# Fråga bl.a. om det förelåg förutsättningar för att fatta ett nytt beslut om omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU dagen efter att länsrätten hade upphävt ett tidigare omhändertagandebeslut

JO 2008-12-15 dnr 1784-2007

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2008-12-15        1784-2007              1 (6)
Justitieombudsmannen                                                                     2110-2007
Kerstin André




                        Fråga bl.a. om det förelåg förutsättningar för att fatta ett nytt beslut om
                        omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU dagen efter att länsrätten
                        hade upphävt ett tidigare omhändertagandebeslut

## Bakgrund

AA och BB har tillsammans dottern CC, född 2006. BB har ensam vårdnaden om
                        CC.

                        Den 29 mars 2007 beslutade vice ordföranden i Vård- och omsorgsnämnden i
                        Nykvarns kommun att, med stöd av 6 § lagen (1990:52) med särskilda
                        bestämmelser om vård av unga (LVU) omedelbart omhänderta CC. Länsrätten i
                        Stockholms län upphävde beslutet den 19 april 2007 och därmed upphörde vården.

                        Ordföranden i Vård- och omsorgsnämnden i Nykvarns kommun beslutade den 20
                        april 2007 att CC på nytt skulle omedelbart omhändertas.

## Anmälan

I anmälningar till JO framförde AA och BB (JO:s dnr 1784-2007) klagomål mot
                        Vård- och omsorgsnämnden i Nykvarns kommun angående nämndens
                        handläggning av det aktuella LVU-ärendet. En kort tid därefter kom DD, som var
                        BB:s offentliga biträde, också in med en anmälan mot nämnden (JO:s dnr 2110-
                        2007). Anmälarna ifrågasatte bl.a. om nämnden den 20 april 2007 hade kunnat
                        fatta ett nytt beslut om omedelbart omhändertagande av CC trots att länsrätten i sitt
                        beslut den 19 april 2007 konstaterat att vårdbehov ej förelåg och då några nya
                        omständigheter i denna del inte framkommit.

## Utredning

Inledningsvis inhämtades Länsrättens i Stockholms län beslut den 19 april 2007 i
                        mål nr 7297-07 samt bl.a. journalanteckningar i ärendet från nämnden.

                        Därefter remitterades anmälningarna till Vård- och omsorgsnämnden i Nykvarns
                        kommun för utredning och yttrande över vad som hade framförts i anmälningarna.

                        Nämnden antog som sitt remissvar en tjänsteskrivelse som var undertecknad av
                        vård- och omsorgschefen EE och IFO-chefen FF. I remissvaret anfördes bl.a.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                       Dnr 1784-2007       Sid 2 (6)
                                                                           2110-2007



följande (redogörelsen för bl.a. förvaltningens iakttagelser i huset och av barnets
tillstånd samt i remissvaret omnämnda bilagor har här utelämnats).

      Ärendets bakgrund
      I anmälan mot Vård- och omsorgsnämnden i Nykvarns kommun framförs klagomål
      från föräldrarna AA och BB och DD om formerna och beslutet om det omedelbara
      omhändertagandet enligt §§ 6 och 2 LVU, lag om vård av unga i vissa fall.
      Omhändertagandet gällde parets dotter CC.
      Omhändertagandet föranleddes av en anmälan, där anmälarens identitet belades med
      sekretess, om att CC for illa och att familjen levde i misär.
      –––

      Beslutsunderlag och åtgärder
      –––
      Polisen uppgav att det var mycket olämpligt om handläggare från socialtjänsten
      skulle åka till familjen ensamma utan polis. [– – –] En handräckningsbegäran sändes
      via fax till spaningsroteln 070328.
      Syftet med denna begäran var att få till stånd en bedömning av CC:s situation då
      föräldrarna vägrade komma på besök och fadern förbjöd socialtjänsten att göra
      hembesök. Den anmälan om missförhållanden togs på stort allvar. Om samtycke till
      frivilliga insatser vägrades kunde ett omedelbart omhändertagande med stöd av
      LVU bli aktuellt.
      Hembesök företogs med hjälp av fem civilklädda poliser från Södertälje. Då
      handläggarna anlände till huset och knackade på dörren var det ingen som öppnade.
      –––
      Det dröjde länge innan fadern till slut öppnade dörren. [– – –] Efter ca en timmes
      förhandlande från polis släpptes socialtjänstens handläggare in i huset [– – –].
      Den unges skyddsbehov bedömdes akut. Föräldrarna gick inte med på någon form
      av samarbete eller samtal i detta läge. Därför framstod det som uppenbart att det inte
      fanns någon möjlighet till samarbete i det aktuella läget.
      Då det saknades förutsättningar för frivillig placering av CC beslutade vård- och
      omsorgsnämndens vice ordförande om beslut i enlighet med §§ 6 och 2 LVU.
      Individ- och familjeomsorgen värnade främst om CC:s behov av skydd. Föräldrarna
      informerades om beslutet på plats och en polis gick med mamma BB in i huset och
      plockade ihop lite kläder etc. att ta med till CC. Föräldrarna informerades också om
      att CC skulle komma till ett jourhem i väntan på utredning.
      –––
      Omhändertagandet verkställdes och CC placerades i jourhem med skyddad adress
      för att förhindra att föräldrarna skulle försvinna utomlands med flickan.
      –––
      Vid samtal och möte 070404 med föräldrarna och ombudet DD förnekades de
      faktiska omständigheterna i huset och bristerna i CC:s omvårdnad. Enligt dem rådde
      det inte någon misär och CC var välskött. Det framstod som uppenbart att
      föräldrarna saknade insikt och att de inte såg sitt barns behov. Detta gjorde det
      mycket komplicerat att i fortsättningen kommunicera med föräldrarna och ombudet.
      Grunderna för omhändertagandet som gällde vanvården av CC och misären i huset
      förnekades kategoriskt och under detta skede av processen förelåg inte samtycke.
      –––
      Länsrätten fastställde inte det underställda beslutet då de ansåg att föräldrarna
      genom lämnat samtycke skulle samarbeta med socialtjänsten. Dessutom framkom att
      enbart BB var vårdnadshavare och att hon bedyrade ett medgivande till en mor- och
                                                                  Dnr 1784-2007     Sid 3 (6)
                                                                      2110-2007



barnplacering. Dock skriver länsrätten: ”När beslutet fattades den 29 mars 2007
förelåg sådana uppgifter att rekvisiten för ett omedelbart omhändertagande måste
anses ha varit uppfyllda. Beslutet var således riktigt”. Notera i sammanhanget att
CC:s ställföreträdare och offentliga biträde understödde att det underställda beslutet
fastställdes. Det kan vara på sin plats att påpeka att rådmannen GG i sin motivering
anför bl.a. följande: ”Det kvarstår också viss osäkerhet beträffande i första hand
AA:s inställning till att CC på frivillig väg får behövlig vård; oaktat att han inte är
formell vårdnadshavare har hans inställning i praktiken stor betydelse för om
frivilliga insatser kan genomföras. Vad han har uppgett vid den muntliga
förhandlingen är inte av den karaktären att de av nämnden redovisade farhågor
härvidlag helt har undanröjts.”
Direkt efter länsrättens förhandling ägde samtal rum mellan socialtjänstens
företrädare och vårdnadshavaren, dvs. modern BB. Det framkom från henne att ett
allvarligt menat intresse förelåg för en mor- och barnplacering. Socialtjänsten åtog
sig att utröna om en dylik placering kunde erbjudas ”inom några dagar”. Det
framfördes från moderns ombud att hon fann en samplacering tilltalande, och att hon
väl hade kunnat avstå från muntlig förhandling i länsrätten om en samplacering hade
kunnat ordnas.
Dagen efter den muntliga förhandlingen anlände länsrättens beslut.
Efter länsrättens beslut hölls 070420 ett möte med föräldrarna i Nykvarns kommun
för att komma fram till en lösning. Fadern framförde då något överraskande att
pratet om samtycke blott varit en förhandlingslösning under den muntliga
förhandlingen i länsrätten för att undvika ett fastställande av beslutet. Någon hållbar
samförståndslösning med samtliga inblandade gick dessvärre inte att träffa i den
uppkomna situationen.
Ordföranden i vård- och omsorgsnämnden beslutade istället om ett nytt beslut enligt
§§ 6 och 2 LVU som utmynnade i en gemensam mor- och barnplacering. Inom
någon vecka övergick placeringen från LVU till SoL. Föräldrarna hade än en gång
ändrat inställning och förutsättningar för frivillig vård ansågs uppfyllda, om än med
tvekan.

Yttrande
Individ- och familjeomsorgen har agerat med hänsyn till barnets bästa och
tillvaratagit barnets intresse i detta fall. Samverkan med föräldrarna fungerade inte
då de med understöd av ombudet förnekade grunderna för omhändertagandet. CC
var vanvårdad och i huset rådde stor social misär. Detta innebar att en orimlig
situation uppkom, socialtjänsten ville prata om grunderna för ingripandet och
föräldrarna förnekade hela situationen. En väsentlig förutsättning för ett hållbart
samarbete med socialtjänst är att vårdnadshavare och föräldern inser att det finns
förhållanden i hemmet som kan bli bättre och att någon form av vårdbehov
föreligger. Något allvarligt menat samtycke lämnades inte och det fanns en
överhängande risk att föräldrarna skulle försvinna utomlands med barnet då de inte
är skrivna i Sverige. Under vistelsen i jourhemmet gick CC upp i vikt och började
utvecklas socialt och bli mer åldersadekvat än hon var innan omhändertagandet.
Innan förhandlingen i länsrätten rörande det omedelbara omhändertagandet var inga
frivilliga samförståndslösningar synliga för socialtjänsten.
AA och BB har under hela processens gång hävdat att de inte vistats någon längre
tid i huset. Individ- och familjeomsorgen i Nykvarns kommun har andra uppgifter
som framkommit från grannar som bekräftar att familjen bott en lägre tid i huset, se
akt. Telia verifierar att teleräkningen är sådan att man kan anta att de vistats
regelbundet i huset under hela året. AA hävdar att katterna och hönsen tas om hand
av BB:s mamma som bor i Strängnäs. Andra uppgifter har kommit till individ- och
familjeomsorgen som bestyrker att detta inte är fallet, se akt.
Agerandet från socialtjänstens sida efter länsrättsförhandlingen syftade till att
möjliggöra en mor- och barnplacering som vårdnadshavaren uttryckligen, sent under
handläggningen, önskade få till stånd. Ett möte med föräldrarna ägde rum 070420.
                                                                      Dnr 1784-2007    Sid 4 (6)
                                                                          2110-2007



      Handläggarna från individ- och familjeomsorgen, IFO-chef FF samt vård- och
      omsorgschef EE deltog i mötet. Den kritik som DD riktar i sin JO-anmälan gentemot
      Nykvarns kommun är bl.a. att ”vårdnadshavaren gjort sitt yttersta för att övertyga
      nämnden om att hon samtyckte till den av nämnden föreslagna vårdplan som innebar
      en frivillig samplacering”. Nämndens vårdplan bestod av en placering på
      utredningshem under 8 veckor. Denna vårdplan samtyckte inte vårdnadshavaren BB
      till. Under mötet som pågick under ca 1 1/2 timme försökte båda föräldrarna att
      förhandla sig till en egenhändigt komponerad vårdplan som bl.a. skulle innebära en
      begränsning av antalet veckodagar på institutionen, hemresor på helgerna etc. Detta
      accepterades inte av nämnden då en utredning kräver full närvaro under 8 veckors
      tid. Förhandlingen fortgick under hela mötet som till slut resulterade i en
      överenskommelse att föräldrarna tillsammans med sitt ombud skulle diskutera
      situationen och återkomma under dagen. Fadern AA ringde senare till IFO-chef FF
      och meddelade att de inte gick med på nämndens föreslagna vårdplan. Då den unges
      skyddsbehov kom i förgrunden nödgades ordföranden i vård- och omsorgsnämnden
      att besluta om ett nytt omedelbart omhändertagande.
      –––

## Beslut

Individ- och familjeomsorgen har haft barnperspektivet som riktmärke i
      handläggningen. När det gäller barns bästa måste ibland föräldrarnas intressen vika
      för barnets rättigheter. Individ- och familjeomsorgen har handlagt detta
      komplicerade ärende med hänsyn till barnets behov av trygghet, stabilitet och
      säkerhet.
Anmälarna bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret. AA och BB inkom med
yttrande.

I ett e-brev, som kom in till JO den 15 maj 2008, framförde AA och BB ytterligare
klagomål mot nämnden. Av e-brevet framgick att nämnden på nytt beslutat att
omedelbart omhänderta CC samt även hennes syster HH, född 2008.

I anledning av dessa uppgifter inhämtade JO Länsrättens i Stockholms län beslut
den 29 april 2008 samt dom den 5 juni 2008 i mål nr 20535-07.

I ett beslut den 15 december 2008 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
Enligt 1 § LVU ska insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar göras i
samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt
bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453). Den som är under 18 år ska dock
beredas vård enligt LVU om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 §
föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke
av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge fyllt
15 år, av honom eller henne själv.

Av 2 § LVU framgår att vård ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk
misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat
förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling
skadas.

Beslut om vård med stöd av LVU meddelas av länsrätten efter en ansökan från
socialnämnden (4 § LVU).
                                                                         Dnr 1784-2007     Sid 5 (6)
                                                                             2110-2007



Socialnämnden får med stöd av 6 § LVU besluta att den som är under 20 år
omedelbart ska omhändertas, om det är sannolikt att den unge behöver beredas
vård med stöd av LVU, och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn
till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen
allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. Om socialnämndens beslut
om omhändertagande inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon
annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande.

Ett beslut om omedelbart omhändertagande ska underställas länsrätten inom en
vecka från den dag då beslutet fattades. Om beslutet inte har underställts länsrätten
inom föreskriven tid, upphör omhändertagandet (7 § LVU).

När någon vårdas med stöd av LVU bestämmer socialnämnden hur vården av den
unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden (11 § LVU).

Bedömning
Inledningsvis vill jag framhålla att JO:s granskning är av rättslig art och att den
främst avser en kontroll av att myndigheterna har följt de regler som gäller för
förfarandet, dvs. att ärendehandläggningen har varit korrekt i formellt hänseende.
Jag har mot den bakgrunden valt att begränsa mig till att här uttala följande.

Den 29 mars 2007 beslutade vice ordföranden i Vård- och omsorgsnämnden i
Nykvarns kommun att omedelbart omhänderta CC ”för vård med stöd av 2 och 6
§§ lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga LVU”. Beslutet
underställdes länsrätten som höll en muntlig förhandling den 18 april 2007. I sitt
beslut den 19 april 2007 upphävde länsrätten omhändertagandebeslutet. Länsrätten
anförde bl.a. följande.
      Det måste sammantaget anses att påvisade missförhållanden numera inte står i
      proportion till det tvångsingripande som ännu pågår, även med beaktande av
      kvarstående osäkerhetsmoment. Det förefaller inte sannolikt att CC vid ett
      upphävande av det underställda beslutet – och således vid ett upphörande av den
      pågående vården – skulle löpa en sådan risk att skadas som förutsätts för att LVU
      skall vara tillämplig. Det förefaller inte heller sannolikt att CC:s föräldrar nu skulle
      underlåta att samarbeta med nämnden för att förhindra att skäl för vård enligt LVU
      uppkommer. Härvid bör framhållas att nämnden alltid har möjlighet att ånyo besluta
      om ett omedelbart omhändertagande av CC om förhållandena så skulle kräva.
      Slutligen kan anmärkas att den åberopade grunden för LVU är starkt förknippad
      med den omvittnat olämpliga miljön i Taxinge; det har inte påståtts eller på annat
      sätt framkommit att miljön i familjens hemvist i Lettland eller annorstädes skulle
      vara skadlig för CC. Det underställda beslutet skall således upphävas.
Nämndens ordförande beslutade den 20 april 2007, dvs. dagen efter att länsrätten
hade upphävt det tidigare beslutet, att på nytt omhänderta CC med stöd av 6 §
LVU.

I ärendet uppkommer frågan om det fanns förutsättningar att fatta ett nytt beslut om
omedelbart omhändertagande dagen efter att länsrätten hade upphävt nämndens
tidigare omhändertagandebeslut.
                                                                  Dnr 1784-2007   Sid 6 (6)
                                                                      2110-2007



När en domstol har upphävt ett beslut om omedelbart omhändertagande är det en
utgångspunkt att socialnämnden ska rätta sig efter det ställningstagandet. För att
nämnden ska kunna fatta ett nytt omhändertagandebeslut fordras i princip att nya
omständigheter har tillkommit. Ett återkallat samtycke till frivilliga vårdinsatser
kan vara en sådan omständighet som kan motivera ett nytt beslut.

Direkt efter länsrättens förhandling den 18 april 2007 diskuterade parterna en s.k.
mor- och barnplacering. Vid mötet den 20 april 2007 förelåg dock inte något
samtycke till en sådan placering. AA uppgav, åtminstone som nämnden uppfattade
hans uttalande, att ”pratet om samtycke blott varit en förhandlingslösning under
den muntliga förhandlingen i länsrätten för att undvika ett fastställande av
beslutet”.

Enligt länsrättens mening stod, vid tiden för länsrättens prövning, påvisade
missförhållanden inte i proportion till tvångsingripandet. Länsrätten synes
visserligen ha utgått från att vårdnadshavaren skulle samarbeta med nämnden så att
det i framtiden inte skulle uppstå en situation som innebar att vård med stöd av
LVU skulle bli aktuell. Upphävandet av omhändertagandebeslutet grundades dock
inte på att föräldrarna hade samtyckt till en gemensam placering av modern och CC
utan på en bedömning av missförhållandena som sådana. Eftersom det inte hade
framkommit något nytt rörande CC:s förhållanden i denna del efter länsrättens
förhandling fanns det, vid en strikt tolkning av länsrättens beslut, inte fog för
ordföranden att den 20 april 2007 fatta ett nytt beslut om att omedelbart
omhänderta CC på den grunden att samtycke inte förelåg.

Det måste emellertid beaktas att länsrätten i sitt beslut framhöll att
vårdnadshavarens vid förhandlingen uttryckliga medgivande till att ta emot
stödinsatser inte behövde sättas i fråga och att nämnden hade möjlighet att på nytt
besluta om ett omedelbart omhändertagande om förhållandena så skulle kräva. Mot
den bakgrunden har jag viss förståelse för att nämnden ansåg att det inte förelåg
något hinder för att fatta ett nytt omhändertagandebeslut med hänsyn till vad som
förevar vid mötet den 20 april 2007. Jag låter därför saken bero med den kritik som
innefattas i det ovan anförda.

Vad AA, BB och DD i övrigt har anfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.
