# Fråga bl.a. om ansvar för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken med anledning av att en flicka under viss tid har beretts vård vid en låsbar enhet inom ett s.k. särskilt ungdomshem, utan att det förelegat rättslig grund för detta

JO 2010-06-22 dnr 1718-2008

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                     Sid
                                                                      2010-06-22       1718-2008             1 (17)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga bl.a. om ansvar för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken med
                        anledning av att en flicka under viss tid har beretts vård vid en låsbar
                        enhet inom ett s.k. särskilt ungdomshem, utan att det förelegat rättslig
                        grund för detta

## Bakgrund

Socialnämnden i Alingsås kommun ansökte vid Länsrätten i Vänersborg om att
                        AA, född 1993, skulle beredas vård med stöd av 1, 2 och 3 §§ LVU. I en dom den
                        7 oktober 2005 biföll länsrätten nämndens ansökan om vård och förordnade att AA
                        skulle beredas vård med stöd av 1 och 2 §§ LVU. Under rubriken Domskäl anförde
                        länsrätten bl.a. att AA:s eget beteende inte i sig motiverade vård enligt 3 § LVU.
                        Länsrättens dom innebar således, även om det inte kom till direkt uttryck i själva
                        domslutet, att nämndens yrkande om vård enligt 2 § LVU vann bifall men att
                        yrkandet om vård enligt 3 § LVU ogillades.

                        Socialnämnden i Alingsås kommun handlade efter länsrättens dom ärendet som om
                        AA var föremål för vård enligt både 2 och 3 §§ LVU.

                        Den 7 februari 2006 placerades AA vid Nytorp HVB AB. I januari 2007
                        meddelade hemmet till socialförvaltningen att AA behövde omplaceras.

                        Den 17 januari 2007 beslutade en ledamot av socialnämnden att AA skulle placeras
                        på behandlingshemmet Brättegården, som är ett särskilt ungdomshem och drivs av
                        Statens institutionsstyrelse (SiS).

                        Under tiden den 17–24 januari 2007 var AA placerad på en låst avdelning på
                        Brättegården. Den 23 januari 2007 uppmärksammade handläggare vid
                        socialförvaltningen att AA inte var föremål för vård enligt 3 § LVU. Brättegården
                        meddelades detta följande dag. AA överfördes då till en öppen avdelning på
                        behandlingshemmet. Den 26 januari 2007 skrevs hon ut från Brättegården och
                        placerades i ett familjehem.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 26 mars 2008, anförde AA:s mor BB bl.a. att
                        AA hade placerats på en låst avdelning vid en SiS-institution utan laglig grund.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                    Dnr 1718-2008    Sid 2 (17)




Utredning
Utredningsåtgärder
Inledningsvis inhämtades vissa handlingar från socialförvaltningen i Alingsås
kommun och Brättegården.

Mot bakgrund av vad som kom fram genom de inhämtade handlingarna fann JO
André anledning att anta att befattningshavare som stod under JO:s tillsyn hade
gjort sig skyldig till tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. JO André beslutade
därför den 15 maj 2008 att inleda förundersökning angående sådant brott.

Den 3 juni 2008 hade tjänstemän från JO ett informationsmöte med representanter
för SiS. Närvarande från SiS var chefsjuristen CC och enhetschefen DD. Från JO:s
sida deltog byråchefen EE, kammaråklagaren FF och kammarrättsassessorn GG.

Under förundersökningen hölls förhör med socialsekreteraren HH och
enhetschefen JJ vid socialförvaltningen i Alingsås kommun, socialsekreteraren KK,
som tidigare varit anställd vid förvaltningen, samt avdelningsföreståndarna LL och
MM vid Brättegården. Vid förhören underrättades de om att de var skäligen
misstänkta för att ha gjort sig skyldiga till tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken.

Alla förnekade att de gjort sig skyldiga till tjänstefel.

Under förundersökningen hölls även förhör enligt 23 kap. 6 § rättegångsbalken
med avdelningschefen NN, assistenten OO och 1:e socialsekreteraren PP, samtliga
vid socialnämnden.

Vissa handlingar inhämtades från Länsrätten i Vänersborg och Länsstyrelsen
Västra Götalands län.

Den 28 november 2008 beslutade JO André att avföra HH, LL och MM som
misstänkta från förundersökningen. I ett beslut den 9 januari 2009 avfördes JJ som
misstänkt.

JO André beslutade den 20 februari 2009 att väcka åtal mot socialsekreteraren KK
för tjänstefel. Hon uppdrog åt kammaråklagaren FF vid JO:s expedition att föra
JO:s talan i målet.

Alingsås tingsrätt ogillade åtalet mot KK i en dom den 17 juni 2009 (tingsrättens
mål nr B 1182-08).

Vid sidan av den fråga som omfattades av åtalet anmodades socialnämnden och
SiS att yttra sig över deras respektive handläggning av AA:s ärende.

Socialnämnden anmodades att yttra sig över om det förhållandet att AA inte var
föremål för vård med stöd av 3 § LVU borde ha uppmärksammats av nämnden
eller förvaltningen tidigare än vad som blev fallet. Yttrandet borde även belysa
rutinerna vid nämndens förvaltning när det gäller dels kontroll av underlaget för
                                                                          Dnr 1718-2008     Sid 3 (17)




övervägande/omprövning av vård enligt LVU, dels vilken genomgång som görs av
ett ärende när ansvaret för handläggningen tas över av en ny handläggare.

Socialnämnden ingav som sitt remissvar ett yttrande undertecknat av
avdelningschefen NN.

SiS anmodades att yttra sig över frågan om huruvida Brättegården hade brustit i sin
kontroll av om det fanns förutsättningar för att ta emot AA och att placera henne
vid en enhet inom behandlingshemmet som var låsbar eller på annat sätt inrättad
för särskilt noggrann tillsyn. SiS yttrande borde även belysa vilka rutiner som SiS
behandlingshem har i de fall socialnämnden inte till sin ansökan i enlighet med 3
kap. 10 § socialtjänstförordningen (2001:937) om inskrivning av en person som är
omhändertagen enligt LVU bifogar sådana handlingar som avses i 13 § samma
kapitel.

SiS ingav som sitt remissvar ett yttrande som hade beslutats av generaldirektören
QQ.

BB fick del av remissvaren och yttrade sig över dessa. I samband därmed
framförde även AA vissa synpunkter.

Informationsmötet med SiS
Av JO:s minnesanteckningar från mötet framgår bl.a. följande.
      Ansvarig handläggare hos socialförvaltningen ansöker hos SiS:s placeringsenhet om
      en plats med hjälp av en blankett. Handläggaren fyller i vilket behov den unge har,
      lagrum för omhändertagandet och aktuell orsak m.m. Placeringsenheten beslutar
      genom att ge en platsanvisning. Beslutet skrivs in i SiS:s datasystem KIA. SiS:s
      placeringsenhet är öppen även under viss jourtid. När placeringsenheten är stängd
      finns det alltid en anvisad jourinstitution som socialförvaltningarna kan vända sig
      till.
      Det är sedan den enskilda institutionen som beslutar om inskrivning av den unge. I
      samband med inskrivningen börjar debiteringen för platsen. Institutionen fattar även
      beslut om intagning. Detta görs när den unge rent fysiskt är på plats. Vid
      inskrivningen ska underlaget finnas på plats på institutionen. Den som fattar beslutet
      ska förvissa sig om att alla förutsättningar finns för inskrivning. I undantagsfall kan
      det räcka med muntlig information. Det är institutionschefen eller den tillförordnade
      institutionschefen som fattar beslut om inskrivning (eller den som har beredskap vid
      jour). Institutionscheferna har fått delegation från SiS om att fatta dessa beslut. De
      kan i sin tur inte vidaredelegera inskrivningsbesluten.
      Enligt SiS:s uppfattning ska inte unga som är omhändertagna enligt 2 §LVU vara på
      en låsbar enhet. De rutiner som finns för institutionerna är de ”råd och riktlinjer”
      som SiS utarbetat. SiS har stramat upp rutinerna vad avser omedelbara
      omhändertaganden och underställningar. SiS ger återkommandeinformation om
      gällande regler för institutionerna. Vid sin tillsyn kontrollerar SiS att det finns beslut
      om omhändertagandet avseende de unga. I riktlinjerna sägs återkommande att
      institutionerna måste se till att det finns underlag för besluten om inskrivning.
      Riktlinjerna har gjorts tillgängliga för institutionerna genom brev, mail och SiS:s
      hemsida.
      Brättegården tar emot unga som är omhändertagna enligt 2 och/eller 3 §§ samt enligt
      socialtjänstlagen. Det finns 30 platser på Brättegården varav 26 är låsbara platser
      och 4 är öppna.
                                                                          Dnr 1718-2008      Sid 4 (17)




       För det fall den unge inte tidigare varit aktuell inom SiS placeras han/hon oftast på
       en akutavdelning. En sådan avdelning är så gott som alltid en låsbaravdelning. Det
       är inte alltid en inskrivning görs på en avdelning utan endast på institution.
       Rutinerna hos institutionerna ska vara att senast när man gör den faktiska
       intagningen på avdelning ska den som beslutar om intagning vara säker på att det
       finns underlag för ett sådant beslut, att det går rätt till.
Åtalet mot KK
Ansvarsyrkandet
JO yrkade ansvar för KK enligt följande gärningsbeskrivning.
       –––
       Genom att inte med tillräcklig noggrannhet ta del av Länsrättens i Vänersborg dom
       den 7 oktober 2005 har KK uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som gällt
       för uppgiften som socialsekreterare. Till följd av bl.a. detta har vårdtagaren under
       tiden den 17–24 januari 2007 kommit att placeras på en låst avdelning på
       institutionen Brättegården utan att det fanns lagligt stöd för en sådan placering.
KK:s inställning till åtalet
KK vitsordade samtliga faktiska omständigheter men förnekade brott. Han gjorde
gällande att gärningen, för det fall den kunde betecknas som tjänstefel, skulle
bedömas som ringa och att den därmed inte kunde grunda ansvar. KK hördes i
tingsrätten över åtalet. I tingsrättens dom finns följande antecknat från förhöret.

       [– – –] Han inser att det är viktigt att läsa domskälen och oerhört viktigt att läsa även
       domslutet. Han brukar göra detta. Han minns dock inte om han har läst domen
       rörande AA ”men har väl klart gjort det”. Det har gått fyra år sedandess. Han har
       haft domen i sin hand, registrerat den och lagt den i akten. Han visste vad
       socialnämnden hade ansökt om och hade fått besked om att ansökan hade bifallits.
       Han borde ha sett att länsrätten inte hade bifallit ansökan om vård enligt 3 § LVU.
       Han har missat detta och gått på det som stod i journalen, vilket byggde på beskedet
       per telefon från länsrätten. Han tänkte inte på att det kunde bli fel och trodde därför
       att det räckte. Efteråt har han insett att det naturligtvis kan bli fel även vid en
       domstol. Han kände till att den unge vid vård enligt 3 § LVU kunde bland annat bli
       inlåst och få sin post kontrollerad. Inför omprövningen läste han journalanteckningar
       samt talade med AA, hennes vårdnadshavare och företrädare för familjehemmet.
       Han utgick från tidigare grundutredning och ansökan om LVU. Det var av intresse
       att se om något hade förändrats. Han borde nog också ha läst domen. Han har gått på
       domslutet, med vilket han menar beskedet per telefon från länsrätten. [– – –]
Tingsrättens domskäl
I tingsrättens dom finns följande antecknat under rubriken Tingsrättens bedömning.
       Det är utrett att socialnämndens ansökan avsåg vård enligt 1, 2 och 3 §§ LVU. Enligt
       länsrättens domslut biföll länsrätten ansökan och förordnade att AA skulle beredas
       vård med stöd av 1 och 2 §§ LVU. Det står inte uttryckligen attansökan avslogs
       såvitt gäller vård enligt 3 § LVU. Av länsrättens dagbok framgår att där felaktigt
       förts in att domen inneburit helt bifall till socialnämndens ansökan. En förklaring till
       detta kan vara utformningen av domslutet. KK har uppgivit att någon tagit kontakt
       med länsrätten den7 oktober för att ta reda på utgången och då fick beskedet att
       ansökan hade bifallits helt. Att så kan ha varit fallet får stöd av
       journalanteckningarna. Det har ålegat KK att noggrant läsa igenom länsrättens dom
       och inte enbart förlita sig på uppgifter som har lämnats muntligen. Det har inte gått
       att klarlägga ifall KK över huvud taget har läst domen när den kom in tre dagar
       senare. Det är i och för sig inte märkligt om han, till följd av den långa tid som har
       förflutit, inte minns hur det förhållit sig. Det får dock hållas för visst att han, om han
                                                                         Dnr 1718-2008     Sid 5 (17)




     läst domen med tillbörlig noggrannhet, skulle ha upptäckt att ansökan om vård enligt
     3 § LVU inte hade bifallits. Detta framgår tydligt av domskälen och framgår även av
     domslutet, där angivet lagrum inte nämns. Dessa delar av domen är kortfattade och
     skulle inte ha tagit långtid att läsa igenom. Inte ens ett pressat arbetsläge borde ha
     hindrat att så skett. Tingsrätten delar KK:s uppfattning att man vanligen bör kunna
     lita på uppgifter som har lämnats av en person som är anställd vid en domstol. Trots
     detta kan det hända att uppgifterna inte är korrekta, vilket har varit fallet i detta mål.
     Det finns inte någon omständighet som talar för att sannolikheten för att uppgifterna
     var felaktiga var mycket stor. KK kan därför inte anses uppsåtligen ha åsidosatt vad
     som gällt för uppgiften som socialsekreterare men väl gjort det av oaktsamhet.
     Det återstår att pröva om oaktsamheten är straffbar eller om den bör bedömas som
     ringa och därmed leda till ansvarsfrihet.
     Lika med justitieombudsmannen finner tingsrätten att det har funnits risk för att AA
     hade kunnat bli föremål för vård enligt 3 § LVU i nära anslutning till att domen hade
     meddelats i länsrätten. Som har framkommit ovan dröjde det dock drygt 15 månader
     innan så blev fallet. Under mellantiden har flickan vårdats på sådant boende där vård
     kan beredas med stöd av 2 § LVU. När en andra omprövning av vården skulle ske,
     hade KK lämnat sin tjänst och ärendet hade tagits över av en annan handläggare.
     Utredningen talar för att handläggaren då inte har tagit fram och läst igenom domen
     från länsrätten utan gått på anteckningen i journalen. Detsamma torde ha varit fallet
     när ansökan gavs in till SiS trots att underlaget för denna borde ha bifogats.
     Tingsrätten anser att dessa omständigheter liksom det faktum att man vid
     socialförvaltningen har fått ett felaktigt besked från länsrätten gör att oaktsamheten
     bör bedömas som ringa. Åtalet skall därför ogillas.
Socialnämndens remissvar
De omnämnda bilagorna har här utelämnats.

## Sammanfattning

Vid genomgång av handlingar i ärendet framkommer följande; 050912 ansökte
     socialnämnden i Alingsås om vård för AA enligt 1, 2 och 3 §§ LVU vid Länsrätten i
     Vänersborg. I länsrättens dom den 7 oktober 2005 står att läsa i domslutet att
     länsrätten bifaller socialnämndens ansökan och förordnar att AA skall beredas vård
     med stöd av 1 och 2 §§ LVU. I domslutet har länsrätten inte avslagit yrkandet om
     vård enligt 3 § LVU. Handläggaren KK kan man förmoda ha uppfattat att länsrätten
     förordnade om vård enligt både 1, 2 och 3 §§ LVU och domen kom felaktigt att
     skrivas in i journalanteckning. Då KK slutade sin anställning kom handläggare HH
     att ta över ärendet. HH tog endast del av det senast gjorda
     övervägandet/omprövningen i ärendet och förutsatte att detta stämde med vad som
     stod i domen. HH läste inte domen då hon tog över ärendet.
     Under tiden den 17–24 januari 2007 vårdades AA på Brättegårdens behandlingshem.
     Anledningen till att AA omplacerades till Brättegården från Nytorps HVB,
     Uddevalla, var att hon tillsammans med en annan flicka på behandlingshemmet hade
     hällt bensin på husväggen och tänt på mitt i natten. Detta beteende bedömdes vara
     skadligt både för henne själv och hennes omgivning och Brättegårdens
     behandlingshem bedömdes vara den vårdform som då bäst kunde tillgodose AA:s
     behov av vård. Att det saknades laglig grund för denna typ av vårdform var vid
     tillfället inte känt för handläggare HH. Hade det varit känt för handläggaren att AA
     inte vårdades enligt 3 § LVU hade ett omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU
     skett utifrån rådandesituation kring AA. Med största sannolikhet hade länsrätten
     fastställt beslutet enligt 6 § LVU. Här bör påpekas att inte heller vårdnadshavarna
     eller AA:s ombud som tagit del av alla handlingar i ärendet inte heller
     uppmärksammade den lagmässigt felaktiga handläggningen i ärendet.
     När det uppdagades att det saknades lagliga förutsättningar för AA att vårdas på
     Brättegården skedde omgående en omplacering till annan vårdform av AA. Den
                                                                   Dnr 1718-2008     Sid 6 (17)




bedömning som då gjordes var att det inte längre förelåg grunder för ett omedelbart
omhändertagande enligt 6 § LVU. Därför gjordes ingen ansökan om vård.
Det skall framhållas att AA utifrån faktiska omständigheter inte har behandlats
felaktigt ur ett vårdperspektiv och därför inte heller bedöms lidit någon skada utifrån
det som inträffat. Hon har sammanlagt vårdats åtta dagar på Brättegårdens
behandlingshem på felaktiga grunder, men hade handläggaren känt till att vård inte
var beslutad enligt 3 § LVU hade handläggaren agerat därefter och ett omedelbart
omhändertagande enligt 6 § LVU hade skett och resultatet hade blivit detsamma för
AA.
I länsstyrelsens beslut (dnr nr 701-54320-2008) under ”Länsstyrelsens bedömning”
står att läsa följande; ”Oavsett att LVU-vården för AA inte var beslutad enligt lagens
3 § har hon haft svårigheter som har med hennes person och beteende att göra.
Länsstyrelsen framhåller att det istället kunde ha inneburit bristande vård om
nämnden bortsett från dessa svårigheter.”
Idag finns tydliga rutiner för att förebygga att liknande situationer skallhända i
framtiden.
Justitieombudsmannen begär nu yttrande från socialnämnden i Alingsås över de
lagmässiga felaktigheter som gjorts i samband med handläggningen gällande AA.
Av yttrandet skall särskilt framgå om det förhållandet att AA inte varit föremål för
vård med stöd enligt 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
borde ha uppmärksammats av nämnden eller av förvaltningen. Vidare skall yttrandet
belysa rutinerna vid nämndens förvaltning när det gäller kontroll av
övervägande/omprövning av LVU, dels vilken genomgång som görs av ett ärende
när ansvaret tas över av ny handläggare.
–––

Handläggningen
Socialsekreterare KK var handläggare i ärendet AA. Socialnämnden ansökte om
vård enligt 1, 2 och 3 §§ vid Länsrätten i Vänersborg. I dom den 7 oktober 2005
förordnade länsrätten att AA skulle beredas vård enligt1 och 2 §§ LVU. Ärendet
handlades därefter vid socialförvaltningen som om länsrätten även hade bifallit
nämndens ansökan om att AA skulle beredas vård enligt 3 § LVU. När denna dom
inkom till socialförvaltningen lades den i handläggaren KK:s postfack. Enligt den
rutin som fanns vid denna tidpunkt så lades samtliga inkomna handlingar direkt till
handläggaren i pågående ärende. KK hade ansvaret för och skrev sedan in i
journalanteckning att AA skulle beredas vård enligt 1, 2 och 3 §§ LVU. Denna
anteckning fördes in i journal av OO efter uppmaning av KK. Varken enhetschef
eller 1:e socialsekreterare läste domen (se bil 1”Registrering av allmänna handlingar,
ärenderegistrering). KK bedömdes vara en kompetent och erfaren socialsekreterare,
det fanns inte något skäl att frångå den rutin som fanns och det fanns inte heller
något speciellt skäl till att göra någon extra kontroll/genomläsning av just den
domen.
Vid det aktuella tillfället delgavs inte denna typ av domar nämndens ledamöter utan
endast domar i överklagade beslut gick till nämndens ledamöter så någon kontroll
skedde inte heller där.
Då KK slutade sin anställning på socialförvaltningen togs ärendet över av
handläggare RR under tre månader med planering att ärendet sedan skulle
handläggas av HH då hon kom åter från föräldraledighet. De journalanteckningar,
utredningar, omprövningar/överväganden som gjorts i ärendet och som lästes av
handläggare HH förutsattes självklart överensstämma med domen. Det var inte
något anmärkningsvärt med detta ärende jämförelsevis med andra ärenden av
samma innehåll som skulle föranleda extra kontroll.
Vid överflyttning av ärenden ges muntlig information av handläggare i ärendet till
ny handläggare i ärendet, detta sker ibland tillsammans med 1:e socialsekreterare.
                                                                  Dnr 1718-2008     Sid 7 (17)




Ibland är dessa överlämningar inte möjliga på grund av olika praktiska skäl.
Information om ärendet ges då i första hand av 1:e socialsekreterare eller enhetschef.
Informationen innehåller uppgifter om vad som ska göras i varje enskilt fall,
exempelvis tid för nästa omprövning eller övervägande eller vilka andra som jobbar
med familjen/barnet/ungdomen så som familjepedagoger eller ungdomsbehandlare. I
detta fall fick HH information om ärendet av 1:e socialsekreterare och enhetschef då
KK inte fanns kvar i tjänst.
Vid omprövning/övervägande av ärendet vid nämndens möten den 8 juni och den 28
november 2006 uppmärksammades heller inte då den felaktiga grunden för vård. Att
det inte uppmärksammades vid dessa tillfällen beror på att handläggaren förutsatt att
grunderna för LVU har överensstämt med dom och inte heller har nämndens
ledamöter vid dessa tillfällen tagit del av domen. Det bör tilläggas att inte heller
AA:s vårdnadshavare har uppmärksammat den felaktiga handläggningen. Likaså
gäller det för AA:s ombud. De har fått domen tillhanda, likaså har de fått underlaget
för omprövning av vården enligt § 3 LVU för kommunicering innan beslut togs vid
nämndens möten den 8 juni och den 28 november 2006.
Den 17 januari 2007 beslutade ledamot i nämnden att AA skulle omplaceras till
Brättegårdens behandlingshem. Beslutet fattades då med den felaktiga
utgångspunkten att AA var föremål för vård enligt både 2 och 3 §§ LVU. Under
tiden 17–24 januari 2007 var AA placerad på låst avdelning på Brättegården. I
samband med att domen som låg till grund för beslutet skulle skickas till
Brättegården uppdagades det vid genomläsning av domen att lagliga förutsättningar
saknades för att ha AA placerad på låst avdelning på Brättegården.
AA omplacerades omgående till annan vårdform. I den situation som då rådde fanns
inte skäl att göra ett omedelbart omhändertagande enligt § 6 LVU med avsikt att
göra en ansökan om vård enligt 3 § LVU.
Handläggare och enhetschef informerade omgående vårdnadshavare och
överordnade chefer på socialförvaltningen om de felaktigheter som begåtts.
Nämndens ledamöter i arbetsutskottet informerades också om felaktigheterna i
handläggningen i samband med nämndens nästkommande övervägande.

Rutiner
Efter denna händelse har rutinerna ändrats, alla domar lämnas för genomläsning till
enhetschef och till 1:e socialsekreterare. 1:e socialsekreterare eller enhetschef går
igenom dom med handläggare (se bil 2 ”Ansökan om vårdenligt 1, 2 och 3 §§
LVU”). Någon sådan rutin fanns inte vid det aktuella tillfället. Det fanns en rutin för
registrering av individärenden som ansökan, anmälan, överklagan, utredningar och
beslut samt andra handlingar. I denna rutin framgår att beslut (läs dom) lämnas till
handläggare i pågående ärende(se bil 1).
Vidare delges nu socialnämnden samtliga domar från förvaltningsdomstol.
I samband med att ärende tas över av ny handläggare läses numera alltid dom av
mottagande handläggare och gås igenom med 1:e socialsekreterare.

Bedömning
De rutiner som fanns vid den aktuella tidpunkten följdes. Inkomna handlingar i
pågående ärenden lämnades av registerpersonal till handläggaren. Att
sedanhandläggaren KK uppenbarligen uppfattade innehållet i domen felaktigt och att
det sedan fördes in fel lagrum i journalanteckningarna är mer än beklagligt men får
också ses mot bakgrund av flera olyckliga omständigheter där den mänskliga faktorn
är inblandad.
Vid överlämning av ärendet borde misstaget ha uppmärksammats, ny handläggare
borde läst igenom domen som låg till grund för beslutet av tvångsvård. Det fanns
ingen rutin för att man som handläggare skulle gå igenom domar. Det fanns ingen
egentlig anledning för mottagande handläggare att kontrollera att
                                                                       Dnr 1718-2008    Sid 8 (17)




      journalanteckningarna i ärendet överensstämde med domen. Utifrån att KK var en
      erfaren socialsekreterare fanns det inte någon oro eller farhåga från enhetschef eller
      1:e socialsekreterare att det skulle vara felaktigheter i någon del av handläggningen.
      Vid mottagande av nytt ärende finns nu som rutin att handläggare går igenom den
      dom som ligger till grund för vård enligt LVU tillsammans med 1:e socialsekreterare
      eller enhetschef.
      Det bör poängteras att den bedömning som gjordes i samband med att AA
      placerades på Brättegården var adekvat och noga övervägd. Om handläggare och
      enhetschef känt till att det saknades laglig grund för att placera AA på Brättegården
      hade beslut fattats om ett omedelbart omhändertagande enligt§ 6 LVU med trolig
      planering att ansöka om vård enligt § 3 LVU.
SiS:s remissvar
Med undantag för institutionschefen SS:s redogörelse har omnämnda bilagor här
utelämnats.
      –––

## Utredning

Remissen från JO har inom SiS remitterats till Brättegården för yttrande. Yttrande
      har avgetts av institutionschefen SS, bilaga 1.

## Yttrande



## Bakgrund

Fredagen den 12 januari 2007 kontaktades placeringsenheten per telefon aven
      socialsekreterare vid Alingsås kommun angående en placering på ett särskilt
      ungdomshem för en flicka, AA. Ett underlag för placering upprättades.
      Socialsekreteraren uppgav i telefon grunden för placering, 2 och 3 §§
      lagen(1992:52) om vård av unga, LVU. Senare samma dag (kl. 16:41) inkom, per
      fax, en skriftlig anmälan om behov av plats på särskilt ungdomshem för AA till
      placeringsenheten med samma paragrafhänvisningar, bilaga 2. Anmälan översändes
      från placeringsenheten, per fax, måndagen den 15 januari 2007 till Brättegården.
      Avdelningsföreståndaren på avdelning Höjden tog kontakt med handläggaren vid
      socialtjänsten och begärde in domen från länsrätten och ficktill svar att den skulle
      skickas snarast. Mot bakgrund av platsanmälan och socialnämndens beslut om
      placering enligt LVU (placeringsbeslut enligt 11 § LVU), bilaga 3 på vilka det båda
      var angivet 2 och 3 §§ LVU som placeringsgrund, fattade avdelningsföreståndaren
      ett beslut om inskrivning den 17 januari 2007. Senare samma dag kom AA till
      avdelningen och beslut om intagning fattades samtidigt som ett beslut om vård på
      låsbar enhet.
      Avdelningsföreståndaren kontaktade socialtjänstens handläggare ett flertalgånger
      med uppmaning om att skicka länsrättsdomen. Den 24 januari 2007, dvs. åtta dagar
      efter inskrivning, meddelade socialtjänsten att aktuellt lagrum för vård för AA
      enbart var med stöd av 2 § LVU. Brättegården fattade med anledning av de nya
      uppgifterna omedelbart ett beslut om omplacering av AA till en öppen avdelning.
      AA skrevs sedermera ut från institutionen den 26 januari 2007.

      Rättslig reglering och SiS placeringsrutiner
      Av 11 § första stycket LVU följer bl.a. att socialnämnden bestämmer hur vården av
      den unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden. I 12 § första
      stycket LVU anges att det för vård av unga som på någon grund som anges i 3 §
      behöver stå under särskilt noggrann tillsyn ska finnas särskilda ungdomshem. I
      andra stycket sägs att om socialnämnden beslutat att den unge ska vistas i ett hem
      som avses i första stycket ska SiS anvisa plats i ett sådant hem.
                                                                        Dnr 1718-2008     Sid 9 (17)




      I 3 kap. 10 § första stycket socialtjänstförordningen (2001:937), SoF, anges att SiS
      beslutar om inskrivning i särskilda ungdomshem. Enligt SiS arbets- och
      delegationsordning är det institutionschefen vid berörd institution som beslutar om
      inskrivning. Enligt 3 kap. 13 § SoF ska, om det för den som ansökan avser finns ett
      beslut om omhändertagande eller vård enligt LVU, socialnämnden bifoga en kopia
      av eller annan underrättelse om det verkställbara beslutet till ansökan.
      I SiS Råd & Riktlinjer/Juridik (2002:1) LVU, flik 3 från den 1 juli 2005,anges att
      placeringsprocessen vid SiS lämpligen inleds med att socialtjänstens handläggare tar
      telefonkontakt med placeringsgruppen för att rådgöra om lämpligt
      placeringsalternativ. En skriftlig ansökan görs därefter på en särskild blankett. Vid
      behov av akut placering utanför kontorstid kan socialtjänsten vända sig till
      huvudkontorets jourtjänst eller, när denna inte är öppen, direkttill närmaste
      jourinstitution. Efter placeringsanvisning fattar socialnämnden beslut om placering
      enligt 11 § LVU. (Bilaga 4)
      I flik 4, från den 17 maj 2002, ovan nämnda riktlinjer, sägs att institutionschefen,
      innan ett inskrivningsbeslut fattas, ska förvissa sig om att SiS platsanvisning samt
      giltiga beslut om omhändertagande eller vård och nämndens beslut om placering
      enligt 11 § LVU föreligger. (Bilaga 5)

      SiS bedömning
      De ungdomar som tas in på SiS särskilda ungdomshem är föremål för långtgående
      tvångsåtgärder. Att SiS får rätt information från socialtjänsten om de ungdomar som
      ska tas in på institutionerna är därför av största vikt. I aktuellt ärende har SiS fått
      både muntlig och skriftlig information om att lagrum för omhändertagande av AA
      var med stöd av 2 och 3 §§ LVU. Någon dom bifogades emellertid inte.
      Avdelningsföreståndaren vid avdelning Höjden begärde, vid ett flertal tillfällen, att
      handläggaren vid socialtjänsten skulle skicka domen och handläggaren lovade att se
      till att den kom in till institutionen. När det uppdagades att grunden för LVU för
      flickan enbart var med stöd av 2 § LVU vidtog institutionen omedelbart adekvata
      åtgärder och överförde henne till en öppen avdelning.
      Socialnämnden ansvarar för att ansökan om placering är fullständig enligt3 kap. 13 §
      SoF. Finns ett beslut om vård enligt LVU ska det till ansökan fogas en kopia av eller
      annan underrättelse om det verkställbara beslutet tillansökan. I praktiken kan kravet
      att bifoga domen i samband med inskrivningsbeslutet, enligt SiS mening, medföra
      en del praktiska svårigheter, t.ex. under jourtid, eftersom en placering av den unge
      ofta grundar sig på brådskande och akuta åtgärder. Socialtjänsten måste i praktiken i
      dessa fall ges skälig tid att komma in med övriga handlingar, t.ex. en länsrättsdom,
      utöver ansökan och placeringsbeslut. I sådana fall anser SiS att ”annan
      underrättelse” kan godtas. Även om huvudregeln är att domen ska bifogas kan, i
      undantagsfall, myndigheten godta ett muntligt besked (jfr JO:s beslut 1995/96 s.
      320). Institutionen måste emellertid infordra domen så snart det kan ske, vilket
      också skedde i aktuellt fall.
      För att minimera risken för att en intagen frihetsberövas utan laglig grund har också
      SiS genom åren förtydligat sina interna föreskrifter, bilagor 6–7).
Institutionschefen SS:s redogörelse
      –––
      Flickans placering på akutavdelningen Höjden följde gängse riktlinjer och rutiner i
      stort. Placeringsenheten tar kontakt med avdelningsföreståndaren på Höjden i
      samband med att en platsansökan inkommer från Alingsås socialtjänst.
      Placeringssekreteraren redogör för flickans problematik och för placeringsgrunden 2
      och 3 §§ lagen om vård av unga (LVU). Handläggaren från socialtjänsten beskriver
      ärendet mer ingående och förmedlar i första skedet att flickan omhändertagits enligt
      6 § LVU. När beslutet enligt 11 § LVU inkommer till institutionen står det dock att
      placeringsgrunden är 2 och 3 §§ LVU. Avdelningsföreståndaren tar kontakt med
      handläggaren som förmedlar att hon hade fel och att det är korrekt med 2 och 3 §§
                                                                         Dnr 1718-2008     Sid 10 (17)




      LVU. Avdelningsföreståndaren begär in länsrättsdomen och får till svar att den skall
      skickas snarast.
      Avdelningsföreståndaren tillika ställföreträdande institutionschef tar beslut om att
      skriva in AA på Höjden. Platsansökan och platsanvisning med placeringsgrunderna
      2 och 3 §§ LVU samt placeringsbeslut enligt 11 § LVU med2 och 3 §§ LVU som
      placeringsgrund har inkommit till institutionen.
      Senare samma dag 2007-01-17 kommer AA till Höjden och intagningsbeslut fattas
      av institutionschef i beredskap, samt beslut om vård på låsbar enhet.
      Vid upprepade tillfällen under dagarna som följer kontaktar avdelningsföreståndaren
      socialtjänstens handläggare och uppmanar henne att omgående skicka
      länsrättsdomen.
      2007-01-24 ringer handläggaren från socialtjänsten till avdelningsföreståndaren på
      Höjden och uppger att 3 § LVU ej föreligger utan enbart 2 § LVU. Institutionen
      fattar omedelbart beslut om att omplacera AA till den öppna avdelningen Ängen.
      AA skrivs ut 2007-01-26 då socialtjänstens handläggare kommer och hämtar henne.
      –––
      Enligt SIS råd och riktlinjer skall institutionschefen eller dennes företrädare förvissa
      sig om att rätt placeringsgrund föreligger vid inskrivning av ungdomar till
      institutionen. Det är socialnämndens skyldighet att underställa institutionen grunden
      för omhändertagandet. Socialnämnden skall ges ”skälig handräckningstid” för att
      inkomna med gällande dom och det är i det akuta skedet tillräckligt med
      placeringsbeslut enligt 11 § LVU och platsanvisning. Då avdelningsföreståndaren
      vid inskrivningen och senare vid upprepade tillfällen begärt in domen och fått
      besked att den kommer, bedömer jag att ansvariga handlat efter gällande riktlinjer
      och rutiner.
I ett beslut den 22 juni 2010 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska göras i samförstånd med
den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i
socialtjänstlagen (2001:453). Barn och ungdomar kan under vissa förutsättningar
beredas vård utan samtycke med stöd av LVU. Sådan vård kan beslutas på grund
av brister i ett barns hemmiljö (2 § LVU) eller den unges eget beteende (3 § LVU).

Beslut om vård med stöd av LVU meddelas av förvaltningsrätten, tidigare
länsrätten, efter ansökan av socialnämnden (4 § LVU).

Socialnämnden får med stöd av 6 § LVU besluta att den som är under 20 år
omedelbart ska omhändertas, om det är sannolikt att den unge behöver beredas
vård med stöd av LVU och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn
till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen
allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras.

Vård enligt LVU ska anses påbörjad när den unge på grund av ett beslut om
omedelbart omhändertagande eller om vård har placerats utanför sitt eget hem (10
§ LVU). Socialnämnden bestämmer hur vården av den unge ska ordnas och var han
eller hon ska vistas under vårdtiden (11 § LVU).

För vård av unga som på någon grund som anges i 3 § LVU behöver stå under
särskilt noggrann tillsyn ska det finnas särskilda ungdomshem (12 § LVU). SiS
                                                                  Dnr 1718-2008   Sid 11 (17)




leder verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen. Om den unge vårdas vid ett
sådant hem på någon grund som anges i 3 § LVU får han eller hon hindras att
lämna hemmet och i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som är
nödvändig för att vården ska kunna genomföras (15 § LVU). Den intagne får med
stöd av 15 b § LVU beredas vård vid en enhet inom hemmet som är låsbar eller på
annat sätt inrättad för särskilt noggrann tillsyn, om det är nödvändigt med hänsyn
till den intagnes, övriga intagnas eller personalens säkerhet, eller om det är
nödvändigt för att förhindra att den intagne avviker eller för att i övrigt genomföra
vården.

Det finns inte något formellt hinder för att den som vårdas med stöd av 2 § LVU
placeras vid ett särskilt ungdomshem. Vissa särskilda ungdomshem kan även ta
emot ungdomar som vårdas på frivillig grund med stöd av bestämmelserna i
socialtjänstlagen. Beträffande barn och ungdomar som är placerade vid ett särskilt
ungdomshem med stöd av 2 § LVU eller socialtjänstlagen gäller enligt 18 § LVU
bestämmelserna i 16 § LVU om förbud mot att vid hemmet inneha viss angiven
egendom och 17 § LVU om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Däremot
gäller inte bl.a. bestämmelserna i 15 b § LVU om vård vid en låsbar enhet om den
intagne inte vårdas på grund av sådana omständigheter som avses i 3 § LVU.

När en socialnämnd ansöker om inskrivning vid ett särskilt ungdomshem enligt 3
kap. 10 § socialtjänstförordningen (2001:937) av en person som är omhändertagen
enligt LVU ska, i enlighet med 13 § samma kapitel, en kopia av eller annan
underrättelse om det verkställbara beslutet fogas till ansökan.

Bedömning
Av länsrättens dom framgår att AA skulle beredas vård med stöd av 2 § LVU men
att länsrätten inte biföll nämndens yrkande om att AA skulle vårdas även enligt 3 §
LVU.

I socialförvaltningens dokumentationssystem registrerades beträffande AA
felaktigt att länsrätten beslutat att AA skulle beredas vård enligt både 2 och 3 §§
LVU. Utredningen talar starkt för att den anteckningen gjordes efter att någon vid
förvaltningen per telefon hade talat med länsrätten och då felaktigt fått uppgift om
att länsrätten hade bifallit nämndens ansökan fullt ut. När domen kom in till
socialförvaltningen uppmärksammades inte det rätta förhållandet. Den felaktiga
registreringen ändrades därför inte.

Efter länsrättens dom var AA placerad vid familjehem respektive HVB-hem. I
januari 2007 var hon placerad vid Nytorp HVB. Hemmet meddelade att AA på
grund av en händelse vid hemmet behövde omplaceras.

En ledamot av socialnämnden beslutade den 17 januari 2007 att AA skulle placeras
på Brättegården. Beslut om inskrivning och intagning av AA vid en låsbar
avdelning på behandlingshemmet fattades samma dag. Hon vistades på
avdelningen under tiden 17–24 januari 2007. Eftersom det inte fanns något beslut
                                                                   Dnr 1718-2008   Sid 12 (17)




om ett ingripande på grund av sådana omständigheter som avses i 3 § LVU innebar
placeringen av AA på en låsbar enhet objektivt sett ett olaga frihetsberövande.

På kvällen den 23 januari 2007 uppmärksammade socialförvaltningen att AA inte
var föremål för vård enligt 3 § LVU. Den 24 januari 2007 meddelades Brättegården
och AA överfördes då omedelbart till en öppen avdelning vid behandlingshemmet.
Socialnämnden beslutade den 26 januari 2007 att placera AA i ett familjehem.

Det uppkom fråga om någon tjänsteman vid socialförvaltningen i Alingsås
kommun eller Brättegården hade gjort sig skyldig till tjänstefel enligt 20 kap. 1 §
brottsbalken. Enligt denna bestämmelse kan den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet
åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel. Om gärningen med
hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med
myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa,
ska inte dömas till ansvar.

När det gäller frågan rent allmänt om hur oaktsamhet enligt 20 kap. 1 §
brottsbalken ska bedömas är utgångspunkten för tjänstefelsansvaret att det av
hänsyn till rättssäkerheten bör ställas särskilda krav på noggrannhet och omsorg på
områden inom den offentliga verksamheten där det är fråga om
myndighetsutövning. Av allmänna principer följer dock att straffrättsligt ansvar
inte ska komma i fråga för varje avvikelse från den eftersträvade normen; en viss
marginal föreligger alltid mellan det helt aktsamma och det oaktsamma. Vid
bedömningen av huruvida en offentlig befattningshavare har handlat oaktsamt är
det i första hand av betydelse vilka krav på noggrannhet och omsorg som uppgiften
har innefattat. Detta får, som i andra motsvarande sammanhang, vägas mot
omständigheter som hänför sig till den enskilde personligen, t.ex. hans kunnighet,
utbildning och erfarenhet eller att denne har handlat under tidspress (se bl.a. NJA
2002 s. 188).

Jag fann skäl att väcka åtal mot socialsekreteraren KK för tjänstefel. När det gällde
de övriga tjänstemän som jag hade delgett misstanke om brott fullföljde jag inte
förundersökningen och de avfördes från utredningen. Detta innebär inte att deras
agerande har varit fritt från invändningar.

Handläggningen av ärendet i samband med länsrättens dom i oktober
Det är ostridigt att socialförvaltningen den 7 oktober 2005 felaktigt registrerade att
AA efter beslut av länsrätten vårdades med stöd av både 2 och 3 §§ LVU.
Registreringen gjordes innan länsrättens dom kommit förvaltningen till handa i
pappersform, förmodligen efter ett samtal per telefon med länsrätten. Det är
mycket som talar för att socialförvaltningen då kan ha fått ett besked som kunde
förstås så att länsrätten beslutat om vård enligt både 2 och 3 §§ LVU. Domen
inkom till förvaltningen den 10 oktober 2005. I enlighet med förvaltningens rutiner
lämnades den till KK. Det var han som var handläggare av ärendet och bl.a. hade
ansvar för att ta del av domen.
                                                                   Dnr 1718-2008      Sid 13 (17)




Enligt domslutet hade länsrätten bifallit nämndens ansökan och förordnat om att
AA skulle beredas vård enligt 1 och 2 §§ LVU. Om KK läst domen skulle han ha
förstått att ansökan om att AA skulle beredas vård enligt 3 § LVU inte hade
bifallits. Tingsrätten anförde i sin dom att KK av oaktsamhet åsidosatt vad som
gällt för uppgiften som socialsekreterare men att ”oaktsamheten bör bedömas som
ringa”.

Jag fann, efter viss tvekan, inte skäl att överklaga domen. Tingsrättens dom vann
således laga kraft. Den straffrättsliga prövningen är därmed avslutad. Jag vill dock
rent allmänt framhålla att i ett ärende som rör tvångsvård är det givetvis viktigt att
en handläggare är noggrann. Mot denna bakgrund är det allvarligt att KK inte
tillräckligt noga läste länsrättens dom. Även om hans oaktsamhet inte var straffbar
finns det anledning att rikta allvarlig kritik mot honom.

Handläggningen av ärendet i tiden efter länsrättens dom fram till januari
2007
Ärendet handlades i formellt hänseende vid nämnden som om AA vårdades med
stöd av både 2 och 3 §§ LVU. Den 8 juni och den 28 november 2006 fattade
således nämnden, genom dess arbetsutskott, enligt 13 § tredje stycket LVU beslut
om att vården med stöd av 3 § LVU skulle bestå. AA eller någon annan framförde
inte någon invändning mot besluten.

I sak innebar socialnämndens handläggning under den aktuella tiden inte något
egentligt men för AA. Den omständigheten att nämnden felaktigt utgått från att AA
vårdades med stöd av både 2 och 3 §§ LVU har emellertid givetvis medfört en risk
för att AA, som ju också blev fallet i januari 2007, kunde bli föremål för sådant
tvång som förutsatte att det fanns beslut om vård enligt 3 § LVU. Fråga
uppkommer om någon vid socialförvaltningen under tiden efter länsrättens dom i
oktober 2005 till mitten av januari 2007 borde ha uppmärksammat att länsrätten
hade ogillat yrkandet om vård enligt 3 § LVU och att AA därför inte var föremål
för vård enligt den bestämmelsen.

KK ansvarade för handläggningen av ärendet angående AA fram till dess att han
slutade vid socialförvaltningen i juli 2006. Han hade misstagit sig angående
grunden för vården av AA, vilket han erhållit allvarlig kritik för. Det har emellertid
inte framkommit något som tyder på att han hade anledning att ifrågasätta
uppgifterna i akten om grunden för vården under tiden efter länsrättens dom fram
till sommaren 2006. Han bör därför inte särskilt lastas för att han inte upptäckte
felet innan han slutade sin anställning.

JJ hade som enhetschef mellan åren 2005 och 2007 ett övergripande ansvar för
handläggningen av AA:s ärende. Såvitt har kommit fram i ärendet har hon
emellertid inte haft till uppgift att granska domar från länsrätten utan det var en
uppgift som handläggarna själva hade ansvar för.
                                                                   Dnr 1718-2008   Sid 14 (17)




Inför arbetsutskottets omprövningar den 8 juni och 28 november 2006 har JJ
undertecknat de underliggande utredningarna. När arbetsutskottet bl.a. fattade sitt
omprövningsbeslut den 8 juni 2006 var JJ närvarande vid sammanträdet.

JJ har i förhör uppgett att det förhållandet att hon undertecknar utredningarna är att
se som ett kvitto på att hon faktiskt har tagit del av handlingen. Hon kontrollerar
emellertid inte innehållet i utredningarna. Avseende utredningen rörande AA inför
arbetsutskottets omprövning den 8 juni 2006 har JJ uppgett att hon utgått från att
bedömningen var korrekt med anledning av att KK, som ansvarig handläggare, gått
igenom utredningen med 1:e socialsekreteraren och JJ hade stort förtroende för
dem båda.

En offentlig befattningshavare som undertecknar ett förslag till beslut och kanske
t.o.m. föredrar ärendet för beslutsfattaren får som regel antas ha ett ansvar för
innehållet i det underlag som han eller hon presenterar. JJ:s uppgift att hon inte haft
någon skyldighet att närmare sätta sig in i ärendet kan därför diskuteras. Ytterst får
det dock ankomma på nämnden att bestämma vilket ansvar som olika handläggare
ska ha inför att ett ärende behandlas i utskottet. Eftersom nämnden synes ha ansett
att JJ som enhetschef inte själv har behövt ta del av underlaget för förslaget till
beslut kan ansvaret för eventuella fel i utredningen inte läggas henne till last.
Däremot vill jag rent allmänt framhålla vikten av att nämnden i framtiden för
tjänstemännen vid förvaltningen tydligt anger vilka kontroller m.m. som en
tjänsteman måste göra inför att nämnden ska fatta beslut i ett ärende.

HH tog över ansvaret som handläggare i oktober 2006.

I förhör har HH uppgett att hon fick ärendet föredraget för sig muntligt av 1:e
socialsekreteraren samt att hon i samband med övertagandet läste igenom den
senaste omprövningen. Hon träffade även familjen ganska omgående och kunde
bilda sig en egen uppfattning. Hon läste inte länsrättens dom i samband med
övertagandet av AA:s ärende. Inte heller fick hon någon information om innehållet
i domen. Domen fanns inte i den mapp hon fick utan den var arkiverad tillsammans
med äldre handlingar avseende AA.

Under tiden fram till dess att Brättegården efterfrågade domen (se nästa avsnitt) tog
HH inte del av domen. Det synes ha varit en allmän rutin vid förvaltningen att äldre
handlingar, dit den aktuella domen räknades, arkiverades. HH hade således inte
omedelbar tillgång till domen. Hon förlitade sig på de uppgifter som fanns
tillgängliga i ärendet. Jag delar uppfattningen som förts fram i utredningen om att
man som handläggare måste kunna lita på de uppgifter som införts i ärendet av
tidigare handläggare, i vart fall om inte särskilda skäl föranleder något annat. En
dom, som innehåller de grundläggande förutsättningarna för vård enligt LVU och
som utgör utgångspunkten för hur vården ska bedrivas, bör emellertid under hela
handläggningen av ärendet vara direkt åtkomlig för handläggaren. Den
omständigheten att domen i detta fall var av äldre datum ändrar inte den
bedömningen. Jag anser att HH borde ha efterfrågat domen i samband med att hon
                                                                  Dnr 1718-2008   Sid 15 (17)




tog över ansvaret för ärendet, men jag lämnar saken med det påpekandet. I
sammanhanget bör noteras att förvaltningen efter det som inträffat har ändrat
rutinerna när en ny handläggare tar över ansvaret för ett ärende. Den nya
handläggaren ska numera alltid läsa domen och gå igenom den med 1:e
socialsekreteraren.

Handläggningen i samband med placeringen av AA på Brättegården
Av 3 kap. 10 § socialtjänstförordningen framgår att det är SiS som beslutar om
inskrivning i ett sådant hem för särskild tillsyn som avses i 12 § LVU. Beslut i
sådana frågor är delegerade till institutionscheferna vid de särskilda
ungdomshemmen. Innan ett beslut om inskrivning i ett särskilt ungdomshem fattas
ska institutionschefen enligt SiS råd och riktlinjer 2002:1, LVU, ”förvissa sig om
att SiS platsanvisning samt giltiga beslut om omhändertagande eller vård och
nämndens beslut om placering enligt 11 § LVU föreligger”. Om det finns ett beslut
om omhändertagande eller om vård enligt LVU ska en kopia av eller annan
underrättelse om beslutet fogas till nämndens ansökan (3 kap. 13 §
socialtjänstförordningen).

Socialförvaltningen
I januari 2007 meddelade Nytorp HVB att AA inte kunde vara kvar där på grund
av att AA varit inblandad i en allvarlig händelse. Socialförvaltningen vände sig till
SiS och anmälde behov av plats för AA vid ett särskilt ungdomshem. I anmälan
angav förvaltningen att det var 2 och 3 §§ LVU som låg till grund för vården. Av
anmälan framgår bl.a. också att det är fråga om en akut placering och att det helst
ska vara en ”öppen” plats.

SiS anvisade den 17 januari 2007 en plats vid en låsbar avdelning på behandlings-
hemmet Brättegården. Efter föredragning av HH fattade en ledamot av nämnden
samma dag beslut om att AA skulle placeras på Brättegården. Behandlingshemmet
beslutade om inskrivning av AA och senare denna dag skjutsades AA till
Brättegården och hemmet fattade beslut om intagning av AA.

HH har uppgett att hon inför inskrivningen på Brättegården per telefax till
behandlingshemmet översände bl.a. nämndens placeringsbeslut. Däremot
översände hon inte länsrättens dom. Enligt hennes uppfattning är det inte rutin från
behandlingshemmens sida att begära in domar utan det kan skilja från institution
till institution och även mellan olika tjänstemän.

När HH på kvällen den 23 januari 2007 hämtade domen från arkivet upptäckte hon
att länsrätten endast förordnat om att AA skulle beredas vård enligt 2 § LVU. Hon
underrättade 1:e socialsekreteraren om saken. Behandlingshemmet informerades
nästa morgon.

Det föreligger olika uppgifter om när Brättegården frågade efter domen. HH har
uppgett att Brättegården bad att få domen först den 23 januari 2007. LL vid
Brättegården har uppgett att hon vid kontakt med socialförvaltningen redan den 17
januari 2007 bad att få en kopia av domen om vård enligt LVU. Det har inte varit
                                                                   Dnr 1718-2008    Sid 16 (17)




möjligt för mig att klarlägga vilka diskussioner som socialförvaltningen och
Brättegården fört om domen.

Oavsett vad som förekommit har det, enligt bestämmelsen i 3 kap. 13 §
socialtjänstförordningen, ankommit på HH att i samband med inskrivningen av AA
vid Brättegården ha sett till att länsrättens dom om vård enligt LVU översändes till
behandlingshemmet. Att så inte skedde är en brist i handläggningen.

Brättegården
Det har konstaterats att AA bereddes vård vid en låsbar avdelning på Brättegården
utan att det fanns laglig grund för detta. Brättegården hade emellertid erhållit
information från socialförvaltningen om att AA vårdades enligt både 2 och 3 §§
LVU och att tvångsvården pågått sedan 2005. Det fanns inga uppgifter som borde
ha föranlett Brättegården att ifrågasätta riktigheten av den mottagna informationen.
Hemmet hade således i det nu aktuella fallet skäl att utgå från att det fanns
förutsättningar för att bereda AA vård på en låsbar avdelning. Likväl är det av vikt
att ett särskilt ungdomshem förvissar sig om att det finns rättslig grund för att ta in
en person vid hemmet, inte minst när det gäller en låsbar avdelning.

Eftersom nämnden inte i enlighet med bestämmelsen i 3 kap. 13 §
socialtjänstförordningen hade skickat domen om vård enligt LVU till SiS borde
hemmet omgående ha vidtagit åtgärder för att få den. Som framgår av det tidigare
anförda har det i ärendet inte gått att klarlägga vilka kontakter som förekommit
mellan socialförvaltningen och Brättegården om domen. LL har uppgett att hon
frågade efter domen den 17 januari 2007. Med utgångspunkt från den uppgiften
kan det diskuteras om LL kunnat nöja sig med att påminna handläggaren vid
socialförvaltningen eller om hon borde ha övervägt andra möjligheter för att få in
domen när hemmet följande dag inte fick den. När domen inte utan dröjsmål
tillställdes hemmet, hade hemmet ytterst haft att överväga om AA över huvud taget
kunde beredas vård vid den låsta avdelningen.

När det gäller de kontakter som LL har uppgett att hon haft med
socialförvaltningen i denna fråga har dessa inte dokumenterats. Med anledning av
vikten av att behandlingshemmet tillser att nödvändiga handlingar kommer
hemmet till handa kan LL inte undgå kritik för att inte ha dokumenterat de
kontakter hon uppgett sig haft.

SiS anför i sina råd och riktlinjer att hemmet måste förvissa sig om att det finns
lagliga förutsättningar för att ta emot en person för tvångsvård vid hemmet. Det
kan diskuteras i vilket skede av förfarandet som den kontrollen måste ske, dvs. om
den ska göras när beslut om inskrivning fattas och/eller när den enskilde rent
faktiskt tas in vid hemmet. Denna fråga har visst samband med frågeställningen i
ett ärende som jag för närvarande utreder och som rör inskrivning och intagning av
en person vid ett LVM-hem (JO:s dnr 6513-2009). Jag vill inte föregripa mitt
ställningstagande i det ärendet och går därför inte här närmare in på frågan. Det
finns dock sannolikt skäl för mig att återkomma till saken.
                                                                     Dnr 1718-2008    Sid 17 (17)




Avslutande synpunkter
Som framgår ovan har socialnämnden placerat AA på SiS behandlingshem
Brättegården och behandlingshemmet har mottagit AA vid en låsbar avdelning utan
att det fanns formella förutsättningar för vård enligt 3 § LVU. Detta innebär
objektivt sett att AA varit olaga frihetsberövad under tiden den 17–24 januari 2007.
Jag ser mycket allvarligt på det inträffade. Omständigheterna har dock varit sådana
att det har visat sig vara svårt att lasta någon enskild tjänsteman för själva
frihetsberövandet. Av utredningen har emellertid framkommit att det har brustit i
handläggningen vid både socialförvaltningen och SiS.

Jag finner skäl att tillställa Socialstyrelsen, som har tillsyn över bl.a. de här aktuella
områdena, en kopia av detta beslut.
