# Fråga om utskrivning av en patient som av domstol har överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning i förening med beslut om utvisning

JO 2006-05-05 dnr 1739-2005

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2006-05-05        1739-2005             1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om utskrivning av en patient som av domstol har överlämnats till
                        rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning i förening med
                        beslut om utvisning

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot psykiatriska kliniken vid
                        Västerviks sjukhus inom Landstinget i Kalmar län. AA anförde i huvudsak
                        följande. I augusti 2004 blev hennes man mördad av BB. Mordet ägde rum i
                        hennes barns närvaro. BB dömdes av Oskarshamns tingsrätt den 24 november 2004
                        för mord och misshandel till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivnings-
                        prövning. Genom ett beslut i domen utvisades BB ur riket och förbjöds att
                        återvända hit före den 24 november 2014. Göta hovrätt fastställde tingsrättens dom
                        den 10 januari 2005. Redan i mars 2005 verkställdes beslutet om utvisning. BB
                        befinner sig nu i sitt hemland och lever, enligt uppgift, utan vare sig vård eller
                        tillsyn av någon myndighet. – AA ifrågasatte på vilka grunder BB hade blivit
                        utskriven från den rättspsykiatriska vården och hur skyddet för brottsoffer hade
                        beaktats.

## Utredning

Inledningsvis inhämtades journalen beträffande BB från den psykiatriska kliniken
                        vid Västerviks sjukhus.

                        Anmälan remitterades därefter till landstingsstyrelsen, Landstinget i Kalmar län,
                        för utredning och yttrande över vad som framförts i anmälan. I remissen angavs att
                        det av yttrandet, mot bakgrund av bestämmelserna i 17 § lagen (1991:1129) om
                        rättspsykiatrisk vård, LRV, jämfört med bestämmelserna i 29 § lagen (1991:1128)
                        om psykiatrisk tvångsvård, LPT, skulle särskilt framgå vilken myndighet som
                        initierade att verkställighet av utvisningsbeslutet skulle ske samt de överväganden
                        som Västerviks sjukhus gjorde i saken. Av yttrandet skulle även framgå om
                        bestämmelsen i 11 § fjärde stycket förordningen (1991:1472) om psykiatrisk
                        tvångsvård och rättspsykiatrisk vård hade tillämpats i ärendet.

                        Landstingsstyrelsen, genom dess ordförande CC och landstingsdirektören DD,
                        inkom med följande yttrande (i yttrandet omnämnd bilaga har här utelämnats; JO:s
                        anm.).



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                      Dnr 1739-2005     Sid 2 (5)




      Chefsöverläkare EE, psykiatriska kliniken, och överläkare FF, rättspsykiatriska
      enheten, Västerviks sjukhus, har i yttrande 2005-05-19 redogjort för vården av
      patienten under tiden 2004-11-10–2005-03-15. Vidare har redovisats de åtgärder
      som vidtagits fram till dagen för utvisning. Yttrandet bifogas.
      I yttrandet redovisas bl.a. patientens medicinering, symptom och beteende samt en
      medicinsk bedömning att behov av vård inte längre förelåg. Av läkarnas yttrande
      framgår vidare att de tagit kontakt med Socialstyrelsen, som gjorde bedömningen att
      det inte fanns några hinder för utvisning. Härefter kontaktades polismyndigheten i
      Kalmar län, som verkställde utvisningen den 15 mars 2005.
      Landstingsstyrelsen konstaterar att ansvariga läkare vid Västerviks sjukhus – mot
      bakgrund av den medicinska bedömningen av patienten – tog initiativ till
      verkställighet av utvisningsbeslutet. Vad gäller bestämmelsen i 11 § fjärde stycket
      förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård
      angående underrättelse till patientens hemlands ambassad eller konsulat
      överlämnades frågan, enligt överläkare FF, till polisen. Enligt kriminalinspektör GG
      vid polismyndigheten i Kalmar län togs ingen kontakt med Sri Lankas ambassad,
      eftersom tillgängliga handlingar bedömdes som tillräckliga för personens inresa i Sri
      Lanka.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

I ett beslut den 5 maj 2006 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
Beträffande den som genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild
utskrivningsprövning skall, enligt huvudregeln i 16 § LRV, vården upphöra när det
inte längre till följd av den psykiska störning som föranlett beslutet om särskild
utskrivningsprövning finns risk för att patienten återfaller i brottslighet som är av
allvarligt slag och det inte heller annars med hänsyn till patientens psykiska
tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en
sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och
annat tvång. Frågan om vården skall upphöra prövas av länsrätten efter anmälan av
chefsöverläkaren eller efter ansökan av patienten.

Psykiskt störda lagöverträdare som av domstol överlämnas till rättspsykiatrisk vård
kan i vissa fall få denna påföljd i förening med beslut om utvisning. Utvisning på
grund av brott regleras i utlänningslagen (2005:716). I ärendet behandlas händelser
som ägde rum under den tid utlänningslagen (1989:529) var i kraft. Jag har valt att
i beslutet hänvisa till den nya utlänningslagen som i aktuella avseenden inte har
medfört någon ändring i sak.

Har beslut meddelats om utvisning enligt utlänningslagen får utan hinder av
tvångsvården verkställighet av beslutet ske, om det begärs av den myndighet som
skall verkställa beslutet och chefsöverläkaren finner att patientens tillstånd tillåter
att beslutet verkställs (17 § första stycket LRV jämfört med 29 § första stycket
LPT). Tvångsvården upphör i sådant fall när utvisningsbeslutet har verkställts.
Chefsöverläkarens bedömning tar endast sikte på om patienten är i sådant skick att
han klarar resan vid verkställigheten (prop.1999/2000:44 s. 102).
                                                                   Dnr 1739-2005    Sid 3 (5)




I 12 kap. 14 § tredje stycket 2 utlänningslagen anges att det är polismyndigheten
som skall verkställa domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott. Av
12 kap. 15 § samma lag framgår att en sådan lagakraftvunnen dom eller beslut om
utvisning skall verkställas snarast möjligt.

Återbördande till hemlandet av utländska patienter som av domstol har
överlämnats till rättspsykiatrisk vård kan även ske genom överförande av
verkställigheten enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen, IVL) eller i
form av hemsändande med stöd av 12 § förordningen om psykiatrisk tvångsvård
och rättspsykiatrisk vård. Ett överförande av verkställigheten kan enligt IVL bl.a.
ske med stöd av den i Strasbourg den 21 mars 1983 undertecknade konventionen
om överförande av dömda personer (överförandekonventionen). Vid såväl
överförande som hemsändning krävs att Socialstyrelsen har förvissat sig om att
fortsatt vård kommer att ges i hemlandet.

Enligt 11 § fjärde stycket förordningen om psykiatrisk tvångsvård och
rättspsykiatrisk vård skall chefsöverläkaren, i fall då den rättspsykiatriska vården är
förenad med särskild utskrivningsprövning, underrätta patientens hemlands
ambassad eller konsulat om att avvisning, utvisning, överlämnande eller utlämning
till hemlandet kommer att verkställas och att den rättspsykiatriska vården kommer
att upphöra.

Bedömning
AA har ifrågasatt grunden för att skriva ut BB från den rättspsykiatriska vården
endast några månader efter att han dömts för bl.a. mord. Hon har uppgett att BB
efter utvisningen lever ”ett helt normalt liv utan vare sig vård eller tillsyn av
myndigheter”.

Jag vill inledningsvis klargöra att JO:s granskning är av rättslig natur och i första
hand inriktad på en kontroll av att myndigheterna handlägger enskilda ärenden på
ett formellt korrekt sätt. Bedömningsfrågor av medicinsk natur lämpar sig däremot
inte för en prövning av JO. Jag kommer därför i det följande inte att beröra de
medicinska bedömningar som gjorts beträffande BB:s hälsotillstånd.

Det kan konstateras att BB:s hemland, Sri Lanka, inte har tillträtt den ovan nämnda
överförandekonventionen. Det har således inte varit möjligt att i detta fall överföra
verkställigheten av den rättspsykiatriska vården med stöd av konventionen. Inte
heller hemsändande enligt 12 § förordningen om psykiatrisk tvångsvård och
rättspsykiatrisk vård har varit aktuellt.

Såsom framgår av redovisningen ovan innebär lagstiftningen på området att en
person som genom en dom har överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild
utskrivningsprövning kan, sedan domen vunnit laga kraft, utvisas utan någon ny
rättslig prövning och utan att det ställs krav på fortsatt vård i hemlandet. De enda
förutsättningar som uppställs i 17 § LRV, jämförd med 29 § LPT, är att den
                                                                     Dnr 1739-2005    Sid 4 (5)




myndighet som skall verkställa utvisningsbeslutet begär det och att
chefsöverläkaren gör bedömningen att patienten är i ett sådant tillstånd att han
klarar transporten.

Jag vill här peka på att den rättsliga regleringen rörande utvisning av personer som
har överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning har
varit föremål för diskussioner i samband med en översyn av reglerna i LRV och
LPT (se SOU 1998:32 s. 369 f. och prop. 1999/2000:44 s. 102 f.).

Ett utvisningsbeslut beträffande en patient som genomgår rättspsykiatrisk vård med
särskild utskrivningsprövning inverkar inte på skyldigheten för chefsöverläkaren
att fortlöpande överväga om det finns förutsättningar för fortsatt rättspsykiatrisk
vård samt att, om han eller hon skulle finna att så inte är fallet, genast anmäla detta
till länsrätten i enlighet med regleringen i 16 § LRV. Remissvaret ger intryck av att
BB:s medicinska tillstånd var sådant att det möjligen fanns skäl att göra en sådan
anmälan till länsrätten. Utredningen ger emellertid inte underlag för mig att påstå
att så borde ha skett. Under alla förhållanden valde sjukhuset att aktualisera frågan
om verkställighet av utvisningsbeslutet.

Med hänsyn till utformningen av bestämmelserna i 17 § LRV, jämförd med 29 §
LPT, framstår det som tveksamt om en psykiatrisk vårdinrättning kan ta initiativet
till verkställighet av ett utvisningsbeslut. Som framgått tidigare är det den
verkställande myndigheten, i detta fall polismyndigheten, som skall begära att
verkställighet skall ske. Chefsöverläkaren skall efter en sådan begäran endast
bedöma om patientens tillstånd tillåter att beslutet verkställs. Regleringen på
området ger inte stöd för tanken att sjukvårdsinrättningen aktivt skall verka för
verkställighet av beslutet, utan denna fråga ankommer det på polismyndigheten att
hantera. Mot denna bakgrund kan sjukhusets agerande i verkställighetsärendet
ifrågasättas.

Vad beträffar frågan om underrättelseskyldighet enligt 11 § fjärde stycket
förordningen om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård vill jag anföra
följande. Enligt bestämmelsen skall chefsöverläkaren, i fall då den rättspsykiatriska
vården är förenad med särskild utskrivningsprövning, underrätta patientens
hemlands ambassad eller konsulat om att utvisning kommer att verkställas och att
den rättspsykiatriska vården kommer att upphöra. Av remissvaret framgår att
överläkaren överlämnade frågan om underrättelse till polismyndigheten och att den
inte tog kontakt med Sri Lankas ambassad eftersom tillgängliga handlingar
”bedömdes som tillräckliga för BB:s inresa i Sri Lanka”.

Syftet med den aktuella bestämmelsen är att förebygga att problem uppkommer vid
ankomsten till patientens hemland (prop. 1999/2000:44 s. 103). Såsom redogjorts
för skall chefsöverläkaren endast göra en bedömning av om patientens tillstånd
tillåter att utvisningsbeslutet verkställs och har inte till uppgift att ta ställning till
samhällsskyddet. Mot den bakgrunden och då den person som utvisas eventuellt
har behov av fortsatt vård är det självfallet av stor vikt att hemlandets
                                                                      Dnr 1739-2005    Sid 5 (5)




ambassad/konsulat underrättas om att utvisning kommer att ske av en person som
har dömts till rättspsykiatrisk vård samt att vården kommer att upphöra i och med
att utvisningen verkställs. Denna underrättelseskyldighet kan inte, såsom här
skedde, överlämnas till den verkställande myndigheten. Sjukhuset förtjänar kritik
för sin hantering av frågan.

I sammanhanget finns det anledning att erinra om att det i 5 kap. 8 §
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och
rättspsykiatrisk vård (SOSFS 2000:12), anges att det i den lokala instruktionen
skall finnas anvisningar om hur anmälnings-, underrättelse- och uppgiftsskyldighet
enligt LPT och LRV skall fullgöras. I den lokala instruktionen skall även finnas
anvisningar för hur sådana skyldigheter enligt andra lagar och förordningar,
däribland 11 § fjärde stycket förordningen om psykiatrisk tvångsvård och
rättspsykiatrisk vård, skall fullgöras.

                                 __________________

Jag har förståelse för AA:s reaktion i anledning av att den rättspsykiatriska vården,
till följd av att utvisningsbeslutet verkställdes, upphörde endast några månader
efter att domen vunnit laga kraft. Som framgått ovan innebär emellertid
lagstiftningen på området att en person, som genom en dom har överlämnats till
rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, kan utvisas sedan domen
har vunnit laga kraft utan någon ny rättslig prövning av risken för återfall i allvarlig
brottslighet eller det fortsatta vårdbehovet. I promemorian ”Utvisning m.m. av
personer som av domstol har överlämnats till rättspsykiatrisk vård”
(S2006/1186/HS) har Socialdepartementet föreslagit vissa ändringar som här är av
intresse. I promemorian föreslås bl.a. att länsrätten vid rättspsykiatrisk vård med
särskild utskrivningsprövning skall pröva frågan om vårdens upphörande även i de
fall där vården har förenats med beslut om avvisning eller utvisning. Om risk för
återfall i allvarlig brottslighet föreligger skall, enligt förslaget, utvisning inte få äga
rum och vården inte upphöra såvida inte Socialstyrelsen efter kontakt med
myndighet i patientens hemland försäkrat sig om patientens fortsatta vård och
beslutar om överförande av verkställigheten av den rättspsykiatriska vården enligt
IVL.

Promemorian är för närvarande föremål för remiss. JO har beretts tillfälle att lämna
synpunkter på förslagen. En kopia av detta beslut kommer att fogas till JO:s
remissvar.

Med den kritik som har uttalats ovan avslutas ärendet.
