# Fråga om en lantmäterimyndighets avgiftsdebitering vid utlämnande av kopior av allmänna handlingar

JO 2000-12-15 dnr 1786-1999

BESLUT
                                                                             Datum                  Dnr                     Sid
                                                                             2000-12-15             1786-1999              1 (5)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Fråga om en lantmäterimyndighets avgiftsdebitering vid utlämnande av
                        kopior av allmänna handlingar

## Anmälan

AA klagade på Lantmäterimyndigheten i Gotlands län och anförde att myndigheten
                        tog ut en avgift på 100 kr för att skicka en kopia av en vanlig karta i A4-format.
                        Avgiften omfattade, enligt förklaring hon fått, dels porto, dels arbets- och
                        materialkostnader.

## Utredning

Efter remiss översände lantmäterimyndigheten (överlantmätaren BB) som sitt
                        yttrande en av CC upprättad skrivelse, vari anförts följande (bilagorna här
                        utelämnade).

                                  Frågan om avgifter vid myndighetsservice
                                  Vi brukar säga att vi har tre sorters människor som besöker oss eller kontaktar oss
                                  per telefon: Sakägare, Kunder och Medborgare.
                                  En Sakägare är en (fysisk eller juridisk) person som är part i en lantmäteri-
                                  förrättning. Lantmäteriförrättningarna är helt avgiftsfinansierade och sakägarna
                                  betalar därför uppkomna förrättningskostnaderna genom en utställd faktura. En
                                  person som står i begrepp att förändra sitt fastighetsinnehav eller t ex planerar att
                                  köpa en tomt får dock kostnadsfri rådgivning och vanligtvis även behövligt
                                  kartunderlag kostnadsfritt. En förutsättning för detta är naturligtvis att personen
                                  berättar om sina överväganden och syftet med framställda frågor. Vi måste också
                                  veta vilken eller vilka fastigheter det gäller.
                                  En Kund är en person som köper en viss produkt (t ex en karta) eller en tjänst (t ex
                                  en fastighetsutredning). Flertalet kunder betalar kontant mot kassakvitto och kan
                                  därför förbli anonyma. Vill man betala via enkelt postgiroinbetalningskort, faktura
                                  eller vill ha handlingarna sig tillsända, måste man uppge namn och adress.
                                  De tjänster vi tillhandahåller kunderna kallas myndighetsservice och sker med stöd
                                  av 19 § i förordningen (1995:1418) med instruktion för det statliga lantmäteriet.
                                  Avgifterna för myndighetsservice beslutas länsvis. Gällande beslut 1997-03-21 om
                                  avgifter för myndighetsservice i Gotlands län bilägges (bilaga 1).
                                  En Medborgare är en person som utnyttjar sina medborgerliga rättigheter att ta del
                                  av offentliga register och handlingar. En medborgare har ingen affärsrelation med
                                  myndigheten. Den kostnad som myndigheten har för medborgarbesöken och
                                  telefonförfrågningarna skall (eller säges skola) betalas via anslag. Gränsdragningen
                                  mellan medborgare och kund kan vara diffus, då en intresserad medborgare ofta
                                  övergår till att bli kund genom att köpa en produkt.



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                    Dnr 1786-1999      Sid 2 (5)



Myndigheten har tidigare haft en ganska generös inställning till medborgarna vad
gäller kostnadsfri service. Vårt länskontor är visserligen litet, men på grund av det
stora kulturhistoriska intresset för ön är antalet besök och telefonförfrågningar
förhållandevis stort. Anslagsnedskärningarna har de senaste åren varit så omfattande
att anslagen inte längre täcker kostnaden för att hålla den service som medborgarna
ofta förväntar sig. Vi tar därför betalt för all kopiering och alla typer av utskick.
Intäkterna blir inte särskilt stora men möjliggör att vi kan hålla oss med modern
kopieringsutrustning och göra de delbearbetningar av kartor mm som kunderna
begär.
AA begärde den 22 april per telefon en karta över Ljugarn där man ser vad som är
åker, skog mm. Fastigheten som speciellt skulle redovisas på kartan är A. 3:1 i
Gotlands kommun.
AA presenterade sig som journalist och framhöll även sitt yrke vid ett flertal
tillfällen under telefonsamtalet med först lantmäteriingenjören Ingrid Pettersson och
i ett senare skede även med undertecknad. Eftersom AA ständigt upprepade
betydelsen av sin journalistiska gärning, pressfriheten, offentlighetsprincipen etc etc
fick jag det intrycket att kartan skulle publiceras i något sammanhang. Jag framhöll
då att allmänna kartor (förlagsprodukter som vi inte själva framställer) är
kopieringsskyddade och att man måste ha tillstånd av Lantmäteriverket för kopiering
och publicering. Även om AA ville ha en vanlig karta, så tar myndigheten betalt för
framtagandet och postdistribution. AA ville då inte ha kartan sig tillsänd (den skulle
i stället avhämtas påföljande vecka) utan begärde i stället att få ett skriftligt beslut på
att myndigheten avsåg att ta betalt för såväl kartan som postdistributionen. Jag
skickade därför samma dag en fullständig kopia på vårt beslut om avgifter för
myndighetsservice (=Bilaga 1).
Den begärda kartan har sedermera hämtats av en anhörig till AA.
Det är en vanlig missuppfattning att en aktuell karta över en fastighet finns att hämta
hos lantmäterimyndigheten. De kartor som finns i vårt arkiv har så gott som
uteslutande tillkommit i samband med någon lantmäteriförrättning och kan ibland
vara mycket gamla. Det finns alltså normalt inga aktuella kartor som enligt
tryckfrihetsförordningen kan betraktas som ”upprättade” hos myndigheten.
En översikt över fastighetsindelning i länet, en så kallad registerkarta, finns däremot
i de flesta fall. Registerkartverket, som är ett komplement till det skrivna
fastighetsregistret, har som huvudsyfte att redovisa fastigheternas inbördes läge och
lämna viss fastighetsrättslig information. Registerkartan redovisar däremot inte
pågående markanvändning, vilket AA efterfrågade.
Lantmäteriverket håller dock för närvarande på att utveckla en särskild kartprodukt
som kallas AutoKa-Vy. Kartan är datorlagrad och redovisar, förutom viss
fastighetsrättslig information, även pågående markanvändning i sån utsträckning att
det framgår vad som hävdas som åker, skog, öppen mark mm. Med hjälp av denna
karta kan myndigheten framställa kundanpassade kartor i färg (se bilaga 2) eller i
svartvitt (se bilaga 3) där den efterfrågade fastigheten ligger placerad centralt i
kartbilden.
Eftersom tjänsten är under utveckling har inget pris fastställts ännu. Vi tar idag 40 kr
för en A4-karta i färg och 30 kr för en A4 i svartvitt. Om vi skall skicka kartan per
post blir totalkostnaden 100 kr plus moms.
Man kan hävda att myndighetens diskussion med AA tagit en olycklig vändning. Jag
vill därför betona att situationen är unik och jag har inte upplevt den tidigare. AA
har kanske negativa erfarenheter av myndighetskontakter i andra sammanhang och
fann det säkrast att gå på ”anmälningslinjen” direkt. Hade hon i stället sagt att hon
ville ha en karta över sin egen fastighet och hon stod i begrepp att dela upp
fastigheten hade vi som vanligt förmedlat sedvanliga råd i fastighetsbildningsfrågor
och skickat karta och ansökningshandlingar utan kostnad. En bra inledning på ett
fastighetsbildningsärende underlättar nämligen både för myndigheten och den
blivande sakägaren. Dessutom brukar en smidig handläggning medföra lägre
förrättningskostnader i slutändan.
                                                                         Dnr 1786-1999      Sid 3 (5)




I bilaga 6 till beslutet den 21 mars 1997, vilken berörde avgifter för kopiering av
allmänna handlingar, anfördes bl.a. följande.

      Kopiering som sker för att utlämna offentliga handlingar skall ske på enklaste sätt
      och ersättning tas ut enligt avgiftsförordning, LMVFS 1996:8, 1996:9, 1996:10 och
      därefter beslutade ändringar.
      I 5 § avgiftsförordningen (1992:191) säges: ”Om inget annat ekonomiskt mål för
      verksamheten beslutats, skall avgifter beräknas så att full kostnadstäckning uppnås.”
      Myndigheten beslutar med stöd av 16 § tredje stycket avgiftsförordningen att 1:a
      och 2:a styckena i nämnda paragraf inte skall tillämpas. I stället skall avgift för
      kopiering i format A4 och A3 uttagas med stöd av 18§ i LMVFS 1996:10.
      Förlaga i format A4 kopieras på A4-papper. Förlaga i format Folio och A3 kopieras
      på A3-papper. Större förlaga än A3 skall, för att minimera slitage, alltid kopieras på
      rullkopiator. Registerkarta må dock på kunds begäran kopieras i vanlig kontors-
      kopiator om kunden är beredd att betala slitageersättning enligt nedan (kartan måste
      nyritas efter 15–20 ”manglingar” i kopiatorn).
      –––
      Ovan angiven taxa för kopiering av handlingar och registerkartor mm bygger på
      förhållandet att servicen tillhandahålles på plats i myndighetens lokaler eller att
      kunden vid ett senare tillfälle själv avhämtar (och betalar kontant) beställt material.
      Om beställt material levereras per post, mail eller per fax skall alltid tidsdebitering
      tillämpas enligt nedan angiven rådgivningstaxa.
      Kostnader för kopiering, porto och emballage m m skall tas ut om denna kostnad
      överstiger ½ av den påförda tidsdebiteringen.
      –––
      Minsta tid som debiteras är ¼ timme.
      ”Rådgivning i fastighetsrättsliga frågor” föreligger alltid då kunden begär mer
      service än vad som följer av bestämmelserna [i] tryckfrihetsförordningen.
      Tryckfrihetsförordningen gäller endast tillhandahållande av en angiven handling
      genom hänvisning till akt eller dagboksnummer. Tillgång till fastighetsdatasystem
      för att t.ex. söka efter aktnummer på förrättningshandling är gratis. Alla frågor om
      innebörden av beslut eller fastighetsrättsliga skäl skall handläggas som
      myndighetsservice. Skall service ske enligt tryckfrihetsförordningen får man inte
      ställa frågor om varför vissa handlingar efterfrågas. Om kunden har ett problem som
      han beskriver så är det som regel ett uppdrag. Till exempel är frågan om en viss
      fastighet belastas av servitut att anse som myndighetsservice.
AA kommenterade remissvaret.

Anmälan jämte lantmäterimyndighetens remissvar remitterades till
Lantmäteriverket för yttrande. I remissvar den 25 oktober 2000 anförde
Lantmäteriverket, generaldirektören DD, följande.

      Fråga om tillhandahållande
      LMV har upprättat en databas, GDB-Alfa, för olika slag av fastighets- och
      geografisk information. Varje lantmäterimyndighet har tillgång till den information
      som finns i GDB-Alfa och som avser det egna länet. Efter genomförd
      fastighetsbildning uppdaterar myndigheten informationen i databasen.
      Enligt LMVs bedömning är det digitala kartverket i GDB-Alfa en allmän handling i
      TFs mening.
      Genom en programvara – AutoKa-Vy – hade lantmäterimyndigheten Gotlands län
      (LM) i april 1999 möjlighet att på ett enkelt sätt dels ta fram en skärmbild för en
      eller flera fastigheter i länet, dels göra en utskrift av informationen.
                                                                      Dnr 1786-1999    Sid 4 (5)



      AA:s begäran avsåg en kopia av en karta över fastigheten A. 3:1 i Gotlands
      kommun. Informationen om fastigheten, som fanns i GDB-Alfa, var tillgänglig för
      LM. LMV anser därför att LM var skyldig att tillmötesgå AA:s begäran.

      Fråga om avgift
      Regler om avgifter för kopior av allmänna handlingar finns för det statliga
      lantmäteriet i avgiftsförordningen (1992:191). LMV har i regeringens regleringsbrev
      bemyndigats att utfärda föreskrifter (LMVFS) som komplement till
      avgiftsförordningen.
      Lantmäterimyndigheterna bedriver även – enligt 19 § instruktionen (1995:1418) för
      det statliga lantmäteriet – viss uppdragsverksamhet, s.k. myndighetsservice.
      Avgifterna för denna verksamhet beslutas av LMV i särskilda föreskrifter och av
      lantmäterimyndigheten.
      LMV har hittills inte meddelat några föreskrifter om avgifter för utskrifter från
      GDB-Alfa. Enligt LMVs uppfattning bör därför avgiften för en utskrift i förevarande
      situation bestämmas enligt reglerna i avgiftsförordningen. Den av AA begärda
      handlingen borde sålunda ha lämnats ut utan avgift.
      En sådan handling som begärdes av AA kan ingå i ett uppdrag och, i enlighet med
      vad LMV anfört ovan, även omfattas av särskilda föreskrifter. LMV anser därför att
      lantmäterimyndighetens beslut att ta ut avgift av AA närmast är att betrakta som ett
      olycksfall i arbetet.
I beslut den 15 december 2000 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
Av lantmäterimyndighetens remissvar framgår att vad som enligt myndighetens
bedömning bäst uppfyllde de kriterier på den efterfrågade handlingen som AA
uppställt var en på datamedium lagrad kartprodukt, framtagen med programvaran
AutoKa-Vy. Myndigheten har uppgett att denna tjänst var under utveckling och att
inget pris hade fastställts, men att man för en utskrift i A4-format begärde 40 kr för
en karta i färg och 30 kr för en karta i svartvitt, exklusive moms. Hur dessa priser
räknats fram har inte närmare kommenterats i remissvaret.

För statliga myndigheter gäller avgiftsförordningen (1992:191). Denna skall enligt
2 § tillämpas om inte något annat följer av en annan förordning eller av ett särskilt
beslut av regeringen. Såvitt avser kopior av allmänna handlingar och utskrifter av
ADB-upptagningar gäller för lantmäterimyndigheterna 15 § avgiftsförordningen
(se regleringsbrev för budgetåret 1999 avseende Lantmäteriverket, regeringsbeslut
den 17 december 1998, s. 9). Av denna bestämmelse framgår att en myndighet
skall ta ut avgift enligt bestämmelserna i 16–22 §§ för att den efter särskild begäran
lämnar ut (såvitt nu är i fråga) utskrift av upptagning för automatisk
databehandling. Av 16 § första– andra stycket framgår följande. Om en beställning
omfattar tio sidor eller mer skall avgift tas ut för kopior av allmänna handlingar och
för utskrifter av upptagningar för automatisk databehandling enligt 15 § 1 och 2.
Avgiften för en beställning av tio sidor är 50 kronor. För varje sida därutöver är
avgiften 2 kronor. Av tredje stycket framgår att myndigheten får besluta om
undantag från första och andra styckena om det finns särskilda skäl.

Jag konstaterar liksom Lantmäteriverket att det inte funnits någon grund i
avgiftsförordningen eller någon annan författning för den avgift som
                                                                       Dnr 1786-1999    Sid 5 (5)




lantmäterimyndigheten beslutat att ta ut av AA Utskriften skulle således ha lämnats
ut utan avgift.

Begäran att få ett beslut
Av 23 § avgiftsförordningen framgår att den som anser att den avgift som en
myndighet tagit ut av honom enligt 15 § är oriktig, har möjlighet att inom 30 dagar
efter den dag då avgiften betalades begära ett särskilt skriftligt beslut om avgiften
hos myndigheten. Ett sådant beslut kan enligt 24 § överklagas hos
Riksskatteverket.

AA begärde enligt remissvaret ett skriftligt beslut på att myndigheten avsåg att ta
betalt för såväl kartan som postdistributionen. Myndigheten skickade då en kopia
av det generella beslutet den 21 mars 1997 om avgifter för myndighetsservice.

Enligt min mening borde myndigheten med anledning av AA:s begäran ha
klargjort för henne möjligheten att överklaga myndighetens beslut angående
avgiften. Att så ej skedde får tillskrivas myndighetens uppfattning att avgiften inte
grundat sig på 15 § avgiftsförordningen. Jag går inte vidare i denna del.

Kostnad för postbefordran m.m.
Av 15 § andra stycket avgiftsförordningen framgår att myndigheten när avgift tas
ut för kopior m.m. samtidigt skall ta ut ersättning för portokostnad om försändelsen
väger mer än 20 gram samt för eventuell postförskottsavgift eller annan särskild
kostnad för att med post, bud eller liknande förmedling sända den begärda
handlingen eller kopian till mottagaren.

I myndighetens beslut den 21 mars 1997, bilaga 6, föreskrivs att om beställt
material levereras per post, mail eller per fax tidsdebitering alltid skall tillämpas
enligt en angiven rådgivningstaxa och att kostnader för kopiering, porto och
emballage m.m. skall tas ut om denna kostnad överstiger halva den påförda
tidsdebiteringen. Det anges också att minsta tid som debiteras är en fjärdedels
timme, 100 kr exklusive moms.

Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att myndigheten tar betalt för framtagandet
av allmänna handlingar enligt en ”rådgivningstaxa” i de fall handlingarna skall
sändas per post. Ett sådant förfarande är inte tillåtet, lika lite som att ta betalt för att
ta fram en handling som skall läsas i myndighetens lokaler.

Eftersom den begärda kopian hämtades hos myndigheten kom någon avgift för
postbefordran aldrig att påföras. Jag lämnar därför frågan med det gjorda
påpekandet.
