# En tingsrätt har inte fattat beslut om restriktioner vid en huvudförhandlings avslutande. Även frågor om Kriminalvårdens ansvar

JO 2022-02-24 dnr 1767-2021

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2022-02-24              1767-2021              1 (15)
Justitieombudsmannen                                                                               1831-2021
Katarina Påhlsson




                        En tingsrätt har inte fattat beslut om restriktioner vid en huvud-
                        förhandlings avslutande. Även frågor om Kriminalvårdens ansvar


                          Beslutet i korthet: Vid avslutningen av en huvudförhandling uppgav åklagaren att
                          hon inte längre hade behov av att kunna meddela den häktade restriktioner.
                          Försvararen påkallade inte något omedelbart beslut i häktningsfrågan. I en anmälan
                          till JO gjorde den häktade gällande att häktet inte hade fått besked om att hennes
                          restriktioner var hävda.
                          JO konstaterar att om inte någon av parterna begär omedelbar prövning av ett
                          häktningsbeslut så behöver rätten inte ta ställning till den frågan innan den t.ex. ger
                          besked om tidpunkt för domens meddelande. För det fall åklagaren uppger att det inte
                          längre finns behov av restriktioner måste emellertid rätten i ett särskilt beslut
                          omgående upphäva åklagarens tillstånd att meddela sådana inskränkningar. Utifrån
                          utredningen drar JO slutsatsen att rätten i det aktuella fallet inte fattade något beslut i
                          restriktionsfrågan när förhandlingen avslutades och kritiserar tingsrätten för detta.
                          Tingsrätten underrättade parterna om att domen skulle meddelas genom att hållas
                          tillgänglig på rättens kansli vid en senare tidpunkt. JO utgår från att den uppgiften kom
                          till häktets kännedom genom kriminalvårdspersonalen i salen. Tingsrätten hade att
                          besluta i häktningsfrågan senast i samband med domen. En domstol är vidare skyldig
                          att underrätta ett häkte om beslut i en häktnings- eller restriktionsfråga. Enligt JO
                          hade häktet därmed anledning att utgå från att den häktade skulle vara kvar i häkte
                          och att åklagaren hade fortsatt tillstånd att besluta om restriktioner. Fyra dagar efter
                          att huvudförhandlingen avslutades kontaktade åklagaren tingsrätten i restriktions-
                          frågan. JO kan inte slå fast att det innan dess hade uppstått tveksamheter på häktet
                          om restriktionerna. Det finns därmed inte underlag att rikta någon kritik mot
                          Kriminalvården.


                        Anmälan m.m.
                        I en anmälan som kom in till JO den 26 februari 2021 (JO:s dnr 1767-2021)
                        framförde AA klagomål mot Solna tingsrätt och uppgav i korthet följande.

                        Hon hade som häktad varit belagd med restriktioner efter att en huvud-
                        förhandling avslutats, trots att åklagaren då förklarat att de skulle tas bort
                        eftersom det inte längre fanns någon kollusionsfara. Efter förhandlingen hade
                        hon förts till häktet Sollentuna och kriminalvårdspersonalen sade att de inte fått




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 1767-2021       Sid 2 (15)
                                                                            1831-2021



något besked om att restriktionerna var borttagna. Först flera dagar senare
meddelade tingsrätten häktet att hon inte längre hade det.

Med anledning av de uppgifter som kom fram i anmälan beslutade jag
den 2 mars 2021 att i ett särskilt ärende (JO:s dnr 1831-2021) utreda också
Kriminalvårdens hantering av frågan om AA:s restriktioner.

Utredning
Inledande utredningsåtgärder
Inledningsvis hämtade JO in och granskade bl.a. dagboksblad och anteckningar
från huvudförhandlingen i Solna tingsrätts mål nr B 6425-20 samt utdrag från
Kriminalvårdsregistret (KVR).

Av handlingarna från tingsrätten framgick att rätten den 13 oktober 2020 – i det
sista omprövningsbeslutet av häktningsfrågan före huvudförhandlingen –
förlängde tiden för åtals väckande, förordnade att AA fortfarande skulle vara
häktad i målet och gav åklagaren fortsatt tillstånd att meddela henne
restriktioner. De särskilda häktningsskälen var kollusionsfara och den s.k.
tvåårsregeln. I anteckningarna från huvudförhandlingen den 29 och 30 oktober
samt 2 november 2020 står under rubriken Övriga anteckningar bl.a. följande:

      Åklagaren begär att [AA] ska kvarbli i häkte till dess domen meddelas på grund
      av flyktfara samt att det inte är uppenbart att skäl för häktning saknas. Hon anför
      att någon kollusionsfara inte längre föreligger och att [AA] inte längre behöver
      ha några restriktioner i häktet.
      Försvararen påkallar inget omedelbart beslut från tingsrätten i häktningsfrågan.
Det finns inte något dokumenterat beslut i anteckningarna som rör frågan om
häktning eller restriktioner.

I en daganteckning i KVR den 6 november 2020 anges följande:

      Solna tingsrätt avdelning 1 (B 6425-20) har 2020-11-02 efter avslutad
      huvudförhandling beslutat att dom i målet kommer att meddelas 2020-11-16
      klockan 11.00. [AA] ska alltjämt vara häktad. Restriktionerna hävs.
Tingsrätten meddelade dom den 16 november 2020 och förordnade därvid att
AA skulle stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vann laga kraft mot
henne. I domskälen under rubriken Övriga frågor står bl.a. följande:

      För dråp är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år och det är inte
      uppenbart att skäl till häktning saknas. Ett långt fängelsestraff presumerar också
      en viss flyktfara. [AA] ska därför kvarstanna i häkte till dess domen i
      ansvarsdelen vinner laga kraft.
JO:s remiss till Solna tingsrätt
Efter de inledande utredningsåtgärderna remitterades AA:s anmälan till Solna
tingsrätt. Tingsrätten uppmanades att lämna upplysningar om det som dittills
hade kommit fram i utredningen. I samband med det skulle tingsrätten besvara
följande frågor:

 1. Meddelade tingsrätten några beslut i häktningsfrågan eller i fråga om
    restriktioner under huvudförhandlingen i det aktuella målet?
                                                                        Dnr 1767-2021        Sid 3 (15)
                                                                            1831-2021



 2. Överlämnade tingsrätten några handlingar till Kriminalvårdens personal i
    samband med att huvudförhandlingen avslutades? Om ja, har det
    dokumenterats att så har skett och i så fall var?
 3. Har tingsrätten haft några kontakter med AA:s dåvarande offentlige
    försvarare och Kriminalvården i restriktionsfrågan? Om ja, när skedde
    dessa kontakter och vilket uppgifter lämnade tingsrätten? Finns dessa
    kontakter dokumenterade?
 4. När upphörde åklagarens rätt att meddela AA restriktioner?

Solna tingsrätts remissvar
Tingsrätten inkom den 27 april 2021 genom lagmannen med i huvudsak
följande remissvar:

     Målets hantering
     Tingsrätten höll huvudförhandling i målet mellan åklagaren och [AA] den 29 och
     30 oktober samt den 2 november 2020. Vid huvudförhandlingens avslutande
     begärde åklagaren enligt anteckningarna att [AA] skulle vara fortsatt häktad på
     grund av flyktfara samt det inte var uppenbart att skäl för häktning saknas.
     Åklagaren angav att det inte längre förelåg någon kollusionsfara varför [AA] inte
     längre behövde ha några restriktioner.
     Det har antecknats att försvararen inte påkallade något omedelbart beslut från
     tingsrätten i häktningsfrågan.
     Förhandlingen avslutades med besked om att dom skulle meddelas den 16
     november 2020. I anteckningarna framgår också att åklagaren skulle yttra sig
     över försvararens kostnadsräkning senast den 3 november 2020. Det finns ingen
     anteckning om något beslut i fråga om häktning.
     Av [AA:s] anmälan framgår att Kriminalvården inte uppfattat att restriktionerna
     var hävda förrän efter fyra till sex dagar efter huvudförhandlingens avslutande.
     Ordföranden i målet har yttrat sig, se bilaga. Ordföranden har sagt att hon vid
     huvudförhandlingens slut avkunnade beslutet att besked i häktningsfrågan skulle
     komma när rätten överlagt i skuldfrågan. Hon har också uppgett att Kriminal-
     vårdens personal påmindes om att åklagaren inte längre hade tillstånd att
     meddela restriktioner. Hon har även tillagt att den förberedda blanketten
     ”UNDERRÄTTELSE - till häkte…”, fanns korrekt ifylld men att transport-
     personalen vägrade ta emot blanketten. Hon har slutligen uppgett att rätten att
     meddela restriktioner hävdes i samband med huvudförhandlingens avslutande
     den 2 november 2020.

## Rättslig reglering

När en huvudförhandling avslutas och någon tilltalad i målet är häktad ska rätten
     pröva om det fortfarande finns sannolika skäl för misstanke om brotten som
     prövats eller om det inte finns skäl för häktning samt skäl för restriktioner häva
     häktningen och tillståndet att meddela restriktioner (jfr 24 kap. 5 a §, 19 § 2 st.
     och 21 § rättegångsbalken). Ett tillstånd till restriktioner förfaller om rätten inte
     medger fortsatt tillstånd i samband med att den förordnar att någon ska vara
     fortsatt häktad.

     Bedömning i aktuellt fall
     Av ordföranden i målets yttrande framgår att hon inte avkunnade beslut om att
     tilltalad skulle vara fortsatt häktad, men avkunnade beslut om doms meddelande
     samt påminde Kriminalvården om att tillstånd att meddela restriktioner inte läng-
     re förelåg. Detta överensstämmer inte med vad som återfinns i anteckningarna.
     Vid kontroll med protokollföraren, en fiskal, har denna uppgett att anteckningar-
                                                                      Dnr 1767-2021        Sid 4 (15)
                                                                          1831-2021


      na korrekt återspeglar besluten under förhandlingen. Att inget beslut om att häva
      tillståndet att ålägga restriktioner har avkunnats vid förhandlingens avslutande
      synes också stämma överens med hur åklagaren uppfattat situationen (enligt
      mailkonversationen mellan åklagaren och ordföranden). Åklagaren har i
      konversationen efterlyst information om [AA] fortfarande var häktad samt om
      rätten att meddela restriktioner var hävd.
      Av materialet är det svårt att komma till någon annan slutsats än att rätten,
      genom ordföranden, inte uttryckligen förklarade att [AA] skulle vara fortsatt
      häktad tills dom meddelas, varken genom att avkunna ett beslut vid
      förhandlingens slut eller efter avslutad överläggning. Inte heller synes något
      beslut om att rätten att meddela restriktioner var hävd ha avkunnats eller på
      något annat sätt tydligt meddelats. Om de närvarande representanterna för
      Kriminalvården vägrade ta emot en underrättelse om fattade beslut skulle en
      lösning kunna ha varit att ordföranden säkerställde att handlingen e-postades till
      Kriminalvården. Protokollföraren har uppgett att hon inte på eget bevåg skickade
      iväg blanketten ”UNDERRÄTTELSE - till häkte…” eftersom det enligt hennes
      mening inte hade fattats några formella beslut i häktningsfrågan.
      Även om uppgifterna kring det inträffade till viss del går isär synes tingsrätten
      enligt min mening ha brustit när det gäller tydligheten kring viktiga beslut i
      häktningsfrågan genom att inte i samband med huvudförhandlingens avslutande,
      varken muntligen eller skriftligen, på ett klart sätt meddela vilka beslut som
      fattats.
I ett underyttrande till tingsrättens remissvar svarade den ansvariga rådmannen
följande på JO:s frågor:

      1. När huvudförhandlingen avslutades meddelade jag att beslut i
         häktningsfrågan skulle komma när vi överlagt skuldfrågan. Jag erinrade
         Kriminalvårdens personal att åklagaren inte längre har tillstånd att meddela
         restriktioner.
      2. Vi hade förberett vår blankett ”UNDERRÄTTELSE – till häkte efter huvud-
         förhandling, se bilaga (en icke ifylld blankett) [utelämnad här; JO:s anm.].
         Vad gäller restriktionerna var rutan ”Hävs” ikryssad. Transportpersonalen
         vägrade ta emot blanketten och jag sa ett par gånger att de skulle ta emot den
         men de gjorde inte det med motiveringen att de inte behövde blanketten.
      3. Därefter har åklagaren och försvararen varit i kontakt med tingsrättens kansli
         med allmänna frågor kring häktningsbeslutet och jag bifogar min och
         åklagarens e-postkorrespondens som utmynnade i att vi den 6 november
         2020 skickade underrättelsen [utelämnad här; JO:s anm.].
      4. Rätten att meddela restriktioner hävdes i samband med huvudförhandlingens
         avslutande den 2 november 2020.
JO:s remiss till Kriminalvården
JO remitterade även ärendet till Kriminalvården. Myndigheten uppmanades att
lämna upplysningar om det som dittills hade kommit fram i utredningen. I
samband med det skulle Kriminalvården besvara följande frågor:

 1. Vilka rutiner har Kriminalvården för att i samband med transporter från en
    domstol ta emot och dokumentera uppgifter om fortsatt frihetsberövande
    och eventuella restriktioner?
 2. Tog de kriminalvårdare som ansvarade för transporten av AA emot några
    handlingar från tingsrätten? Om ja, har det dokumenterats att så har skett
    och i så fall var?
 3. Har Kriminalvården haft några kontakter med AA:s dåvarande offentlige
    försvarare och Solna tingsrätt i restriktionsfrågan? Om ja, när skedde
                                                                       Dnr 1767-2021        Sid 5 (15)
                                                                           1831-2021



    dessa kontakter och vilka uppgifter tog Kriminalvården emot? Finns dessa
    kontakter dokumenterade?
 4. När flyttades AA från restriktionsavdelningen till en gemensamhets-
    avdelning?

Kriminalvårdens remissvar
Kriminalvården inkom den 31 maj 2021 genom chefen för sektionen för
verksjuridik med i huvudsak följande remissvar:

     Bakgrund m.m.
     –––
     Kriminalvården har i ärendet hämtat in uppgifter om sakförhållandena från
     Kriminalvårdens region Stockholm, som i sin tur inhämtat uppgifter från häktet
     Sollentuna, samt från myndighetens nationella transportenhet (NTE). Uppgifter
     om myndighetens rutiner har även inhämtats från Kriminalvårdens övriga fem
     regioner.

     Kriminalvårdens yttrande

     Allmänt om Kriminalvårdens rutiner
     JO har efterfrågat vilka rutiner Kriminalvården har för att i samband med
     transporter från en domstol ta emot och dokumentera uppgifter om fortsatt
     frihetsberövande och eventuella restriktioner. Vad avser denna fråga kan
     följande nämnas.
     Det skiljer sig mellan Kriminalvårdens häkten hur transporter till och från t.ex.
     en huvudförhandling i domstol utförs samt vilken funktion inom myndigheten
     som ansvarar för transporten. En sådan transport kan genomföras av såväl
     häktets egen personal som av transportpersonal från NTE. För en transport som
     utförs av personal från NTE finns rutiner i den enhetens lokala tillägg till
     Kriminalvårdens säkerhetshandbok (2018:9).
     Enligt rutinerna är transportledaren ansvarig för att lämna relevant information
     till den beställande enheten, dvs. häktet. Det kan vara fråga om information som
     kommit transportpersonalen tillhanda såväl muntligen som skriftligen. Av
     handboken framgår bl.a. följande.
        Gällande inträffad incident eller synnerligen viktig information som
        framkommer under transportuppdraget (ex. händelse med inslag av hot/våld,
        muntligt besked i förväg kring fri fot, hävda restriktioner, uppgifter om risk
        för självskada/självmord, sjukdomstillstånd, medicinering) ska detta
        kommuniceras till beställaren och anteckning om vem som mottagit
        informationen samt klockslag när den lämnats noteras på
        resplan/färdhandling.
        […]
        Vissa domstolar väljer att, i stället för skriftligt beslut direkt efter förhand-
        ling, maila beslut till berört häkte där klienten är frihetsberövad. Transport-
        personalen ska i dessa lägen muntligen meddela häktet vad som gäller när vi
        lämnar klient åter, samt dokumentera på transportunderlaget, exempelvis:
        1) Domstolen ej lämnat besked i häktningsfrågan, beslut mailas häktet,
        2) Domstolen lämnat muntligt beslut i häktningsfrågan, klient ska försättas
        på fri fot, beslut ska mailas häktet,
        3) Domstolen lämnat muntligt beslut i häktningsfrågan, klient ska vara
        fortsatt häktad, beslut ska mailas häktet.
                                                                  Dnr 1767-2021        Sid 6 (15)
                                                                      1831-2021


   I det fall domstolen beslutar och muntligen meddelar att klienten ska försättas
   på fri fot agerar vi på detta på samma sätt som ett skriftligt beslut. Eventuella
   frågor från häktet hänvisas till domstolen.
Det bör i sammanhanget framhållas att det idag i allt större utsträckning före-
kommer att domstolar inte överlämnar något skriftligt beslut till den närvarande
transportpersonalen. Normalt sett skickas beslutet i stället endast per e-post till
det berörda häktet. NTE:s transportpersonal befattar sig därmed inte med
skriftliga handlingar angående den häktade i en sådan situation.
Särskilda rutiner finns även när det gäller transporter som utförs av häktena.
Nedan följer en sammanställning av de uppgifter som har lämnats av
Kriminalvårdens regioner i detta avseende.
I Kriminalvårdens region Mitt tillämpar häktena i stort sett samstämmiga rutiner.
Transportpersonal tar emot ett skriftligt beslut om frihetsberövande vid
domstolen, om ett sådant finns, och meddelar även muntligt till vakthavande
befäl innan transporten tillbaka till häktet. När transporten återvänt till häktet
dokumenteras beslutet. Transportpersonal har vid de flesta häkten instruktion
inför transporten att efterfråga ett skriftligt beslut innan de lämnar domstolen.
Denna rutin gäller när fysisk närvaro sker vid domstolen. Vid närvaro i domstol
via t.ex. videolänk, eller om domstolen meddelar att de avser att skicka beslutet
per e-post, sker bevakning av e-postlåda av kansliet under kontorstid och
vanligtvis av vakthavande befäl efter kontorstid. Dessa funktioner ansvarar sedan
för dokumentation. I de fall domstolen meddelar att de avser att skicka beslut om
fortsatt frihetsberövande per e-post även om den intagne varit fysiskt närvarande
i domstolen tillser transportledaren att domstolen ändå lämnar muntlig
information om innehållet. De aktuella besluten kan också inkomma till häktena
som digitala handlingar direkt till Kriminalvårdens IT-system, i stället för genom
e-post. I de fallen sker bevakning av IT-system av kansli eller vakthavande befäl,
som även ansvarar för vidare dokumentation.
Kriminalvårdens region Nord har uppgett följande. I de allra flesta fall lämnar
domstolen ett skriftligt beslut gällande häktning och restriktioner i form av
domsbevis eller häktningsbevis till transportpersonal efter avslutad förhandling i
domstolen. Transportledaren ansvarar sedan för att beslutet överlämnas till
vakthavande befäl eller till klienthandläggare i häktet, som därefter ansvarar för
att dokumentationen av detta sker. Om domstolen meddelar att beslut kommer
att skickas genom e-post eller fax sker bevakningen i häktet av vakthavande
befäl eller klienthandläggare. Den som ansvarar för bevakningen kontaktar också
domstolen om något beslut inte kommer in till häktet i närtid.
I Kriminalvårdens region Syd gäller följande. Vid de flesta häktena ombesörjer
häktets egen personal transporter till och från en domstol. Transportledaren har
ansvaret för att tillse att ett beslut om frihetsberövande och restriktioner
medföljer tillbaka till häktet. Detta dokumenteras sedan av avdelningspersonal
eller av vakthavande befäl. Om ett beslut om hävda restriktioner har fattats får
häktet därmed omedelbart kännedom om detta.
Kriminalvårdens region Öst har uppgett följande när det gäller frågan om rutiner.
Häktena i regionen har till viss del något skilda rutiner för att hantera den
aktuella frågan. Normalt är det transportledaren som efter avslutad förhandling i
domstol ansvarar för att häktet får kännedom om ett beslut om fortsatt frihets-
berövande och eventuella restriktioner. Vanligtvis gäller att transportledaren får
muntlig information om detta. Ett skriftligt beslut skickas därefter normalt per e-
post till häktet. Det ankommer på vakthavande befäl att bevaka att ett sådant
beslut inkommer och att därefter dokumentera det. Kanslipersonal och
klienthandläggare stödjer vakthavande befäl i denna uppgift. Vid några häkten
inom regionen används under transporten NTE:s checklista angående lokala
transporter. Denna checklista tas emot av häktets personal efter att transporten
avslutats och dokumentation sker av klienthandläggare under kontorstid samt av
vakthavande befäl utanför kontorstid. I checklistan ska bl.a. besvaras frågan om
den intagnes restriktioner förändrats. Utöver den information som lämnats av
transportledare mottar häktena information om beslut och liknande per e-post
                                                                     Dnr 1767-2021         Sid 7 (15)
                                                                         1831-2021


från domstolen. När det gäller de häkten för vilka NTE utför transporter tillser
den enhetens transportledare att handlingar från domstolen överlämnas till
häktets vakthavande befäl, i enlighet med vad som redogjorts för ovan. Det är
normalt förekommande att det inte finns något skriftligt beslut från domstolen,
och det ankommer då på transportpersonalen att uppmärksamma häktet på att
beslutet kommer att skickas per e-post. I sådant fall bevakas detta av häktets
vakthavande befäl, som vid behov kontaktar domstolen vid oklarheter.
Kanslipersonal ansvarar därefter för att dokumentera beslutet.
Även Kriminalvårdens region Väst har uppgett att rutinerna skiljer sig åt något
mellan regionens häkten. Normalt gäller dock att transportledaren ansvarar för
att häktet får kännedom om ett beslut av domstol. Dokumentation av beslutet
sker sedan vanligtvis av häktets vakthavande befäl, eller av kanslipersonal.
Domstolarnas hantering när det gäller expediering av beslut skiljer sig dock åt,
och vissa domstolar ser alltid till att ett skriftligt beslut överlämnas till transport-
personalen. I andra fall skickas beslutet vanligen per e-post. Om något beslut i en
sådan situation inte kommer in kontaktar häktet domstolen i syfte att säkerställa
att verksamhetsstället har fått all nödvändig information om frihetsberövandet.
Den nu aktuella anmälan riktar sig mot häktet Sollentuna i Kriminalvårdens
region Stockholm. I häktet Sollentuna finns särskilda rutiner för hantering av
ifrågavarande situationer. Kanslifunktionen har i uppdrag att ta emot, dokumen-
tera och inhämta uppgifter om fortsatt frihetsberövande. Bevakning av detta sker
genom en markering på en s.k. transportlista och uppföljning sker dagen efter en
förhandling om någon information ännu inte kommit in från domstolen.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att Kriminalvårdens häkten har väl
utarbetade rutiner för att hantera den ifrågavarande situationen. Vissa lokala
variationer förekommer, men ärendena hanteras på ett mycket snarlikt sätt.
Utgångspunkten är att det är transportledaren som har ansvaret för att beslut om
fortsatt frihetsberövande och restriktioner kommer till häktets kännedom, oavsett
om beslutet har meddelats muntligen eller skriftligen av domstolen. I många fall
kommuniceras dock inte domstolens beslut med Kriminalvårdens transport-
personal. Normalt är det därför häktenas vakthavande befäl, ofta biträdd av
kanslipersonal eller klienthandläggare, som ansvarar för att dokumentera ett
beslut och vid behov bevaka att ett skriftligt beslut inkommer från domstolen,
t.ex. genom e-post.
I samband med utredningen har flera verksamhetsställen och regioner påtalat
vissa brister i hanteringen, vilka emellertid inte kan hänföras till Kriminalvårdens
hantering av frågan. Det förefaller vara vanligt förekommande att det dröjer
innan vissa häkten får besked av åklagaren vilka restriktioner som ett beslut
avser, trots att information om åklagarens rätt att meddela restriktioner har
lämnats av domstolen genom beslut. Det bör i denna del framhållas att det inte
kommit fram något som tyder på annat än att samtliga häkten har fullgoda rutiner
bl.a. för bevakning av e-postlådorna. Vissa häkten har vidare framfört att det är
problematiskt att domstolarna ibland inte överhuvudtaget tillställer häktena
skriftliga beslut. Det har dock även påpekats att ett mer enhetligt och tydligt
förfarande i detta avseende kan förväntas i och med den nya lagstiftningen som
innebär att rätten framöver även ska besluta vilka slags restriktioner åklagaren
får meddela. De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2021 (se bl.a.
SFS 2021:285).

Särskilt om omständigheterna i AA:s fall
Transporten av AA mellan häktet Sollentuna och Solna tingsrätt utfördes av
transportpersonal från NTE. Det finns inte några uppgifter om att transport-
personalen tog emot handlingar av domstolen avseende AA:s restriktioner och
inte heller om att någon information lämnades muntligen av domstolen till
transportpersonal. Om domstolen hade överlämnat handlingar till Kriminal-
vårdens personal i samband med huvudförhandlingen skulle detta ha dokumen-
terats i resplanen i enlighet med de rutiner som beskrivits ovan. Någon dokumen-
tation angående domstolens beslut om restriktioner har emellertid inte skett.
                                                                        Dnr 1767-2021         Sid 8 (15)
                                                                            1831-2021


      Av AA:s anmälan framgår vissa uppgifter om att transportpersonal skulle ha
      vägrat att ta emot handlingar som avsåg den aktuella frågan. Det bör upplysas
      om att det under ifrågavarande utredning har hämtats in uppgifter från den
      transportledare som ansvarade för den aktuella transporten. Transportledaren har
      inte kunnat minnas omständigheterna vid transporten. Det ska emellertid
      framhållas att tingsrätterna i Stockholm, bl.a. Solna tingsrätt, sedan över ett år
      tillbaka tillämpar en ordning som innebär att några skriftliga beslut inte längre
      överlämnas till transportpersonal. Domstolen tillser i stället att besluten i
      samtliga mål skickas per e-post direkt till det berörda häktet. Det framstår
      därmed inte som sannolikt att domstolen i det aktuella fallet skulle ha försökt
      överlämna handlingar till transportpersonalen.
      Det finns vidare inte någon dokumentation om att häktet Sollentuna inlednings-
      vis har haft kontakt med vare sig AA:s offentliga försvarare eller Solna tingsrätt i
      restriktionsfrågan. Den klienthandläggare som ansvarade för ärendet har dock en
      minnesbild av att han talade med AA om att restriktionerna hade hävts, samt att
      häktet i samband med detta genast upprättade kontakt med tingsrätten för att
      eftersöka information. Detta skedde troligtvis samma dag som häktet tog emot
      och dokumenterade domstolens beslut om hävning av tillståndet till restriktioner,
      dvs. den 6 november 2020 (jfr daganteckning som redovisas i JO:s remiss).
      De normala rutinerna inom Kriminalvården för det fall information om beslut
      inte lämnas av domstolen inom rimlig tid efter huvudförhandling har redogjorts
      för översiktligt ovan. Dessa innefattar bl.a. att häktet bevakar frågan samt vid
      behov kontaktar domstolen vid eventuella oklarheter. I normalfallet skulle häktet
      därmed senast den 3 november 2020 ha upprättat kontakt med domstolen, när det
      stod klart att någon information inte kommit in. Under denna arbetsdag tjänst-
      gjorde dock inte någon av häktet Sollentunas ordinarie kanslipersonal, eftersom
      de vid tillfället i stället närvarade vid en utbildning. Tre vikarier var schemalagda
      att ersätta ordinarie personal, men en av vikarierna kom att sjukanmäla sig.
      AA förflyttades från häktet Sollentuna till häktet Färingsö, som är ett gemensam-
      hetshäkte, den 9 november 2020. Efter tidigare beviljad samsittning under dagtid
      och samtycke från båda intagna var AA dessförinnan – sedan den 30 september
      2020 – placerad i bostadsrum tillsammans med en annan intagen.
      Det finns sammanfattningsvis inte något som tyder på att varken NTE:s
      transportpersonal eller häktet Sollentuna mottog någon information från
      domstolen angående AA:s hävda restriktioner tidigare än den 6 november 2020.
      Någon anledning att anta att Kriminalvården skulle ha agerat felaktigt på grund
      av bristande hantering av information från domstolen finns därmed inte. Det är
      olyckligt att häktet inte i ett tidigare skede lyckades upprätta kontakt med
      domstolen och klargöra frågan om AA:s restriktioner. Det är dock mycket
      sannolikt att detta föranleddes av den omständigheten att ordinarie
      kanslipersonal inte tjänstgjorde den aktuella dagen samt att delar av den
      vikarierande personalen var sjuk. Det finns därmed inte något som tyder på att
      denna underlåtenhet skulle grunda sig i bristande rutiner eller liknande.
Kommunicering av remissvar
AA gavs möjlighet att kommentera Solna tingsrätts remissvar. Vidare fick
tingsrätten och Kriminalvården del av varandras yttranden.

Rättslig reglering m.m.
Remissvaren innehåller redogörelser för viss rättslig reglering men de frågor
som aktualiseras i ärendet ger mig anledning att komplettera redovisningen. Det
ska inledningsvis anmärkas att flera bestämmelser i framför allt 24 kap. rätte-
gångsbalken, RB, som reglerar frågor om häktning och restriktioner ändrades
                                                                        Dnr 1767-2021       Sid 9 (15)
                                                                            1831-2021



den 1 juli 2021.1 Redogörelsen i det följande avser som utgångspunkt
bestämmelserna i dess lydelse hösten 2020.

Om rätten beslutar att häkta någon, förordnar att någon ska kvarbli i häkte eller
medger förlängning av åtalstiden, ska den samtidigt på begäran av åklagaren
pröva om den häktades kontakter med omvärlden ska få inskränkas. Tillstånd
till sådana restriktioner får meddelas endast om det finns s.k. kollusionsfara,
dvs. risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar
sakens utredning. (Se 24 kap. 5 a § första stycket RB.) Rätten kan inte på eget
initiativ fatta beslut om tillstånd (se bl.a. prop. 1993/94:24 s. 78). Ett tillstånd
till restriktioner förfaller om rätten inte medger fortsatt tillstånd i samband med
att den förordnar att någon ska kvarbli i häkte eller medger förlängning av tiden
för att väcka åtal. Om åklagaren i samband med att rätten på nytt prövar en
häktningsfråga inte uttryckligen begär fortsatt tillstånd att få meddela beslut om
restriktioner förfaller alltså denna rätt. (Se dåvarande tredje stycket i 24 kap.
5 a § RB och prop. 1997/98:104 s. 63.) Ett beslut om tillstånd till restriktioner
får överklagas särskilt (se 49 kap. 5 § 6 RB).

Rätten ska häva ett häktningsbeslut om det inte längre finns skäl för det (se
dåvarande 24 kap. 20 § första stycket 2 RB, se också mitt beslut den 19 januari
2021, dnr 676-2019). Ett häktningsbeslut gäller, liksom annat beslut om tvångs-
medel, längst till dess att rätten meddelar dom i målet (se bl.a. Gunnel Lindberg,
Straffprocessuella tvångsmedel – när och hur får de användas?, fjärde uppl.
2018, s. 764). Döms den misstänkte för brottet och är han eller hon häktad, ska
rätten, enligt de grunder som anges i 24 kap. RB, pröva om han eller hon ska
stanna kvar i häkte till dess domen vinner laga kraft. I fråga om tillstånd till
restriktioner gäller bestämmelserna i 5 a § RB. (Se 24 kap. 21 § första
stycket RB.)

Vid domstolen ska det föras register över alla mål (se 6 kap. 1 § första stycket
RB). Av målregistret eller av akten ska domstolens avgöranden i målet framgå,
när de har beslutats och vem eller vilka som svarar för detta samt vem eller
vilka som svarar för gjorda anteckningar (se 6 kap. 2 § RB). Vid ett samman-
träde ska det antecknas bl.a. parternas yrkanden och invändningar samt
medgivanden eller bestridanden av motpartens yrkanden och det som i övrigt




1
 De väsentliga ändringarna är att rätten i förekommande fall numera även ska pröva på
vilket sätt som den häktades kontakter med omvärlden ska få inskränkas enligt 6 kap.
2 § häkteslagen (2010:611) samt att häktningstiden som huvudregel inte får överskrida
nio eller, om den häktade inte fyllt 18 år, tre månader (se 24 kap. 4 a och 5 a §§ RB och
23 a § lagen [1964:167] med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
prop. 2019/20:129, bet. 2020/21:JuU43 och rskr. 2020/21:244 samt SFS 2021:285 och
SFS 2021:287).
                                                                   Dnr 1767-2021     Sid 10 (15)
                                                                       1831-2021



förekommer vid ett sammanträde, i den mån det kan ha betydelse för parterna
eller för högre rätt att det antecknas. Anteckningarna ska göras i anslutning till
sammanträdet. (Se 6 kap. 3 § RB.)

Anteckningarna från en huvudförhandling behöver inte innehålla en redogörelse
för förhandlingens gång. Det är emellertid viktigt att det i efterhand går att få
besked om vilka beslut som rätten har fattat under förhandlingen. Detta ska
framgå av målregistret eller av en handling i akten eller, om ett protokoll
behövs, av detta. (Se prop. 1999/00:26 s. 76 och t.ex. JO 2004/05 s. 61.)

Under handläggningen av ett mål ska det fortlöpande registreras bl.a. vilka
handlingar som kommer in till domstolen och vilka åtgärder som domstolen
utför i det (se 5 § förordningen [1996:271] om mål och ärenden i allmän
domstol).

I förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.
finns grundläggande bestämmelser om expediering av domar, beslut och
underrättelser i brottmål. Där framgår bl.a. att en domstol som upphäver ett
häktnings- eller anhållningsbeslut genast ska underrätta åklagaren och den myn-
dighet som svarar för förvaringen av den häktade eller anhållne. En domstol ska
också lämna en sådan underrättelse om den upphäver ett beslut om tillstånd till
restriktioner enligt 24 kap. 5 a § rättegångsbalken. (Se 5 §.) Vid tidpunkten för
den aktuella händelsen framgick även i 24 § häktesförordningen (2010:2011) att
en domstol som ändrade ett beslut om restriktioner som meddelats enligt 6 kap.
1 § häkteslagen var skyldig att omedelbart underrätta den myndighet som
svarade för förvaringslokalen om beslutet (bestämmelsen upphävd genom
SFS 2021:328).

Om rätten har gett tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § RB får under-
sökningsledaren eller åklagaren besluta om sådana inskränkningar. De olika
formerna anges i 6 kap. häkteslagen. Ett beslut om restriktioner får sålunda avse
inskränkningar i t.ex. rätten att placeras tillsammans med andra intagna, vistas i
gemensamhet och ta emot besök. (Se 1 och 2 §§.) Undersökningsledaren eller
åklagaren ska se till att den intagne och den myndighet som svarar för
förvaringslokalen omedelbart underrättas skriftligen om beslut om restriktioner
enligt 6 kap. 1 § häkteslagen (se 23 § första stycket häktesförordningen).

En häktad person som inte är föremål för restriktioner har som utgångspunkt
rätt till gemensamhet under dagtid, dvs. ska då ges möjlighet att vistas
tillsammans med andra intagna (se 2 kap. 5 § häkteslagen). JO har uttalat att
gemensamhet får anses förutsätta att en intagen vistas tillsammans med flera
andra intagna. Det innebär att s.k. samsittning, när två intagna vistas
tillsammans, inte går att jämställa med en vistelse i gemensamhet.
(Se t.ex. JO 2020/21 s. 164.)
                                                                    Dnr 1767-2021       Sid 11 (15)
                                                                        1831-2021



Bedömning
Rättens prövning av häktnings- och restriktionsfrågor efter avslutad
huvudförhandling
När en tilltalad är häktad ska rätten, som framgår av redogörelsen för
regleringen i 24 kap. 21 § RB, i samband med domen pröva om han eller hon
ska stanna kvar i häkte till dess domen vinner laga kraft och i förekommande
fall även ta ställning till restriktionsfrågan. Det finns däremot inte någon
föreskriven skyldighet för rätten att på eget initiativ vid en huvudförhandlings
avslutande alltid meddela ett särskilt beslut i fråga om den tilltalade ska vara
fortsatt häktad. Rätten har emellertid ett ansvar att kontinuerligt ompröva
häktningsfrågan och ska omedelbart häva beslutet om det inte längre finns skäl
för det. Sålunda ska inte någon vara häktad längre än vad som är nödvändigt.
Det säger sig självt att detsamma gäller inskränkningar i en enskilds kontakter
med omvärlden.

När en huvudförhandling avslutats har rätten tagit del av allt processmaterial
och har därmed ett annat och mer gediget underlag för prövningen av såväl
själva häktningsbeslutet som ett eventuellt tillstånd till restriktioner. Redan
detta förhållande medför enligt min mening att hela häktningsfrågan många
gånger bör prövas direkt efter en huvudförhandling. (Jfr JO 2008/09 s. 53.)
Även vad parterna anför liksom vilka särskilda häktningsskäl som det enskilda
häktningsbeslutet grundar sig på har betydelse för när frågan ska prövas
(se t.ex. NJA 2019 s. 741). I komplicerade brottmål med flera enskilda över-
läggningar måste naturligtvis en omprövning göras fortlöpande (se 30 kap. 7 §
andra stycket RB).

Rätten har ett ansvar för att säkerställa att en häktningsfråga lyfts i samband
med huvudförhandlingens avslutande och att parterna inte har förbisett detta i
sina slutanföranden. Det kan ske genom att ordföranden med frågor eller
påminnelser ger parterna möjlighet att klargöra sina respektive ståndpunkter.
Detta gäller givetvis också frågan om åklagaren då ska ges fortsatt tillstånd att
meddela restriktioner.

Begär inte någon av parterna omedelbar prövning av ett häktningsbeslut
behöver dock, som jag tidigare har varit inne på, rätten inte ta ställning till den
frågan innan den t.ex. ger besked om tidpunkten för när domen ska meddelas.
Det tidigare fattade häktningsbeslutet gäller ju tills vidare. För det fall åklagaren
anför att det inte längre föreligger kollusionsfara och att det inte finns behov av
restriktioner måste emellertid rätten i vart fall omgående i ett särskilt beslut
upphäva åklagarens tillstånd att meddela sådana inskränkningar.

Tingsrätten fattade inte något beslut i frågan om restriktioner
Av utredningen framgår att åklagaren i samband med att huvudförhandlingen
avslutades anförde att hon inte längre hade behov av tillstånd att kunna meddela
AA restriktioner och att den offentlige försvararen inte påkallade något
omedelbart beslut i häktningsfrågan. I den aktuella situationen var rätten inte
skyldig att omedelbart pröva om AA skulle vara fortsatt frihetsberövad.
                                                                   Dnr 1767-2021       Sid 12 (15)
                                                                       1831-2021



Däremot hade rätten att då meddela ett särskilt beslut, om den avsåg att häva
åklagarens tillstånd att få meddela AA restriktioner. Ett sådant beslut skulle
vidare ha dokumenterats i anteckningarna från huvudförhandlingen och även ha
meddelats häktet.

Anteckningarna från förhandlingen innehåller inte något beslut i vare sig
häktnings- eller restriktionsfrågan. Enligt tingsrättens remissvar återspeglar
anteckningarna korrekt vilka beslut som rätten fattade under förhandlingen. Av
yttrandet framgår att protokollföraren vidare har uppgett att det inte fanns skäl
att skicka en särskild underrättelse till häktet eftersom det enligt hennes mening
inte hade fattats några formella beslut i häktningsfrågan. Beskrivningen är väl
förenlig med den e-postkorrespondens mellan åklagaren och rättens ordförande
som jag har tagit del av. Den 6 november 2020 – dvs. fyra dagar efter att
huvudförhandlingen hade avslutats – frågade åklagaren om tingsrätten hade
beslutat att hon inte längre hade tillstånd att meddela restriktioner och vilket
datum det beslutet i så fall skulle registreras på.

Den rådman som var ordförande vid förhandlingen har i remissvaret till JO
uppgett att hon ”erinrade” Kriminalvårdens personal om att AA inte längre hade
några restriktioner, men att de inte ville ta emot en ifylld blankett med sådan
upplysning. Jag noterar att anteckningarna från förhandlingen inte tar upp något
av det rådmannen har beskrivit (se 6 kap. 3 § RB, jfr 5 § förordningen om mål
och ärenden i allmän domstol). Vidare har Kriminalvården i sitt remissvar
redogjort för en ordning där tingsrätterna i Stockholmsområdet sedan våren
2020 skickar information om besluten via e-post direkt till aktuellt häkte i stället
för att lämna blanketter till den kriminalvårdspersonal som närvarar vid
förhandlingen. Härtill kommer att personalen som ansvarade för transporten och
bevakningen av AA i enlighet med interna rutiner skulle ha dokumenterat i
resplanen om rätten hade överlämnat några handlingar eller gett muntlig
information. Men enligt myndigheten finns det inte någon notering om
restriktioner i det aktuella fallet.

Utifrån utredningen kan jag därmed inte dra någon annan slutsats än att rätten
inte fattade något beslut i restriktionsfrågan när förhandlingen avslutades. Det
förhållandet att ordföranden svarat åklagaren i e-postkorrespondensen
den 6 november 2020 att ”restriktionerna ska vara hävda av tingsrätten direkt då
vi meddelade datum för dom, dvs. i måndags” påverkar inte min bedömning.
Snarast ger det som kommit fram intryck av att ordföranden kan ha missförstått
regleringens innebörd. Eftersom åklagaren uppgav att det inte längre fanns ett
behov av restriktioner skulle rätten följaktligen omedelbart efter att
förhandlingen avslutades ha beslutat att upphäva åklagarens tillstånd att
meddela AA några inskränkningar. Avsaknaden av ett sådant beslut innebar att
Kriminalvården även fortsättningsvis hade att tillämpa de restriktioner som
åklagaren tidigare beslutat om. Tingsrätten förtjänar kritik för sin hantering av
restriktionsfrågan.
                                                                Dnr 1767-2021       Sid 13 (15)
                                                                    1831-2021



I anslutning till detta vill jag framhålla att dokumentationen av beslut som rör
häktnings- och restriktionsfrågor är mycket viktig. Enligt min mening bör därför
rättens ordförande alltid kontrollera att anteckningar från huvudförhandlingen
som rör den typen av ställningstaganden korrekt återspeglar besluten och i
förekommande fall signera dem. Det finns också anledning att understryka
vikten av noggrannhet vid utformningen och dokumentationen av en
underrättelse till berört häkte och expedieringen av den.

Det finns inte underlag att rikta kritik mot häktet Sollentuna när det gäller
restriktionsfrågan
Av Kriminalvårdens remissvar framgår att häktet Sollentuna har en rutin som
innebär att kanslipersonalen kontaktar tingsrätten om den inte får information
om sådana beslut som här är aktuella inom ”rimlig tid” efter det att huvud-
förhandlingen avslutats. Det innebär enligt myndigheten att om rutinen
tillämpats i förhållande till AA hade häktet senast den 3 november 2020,
dvs. dagen därpå, kontaktat tingsrätten för att få besked i häktningsfrågan.
Det skedde dock inte. Som jag uppfattat Kriminalvården är den huvudsakliga
anledningen att den ordinarie kanslipersonalen var på kurs den dagen och färre
vikarier i tjänst än planerat. Det tycks inte ha gjorts någon uppföljning de
påföljande dagarna heller. Utredningen tyder i stället på att det dröjde till
den 6 november 2020 innan häktet tog kontakt med tingsrätten.

Kriminalvården ansvarar för att bedriva häktesverksamhet och för verkställighet
av beslut om häktning (se 1 § förordningen [2007:1172] med instruktion för
Kriminalvården och 1 kap. 1 § häkteslagen). Däremot är inte Kriminalvården
ansvarig för själva beslutet om häktning eller om sådana restriktioner som det
här är frågan om. Det är dock självklart att ett enskilt verksamhetsställe måste
kontrollera såväl grunden för ett frihetsberövande som en intagens identitet.
Detta behandlas i 1 kap. 8 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd
(KVFS 2011:2) om häkte, FARK Häkte. Av föreskriften framgår sålunda att
grunden för frihetsberövandet ska kontrolleras innan en person tas in i häkte och
det ska även ske en kontroll av att det är rätt person som tas in.

I de allmänna råden till 1 kap. 8 § FARK Häkte understryks att behovet av att
kontrollera grunden för frihetsberövandet kvarstår även efter att en person har
tagits in i häkte. Och om tveksamhet uppstår om huruvida den intagne får hållas
fortsatt frihetsberövad behöver enligt dessa råd förundersökningsledaren eller
domstolen genast kontaktas. Som exempel på när det kan finnas tveksamheter
nämns att tidsfristen för att ompröva ett frihetsberövande har passerat utan att
Kriminalvården fått någon information om hur processen fortskrider, och att ett
beslut om häktning i den misstänktes utevaro verkställts men häktnings-
förhandling därefter inte hållits inom föreskriven tid.

I anslutning till detta kan noteras att ”hävda restriktioner” anges som exempel
på vad som utgör ”synnerligen viktig information” i några av Kriminalvårdens
styrande och andra för detta ärende relevanta dokument. Det är onekligen ett
rimligt synsätt. Är det ovisst om det finns grund för att inskränka en intagens
                                                                   Dnr 1767-2021       Sid 14 (15)
                                                                       1831-2021



kontakter med omvärlden bör därför på motsvarande sätt ett häkte undersöka
den saken. Jag kan för egen del se ytterligare situationer där det finns behov för
Kriminalvården att kontrollera ett häktnings- eller restriktionsbeslut. Ett sådant
fall är den nog inte helt ovanliga situationen att rätten inför överläggningen efter
en avslutad förhandling låter transporten åka tillbaka till häktet med den
frihetsberövade och ska återkomma med besked. Om någon underrättelse inte
kommit in till häktet när det är sagt, eller rimlig tid efter överläggningen, bör
kriminalvårdspersonalen således enligt min mening genast följa upp frågan med
domstolen. En annan situation kan t.ex. vara att den intagne för fram till
personalen att han eller hon inte längre ska ha restriktioner.

När det gäller anteckningarna från huvudförhandlingen beträffande AA anges
endast att den ”avslutas med att parterna underrättas om att dom kommer att
meddelas genom att hållas tillgänglig på rättens kansli från den 16 november
2020, kl. 11.00”. Jag utgår från att Kriminalvårdens personal befann sig i salen
när det beskedet gavs och att den uppgiften därmed har kommit till häktets
kännedom. Häktningsbeslutet beträffande AA gällde till dess annat beslutades.
Som jag tidigare har beskrivit behöver rätten inte alltid ompröva ett häktnings-
beslut omedelbart efter att en huvudförhandling avslutats. I AA:s fall innebar
förhållandena således att tingsrätten hade att ge beslut i häktningsfrågan senast i
samband med domen. Vidare har en domstol som beslutar i en häktnings- eller
restriktionsfråga skyldighet att underrätta verksamhetsstället där den häktade är
intagen om beslutet. Jag anser därför att häktet Sollentuna hade anledning att
utgå från att AA skulle vara kvar i häkte och att åklagaren hade fortsatt tillstånd
att besluta om restriktioner.

För det fall häktet ansåg att det fanns tveksamheter i häktningsfrågan borde
naturligtvis Solna tingsrätt genast ha kontaktats i enlighet med vad som sägs i
FARK Häkte. Även om AA menar att hon tagit upp restriktionsfrågan med
personalen i häktet går det inte att slå fast om det före den 6 november 2020 har
uppstått tveksamheter om åklagarens rätt att meddela henne restriktioner. Jag
har mot bakgrund av det anförda inte underlag att rikta någon kritik mot häktet
Sollentuna.

Det inträffade ger mig dock skäl att framhålla att föreskrifter och rutiner förstås
ska följas även vid sjukdom eller annan frånvaro bland den personal som
normalt hanterar kontroll av frihetsberövanden och restriktioner. Kriminal-
vården har ett ansvar att se till att också vikarier har kunskap om vad som
gäller. Vidare kan det finnas skäl för häktet Sollentuna att se över sina rutiner
för att säkerställa att de är förenliga med vad som sägs i 1 kap. 8 § FARK Häkte
och de allmänna råden, särskilt beträffande att verksamhetsstället genast ska
kontakta förundersökningsledaren eller domstolen om det uppstår tveksamhet i
en häktnings- eller restriktionsfråga. Som jag nyss har anmärkt kan det
dessutom finnas ytterligare situationer än de exempel som tas upp i de allmänna
råden där ett häkte kan behöva ta sådana kontakter.
                                                                  Dnr 1767-2021       Sid 15 (15)
                                                                      1831-2021



AA borde tidigare ha fått vistas i gemensamhet med andra intagna
Tingsrättens bristande hantering av restriktionsfrågan har åtminstone
inledningsvis inneburit att AA:s förhållanden efter huvudförhandlingen var mer
begränsande än nödvändigt. Således är det klarlagt att AA fördes tillbaka till
häktet Sollentuna efter avslutad förhandling. Detta häkte är ett s.k. säkerhets-
och restriktionshäkte, även om där också finns gemensamhetsavdelningar. Först
den 9 november 2020 flyttades AA till ett gemensamhetshäkte. Under den tid
som hon befann sig i häktet Sollentuna var AA enligt remissyttrandet visser-
ligen beviljad samsittning och ska delvis ha fått dela cell med en annan intagen.
Samsittning är dock en isoleringsbrytande åtgärd för den som har restriktioner.
Kriminalvården har inte gjort gällande att det funnits grund för avskildhets-
beslut beträffade AA. Trots att hon följaktligen egentligen haft rätt till
gemensamhet har AA inte haft möjlighet att vistas tillsammans med flera andra
intagna under perioden den 2 till 9 november 2020. Jag ser allvarligt på detta.

Avslutande synpunkter
Ett häktningsbeslut utgör en omfattande begränsning av den enskildes fri- och
rättigheter. Rättens beslut att medge tillstånd till restriktioner innebär att
åklagaren har möjlighet att ytterligare inskränka den häktades tillvaro. Eftersom
det är frågan om ingripande åtgärder är det angeläget att de myndigheter som
beslutar om respektive verkställer dessa beslut har väl utarbetade rutiner i
enlighet med gällande regelverk. Mitt ärende illustrerar även vikten av
samverkan mellan de allmänna domstolarna och Kriminalvården.

Det är mycket bekymmersamt att flera häkten och regioner i samband med
Kriminalvårdens utarbetning av remissvaret har påtalat att det finns vissa brister
i bl.a. domstolarnas expediering av beslut och underrättelser till de olika
verksamhetsställena för frihetsberövade personer. Enligt myndigheten har vissa
häkten till och med framfört att domstolarna ibland inte tillställer dem skriftliga
beslut över huvud taget.

Som Kriminalvården har påpekat kan möjligen de reformerade bestämmelserna
om bl.a. restriktioner som trädde i kraft den 1 juli 2021 leda till mer enhetliga
förfaranden i nu aktuella avseenden. Det som har kommit fram i min utredning
talar dock för att det finns skäl för berörda myndigheter att adressera frågan. Jag
har inhämtat att det förekommer centrala samverkansmöten mellan dels
Åklagarmyndigheten och Sveriges domstolar, dels Kriminalvården och Sveriges
domstolar. Domstolsverket administrerar dessa möten och har i vart fall tidigare
tillhandahållit handböcker för expedieringar. Jag finner därför anledning att
skicka detta beslut också till Domstolsverket och Åklagarmyndigheten för
kännedom.

Ärendena avslutas.
