# Kritik mot Sociala myndighetsnämnden i Åtvidabergs kommun för att inte tillräckligt ha övervägt åtgärden att genomföra ett videosamtal med en enskild inom ramen för en utredning om ekonomiskt bistånd

JO 2023-09-01 dnr 1874-2022

[P]

## BESLUT

Datum                 Dnr                     Sid
                                                                          2023-09-01            1874-2022              1 (9)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Kritik mot Sociala myndighetsnämnden i Åtvidabergs kommun för att
                        inte tillräckligt ha övervägt åtgärden att genomföra ett videosamtal
                        med en enskild inom ramen för en utredning om ekonomiskt bistånd


                          Beslutet i korthet: Inom ramen för en utredning om ekonomiskt bistånd genomförde
                          en nämnd ett videosamtal med den enskilde. Syftet med utredningsåtgärden var att få
                          ett underlag för att kunna bedöma om den enskilde bodde ensam i sin bostad eller
                          inte. Under videosamtalet fick den enskilde genom att filma i sitt hem bl.a. visa sin
                          hall, sina garderober, sitt badrumsskåp, några skåp i köket och sovrummet.
                          I beslutet uttalar JO att han ser att en socialnämnd kan ha ett befogat intresse av att
                          genomföra ett videosamtal på det nu aktuella sättet. JO tydliggör i beslutet vilka
                          överväganden nämnden i så fall måste göra innan den genomför ett videosamtal med
                          det angivna syftet. JO uttalar sig också om hur nämnden bör hantera frågan om den
                          enskildes samtycke till en sådan åtgärd.
                          I det aktuella fallet hade nämnden inte dokumenterat några överväganden inför att
                          åtgärden vidtogs. Inte heller framstod det genom remissvaret som att nämnden alls
                          hade gjort några överväganden av de slag som nu är aktuella. Nämnden hade inte
                          heller hanterat frågan om den enskildes samtycke på ett korrekt sätt. JO riktar därför
                          kritik mot nämndens handläggning.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på socialtjänsten i Åtvidabergs kommun och
                        förde fram bl.a. följande:

                        För att få ekonomiskt bistånd var hon tvungen att vara med på ett videosamtal
                        med sin handläggare vid socialtjänsten för att bevisa att en bostadslös vän inte
                        längre bodde hos henne. Hon ombads att öppna skåp och lådor för att visa att de
                        endast innehöll hennes saker och kläder. Hon känner sig kränkt av det.

## Utredningen

JO tog inledningsvis del av vissa handlingar från socialtjänsten och begärde
                        därefter att Sociala myndighetsnämnden i Åtvidabergs kommun skulle yttra sig
                        över AA:s anmälan.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 1874-2022       Sid 2 (9)




Av nämndens remissvar framgår bl.a. följande:

## Beskrivning av ärendet

–––
      När ansvarig handläggare fick vetskap om att AA hade en vän boende i sin
      bostad i februari 2022 fick hon frågan om de var sambos. Sambor har ingen
      laglig underhållsskyldighet mot varandra, men likställs vid prövning av rätten till
      ekonomiskt bistånd med gifta och registrerade partners. Det innebär att
      sammanboende har ett ömsesidigt ansvar för kostnader i hushållet och att
      sambors gemensamma inkomster och tillgångar ligger till grund för beräkning
      vid rätten till bistånd. AA uppgav att de inte hade ett sådant förhållande och hon
      fick då även fick information om inneboendekontrakt.
      –––
      För att ha rätt till ekonomiskt bistånd fick AA i första hand information om
      utredning gällande samboskap, men även information om inneboendekontrakt.
      AA:s vän ville inte folkbokföra sig på adressen, inte betala hyra och inte ansöka
      tillsammans med AA. Han valde istället att flytta.
      För att styrka en flytt krävs i normalfallet ändrad folkbokföringsadress. Då detta
      inte var möjligt då vännen inte var folkbokförd på den aktuella adressen behövde
      därmed ett hembesök göras för att utreda boendesituationen. […]
      Utifrån socialtjänstens då rådande tidsbrist fanns ingen möjlighet att erbjuda AA
      ett hembesök i närtid varpå hon fick ett förslag om videosamtal istället. Hon
      accepterade detta.
      Videosamtalet genomfördes mycket snabbt i enlighet med hur ett normalt
      hembesök genomförs. AA informerades om hur ett hembesök brukar gå till
      varpå hon själv fick visa runt i bostaden. Hon uttryckte att det var jobbigt vilket
      även märktes.
      AA:s boendesituation och eventuella samboskap utreddes för att handlägga
      ansökan om försörjningsstöd. Lösningar erbjöds och hon accepterade en av dem.
      Då socialtjänstlagen och folkbokföringslagens regelverk måste efterföljas utreder
      socialtjänsten rätten till bistånd via bevisföring och kontrollfunktioner och kan
      därmed inte enbart lita på klientens ord.
AA fick tillfälle att yttra sig över nämndens remissvar.

Inriktningen på min granskning
I det här beslutet uttalar jag mig om det videosamtal som socialtjänsten
genomförde med AA inom ramen för sin utredning om ekonomiskt bistånd. Jag
vill dock framhålla att jag inte gör några uttalanden om huruvida det var riktigt
att bevilja AA ekonomiskt bistånd med stöd av den utredning som nämnden
hade vid beslutstillfället och som inkluderade bl.a. vad som kommit fram under
det aktuella videosamtalet. Det är en fråga som JO normalt inte uttalar sig om,
och det finns inte skäl att göra avsteg från den principen i det här fallet.

Rättsliga utgångspunkter
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på
annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjnings-
stöd) och för sin livsföring i övrigt (4 kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453],
SoL).
                                                                  Dnr 1874-2022       Sid 3 (9)




Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning när någon har ansökt om
bistånd (11 kap. 1 § SoL). Syftet med en sådan utredning är att klarlägga vilka
behov som den enskilde har och om han eller hon kan få behovet tillgodosett på
annat sätt än genom bistånd från nämnden. Varje ärende om ekonomiskt bistånd
ska bli så utrett som dess beskaffenhet kräver (23 § förvaltningslagen
[2017:900], FL). Det innebär att socialnämnden ansvarar för att ett materiellt
riktigt beslut kan fattas i ärendet och att utredningen ges en sådan omfattning
som det kräver. Det finns emellertid inte några mer detaljerade bestämmelser
om hur en utredning ska göras.

Utgångspunkten är att en utredning om rätt till bistånd ska genomföras
tillsammans med den enskilde (3 kap. 5 § SoL). Vid all verksamhet ska
socialtjänsten beakta bestämmelsen i 1 kap. 1 § tredje stycket SoL om att
socialtjänstens verksamhet ska bygga på respekt för människors själv-
bestämmande och integritet. I det ligger bl.a. att socialnämnden måste väga det
intrång i den personliga integriteten som en åtgärd från nämndens sida medför
mot de intressen som myndigheten ska tillgodose (se JO 2017/18 s. 427). Det
innebär att en myndighet får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan
antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående
än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt
förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas
mot (5 § tredje stycket FL).

Vidare ska handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av
beslut om stödinsatser, vård och behandling dokumenteras. Dokumentationen
ska utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter
och händelser av betydelse. (11 kap. 5 § SoL.) I övrigt ska den innehålla
tillräcklig, väsentlig och relevant information. Med handläggning av ärenden
avses alla åtgärder från det att ett ärende inleds till dess att det avslutas genom
beslut.

Dokumentationen ska utformas med respekt för den enskildes integritet. Den
enskilde bör hållas underrättad om de journalanteckningar och andra
anteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att någon
uppgift i dokumentationen är oriktig ska detta antecknas. (11 kap. 6 § SoL.)
Ytterligare regler om dokumentation finns i Socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamhet som bedrivs
med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS.

Omständigheterna i det här ärendet
AA ansökte om ekonomiskt bistånd. Under handläggningen av ärendet
berättade AA den 7 februari 2022 för sin handläggare att en hemlös vän bodde
hos henne sedan i november 2021. Handläggaren informerade då om att AA, för
att hon och vännen inte skulle betraktas som sambor, antingen behövde skriva
ett inneboendekontrakt med sin vän eller visa att han flyttat ut från bostaden.
                                                                     Dnr 1874-2022       Sid 4 (9)




I flera e-postmeddelanden som därefter skickades mellan AA och handläggaren
fördes en diskussion om huruvida AA och vännen skulle betraktas som sambor.
AA angav i sina meddelanden att hon och vännen inte var sambor. I ett e-
postmeddelande från handläggaren till AA den 23 februari 2022 angav
handläggaren att om AA och vännen inte sökte bistånd som sambor, skulle
troligtvis ett hembesök behöva göras för att undersöka om vännen bodde kvar i
bostaden.

Under ett telefonsamtal den 24 februari 2022 beskrev AA bl.a. hur vännens
sovarrangemang såg ut i lägenheten. Handläggaren uppgav att om vännen skulle
betraktas som inneboende, behövde ett inneboendekontrakt upprättas samtidigt
som han betalade halva hyran och elkostnaden.

I ett e-postmeddelande den 24 eller 25 februari 2022 angav AA att vännen
skulle flytta ut senast nästa dag. Efter ett telefonsamtal med AA den 25 februari
2022 antecknade handläggaren bl.a. följande i journalen:

      [AA] uppger att [vännen] åkte därifrån igår eftersom hon inte skulle få några
      pengar om han bodde där … AA undrar om vi behöver komma på ett hembesök
      för att se att han inte bor kvar där. Undertecknad erbjuder AA en tid för
      videosamtal på måndag då hon kommer att få visa upp sitt hem. AA tar emot det
      och ska ställa klockan för att vara uppe när vi ringer.
I en journalanteckning från den 28 februari 2022, med anledning av det aktuella
videosamtalet, angavs bl.a. följande:

      Videosamtal genomförs med AA istället för hembesök. AA uttrycker att hon
      tycker att det är ett intrång och att hon inte känner sig betrodd. AA visar runt
      lägenheten. Hon visar hallen, garderober, badrum, badrumsskåp, kök, skåp i kök
      och slutligen vardagsrum/sovrum … Det finns inget i lägenheten som tyder på
      att han bor kvar.
I ett e-postmeddelande den 3 mars 2022 ifrågasatte AA videosamtalet.
Handläggaren svarade i ett e-postmeddelande att videosamtalet var enklare att
utföra än ett hembesök, att hembesök ibland är det enda alternativet för att
utreda ett ärende och att ett sådant besök får genomföras om det finns ett tydligt
syfte med det.

Bedömning i det här fallet
Den centrala frågan i det här ärendet är om socialtjänstens överväganden och
förberedelser i övrigt varit tillräckliga inför åtgärden att genomföra video-
samtalet med AA. I det sammanhanget kommer jag också att beröra frågan om
hur socialtjänsten dokumenterat sin handläggning av ärendet.

Överväganden inför att en integritetskänslig åtgärd vidtas
Vid prövningen av en ansökan om ekonomiskt bistånd ska socialnämnden i
första hand ta ställning till om den enskilde är i behov av stöd och hjälp och om
behovet kan tillgodoses på något annat sätt än genom bistånd. För att kunna
göra en sådan prövning måste nämnden i sin utredning skaffa sig en helhetsbild
av den enskildes ekonomiska situation. Vilka utredningsåtgärder som behöver
                                                                   Dnr 1874-2022    Sid 5 (9)




vidtas och hur uppgifterna ska hämtas in bör bestämmas i samråd mellan
handläggaren och den som har ansökt om bistånd. Uppgifter ska i första hand
komma från den enskilde själv. Det är givetvis endast uppgifter som är
relevanta för biståndsbedömningen i det enskilda ärendet som ska begäras in.
(Jfr JO:s beslut den 5 oktober 2015, dnr 1561-2014.)

Som framgått genomförde socialtjänstens handläggare ett videosamtal med
AA den 28 februari 2022. Syftet med åtgärden var enligt nämnden att få ett
underlag för att kunna bedöma om AA bodde ensam i sin bostad eller inte. Hur
det förhåller sig på den punkten kan nämligen ha en avgörande betydelse för
frågan om den enskilde har rätt till det sökta biståndet eller inte.

När en enskild ansöker om ekonomiskt bistånd kan det ibland vara svårt för
socialnämnden att avgöra om den sökande är sammanboende med någon annan.
Den enskilde kan vidare sakna möjlighet att ta fram egentlig bevisning som
stöder de uppgifter som han eller hon lämnat om sina förhållanden och sitt
stödbehov. Mot den bakgrunden har JO tidigare uttalat att en socialnämnd kan
ha ett befogat intresse av att göra ett hembesök i den enskildes bostad (se JO
2011/12 s. 377). Vid ett sådant hembesök kommer en handläggare hem till den
enskilde för att undersöka vilket behov av bistånd som kan finnas och för att
bilda sig en uppfattning om under vilka omständigheter han eller hon lever. Det
finns emellertid inte någon författningsbestämmelse som uttryckligen ger
nämnden rätt att i ett ärende om bistånd undersöka en enskild persons bostad.

Hembesök är ett utredningsmedel som alltså inte får tillgripas utan vidare och
som måste hanteras med stor försiktighet. Det kan aldrig bli fråga om att
socialnämnden mot den enskildes vilja ger sig själv tillträde till någons bostad.
Det finns i det sammanhanget anledning att påpeka att ett hembesök
otvivelaktigt utgör ett intrång i den biståndssökandes integritet (se JO 2013/14
s. 387).

Av framför allt tidsskäl gjordes inte något hembesök hos AA. I stället erbjöds
hon ett videosamtal för att på det sättet visa att hon inte längre hade en
inneboende hos sig och inte heller var sammanboende med den personen.

Vid det aktuella videosamtalet uppmanades AA att – i stället för att som vid ett
hembesök när handläggaren själv går runt i bostaden och gör sina iakttagelser –
visa delar av sitt hem genom att filma vissa utrymmen med en kamera. Av
utredningen framgår att AA filmade i hallen, garderober, badrum, badrumsskåp,
kök, skåp i kök och vardagsrum/sovrum.

Det finns stora likheter mellan den åtgärd som vidtogs i det här fallet och ett
hembesök, såväl i hur den genomfördes som i det intrång i den enskildes
personliga integritet som den innebar.

Jag utesluter inte att det i vissa fall kan finnas ett befogat intresse av att
genomföra ett videosamtal på det nu aktuella sättet i stället för att göra ett
                                                                    Dnr 1874-2022        Sid 6 (9)




hembesök om det är nödvändigt för att nämnden ska kunna bilda sig en
uppfattning bl.a. om den enskildes hjälpbehov. Från integritetsskyddssynpunkt
ser jag samtidigt ingen anledning att bedöma ett videosamtal som genomförts på
det nu aktuella sättet annorlunda än ett hembesök. I vart fall om båda dessa
åtgärder haft samma syfte och praktiskt taget genomförts på ett likartat sätt,
nämligen att göra vissa utrymmen i hemmet tillgängliga för socialtjänstens
undersökning.

I likhet med vad som gäller för hembesök finns det inte någon uttrycklig
bestämmelse som tillåter att förvaltningen genomför ett videosamtal inom
ramen för en utredning om ekonomiskt bistånd. För att åtgärden ändå ska få
vidtas, t.ex. på det sätt som skett i AA:s fall, krävs därför att vissa
förutsättningar är uppfyllda. Utöver att åtgärden i sig ska anses vara
ändamålsenlig och proportionerlig, behöver den enskilde också samtycka till
åtgärden.

Det videosamtal som genomfördes tillsammans med AA innebar otvivelaktigt
ett intrång i hennes integritet genom att hon uppmanades att filma vissa
utrymmen i sin bostad. Innan en sådan ingripande åtgärd över huvud taget
kunde genomföras fanns det därför flera frågor som nämnden först behövde
överväga och ta ställning till.

Det är till att börja med mycket viktigt att nämnden har klart för sig vad syftet
med en utredningsåtgärd ska vara och om det kan tillgodoses genom t.ex. ett
videosamtal. Ett övergripande krav är att åtgärden över huvud taget behöver
vidtas. Nämnden behöver därför avgöra om t.ex. ett videosamtal från bevis-
synpunkt är ett tillräckligt bra alternativ till ett hembesök eller någon annan
utredningsåtgärd. Ett högt krav på ändamålsenlighet bör i det sammanhanget
kunna ställas på utredningsåtgärden.

Därutöver behöver nämnden ta ställning till hur åtgärden rent praktiskt ska
genomföras för att minimera intrånget i den enskildes integritet. Det innebär att
nämnden inte bara ska bedöma åtgärdens ändamålsenlighet, utan den ska också
göra en proportionalitetsbedömning som, t.ex. när den enskilde under ett
videosamtal ombeds att filma vissa utrymmen i sin bostad, klargör bl.a. vilka
rum i den enskildes bostad som nämnden behöver se och om det finns behov av
att även kunna se t.ex. innehållet i vissa lådor, garderober och andra slutna
utrymmen.

Det bör vidare kunna krävas att den enskilde får ta del av nämndens bedömning
i de här delarna. Det är närmast en förutsättning för att den enskilde ska förstå
vad syftet med åtgärden är, hur den kommer att genomföras och på vilket sätt
nämnden gjort sina överväganden om det intrång i hans eller hennes integritet
som åtgärden kan innebära. Det är i sig av avgörande betydelse för att den
enskilde också ska kunna ta ställning till åtgärden och värdera om den kan
accepteras. Viktigt här är att ett sådant samtycke är reellt och att det inte är fråga
om ett samtycke som den enskilde känner sig tvingad att lämna. I det ligger
                                                                 Dnr 1874-2022       Sid 7 (9)




också att den enskilde ska underrättas om vad konsekvenserna är av att ett
samtycke inte lämnas till åtgärden. Innebörden av det är att om nämnden ser en
risk för att en ansökan om bistånd kan komma att avslås om inte den enskilde
medverkar till en utredningsåtgärd, t.ex. därför att det befintliga utrednings-
materialet är otillräckligt, måste nämnden upplysa den enskilde om detta. Jag
återkommer nedan till frågan om samtycke när det gäller det i det här fallet
aktuella videosamtalet.

Överväganden av det här slaget ska vidare dokumenteras, företrädesvis i
journalen. Om inte detta görs är det nästintill omöjligt för en tillsynsmyndighet
att i efterhand ta del av hur nämnden resonerat i fråga om åtgärden och hur
nämnden kom fram till att åtgärden trots allt kunde genomföras.

I den journal angående AA som jag har tillgång till finns det över huvud taget
inte några överväganden av det här slaget dokumenterade. Det är en brist som
jag ser allvarligt på.

Jag kan vidare inte uppfatta nämndens remissyttrande på annat sätt än att den
faktiskt inte gjorde några överväganden alls av det nämnda slaget innan
videosamtalet kom på tal och senare också genomfördes. Jag får i stället
närmast intrycket av att AA:s handläggare under telefonsamtalet med AA den
25 februari 2022 kom på och föreslog åtgärden som ett alternativ till ett
hembesök. Att videosamtalet var praktiskt genomförbart innebär naturligtvis
inte att det endast utifrån det kunde motiveras. Avsaknaden av överväganden av
de slag som jag angett ovan är inte acceptabel. Även det är alltså en brist i
nämndens hantering av AA:s ärende.

Samtycke
Videosamtalet innebar som nämnts att handläggaren skulle kunna se sig
omkring i AA:s bostad men även i slutna utrymmen som lådor och garderober.
Enligt min mening fanns det därför anledning för nämnden att förvissa sig om
att AA, med det uttalade syfte som videosamtalet hade, verkligen lämnade sitt
samtyckte till åtgärden. Hennes samtycke var nämligen en avgörande
förutsättning för att videosamtalet skulle få genomföras om också övriga
förutsättningar för det var uppfyllda.

Inför videosamtalet tillfrågades AA, såvitt jag kan förstå, endast om det gick bra
att handläggaren hade ett videosamtal med henne i stället för att genomföra ett
hembesök på plats. Det framgår inte annat än att hon i det läget lämnade sitt
samtycke till videosamtalet. Det framgår emellertid inte om AA informerades
om möjligheten att vägra ett videosamtal eller för den delen ett hembesök. Inte
heller framgår det om hon informerades om hur videosamtalet var tänkt att
genomföras eller på vilket sätt hon skulle behöva medverka. Det kan alltså
ifrågasättas om AA fick tillräcklig information för att kunna lämna ett reellt
samtycke till videosamtalet. Under videosamtalet uttryckte AA viss tveksamhet
inför handläggarens önskemål om att hon skulle filma vissa utrymmen i
bostaden, och att hon ansåg att åtgärden att filma sitt hem på det sättet utgjorde
                                                                   Dnr 1874-2022       Sid 8 (9)




ett intrång som hon uppenbarligen inte ville underkasta sig. Handläggaren
avbröt emellertid inte videosamtalet för att försäkra sig om att AA faktiskt
samtyckte till att fortsätta filma i sitt hem.

Enligt min mening borde handläggaren i den situation som uppkom ha
kontrollerat om AA verkligen samtyckte till att fortsätta videosamtalet. I sitt
remissvar har nämnden inte reflekterat över om den tveksamhet som AA
uttryckte under videosamtalet kunde innebära att hon återkallat samtycket till
åtgärden. Nämnden har därför brustit i frågan om samtycke såväl inför som
under videosamtalet. Det är jag kritisk till.

Nämnden förtjänar kritik
Jag kan konstatera att nämnden brustit i sin handläggning på flera sätt och att
det sammantaget inneburit att åtgärden att genomföra det nu aktuella video-
samtalet med AA inte övervägts tillräckligt noggrant. Nämnden har inte heller
säkerställt att AA fått den information om åtgärden som hon behövt för att
kunna ta ställning till den. På grund av det har inte heller integritetsaspekterna i
ärendet beaktats i tillräcklig utsträckning. Att handläggningen inte heller
dokumenterats på ett korrekt sätt bidrar också till att jag ser allvarligt på det
inträffade. Nämnden förtjänar kritik för de nämnda bristerna.

Avslutande anmärkningar
I min granskning av socialtjänsternas handläggning av ärenden om ekonomiskt
bistånd är det inte sällan så att frågor om den enskildes personliga integritet
aktualiserats men utan att myndigheterna reflekterar över det eller i vart fall inte
redovisar att de gjort det i sina utredningar. Om det är så att integritetsaspekter
inte beaktas tillräckligt noggrant finns det en uppenbar risk för att enskilda
utsätts för större intrång i sin personliga integritet än vad som kan anses
försvarbart. Det är i så fall inte tillfredsställande. Jag har för avsikt att i mitt
fortsatta tillsynsarbete följa frågan om hur socialtjänsterna hanterar enskildas
personliga integritet i ärenden om bistånd.

Avslutningsvis vill jag ta upp frågan om dokumentation. Jag har i det här
beslutet fört fram att en socialtjänst noggrant behöver dokumentera,
företrädesvis i en journal, vilka överväganden som den gör inför att den vidtar
en åtgärd som riskerar att utgöra ett intrång i den enskildes personliga integritet.
Min uppfattning är att sådan dokumentation ofta saknas i de ärenden som
kommer under min granskning. Vad det beror på kan jag inte utifrån det här
ärendet svara på. Jag kan dock konstatera att det inte är tillfredsställande att det
finns brister i det här avseendet. Jag finner med anledning av det skäl att skicka
det här beslutet för kännedom till Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och
omsorg.
                    Dnr 1874-2022   Sid 9 (9)




Ärendet avslutas.
