# Uttalanden om möjligheten för statliga lärosäten att ställa krav på att studenter ska utföra examinationsuppgifter på engelska

JO 2026-02-03 dnr 1742-2025

[P]



                                                                                                                     Sid
                                                                  BESLUT                                           1 (10)
                                                                   Datum                    Dnr
                                                                   2026-02-03               1742-2025


Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                   Uttalanden om möjligheten för statliga lärosäten att ställa krav på att
                   studenter ska utföra examinationsuppgifter på engelska


                    Beslutet i korthet: Språket hos myndigheter är enligt språklagen svenska. Det får
                    dock i vissa fall får göras undantag från kravet på svenska.
                    Med hänsyn till att en examinationsuppgift ligger till grund för ett beslut om betyg, som
                    innefattar myndighetsutövning mot studenten, bedömer chefsJO att utrymmet för
                    statliga lärosäten att neka studenter att utföra examinationsuppgifter på svenska är
                    begränsat. Enligt chefsJO får dock studenter nekas att använda svenska om det
                    krävs för att kunna bedöma om studenterna uppnår de mål för kursen som anges i
                    kursplanen. ChefsJO finner vidare att användning av svenska får nekas om det av
                    praktiska skäl är nödvändigt i det särskilda fallet, men framhåller samtidigt att
                    lärosäten har en långtgående skyldighet att tillhandahålla alternativa lösningar som
                    gör det möjligt att använda svenska.
                    Umeå universitet har krävt att en examinationsuppgift skulle utföras på engelska.
                    Enligt chefsJO har kravet på engelska inte varit nödvändigt för att kunna bedöma om
                    studenterna uppnått kursmålen eller av något annat skäl. Med hänsyn till det oklara
                    rättsläget i fråga om språkanvändning vid examinationer riktas dock inte någon kritik
                    mot universitetet. Myndigheten får däremot kritik för bristande information om att
                    examination skulle ske på engelska.
                    JO har tidigare uppmärksammat regeringen på behovet av rättslig vägledning i frågan
                    om språkanvändning inom högre utbildning och forskning. Då även detta ärende
                    belyser behovet av sådan vägledning finner chefsJO anledning att göra en framställan
                    till regeringen om översyn av författningsregleringen på området.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade studenten AA på Umeå universitet för att han inte
                   fick lämna in en examinationsuppgift på svenska utan var tvungen att skriva den
                   på engelska. AA framhöll att det inte fanns något kursmål om att utveckla
                   kunskaper inom det engelska språket.




    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                    Dnr 1742-2025      Sid 2 (10)




Utredning
Umeå universitets svar
Umeå universitet yttrade sig över anmälan och anförde sammanfattningsvis
följande.

Studenten läser masterprogrammet i socialt arbete, i vilket kursen Kvantitativ
metod för samhällsvetare ingår. Kursen ges på engelska. Den ingår i flera
masterprogram, både svensk- och engelskspråkiga, och kan läsas som fristående
kurs.

Kursen examineras genom bl.a. ett projektarbete som ska leda till en rapport
som ska presenteras vid ett seminarium. Under seminariet ska studenten även ta
emot feedback på sin rapport och opponera på en annan students rapport. Det
var inte särskilt angivet i kursplanen eller instruktioner till seminariet att
rapporten skulle skrivas på engelska.

Studenten lämnade in sin rapport på svenska. Av en tillfällighet hamnade
studenten i en grupp där alla studenter kunde svenska, vilket gjorde att
opponeringen ändå kunde genomföras. Vid seminariet sa den kursansvarige
läraren åt studenten att översätta sin rapport till engelska. Studenten lämnade
sedan in rapporten på engelska.

För att universitetet ska kunna bedriva undervisning med internationella
studenter krävs det i vissa fall att undervisning och examination sker på
engelska. I detta fall var det av vikt att rapporten var skriven på engelska för att
icke svenskspråkiga studenter skulle kunna opponera på rapporten och delta
aktivt i diskussionerna under seminariet. Enligt universitetets uppfattning fanns
det sakliga skäl för att kräva att rapporten skulle skrivas på engelska även om
det saknades ett uttalat kursmål om att utvecklas i engelska språket eller
liknande.

Universitetets bedömning är att bestämmelserna i språklagen (2009:600) ger
utrymme för kravet på engelska i det aktuella fallet. Detta särskilt mot bakgrund
av vad som uttalas i förarbetena till lagen. Enligt universitetets uppfattning finns
det även stöd för detta synsätt i Universitetskanslersämbetets (UKÄ) skrift
Rättssäker examination.

UKÄ skriver att om en kurs ges på ett annat språk än svenska bör lärosätet i god
tid innan provet informera om examinationsspråket. Det ger studenterna bättre
förutsättningar att planera studierna och ökar därmed rättssäkerheten vid
examinationen. Universitetet, som delar UKÄ:s uppfattning, konstaterar att
informationen till studenterna om att rapporten skulle skrivas på engelska var
bristfällig.

Universitetet kommer inför kommande kurstillfällen att tydliggöra för
studenterna att undervisning och examination sker på engelska, bl.a. genom att
                                                                      Dnr 1742-2025        Sid 3 (10)




revidera kursplanen så att det tydligt framgår i målen att studenten ska kunna
kommunicera på engelska inom kursen. Instruktionerna till och bedömnings-
kriterierna för kursens olika examinationer kommer också att uppdateras för att
undvika missförstånd om språk. Berörda lärare har även blivit informerade om
gällande regler.

Universitetskanslersämbetets svar
UKÄ yttrade sig över anmälan och Umeå universitets svar och anförde
sammanfattningsvis följande.

UKÄ har redovisat sina generella ställningstaganden om språklagens
tillämpning vid examination i vägledningen Rättssäker examination, fjärde
uppl., s. 44–46.

Enligt UKÄ:s bedömning har universitet och högskolor relativt långtgående
möjligheter att bedriva utbildning, och därmed även anordna examinationer, på
andra språk än svenska. När det gäller den enskilde studentens möjlighet att i en
sådan situation använda svenska uttalas följande i Rättssäker examination:

      Det måste samtidigt understrykas att språklagens förarbeten betonar att den
      enskilde ska kunna utgå från att han eller hon vid kontakter med myndigheter
      alltid har möjlighet att kommunicera – muntligt och skriftligt – på svenska.
      Betygsbeslut och andra beslut som ett lärosäte fattar under betygsärendet måste
      alltid skrivas på svenska. UKÄ anser också att en student alltid måste kunna få
      kommunicera med lärosätet i betygsärendet på svenska, oavsett om kursen
      anordnas på svenska, engelska eller något annat språk och oavsett om
      examinationen sker på svenska eller inte. Det innebär exempelvis att studenten
      alltid får använda svenska vid registreringen på kursen eller om studenten gör en
      jävsinvändning till lärosätet. Svenska får också användas när studenten begär
      omprövning av betyget. Om examinatorn inte behärskar svenska, får hon eller
      han ta hjälp från lärosätet i dessa fall.
      Även när det gäller svar på prov och andra studentprestationer är utgångspunkten
      att studenterna ska kunna använda svenska. Enligt UKÄ:s uppfattning kan ett
      lärosäte inte slentrianmässigt kräva att svar på prov ska lämnas på andra språk än
      svenska. Det gäller även kurser där undervisning och examination sker på
      engelska.
      […]
      Det finns samtidigt självfallet många situationer när det kan vara både sakligt
      och nödvändigt att svaren lämnas på andra språk än svenska. Examinationens
      huvudsyfte är bedömningen av studenternas prestationer utifrån kursplanens
      bestämmelser. Om det följer av kursens mål att studenterna t.ex. ska uppnå vissa
      kunskaper i engelska eller visa förmåga att kommunicera på detta språk inom
      kursen, måste förstås studenterna lämna svaren på engelska. I annat fall riskerar
      studenterna att underkännas. Enligt UKÄ:s uppfattning innebär språklagen inga
      hinder mot detta.
      Om en kurs ges på ett annat språk än svenska bör lärosätet i god tid innan provet
      informera studenterna om examinationsspråket. Det ger studenterna bättre
      förutsättningar att planera studierna och ökar därmed rättssäkerheten vid
      examinationen.
                                                                  Dnr 1742-2025       Sid 4 (10)




Den aktuella texten i Rättssäker examination är inte avsedd att vara uttömmande
utan ger endast exempel på situationer när det kan vara berättigat att kräva att
provsvar och andra examinationsuppgifter ska skrivas på andra språk än
svenska. UKÄ anser att även andra typer av kursmål med en internationell
inriktning kan innebära att det är godtagbart att kräva att examinationsuppgifter
skrivs på engelska. Eftersom lärosäten har stor frihet att utforma både
utbildningar och examinationer och då förhållandena varierar mycket inom
högskolesektorn kan även andra situationer vara tänkbara.

När det gäller den nu aktuella kursen framgår det inte tydligt av kursplanen att
det finns kursmål med internationell inriktning. Det är dock fråga om en kurs i
vetenskaplig metod som ges på avancerad nivå inom både svensk- och
engelskspråkiga masterprogram. Av 1 kap. 9 § andra stycket högskolelagen
(1992:1434) framgår att utbildning på avancerad nivå ska innebära fördjupning
av kunskaper, färdigheter och förmågor i förhållande till utbildning på
grundnivå och ska, utöver vad som gäller för utbildning på grundnivå bl.a.
utveckla studenternas förutsättningar för yrkesverksamhet som ställer stora krav
på självständighet eller för forsknings- och utvecklingsarbete. Det innebär att
studenterna rimligen förväntas kunna tillämpa de kunskaper och förmågor som
förvärvas även i ett internationellt sammanhang där texter behöver skrivas på
engelska. Behörighetskraven för kursen är även bl.a. Engelska B/6. Kursen
förutsätter alltså att både de svenskspråkiga och de övriga studenter som deltar i
kursen har goda kunskaper i engelska.

Universitetet har valt en pedagogisk modell för examinationen där studenterna
bl.a. ska opponera på varandras rapporter och diskutera innehållet vid
seminarier. Universitetet har i sitt yttrande framhållit att det är av vikt att
rapporten skrivs på engelska för att icke svenskspråkiga studenter ska kunna
opponera på rapporten och för att alla studenter aktivt ska kunna delta i
diskussionerna under seminariet.

UKÄ bedömer att dessa omständigheter sammantaget med viss styrka talar för
att examinationen bör kunna ske på engelska och att universitetet då bör kunna
kräva att rapporten ska skrivas på engelska. Mot detta kan det visserligen
framföras att det bör kunna arrangeras olika seminarietillfällen med enbart
svenska respektive engelskspråkiga studenter. Ett annat alternativ är att lärosätet
skulle kunna låta översätta de svenskspråkiga studenternas rapporter till
engelska. Dessa alternativ ska dock ställas mot att lärosätena enligt 1 kap. 4 §
högskolelagen har krav på sig att använda sina resurser effektivt och hålla en
hög kvalitet i verksamheten. Att både svenskspråkiga och icke svenspråkiga
studenter kan genomföra seminarier tillsammans får anses värdefullt ur flera
perspektiv.

Vid en sammantagen bedömning anser UKÄ att det finns sakliga skäl för att ha
engelska som examinationsspråk på den aktuella kursen och att universitetet bör
                                                                     Dnr 1742-2025      Sid 5 (10)




kunna kräva att studenterna ska skriva rapporten på engelska. UKÄ bedömer att
språklagen inte innebär något hinder för detta. Att det av en tillfällighet ändå
gick att genomföra ett seminarium och opponering i det aktuella fallet leder inte
till någon annan bedömning.

UKÄ anser att för att ett lärosäte ska kunna ha ett annat examinationsspråk än
svenska måste det framgå av kursplanen. Lärosätet bör även aktivt informera
studenterna om examinationsspråket i god tid innan examinationen. I detta fall
framgick det inte av kursplanen att examinationsspråket var engelska och inte
heller att rapporten skulle skrivas på engelska. Universitetet har vidare uppgett
att informationen till studenterna om att rapporten skulle skrivas på engelska var
bristfällig.

Rättsliga utgångspunkter
Av 4 och 6 §§ språklagen framgår att svenska är huvudspråk i Sverige och att
det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.
Innebörden av att svenska är huvudspråk i Sverige utvecklas i förarbetena enligt
bl.a. följande (se prop. 2008/09:153 s. 17).

      Som huvudspråk ska svenskan vara det samhällsbärande språket i Sverige.
      Konkret innebär det att all offentlig verksamhet bygger på svenska språket.
      Lagar stiftas och publiceras på svenska, handläggningsspråket vid förvaltnings-
      myndigheter och domstolar är svenska och kommunikation med myndigheterna
      kan alltid ske på svenska. Beslut och andra viktigare handlingar som ska
      expedieras upprättas som huvudregel på svenska och information till
      allmänheten om offentlig verksamhet finns alltid på svenska.
      [---]
      Denna roll som svenska språket har i samhället betyder att det ska vara
      tillräckligt för den som verkar och bor i Sverige att behärska svenska för att
      kunna delta i samhällslivet och ta tillvara sina rättigheter och fullgöra sina
      skyldigheter. Den enskilde ska alltså kunna utgå från att han eller hon vid
      kontakter med myndigheter alltid har möjlighet att kommunicera – muntligt och
      skriftligt – på svenska.

Enligt 10 § första stycket språklagen är språket svenska i domstolar,
förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig
verksamhet. I förarbetena till lagrummet uttalas att innebörden av bestämmelsen
är att de offentliga organen arbetar på svenska, såväl skriftligt som muntligt.
Det framgår samtidigt att lagstiftaren har tänkt sig ett s.k. kärnområde för denna
huvudregel som omfattar sådana förfaranden och allmänna handlingar som är
av särskilt stor betydelse inom den offentliga verksamheten. I det samman-
hanget nämns bl.a. den politiska beslutsprocessen, domstolsförhandlingar,
domar, protokoll, beslut, föreskrifter och verksamhetsberättelser. (Se a. prop.
s. 29.)

Utanför kärnområdet är det, enligt förarbetena, naturligt att det kan förekomma
kommunikation på andra språk än svenska. Som exempel anges kontakter med
                                                                       Dnr 1742-2025        Sid 6 (10)




utländska myndigheter och internationella organisationer och muntlig
kommunikation med medborgare, t.ex. i invandrartäta områden. Vidare nämns
Sveriges utlandsmyndigheter där det i regel finns lokalanställda som inte talar
svenska. De exakta gränserna för det område inom vilket svenskan är
obligatorisk får dock bedömas i varje enskilt fall. (Se a. prop. s. 29 f.)

I förarbetena behandlades uttryckligen frågan om tillämpningen av 10 § på
utbildnings- och forskningsområdet enligt följande (se a. prop. s. 30).

      Som vi har framhållit är den föreslagna regleringen övergripande. Vad som
      konkret kan förväntas av enskilda myndigheter – t.ex. universitet och högskolor
      – får avgöras dels med utgångspunkt i språklagens regler, dels utifrån respektive
      verksamhetsområdes särskilda förutsättningar. När det gäller utbildnings- och
      forskningsområdet är givetvis de internationaliseringssträvanden som kommit till
      uttryck i bl.a. propositionen Ett lyft för forskning och innovation en central
      faktor som måste vägas in när myndigheterna ska tillämpa språklagens
      bestämmelser utanför kärnområdet. Som vi har understrukit tidigare finns det
      dock inte någon motsättning mellan internationalisering och ett värnande av
      svenskan som huvudspråk.
      Den föreslagna bestämmelsen är alltså en huvudregel där kärnområdet är
      språkanvändningen i sådana förfaranden och allmänna handlingar som är av
      särskilt stor betydelse inom den offentliga verksamheten. Som har framgått ovan
      under 5.4 innebär språklagen inte att det ställs undantagslösa krav på viss
      språkanvändning; inom vissa sektorer förutsätter verksamheten att andra språk
      kan användas.

I det nyss nämnda avsnitt 5.4. i propositionen uttalas följande (se a. prop. s. 20).

      På svenska universitet och högskolor förekommer en utbredd användning av
      engelska, särskilt inom de naturvetenskapliga områdena. En stor del av
      kurslitteraturen är på engelska och allt mer av undervisningen sker på engelska.
      I propositionen Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50) har vi
      redovisat hur forskningens kvalitet och konkurrenskraft kan ökas. Vi konstaterar
      bl.a. att den internationella dimensionen av forskningspolitiken behöver
      förstärkas om svenska lärosäten ska kunna tillhöra de främsta i världen. Att
      använda andra språk än svenska är i många fall nödvändigt för att stärka
      forskningens internationalisering.
      [---]
      Värdet av att använda svenskan får vägas mot behovet att i vissa fall använda
      andra språk inom särskilda verksamhetsområden, och i konkreta fall kan sådana
      överväganden leda till att det bedöms lämpligt eller nödvändigt att använda
      andra språk.
      I den föreslagna språklagen ställs i och för sig inte några krav på att språket för
      forskning och utbildning ska vara svenska. Vad som ska gälla inom forskning
      och undervisning bestäms av myndigheterna på området efter överväganden
      kring relevanta faktorer inom verksamhetsområdet. För att förtydliga
      möjligheten att använda andra språk än svenska inom forskning och högre
      undervisning överväger regeringen en sådan ändring av högskoleförordningen.
      Det är självklart så att det engelska språket även fortsättningsvis kommer att
      spela en stor roll i det svenska högskoleväsendet. Det allmännas särskilda ansvar
      för att svenskan används och utvecklas innebär dock att man bör överväga hur
      detta ansvar uppfylls på mest ändamålsenliga sätt. Den enskilde forskarens
                                                                        Dnr 1742-2025        Sid 7 (10)




       fristående ställning innebär också att det är han eller hon som avgör vilket språk
       som används i olika sammanhang inom forskningen.

Av författningskommentaren till 10 § framgår följande (se a. prop. s. 48).

       Bestämmelsen är inte avsedd att utgöra en begränsning av möjligheten att t.ex.
       inom forskning och utbildning bedriva verksamhet på andra språk än svenska för
       att möjliggöra ett deltagande på ett integrerat och konkurrenskraftigt sätt i det
       internationella forskningssamfundet.

JO har i ett tidigare beslut funnit att en myndighet inte får ställa krav på att
ansökningar om forskningsanslag ska vara skrivna på engelska (se JO 2010/11
s. 642, dnr 1811-2008).

I ett något senare beslut har JO uttalat att ett universitet inte får ställa krav på att
ansökningar om anställning och befordran ska vara skrivna på engelska (se
JO 2012/13 s. 410, dnr 1098-2010). I det beslutet har JO pekat på att
kommunikation med myndigheter ska kunna ske på svenska. JO har också
framhållit en myndighets anställningsbeslut utgör myndighetsutövning och att
även ett befordringsärende innefattar moment av myndighetsutövning.

Av 6 kap. 14 § högskoleförordningen (1993:100) framgår att det ska finnas
kursplaner för alla kurser. Kursplanen ska enligt 15 § samma kapitel ange bl.a.
kursens mål och formerna för bedömning av studenternas prestationer.

Bedömning
Examination på annat språk än svenska
Med examination avses att en examinator bestämmer ett betyg utifrån den eller
de former för bedömning av studenternas prestationer (examinationsformer)
som anges i kursplanen (se UKÄ, Rättssäker examination, fjärde uppl., s. 26 f.).
Ett lärosäte får själv välja vilka examinationsformer som ska tillämpas.

I det nu aktuella ärendet har Umeå universitet krävt att en examinationsuppgift i
form av en rapport skulle utföras på engelska. Fråga är om kravet var förenligt
med språklagen.

Av 10 § språklagen framgår endast att språket hos myndigheter är svenska. Den
ovan redovisade möjligheten till undantag från kravet på svenska utanför det
s.k. kärnområdet som framgår av förarbetena till lagen saknar alltså förankring i
lagtexten. JO har i ett tidigare beslut gjort följande tolkning av rättsläget (se
JO 2010/11 s. 642).

       Intresset av att utanför kärnområdet använda ett annat språk måste alltid vägas
       mot det allmännas ansvar för det svenska språkets användning och utveckling.
       Undantag från språklagens krav ska motiveras av sakliga skäl. De får inte sträcka
       sig längre än vad som är nödvändigt i det särskilda fallet. Enbart det förhållandet
       att användandet av ett annat språk kan te sig bekvämt eller rationellt från den
       enskilda myndighetens synpunkt är inte tillräckligt. Behovet ska granskas och
       alternativa lösningar prövas, såsom möjligheten att utnyttja översättningar. Man
                                                                      Dnr 1742-2025       Sid 8 (10)




      måste vidare skilja mellan situationer där frågan är om det ska vara tillåtet för
      myndigheter att använda utländska språk och situationer där frågan gäller den
      enskildes möjlighet att inför myndigheten bruka svenska. Medan en myndighet i
      enlighet med det nyss sagda har en viss frihet att inom sin verksamhet använda
      t.ex. engelska måste den säkerställa att svenska kan brukas när enskilda
      kommunicerar med och inhämtar information från myndigheten.

Jag kan konstatera att merparten av verksamheten inom universitetsvärlden,
som t.ex. utförandet av undervisning, inte hör till kärnområdet. Regleringen i
språklagen innebär därmed inte att undervisning alltid måste ske på svenska
eller att utländsk kurslitteratur inte får förekomma. (Se JO 2010/11 s. 642.)

I förarbetena till språklagen behandlas inte uttryckligen frågan om
examinationsspråk. Med hänsyn till vad som uttalas om internationaliseringen
på universitets- och forskningsområdet är min bedömning att lagstiftaren inte
kan ha avsett att examinationsuppgifter alltid måste utföras på svenska. Man
måste dock skilja mellan fallet där fråga är om det ska vara tillåtet att erbjuda
examinationsuppgifter på ett annat språk än svenska från situationen där frågan
gäller om uppgiften måste utföras på ett annat språk än svenska.

Förarbetena är tydliga i det avseendet att enskilda alltid ska kunna kommunicera
med myndigheter på svenska. I linje med detta har JO i tidigare beslut funnit att
enskilda har rätt att ansöka om vissa förmåner hos myndigheten på svenska (se
JO 2010/11 s. 642 och JO 2012/13 s. 410).

Ett inlämnande av en examinationsuppgift till ett statligt lärosäte har vissa
likheter med en ansökan om en förmån (jfr JO 2012/13 s. 404, dnr 977-2010).
Examinationsuppgiften ligger nämligen till grund för ett beslut om betyg. Ett
sådant beslut kan ha stor betydelse för studenten och innefattar även
myndighetsutövning mot denne. Mot den bakgrunden bedömer jag att utrymmet
för att neka studenter att genomföra en examinationsuppgift på svenska är
begränsat.

Jag kan samtidigt konstatera att en ordning som innebär att studenter alltid har
rätt att genomföra en examinationsuppgift på svenska skulle få orimliga
konsekvenser. En sådan ordning skulle innebära t.ex. att en student som
studerar en kurs i det engelska språket skulle ha rätt att skriva ett prov som
syftar till att bedöma studentens kunskaper i engelska på svenska. Det har
naturligtvis inte varit lagstiftarens avsikt. Det måste enligt min mening vara
förenligt med språklagen att neka studenter att genomföra en examinations-
uppgift på svenska om det krävs för att kunna bedöma om studenterna uppnår
de mål för kursen som anges i kursplanen.

Jag har förståelse för att det därutöver i vissa fall kan finnas praktiska svårig-
heter med att erbjuda studenter möjlighet att genomföra en examinationsuppgift
på svenska, t.ex. när genomförandet förutsätter samspel med andra studenter
som inte talar svenska. Som jag har funnit ovan är dock utgångspunkten att en
                                                                      Dnr 1742-2025      Sid 9 (10)




student har rätt att göra en examinationsuppgift på svenska. Enligt min
bedömning måste undantag från denna huvudregel därför vara nödvändiga i det
särskilda fallet. Lärosäten har således enligt min mening en långtgående
skyldighet att tillhandahålla alternativa lösningar som möjliggör användning av
svenska språket.

I det aktuella fallet har det inte framgått av målen i kursplanen att studenterna
ska uppnå kunskaper i eller kunna kommunicera på engelska eller liknande. Det
har därför inte framkommit att det krävdes att rapporten skrevs på engelska för
att kunna bedöma om studenterna uppnått kursmålen.

Kravet på engelska har i stället motiverats av att även icke svenskspråkiga
studenter skulle kunna opponera på eller diskutera rapporten. Det har dock
uppenbarligen funnits möjlighet att dela in studenterna i grupper baserat på
språkkunskaper. Det var därför enligt min mening inte nödvändigt att rapporten
skrevs på engelska. Universitetet borde därmed inte ha krävt att AA skulle
skriva rapporten på engelska.

På grund av det oklara rättsläget i fråga om tillämpningen av språklagen inom
högre utbildning och forskning finner jag dock inte tillräckliga skäl att rikta
kritik mot myndigheten.

Information om examinationsspråk
Det är klarlagt att det i detta fall inte har framgått av kursplanen, och inte heller
av seminarieinstruktionen, att examination skulle ske på engelska.

Som har framgått ska formerna för examination framgå av kursplanen. Jag har
tidigare framhållit att det av rättssäkerhetsskäl är viktigt att det står klart vilken
rätt en student har att bli examinerad i enlighet med gällande kursplan och att
studenter i förväg vet vad som förväntas av dem för att kunna bli examinerade
på kursen (se bl.a. JO 2023 s. 449, dnr 2445-2020). Jag gör därför ingen annan
bedömning än den som UKÄ har gjort om att det bör framgå redan av
kursplanen om examinationsspråket är ett annat än svenska. Universitetet kan
inte undgå kritik för den bristande informationen om att examination skulle ske
på engelska.

Avslutande synpunkter
Mot bakgrund av internationaliseringen av den svenska högskoleutbildningen
har jag förståelse för att det kan finnas praktiska fördelar för lärosäten att
studenter utför examinationsuppgifter på engelska. Jag har dock gjort
bedömningen att utrymmet för att neka användning av svenska enligt gällande
rätt är begränsat.

Som jag har redovisat ovan lyftes redan i förarbetena till språklagen frågor om
lagens tillämpning inom högre utbildning och forskning. I det sammanhanget
angavs att regeringen överväger ändringar i bl.a. högskoleförordningen för att
                                                                Dnr 1742-2025      Sid 10 (10)




förtydliga möjligheten att använda andra språk än svenska på dessa områden (se
a. prop. s. 16 och 20). Några sådana ändringar har dock inte genomförts.

Mina föregångare har tidigare påtalat behovet av rättslig vägledning i fråga om
språkanvändning inom högre utbildning och forskning och skickat kopior av
sina beslut till regeringen (se JO 2010/11 s. 642 och JO 2012/13 s. 410). Under
de drygt 16 år som har gått sedan språklagen infördes har internationaliseringen
på utbildnings- och forskningsområdena fortsatt. Behovet av vägledning
framstår därför numera som än större. Omständigheterna i detta ärende belyser
behovet ytterligare.

Jag finner därför anledning att, med stöd av 13 § lagen (2023:499) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän (JO), väcka frågan om en översyn av
författningsregleringen när det gäller möjligheten att använda andra språk än
svenska inom högre utbildning och forskning. En kopia av detta beslut skickas
därför till regeringen.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts
digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Lovisa Danielsson har föredragit ärendet och byråchefen
Dan Johansson har deltagit i beredningen.
