# Kritik mot Östersunds tingsrätt i ett initiativärende angående utformningen av en underrättelse till den misstänkte vid begäran om
offentlig försvarare

JO 2013-01-21 dnr 1809-2012

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2013-01-21              1809-2012              1 (4)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Östersunds tingsrätt i ett initiativärende angående
                        utformningen av en underrättelse till den misstänkte vid begäran om
                        offentlig försvarare


                          Beslutet i korthet: Under en förundersökning anmälde åklagaren till tingsrätten att
                          den misstänkte hade begärt en offentlig försvarare. Tingsrätten underrättade den
                          misstänkte skriftligen om att den preliminära bedömningen var att någon offentlig
                          försvarare inte behövdes samt gav honom tid att anmäla om han fortfarande ville ha
                          en försvarare och ange skälen för det. I underrättelsen skrev tingsrätten att den inte
                          avsåg att meddela något särskilt beslut i försvararfrågan om den misstänkte inte
                          hörde av sig. Tingsrätten kritiseras för utformningen av underrättelsen.

## Initiativet

Jag genomförde den 15–17 februari 2012 en inspektion vid Östersunds tingsrätt.
                        I samband därmed granskades bl.a. brottmålsakter. I fråga om handläggningen
                        av mål B 2437-10 noterades följande.

                        Målet initierades genom att en åklagare gav in en framställan om förordnande
                        av offentlig försvarare och uppgav att en för hot mot tjänsteman misstänkt
                        person begärde att viss advokat skulle förordnas. Fem dagar senare skickade
                        tingsrätten en underrättelse till den misstänkte i vilken bl.a. angavs att
                        tingsrätten vid en preliminär bedömning inte funnit skäl att förordna offentlig
                        försvarare. Den misstänkte förelades samtidigt, för det fall att begäran kvarstod,
                        att senast viss dag skriftligen eller muntligen anmäla detta till tingsrätten och
                        samtidigt ange skälen för begäran. Vidare angavs att om någon begäran inte
                        kom in inom angiven tid skulle tingsrätten inte meddela något särskilt beslut i
                        frågan. Sedan den misstänkte anmält att begäran kvarstod och angett skäl för
                        detta, beslutade tingsrätten en dryg månad senare att förordna offentlig
                        försvarare.

                        Från tingsrätten inhämtades att underrättelsen används i andra mål där en
                        misstänkt under förundersökningen begär försvarare.

                        Jag beslutade att ta upp utformningen av den aktuella underrättelsen till
                        utredning i ett särskilt ärende.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 1809-2012        Sid 2 (4)




Utredning
Handlingar i tingsrättens mål tillfördes JO:s akt.

Därefter anmodades tingsrätten att lämna upplysningar om vilka rättsliga
överväganden som gjorts inför utformningen av underrättelsen. Av
upplysningarna skulle bl.a. framgå tingsrättens ståndpunkt vad gäller frågan om
en begäran om offentlig försvarare under förundersökningen ska avgöras genom
ett formligt beslut. Domstolen skulle vidare redovisa sin bedömning av vad som
kommit fram.

Tingsrätten, genom lagmannen AA, kom in med följande yttrande.

      Tingsrättens handläggning
      Tingsrättens underrättelse till misstänkta som önskar försvarare bygger på den
      mall för underrättelse som finns i domstolarnas målhanteringssystem Vera. I den
      mallen står det så här: ”Tingsrätten har vid en preliminär bedömning funnit att Ni
      inte behöver någon offentlig försvarare. – Om Ni fortfarande vill ha en offentlig
      försvarare bör Ni skriva eller ringa till tingsrätten och anmäla detta. Ni bör då
      ange skälen för Ert önskemål.”
      Vi har kompletterat med följande text: ” Tingsrätten har….offentlig försvarare.
      Om Ni…och anmäla detta senast …(datum ca 14 dagar framåt). Ni…önskemål.
      Inkommer inte någon sådan begäran från Er inom angiven tid, kommer
      tingsrätten inte att meddela något särskilt beslut i denna fråga.”
      Vi har gjort tillägget för att vi efter den här tiden ska kunna skriva av målet om
      den här begäran är det enda som finns i målet och vi fortfarande gör
      bedömningen att någon offentlig försvarare inte ska förordnas. I dessa fall skrivs
      ett beslut om att begäran avslås samt beslut om målets avskrivning.
      Upplysningen om att tingsrätten inte kommer att fatta något särskilt beslut i
      frågan är alltså felaktig i denna typ av situationer.
      I målet B 2437-10 fanns bara begäran om offentlig försvarare och sedan den
      nämnda blanketten skickats hörde den misstänkte av sig per telefon. Det ledde
      till att framställningen om försvarare bifölls.
      Om däremot åtal redan är väckt och vi fortfarande gör bedömningen att
      försvarare inte ska förordnas fattar vi inget särskilt beslut i frågan, eftersom vi då
      ser det som att den tilltalade inte kvarstår vid sin begäran om offentlig
      försvarare. Detta gäller under förutsättning att den tilltalade inte svarar på
      tingsrättens föreläggande. Om däremot en begäran kommer in fattar vi
      naturligtvis ett formellt beslut i frågan. Vid en förfrågan till några andra
      domstolar har jag fått uppfattningen att de gör på samma sätt som vi, dock med
      utgångspunkt från ”Vera-mallen”.
      Den här blanketten skickas naturligtvis inte ut i de fall vi genast gör
      bedömningen att den misstänkte har rätt till försvarare – då förordnas en sådan.

## Bedömning

Den som begär offentlig försvarare ska naturligtvis få ett formligt beslut i den
      frågan. I de fall vi skickar ut den här blanketten och inte får något svar gör vi
      dock bedömningen att den misstänkte inte kvarstår vid sin begäran och då
      behövs inte heller något formellt beslut i frågan. Såvitt jag kan bedöma är detta
      ett vanligt sätt bland domstolarna att hantera den här frågan.
      Vårt eget tillägg till blanketten är dock inte korrekt i den situationen att denna
      begäran är det enda som finns i målet. Vi kommer därför att ändra texten i denna
      skrivelse så att den stämmer med de verkliga förhållandena.
                                                                  Dnr 1809-2012     Sid 3 (4)




I ett beslut den 21 januari 2013 anförde JO Lindström följande.

Rättslig reglering
Enligt 21 kap. 3 § rättegångsbalken, RB, får en misstänkt person anlita en
försvarare som biträde. Denna rätt är ovillkorlig och gäller vid alla brott, både
vid huvudförhandlingen och under förundersökningen. Försvararen kan
antingen utses av den misstänkte själv (privat försvarare) eller förordnas av
rätten (offentlig försvarare). Om den misstänkte är anhållen eller häktad, eller
om misstanken avser ett brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än
fängelse i sex månader, ska offentlig försvarare förordnas på begäran av den
misstänkte (21 kap. 3 a § RB). Offentlig försvarare ska härutöver förordnas om
den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet,
om det är tveksamt vilken påföljd som ska väljas eller om det i övrigt föreligger
särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till
vad målet rör. För en misstänkt person som inte har fyllt 18 år har domstolen
enligt 24 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare i vissa fall också en skyldighet att utse en offentlig försvarare.

Av 21 kap. 4 § RB framgår att offentlig försvarare förordnas av rätten. Frågan
om offentlig försvarare ska tas upp till prövning av rätten om det görs en
framställning härom eller om rätten av andra skäl finner anledning till det. Den
misstänkte kan när som helst hos rätten begära att få en offentlig försvarare.
Enligt 23 kap. 5 § RB åligger det förundersökningsledaren att göra en anmälan
hos rätten, om offentlig försvarare ska utses för den misstänkte. En
framställning från den misstänkte till förundersökningsledaren om offentlig
försvarare ska omedelbart vidarebefordras till rätten (se JO 1964 s. 97).

Bedömning
Tingsrättens underrättelse till den misstänkte bygger på en mall som tingsrätten
har tagit fram, vilken i sin tur bygger på en mall från målhanteringssystemet
Vera. I tingsrättens mall och underrättelse anges bl.a. att tingsrätten vid en
preliminär bedömning har funnit att den misstänkte inte har behov av någon
offentlig försvarare och om den misstänkte fortfarande vill ha en offentlig
försvarare ska han eller hon skriva eller ringa till tingsrätten och anmäla detta
senast en viss dag. Vidare anges att om någon sådan begäran inte kommer in
inom angiven tid, kommer tingsrätten inte att meddela något särskilt beslut i
frågan.

Enligt min mening är en sådan underrättelse ändamålsenlig i de fall då en
misstänkt person under förundersökningen har angett till polis eller åklagare att
han eller hon önskar en offentlig försvarare under huvudförhandlingen. Det kan
i dessa fall vara godtagbart att endast underrätta den misstänkte om tingsrättens
preliminära bedömning, som då i första hand torde grunda sig på det påstådda
brottets karaktär. Underrättelsen syftar i dessa fall till att ge den misstänkte
möjligheten att ange om han eller hon fortfarande, även efter det att åtal har
väckts, vidhåller sin önskan och utveckla skälen för sin begäran. Ett svar på en
                                                                    Dnr 1809-2012       Sid 4 (4)




sådan underrättelse blir därmed ett led i den bedömning av försvararbehovet
som rätten enligt 21 kap. 4 § andra stycket RB har att göra självmant (jfr
uttalanden i JO 1988/89 s. 30).

I nu aktuellt brottmål kom emellertid åklagaren in med en begäran om att
offentlig försvarare skulle förordnas för den misstänkte under
förundersökningen. En sådan begäran kan t.ex. vara föranledd av att den
misstänkte inte vill medverka i förhör utan biträde av försvarare eller på andra
sätt behöver hjälp med att ta till vara sin rätt under förundersökningen. Det är i
dessa fall angeläget att rätten fattar ett skyndsamt beslut (se Fitger m.fl.,
Rättegångsbalken, oktober 2012, Zeteo, kommentaren till 23 kap. 5 §). Ett
sådant snabbt besked i frågan underlättar för den misstänkte att förbereda sitt
försvar och möjliggör för honom eller henne att, vid ett avslag från tingsrättens
sida, överklaga beslutet och få det överprövat i högre instans i god tid innan
förundersökningen avslutas. Delar av den nyss nämnda tingsrättsmallen kan
även här vara användbara i vissa fall, främst då det står klart att förutsättningar
för ett förordnande saknas på befintligt underlag. Detta förutsätter emellertid att
domstolen, om den misstänkte inte efter viss angiven tid avhörs, meddelar ett
formligt avslagsbeslut.

Mallen och den underrättelse som tingsrätten skickade ut till den misstänkte ger
emellertid intryck av att något beslut inte överhuvudtaget, dvs. varken ett beslut
om förordnande av offentlig försvarare eller ett avslagsbeslut, skulle fattas om
den misstänkte inte hörde av sig. Det kan med hänsyn till bestämmelsen i 21
kap. 4 § RB emellertid inte åligga den misstänkte att, efter en sådan anmälan till
rätten av förundersökningsledaren, vidhålla sin begäran för att få ett formligt
beslut från rättens sida. Både förundersökningsledaren och den misstänkte har
ett berättigat intresse av att snarast möjligt få ett besked i frågan. Underrättelsen
var därför, som tingsrätten också medger i sitt remissvar, missvisande i denna
situation.
