# Kritik mot åklagare vid åklagarkammaren i Uddevalla för långsam handläggning av en återupptagen förundersökning m.m.

JO 2009-10-08 dnr 1766-2009

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2009-10-08        1766-2009              1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot åklagare vid åklagarkammaren i Uddevalla för långsam
                        handläggning av en återupptagen förundersökning m.m.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som kom in till JO den 26 mars 2009, klagomål mot
                        Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Uddevalla med anledning av
                        handläggningstiden i en förundersökning. Han uppgav bl.a. att en polisanmälan om
                        sexuellt utnyttjande av barn gjordes i september 2007 och att förundersökningen
                        ännu inte var avslutad.

## Utredningen

Handlingar i åklagarkammarens ärende AM-87338-07, Åklagarmyndigheten,
                        Utvecklingscentrum Göteborgs ärende ÅM 2008/0752 samt Polismyndigheten i
                        Västra Götalands ärenden K155792-07 och K204548-07 hämtades in och
                        granskades.

                        I korthet framkom följande. Polisanmälningar rörande övergrepp mot barn gjordes
                        i september och november 2007. Ett antal utredningsåtgärder vidtogs, varefter
                        båda förundersökningarna lades ned i januari 2008. Sedan överprövning begärts
                        beslutade en åklagare vid Utvecklingscentrum Göteborg den 17 april att den ena av
                        förundersökningarna skulle återupptas och överlämnade ärendet till åklagar-
                        kammaren i Uddevalla. Tre månader därefter lämnade en åklagare direktiv till
                        polisen om fortsatta utredningsåtgärder. Ett förhör redovisades till åklagar-
                        kammaren i slutet av augusti, varefter inga ytterligare utredningsåtgärder syntes ha
                        vidtagits i ärendet.

                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av ärendet.

                        Åklagarmyndigheten (tillförordnade vice riksåklagaren BB) kom in med ett
                        yttrande till vilket hade fogats upplysningar från chefsåklagaren CC, vice
                        chefsåklagaren DD samt kammaråklagarna EE och FF (här uteslutna).

                        BB redovisade inledningsvis bakgrunden till ärendet enligt följande.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                  Dnr 1766-2009     Sid 2 (7)



Fadern till målsäganden har den 11 september 2007 hos Polismyndigheten i Västra
Götaland anmält att en utpekad person (GG) gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande
av barn (K 155792-07). Målsäganden HH är född i april år 2000.
Anmälan har inkommit till åklagarkammaren den 13 september 2007 och lottats på
åklagaren EE.
EE har den 14 september 2007 inlett förundersökning avseende sexuellt utnyttjande
av barn.
Polisen har därefter redovisat förhör vid följande tillfällen, den 28 september, den 3
oktober, den 12 oktober, den 22 oktober och den 27 november 2007. GG, som är en
nära släkting till målsäganden, har delgivits misstanke den 11 oktober 2007.
Ett förundersökningsprotokoll har, enligt diariet, inkommit till kammaren den 4
december.
Fadern har den 30 november 2007 hos Polismyndigheten i Västra Götaland gjort
ytterligare en anmälan mot GG om sexuellt utnyttjande av barn, nu beträffande en
annan målsägande (KK), född i september 2002 (K 204548-07).
Den nya anmälan har inkommit till åklagarkammaren den 10 december 2007.
Åklagaren EE har samma dag beslutat att inleda förundersökning.
Efter att målsäganden KK förhörts har åklagaren EE den 16 januari 2008 beslutat att
lägga ned båda förundersökningarna med följande motivering. Det finns inte längre
anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu
föreligger går det inte att bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig
skyldiga till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett
avgörande sätt.
Fadern har den 5 februari 2008 begärt överprövning av åklagaren EE:s beslut. EE
har därefter rekvirerat handlingarna inklusive videoförhör med målsägandena i
ärendet från polisen. Då EE den 5 mars 2008 inte har funnit anledning att återuppta
för-undersökningen har ärendet överlämnats till Utvecklingscentrum Göteborg för
överprövning. Ärendet har inkommit till Utvecklingscentrum Göteborg den 17 mars
2008.
Vice överåklagaren LL har den 14 april 2008 beslutat att för-undersökningen
avseende den första anmälan (K 155792-04) ska återupptas. Brottsrubriceringen har
angetts vara sexuellt övergrepp mot underårig alternativt våldtäkt mot barn. Som
skäl för beslutet har följande anförts. Vid min genomgång av ärendet finner jag att
det föreliggande beslutsunderlaget är otillräckligt såvitt avser anmälan K 155792-07.
Jag konstaterar bland annat att kompletterande förhör med målsäganden (HH, min
anmärkning) skulle kunna tillföra ytterligare uppgifter. Det är angeläget att samtliga
relevanta utredningsåtgärder vidtas innan beslut fattas.
LL har vidare beslutat att inte ändra åklagarens beslut såvitt gäller den andra
anmälan (K 204548-07).
LL har vidare, efter överenskommelse, beslutat att överlämna ärendet till åklagaren
DD vid Åklagarkammaren i Uddevalla för fortsatt handläggning.
Ärendet har inkommit till åklagarkammaren den 23 april 2008. Enligt diariet har en
administratör diariefört ”Ärende återupptaget”. Därigenom aktiveras ärendet i Cåbra
och det blir således möjligt att registrera beslut och händelser i det. LL:s beslut om
att återuppta förundersökningen har dock aldrig blivit registrerat i den s.k.
beslutsrutinen och därmed har inte heller beslutet blivit diariefört. Underlåtenheten
att registrera LL:s beslut medförde att samtliga i ärendet ingående brotts-misstankar
fortsatt framstod som avslutade, dvs. inaktiva. Ärendet har lottats på åklagaren FF.
Under åklagaren FF:s semester har åklagaren DD den 18 juli 2008 expedierat
direktiv till polisen bestående i att målsäganden skulle höras på nytt och att polisen
därefter skulle återkomma till DD.
Polisen har den 29 augusti 2008 redovisat målsägandeförhör som hållits med HH
den 27 augusti 2008.
                                                                          Dnr 1766-2009      Sid 3 (7)



      Enligt diariet har ärendet avslutats av åklagaren FF den 15 januari 2009 utan att
      beslut har fattats i förundersökningsfrågan. FF har uppgett att orsaken till att ärendet
      avslutats på detta sätt troligtvis är att han vid sin genomgång av ”min översikt” i
      Cåbra (dvs. sammanställningen över de ärenden som han haft på sin tjänst) funnit att
      ärendet haft statusen ”Kan avslutas”. FF har då avslutat ärendet ”utan någon närmare
      granskning”.
      Enligt diariet har polisen åter redovisat handlingar i ärendet den 27 mars 2009.
      Handlingarna synes ha varit ställda till åklagaren DD.
      Åklagaren FF har nu den 7 april 2009 beslutat att återuppta ärendet och har för
      avsikt att sätta sig in i ärendet och snarast fatta beslut i förundersökningsfrågan.
      Av upplysningarna framgår det att åklagarakten och kammarens akt i över-
      prövningsärendet har förkommit.
      Av tillgängliga handlingar framgår det att målsäganden HH har förhörts vid två
      tillfällen, dels den 25 september 2007, dels den 27 augusti 2008. Målsäganden KK
      har förhörts vid ett tillfälle, den 10 januari 2008. Vidare har tre vittnen förhörts vid
      följande tidpunkter, den 11 september 2007, den 11 oktober 2007 samt den 23
      november 2007. GG har delgivits misstanke och förhörts den 11 oktober 2007.
Efter att ha redogjort för den rättsliga regleringen gjorde BB följande bedömning.

      Åklagaren EE synes den 14 september 2007 ha bedömt att GG var misstänkt för
      sexuellt utnyttjande av barn. Tidsfristen enligt 2 a § förundersökningskungörelsen
      förefaller således ha börjat löpa då och beslut i åtalsfrågan skulle därmed enligt
      huvudregeln ha fattats senast den 14 december 2008. I vart fall har fristen börjat löpa
      den 11 oktober 2007 då GG delgavs misstanke om brott. För det fall fristen har
      börjat löpa den dagen skulle beslut i åtalsfrågan ha fattats senast den 11 januari
      2008. Ytterligare en anmälan mot GG angående sexuellt utnyttjande av barn har
      inkommit den 10 december 2007. Åklagaren har den 16 januari 2008 beslutat att
      lägga ned båda förundersökningarna.
      Det kan inledningsvis konstateras att efter det att anmälan har inkommit till
      åklagarkammaren har polisen vidtagit ett flertal åtgärder efter, vad man kan
      förmoda, åklagarens direktiv. EE har dock inte diariefört när direktiv har lämnats,
      vilket är en brist. Utredningsåtgärder har vidtagits aktivt fram till dess att beslut i
      förundersökningsfrågan har fattats den 16 januari 2008. Kort tid innan fristen har
      löpt ut har ytterligare en anmälan om sexuellt utnyttjande av barn inkommit, vilken
      har samordnats med det pågående ärendet. Det har varit angeläget att handlägga
      ärendena samtidigt, inte minst med tanke på bevisfrågan. Med hänsyn härtill har,
      enligt min mening, fristen fått överskridas på sätt som skett, även för det fall fristen
      får anses ha börjat löpa den 14 september 2007.
      Fadern till målsägandena har den 5 februari 2008 begärt överprövning av åklagaren
      EE:s beslut. Av Åklagarmyndighetens arbetsordning framgår det att beslut i
      överprövningsärende ska fattas vid utvecklingscentrum senast tre månader efter det
      att begäran om överprövning kom in till Åklagarmyndigheten, om det inte finns
      särskild anledning till annat. Begäran om överprövningar av åklagares beslut ska ha
      handlagts vid åklagarkammare och redovisats vidare till överåklagare senast 14
      dagar efter inkommen begäran.
      Åklagaren EE har vid omprövning den 5 mars inte funnit skäl att ändra sitt tidigare
      beslut, varför ärendet har skickats till Utvecklingscentrum Göteborg för
      överprövning. EE har således dröjt med att lämna ärendet till utvecklingscentrum.
      Vice överåklagaren LL har en månad efter att ärendet inkom till Utvecklingscentrum
      beslutat att en av förundersökningarna skulle återupptas. Utvecklingscentrum
      Göteborg har med god marginal fattat beslut inom uppställd tid.
      Efter att LL har beslutat att en av förundersökningarna skulle återupptas har ärendet
      överlämnats till åklagaren DD för fortsatt handläggning. Ärendet har inkommit till
      åklagarkammaren den 23 april 2008.
      Ärendet har samma dag lottats på åklagaren FF. FF har uppgett att han inte har något
      minne av att han sett några handlingar eller befattat sig med ärendet. Under FF:s
                                                                  Dnr 1766-2009     Sid 4 (7)



semester har åklagaren DD den 18 juli lämnat direktiv till polisen bestående i att
målsäganden HH skulle höras igen. I direktivet har åklagaren DD angett att polisen
därefter skulle återkomma till honom för vidare direktiv. Vid denna tidpunkt har
emellertid FF:s rotel bevakats av en helt annan åklagare än DD. Med hänsyn till bl.a.
ärendets karaktär är det otillfredsställande att direktiv inte har lämnats förrän nästan
tre månader efter att ärendet återkom till kammaren. Det tycks också råda oklarhet i
vem som rent faktiskt haft ansvaret för ärendet, vilket är en allvarlig brist. Det
inträffade visar på vikten av att kamrarna har rutiner för hur ärenden som åter-
upptagits av t.ex. ett utvecklingscentrum ska registreras och hanteras så att det står
klart vem som är ansvarig för ärendet.
Polisen har redovisat vidtagna utredningsåtgärder den 29 augusti 2008. Därefter
torde inga åtgärder över huvud taget ha vidtagits i ärendet förrän åklagaren FF
beslutat att avsluta ärendet den 15 januari 2009 utan att fatta beslut i för-
undersökningsfrågan. FF har uppgett att anledningen till att han avslutat ärendet
troligtvis är att han vid en genomgång av sin ärendesammanställning i Cåbra noterat
att det angivits att aktuellt ärende kunde avslutas. FF har då avslutat ärendet utan att
göra någon närmare granskning av detsamma. Av handlingarna framgår det att när
ärendet inkom till kammaren har det antecknats i diariet att ärendet har återupptagits.
Däremot har beslutet om att förundersökningen har återupptagits inte registrerats i
den s.k. beslutsrutinen. Eftersom samtliga i ärendet ingående brottsmisstankar
fortfarande var registrerade med beslutet att lägga ned förundersökningen, redo-
visade Cåbra ärendets status som ”Kan avslutas”. (Om i stället beslutet att återuppta
förundersökningen hade registrerats, hade ärendets status varit ”Förundersökning
pågår”). Det inträffade visar på vikten av att samtliga beslut som har fattats i ett
ärende måste registreras på ett korrekt sätt.
I sammanhanget bör det dock framhållas att beslut om att återuppta en
förundersökning normalt fattas direkt i Cåbras beslutsrutin av åklagaren själv.
Förändring av ärendets status m.m. sker då automatiskt som en följd av åklagar-
beslutet. Den nu aktuella situationen att en överåklagare har fattat beslutet, som
sedan i efterhand måste registreras i Cåbra, är en undantagssituation som inte är
särskilt vanligt förekommande. För det stora flertalet ärenden finns det således ingen
risk för det slag av misstag som nu har skett.
Självfallet måste åklagare fatta beslut i förundersökningsfrågan innan ett ärende kan
avslutas. Åklagarna måste därför naturligtvis kontrollera att ärendet verkligen kan
avslutas innan beslut härom fattas.
Enligt åklagaren DD har polisen kontaktat honom för besked om vad som hände i
ärendet. DD har då uppmanat polisen att skicka förhören till DD på nytt. Det har inte
kunnat klarläggas när denna kontakt ägt rum, men det måste ha varit någon gång
efter det att ärendet hade avslutats, dvs. efter den 15 januari 2009. Av Cåbra framgår
det att handlingar från polisen har inkommit den 27 mars 2009 och att dessa varit
ställda till åklagaren DD.
Den aktuella åklagarakten har inte har kunnat återfinnas. Därmed går det inte att
bringa någon klarhet i huruvida det förekommit någon aktivitet i ärendet som inte
har diarieförts. Det är självfallet inte bra att originalhandlingar i ett ärende
försvinner. Jag har dock ingen anledning att tro annat än att händelsen är en
engångsföreteelse. Det inträffade visar vikten av att det vid kamrarna finns rutiner
som säkerställer att originalhandlingar inte förkommer.
Det förefaller således inte ha bedrivits någon förundersökningsledning över huvud
taget under nästan tio månader. Eftersom ärendet rört sexualbrott mot barn är detta
naturligtvis inte godtagbart. Kammarchefen har anfört att han inte med säkerhet kan
förklara orsaken till det inträffade. Enligt min mening synes underlåtenheten att
registrera beslutet om att förundersökningen återupptagits varit en orsak. Även
osäkerheten kring förundersökningsledarskapet och att akten förkommit torde ha
bidragit till det inträffade. Som tidigare påpekats visar det inträffade på vikten av
goda rutiner vid kamrarna avseende registrering, dokumentation liksom att det måste
stå klart vem som är ansvarig för ärendena. Härtill kommer att rutiner måste
upprätthållas när det gäller bevakning av ärenden vid åklagarkamrarna.
                                                                    Dnr 1766-2009    Sid 5 (7)



      Avslutningsvis noterar jag att kammaren har infört att ärenden avseende 2 a §
      förundersökningskungörelsen ska förses med gula aktomslag, att kammarens
      arbetsordning reviderats på så sätt att prioritetsordningen för handläggning av mål
      och ärenden angetts samt att en genomgång av varje åklagares äldre ärenden ska ske.
      Genom sådana åtgärder kommer förhoppningsvis en liknande situation inte att
      inträffa igen.
AA yttrade sig.

En diarieutskrift från åklagarkammaren i berört ärende fordrades in. Vidare
inhämtades muntliga upplysningar från FF och DD.

FF uppgav därvid bl.a. följande. Såvitt han minns har han aldrig sett den aktuella
akten. Det finns inget regelbundet mönster efter vilket han går igenom sin rotel.
Han borde emellertid ha haft rotelgenomgång vid något tillfälle under den aktuella
perioden. Vid rotelgenomgångar går han igenom de akter som finns på hans rum.
Han kontrollerar inte om dessa överensstämmer med antalet öppna ärenden i
ärendehanteringssystemet Cåbra. Han gjorde ingen närmare granskning av ärendet
när han, med en knapptryckning i Cåbra, avslutade ärendet i mitten av januari.
Efter att några ytterligare utredningsåtgärder vidtagits beslutade han den 27 juli att
lägga ned förundersökningen.

DD upplyste att han inte tror att det var han som lottade ärendet på FF. Han
kommer inte heller närmare ihåg hur det kan komma sig att han skrev direktiv i
ärendet trots att det inte var han som hade bevakning på roteln. Det kan ha berott
på att någon ringde eller på att den som hade bevakningen inte fanns på plats. Han
utgick från att FF skulle notera vad som skett när han fick akten. Han kan inte säga
säkert om han hade tillgång till akten när han skrev direktiven eller om allt skedde
elektroniskt.

Bedömning
Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken (RB) framgår att en förundersökning
ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre
skäl att fullfölja förundersökningen ska den läggas ned.

En förundersökning där målsäganden vid tiden för anmälan inte har fyllt 18 år ska
enligt 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948), FUK, bedrivas särskilt
skyndsamt, om brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det
för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Förundersökningen ska
vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och inom tre
månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för
brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till
utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.

I förevarande fall gjordes en anmälan om sexuella övergrepp på ett barn den 13
september 2007. Dagen därpå bedömde EE en person som skäligen misstänkt,
vilket bl.a. innebar att den s.k. tremånadersfristen i 2 a § FUK började löpa. Beslut
i frågan om åtal skulle således, enligt huvudregeln, ha fattats senast den 14
december. Jag noterar att ett sådant beslut fattades först en dryg månad senare.
Med hänsyn bl.a. till att en ny anmälan om liknande brott med samma gärningsman
                                                                   Dnr 1766-2009   Sid 6 (7)



som misstänkt gjordes den 30 november anser jag mig emellertid inte ha anledning
att kritisera handläggningstiden i den delen av förundersökningen.

En begäran om överprövning av beslutet att lägga ned förundersökningarna kom in
till åklagarkammaren den 5 februari 2008. En månad senare beslutade EE att inte
återuppta förundersökningen och skickade ärendet vidare till Utvecklingscentrum
Göteborg, dit det av okänd anledning inte anlände förrän den 17 mars. Som
Åklagarmyndigheten angett borde EE ha fattat sitt beslut tidigare än som skedde
och han kan därför inte undgå viss kritik.

Sedan Utvecklingscentrum Göteborg beslutat att återuppta den ena av de två
förundersökningarna kom ärendet åter till åklagarkammaren i slutet av april och
lottades på FF. Denne synes emellertid inte ha fått del av akten vare sig då eller
senare. Knappt tre månader därefter expedierade DD direktiv till polisen bestående
i att målsäganden skulle höras på nytt. I slutet av augusti redovisades det nya
målsägandeförhöret till åklagarkammaren. Detta synes inte ha noterats av FF eller
någon annan. FF avslutade därefter ärendet i mitten av januari 2009, dock utan att
fatta beslut i för-undersökningsfrågan. I slutet av mars redovisade polisen de nya
förhören på nytt, denna gång till DD. Inte heller detta synes ha föranlett någon
åtgärd hos åklagarkammaren. När sedan en tjänsteman hos JO, någon vecka senare,
efterlyste ärendet vid ett telefonsamtal med kammarens kansli uppdagades att hela
åklagarakten hade förkommit.

Handläggningen av ärendet, sedan det återkommit från utvecklingscentrum, har
således varit behäftad med mycket allvarliga brister. Den utdragna handläggnings-
tiden, drygt 15 månader, är självfallet särskilt allvarlig eftersom det rör sig om ett
ärende med en föreskriven tidsfrist som återupptagits efter omprövning.
Utredningen hos JO visade emellertid tidigt att tidsutdräkten inte berodde på ren
passivitet från förundersökningsledarens sida och jag fann därför inte anledning att
inleda förundersökning om tjänstefel.

Åklagarkammaren har själv inte med säkerhet kunnat förklara orsaken till det
inträffade. Enligt Åklagarmyndigheten synes en bidragande orsak ha varit
underlåtenheten att registrera beslutet om att förundersökningen återupptagits.
Ytterligare utredningsåtgärder i frågan förefaller enligt min uppfattning inte
meningsfulla.

Vad gäller FF handläggning av ärendet verkar det emellertid högst sannolikt att han
tidigare skulle ha uppmärksammat ärendet om han hade haft regelbundna
rotelgenomgångar och om han vid dessa genomgångar även hade kontrollerat i
Cåbra vilka öppna ärenden han hade. Det kan därvid anmärkas att en åklagare
enligt 3 § Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om bevakning och
uppföljning vid Åklagarmyndigheten av pågående för-undersökningar, ÅFS
2007:5, ska göra en genomgång av de ärenden som han eller hon svarar för minst
en gång varannan månad. Det bör också noteras att FF, om han hade gjort en
granskning av ärendet innan han med en knapptryckning i Cåbra avslutade det i
mitten av januari, senast då borde ha uppmärksammat att ärendet hade
återupptagits och lottats på honom och således inte skulle ha avslutats. Slutligen
                                                                    Dnr 1766-2009    Sid 7 (7)



borde han, när han i april till sist fick kännedom om ärendet, med tanke på den
tidigare uteblivna handläggningen, ha behandlat ärendet med högsta prioritet och
fattat beslut i åtalsfrågan tidigare än som skedde. Sammantaget förtjänar FF kritik
för sin handläggning av ärendet.

Eftersom DD är vice chefsåklagare och det rörde sig om en förundersökning med
en föreskriven tidsfrist där det inte vidtagits någon åtgärd sedan ärendet efter
överprövning kom tillbaka från utvecklingscentrum omkring tre månader tidigare,
anser jag vidare att DD – sedan han gett direktiv i ärendet – borde ha närmare
undersökt varför FF inte själv vidtagit någon åtgärd i ärendet. Även DD:s
handläggning förtjänar således viss kritik.

Jag ser också allvarligt på att hela åklagarakten har försvunnit och inte kunnat
återfinnas. Det förefaller emellertid inte meningsfullt att vidare utreda vad detta
kan bero på och ingenting tyder heller på annat än att det inträffade var en engångs-
företeelse.

Sammanfattningsvis tvingas jag konstatera att ärendet, sedan det kom tillbaka från
utvecklingscentrum, blivit liggande i omkring 15 månader innan det fattades ett
nytt beslut i åtalsfrågan. En sådan handläggningstid i ett ärende i vilket en tidsfrist
gäller är naturligtvis fullständigt oacceptabelt, inte minst när ärendet – som i detta
fall – återupptagits efter överprövning. Det inträffade visar på vikten av att en
åklagarkammare har tydliga rutiner för hur förundersökningar som återupptagits
efter överprövning ska handläggas. Huruvida någon sådan rutin finns vid åklagar-
kammaren i Uddevalla framgår inte av utredningen. Om så inte är fallet utgår jag
från att en sådan rutin omedelbart inrättas. Ärendet tydliggör slutligen också
betydelsen av att en åklagare regelmässigt går igenom sina ärenden och att han
eller hon därvid utnyttjar det hjälpmedel som Åklagarmyndighetens verksamhets-
stöd, Cåbra, är avsett att vara.

Vad AA i övrigt har anfört föranleder ingen ytterligare åtgärd eller något annat
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
