# Initiativ mot Överförmyndarnämnden i Bergs kommun med anledning av ett yttrande till tingsrätten i ett ärende om anordnande av
godmanskap

JO 2013-02-13 dnr 1811-2012

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2013-02-13               1811-2012              1 (5)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Initiativ mot Överförmyndarnämnden i Bergs kommun med anledning
                        av ett yttrande till tingsrätten i ett ärende om anordnande av
                        godmanskap


                          Beslutet i korthet: Överförmyndaren har ingen laglig skyldighet att lämna förslag på
                          god man och förvaltare till tingsrätten. Däremot är det lämpligt att överförmyndaren
                          hjälper tingsrätten med detta.

## Initiativet

Under en inspektion vid Östersunds tingsrätt i februari 2012 uppmärksammades
                        följande. I ett ärende avseende ansökan om god man förelade tingsrätten
                        Överförmyndarnämnden i Bergs kommun att komma in med förslag på god
                        man. Överförmyndarnämnden kom då in med ett yttrande till tingsrätten och
                        anförde att den inte hade någon skyldighet enligt lag att lämna förslag på god
                        man/förvaltare till tingsrätten och att tingsrätten därför endast borde bereda
                        nämnden möjlighet att komma in med sådant förslag.

                        Jag beslutade att ta upp saken till utredning i ett särskilt ärende.

## Utredning

Handlingar i Östersunds tingsrätts ärende Ä 900-11 togs in och granskades.
                        Ärendet remitterades därefter till överförmyndarnämnden för upplysningar om
                        handläggningen och för redovisning av nämndens bedömning av det som
                        kommit fram.

                        Till remissen bifogades en kopia av JO:s beslut den 15 maj 2008, dnr 3903-
                        2006, i vilket dåvarande justitieombudsmannen Cecilia Nordenfelt uttalade bl.a.
                        följande (se JO 2008/2009 s. 486).
                                Överförmyndaren är enligt 11 kap. 16 § fjärde stycket FB skyldig att yttra sig till
                                domstolen. Den skyldigheten måste anses innefatta att även lämna förslag på god
                                man eller förvaltare. I sistnämnda del är viktigt att hålla i minnet att
                                överförmyndaren förordnar ett stort antal ställföreträdare, särskilt gode män, utan
                                att tingsrätten över huvud taget involveras, se 11 kap. 1-3 §§, 4 § sista stycket
                                och 7 § sista stycket FB. Överförmyndaren ansvarar också för tillsynen över
                                samtliga ställföreträdare, se 16 kap. 1 § FB. Det är inte lyckat att tingsrätten i det



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                        Dnr 1811-2012        Sid 2 (5)




      läget bygger upp en separat rekryteringsorganisation för vissa av dessa ärenden,
      och något sådant skulle inte heller ligga i linje med det pågående reformarbetet
      inom domstolarna. Härtill kommer att överförmyndaren med sin kommunala
      förankring och lokalkännedom rimligen bör ha betydligt större möjligheter än
      tingsrätten att hitta lämpliga ställföreträdare och att göra den referenstagning och
      annan kontroll som bör föregå ett förordnande.
Nämnden beslutade den 18 juni 2012 att avge juristen AA:s yttrande som
remissvar enligt följande (bilagor utelämnade i detta beslut: JO:s anmärkning).
      –––
      Det må vara olämpligt att – på det sätt som skett – enbart skriva
      "Överförmyndarnämnden har inte någon skyldighet enligt lag att lämna
      tingsrätten förslag på god man/förvaltare utan skall beredas möjlighet härtill"
      utan ytterligare kommentarer i det aktuella ärendet. För detta är nämnden beredd
      att få kritik.
      I sak är dock yttrandet korrekt. FB 11:16:4 syftar (enligt Walin/Vängbys
      kommentar i Norstedts Föräldrabalken) på myndigheter inom t.ex. hälso- och
      sjukvård och socialtjänst samt att dessa inte med stöd av sekretess ska kunna
      underlåta att lämna vissa upplysningar i ett infordrat yttrande (FB 16:10).
      I samma kommentar anges, såvitt gäller paragrafens andra stycke, att
      "Överförmyndaren bör dock alltid få tillfälle att lämna förslag på person som är
      lämplig för uppdraget." En liknande text fanns i en departementschefskommentar
      till FB 11:16 enligt NJA II 1988 s. 471: "Överförmyndaren bör dock alltid
      beredas tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget." Under
      inga omständigheter finns det grund för att tingsrätt kan förelägga
      överförmyndare att inkomma med förslag till god man.
      I de fall överförmyndaren gör ansökan om anordnande av ställföreträdarskap (på
      grund av regeln i 5 § förmynderskapsförordningen) finns ingen annan skyldighet
      än att göra just en ansökan. Om lagstiftaren avsett att det åligger
      överförmyndaren att samtidigt föreslå lämplig ställföreträdare borde detta i så
      fall ha angetts i förordningen eller i föräldrabalken.
      Utredningsansvaret i ärenden angående ställföreträdarskap enligt föräldrabalken
      ligger kvar hos tingsrätt. Enligt Ärendeutredningens slutbetänkande (SOU
      2007:65, regeringskansliets dnr Ju2007/8611/DOM) föreslås ingen ändring i den
      delen.
      För närvarande (Dir 2012:16) sitter en utredning som bland annat ska utreda den
      fråga som berör aktuellt ärende: "Bör överförmyndaren bistå tingsrätten med
      utredning i ärenden om godmanskap och förvaltarskap?" Se sid. 4 f. i
      kommittédirektiven. Där anges bland annat (på sid. 5 i direktiven) att vissa
      överförmyndare har ändrat sina rutiner och, underförstått, i högre grad än
      tidigare, lämnar över ärenden till tingsrätt utan yttrande. Tingsrätter, men också
      överförmyndare, har framfört att denna ordning innebär ett betydande merarbete.
      Det finns i det sammanhanget en principiell fråga som bör beaktas: Om
      överförmyndarna skulle åläggas att ge förslag på lämpliga män skulle det
      innebära att de först skulle garantera ställföreträdarnas lämplighet och sedan ha
      tillsyn över samma personer. Det är svårt att hitta någon jämförbar situation
      beträffande andra tillsynsmyndigheter. Ett sådant åläggande för
      överförmyndarna skulle också strida mot en regel i kommunallagen: "En nämnd
      får inte heller utöva i lag eller annan författning föreskriven tillsyn över sådan
      verksamhet som nämnden själv bedriver." (3 kap 5 § 2st kommunallagen).
      Överförmyndarnämnderna i Bergs och Bräcke kommuner har, efter beredning av
      tjänstemän i Bräcke kommun, möjligen mer än andra överförmyndare drivit att
      överförmyndare inte ska ta på sig en annan roll än lagstiftaren avsett.
      –––
                                                                         Dnr 1811-2012         Sid 3 (5)




      Under beredningen av det här yttrandet till JO har det bedömts nödvändigt att i
      yttrandet peka på de rättsliga frågor som berör ärendet. Nämnden är beredd på att
      få kritik på grund av utformningen av yttrandet till tingsrätt i april 2011, i rättens
      mål nr Ä 900-11. JO:s bedömning av saken bör, görs det gällande, ändå utgå från
      vad som gäller enligt lag och förarbeten och den rollfördelning som finns idag
      mellan tingsrätt och överförmyndare.
I ett beslut den 13 februari 2013 anförde JO Lindström följande.

Bedömning
I ärendet har tingsrätten förelagt överförmyndarnämnden att komma in med
förslag på god man varpå nämnden yttrat att den enligt lag inte har någon
skyldighet att lämna ett sådant förslag utan endast bör beredas möjlighet att
göra det. Den fråga som därmed ställts på sin spets är huruvida
överförmyndaren i ärenden om anordnande av godmanskap och förvaltarskap
som handläggs vid domstol kan anses ha en skyldighet att lämna förslag på
lämplig ställföreträdare.

När en domstol enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken (FB) meddelar beslut om att
anordna godmanskap för någon enskild ska domstolen samtidigt förordna en
god man att utföra uppdraget. I andra fall tillkommer behörigheten att förordna
god man överförmyndaren (se 11 kap. 4 § andra stycket FB). Detsamma gäller
vid anordnande av förvaltarskap (se 11 kap. 7 § fjärde stycket FB).

Det är domstolen som har det huvudsakliga utredningsansvaret i ärenden om
anordnande av godmanskap och förvaltarskap som handläggs vid domstolen.
Domstolen ska ta in det underlag som krävs för att ta ställning i ärendet.
Bestämmelser som närmare reglerar utredningsansvaret återfinns i 11 kap. 16–
17 §§ FB.

Av 11 kap. 16 § andra stycket FB framgår att domstolen, om det inte är
obehövligt, ska inhämta yttrande från bl.a. överförmyndaren. Enligt fjärde
stycket i samma bestämmelse är överförmyndaren skyldig att lämna domstolen
sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.

Bestämmelserna infördes i samband med en större reform den 1 januari 1989. I
anslutning till frågan om vilka yttranden som rätten enligt 11 kap. 16 § andra
stycket FB ska inhämta anfördes i förarbetena att överförmyndaren alltid bör
beredas tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget (prop.
1987/88:124 s. 176).

Före 1989 fanns det uttryckliga bestämmelser i FB som angav att rätten i
ärenden om förordnande av förmyndare respektive god man skulle bereda
överförmyndaren tillfälle att lämna förslag på person som var lämplig för
uppdraget (dåvarande 11 kap. 13 § respektive 18 kap. 13 §). Dessa
bestämmelser hade i sin tur sitt ursprung i en bestämmelse som infördes den 1
januari 1976 (dåvarande 20 kap 24 a §).
                                                                   Dnr 1811-2012      Sid 4 (5)




I motiven till ursprungsbestämmelsen anförde föredraganden att han utgick från
att överförmyndarna i behövlig utsträckning skulle utnyttja möjligheten att
lämna förslag på lämpliga personer och att det därför inte, som hade anförts från
något håll under remissbehandlingen, var erforderligt att komplettera
bestämmelsen med en föreskrift om skyldighet för överförmyndaren att utse
presumtiva förmyndare (prop. 1974:142 s. 128).

Den nuvarande regleringen i 11 kap. 16 § andra stycket FB och därtill hörande
förarbetsuttalanden har således sitt ursprung i en uttrycklig lagbestämmelse
enligt vilken överförmyndaren skulle ges tillfälle att lämna förslag på lämplig
person. Om det hade varit lagstiftarens avsikt att överförmyndarens skyldigheter
härvidlag skulle utvidgas, borde detta rimligen ha kommit till uttryck på något
sätt under lagstiftningsprocessen.

Enligt 11 kap. 16 § fjärde stycket FB är de myndigheter som anges i
bestämmelsens andra stycke, dvs. bl.a. överförmyndaren, skyldiga att lämna
domstolen sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ett ärende. Enligt
förarbetena innebär den angivna skyldigheten att myndigheter inte med
hänvisning till sekretesslagstiftningen kan underlåta att lämna vissa
upplysningar i ett infordrat yttrande (se prop. 1987/88:124 s. 177). Det är alltså
fråga om en sekretessbrytande bestämmelse. Bestämmelsen kan enligt min
uppfattning inte anses innefatta en skyldighet för överförmyndaren att lämna
förslag på god man eller förvaltare (jfr dock JO 2008/2009 s. 486).

Sammanfattningsvis kan konstateras att det är domstolen som vid anordnande
av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap enligt 11 kap. 7 § FB
ska förordna en god man eller förvaltare att utföra uppdraget, att det formella
utredningsansvaret ligger hos domstolen och att det inte finns någon uttrycklig
skyldighet för överförmyndaren att lämna förslag på lämplig person för
uppdraget. Enligt min uppfattning kan någon sådan skyldighet inte heller anses
följa av 11 kap. 16 § FB. Min slutsats är därför att det som
överförmyndarnämnden anfört i sitt yttrande till tingsrätten är riktigt i sak. Skäl
att rikta kritik mot överförmyndarnämnden med anledning av dess yttrande till
tingsrätten föreligger därför inte.

Med detta sagt vill jag emellertid lägga till att jag delar dåvarande
justitieombudsmannen Cecilia Nordenfelts uppfattning att det bl.a. mot
bakgrund av att överförmyndaren förordnar ett stort antal ställföreträdare utan
att tingsrätten involveras inte vore helt ändamålsenligt om tingsrätterna skulle
behöva bygga upp en separat rekryteringsorganisation för dessa ärenden.
Överförmyndarna måste anses ha betydligt större möjligheter än tingsrätterna
att hitta ställföreträdare och att göra de kontroller som bör föregå ett sådant
förordnande. Det är därför lämpligt att överförmyndarna bistår tingsrätterna
med att lämna förslag på lämpliga ställföreträdare.

För närvarande pågår en utredning som har i uppdrag att föreslå åtgärder som
ger bättre förutsättningar för gode män och förvaltare (Ju 2012:01). Utredningen
                                                                Dnr 1811-2012     Sid 5 (5)




beräknas avsluta sitt arbete senast den 30 april 2013. Av utredningens direktiv
(dir. 2012:16) framgår att tillämpningen av bestämmelserna om
utredningsansvar inte är enhetlig och att hanteringen av sådana ärenden (dvs.
ärenden som handläggs i domstol; JO:s anmärkning) därför kan skilja sig åt.
Utredaren ska enligt direktiven bl.a. överväga om det är lämpligt att
överförmyndaren åläggs att bistå tingsrätten med att göra utredningen i dessa
ärenden samt ta ställning till om överförmyndarens skyldighet att lämna förslag
på ställföreträdare till tingsrätten bör framgå av lagen.

Då det uppenbarligen förekommer olika uppfattningar i frågan om
överförmyndarens skyldighet att lämna förslag på ställföreträdare anser jag att
det vore lämpligt med lagreglering på området. Jag överlämnar därför en kopia
av detta beslut till Justitiedepartementet.
