# Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland för handläggningen av en förundersökning

JO 2007-09-27 dnr 1878-2006

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2007-09-27        1878-2006              1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland för handläggningen av en
                        förundersökning

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 18 april 2006, framförde AA klagomål mot
                        bl.a. Polismyndigheten i Västra Götaland för långsam handläggning av en för-
                        undersökning m.m. Av anmälan och till denna fogade handlingar framgick att en
                        polisanmälan om att AA:s dotter utsatts för övergrepp den 19-20 juni 2005 gjordes
                        i anslutning till händelsen och att videoförhör med dottern hölls först den 4 oktober
                        samma år samt att AA därefter inte hört något från polisen.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärende K94326-05 och diarieblad i Åklagar-
                        myndighetens, 2:a åklagarkammaren i Göteborg, ärende 402A-2827-05 infordrades
                        och granskades. Av handlingarna framgick bl.a. följande.

                        Den 20 juni 2005 gjordes en anmälan om att AA:s förståndshandikappade dotter,
                        BB (född 1979), blivit sexuellt ofredad av minst en man. Ett förhör hölls med BB
                        samma dag, vid vilket hennes moster var närvarande. Efter att BB uppgivit att hon
                        blivit våldtagen övervägdes att låta BB genomgå en gynekologisk undersökning.
                        Eftersom det visade sig att en sådan undersökning skulle behöva genomföras under
                        narkos beslutades att någon undersökning inte skulle göras. Den 11 juli 2005
                        hördes personal från det boende där BB var bosatt. Den 19 juli 2006 lottades
                        ärendet in på åklagarkammaren och två dagar senare utfärdade åklagare direktiv
                        om att videoförhör skulle hållas med BB och att detta förhör skulle hållas av
                        utbildad personal. Målsägandebiträde för BB förordnades den 22 juli 2005. Åk-
                        lagaren skickade den 2 september 2005 en påminnelse till polisen. Videoförhöret
                        med BB hölls den 4 oktober 2005 och någon utskrift av förhöret skedde aldrig.
                        Åklagaren skickade den 21 januari 2006 en förfrågan till polisen om utrednings-
                        läget. Den 7 mars 2006 beslutades att förundersökningsledningen skulle återgå till
                        polismyndigheten som den 11 april 2006 lade ned förundersökningen p.g.a.
                        bristande spaningsresultat.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                            Dnr 1878-2006      Sid 2 (4)



Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningen av ärendet, varvid särskilt skulle belysas handläggningen av det
videoförhör som hållits i ärendet.

Polismyndigheten (biträdande länspolismästaren CC) kom in med ett remissvar, till
vilket var fogat en bilaga med kommentarer från de inblandade polismännen (här
utelämnad).

Polismyndigheten gjorde följande bedömning.

      Målsäganden var förståndshandikappad och hade vid anmälningsupptagningen
      svårigheter att redogöra för vad som hade hänt. Det låg närmast till hands att anta att
      hon hade utsatts för ett sexuellt ofredande men det kunde även handla om ett sexual-
      brott av allvarligt slag.
      Ärendet får anses ha varit svårbedömt. Det talar för att polispersonalen vid kriminal-
      jouren borde ha kontaktat åklagaren omedelbart och tagit upp frågan om att försöka
      få en läkarundersökning genomförd samma kväll för att inte någon bevisning skulle
      gå förlorad. En sådan undersökning hade kunnat ge svar på om målsäganden utsatts
      för ett sexuellt övergrepp. Nu kom denna fråga att kvarstå obesvarad under hela
      utredningen. Det är fortfarande osäkert vad som har hänt, vilket måste upplevas som
      otillfredsställande både för vårdpersonalen vid det hem där målsäganden bor och för
      hennes anhöriga.
      Anmälningsupptagaren ansåg sig inte kunna hålla ett regelrätt målsägandeförhör
      utan skrev ned hennes uppgifter i en promemoria och noterade att ett förhör med
      henne borde hållas som barnförhör. Det måste ha stått klart för polispersonalen att
      målsäganden var i behov av ett målsägandebiträde på grund av sitt handikapp och
      även av det skälet borde åklagaren ha kontaktats så snart som möjligt.
      Det dröjde en månad innan saken blev anmäld till åklagaren. Under denna tid
      vandrade ärendet mellan olika polisiära förundersökningsledare med den påföljden
      att ingen verkar ha tagit riktigt ansvar för utredningen.
      Åklagaren angav i sina utredningsdirektiv att förhöret skulle videofilmas och med
      hänsyn till målsägandens förståndshandikapp hållas av lämplig utbildad person.
      Någon sådan förhörsledare fanns inte direkt till hands. Det kom därför att förflyta
      oacceptabelt lång tid innan man fick fram den rätta förhörsledaren som kunde
      genomföra förhöret.
      I ett sådant läge får man göra det bästa av situationen och ta den förhörsledare som
      finns tillgänglig för att få den spontana berättelsen i så nära anslutning till händelsen
      som möjligt. Det går inte att komma ifrån att allt eftersom tiden går utsätts måls-
      äganden på olika sätt för påverkan och minnesbilden av vad som har hänt kan
      förändras.
      Det bandade förhöret har aldrig skrivits ut, vilket är oacceptabelt. Finns det ingen
      skrivhjälp att få är det förhörsledarens sak att skriva ut det, vilket inte alls är särskilt
      ovanligt att så sker.
Muntliga upplysningar inhämtades från kammaråklagaren DD.

AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Ett beslut att inleda en förundersökning skall fattas av polismyndighet eller
åklagare. Har förundersökningen inletts av polismyndighet och är saken inte av
enkel beskaffenhet, skall ledningen av förundersökningen avseende brottet övertas
av åklagare, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagare skall
                                                                   Dnr 1878-2006    Sid 3 (4)



också i annat fall överta ledningen när det är påkallat av särskilda skäl (23 kap. 3 §
första stycket rättegångsbalken, RB).

I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningen av förunder-
sökning i brottmål föreskrivs att åklagare skall överta förundersökningen bl.a. när
det under förundersökningen krävs en åtgärd av domstol, t.ex. förordnande av
målsägandebiträde och när brottet är svårbedömt eller det annars med hänsyn till
utredningens art är påkallat att åklagaren leder förundersökningen (se FAP 403-5,
7 § första och fjärde punkterna).

En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned
(23 kap. 4 § andra stycket RB).

Enligt 1 § första stycket första punkten lagen (1988:609) om målsägandebiträde
skall målsägandebiträde förordnas när förundersökning inletts i mål om brott enligt
6 kap. brottsbalken, om det inte är uppenbart att målsäganden saknar behov av
sådant biträde.

I det nu aktuella ärendet var målsäganden förståndshandikappad och anmälan
gällde brott enligt 6 kap. brottsbalken. Mot den bakgrunden är det uppenbart att
hon var i behov av ett målsägandebiträde och att ett sådant borde ha förordnats
snarast möjligt. Redan på grund av detta borde polismyndigheten omedelbart ha
överlämnat förundersökningsledningen till åklagare i stället för att, som nu blev
fallet, vänta en månad. Därtill kommer, som polismyndigheten anfört, att ärendet
förefaller ha varit svårbedömt. Även med hänsyn till det borde således polisen
snabbt ha tagit kontakt med åklagare.

Vid förhöret med målsäganden i samband med anmälningsupptagningen kon-
staterades att förhör med henne behövde genomföras som barnförhör. Trots detta
kom det att dröja ända tills i början av oktober 2006, dvs. nästan fyra månader,
innan ett sådant videoförhör kunde hållas. Som polismyndigheten anfört är detta
dröjsmål inte acceptabelt – inte minst med beaktande av att målsäganden var
förståndshandikappad och det redan vid anmälningstillfället anmärktes att hon bl.a.
hade svårt att definiera tider. Med hänsyn till målsägandens handikapp var det
alltså särskilt viktigt att förhör hölls så snabbt som möjligt, vilket de utrednings-
ansvariga polismännen borde ha insett.

Utredningen ger sedan vid handen att det aktuella videoförhöret aldrig skrevs ut.
Enligt uppgift synes förklaringen till detta vara det, minst sagt, anmärkningsvärda
förhållandet att det inte fanns någon som kunde skriva ut förhöret. Jag kan endast
instämma i polismyndighetens bedömning att det är oacceptabelt att ett förhör inte
skrivs ut av det skälet att det inte finns någon skrivhjälp. I ett sådant fall ankommer
det givetvis på förhörsledaren att själv skriva ut förhöret.

Sammanfattningsvis förtjänar polismyndigheten kritik för sin handläggning av
ärendet.
                                                                Dnr 1878-2006   Sid 4 (4)



Vad som i övrigt kommit fram föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.
