# Allvarlig kritik mot en kommun som genom uppmaningar som saknat rättslig grund under sken av myndighetsutövning utövat påtryckning mot en fastighetsägare

JO 2002-06-11 dnr 189-2001

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2002-06-11         189-2001               1 (3)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Allvarlig kritik mot en kommun som genom uppmaningar som saknat
                        rättslig grund under sken av myndighetsutövning utövat påtryckning
                        mot en fastighetsägare

## Anmälan

I en anmälan mot Kommunstyrelsen i Orusts kommun framförde AA klagomål mot
                        att kommunen hade hotat att flytta eller riva en byggnad som han ägde. Han
                        uppgav följande. Han köpte fastigheten M 5:386 i Orusts kommun år 1994. I köpet
                        ingick även en förrådsbyggnad. Det visade sig senare att en del av denna byggnad
                        var belägen på en angränsande fastighet, M 5:385, som ägdes av kommunen. AA
                        hade kontakter med kommunens dåvarande exploateringsingenjör som meddelade
                        att byggnadens placering inte hade någon betydelse eftersom den låg på kommunal
                        mark. Kommunen sålde fastigheten M 5:385 i april 2000. I en skrivelse till AA den
                        3 juli 2000 hotade kommunen att flytta eller riva förrådsbyggnaden på hans
                        bekostnad. Samma hot framförde kommunen i en skrivelse till honom den 17
                        oktober 2000. Han skrev till kommunen och ifrågasatte dess agerande. Kommunen
                        meddelade att åtgärderna inte hade företagits inom kommunens
                        myndighetsutövande verksamhet. Enligt AA rörde det sig om en exekutiv åtgärd
                        och såvitt han kunde förstå skulle en verkställighet kunna utgöra en brottslig
                        handling.

                        Till anmälan var fogade kopior av skriftväxling mellan AA och kommunen. Av
                        handlingarna framgick bl.a. följande. I skrivelsen den 3 juli 2000 meddelade
                        kommunens tekniska enhet, genom en exploateringsingenjör, att fastigheten M
                        5:385 hade sålts till en privatperson. AA ombads därför att flytta den
                        förrådsbyggnad som stod på fastigheten och som uppgavs inte vara placerad i
                        enlighet med det bygglov som fanns. Det angavs att AA borde kunna klara detta
                        före den 1 oktober 2000. Vidare anfördes att ”har uthuset inte flyttats inom denna
                        tidsram ser vi oss nödsakade att flytta eller riva det på Er bekostnad”. I skrivelsen
                        den 17 oktober 2000, undertecknad av exploateringsingenjören, anfördes att
                        kommunen fått tillstånd av den nye ägaren att vidta åtgärder för att få bort
                        byggnaden. Vidare angavs att ”vi kommer att flytta uthuset/garaget på Er
                        bekostnad om Ni inte vidtagit åtgärder före den 1 december 2000”. I en skrivelse
                        den 29 november 2000 anförde kommunens tekniska chef, på uppdrag av
                        kommunchefen, bl.a. att exploateringsingenjören hade delegation från


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                        Dnr 189-2001      Sid 2 (3)




kommunstyrelsen att ansvara för överlåtelser av mark samt att han inte agerade
som någon myndighet utan som kommunens representant som markägare och
markförsäljare.

Utredning
Kommunstyrelsen i Orusts kommun anmodades att göra en utredning och yttra sig
avseende vad AA hade framfört angående hot om att flytta eller riva byggnaden på
hans bekostnad.

Kommunstyrelsen beslutade att som eget yttrande översända ett vid
kommunstyrelsekontoret upprättat yttrande, vari anfördes bl.a. följande.

      Ärendet har utretts av tekniska chefen eftersom handläggningen skett på tekniska
      enheten. Följande har då framkommit:
      Det är riktigt som sökanden anger att det finns ett förråd på hans fastighet som delvis
      inkräktar på grannfastigheten som tidigare ägdes av kommunen. Byggnaden är inte
      belägen där den finns inritad i plan. Inför försäljningen av kommunens fastighet
      upptäcktes felplaceringen och de blivande ägarna begärde att den skulle tas bort från
      deras mark.
      Sökanden påstår i sin ansökan till JO att nuvarande exploateringsingenjören eller
      förre markingenjören har uttryckt att byggnadens placering inte skulle ha någon
      betydelse, vilket är felaktigt. – – –
      Sökanden underrättades muntligen av exploateringsingenjören om att han skulle
      avlägsna byggnaden från kommunens mark eftersom fastigheten skulle försäljas.
      Exploateringsingenjören föreslog även att en överenskommelse om arrende borde
      träffas med grannen. När köpet avslutades i april 2000 hade sökanden fortfarande
      inte vidtagit några åtgärder eller hört av sig.
      Som säljare uppfattade exploateringsingenjören det som kommunens sak att tillse att
      byggnaden avlägsnades. Han uppmanades också och till och med befullmäktigades
      av köparna att avlägsna byggnaden. När fortfarande ingenting hade hänt i juni 2000
      sände exploateringsingenjören de av sökanden till JO ingivna breven, daterade 2000-
      07-03 och 2000-10-17, med anmodan att avlägsna byggnaden vid äventyr av att
      kommunen i annat fall skulle avlägsna den på sökandens bekostnad.
      Kommunen följer gängse regler, också när det gäller exekutiva åtgärder. Även
      kommunen är berättigad att använda sig av kronofogdemyndighetens tjänster för att
      få sin rätt, i det här ärendet genom handräckning.
      Vi beklagar om sökanden uppfattar en erinring om skyldigheten att ta bort en
      byggnad han äger från grannens tomt som ett hot. En överenskommelse mellan
      grannarna har numera kommit till stånd. – – –
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. att kommunens skrivelser till
honom var utformade på sådant sätt att han hade befogad anledning att utgå från att
det var kommunen själv som skulle genomföra den exekutiva åtgärden.

I beslut den 11 juni 2002 anförde JO Berggren följande.

JO:s granskning är av rättslig art och avser främst tillämpningen av gällande
förfaranderegler. Jag har mot bakgrund härav inte anledning att uttala mig om
huruvida kommunen i ett tidigare skede får anses ha godtagit placeringen av
förrådsbyggnaden. Min granskning i ärendet rör enbart kommunens skrivelser till
AA för att få honom att flytta byggnaden.
                                                                   Dnr 189-2001   Sid 3 (3)




I skrivelserna anfördes att kommunen skulle komma att flytta eller riva byggnaden
på AA bekostnad om han inte flyttade den inom angivna tidrymder. Att flytta eller
riva AA byggnad hade inneburit att hans besittning till denna rubbades. För att få
rubba någons besittning till egendom utan dennes tillstånd förutsätts i normalfallet
att det sker en rättslig prövning av om det finns grund för en sådan åtgärd. Detta
kan ske hos kronofogdemyndigheten som första instans genom en ansökan om
vanlig eller särskild handräckning (se 3 och 4 §§ lagen, 1990:746, om
betalningsföreläggande och handräckning).

En kommuns byggnadsnämnd har möjlighet att ingripa vid överträdelser av plan-
och bygglagen (1987:10, PBL). Nämnden kan bl.a. förelägga en fastighetsägare att
inom viss tid vidta rättelse vid äventyr att åtgärden kan komma att utföras genom
nämndens försorg på fastighetsägarens bekostnad. Om föreläggandet inte följs kan
nämnden besluta att åtgärden skall utföras (10 kap. 14 och 18 §§ PBL). Nämndens
beslut i dessa frågor får överklagas hos länsstyrelsen (13 kap. 2 § PBL). En annan
form av ingripande är att nämnden kan ansöka hos kronofogdemyndigheten om
särskild handräckning så att rättelse sker (10 kap. 12 och 13 §§ PBL).

Den som egenmäktigt ingriper i besittningsförhållanden kan drabbas av straff för
egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 § brottsbalken) eller för självtäkt (8 kap. 9 §
brottsbalken).

Av utredningen framgår att kommunens åtgärder gentemot AA inte utgjorde något
ingripande enligt PBL. Kommunens hänvändelse till AA med uppmaning till denne
att ta bort förrådsbyggnaden var i stället en åtgärd av privaträttslig art synbarligen
på uppdrag av dem till vilka kommunen överlåtit fastigheten M 5:385.
Uppmaningen hade inte föregåtts av någon rättslig prövning hos
kronofogdemyndigheten eller domstol rörande AA:s skyldighet att avlägsna
byggnaden. Kommunens hänvisning i remissvaret till kommunens rätt att använda
sig av kronofogdemyndighetens tjänster är svår att förstå; kommunens besked att
rivning eller flyttning kan komma att ske genom kommunens försorg kan
omöjligen uppfattas som en upplysning endast om kommunens rättigheter eller
avsikter i detta hänseende. Kommunen har således saknat rättsliga möjligheter att
vidta de åtgärder som kommunen förutskickat i sina meddelanden till AA

Kommunen har under sken av myndighetsutövning gentemot AA utövat
påtryckningar mot denne. Detta handlande är enligt min mening utomordentligt
anmärkningsvärt. Jag har övervägt att driva ärendet vidare till en straffrättslig
prövning men har slutligen stannat vid den här uttalade mycket allvarliga kritiken.
