# Kritik mot en åklagare vid Åklagarmyndigheten, Riksenheten för polismål, för ett beslut att inte inleda förundersökning med anledning av en anmälan om tjänstefel

JO 2009-10-27 dnr 1727-2009

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                     Sid
                                                                      2009-10-27         1727-2009              1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en åklagare vid Åklagarmyndigheten, Riksenheten för
                        polismål, för ett beslut att inte inleda förundersökning med anledning av
                        en anmälan om tjänstefel

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Polismyndigheten i Västra Götaland
                        med anledning av ett omhändertagande med stöd av lagen (1976:511) om
                        omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB). Hon uppgav bl.a. att hon
                        blivit omhändertagen när hon befann sig i sin bostad.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärende AL 793-2816-09 infordrades. Av dessa
                        framgick följande. Den 18 mars 2009 kontaktade AA polisens ledningscentral med
                        anledning av att hennes make tagit stryptag på henne. En polispatrull beordrades
                        till adressen. AA ville dock inte närmare uppge vad som hade hänt eller på annat
                        sätt medverka varför patrullen lämnade platsen. Drygt en halvtimme senare
                        kontaktade AA åter ledningscentralen och uppgav att hon var i kris och kände sig
                        hotad men att hon inte skulle komma att stå för detta eller medverka när polisen
                        kom till platsen. En polispatrull beordrades till adressen. I ett omhändertagandeblad
                        (löpnr 0623) antecknades att AA befann sig utanför sin bostad och var så berusad
                        att hon inte kunde ta hand om sig själv varför patrullen beslutade att hon skulle
                        omhändertas enligt LOB. Hon fördes till polis-huset och sattes, efter
                        förmansprövning, i arrest. Hon frigavs drygt fem timmar senare. En polisanmälan
                        om ofredande upprättades av polispatrullen (K41000-09) i vilken AA registrerades
                        som målsägande.

                        Samma dag kontaktade AA internutredningsenheten vid Polismyndigheten i Västra
                        Götaland. En polisanmälan om tjänstefel (K42377-09) upprättades och ett
                        telefonförhör genomfördes vid vilket hon bl.a. uppgav att hon i samband med
                        förmansprövningen ifrågasatt att hon blev omhändertagen i sitt eget hem. I ett
                        tillägg till förhöret påföljande dag uppgav AA, på fråga var exakt hon befann sig
                        när hon omhändertogs, att hon var i matsalen i bostaden när en polis tog hennes
                        arm bakom ryggen och sa till sin kollega ”nu tar vi med henne” varpå hon fördes ut
                        till polisbilen.



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 1727-2009     Sid 2 (4)



Den 26 mars 2009 beslutade vice chefsåklagaren BB vid Åklagar-myndigheten,
Riksenheten för polismål, att förundersökning inte skulle inledas med motivering
”anmälningsuppgifterna ger inte anledning att anta att brott som hör under allmänt
åtal har förövats”.

Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten som anmodades att lämna
upplysningar om vilka överväganden åklagaren gjorde med anledning av att AA
uppgett att hon omhändertogs i sitt hem och att polis på omhänder-tagandebladet
antecknat att omhändertagandet ägde rum utanför bostaden.

Åklagarmyndigheten (tillförordnade vice riksåklagaren CC) kom in med ett
remissvar till vilket var fogat yttranden från överåklagaren DD och vice
chefsåklagaren BB.

BB
      Vid min prövning av AA:s anmälan hade jag tillgång till anmälan i K-42377-09,
      förhör med henne hållet den 18 mars 2009, aktuell HR (händelserapport) samt
      protokoll över LOB med tillsynsblad. Utifrån anteckningarna på LOB-protokollet
      om var ingripandet mot henne skedde och att förmansprövning skett gjorde jag
      bedömningen att det inte fanns anledning att misstänka att något brott begåtts i
      samband med ingripandet. I övrigt har jag inga särskilda minnen av några
      överväganden i samband med beslutet.
      Sedan jag fattat beslut att inte inleda förundersökning underrättades AA om beslutet.
      Jag minns att hon sedan hon mottagit underrättelsen ringde mig för att diskutera
      beslutet. Vad hon i samtalet särskilt tryckte på var att det var hon som ringt på polis
      och att hon tyckte att det var fel att hon var den som blivit omhändertagen. Vid
      samtalet hade jag inte tillgång till akten i ärendet vilken redan hade skickats tillbaka
      till polisen för arkivering. Jag förklarade för henne hur det går till att begära
      överprövning av åklagares beslut och uppmanade henne att skriva några rader om
      det hon nämnt i telefonsamtalet så att jag senare skulle kunna jämföra hennes nu rätt
      så utförliga uppgifter med anmälningsuppgifterna och ev. ompröva mitt beslut. Hon
      har inte hört av sig efter den kontakten.
DD
      Målsägandens berättelse är knapphändig och det framstår som oklart hur upprörd
      den aktuella situationen varit och i vilken utsträckning hon påstår att polisen använt
      tvång. Uppgifterna är emellertid enligt min mening tillräckliga för att uppfattas så att
      målsäganden gör gällande att hon av polisen förts ut från hemmet på ett sätt som hon
      uppfattat som ett omhändertagande.
      I polisens protokoll över omhändertagandet enligt LOB anges att målsäganden
      befann sig utanför bostaden när beslutet om omhändertagande meddelades. Detta
      kan naturligtvis också vara riktigt. Det närmare händelseförloppet går inte att
      klargöra utan att en utredning verkställs.
      Om man som BB, vilket ligger nära till hands, gör bedömningen att uppgifterna i
      polisrapporten är korrekta så kan man anta, mot bakgrund av måls-ägandens
      uppgifter, att polisen förmått målsäganden att lämna bostaden innan
      omhändertagandet. Enligt min mening är ett sådant förfarande från polisens sida
      normalt att anse som felaktigt om än inte på en nivå som nödvändigtvis bör hanteras
      inom ramen för ett straffrättsligt förfarande.
      Om man däremot gör bedömningen att det finns skäl att misstänka att omhänder-
      tagandet i själva verket skett i bostaden och att uppgifterna i polisrapporten är
      oriktiga finns förutsättningar för att inleda en förundersökning avseende misstanke
      om tjänstefel.
                                                                        Dnr 1727-2009        Sid 3 (4)



CC anförde, efter inledande avsnitt om bakgrund och rättslig regering, följande
under rubriken bedömning.

      Tröskeln för att inleda förundersökning har satts lågt. Det räcker med att det
      förekommer anledning till misstanke om brott. En förundersökning kan alltså
      inledas på mycket vaga misstankar så snart dessa avser något som kan vara ett brott.
      I det aktuella ärendet har ett omhändertagande enligt LOB ifrågasatts. Som framgått
      ovan kan ett omhändertagande med stöd av LOB inte ske i någons bostad. Enligt
      förarbetena (prop. 1983/84:111 s. 143) ska uttrycket ”bostad” ges samma
      avgränsning som i bestämmelsen om hemfridsbrott (4 kap. 6 § brottsbalken). Med
      bostad avses således också gårdar och trädgårdar i anslutning till bostäder.
      Frågan i detta ärende är om omständigheterna är sådana att förundersökning ska
      inledas med hänsyn till att det finns anledning att anta att de ingripande poliserna
      gjort sig skyldiga till tjänstefel genom ett felaktigt omhändertagande av AA.
      Huruvida förundersökning ska inledas är en bedömningsfråga där det kan finnas
      utrymme för olika uppfattningar. Jag har förståelse för den beslutande åklagarens
      bedömning att det inte finns skäl att inleda förundersökning. För egen del är jag
      dock av en annan uppfattning.
      AA har lämnat förhållandevis tydliga uppgifter om att ingripandet skedde inne i
      bostaden och därmed skulle vara felaktigt. Detta ska ställas mot att en av poliserna
      på omhändertagandebladet har antecknat att omhändertagandet av AA gjordes
      utanför bostaden. Anteckningen är knapphändig och ger utrymme för att uppfatta
      situationen på olika sätt. Det kan inte heller uteslutas att AA:s make kan lämna
      uppgifter av betydelse i saken. En utredning skulle således kunna bringa ytterligare
      klarhet i vad som inträffat. Sammanfattningsvis gör jag bedömningen att det som
      kommit fram ger anledning att anta att tjänstefel har förövats och att
      förundersökning för sådant brott ska inledas. Jag har därför denna dag vid
      överprövning beslutat att ändra åklagarens beslut.

Bedömning
Enligt 23 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken ska en förundersökning inledas
så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett
brott som hör under allmänt åtal har förövats. Av andra stycket framgår att för-
undersökning inte behöver inledas om det är uppenbart att brottet inte går att
utreda.

Den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annat berusningsmedel att
han inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv eller för
någon annan får omhändertas av en polisman. Anträffas någon där han eller någon
annan har sin bostad, får han inte omhändertas enligt första stycket (1 § LOB). Ett
omhändertagande med stöd av LOB kan således inte ske i en persons bostad.

Av utredningen framgår att AA den 18 mars 2009 omhändertogs enligt LOB och i
omhändertagandebladet angavs att verkställigheten ägde rum utanför hennes
bostad. I samband med att AA polisanmälde omhändertagandet hölls förhör med
henne vid vilka hon bl.a. uppgav att hon befunnit sig i bostaden när hon
omhändertogs. BB beslutade den 26 mars 2009 att inte inleda förundersökning med
anledning av AA:s polisanmälan och angav då som motivering att
anmälningsuppgifterna inte gav anledning att anta att brott som hör under allmänt
åtal hade begåtts.
                                                                    Dnr 1727-2009    Sid 4 (4)



Som Åklagarmyndigheten anfört är tröskeln för att inleda förundersökning låg. Jag
konstaterar i likhet med Åklagarmyndigheten att AA lämnat en relativt detaljerad
beskrivning av hur omhändertagandet gick till och det kan, enligt min uppfattning,
inte råda något tvivel om att det i det aktuella fallet fanns anledning att anta att ett
brott begåtts. Genom ytterligare utredningsåtgärder inom ramen för en
förundersökning, som t.ex. förhör med AA:s make och ingripande polismän, kunde
de närmare omständigheterna vid omhändertagandet ha klarlagts.

Jag noterar vidare att BB vid sin prövning måste ha fäst avseende vid att ingripande
polismän i sin dokumentation angett att omhändertagandet skett utanför bostaden
framför AA:s uppgifter i samband med anmälan om var omhändertagandet ägde
rum. Det blir då missvisande att som motivering till beslutet ange att
anmälningsuppgifterna inte ger anledning att anta att brott begåtts. En sådan
motivering ger ett intryck av en närmast slentrianmässig behandling av saken. Jag
noterar slutligen att CC vid överprövning beslutade att ändra BB:s beslut.

Vad som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder inte något uttalande från min
sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.
