# En teknisk nämnds handläggning av ett ärende rörande särskilt parkeringstillstånd för rörelsehindrade sedan ärendet visats åter till nämnden m.m.

JO 2003-02-19 dnr 1729-2002

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2003-02-19             1729-2002                1 (5)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        En teknisk nämnds handläggning av ett ärende rörande särskilt
                        parkeringstillstånd för rörelsehindrade sedan ärendet visats åter till
                        nämnden m.m.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på ett antal namngivna handläggare på tekniska
                        förvaltningen i Helsingborgs kommun och ordföranden i tekniska nämnden i
                        samma kommun. Klagomålen avsåg handläggningen av ett ärende rörande särskilt
                        parkeringstillstånd för handikappade och ett påstående om notering av felaktiga
                        uppgifter i ett färdtjänstärende samt utelämnande av uppgifter i ett beslut den 17
                        april 2002 i ett färdtjänstärende.

## Utredning

Handlingar i ärendet inhämtades från tekniska förvaltningen i Helsingborgs
                        kommun och från Länsstyrelsen i Skåne län. Muntliga upplysningar inhämtades
                        från Vägverket.

                        Därefter upprättades följande promemoria den 13 juni 2002.

                                  AA har i en anmälan till JO klagat på ett antal namngivna handläggare på tekniska
                                  förvaltningen i Helsingborgs kommun och ordföranden i tekniska nämnden i samma
                                  kommun. Klagomålen avser bl.a. handläggningen av ett ärende rörande särskilt
                                  parkeringstillstånd för rörelsehindrade.
                                  Från tekniska förvaltningen har inhämtats en kopia av akten i ärendet. Muntliga
                                  upplysningar har inhämtats från Vägverket. En kopia av Länsstyrelsens i Skåne län
                                  beslut den 7 december 2001 i anledning av AA:s överklagande (Dnr 126-37221-01)
                                  har också funnits tillgängligt. Härigenom har följande kommit fram.
                                  AA ansökte den 1 augusti 2001 hos Tekniska nämnden i Helsingborgs kommun om
                                  parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Nämnden avslog hennes ansökan genom
                                  beslut den 29 augusti 2001. Efter att AA överklagat nämndens avgörande fann
                                  länsstyrelsen den 7 december 2001 att det med hänsyn till vad som framkommit
                                  genom den medicinska utredningen i ärendet var styrkt att AA hade sådant
                                  rörelsehinder som förutsätts för parkeringstillstånd varför länsstyrelsen upphävde det
                                  överklagade beslutet och visade ärendet åter till nämnden för ny handläggning.
                                  Tekniska nämnden beslutade den 21 december 2001 att utfärda ett
                                  parkeringstillstånd för tre månader och anförde i samband härmed bl.a. följande.
                                  – – – Länsstyrelsen har med stöd av de handlingar som tillhör ärendet bedömt att Du
                                  är berättigad parkeringstillstånd.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                         Dnr 1729-2002     Sid 2 (5)



      Förvaltningen kvarstår vid sitt tidigare ställningstagande och har mot bakgrund
      härav för avsikt att komplettera utredningen i ärendet med ytterligare ett
      läkarutlåtande. Syftet är att klarlägga huruvida Länsstyrelsen eller förvaltningen
      gjort en korrekt bedömning i ärendet. I avvaktan på att vi undersöker denna
      möjlighet och mot bakgrund av Länsstyrelsens ställningstagande har
      parkeringstillstånd utfärdats för en tid av tre månader, vilket bifogas.
      Tekniska förvaltningen anförde i en skrivelse till AA den 5 februari 2002 att en
      läkare i ett utlåtande ansett att förvaltningen gjort en riktig bedömning när ansökan
      om parkeringstillstånd avslogs den 29 augusti 2001. Vidare anfördes att AA:s
      nuvarande tillstånd skulle gå ut den 31 mars, och om hon önskade att ansöka på nytt
      så medskickades en blankett.
      Den 6 februari 2002 ansökte AA ånyo om parkeringstillstånd för rörelsehindrade.
      Tekniska nämnden avslog hennes ansökan den 12 februari 2002. Efter AA:s
      överklagande fann länsstyrelsen i beslut den 5 april 2002 att hon hade ett sådant
      rörelsehinder som förutsätts för parkeringstillstånd och upphävde därför nämndens
      beslut och visade ärendet åter till nämnden för ny handläggning. Den 16 april 2002
      meddelade tekniska nämnden att den biföll AA:s ansökan om parkeringstillstånd för
      rörelsehindrade. Av själva beslutet framgår inte för vilken tid tillståndet utfärdades,
      men av ett e-brev från förvaltningen till AA den 12 april 2002 framgår att
      parkeringstillståndet har en giltighetstid på ett år. Den 23 april 2002 överklagade
      tekniska nämnden länsstyrelsens beslut till Vägverket och yrkade att AA:s ansökan
      om parkeringstillstånd skulle avslås (Vägverkets dnr TR10 2002:10902).
      Tekniska nämnden bör anmodas att yttra sig över handläggningen av AA:s ansökan
      om parkeringstillstånd sedan ärendet den 7 december 2001 visats åter till tekniska
      nämnden. Yttrandet bör särskilt avse frågan varför nämnden i den fortsatta
      handläggningen frångått överinstansens ställningstagande.
Anmälan remitterades därefter till Tekniska nämnden i Helsingborgs kommun för
yttrande i enlighet med promemorian.

Tekniska nämnden åberopade som sitt remissvar ett yttrande den 12 september
2002. I yttrandet anförs bl.a. följande.

      –––
      Prövning av ansökan om särskilt parkeringstillstånd för rörelsehindrade görs utifrån
      vad den sökande anfört i sin ansökan, vad som framkommer vid det personliga
      sammanträffandet samt utifrån handläggarens eventuella personliga kännedom om
      sökanden. Ärendet kompletteras med läkarintyg vid behov.
      I förevarande fall kunde handläggaren vid det personliga sammanträffandet
      konstatera att sökanden hade en måttlig rörelsenedsättning. Handläggaren
      införskaffade även information om sökanden genom en färdtjänstutredning rörande
      denna som handläggs inom samma sektion. Vid den samlade bedömningen av
      sökandens rörelsehinder framgick det att omfattningen av rörelsenedsättningen inte
      motiverade ett parkeringstillstånd, varför ansökan avslogs.
      Sedan sökanden överklagat beslutet infordrade länsstyrelsens handläggare ett
      läkarutlåtande i ärendet, med stöd av vilket länsstyrelsen prövade överklagandet.
      Dvs utan att ha träffat sökanden. Länsstyrelsen konstaterade vid sin prövning av
      ärendet att sökandens rörelsehinder var av en sådan omfattning att hon var berättigad
      till det sökta tillståndet. Ärendet återförvisades således till förvaltningen för förnyad
      handläggning.
      Då ärendet återkom till förvaltningen lämnades sökanden ett tillstånd för en tid av
      tre månader det vill säga för den period som erfordrades för att komplettera ärendet
      med ytterligare ett läkarutlåtande. Detta läkarutlåtande, som utfärdades av dr BB,
      specialist inom det aktuella sjukdomsområdet gav i motsats till det av länsstyrelsen
      begärda yttrandet stöd för förvaltningens uppfattning att rörelsehindret inte var av
      den omfattningen att det motiverade det sökta tillståndet.
                                                                         Dnr 1729-2002      Sid 3 (5)



      Detta tillsammans med det intryck som handläggaren fått vid det personliga mötet
      och andra kontakter med sökanden ledde till att ansökan om nytt tillstånd att gälla
      efter tremånadsperiodens utgång avslogs. Handläggarens uppfattning i ärendet
      förstärktes dessutom av att sökanden i skrivelse förklarat att en gångsträcka om 150
      meter inte är något problem och att hon regelbundet tar promenader.
      Avslagsbeslutet har överklagats till länsstyrelsen som fortfarande ansett att
      klaganden skall beviljas ett parkeringstillstånd och ånyo återförvisat ärendet till
      förvaltningen för förnyad handläggning.
      I de fall en kommuns beslut i ärenden av detta slag återförvisas av länsstyrelsen har
      kommunen, om den kvarstår vid sin uppfattning, möjlighet att överlämna ärendet till
      Vägverket för slutligt avgörande. Då förvaltningen vidhåller sin uppfattning i
      ärendet, med stöd av intyg från dr BB samt med övriga uppgifter som framkommit
      av sökanden själv, har ärendet överlämnats till Vägverket, som dock ännu inte
      hunnit behandla detsamma.
      Nämnden vill särskilt framhålla att handläggarna av dessa ärenden, med hänsyn till
      den stora ärendemängden, med tiden fått en stor vana vid att vid den personliga
      kontakten med sökanden kunna studera dennes sätt att röra sig och samtidigt genom
      att lyssna till den sökandes egen beskrivning av rörelsehindret kunna bedöma
      omfattningen av detsamma. Den personliga kontakten är således av avgörande
      betydelse för att rätt kunna handlägga dessa ärenden.
      Enligt nämndens uppfattning är det av stor vikt att handläggningen sker med
      noggrannhet och med hänsynstagande till likställighetsprincipen eftersom ett
      parkeringstillstånd har ett stort värde för den enskilde såväl ekonomiskt som
      praktiskt och påverkar även parkeringsmöjligheterna för stadens övriga bilister.
      Såvitt nämnden har kunnat konstatera vid sin genomgång av ärendets handläggning
      har detta handlagts på ett korrekt sätt.
AA kommenterade remissvaret samt riktade klagomål även mot Vägverket.

I beslut den 19 februari 2003 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
Handläggningen av ärendet om parkeringstillstånd
Inledningsvis vill jag upplysa om att jag inte tar ställning till frågan om AA är
berättigad till parkeringstillstånd. Denna fråga prövas nu av Vägverket och JO:s
granskning är inte avsedd att ersätta den prövning som kan ske i ordinarie
instanser. JO bör inte heller föregripa en sådan prövning.

Enligt 13 kap. 8 § trafikförordningen (1998:1276) kan ett särskilt
parkeringstillstånd utfärdas för rörelsehindrade personer. Frågor om
parkeringstillstånd prövas som huvudregel av den kommun där den sökande är
folkbokförd. Ett parkeringstillstånd skall gälla för en viss tid, dock längst tre år.

Enligt 1 § lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor skall frågor om
parkeringstillstånd prövas av en kommunal nämnd. Beslut om parkeringstillstånd
får enligt 6 § överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos
Vägverket, vars beslut inte får överklagas.

En huvudfråga i detta ärende är vilken betydelse länsstyrelsens
återförvisningsbeslut den 7 december 2001 haft för ärendets fortsatta handläggning
hos nämnden. Det gäller främst huruvida nämnden med anledning av länsstyrelsens
beslut utan vidare utredning och prövning haft att utfärda ett parkeringstillstånd
enligt AA:s ansökan.
                                                                      Dnr 1729-2002     Sid 4 (5)




En överinstans kan visa åter ett ärende till den beslutande myndigheten av olika i
beslutsskälen redovisade anledningar. Om grunden endast är, att utredningen bör
kompletteras, uppkommer inga problem när det gäller underinstansens bundenhet
av överinstansens beslut. Underinstansen kan självständigt bedöma saken på
grundval av tillkommande material.

Annorlunda ter det sig om återförvisningsbeslutet ger uttryck för en annan åsikt i
en sakfråga och motiveringen kan sägas innefatta en anvisning till den lägre
myndigheten om hur den bör besluta i sak.

I ett tidigare JO-ärende (JO 1992/93 s. 238) har JO prövat frågan om myndigheters
bundenhet av en besvärsmyndighets i samband med återförvisning företagna
sakprövning. JO Ragnemalm uttalade bl.a. följande.

      Oavsett anledningen till återförvisningen måste huvudregeln vara, att
      besvärsinstansens sakprövning, sådan den kommer till uttryck i beslutsmotiveringen
      (– – – ), skall godtas av beslutsmyndigheten, då denna senare meddelar sitt beslut.
      Den reservationen bör dock tillfogas, att särskilda skäl undantagsvis kan medföra, att
      huvudregeln genombryts. Skulle efter återförvisningen ny utredning ha tillkommit
      eller nya omständigheter ha framkommit, vilka rimligen skulle ha medfört ett annat
      ställningstagande från överklagandeinstansens sida, om de tidigare varit kända, bör
      underinstansen vara oförhindrad att avvika från den i återförvisningsbeslutet
      redovisade bedömningen. Detsamma gäller, om besvärsmyndigheten gjort sig
      skyldig till en uppenbar felbedömning. Det är dock fråga om situationer som
      påminner om dem som motiverar att resning beviljas i lagakraftvunna beslut (jfr
      resningsgrunderna ”nya omständigheter och bevis” och ”uppenbart oriktig
      rättstillämpning”). Även om underinstansen således inte kan sägas vara ”formellt
      bunden” av det ställningstagande i sakfrågan som görs i återförvisningsbeslutets
      motivering, ligger det, som regeringsrätten betonat, ”självfallet – – – i
      instansordningens natur att underinstansen, om särskilda skäl inte talar däremot,
      godtar överinstansens bedömning” (RÅ 1979 1:95).
Jag har inte någon annan uppfattning än den som JO Ragnemalm sålunda gett
uttryck för.

Av länsstyrelsens motivering till beslutet den 7 december 2001 framgår klart att det
var styrkt att AA hade ett sådant rörelsehinder som förutsätts för
parkeringstillstånd. En anledning till att ansökningen inte uttryckligen förklarades
beviljad kan antas vara, att själva tillståndet ansågs böra meddelas av samma
myndighet, tekniska nämnden, som enligt bestämmelserna har att utfärda skriftligt
bevis om tillstånd. Vid angivna förhållanden och mot bakgrunden av vad som nyss
har sagts om beslutsmyndighetens bundenhet har det, enligt min mening, ålegat
tekniska nämnden att utan vidare prövning meddela tillståndet och utfärda bevis
om detta. Nämnden kunde också ha överklagat länsstyrelsens beslut till Vägverket.

Som framgår av utredningen har nämnden visserligen med anledning av
länsstyrelsens beslut meddelat ett tillstånd, men endast för tre månader. Under
denna tid inhämtade nämnden ett kompletterande läkarintyg för att ”klarlägga
huruvida Länsstyrelsen eller förvaltningen gjort en korrekt bedömning av ärendet”.
Därefter har nämnden, efter en ny ansökan från AA, på nytt prövat de förhållanden
som tidigare prövats av länsstyrelsen.
                                                                 Dnr 1729-2002   Sid 5 (5)




Tillståndsfrågan prövas för närvarande av Vägverket och är således ännu inte
avgjord.

Nämndens handläggning har enligt min mening på ett onödigt sätt fördröjt ärendets
slutliga avgörande till men för AA. Jag är sålunda kritisk till nämndens
handläggning och förutsätter att nämnden vidtar åtgärder för undvikande av
liknande fel i framtiden.

Felaktiga uppgifter i ett färdtjänstärende och utelämnande av uppgifter i ett
beslut om färdtjänst
Vad AA anfört angående felaktiga uppgifter i färdtjänstärendet är för opreciserat
för att kunna ligga till grund för en utredning.

Enligt 20 § förvaltningslagen (1986:223) skall ett beslut varigenom en myndighet
avgör ett ärende innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser
myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis
bl.a. om det är nödvändigt med hänsyn till skyddet för enskilds personliga
förhållanden. Vad AA anfört angående utelämnande av uppgifter i beslutet den 17
april 2002 föranleder mot bakgrund härav inte någon åtgärd från min sida.
