# Kritik mot Kommunstyrelsen i Kalmar kommun för ett beslut om att inte handlägga framställningar om handlingsutlämnande från en viss person m.m.

JO 2014-07-10 dnr 180-2014

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                      Sid
                                                                         2014-07-10              180-2014               1 (13)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Kommunstyrelsen i Kalmar kommun för ett beslut om att inte
                        handlägga framställningar om handlingsutlämnande från en viss person
                        m.m.


                          Beslutet i korthet: Till Kalmar kommun kom det under ett par års tid in ett mycket stort
                          antal skrivelser och förfrågningar samt framställningar om handlingsutlämnande från en
                          och samma person, AA. Kommunen ansåg till slut att situationen var ohållbar eftersom
                          hanteringen av det som kom in tog mycket tid i anspråk, påverkade kommunens möjlighet
                          att arbeta effektivt och rättssäkert och upplevdes som ett arbetsmiljöproblem.
                          Efter en tid fann kommunen det lämpligast att enbart besvara förfrågningar från AA
                          muntligen, antingen via telefon eller vid inbokade möten. Vidare styrde kommunen om e-
                          post från AA till chefen för kommunens kontaktcenter, för besvarande och handläggning.
                          Mot bakgrund av den situation som beskrivits finns det inte anledning att kritisera
                          kommunens åtgärder i denna del.
                          Kommunen fattade i januari 2014 ett principbeslut om att kommande framställningar om
                          handlingsutlämnande från AA inte skulle tillmötesgås eller prövas. Beslutet, som betyder
                          att tryckfrihetsförordningens och offentlighets- och sekretesslagens förfaranderegler inte
                          ska tillämpas på framställningar från AA, är uppenbart rättsstridigt och innebär att
                          kommunen har satt sig över en tydlig reglering i lag och grundlag. Beslutet står därmed
                          också i strid med regeringsformens krav på att en myndighet ska iaktta saklighet och
                          opartiskhet och beakta allas likhet inför lagen.
                          Kommunen har med stöd av principbeslutet, som kammarrätten bedömt inte kunde
                          överklagas, underlåtit att pröva framställningar om handlingsutlämnande från AA, vilket
                          bl.a. inneburit att hon har förvägrats formliga avslagsbeslut och därmed inte har kunnat få
                          sina framställningar prövade i domstol.
                          Kommunstyrelsen kritiseras för det rättsstridiga beslutet och för att AA:s framställningar
                          om att få del av allmänna handlingar därefter inte har prövats.
                          Beslutet innehåller också generella uttalanden om myndigheters serviceskyldighet och
                          om hanteringen av dels mycket omfattande, dels mycket frekventa framställningar om
                          handlingsutlämnande.

## Anmälan

AA anmälde Kalmar kommun för brister i serviceskyldigheten och hanteringen av
                        hennes framställningar om handlingsutlämnande. I sin anmälan, daterad den 6
                        januari 2014, angav hon följande.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 180-2014     Sid 2 (13)




Sedan hösten 2013 har hon varit fråntagen sina medborgerliga rättigheter som
invånare i Kalmar kommun. Kommunchefen har förbjudit anställda i kommunen
att besvara hennes frågor, och chefen för kontaktcentret har meddelat att man inte
kommer att behandla framställningar från henne om att få del av allmänna
handlingar. Detta innebär att samtliga skrivelser från henne ignoreras oavsett vad
saken gäller. Kommunen är fullt medveten om att man bryter mot kommunallagen,
förvaltningslagen och tryckfrihetsförordningen. Som skäl för sitt agerande har
kommunen angett att man vill skona sina medarbetare från AA som upplevs som
besvärlig och tidskrävande.

Av de ytterligare handlingar som AA gav in och de muntliga uppgifter hon
lämnade framkom bl.a. följande.

Den 31 januari 2014 fattade Kalmar kommun ett beslut med följande innehåll.

      Beslut om utlämnande av handlingar

## Beslut

Kalmar kommun avslår din begäran om att ta del av handlingar.

## Bakgrund

Du har vid åtskilliga tillfällen via e-post och telefon varit i kontakt med Kalmar
      kommun och begärt ut handlingar i stora mängder. Kommunen har försökt att
      tillmötesgå dina önskemål så långt det varit möjligt. Trots detta har du inte känt dig
      tillfredsställd med de svar och handlingar som du har fått av anställda på
      kommunen.

      Skäl för beslutet
      Du har under ett par år begärt att få ut diverse handlingar av flera förvaltningar och
      bolag i Kalmar kommun. Men många gånger har du inte hämtat ut de handlingar
      som du har begärt ut. Du har dessutom vid några tillfällen uttalat att du inte är
      intresserad av de handlingar som du begär ut. Kommunen anser att du i stället för att
      utnyttja din medborgerliga rättighet enligt tryckfrihetsförordningen missbrukar
      offentlighetsprincipen.
      Vidare har flera av kommunens medarbetare upplevt en stressad och otrygg
      arbetsmiljö på grund av ditt provocerande beteende och de anklagelser som du har
      fört fram mot dem.
      Kommunen har hela tiden strävat efter att åstadkomma olika lösningar för att
      tillgodose dina önskemål om att få ut handlingar, men dessa [framställningar] har
      bara eskalerat i omfattning och tagit orimligt mycket tid och arbetsresurser från den
      verksamhet och service som andra kommunmedborgare har rätt till.
      Enligt kommunens bedömning kan det inte vara lagstiftarens mening att
      offentlighetsprincipen, som är en demokratisk rättighet för att få insyn i den
      offentliga verksamheten, ska missbrukas för andra syften. Kommunen är medveten
      om att syftet bakom en begäran om utlämnande av handlingar inte ska tillmätas
      någon vikt. Kommunen menar dock att regelmässig massbegäran om utlämnande av
      handlingar med ett provokativt syfte inte är förenligt med den avsikt som präglar
      offentlighetsprincipen.
      Mot bakgrund av detta anser Kalmar kommun att den inte längre kommer att
      tillmötesgå och pröva din begäran om utlämnande av handlingar.
                                                                            Dnr 180-2014      Sid 3 (13)




AA överklagade beslutet till Kammarrätten i Jönköping, som den 13 februari 2014
avvisade överklagandet. I avvisningsbeslutet angavs bl.a. att Kalmar kommun
uppgett att det överklagade beslutet inte var kopplat till någon särskild begäran om
handlingsutlämnande. Kammarrätten fann mot den bakgrunden att det inte rörde
sig om ett överklagbart beslut i den mening som avses i 6 kap. 7 § offentlighets-
och sekretesslagen.

Den 15 februari 2014 begärde AA via e-post att få ta del av vissa närmare angivna
handlingar på plats hos kommunen. I meddelandet angav hon att hon ville få ett
beslut avseende sin begäran, dvs. antingen ett besked om tidpunkten då hon kunde
få läsa handlingarna eller ett besked om att begäran avslogs. Ett eventuellt avslags-
beslut ville hon ha skriftligt för att ha möjlighet att överklaga det.

Den 21 februari 2014 påminde hon om sin begäran och bad att få veta när hon
skulle få ta del av handlingarna. Samma dag begärde hon via e-post också ut fem
andra, särskilt angivna, handlingar. Hon angav att hon ville ha dessa handlingar
hemskickade och att hon, om begäran inte kunde tillgodoses, ville ha en
besvärshänvisning.

När AA den 25 februari 2014 fortfarande inte hade fått några besked från
kommunen kontaktade hon BB, chef för kommunens kontaktcenter, per telefon.
BB uppgav att hennes framställningar inte skulle efterkommas, att hon inte var
välkommen att ta del av de efterfrågade handlingarna på plats och att hon inte
heller skulle få några skriftliga beslut. BB tillade att kommunen ansåg att man hade
nått gränsen för sin serviceskyldighet gentemot henne.

Utredning
Kommunstyrelsen i Kalmar kommun anmodades att yttra sig över vad AA anfört i
sin anmälan daterad den 6 januari 2014 och över handläggningen av hennes
framställningar den 15 och 21 februari 2014.

Kommunstyrelsen kom in med ett yttrande och en omfattande mängd handlingar
(till största delen e-postkorrespondens mellan AA och olika företrädare för
kommunen). Kommunstyrelsen anförde bl.a. följande.

## Utredning

AA har under minst ett par år ställt olika frågor till eller begärt att få ut diverse
      handlingar av flera förvaltningar och bolag i Kalmar kommun. [– – –]
      –––
      I början av AA:s kontakt med kommunen bemöttes hon som alla andra medborgare
      som ställde frågor och ville ha ut allmänna handlingar. Hennes frågor besvarades
      och de begärda allmänna handlingarna lämnades ut. Men under 2013 kulminerade
      hennes kontakter med kommunen och upptog mer och mer tid och arbetsresurser
      från kommunens ordinarie verksamhet. Hon var otrevlig och uttryckte sig mycket
      kränkande mot politiker och tjänstemän […]. Ett flertal av kommunens medarbetare
      upplevde situationen mycket stressande och kände ett stort obehag på grund av
      hennes provocerande beteende och de anklagelser som hon framförde mot dem. Hon
      hotade medarbetarna med polis- och JO-anmälningar när hon inte var nöjd med de
                                                                 Dnr 180-2014     Sid 4 (13)




svar hon fick. Under sommaren och i början av hösten 2013 hade kommunen fått
uppemot ett par tusen mejl från AA.
Situationen upplevdes som ohållbar. För att lösa den enorma arbetsbelastning som
uppkom på olika håll i kommunen diskuterade ledningen frågan om kommunen
skulle anställa en person som bara skulle arbeta gentemot AA. Efter överväganden
gjorde dock kommunen i oktober 2013 den bedömningen att AA:s e-post istället
skulle styras till chefen för kommunens kontaktcenter, BB, för besvarande och
handläggning. AA var inte nöjd med detta och fortsatte med att skicka massmejl till
olika förvaltningar och bolag. Dessutom skapade hon många nya e-postadresser, i
dag uppemot 47 stycken […], vilka hon har använt i kontakten med kommunen. AA
har även skrivit till kommunen med olika alias för att låtsas vara någon annan men
det har varit samma frågor som ställts.
Under januari 2014 ökade antalet skrivelser till kommunen. Hon begärde bland
annat ut alla anställdas CV och anställningsbevis (207 personer) på kommun-
ledningskontoret samt alla handlingar som var diarieförda under 2013 på kontoret
(996 ärenden med tusentals tillhörande dokument) […].
Den 31 januari 2014 beslutade kommunen att det inte längre fanns någon möjlighet
för myndigheten att tillmötesgå och pröva AA:s [framställningar] om utlämnande av
allmänna handlingar. Detta beslut överklagades av AA till Kammarrätten i
Jönköping som i beslut den 13 februari 2014 avvisade överklagandet.
Under februari 2014 har AA fortsatt att kränka politiker och medarbetare genom
olika skrivningar och telefonsamtal.
Den 21 februari 2014 kom AA in med en ny begäran […] om utlämnande av
allmänna handlingar. Kommunen har inte prövat dessa [framställningar] med
hänvisning till det principbeslut som är taget den 31 januari 2014 […].
Yttrande
Kalmar kommun vill inledningsvis framföra att det alltid är vår strävan att bemöta
våra uppdragsgivare, brukare, kunder och kommuninvånare på ett seriöst och
professionellt sätt, alltid med beaktande av de krav som lagstiftaren ställer på oss
som myndighet genom bland annat tryckfrihetsförordningen, förvaltningslagen och
andra författningar som reglerar vår verksamhet.
Kalmars kommunvägledare är bland de bästa i Sverige när det gäller telefonsamtal
till kommunen. Det visar undersökningen Servicemätning via telefon och e-post,
som är en del av den större undersökningen Kommunens Kvalitet i Korthet, som
varje år jämför kommunernas kvalitet. Kalmar får bäst betyg av alla när det gäller
helhetsintrycket, som omfattar bland annat svarstider, hälsningsfraser,
expedieringstid i växeln, bemötande och tillgänglighet […].
Serviceskyldigheten
–––
AA har varit i kontakt med kommunen under några år. I början bemöttes hon med
samma respekt och engagemang som alla andra kommuninvånare och brukare som
kommer i kontakt med myndigheten. Kommunen upplevde däremot att hon
egentligen inte var intresserad av de svar hon fick eftersom hon aldrig blev nöjd med
svaren. Trots detta besvarades hennes frågor och de handlingar som hon begärde ut
kopierades och översändes till henne i enlighet med offentlighetsprincipen. Men
hennes frågor ökade bara i omfattning. Hon skickade samma fråga till flera personer
inom organisationen och ställde svaren mot varandra och därefter ställde hon nya
frågor. Hon var aldrig tillfreds med den service och de svar hon fick. Hennes frågor
saknade substans och relevans och skrivelserna innehöll ofta hot om anmälningar av
olika slag, kränkande termer, förtal och felaktiga påståenden […].
Kommunens bedömning var till en början att försöka resonera med AA om hur vi
bäst kunde svara på hennes frågor och komma på konstruktiva lösningar för att
tillgodose hennes omfattande krav. Hon erbjöds av olika förvaltningar och bolag att
                                                                    Dnr 180-2014     Sid 5 (13)




komma på inbokade möten eller att få svar på sina frågor via telefon. Kommunens
ambition var att lösa situationen så smidigt som möjligt. Men hon har i flera mejl
och telefonsamtal uttryckligen avvisat kommunens försök till möten och uttalat att
hon inte var intresserad […]. Och sedan har hon fortsatt att skicka hundratals mejl i
månaden till kommunens alla organ. Som det tidigare nämnts funderade kommunen
på att anställa en person på heltid för att arbeta gentemot AA men mot bakgrund av
det som har framkommit om hennes beteenden och ageranden gjorde kommunen
den bedömningen att en sådan lösning inte skulle vara tillfredsställande för varken
AA eller kommunen.
AA har i sin anmälan anfört att kommunen har blockerat hennes e-post. Detta
påstående saknar grund eftersom kommunen enbart beslutat att styra om hennes e-
post till en viss funktion i organisationen för att avlasta övrig verksamhet och för att
få en uppfattning om hur många frågor som kommer in till myndigheten.
Bestämmelserna i förvaltningslagen om myndigheternas serviceskyldighet innebär
inte att den enskilde kan påkalla svar från en viss tjänsteman vid myndigheten utan
det ankommer på myndigheten att själv avgöra vilken befattningshavare som ska
besvara en förfrågan och även i vilken omfattning och form svaret ska ges.
Kommunen anser sig ha fog för åtgärden därför att hennes frågor har mist sina
rimliga proportioner. Vidare är kommunen inte skyldig att svara på frågor eller
expediera handlingar via e-post även om den enskilde har begärt detta.
Som det framgår ovan och av de bifogade pärmarna samt bilagorna så har
kommunen hela tiden strävat efter att tillmötesgå AA:s frågor och krav vad gäller
begäran om allmänna handlingar fram till att kommunen fann situationen ohållbar.
Enligt kommunens uppfattning har hjälp lämnats i den utsträckning som är lämplig
med hänsyn till den sortens frågor som AA har ställt och mot bakgrund av hennes
behov av hjälp. Till övervägande del är hennes frågor och krav på service utan direkt
anknytning till pågående eller kommande ärende. [– – –]
–––
Angående myndighetens serviceskyldighet anser kommunen att AA:s frågor och
beteende, kanske inte till en början men efter hand, har fått en riktning som snarare
handlar om missbruk av rättighet. Hennes krav på kommunen står inte i relation till
vad serviceskyldigheten kräver.
En sammanvägd bedömning av omfattningen av serviceskyldigheten i det aktuella
ärendet bör enligt kommunens mening leda till ett konstaterande att det rimligen inte
kan krävas att kommunen ska tillmötesgå AA:s omfattande krav. Kommunen anser
att det är av största intresse att få ett klarläggande av JO hur situationen bör bedömas
eftersom omfattningen av serviceskyldigheten ytterst är en avvägningsfråga och
sådana situationer [inte är] ovanliga runtom i landet.
Offentlighetsprincipen
Offentlighetsprincipen innebär att alla, såväl svenska som utländska medborgare, har
rätt att ta del av handlingar hos myndigheter och förvaltningar.
–––
Denna princip kan dock innebära vissa praktiska olägenheter för myndigheter. Det
är inte längre bara genom brev människor kan vända sig till myndigheter. Den
tekniska utvecklingen och tillgång till internet, e-post och telefon har gjort att
personer som AA har fått andra arbetsverktyg för att uppta myndigheters tid genom
sina krav. Att tillgodose dessa krav på att få ta del av handlingar tar enorma resurser
i anspråk. Man kan fråga sig om det är rimligt att en myndighet ska tillgodose en
begäran om utlämnande av allmänna handlingar som uppenbart inte syftar till att
utöva tillsyn i myndigheternas verksamhet. Är det verkligen rimligt att AA ska
utnyttja principen bara för att trakassera myndigheter? [Offentlighetsprincipen] utgår
från människans rätt och vilja samt intresse av att få reda på angelägenheter som
antingen berör denne eller någon i dennes närhet. Syftet utgör ett slags skydd kan
man säga, att den enskilde inte ska kunna bli överkörd av den offentliga
verksamheten. Detta syfte har helt tappat sitt fäste i vårt fall. Det handlar inte längre
                                                                         Dnr 180-2014     Sid 6 (13)




      om att AA är intresserad av en viss information eller att hon behöver få reda på
      något särskilt utan hon söker enbart kontakt med kommunen för att hon enligt lag
      har rätt att göra det. Det är kommunens uppfattning att hon leker med sin
      medborgerliga rättighet. Även om lagen när den skrevs för många år sedan inte fäste
      någon vikt vid syftet bakom en begäran kan det inte heller rimligen innebära att ”allt
      beteende är tillåtet” bara personen i fråga hänvisar till sin rättighet enligt
      offentlighetsprincipen. Det kan inte ha varit lagstiftarens avsikt att enskilda ska
      kunna gömma sig bakom offentlighetsprincipen.
      AA:s [framställningar] och förfrågningar tar mycket tid i anspråk och kostar
      kommunen stora summor. Därutöver påverkar detta myndigheters möjlighet att
      arbeta effektivt och rättssäkert eftersom allt för mycket tid går åt att ge service till
      AA och sekretesspröva hennes [framställningar] av utlämnande av allmänna
      handlingar. AA:s krav har övergått till ett arbetsmiljöproblem då de anställda känner
      sig stressade och inte får någon arbetsro. Det har till och med gått så långt att de
      anställda i kommunen inte har vågat skriva under e-post med sitt fullständiga namn
      då de känt sig otrygga i den uppkomna situationen. Även om detta kanske inte utgör
      tillräckliga skäl för att inskränka offentlighetsprincipen kan det enligt kommunens
      bedömning inte vara lagstiftarens mening att offentlighetsprincipen, som är en
      demokratisk rättighet för att få insyn i den offentliga förvaltningen, ska missbrukas
      för andra syften. Även om syftet bakom en begäran om utlämnande av handlingar
      inte ska tillmätas någon vikt anser kommunen att regelmässig massbegäran om
      utlämnande av handlingar inte är förenligt med de syften som bär upp denna princip.
Kommunen ville sammanfattningsvis poängtera att dess agerande i detta fall inte
ligger i linje med kommunens policy om hur framställningar om handlings-
utlämnande ska behandlas eller om hur medborgarna ska bemötas. Kommunen är
medveten om att den valda lösningen inte är optimal men har känt sig tvingad att
agera på det sätt som skett med anledning av att AA:s förfrågningar och krav tagit
stora resurser i anspråk och kommit att bli ett arbetsmiljöproblem.

AA kom in med synpunkter på kommunens yttrande.

Rättslig reglering
Objektivitet, saklighet och opartiskhet
Förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter
ska enligt 1 kap. 9 § regeringsformen (RF) i sin verksamhet beakta allas likhet
inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

Serviceskyldighet
I 4 och 5 §§ förvaltningslagen (FL) finns bestämmelser om myndigheternas
serviceskyldighet gentemot enskilda.

Av 4 § FL framgår att varje myndighet ska lämna upplysningar, vägledning, råd
och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhets-
område. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till
frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Frågor
från enskilda ska besvaras så snart som möjligt.

Serviceskyldigheten är vidsträckt men inte obegränsad. I förarbetena till
förvaltningslagen anges att myndigheten kan och bör anpassa sin service till den
aktuella arbets- och resurssituationen. Vidare anges att servicereglerna måste ge
                                                                   Dnr 180-2014   Sid 7 (13)




myndigheterna utrymme att säga nej till alltför långtgående önskemål om hjälp och
att myndigheterna måste kunna göra vissa begränsningar efter en mer allmän
lämplighetsbedömning. (Se prop. 1985/86:80 s. 20 f. och 60.)

Serviceskyldigheten är alltså ytterst en avvägningsfråga där den enskilde i viss mån
blir beroende av myndighetens uppfattning om vilken grad av service den kan
lämna med beaktande av frågans art, den enskildes behov samt myndighetens
arbets- och resurssituation. Myndighetens ställningstagande får dock aldrig vara
godtyckligt. Kraven i 1 kap. 9 § RF gäller även i dessa situationer. (Se Hellners och
Malmqvist, Förvaltningslagen [31 maj 2010, Zeteo], kommentaren till 4 §.)

Serviceskyldigheten gäller myndigheten som sådan och inte varje enskild
tjänsteman. En enskild kan alltså inte kräva att en fråga ska besvaras av en viss
person, utan detta avgörs av myndigheten. Myndigheten avgör vidare själv hur och
i vilken form svar på frågor ska lämnas, t.ex. om svaren ska lämnas skriftligen eller
muntligen. Någon form av svar bör dock lämnas, och svaret får inte dröja längre än
nödvändigt. Om myndigheten finner att den inte kan eller bör stå till tjänst med en
begärd upplysning ska den i varje fall informera om detta. (Se JO 1993/94 s. 452,
dnr 1457-1992, samt Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen [31 maj 2010,
Zeteo], kommentaren till 4 §.) Samtliga skrivelser till en myndighet behöver dock
inte besvaras. Myndigheter får inte sällan ta emot allmänna opinionsyttringar och
andra skrivelser där det står klart att avsändaren inte förväntar sig något svar.
Skrivelser av denna typ kan som regel läggas till handlingarna utan att avsändaren
underrättas om detta. (Se bl.a. ovan angivet JO-beslut.)

Av 5 § FL framgår bl.a. att myndigheter ska ta emot besök och telefonsamtal från
enskilda, att det ska vara möjligt för enskilda att kontakta myndigheterna med hjälp
av elektronisk post och att svar ska kunna lämnas på samma sätt. Vidare anges att
en myndighet ska ha öppet under minst två timmar varje helgfri måndag–fredag
(dock inte midsommarafton, julafton eller nyårsafton) för att kunna ta emot och
registrera allmänna handlingar och ta emot framställningar om handlings-
utlämnande.

Hur långt en myndighet kan begränsa sin tillgänglighet är en avvägning som
myndigheten får göra med hänsyn främst till verksamhetens art, arbets- och
resurssituationen och den grundlagsskyddade rätten att ta del av allmänna
handlingar. (Se bl.a. Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen [31 maj 2010,
Zeteo], kommentaren till 5 §.)

Handlingsutlämnande
Grundläggande regler
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen (TF). Enligt dessa bestämmelser har var och en rätt att ta
del av en handling som förvaras hos en myndighet om den är inkommen till
myndigheten eller upprättad där, förutsatt att den inte omfattas av sekretess
(offentlighetsprincipen).
                                                                  Dnr 180-2014   Sid 8 (13)




Av kapitlets första paragraf framgår att offentlighetsprincipens syfte är att främja
ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Denna ändamålsbeskrivning är
inte avsedd att läggas till grund för någon begränsning av offentlighetsprincipens
räckvidd. Reglerna om allmänna handlingars offentlighet ska i stället tillämpas
strikt formellt utan beaktande av vilket ändamål reglernas tillämpning i det
enskilda fallet kan tänkas främja eller inte främja. En myndighet kan med andra ord
aldrig vägra att lämna ut en handling med motiveringen att den inte kan se att
utlämnandet skulle främja ett fritt meningsutbyte eller en allsidig upplysning. (Se
Axberger, Yttrandefrihetsgrundlagarna, 2012, s. 188.)

En myndighet får inte heller efterforska vem sökanden är eller vilket syfte han eller
hon har med sin begäran om handlingsutlämnande, i större utsträckning än vad som
behövs för att myndigheten ska kunna pröva om det finns något hinder mot att
lämna ut handlingen (2 kap. 14 § tredje stycket TF). Bestämmelsen innebär att var
och en har rätt att ta del av offentliga handlingar hos en myndighet utan att behöva
uppge vare sig identitet eller ändamålet med sin begäran.

Förfarandet vid utlämnande
En allmän handling som får lämnas ut ska enligt 2 kap. 12 § TF tillhandahållas
genast eller så snart det är möjligt. Det ska ske på stället och utan avgift. Enligt
paragrafens andra stycke är en myndighet dock inte skyldig att tillhandahålla en
handling på stället om det möter betydande hinder. Med betydande hinder avses
dels permanenta hinder, vilka i princip omöjliggör att handlingen tillhandahålls i
original, dels mer temporära hinder. Permanenta hinder kan bestå i att handlingen
är av ömtålig beskaffenhet, att den är särskilt värdefull eller av sådant slag eller
sådan betydelse för myndighetens normala verksamhet att ett tillhandahållande på
stället i praktiken är omöjligt. Temporära hinder kan bestå i att handlingen, när den
begärs utlämnad, används i myndighetens eget arbete eller är utlånad. Det kan
vidare handla om att det råder utrymmesbrist hos myndigheten eller att berörd
personal är upptagen av andra, viktigare tjänsteåligganden. Finns det betydande
hinder mot handlingens utlämnande anses sökanden ha rätt att på stället ta del av en
avskrift eller kopia av handlingen. (Se prop. 1975/76:160 s. 181, JO 1972 s. 306
och Bohlin, Offentlighetsprincipen, åttonde uppl., 2010, s. 140 med däri gjorda
hänvisningar.)

Den som begär det har rätt att mot en fastställd avgift få en kopia av en allmän
handling. En sådan begäran ska behandlas skyndsamt (2 kap. 13 § TF). Det finns
inte någon möjlighet att låta bli att lämna ut kopior av allmänna handlingar med
hänvisning till att det finns betydande hinder mot att lämna ut dem. Skyldigheten är
ovillkorlig. (Se Bohlin, a.a. s. 143 och RÅ 1976 ref. 122.)

En grundläggande förutsättning för att en handling ska kunna lämnas ut är att den
kan identifieras. Detta innebär att myndigheter i vissa fall kan avslå en begäran om
de efterfrågade handlingarna inte är angivna på ett tillräckligt tydligt sätt. (Se
Bohlin, a.a. s. 138 f. med däri gjorda hänvisningar.)
                                                                   Dnr 180-2014   Sid 9 (13)




Besked i en utlämnandefråga bör normalt lämnas samma dag som begäran har
gjorts. Någon eller några dagars fördröjning kan dock godtas om det är nödvändigt
för att ta ställning till om ett utlämnande får ske. Om framställningen avser eller
fordrar genomgång av ett omfattande material kan det vidare vara ofrånkomligt
med ytterligare dröjsmål. I sådana fall kan det många gånger vara lämpligt att
successivt lämna besked om vad som kan lämnas ut.

Om en anställd vid en myndighet har ansvar för vården av en handling, är det enligt
6 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL) i första hand den anställde som
ska pröva om handlingen ska lämnas ut. I tveksamma fall ska den anställde låta
myndigheten göra prövningen, om det kan ske utan onödigt dröjsmål. Vägrar den
anställde att lämna ut handlingen, eller en del av den, ska den som begär
handlingen informeras om möjligheten att begära myndighetens prövning av
frågan. Av informationen ska det framgå att sökanden måste begära och få ett
skriftligt beslut från myndigheten för att beslutet ska kunna överklagas.

Överklagande
Om en myndighets prövning resulterar i att myndigheten helt eller delvis vägrar att
lämna ut en handling kan myndighetens beslut normalt överklagas till kammarrätt
(6 kap. 7 och 8 §§ OSL).

Bedömning
Serviceskyldigheten
Av utredningen framgår att AA under de senaste åren har skickat en mycket stor
mängd skrivelser och förfrågningar till anställda inom Kalmar kommun.

Som angetts i den rättsliga regleringen behöver inte alla skrivelser till myndigheter
föranleda ett svar. Frågor från enskilda bör dock besvaras i någon form, och svaren
får inte dröja längre än nödvändigt. Detta gäller även om svaret endast innehåller
information om att myndigheten inte kan eller bör stå till tjänst med en begärd
upplysning. Om myndigheten finner att det är lämpligast att besvara en fråga
muntligen bör den enskilde även upplysas om detta och om vem han eller hon kan
vända sig till. Det finns inte något som hindrar en myndighet från att besvara flera
förfrågningar i ett sammanhang. Inte heller finns det något hinder mot att en
myndighet som anser sig ha besvarat en viss frågeställning i den utsträckning som
är lämpligt anger detta och upplyser om att ytterligare frågeställningar om samma
sak inte kommer att besvaras. Myndigheten måste dock säkerställa att någon form
av återkoppling sker när detta är påkallat.

En myndighet får inte hindra en person från att över huvud taget komma i kontakt
med myndigheten och får inte heller ange att framtida frågor från en viss person
över huvud taget inte kommer att besvaras.

Kommunstyrelsen har i sitt yttrande till JO uppgett att AA:s skrivelser har ökat
arbetsbelastningen för kommunens anställda och att de har upplevt situationen som
mycket stressande och i vissa fall även obehaglig på grund av innehållet i
                                                                   Dnr 180-2014   Sid 10 (13)




skrivelserna. För att lösa situationen på ett konstruktivt sätt har kommunen i ett
visst skede beslutat att AA:s skrivelser ska besvaras muntligen, antingen vid
inbokade möten eller via telefon. Från och med oktober 2013 har kommunen också
styrt om samtliga AA:s e-postmeddelanden till chefen för kommunens kontakt-
center, för vidare handläggning.

Mot bakgrund av den situation som kommunstyrelsen har beskrivit har jag inte
några synpunkter på kommunens ställningstagande i nyss angivna avseenden. De
åtgärder som kommunen har vidtagit får anses rymmas inom ramen för den rätt en
myndighet har att välja hur och av vem skrivelser och frågor från enskilda ska
hanteras och besvaras. Det beslut som kommunstyrelsen fattade den 31 januari
2014 avser enligt sin ordalydelse endast framställningar om handlingsutlämnande
och rör alltså inte AA:s övriga kontakter med kommunen. Några belägg för att
kommunen skulle ha blockerat AA:s e-postmeddelanden eller hindrat henne från
att över huvud taget få kontakt med företrädare för kommunen har inte kommit
fram. Det finns således inte någon anledning för mig att kritisera vad som
förekommit i denna del.

Utredningen har inte omfattat frågan om kommunen i varje enskilt fall har hanterat
AA:s frågor i enlighet med de principer jag har redogjort för ovan. Min bedömning
i denna del har begränsat sig till AA:s påstående om att hon generellt har hindrats
från att komma i kontakt med kommunen och få svar på sina frågor.

Frågan om handlingsutlämnande
Inledande synpunkter
Det bör framhållas att skyldigheten att lämna ut allmänna handlingar är betydligt
strängare reglerad än serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen. En begäran om
handlingsutlämnande ska bl.a. behandlas skyndsamt och i normalfallet prioriteras
framför andra arbetsuppgifter. Regleringen i tryckfrihetsförordningen och
offentlighets- och sekretesslagen om handlingsutlämnande har också uttryckligen
företräde framför den allmänna serviceskyldigheten (se 3 § FL).

Kommunstyrelsen har i sitt yttrande uppgett att AA:s framställningar om
handlingsutlämnande har tagit stora resurser i anspråk och att de påverkar
kommunens möjlighet att arbeta effektivt och rättssäkert. Kommunstyrelsen är
vidare av uppfattningen att AA begär ut handlingar i syfte att trakassera kommunen
och ifrågasätter mot den bakgrunden det rimliga i att efterkomma hennes
framställningar. Kommunstyrelsen har som exempel angett att AA i januari 2014
begärde att på plats få ta del av samtliga handlingar som diarieförts vid
kommunledningskontoret under 2013, dvs. 996 ärenden med tusentals tillhörande
dokument.

Som framgår av den rättsliga regleringen kan en begäran om handlingsutlämnande
avslås med hänvisning till att handlingen inte är allmän, att den omfattas av
sekretess, eller – när det gäller en begäran om att ta del av handlingen på stället –
att det skulle möta betydande hinder att tillhandahålla den på plats. Vidare kan en
                                                                    Dnr 180-2014   Sid 11 (13)




begäran i vissa fall avslås med hänvisning till att de efterfrågade handlingarna inte
är angivna på ett tillräckligt tydligt sätt. Det finns dock inte någon laglig möjlighet
för en myndighet att avslå en enskilds begäran om att ta del av allmänna handlingar
med hänvisning till syftet med begäran. De ändamål som ligger bakom
offentlighetsprincipen är inte avsedda att användas för att begränsa principens
räckvidd. Inte heller kan en begäran avslås med hänvisning till att den kommer att
ta alltför stora resurser i anspråk.

En annan sak är att en myndighet måste kunna hantera mycket frekventa eller
mycket omfattande framställningar från en enskild om att få ta del av allmänna
handlingar på ett sätt som är rimligt med hänsyn till myndighetens verksamhet,
utan att det ska anses inskränka offentlighetsprincipen. Detta gäller både om
framställningen kan uppfattas som ett missbruk av rätten att ta del av allmänna
handlingar och i andra fall. Det finns skäl att framhålla att omfattande fram-
ställningar om att få del av allmänna handlingar självklart påverkar myndighetens
ordinarie verksamhet och att det därför, oavsett skyndsamhetskraven, är angeläget
att de hanteras så effektivt som möjligt.

I det följande anger jag vissa generella utgångspunkter för handläggningen av detta
slag av framställningar.

Av 2 kap. 12 § andra stycket TF följer att myndigheter inte genast behöver
tillhandahålla en handling på stället om det finns praktiska hinder mot det, t.ex. att
berörd personal är upptagen av andra viktiga arbetsuppgifter eller att det råder
utrymmesbrist hos myndigheten. Myndighetens verksamhet och tillgängliga
resurser tillåts alltså i viss utsträckning påverka möjligheten att omedelbart och på
plats få del av handlingar. Detta innebär t.ex. att en myndighet som inte genast och
på plats kan efterkomma en framställning om att få del av ett omfattande material i
sin helhet, på grund av utrymmesbrist eller liknande, måste kunna begära ett
förtydligande av vilka handlingar eller ärenden som sökanden först vill ta del av
och anpassa arbetet med att ta fram handlingarna efter detta. Myndigheten måste
även kunna bedöma hur omfattande material sökanden kan ta del av under den tid
han eller hon har tillgång till handlingarna, och utifrån denna bedömning begränsa
framtagandet av handlingar till det tillfället.

Motsvarande omständigheter har i praktiken också betydelse vid handläggningen
av mycket frekventa eller mycket omfattande framställningar om att få kopior av
allmänna handlingar, även om bestämmelsen i 2 kap. 13 § TF har en annorlunda
utformning. Att ta fram ett stort antal handlingar, ta ställning till sekretessfrågan
och ta kopior på de handlingar som får lämnas ut är tids- och resurskrävande.
Handläggningen påverkas självklart av omfattningen av myndighetens verksamhet
och tillgängliga resurser.

När en begäran om handlingsutlämnande rör ett stort antal handlingar som är av
skilda slag och som har olika omfattning och betydelse måste myndigheten kunna
be sökanden att ange vilka handlingar eller ärenden han eller hon först vill ta del av
                                                                      Dnr 180-2014    Sid 12 (13)




och sedan ta fram handlingarna utifrån dessa prioriteringar. Detta gäller oavsett om
det rör sig om att ta del av handlingar på plats eller att få kopior. I de fall sökanden
inte gör några preciseringar får myndigheten själv avgöra hur begäran ska delas
upp, självklart med utgångspunkt i skyndsamhetskravet och offentlighetsprincipens
vikt.

Om en enskild ständigt återkommer med nya framställningar om handlings-
utlämnande måste myndigheten i stor utsträckning ha rätt att hantera en
framställning i taget. Om en begäran har avsett ett stort antal handlingar eller om
sekretessprövningen är tidskrävande, kan sökanden således få finna sig i att en
senare framställd begäran behandlas först när handläggningen av den förra är
avslutad.

Sammanfattningsvis måste alltså en myndighet bl.a. kunna ställa krav på att en
sökande anger vilka handlingar som är mest angelägna för honom eller henne att ta
del av, även om ett uteblivet svar inte kan leda till avslag. Sökanden måste också
räkna med att hans eller hennes ansökningar handläggs i turordning och att det tar
viss tid innan handlingarna lämnas ut.

När det gäller förhållandena i detta ärende har jag inte anledning att ifrågasätta
kommunstyrelsens uppgifter om att Kalmar kommun funnit situationen ohållbar
och inte heller att det varit nödvändigt att hitta en långsiktig lösning för att ta hand
om AA:s omfattande och frekventa framställningar om att få ta del av handlingar.
Min bedömning av den lösning kommunen valde redovisas nedan.

Kommunens beslut och efterföljande handläggning
En begäran om handlingsutlämnande ska handläggas i enlighet med den reglering
som finns i 2 kap. TF och 6 kap. OSL. I korthet gäller att en begäran om att ta del
av handlingar ska prövas skyndsamt och att den enskilde vid avslag har rätt att få
ett skriftligt och överklagbart myndighetsbeslut, något som den enskilde också ska
informeras om.

Det beslut som Kalmar kommun fattade den 31 januari 2014 är inte i alla delar
entydigt. Det är dock klart att det innebär att kommunen beslutat att inte
tillmötesgå eller pröva kommande framställningar från AA om utlämnande av
handlingar. Det är också så kommunen har beskrivit innebörden av beslutet i sitt
yttrande till JO. Kommunen har därmed fattat ett beslut som innebär att de
förfaranderegler som gäller för framställningar om att ta del av allmänna
handlingar ska åsidosättas om begäran görs av AA. Ett sådant beslut är uppenbart
rättsstridigt och innebär att kommunen har satt sig över en tydlig reglering i lag och
grundlag. Saken kan inte bedömas på annat sätt än att beslutet står i strid med
regeringsformens krav på att en myndighet ska iaktta saklighet och opartiskhet och
beakta allas likhet inför lagen.

Av utredningen framgår att kommunen, som en följd av beslutet den 31 januari
2014, inte har prövat de framställningar om handlingsutlämnande som AA gjorde
                                                                  Dnr 180-2014   Sid 13 (13)




den 15 och 21 februari 2014. AA har därmed förvägrats formliga avslagsbeslut och
har inte kunnat få sina framställningar prövade i domstol.

Kommunens underlåtenhet att pröva AA:s framställningar strider, som angetts
ovan, mot gällande rätt. Det förhållandet att kommunen i stället för att fatta
formliga beslut i de enskilda fallen hänvisat till beslutet den 31 januari 2014 är
särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av att kammarrätten ansett att det beslutet
inte var överklagbart.

Sammanfattningsvis har jag ingen anledning att ifrågasätta att kommunen ansett
den rådande situationen ohållbar och att det var nödvändigt att hitta en långsiktig
lösning på de problem AA:s omfattande framställningar medfört, dels när det gäller
kommunens medarbetare, dels när det gäller kommunens möjlighet att på ett
rättssäkert sätt utföra sitt ordinarie arbete. Det sätt på vilket kommunen valt att
hantera AA:s framställningar om handlingsutlämnande är dock oförenligt med
bestämmelserna i 2 kap. TF, 6 kap. OSL och 1 kap. 9 § RF.

Kommunstyrelsen i Kalmar kommun ska kritiseras för det rättsstridiga beslutet den
31 januari 2014 och för att två framställningar från AA om att få ta del av vissa
handlingar därefter inte har prövats.

Övrigt
Vad AA har anfört i övrigt inom ramen för detta ärende ger inte anledning till
några ytterligare uttalanden.
