# Kritik mot en överförmyndarnämnd för handläggningen av och tillsynen över ett ärende om godmanskap

JO 2001-12-13 dnr 1893-2001

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2001-12-13             1893-2001               1 (4)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Kritik mot en överförmyndarnämnd för handläggningen av och tillsynen
                        över ett ärende om godmanskap


                        I ett beslut den 13 december 2001 anförde JO Pennlöv följande.

## Anmälan

Länsstyrelsen i Blekinge län har genom AA och BB i en anmälan till JO den 15
                        maj 2001 mot Överförmyndarnämnden i Karlskrona kommun anfört följande.

                                  Karlskrona tingsrätt förordnade den 3 oktober 1994 om en god man för CC,
                                  Karlskrona, för att enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken sörja för hans egendom och för
                                  hans person.
                                  CC har i olika omgångar tillskrivit landshövding DD och begärt bistånd och
                                  utredning. CC och hans dotter har härvid påtalat att den dåvarande gode mannen inte
                                  haft förmåga att hushålla med ekonomin på ett betryggande sätt, till exempel har ett
                                  lån om 50 000 kronor tagits vilket betyder räntor att betala. Dottern har gått igenom
                                  räkenskaperna och har kunnat konstatera att det saknas kvitton för omkring 50 000
                                  kronor. CC har sålunda inte fått en tillfredsställande förklaring till vart pengarna
                                  tagit vägen och inte heller en ordentlig redovisning av sin ekonomi.
                                  CC har även anmält till polisen att ”en fd god man möjligen förskingrat pengar för
                                  honom”.
                                  En polis har samtalat med handläggaren på överförmyndarnämnden, EE, och
                                  därefter har ärendet avskrivits.
                                  Länsstyrelsen har gjort tillsynsbesök hos överförmyndarnämnden i februari 2001.
                                  Länsstyrelsen har därvid kunnat konstatera, att gode mannen inte lämnat
                                  årsräkningar för år 1997 och första halvåret 1998. Överförmyndarnämnden har inte
                                  heller kunnat lämna den begärda redovisningen för hur CC:s ekonomi skötts.
                                  Dessutom har den senaste gode mannen begärt att bli entledigad och fungerar inte
                                  längre som god man. Någon ny god man har emellertid inte förordnats.
                                  Länsstyrelsen anser det vara mycket allvarligt att en huvudman påstår att en god
                                  man förskingrat hans medel och att de faktiska förhållandena inte har klarlagts, att
                                  årsräkningar inte har lämnats och att frågan om god man för CC inte har lösts.
                                  Länsstyrelsen överlämnar därför ärendet till Justitieombudsmannen för utredning
                                  och eventuellt åtal.

## Utredningen

Överförmyndarnämndens akt avseende godmanskap för CC har lånats in och
                        granskats.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 1893-2001     Sid 2 (4)




Ärendet har därefter remitterats till överförmyndarnämnden, som anfört följande.

      Årsräkning för år 1997 och första halvåret 1998 kan förklaras på följande sätt. CC
      fick god man 1994-09-27, vilken begärde sitt entledigande 1995-05-08 med
      anledning av CC:s dåliga ekonomi och hans ovilja till godmanskapet. Byte av god
      man gjordes 1995-08-08. Godmanskapet har hela tiden varit fyllt med konflikter. I
      slutet av 1996 började CC:s dotter FF alltmer att medverka genom att betala
      räkningar åt CC innan den gode mannen fick del av dessa.
      Vid genomgång av årsräkningen för 1996 var CC den gode mannen, dottern FF och
      undertecknad närvarande. Inget krav om ytterligare redovisning eller något om
      saknade medel framfördes då. FF förklarade vid detta tillfälle att hon önskade överta
      godmanskapet vilka samtliga ställde sig positiva till. Alla kvitton och handlingar
      som rörde förvaltningen överlämnades till FF. Vid kontroll av samtliga akter
      upptäcktes att FF ej skrivit på något åtagande om att vara god man varvid jag
      kontaktade henne. Hon upplyste mig då om att CC skötte det mesta själv och att hon
      inte ville påta sig uppdraget som god man. Vid årsskiftet 97/98 började jag söka
      efter en ny god man där många tackade nej och ett par stycken efter besök hos CC
      tackade nej även de till uppdraget. Först i juni 1998 kunde ny god man tillsättas,
      vilken också har begärt sitt entledigande med anledning av att CC själv tar ut hela
      pensionen och medlen inte räcker till utgifterna. CC liksom hans dotter har uttalat
      missnöje med den gode mannen.
      Att misstaget med att FF inte förordnades som god man kunde ske beror dels på den
      mänskliga faktorn från min sida, dels på att förvaltningen inte var datoriserad vid
      den tidpunkten. Numera är hela verksamheten datoriserad och nya bättre rutiner gör
      att risken för likartade misstag är eliminerad. Naturligtvis hade det varit viktigt att få
      en ny god man åt CC så fort som möjligt och att detta inte kunnat lösas beror på
      många olyckliga omständigheter, vilket jag beklagar.
      Påståendet om en brist på 50 000 kronor ser vi allvarligt på. Vid den kontroll som
      skedde av medelsförvaltningen såg vi ingen grund för detta påstående. Inte heller
      länsstyrelsen kunde vid sin revisionskontroll upptäcka något fel och lämnade därför
      ingen erinran om detta. En förklaring till påståendet om en brist på 50 000 kronor
      kan vara ett lån på 25 000 kronor som togs 1997 för att klara CC:s skulder. Om ej
      detta gjorts hade Karlskrona Affärsverk stängt av eldistributionen eftersom skulden
      var ca 12 000 kronor. Något lån på 50 000 kronor som dottern påstår har ej
      förekommit.
Länsstyrelsen har beretts tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Handläggaren vid överförmyndarnämnden EE har vid ett telefonsamtal den 22
november 2001 uppgivit att CC trots ytterligare påminnelser inte har inkommit till
nämnden med en egenhändigt undertecknad begäran om att godmanskapet skall
upphöra, att CC inte vill ha kontakt med den gode mannen samt att situationen vad
gäller godmanskapet är oförändrad.

Bedömning
Av akten framgår att den dåvarande gode mannen inte ingivit någon årsräkning för
1997 och första halvåret 1998. Den förklaring överförmyndarnämnden har lämnat
till varför inga åtgärder vidtagits med anledning av detta – att CC:s dotter i
praktiken men av misstag utan något förordnande hade tagit över den gode
mannens uppdrag – förklarar i och för sig varför den gode mannen inte avkrävts
årsräkningar. Om det – vilket förefaller ha varit fallet – i det läget var
överförmyndarnämndens mening att CC:s dotter skulle bli god man borde nämnden
utan dröjsmål ha fattat beslut om ett byte av god man och därefter sett till att hon
inkom med förteckning och sedermera årsräkningar. För sin underlåtenhet i detta
                                                                    Dnr 1893-2001   Sid 3 (4)




avseende kan överförmyndarnämnden inte undgå kritik. Med hänsyn till vad
överförmyndarnämnden har anfört om situationen vid genomgången av
årsräkningen för 1996, och till att FF var CC:s dotter och redan skötte hans
ekonomi i stor utsträckning, kan jag dock hysa viss förståelse för att formaliteterna
runt hennes tilltänkta förordnande glömdes bort. Oavsett om överförmyndar-
nämnden hade funnit det tillräckligt med att CC:s dotter var honom behjälplig med
ekonomin utan att hon förordnades till god man och att godmanskapet alltså borde
upphävas, eller ansåg att hon skulle vara god man, borde överförmyndarnämnden
emellertid ha vidtagit åtgärder för att den dåvarande gode mannens uppdrag skulle
upphöra, antingen genom ett byte eller genom att aktualisera frågan om prövning
av godmanskapets upphörande. Dessutom borde överförmyndarnämnden, så snart
den insett sitt misstag, självfallet genast ha avkrävt den gode mannen de icke
ingivna årsräkningarna. Att så fortfarande inte skett kan överförmyndarnämnden
inte undgå allvarlig kritik för. Det saknar i detta sammanhang betydelse att
årsredovisningarna i det aktuella fallet inte kan förväntas innehålla en ekonomisk
redovisning av det traditionella slaget. Huruvida överförmyndarnämnden har
avkrävt den gode mannen årsredovisningar kan däremot ha betydelse för eventuella
framtida klagomål på den gode mannens förvaltning och överförmyndarens tillsyn
över densamma.

Länsstyrelsen har i sin anmälan kritiserat överförmyndarnämnden för att vara
passiv i fråga om det icke fungerande godmanskapet. I detta avseende vill jag
anföra följande.

Av akten framgår att den gode man som förordnades i juni 1998 begärde sitt
entledigande i oktober 1999. Vidare framgår att överförmyndarnämnden den 26
januari 2000 beslutade att tillskriva tingsrätten med en begäran om upphävande av
godmanskapet ”när egen ansökan från [CC] inkommer till kansliet”. Som skäl
angavs att nämnden gjort bedömningen att godmanskapet inte borde bestå. Därefter
har överförmyndarnämnden vid flera tillfällen försökt få CC att inkomma med en
skriftlig egenhändigt undertecknad begäran om att godmanskapet skall upphöra,
dock utan resultat. Några andra åtgärder har överförmyndarnämnden inte vidtagit
såvitt framgår av utredningen.

Jag har varken anledning eller möjlighet att uttala mig i frågan om huruvida CC är i
behov av god man eller inte. Det är en bedömning som det ankommer på domstol
att göra. Däremot anser jag att den situation som uppstått – med en god man som
inte kan fullgöra sitt uppdrag till någon del – har tagit alldeles för lång tid att reda
upp. Överförmyndarnämnden borde enligt min mening, sedan det visat sig vara
svårt att få in en skriftlig begäran från CC om godmanskapets upphörande, ha
omprövat sitt av detta förhållande villkorade beslut av den 26 januari 2000. Om
överförmyndarnämnden alltjämt ansåg att frågan om godmanskapets bestånd skulle
prövas av tingsrätten borde nämnden ha utnyttjat sin möjlighet enligt 11 kap 21 §
första stycket och 15 § föräldrabalken att själv ansöka hos tingsrätten om detta. I
annat fall borde överförmyndarnämnden, i enlighet med den gode mannens
ansökan därom, ha vidtagit åtgärder för att genomföra ett byte av god man. Jag
                                                                    Dnr 1893-2001    Sid 4 (4)




förutsätter att överförmyndarnämnden snarast vidtar åtgärder för att lösa den
uppkomna situationen.

När det gäller länsstyrelsens kritik mot att överförmyndarnämnden inte skulle ha
vidtagit tillräckliga åtgärder för att utreda CC:s påstående om att en tidigare god
man har förskingrat pengar någon gång under åren 1993–1998 är min bedömning
att ytterligare utredning med hänsyn till bl.a. den tid som förflutit inte skulle bringa
klarhet i saken och därför vara meningslös. Vad som har framkommit vid min
granskning av akten har inte givit mig tillräcklig anledning att kritisera
överförmyndarnämnden i detta avseende.
