# Anmälan mot Försäkringskassan om bl.a. handläggningstiden i ett ärende om sjukersättning

JO 2010-01-28 dnr 1728-2009

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                        Sid
                                                                            2010-01-28               1728-2009                 1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Anmälan mot Försäkringskassan om bl.a. handläggningstiden i ett
                        ärende om sjukersättning

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 25 mars 2009, klagade AA på Försäkrings-
                        kassans handläggning av hans ärende om sjukersättning. Han anförde bl.a. att hans
                        tidsbegränsade sjukersättning löpte ut i november 2008 och att han ansökte om
                        förlängning i god tid men att han, vid tidpunkten för sin anmälan, ännu inte hade
                        fått något beslut från Försäkringskassan.

## Utredning

Försäkringskassans handlingar i ärendet hämtades in och granskades. Försäkrings-
                        kassan anmodades härefter att yttra sig över handläggningen av AA:s ansökan om
                        fortsatt sjukersättning.

                        I sitt remissvar anförde Försäkringskassan, genom försäkringsdirektören BB,
                        följande.

## Bakgrund

Av förvaltningslagen framgår att varje ärende ska handläggas så enkelt, snabbt
                                  och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts (7 § förvaltningslagen). Det
                                  betyder att Försäkringskassan ska pröva en ansökan så snabbt som möjligt. Detta
                                  ska ske med tillräckligt med beslutsunderlag, rätt tillämpning och god kvalitet i
                                  handläggningen Vid handläggningen av ett ärende ska Försäkringskassan tillse att
                                  utredningen blir så fullständig som krävs för beslut. Detta betyder bland annat att
                                  Försäkringskassan själv vid behov måste ta initiativ till nödvändiga utrednings-
                                  åtgärder (Vägledning 2004:7, s. 18).
                                  Inom socialförsäkringsområdet finns bestämmelser som gör det möjligt för För-
                                  säkringskassan att i vissa situationer fatta så kallade provisoriska beslut i avvaktan
                                  på att slutligt beslut fattas. Detta kan göras när det är av väsentlig betydelse för den
                                  försäkrade. En förutsättning för detta är att rätten till ersättning inte kan avgöras utan
                                  betydande dröjsmål, samt att sannolika skäl talar för att den försäkrade har rätt till
                                  ersättning (a.a., s. 48).

## Utredning

AA uppbar hel tidsbegränsad sjukersättning under perioderna december 2002 -
                                  november 2005 och december 2005 - november 2008. Den 11 maj 2009 beviljades
                                  AA sjukersättning för perioden december 2008 - november 2009.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                  Dnr 1728-2009     Sid 2 (4)



Den 16 september 2008 inkom ansökan om sjukersättning fr.o.m. december 2008
till Försäkringskassan. Den 17 september 2008 inkom en läkarjournal och ett läkar-
utlåtande om hälsotillstånd.
Den 15 oktober 2008 konsulterade handläggaren föredragande och försäkrings-
medicinsk rådgivare (FMR) och i samråd med dessa bedömdes det aktuellt med en
försäkringsmedicinsk utredning av ortoped samt samtal med psykolog. Samma dag
tog handläggaren telefonkontakt med AA och meddelade Försäkringskassans
planering. Den 16 oktober 2008 skickas remiss för ett särskilt läkarutlåtande (SLU)
till Capio Lundby sjukhus.
Utredningen på Capio Lundby sjukhus ägde rum mellan den 13 november och den
25 november 2008. Den 4 december 2008 hade utredningen ännu inte inkommit till
Försäkringskassan, varför handläggaren samma dag skrev ett missiv med förslag att
fatta provisoriskt beslut om hel sjukersättning fr.o.m. december 2008 t.o.m. januari
2009. Den 8 december 2008 fattades ett provisoriskt beslut om hel sjukersättning för
samma period och den 11 december 2008 skickas det provisoriska beslutet till AA.
Den 12 december 2008 inkom läkarutlåtandet från Capio Lundby sjukhus. Hand-
läggaren bedömde den 23 december 2008 att uppgifterna som framkom i utlåtandet
var av sådan art att en FMR behövde konsulteras. På grund av stor ärendemängd hos
FMR yttrade sig denne först den 29 januari 2009. Enligt FMR visade de medicinska
underlagen att det endast förelåg en marginell aktivitetsbegränsning hos AA och att
det inte finns något som styrkte att han behövde arbetslivsinriktade insatser från För-
säkringskassans sida för att kunna klara ett normalt förekommande arbete.
Handläggaren bedömde, trots FMR:s yttrande, att det kunde finnas behov av arbets-
livsinriktad rehabilitering och därmed anledning att förlänga AA:s sjukersättning
till och med november 2009. Ärendet lämnas den 16 februari 2009 för kvalitets-
säkring. Den 17 februari 2009 instämde föredragande i handläggarens bedömning
och preliminärt datum för beslut bokades till den 18 februari 2009. Av anledning
som inte framgår i journal fattades inget beslut den 18 februari 2009. Istället gjordes
bedömningen av föredraganden att det tidigare yttrandet från FMR behövde kom-
pletteras.
Två FMR yttrade sig muntligt den 4 mars 2009. Efter konsultationen bedömde
handläggaren att handlingarna som fanns i ärendet inte styrkte att AA hade en
nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel i minst ett år i förhållande till ett
normalt förekommande arbete och att det ej heller var aktuellt med arbetslivsinriktad
rehabilitering. Den 23 mars 2009 lämnade handläggaren ärendet för kvalitets-
granskning en andra gång. Ärendet kvalitetssäkrades den 26 mars 2009 och tid för
beslut om avslag bokades till den 22 april.
Kommunicering om avslag skickades till AA den 27 mars 2009 med kom-
municeringstid till och med den 16 april 2009. Den 15 april 2009 hörde AA av
sig med begäran om anstånd då hans läkare inte kunnat träffa honom på utsatt tid.
Nytt besök hos läkaren var bokat den 20 april 2009. AA beviljades anstånd till och
med den 29 april 2009 och beslutsdatum ändrades till den 11 maj 2009.
 Under kommuniceringstiden inkom nya medicinska underlag och uppgifter från
AA:s läkare, vilka samtliga bedömdes behöva granskas av en FMR. Förfrågan till
FMR upprättades den 29 april 2009 och besvarades samma dag. Underlagen ändrade
den försäkringsmedicinska bedömningen och handläggaren bedömde utifrån FMR:s
yttrande att det nu var motiverat med arbetslivsinriktade åtgärder från Försäkrings-
kassans sida.
Den 8 maj 2009 bedömde handläggaren AA:s arbetsförmåga vara nedsatt med minst
en fjärdedel och att det var aktuellt att omedelbart påbörja arbetslivsinriktade åtgär-
der i samverkan med Arbetsförmedlingen. Samma dag lämnades ärendet för
kvalitetssäkring. Ärendet kvalitetssäkrades omedelbart och beslut bokades till den
11 maj 2009.
Den 11 maj 2009 fattade beslutsfattaren beslut om att bevilja AA hel sjukersättning
fr.o.m. december 2008 t.o.m. november 2009.
                                                                   Dnr 1728-2009     Sid 3 (4)



Försäkringskassans slutsatser
AA anser i sin anmälan att handläggningstiden varit orimligt lång.
Försäkringskassans mål är att handläggningstiden i ansökningsärenden om sjuk-
ersättning ska vara 120 dagar. Det är särskilt angeläget med skyndsam handläggning
i de ärenden där personen i fråga redan uppbär sjukersättning och är beroende av
denna för sin försörjning.
AA:s ansökan inkom den 16 september 2008. Fyra veckor senare beställde
handläggaren ett särskilt läkarutlåtande med syfte att klarlägga omfattningen av
AA:s arbetsförmåga och möjligheter till rehabilitering. Beräknad väntetid var tre
veckor och utredningen startade den 13 november 2008 och avslutades den 25
november 2008. AA:s sjukersättning upphörde i november 2008 och när utrednings-
svaret dröjde fattades den 11 december 2008 ett provisoriskt beslut om att bevilja
sjukersättning för perioden december 2008 - januari 2009. I journalen framgår inte
beslutets innehåll. Detta beror på att Försäkringskassan i journal inte anger beslutets
innehåll utan det framgår av kopia av beslutet som bilageras journalen.
För att få en så korrekt bedömning som möjligt av AA:s funktionsnedsättning och
varaktigheten i denna, bedömde handläggaren att en FMR behövde yttra sig om de
medicinska uppgifterna i det särskilda läkarutlåtandet. De regeländringar som trädde
i kraft den 1 juli 2008 påverkar alltjämt behovet av FMR, och balanserna hos de för-
säkringsmedicinska rådgivarna har under det senaste året varit onormalt stora. Detta
förklarar varför det dröjde drygt en månad innan en FMR kunde titta på samtliga
uppgifter i AA:s ärende.
Yttrandet från FMR visade att de medicinska uppgifterna som fanns om AA inte
styrkte att han hade en nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel i minst ett år.
De medicinska uppgifterna visade heller inte att han var i behov av insatser från
Försäkringskassans sida som t.ex. arbetslivsinriktad rehabilitering. Trots detta
bedömde handläggare i samråd med föredragande att det ändå fanns skäl att föreslå
förlängning av sjukersättningen.
Om beslutsfattaren efter föredragning av ett ärende inte bedömer att beslut kan fattas
på befintliga underlag eller att komplettering behövs, ska föredraganden notera detta
i journal. Så har inte skett i detta fall och detta beklagar Försäkringskassan.
De underlag som handläggaren, föredraganden och beslutsfattaren hade i ärendet
den 18 februari 2009 visade inte att det sannolikt förelåg rätt till ersättning. Därmed
fanns det vid denna tidpunkt inte tillräckligt med underlag för att fatta ett nytt
provisoriskt beslut om att förlänga sjukersättningen. Det fanns heller inte tillräckligt
med underlag för att besluta om avslag. Istället bedömdes det nödvändigt med ytter-
ligare utredning i form av att FMR-yttrandet behövde kompletteras och förtydligas.
Den 4 mars 2009 yttrade sig två FMR och efter detta bedömde handläggaren att
underlaget inte styrkte att AA hade en nedsatt arbetsförmåga och att det heller inte
var aktuellt med arbetslivsinriktad rehabilitering. Först den 23 mars 2009 lämnades
ärendet för kvalitetssäkring som gjordes den 26 mars samma år. Kommunicering om
avslag på förlängning av sjukersättning skickades till AA den 27 mars 2009. Sista
dagen som AA kunde inkomma med synpunkter var den 16 april 2009.
Det kan konstateras att den tid som förflöt från det att FMR svarade på de komplet-
terande frågorna till dess att ärendet kvalitetssäkrades är inte godtagbar, vilket För-
säkringskassan beklagar.
Dagen innan kommuniceringstiden gick ut hörde AA av sig till Försäkringskassan
och bad om anstånd. Han hade då skäl som han inte själv kunnat råda över och be-
viljades därför anstånd till och med den 29 april 2009. Beslutsdatum bokades till den
11 maj 2009.
Under kommuniceringstiden inkom AA med uppgifter som ändrade kassans
bedömning. Den 11 maj 2009 beviljades AA sjukersättning för perioden december
2008 - november 2009.
Som tidigare nämnts är Försäkringskassans mål att ett ansökningsärende ska
handläggas inom 120 dagar. Om beslut inte kan fattas utan betydande dröjsmål ska
                                                                      Dnr 1728-2009     Sid 4 (4)



      Försäkringskassan fatta ett provisoriskt beslut om förutsättningar för detta finns.
      Beslut i AA:s ärende fattades den 11 maj 2009, dvs. mer än 200 dagar efter det att
      ansökan inkommit till Försäkringskassan. I december 2008 fattade dock Försäk-
      ringskassan ett provisoriskt beslut om att förlänga AA:s sjukersättning t.o.m. januari
      2009. När denna tid löpte ut och utredningen i ärendet ännu inte var slutförd borde
      Försäkringskassan ha förutsatt att AA önskade ett nytt provisoriskt beslut och haft
      kontakt med honom med anledning av detta. Den utredning som fanns i januari
      2009 visade dock inte att förutsättningarna var uppfyllda för att Försäkringskassan
      provisoriskt skulle kunna bevilja AA ytterligare tid med sjukersättning. Dokumen-
      tation kring den bedömningen är bristfällig. Eftersom förutsättning att fatta nytt
      provisoriskt beslut saknades borde Försäkringskassan ha fattat ett avslagsbeslut i den
      frågan. AA begärde också själv anstånd med kommuniceringen vilket förlängde
      handläggningstiden ytterligare. Trots att det fanns ett behov av kompletterande
      utredning i ärendet är en total handläggningstid på nästan åtta månader inte accep-
      tabel.
      Som nämnts ovan har Försäkringskassan inte som rutin att skriva omfattning eller
      innebörd på beslut om sjukersättning i journal utan detta framgår av de beslut som
      skickas till de försäkrade samt kopior av dessa beslut som bilageras journalen.
AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.

Bedömning
Av utredningen framgår att AA vid tidpunkten för den nu aktuella ansökan uppbar
tidsbegränsad sjukersättning t.o.m. november 2008. Den som redan uppbär sjuk-
ersättning är normalt beroende av denna för sin försörjning. Det är därför viktigt att
sådana ärenden handläggs med skyndsamhet och att Försäkringskassan utnyttjar de
möjligheter som står tillbuds för att undvika att det uppstår uppehåll i utbetalnin-
garna. AA inkom den 16 september 2008 – och således i god tid – med en ansökan
om fortsatt sjukersättning fr.o.m. december 2008. Genom ett provisoriskt beslut
den 11 december 2008 beviljades AA fortsatt sjukersättning t.o.m. januari 2009.
Försäkringskassan tog därefter inte fortsatt ställning till AA:s rätt till ersättning
förrän genom det slutliga beslutet den 11 maj 2009. Den sammanlagda handlägg-
ningstiden uppgick således till orimliga åtta månader. Vid tidpunkten för det slut-
liga beslutet hade AA dessutom stått utan ersättning i drygt tre månader. Jag har
förståelse för att utredningen i ett ärende om sjukersättning kan vara komplicerad
och tidskrävande. I förevarande fall har Försäkringskassan emellertid brustit i sin
skyldighet att driva ärendet framåt.

I sitt remissvar anför Försäkringskassan att man från myndighetens sida borde ha
tagit kontakt med AA i samband med att det provisoriska beslutet löpte ut i januari
2009. Jag delar den uppfattningen. I övrigt vill jag förtydliga att det endast är i de
fall då den försäkrade faktiskt har begärt ett provisoriskt beslut som kassan bör
meddela ett avslagsbeslut om förutsättningar för bifall saknas. Om någon begäran
inte har framställts är det tillräckligt att kassan dokumenterar sitt ställningstagande
i journalen. Av utredningen i ärendet framgår att Försäkringskassans dokumen-
tation varit otillräcklig i bl.a. detta sammanhang.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.
