# Fråga bl.a. om handläggningen av en ansökan om bistånd när socialnämnden nyligen hade prövat frågan

JO 2002-02-26 dnr 1759-2000

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2002-02-26             1759-2000               1 (4)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga bl.a. om handläggningen av en ansökan om bistånd när
                        socialnämnden nyligen hade prövat frågan


                        AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot stadsdelsförvaltningen Tynnered i
                        Göteborgs kommun angående handläggningen av hans ansökan om bistånd till
                        säng, körlektioner samt kostnader för behandling hos naprapat. Han gjorde
                        gällande att han vid tiden för anmälan till JO ännu inte fått något beslut i
                        biståndsärendet, trots att det gått sex veckor sedan han lämnade in ansökan.

                        Inledningsvis inhämtades upplysningar per telefon från enhetschefen BB. Därefter
                        remitterades anmälan till Stadsdelsnämnden Tynnered i Göteborgs kommun för
                        utredning och yttrande. Nämndens sociala utskott överlämnade som sitt remissvar
                        ett yttrande upprättat av verksamhetschefen CC. I remissvaret anfördes i huvudsak
                        följande.

                                  AA ansökte 2000-03-29 om ekonomiskt bistånd till säng, körkort samt kostnader för
                                  behandling hos naprapat.
                                  Vad gäller ekonomiskt bistånd till inköp av ny säng, ansökte AA redan 2000-02-10
                                  om medel till detta ändamål. Ansökan avslogs med motiveringen att kompletterande
                                  hemutrustning beviljats med 6 500 kronor hösten 1999. AA:s behov av säng ansågs
                                  tillgodosett eftersom en säng fanns i hans befintliga boende och det hade inte
                                  framkommit några synnerliga skäl till varför socialtjänsten skulle bevilja medel till
                                  en ny sängbotten. Beslutet delgavs AA 2000-02-11. Eftersom inget förnyat
                                  beslutsunderlag inkommit till förvaltningen tillsammans med ansökan 2000-03-29,
                                  meddelades AA per telefon 2000-04-07 att beslutet från 2000-02-11 kvarstår så
                                  länge intyg, som styrker hans behov av en ny säng, ej kan uppvisas från hans
                                  behandlande läkare. Läkarutlåtande från dr DD, Lillhagens sjukhus, inkom till
                                  förvaltningen 2000-06-05. AA:s ansökan om ny säng utreds för närvarande. Enligt
                                  AA skulle läkarutlåtandet ha faxats till förvaltningen redan 2000-03-29 men det har
                                  aldrig kommit socialtjänsten tillhanda.
                                  Angående framställan om medel till körlektioner och körkort ansökte AA redan
                                  2000-0l-07 om ekonomiskt bistånd till dessa kostnader eftersom han erbjudits
                                  arbetsträning och eventuellt arbete på Skogaberg om han hade körkort. Som ett led i
                                  hans rehabilitering ställde sig socialtjänsten positiv till att bevilja AA dessa
                                  kostnader och han uppmanades ta kontakt med en trafikskola för att få ett
                                  kostnadsförslag. AA avbröt emellertid arbetsträningen eftersom han inte fick någon
                                  ekonomisk ersättning från Skogaberg. Socialtjänsten meddelade AA per telefon
                                  2000-01-14 att hans ansökan om körkort är direkt avhängigt hans arbetsträning och
                                  löfte om arbete på Skogaberg. Då AA ej återupptog sin arbetsträning meddelades
                                  han 2000-02-11 avslag på ansökan om körlektioner och körkort.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                       Dnr 1759-2000     Sid 2 (4)



      Vid tidpunkten för den förnyade ansökan 2000-03-29 hade AA:s situation ej
      förändrats och arbetsträning på Skogaberg var ej aktuell. AA informerades per
      telefon 2000-04-07 om att ekonomiskt bistånd till körkort kan utgå först när det kan
      ses som ett led i hans rehabilitering och att beslutet från 2000-02-11 om avslag
      kvarstår. För att socialtjänsten skall ompröva sitt beslut måste AA medverka till en
      förändring av sin situation.
      AA ansökte 2000-03-29 även om ekonomiskt bistånd till kostnader för
      naprapatbehandling. Vid telefonsamtal med AA 2000-04-07 meddelades han
      muntligen att han kan uppsöka sin naprapatläkare och påbörja behandlingen. Mot
      uppvisande av kvitto kommer han sedan att erhålla ersättning motsvarande vad
      socialtjänsten beviljar för läkarbesök hos läkare anslutna till försäkringskassan. AA
      förmodade att kostnaderna därmed skulle täckas och skulle påbörja sin behandling.
      I sin skrivelse, daterad 2000-05-08, till JO, framför AA att han efter sex veckor ej
      fått beslut på sin ansökan om ekonomiskt bistånd. Med hänvisning till ovanstående,
      bestrider förvaltningen detta påstående. Ett intyg från AA:s läkare skulle ha faxats
      till förvaltningen 2000-03-29 men detta har ej kommit socialtjänsten tillhanda.
      Läkarutlåtandet, som styrker AA:s behov av ny säng och körkort, inkom till
      förvaltningen först 2000-06-05 och med detta nya underlag för handen utreds nu
      AA:s ansökan om bistånd.
Kompletterande upplysningar inhämtades per telefon från enhetschefen BB.
Journalanteckningar och beslut m.m. i biståndsärendet under tiden februari 2000
t.o.m. april 2000 infordrades från stadsdelsförvaltningen.

I ett beslut den 26 februari 2002 anförde JO André följande.

AA ansökte den 7 januari 2000 om bistånd till kostnaden för att ta körkort. En tid
därefter, den 10 februari, ansökte han även om bistånd för att kunna anskaffa en ny
sängbotten.

Handläggaren av ansökningarna synes inledningsvis ha ställt sig positiv till
framställningen om bistånd till kostnaden för körkort. Bakgrunden var att AA hade
erbjudits s.k. arbetsträning och att han eventuellt även skulle få ett arbete om han
hade körkort. Under den tid som AA:s ansökan utreddes avbröt han emellertid
arbetsträningen. Eftersom nämndens benägenhet att bistå till kostnaden var knuten
till AA:s rehabilitering avslogs ansökan såvitt gällde kostnaden för körkort i ett
beslut den 11 februari 2000. Hans ansökan om bistånd till en sängbotten avslogs
samma dag med motiveringen att han redan beviljats medel till hemutrustning.

AA ansökte på nytt den 29 mars 2000 om bistånd till körkortskostnaden och medel
för att köpa en ny sängbotten. Enligt remissvaret upplystes AA den 7 april 2000 per
telefon om att det tidigare beslutet den 11 februari 2000 om avslag på ansökan
kvarstod.

I 27 § förvaltningslagen (1986:223) regleras förutsättningarna för att en myndighet
skall vara skyldig att ompröva ett tidigare fattat beslut. Myndigheterna har
dessutom en självrättelsebefogenhet i vidsträckt mening som tillkommit genom
praxis och som utgör ett komplement till bestämmelsen i förvaltningslagen. När en
part som har fått avslag på en ansökan återkommer med en begäran om att
myndigheten åter skall pröva saken, är myndigheten skyldig att ta ställning till
ansökan genom ett nytt beslut. Detta gäller oavsett om myndigheten anser att det
tidigare beslutet bör ändras eller inte (se Hellners/Malmqvist, Nya
                                                                 Dnr 1759-2000   Sid 3 (4)




förvaltningslagen med kommentarer, femte upplagan s. 299). Beslutet skall
utformas så att det klart framgår vad det avser och huruvida den enskildes
framställning har avslagits eller inte. När det gäller utformningen av
omprövningsbeslut kan jämföras med vad som gäller för utformningen av beslut
angående bistånd i allmänhet (se t.ex. JO:s ämbetsberättelse 1996/97 s. 253).
Beslutet skall självfallet dokumenteras i akten. Detta framgår av 11 kap. 5 §
socialtjänstlagen (2001:453), SoL (51 § SoL i den äldre socialtjänstlagen).

Av remissvaret framgår att handläggaren gjorde bedömningen att AA:s nya
framställning om bistånd till körkortskostnaden inte skulle bifallas. Enligt vad
nämnden anfört underrättades AA härom per telefon den 7 april 2000. Vid min
granskning av akten saknas dock dokumentation om detta. I enlighet med det nyss
sagda skulle handläggarens ställningstagande ha kommit till uttryck i ett klart och
tydligt beslut som skulle ha dokumenterats i akten.

Jag kan ha viss förståelse för att en handläggare kan bli tveksam till hur en ansökan
om bistånd skall handläggas när saken nyligen har prövats. Att en enskild kommer
in med en ny ansökan kort tid efter att nämnden har behandlat samma sak är inte en
helt ovanlig situation. Nämnden synes inte inför sitt yttrande hit närmare ha
reflekterat över den formlösa hanteringen av AA:s förnyade ansökan om bistånd
till körkortskostnaden. Jag förutsätter dock att nämnden uppmärksammar
handläggarna vid förvaltningen på hur en ansökan skall handläggas i en situation
som den jag nu behandlat.

När det gäller den förnyade ansökan den 29 mars 2000 om bistånd till en
sängbotten har nämnden haft att handlägga framställningen på samma sätt som när
det gälle AA:s begäran om bistånd till körkortskostnaden. Nämnden har i sitt

## Utredning

yttrande anfört att AA den 7 april 2000 per telefon upplystes om att beslutet inte
kunde omprövas om inte AA kom in med ett läkarintyg som visade att han hade
behov av en ny sängbotten. Huruvida beskedet innefattade ett avslag på ansökan
eller inte framgår inte klart av utredningen här. En välvillig tolkning av
handläggningen skulle kunna ge vid handen att beskedet inte innefattade ett avslag
på framställningen utan att AA anmodades att komma in med en komplettering av
sin ansökan. Handläggaren borde naturligtvis tydligt ha dokumenterat vad som
avhandlades vid samtalet med AA.

Enligt remissvaret dröjde det ungefär två månader från det att handläggaren gett
AA besked om att han måste uppvisa ett läkarintyg fram till dess att intyget kom in
till förvaltningen. Om intyget inte hade kommit in, har nämnden haft att fatta beslut
på föreliggande utredning. Mot bakgrund av vad som anförts i remissvaret ligger
det nära till hands att anta att ansökan då hade avslagits. Att ärendet hållits öppet
kan därför möjligen ha varit till fördel för AA. Om ett ärende hålls öppet under
lång tid i avvaktan på en komplettering, finns det emellertid alltid risk för att
ärendet blir bortglömt hos förvaltningen. Som regel bör därför uppställas en
tidsfrist inom vilken kompletterande handlingar skall ha inkommit till
förvaltningen. Eftersom någon sådan frist inte synes ha bestämts i detta fall, kan
det i och för sig diskuteras om inte handläggaren borde ha efterfrågat intyget när
                                                                    Dnr 1759-2000   Sid 4 (4)




det inte kom in. Sannolikt hade detta kunnat bidra till att handläggningstiden
förkortats.

I samband med framställningarna om bistånd till kostnader för sängbotten och
körkort begärde AA även bistånd till kostnaden avseende behandling av naprapat.
Enligt remissvaret meddelades AA den 7 april 2000 per telefon att han kunde
uppsöka sin naprapat och påbörja behandlingen och att han sedan mot uppvisande
av kvitto skulle komma att få ersättning motsvarande vad nämnden beviljade för
läkarbesök hos läkare anslutna till försäkringskassan. Enhetschefen BB har upplyst
att det muntliga beskedet var ett förhandsbesked om nämndens kommande
ställningstagande. Om AA hade kommit in med ett kvitto på de kostnader han haft
för naprapatbehandlingen hade kvittot setts som en faktisk ansökan. Han hade då
fått ett beslut som delvis innebar avslag i den del kostnaden översteg ”norm”.

Vid förvaltningen uppstår givetvis situationer då en enskild i stället för ett formellt
beslut får ett besked under hand. Sådana upplysningar kan t.ex. avse efter vilka
normer nämnden fattar beslut om bistånd för olika typer av kostnader. Om det inte
står helt klart att den enskilde önskar endast upplysning om sin rätt till bistånd skall
hans begäran uppfattas som en framställan om bistånd och således avgöras i ett
beslut (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 1987/88 s. 151). I förevarande fall står det
klart att AA ansökte om bistånd till kostnaden för behandling hos en naprapat. Det
har därför ankommit på nämnden att fatta ett beslut med anledning av hans
framställan. I och för sig har det självfallet inte förelegat något hinder mot att
handläggaren bett AA att komplettera sin ansökan med uppgift om kostnaden för
behandlingen. Såvitt framgår av utredningen synes dock handläggaren ha ansett att
något ärende inte uppkommit hos nämnden innan AA lämnat in ett kvitto avseende
behandlingen. Som framgår av det tidigare anförda har det synsättet inte varit
riktigt. Genom AA:s begäran om bistånd har ett ärende inletts som har bort
föranleda ett formellt beslut oavsett om han företett kvitto eller ej, låt vara att
beslutets materiella innehåll givetvis kan ha varit beroende av om ansökan
kompletterats i detta hänseende. Jag kan i denna del även konstatera att det i akten
saknas dokumentation av vad som förevarit vid samtalet mellan handläggaren och
AA rörande framställningen om bistånd till kostnaden för behandling av naprapat.

Sammanfattningsvis måste jag konstatera att det har brustit i handläggningen av
AA:s biståndsansökningar såvitt här är i fråga och att det finns påtagliga brister i
dokumentationen i biståndsärendet. Enligt vad som framkommit vid min
granskning finns det skäl för nämnden att se över förvaltningens rutiner i dessa
hänseenden.
