# Kritik mot Länsstyrelsen i Blekinge län för bl.a. underlåtenhet att kommunicera en uppgift som har varit av betydelse för ett beslut om
avlivning av en hund och för dröjsmål med att underrätta djurhållaren om beslutet

JO 2014-06-10 dnr 1735-2013

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2014-06-10               1735-2013               1 (9)
Justitieombudsmannen                                                                               6458-2013
Lars Lindström




                        Kritik mot Länsstyrelsen i Blekinge län för bl.a. underlåtenhet att
                        kommunicera en uppgift som har varit av betydelse för ett beslut om
                        avlivning av en hund och för dröjsmål med att underrätta djurhållaren
                        om beslutet


                          Beslutet i korthet: Länsstyrelsen hade omhändertagit en hund enligt djurskyddslagen
                          och beslutat att hunden skulle säljas eller överlåtas på annat sätt. Därefter fick
                          länsstyrelsen ett besked från polismyndigheten att det inte gick att sälja eller överlåta
                          hunden utan att polismyndigheten lämnade ärendet till länsstyrelsen för beslut om
                          avlivning. Länsstyrelsen beslutade att hunden skulle avlivas utan att kommunicera
                          polismyndighetens besked till hundens ägare och får kritik för det. Länsstyrelsen
                          underrättade hundägaren om avlivningsbeslutet genom delgivning med stämningsman,
                          vilket ledde till att hundägaren blev underrättad först 19 dagar efter beslutet och 15 dagar
                          efter det att hunden hade avlivats. Länsstyrelsen får kritik för att hundägaren inte
                          underrättades tidigare. Slutligen får länsstyrelsen kritik för brister i fråga om skyldigheten
                          att registrera allmänna handlingar.

## Anmälningarna

I en anmälan (dnr 1735-2013), som kom in till JO den 21 mars 2013, framförde
                        AA klagomål mot Länsstyrelsen i Blekinge län och gjorde gällande att
                        länsstyrelsens personal i samband med en kontroll av hans hundhållning hade gått
                        in i hans bostad utan tillstånd. Han uppgav bl.a. följande. När djurskydds-
                        handläggarna ringde på dörren var han nyvaken och inte påklädd. Han bad dem
                        därför att vänta en stund. Han förklarade sedan att han inte kunde släppa in dem i
                        bostaden eftersom det inte var hans lägenhet, utan hans sambos. Sambon, som var
                        sjuk, hade bett honom att inte släppa in någon i bostaden. Efter en stund gick
                        djurskyddshandläggarna ändå in i lägenheten utan tillstånd från hans sambo eller
                        några papper som styrkte deras rätt att gå in.

                        I en anmälan (dnr 6458-2013), som kom in till JO den 23 maj 2013, framförde AA
                        ytterligare klagomål mot länsstyrelsen och uppgav bl.a. följande. Den 21 maj 2013
                        överlämnade en polis ett beslut till honom enligt vilket hans hund skulle avlivas.
                        Han hade inte fått någon information om detta tidigare. I beslutet stod det att han
                        hade tre veckor på sig för att överklaga beslutet till förvaltningsrätten, men senare
                        samma dag fick han veta att hunden redan var avlivad. Han framförde även




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                         Dnr 1735-2013      Sid 2 (9)
                                                                              6458-2013




klagomål mot Polismyndigheten i Blekinge län med anledning av hur
avlivningsbeslutet hade verkställts.

Utredning
Klagomålen mot länsstyrelsen
Genomförande av kontrollbesök i bostaden
Handlingar i länsstyrelsens ärende med dnr 282-848-2013 begärdes in och
granskades. Ärendet remitterades därefter till länsstyrelsen som uppmanades att
lämna upplysningar om handläggningen av ärendet såvitt avsåg länsstyrelsens
besök hos AA den 8 mars 2013. I remissvaret anförde länsstyrelsen bl.a. följande
(bifogade handlingar har här utelämnats).

      Anmälningar om misstänkta brister i djurhållningen avseende AA:s hund har vid
      flera tillfällen inkommit till länsstyrelsen under en tvåårsperiod. Länsstyrelsen har
      också tidigare vid 5 tillfällen besökt eller försökt besöka AA för kontroll av
      hundhållningen. Vid två av dessa tillfällen bereddes de inte tillträde till
      inomhusmiljön, en gång pga. sjukdom, en gång pga. att AA endast var inneboende.
      Enligt djurskyddskontrollanterna angav AA vid nu aktuellt tillfälle att han inte ville
      släppa in dem eftersom det var hans flickväns lägenhet. De påpekade då att han var
      skriven på adressen och att de oberoende av vem som var innehavare av lägenheten
      hade rätt att kontrollera djurhållningen.
      ---

      Hemfridsbrott
      AA grundar sin anklagelse om hemfridsbrott på att djurskyddarna går in i
      lägenheten, utan tillstånd från hans sambo eller några papper som styrker att de har
      rätt att gå in.
      Efter informationen om handräckning enligt ovan gick AA tillbaka in i lägenheten
      med hunden. Djurskyddskontrollanterna har angett att de upplevde att AA genom att
      gå tillbaka in i lägenheten och lämna dörren öppen efter sig gav sitt medgivande till
      besiktning av inomhusmiljön varför de följde efter in i lägenheten. De tillbakavisar
      därför helt anklagelsen om hemfridsbrott.
      ---

      Länsstyrelsens bedömning
      Länsstyrelsens uppdrag när det gäller kontroll av djurhållning grundar sig på 2–4 §§
      djurskyddslagen och det är djurens situation som ska utgöra grunden för
      länsstyrelsens beslut i dessa ärenden.
      Allmänheten har idag god kännedom om djurens rättigheter och är mycket
      uppmärksam på djur som befaras fara illa eller bli illa behandlade. Anmälningarna
      till länsstyrelsen om misstänkt vanvård är därför många. I det aktuella fallet har flera
      anmälningar om brister i hundhållningen kommit in till länsstyrelsen.
      Att bli ifrågasatt som djurhållare väcker självklart många känslor och kan bli oerhört
      traumatiskt för ägaren. Beslut om omhändertagande av djur innebär, för i stort sett
      alla berörda, ett mycket stort ingrepp i den personliga integriteten oavsett hur
      välgrundat beslutet är. Mot bakgrund av denna vetskap diskuteras tillvägagångssätt
      vid kontroller både inom myndigheten och mellan olika länsstyrelser. Kännedomen
      om ärendenas känslighet och om vad som är tillåtet eller inte kan anses som mycket
      god. Länsstyrelsen har därför inte anledning att tvivla på att kontrollen gått till på det
                                                                       Dnr 1735-2013      Sid 3 (9)
                                                                           6458-2013




      sätt och utifrån de tolkningar som BB och CC redogjort för i sin PM [här utelämnad;
      JO:s anmärkning].
      Länsstyrelsen anser därför att AA:s klagomål inte ska föranleda någon åtgärd.


Kommunikation inför och underrättelse om beslutet om avlivning
Handlingar i länsstyrelsens ärende med dnr 282-1232-2013 begärdes in och
granskades. Av handlingarna framgick dels att AA sedan länsstyrelsen beslutat att
hans hund skulle säljas eller överlåtas inte fick möjlighet att yttra sig inför ett
beslut om avlivning av hunden den 2 maj 2013, dels att han fick del av det beslutet,
som var omedelbart verkställbart, först den 21 maj 2013.

Ärendet remitterades till länsstyrelsen som uppmanades att lämna upplysningar om
handläggningen av ärendet i dessa båda avseenden. Länsstyrelsen skulle vidare
redovisa sin bedömning av det som kommit fram. Länsstyrelsen kom in med
följande yttrande (bifogade handlingar har här utelämnats).

      DD har i bifogad PM 2014-02-05 [här utelämnad; JO:s anmärkning] redogjort för
      sin syn på klagomålen. Av DD:s sammanställning framgår att länsstyrelsen sedan
      maj 2011 haft anledning att kontrollera AA:s hundhållning ett antal gånger och vid
      samtliga tillfällen dels ifrågasätta skötseln av hunden dels gett AA möjlighet till
      rättelse. Trots länsstyrelsens påpekande vid första besöket kom nya anmälningar
      mot AA:s skötsel av hunden in till länsstyrelsen. Efter den senaste anmälningen
      genomförde länsstyrelsen en kontroll av djurhållningen den 8 mars 2013 och fattade
      då beslut om omedelbart omhändertagande enligt djurskyddslagen och underrättelse
      inför beslut om vad som ska ske med omhändertagna djur.
      Av det beslut som AA då erhöll framgick
      - att beslutet om omedelbart omhändertagande gällde omedelbart även om det
      överklagades
      - vad som skulle ske med omhändertagna djur, dvs. säljas, överlåtas på annat sätt
      eller avlivas.
      AA har lämnat ett yttrande där han beskriver förhållandena och miljön där hunden
      Hera vistades. Detta yttrande har inte diarieförts men funnits tillhanda i akten.
      I beslut, enligt 34 § djurskyddslagen 2013-04-12 fastställer länsstyrelsen att hunden
      Hera ska säljas eller överlåtas på annat sätt genom polismyndighetens försorg. I
      detta beslut refereras också till AA:s yttrande.
      Länsstyrelsen anser att det i båda besluten, 2013-03-08 respektive 2013-04-12,
      tydligt framgick att avlivning var en möjlig åtgärd om det visade sig att beslutet om
      försäljning eller överlåtelse inte kunde verkställas.
      Av yttrande från polismyndigheten den 29 april 2013 framgår att de inte anser att det
      går att sälja eller överlåta hunden Hera till någon utan lämnar ärendet till
      länsstyrelsen för beslut om avlivning. Denna handling har ej heller diarieförts men
      funnits tillgänglig i akten. I beslut 2013-05-02 fattas slutligen beslut om avlivning
      med omedelbar verkan.
      Detta beslut expedierades den 3 maj 2013 och sändes ut med stämningsman.
      Delgivning skedde dock inte förrän den 21 maj 2013.
                                                                         Dnr 1735-2013       Sid 4 (9)
                                                                              6458-2013




      Länsstyrelsens bedömning
      Med anledning av ovanstående redogörelse anser länsstyrelsen att AA inte varit
      okunnig om att hunden kunde komma att avlivas och anser sig inte ha brustit i
      kommunikationen i ärendet.
      Enligt 17 § första stycket punkten 1 förvaltningslagen (1986:223) får ett ärende
      avgöras utan föregående kommunicering om åtgärden är uppenbart obehövlig.
      Eftersom det visat sig omöjligt att sälja eller på annat sätt överlåta hunden, återstod
      endast alternativet att avliva denna. Ett yttrande från AA har inte kunnat påverka den
      slutliga utgången i ärendet och en kommunicering har därmed tett sig meningslös.
      Dessutom framkom av handlingarna i ärendet att hunden var mycket osäker och
      rädd. Eftersom avlivning var den enda återstående åtgärden bedömde länsstyrelsen
      av djurskyddsskäl att verkställigheten borde ske skyndsamt.
      Däremot anser länsstyrelsen att det är allvarligt att alla handlingar i ärendet inte
      diarieförts, även om de varit tillgängliga i akten, och kommer att vara
      uppmärksamma på att detta inte upprepas.
      Likaså anser länsstyrelsen det olyckligt att delgivning inte skedde förrän 19 dagar
      efter beslutet. Överklagningstiden gick inte ut den 23 maj 2013, som AA tycks ha
      uppfattat det, utan den 11 juni. Länsstyrelsen kommer fortsättningsvis att skicka
      liknande beslut både med vanlig post och med stämningsman.
      Som länsstyrelsen redan i förra yttrandet i ärendet till JO konstaterade är det svårt att
      bli ifrågasatt som djurhållare och det är därför ytterst angeläget att
      tillvägagångssättet i hela hanteringen är korrekt. Länsstyrelsen anser, med undantag
      av vad som skrivs i styckena ovan angående diarieföring och delgivning att ärendet
      hanterats på ett korrekt sätt.
      Länsstyrelsen anser därför att AA:s klagomål inte ska föranleda någon åtgärd.


Klagomålen mot polismyndigheten
Verkställigheten av beslutet om avlivning
Ärendet remitterades till polismyndigheten som uppmanades att göra en utredning
och yttra sig i frågan om verkställighet av det aktuella ärendet. Yttrandet skulle
innehålla en redogörelse för förfarandet och myndighetens bedömning av detta.
Polismyndigheten kom in med ett yttrande enligt följande.

      Redogörelse för omständigheterna
      Den 8 mars 2013 beslutade länsstyrelsen att omedelbart omhänderta hunden ”Hera”.
      Den 12 april 2013 beslutade länsstyrelsen att ”Hera” skulle säljas eller överlåtas på
      annat sätt genom polismyndighetens försorg. Den 29 april 2013 meddelade
      polismyndigheten länsstyrelsen att det inte går att sälja eller överlåta ”Hera”. Den
      2 maj 2013 inkom till polismyndigheten via mail länsstyrelsens beslut om avlivning
      av ”Hera”. Beslutet gällde omedelbart.
      Den 2 maj 2013 tog en av polismyndighetens djurhandläggare kontakt med
      föreståndaren på aktuellt hundpensionat för att beställa tid för avlivning av ”Hera”.
      Föreståndaren beställde tid för avlivning vid veterinärstationen i Ronneby och den
      6 maj 2013 avlivades ”Hera”.
      Polismyndigheten har inte varit involverad i den process som pågick mellan
      länsstyrelsen och ”Heras” ägare. Polismyndigheten har fått del av de beslut som
      fattades av länsstyrelsen den 8 mars 2013, den 12 april 2013 samt den 2 maj 2013.
      Övrig dokumentation såsom överklaganden från hundägaren, beslut eller domar från
      förvaltningsrätten etc. har inte polismyndigheten fått del av. Däremot har
      polismyndigheten haft kontakt med länsstyrelsen angående de försök till
                                                                          Dnr 1735-2013     Sid 5 (9)
                                                                              6458-2013




      omplacering av ”Hera” som polismyndigheten gjort, beskrivning av hur ”Hera”
      agerat på hundpensionatet samt polismyndighetens bedömning att det inte gick att
      sälja eller på annat sätt överlåta hunden.

      Bestämmelser
      Enligt 34 § djurskyddslagen (1988:534) får länsstyrelsen besluta att ett djur som har
      omhändertagits ska avlivas om det inte går att verkställa ett tidigare beslut om att
      djuret ska säljas eller överlåtas. Djuret ska avlivas genom polismyndighetens
      försorg.
      Av 74 § djurskyddsförordningen (1988:539) framgår att ett beslut enligt 34 §
      djurskyddslagen gäller omedelbart om den beslutande myndigheten inte bestämmer
      annat.
      I ”En ny förvaltningslag” (SOU 2010:29) s. 535 ff. anges att det är
      beslutsmyndigheten som ska göra en avvägning mellan effektivitetsintresset och den
      enskildes rättsskyddsintresse och, om det anses befogat, skjuta upp verkställigheten.
      Vidare anges att även om det i och för sig skulle vara tillåtet för myndigheten att
      verkställa det aktuella beslutet omedelbart kan ett uppskov av särskilda skäl vara
      motiverat. Sådana särskilda skäl kan vara att beslutet innebär ett allvarligt ingrepp i
      den enskildes frihet och egendom, att verkställigheten skulle bli irreparabel och
      sålunda göra ett överklagande meningslöst eller att det finns risk för att beslutet blir
      upphävt om det överklagas.

## Myndighetens bedömning

Av djurskyddsförordningen framgår att ett beslut om avlivning av en hund gäller
      omedelbart om den beslutande myndigheten inte bestämmer annat. I aktuellt ärende
      är den beslutande myndigheten länsstyrelsen. Polismyndigheten har enbart haft att
      verkställa det beslut som länsstyrelsen har fattat. Det torde således vara länsstyrelsen
      som hade att pröva huruvida det kunde anses befogat att skjuta upp verkställigheten
      eller inte.
      Länsstyrelsen mailade sitt beslut om avlivning till polismyndigheten samma dag
      som beslutet fattades, dvs. den 2 maj 2013. Det fanns i underlaget inte någon
      indikation på att polismyndigheten skulle avvakta med att verkställa beslutet. Av
      beslutet framgick dessutom tydligt att det gällde omedelbart varför polismyndig-
      heten omgående såg till att ordna så att ”Hera” skulle avlivas.
      Polismyndigheten gör den samlade bedömningen att det under rådande omständig-
      heter inte kan anses lagstridigt att polismyndigheten fullgjorde verkställigheten av
      länsstyrelsens beslut.
      Polismyndigheten kan konstatera att aktuellt ärende är snarlikt ett ärende där JO
      prövat just frågan om avlivning av en hund (dnr 5195-2010). Det som skiljer de
      båda ärendena åt är förhållandet att det i det redan prövade ärendet var
      polismyndigheten som fattade beslutet om avlivning av hunden. Delar av JO:s
      bedömning får ändå anses relevanta i nu aktuellt ärende. Polismyndigheten har
      därför initierat en dialog med länsstyrelsen i syfte att säkerställa att våra respektive
      rutiner är sådan att ingen oklarhet ska föreligga vid verkställighet av motsvarande
      beslut i framtiden.
AA fick möjlighet att kommentera remissvaren men hördes inte av.
                                                                   Dnr 1735-2013    Sid 6 (9)
                                                                       6458-2013




Bedömning
Klagomålen mot länsstyrelsen
Genomförande av kontrollbesök i bostaden
En enskild åtnjuter grundlagsskydd mot husrannsakan och liknande intrång (2 kap.
6 § regeringsformen). Skyddet för den enskildes hem fullföljs genom bestämmelser
i allmän lag, framför allt 4 kap. 6 § brottsbalken, som gäller hemfridsbrott. Enligt
artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter, vilken gäller som lag i
Sverige, ska var och en ha rätt till respekt för sitt hem.

Enligt 27 § första stycket 2 djurskyddslagen (1988:534) har en kontrollmyndighet i
den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att få tillträde till områden,
anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller som
berör djurhållningen och där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Det ligger i sakens natur att bestämmelsen tar sikte på områden och byggnader som
till sin funktion är avsedda för djurhållning, t.ex. stall, ladugårdar och beteshagar.
Djur kan dock även hållas i en bostad. Djurskyddslagen omnämner inte bostäder
särskilt.

Med tanke på det starka skydd som bostaden ges i grundlagen, brottsbalken och
Europakonventionen har JO tidigare uttalat att en kontrollmyndighet inte kan
bereda sig tillträde till bostäder på samma sätt som till typiska djurhållningslokaler.
Vidare uttalades att lagstiftningen i praktiken inte torde ge kontrollmyndigheten
någon befogenhet att – utan handräckning från polisen – bereda sig tillträde till en
bostad när den kontrollerade inte samtycker till det, om det inte föreligger en
nödsituation (JO 2011/12 s. 511, dnr 6650-2009). Länsstyrelsens kontroll i en
djurhållares bostad får alltså i normalfallet inte vara påtvingad, utan måste föregås
av djurhållarens uttryckliga samtycke.

När det gäller frågan om samtycke har funnits i det nu aktuella ärendet föreligger
motstridiga uppfattningar. Med anledning av uppgifterna från länsstyrelsen om hur
situationen uppfattades av de närvarande tjänstemännen finner jag dock att
underlaget inte ger tillräckligt stöd för kritik i den delen.

Kommunikation inför beslutet om avlivning
I 34 § djurskyddslagen föreskrivs att länsstyrelsen, när ett beslut om
omhändertagande har meddelats, snarast ska fastställa om djuret ska säljas,
överlåtas på annat sätt eller avlivas. Om länsstyrelsen har beslutat att djuret ska
säljas eller överlåtas på annat sätt och om det visar sig att beslutet inte kan
verkställas, får länsstyrelsen i stället besluta att djuret ska avlivas. I motiven till
bestämmelsen anfördes att djurhållaren vanligen bör få del av samt tillfälle att yttra
sig över utredningen innan beslut fattas om försäljning eller avlivning (prop.
1991/92:173 s. 22 och prop. 2007/08:63 s. 34).

I 17 § förvaltningslagen (1986:223), FL, finns regler om myndigheternas s.k.
kommunikationsplikt. Där föreskrivs att ett ärende inte får avgöras utan att den
                                                                  Dnr 1735-2013   Sid 7 (9)
                                                                      6458-2013




som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har
tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han eller hon
har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot
någon enskild. Myndigheten får dock avgöra ärendet utan kommunikation t.ex. om
avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse eller om åtgärderna
av någon annan anledning är uppenbart obehövliga.

Av utredningen framgår följande. I samband med att länsstyrelsen genomförde en
kontroll av AA:s djurhållning den 8 mars 2013 beslutade länsstyrelsen att
omedelbart omhänderta hans hund. Den 12 april 2013 fattade länsstyrelsen ett
beslut om att hunden skulle säljas eller överlåtas på annat sätt till en mycket
hundkunnig person. Innan beslutet fattades hade AA fått del av och tillfälle att yttra
sig över viss utredning. Den 29 april 2013 meddelade polismyndigheten i ett e-
postmeddelande till länsstyrelsen att det inte var möjligt att sälja eller överlåta
AA:s hund, varför ärendet överlämnades för beslut om avlivning. Detta
meddelande diariefördes inte hos länsstyrelsen. Inte heller underrättades AA om
denna uppgift eller fick möjlighet att yttra sig över den. Den 2 maj 2013 fattade
länsstyrelsen ett beslut om att AA:s hund skulle avlivas genom polismyndighetens
försorg.

I sitt remissvar har länsstyrelsen gjort gällande att den inte har brustit i sin
kommunikationsplikt eftersom det av tidigare beslut tydligt hade framgått att
avlivning var en möjlig åtgärd om det visade sig att beslutet om försäljning eller
överlåtelse inte kunde verkställas. Vidare har länsstyrelsen uppgett att en
kommunikation hade varit meningslös med hänsyn till att avlivning var den enda
återstående åtgärden.

Ett sådant resonemang stämmer inte med förvaltningslagens regler. Huvudregeln är
att kommunikation ska ske inför ett beslut varigenom ett ärende avgörs.
Myndigheten kan avgöra ett ärende utan kommunikation om det är uppenbart att
kommunikation inte behövs. Så snart någon tvekan om detta uppkommer ska man
kommunicera med parten på vanligt sätt (se Hellners och Malmqvist,
Förvaltningslagen med kommentar, 3:e uppl., s. 210).

I detta ärende fick länsstyrelsen ett e-postmeddelande från polismyndigheten med
besked om att beslutet om försäljning eller överlåtelse på annat sätt inte kunde
verkställas. Denna uppgift låg till grund för länsstyrelsens beslut om avlivning av
hunden. AA kände inte till polismyndighetens bedömning i detta avseende. Ett
avlivningsbeslut är dessutom ett beslut med allvarliga konsekvenser för djurägaren.
Det är inte bara fråga om ekonomiska värden, utan det kan få konsekvenser på ett
djupare personligt plan. Uppgiften borde därför ha kommunicerats till AA innan
beslutet fattades. Som länsstyrelsen själv har påpekat borde handlingen givetvis
även ha diarieförts hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen förtjänar kritik för sin
underlåtenhet i dessa båda avseenden.
                                                                    Dnr 1735-2013    Sid 8 (9)
                                                                        6458-2013




Underrättelse om beslutet om avlivning
Av 21 § FL framgår att en myndighet vid myndighetsutövning mot någon enskild
ska underrätta parter om innehållet i slutliga beslut, om det inte är uppenbart
obehövligt. I paragrafens tredje stycke föreskrivs att myndigheten bestämmer om
underrättelsen ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på
något annat sätt.

Bestämmelsen i 21 § FL anger inte när underrättelseskyldigheten ska fullgöras. Det
följer emellertid av 7 § samma lag att parten ska underrättas så snart som möjligt.
Om beslutet är verkställbart från den dag det fattas, bör parterna underrättas om
beslutet genast (se Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentar, 3:e
uppl., s. 260).

Beslutet om avlivning av AA:s hund gällde omedelbart. Länsstyrelsen var därför
skyldig att underrätta AA om beslutet genast. Länsstyrelsen valde att skicka
beslutet till polisen för delgivning med stämningsman. Jag har tidigare påpekat att
ett sådant förfarande medför risk för att underrättelse sker senare än om beslutet
skickas genom vanligt brev (JO 2013/14 s. 517, dnr 2744-2011).

AA underrättades om avlivningsbeslutet den 21 maj 2013, dvs. först 19 dagar efter
att det meddelades och 15 dagar efter att hans hund hade avlivats. Detta är inte
förenligt med det skyndsamhetskrav som gäller för underrättelse om beslut som är
verkställbara från den dag de fattas. Länsstyrelsen har i sitt remissvar uttalat att det
var olyckligt att underrättelse och delgivning av beslutet inte skedde tidigare. Jag
instämmer i den bedömningen. Länsstyrelsen borde ha underrättat AA om beslutet
på något annat sätt, exempelvis via e-post eller vanlig post. Länsstyrelsens
förfarande innebar att AA fråntogs sin möjlighet att begära inhibition av
verkställigheten, dvs. att få verkställigheten uppskjuten av högre instans.
Länsstyrelsen förtjänar därför kritik.

Länsstyrelsen uppger att den fortsättningsvis kommer att skicka liknande beslut
både med vanlig post och med delgivningsman. Det blir en förändring till det
bättre.

Klagomålen mot polismyndigheten
Verkställigheten av beslutet om avlivning
Av 34 § tredje stycket djurskyddslagen framgår att länsstyrelsens beslut om vad
som ska hända med ett omhändertaget djur verkställs genom polismyndighetens
försorg.

Länsstyrelsens beslut om avlivning av AA:s hund fattades den 2 maj 2013 och
gällde omedelbart. Samma dag skickade länsstyrelsen beslutet till
polismyndigheten via e-post för verkställighet. Enligt polismyndighetens remissvar
fanns det ingenting i beslutsunderlaget som tydde på att polismyndigheten skulle
                                                                    Dnr 1735-2013   Sid 9 (9)
                                                                        6458-2013




avvakta med att verkställa beslutet. Myndigheten ansåg det därför angeläget att
verkställa beslutet omgående. Beslutet verkställdes den 6 maj 2013.

Mot bakgrund av vad som kommit fram genom utredningen i ärendet finner jag
inte någon anledning att kritisera polismyndigheten i fråga om verkställigheten av
avlivningsbeslutet. Jag noterar att polismyndigheten har tagit initiativ till en dialog
med länsstyrelsen i syfte att säkerställa att deras respektive rutiner är sådana att
ingen oklarhet ska föreligga vid verkställighet av motsvarande beslut i framtiden,
vilket jag ser positivt på.

Sammanfattning
Som jag har redogjort för anser jag att länsstyrelsen i flera avseenden har brustit i
sin handläggning av ärendet om avlivning av AA:s hund. Länsstyrelsen har brustit i
sin kommunikationsplikt och underrättelseskyldighet samt i sin skyldighet att
registrera allmänna handlingar. Länsstyrelsen förtjänar därför kritik för hur ärendet
har handlagts i dessa delar.

Vad AA har anfört i övrigt ger inte anledning till någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Ärendena avslutas.
