsevärt genom en mer aktiv och handlingskraftig processledning när
målet handlades vid Bodens tingsrätt. Detta även med beaktande av att sjukdom
hos svarandens första ombud och hos rotelinnehavaren i någon mån kan ha
påverkat handläggningstiden. När målet överlämnades till Gällivare tingsrätt hade
handläggningen redan pågått i drygt tre år och det borde då ha varit avgjort.

När det sedan gäller handläggningstiden vid Gällivare tingsrätt har jag inte
underlag för att bedöma om tingsrätten, under de speciella omständigheter som
                                                                        Dnr 1718-2005      Sid 5 (6)



rådde, gjorde sådana felprioriteringar vid handläggningen av målet att det finns
anledning att rikta kritik mot någon enskild befattningshavare. Jag vill endast erinra
om vikten av att tingsrätten i en situation då det på grund av oförutsedda händelser
inte går att driva verksamheten på ett författningsenligt sätt handlägger mål, för-
utom förtursmålen, med beaktande av deras ålder.

Om handläggningen av ett mål drar ut på tiden på grund av tingsrättens bristande
processledning erhåller part inte den skyndsamma prövning av sin sak som denne
enligt rättegångsbalken och Europakonventionen har rätt till. Det är också så att en
utdragen handläggningstid förorsakar parterna betydligt större rättegångskostnader
än vad som varit befogat med hänsyn till tvistens omfattning och svårhetsgrad.

Med dessa uttalanden avslutar jag ärendet.

––––––

Bilaga till JO:s beslut i ärende dnr 1718-2005
Lagmannen BB

      Upplysningar angående domstolarnas handläggning
              Den 29 september 1998 inkom ansökan om stämning till dåvarande Bodens
               tingsrätt. Målet lottades på dåvarande rådmannen DD.
              Den 2 oktober 1998 utfärdade tingsrätten stämning i målet.
              Den 19 oktober 1998 anmälde advokaten CC, Luleå, sig som ombud för
               svaranden, GG.
              Den 9 november 1998 inkom svaromål från GG (CC).
              Den 11 februari 1999 kom yttrande från AA:s ombud, advokaten HH,
               Kiruna.
              Den 5 mars 1999 inkom yttrande från GG (CC).
              Den 23 april 1999 inkom yttrande från AA (HH). Ett tämligen stort antal
               handlingar ingavs även som sedermera kom att åberopas som skriftlig
               bevisning.
              Den 14 juli 1999 utfärdade tingsrätten ett ”stupstocksföreläggande” enligt
               42 kap 15 § rättegångsbalken mot GG (CC); tidsfristen var satt till den 31
               augusti 1999.
              Den 30 augusti 1999 inkom yttrande jämte ett tämligen stort antal
               handlingar från GG (CC).
              Den 22 november 1999 inkom yttrande från AA (HH). Ytterligare ett stort
               antal handlingar ingavs.
              Den 23 februari 2000 höll tingsrätten muntlig förberedelse i målet. CC hade
               då avträtt som ombud för GG och hon företräddes i stället av advokaten JJ,
               Helsingborg.
              Den 10 oktober 2000 utfärdade tingsrätten kallelser till fortsatt muntlig
               förberedelse i målet den 19 oktober 2000.
              Den 18 oktober 2000 ställde tingsrätten in sammanträdet och förklarade
               målet vilande t.o.m. den 5 januari 2001; detta sedan parterna anmält att de
               förde förlikningsdiskussioner samt begärt vilandeförklaring.
              Den 19 juni 2001 utfärdade tingsrätten kallelser till ny fortsatt muntlig
               förberedelse den 3 september 2001.
                                                             Dnr 1718-2005     Sid 6 (6)



   Den 24 oktober 2001 höll tingsrätten – sedan ändringskallelser utfärdats –
    fortsatt muntlig förberedelse. AA förelades därvid att inkomma med
    bevisuppgift senast den 28 november 2001.
   Den 28 januari 2002 sammanlades Bodens tingsrätt med Luleå tingsrätt,
    varvid Jokkmokks kommun överfördes till Gällivare tingsrätt. Målet över-
    flyttades därvid till Gällivare tingsrätt och lottades på lagmannen FF:s rotel.
   Den 9 april 2002 inkom AA (HH) med bevisuppgift.
   Den 11 april 2002 förelades GG att senast den 2 maj inkomma med slutlig
    bevisuppgift.
   Den 3 juli 2003 anmälde JJ att han inte längre företrädde GG
   Den 29 augusti 2003 anmälde jur. kand. KK, Luleå, sig som nytt ombud för
    GG
   Den 2 september 2003 anmälde KK att han inte längre företrädde GG
   Den 29 september 2003 inkom slutlig bevisuppgift från GG, som då inte
    längre företräddes av något ombud. Hon ingav därvid ett stort antal
    handlingar.
   Den 10 november 2004 tillställde tingsrätten parterna, dels ett föreläggande
    bilaga 1 (här utelämnad, JO:s anmärkning) och dels en sammanfattning
    enligt 42 kap 16 § rättegångsbalken (i form av ett preliminärt ”tryck”).
   Den 25 november 2004 tillställde tingsrätten parterna – i anledning av
    begäran om anstånd från HH – ett nytt föreläggande: bilaga 2 (här
    utelämnad, JO:s anmärkning).
   Den 13 december 2003 anmälde GG att hon skulle företrädas av T.O. som
    ombud.
   Den 29 februari 2005 kallade tingsrätten till huvudförhandling den 20 april
    2005.
   Den 20 april 2005 höll tingsrätten huvudförhandling i målet under mitt
    ordförandeskap (ensamdomare).
   Den 12 maj 2005 meddelade tingsrätten dom i målet, se.bilaga3 (här
    utelämnad, JO:s anmärkning). Domen har överklagats av GG
