# En länsrätts och en rättspsykiatrisk kliniks agerande i samband med att länsrätten höll muntlig förhandling på
sjukvårdsinrättningen i ett mål enligt LRV (1991:1129). En journalist som ville närvara utsattes för id-kontroll och fick passera en larmbåge

JO 2010-04-30 dnr 1898-2008

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                      Sid
                                                                       2010-04-30         1898-2008              1 (11)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Frågor om en länsrätts och en rättspsykiatrisk kliniks agerande i
                        samband med att länsrätten höll muntlig förhandling på
                        sjukvårdsinrättningen i ett mål enligt lagen (1991:1129) om
                        rättspsykiatrisk vård. En journalist som önskade närvara vid
                        förhandlingen har bl.a. utsatts för identitetskontroll och fått passera en
                        s.k. larmbåge

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Länsrätten i Kronobergs län,
                        numera Förvaltningsrätten i Växjö (nedan länsrätten), och Rättspsykiatriska
                        regionkliniken i Växjö, Landstinget Kronoberg. Han anförde bl.a. följande.

                        Med anledning av att en patient som gavs rättspsykiatrisk vård vid kliniken hade
                        begärt upphörande av vården höll länsrätten, den 1 april 2008 kl. 13.00, en muntlig
                        förhandling på sjukvårdsinrättningen. Det fanns ett stort medialt och allmänt
                        intresse för förhandlingen. Han skulle bevaka förhandlingen i egenskap av
                        journalist på tidningen Kvällsposten. Förhandlingen var förlagd till den särskilda
                        domstolslokal som finns inredd i en av klinikens byggnader. När han vid tidigare
                        tillfällen bevistat förhandlingar i psykiatrimål har allmänheten släppts in i ett
                        väntrumsliknande utrymme intill denna lokal. I det nu aktuella fallet ombads han
                        och den medföljande fotografen att gå till en byggnad 50 meter bort för att göra en
                        ”inloggning”. Vid ”inloggningen” fick de lägga sina presskort i en scanner, varefter
                        de släpptes in i en sluss. I slussen satt en person bakom en mörk ruta och talade till
                        dem via högtalare. De fick lägga sina ID-kort i en box, som mannen bakom rutan
                        drog till sig. Mannen uppgav att han skulle ringa till tidningen för att undersöka om
                        de var ”medarbetare” och om de hade något uppdrag inom sjukhusområdet. Efter
                        det att tidningens redaktionschef hade bekräftat vilka de var återlämnades IDkorten
                        och de erhöll besöksbrickor. När de kom tillbaka till domstolslokalen fick de
                        passera en larmbåge. De informerades vidare om att säkerhetsansvarig vid kliniken
                        hade beslutat att kameror inte fick tas med in på grund av ”patientsekretessen”. – I
                        väntrummet fanns inte någon uppropslista avseende eftermiddagens mål anslagen.
                        – När förhandlingen ropades på satte han sig på åhörarplats. Rättens ordförande
                        redogjorde för vilka personer som skulle tillåtas närvara och beslutade därefter
                        omedelbart om stängda dörrar. När han återkom till väntrummet hade en
                        uppropslista avseende eftermiddagens mål satts upp. – Förhandlingen gjordes inte


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                         Dnr 1898-2008     Sid 2 (11)




offentlig när rätten tillkännagav beslut om att dom i målet skulle avkunnas senare
under dagen.

Utredning m.m.
Inledningsvis förekom kontakter per telefon mellan föredraganden hos JO och
Domstolsverket. Vissa handlingar i verkets ärende dnr 391-2008 inhämtades.
Vidare tog JO del av Socialstyrelsens beslut den 19 maj 2008 i ärende dnr 40-
5084/08.

JO anmodade därefter Länsrätten i Kronobergs län och Landstingsstyrelsen,
Landstinget Kronoberg, att inkomma med utredning och yttrande över vad AA
hade framfört i sin anmälan till JO.

I yttrande anförde lagmannen BB följande.

## Bakgrund

Länsrätten började handlägga psykiatrimål den 1 januari 1992. I förarbetena till
      lagstiftningen (prop. 1990/91:58 bilaga 1 s. 278–279) anförs att det är viktigt av
      hänsyn till patienten att muntlig förhandling regelmässigt hålls på den
      sjukvårdsinrättning där patienten vårdas, om inte särskilda skäl talar för något annat.
      Vidare förutsattes att sjukvårdshuvudmannen kan tillhandahålla lokaler och att
      förhållandena där är sådana att principen om offentlighet kan upprätthållas.
      Särskilda skäl att hålla förhandling i t.ex. rättens egna lokaler kan antas föreligga när
      patienten begär det och hans psykiska tillstånd medgeratt förhandlingen hålls där.
      Under hösten 1991 hade länsrätten överläggningar med sjukvårdshuvudmannen bl.a.
      rörande lokalfrågan i Växjö och tillgängligheten för allmänheten. De frågorna löstes
      i samförstånd på ett mycket bra sätt. Lokalen finns i nuvarande Rättspsykiatriska
      regionklinikens lokaler i anslutning till klinikens entréhall. Ytterdörren är låst även
      vid förhandlingar. Ovanför dörren anges att det är ingång till länsrättens
      förhandlingssal. Enligt den ursprungliga överenskommelsen ska den som ringer på
      den låsta entrédörren släppas in om han eller hon uppger att de vill närvara vid
      länsrättens förhandling. Kliniken harpersonal på plats i entréhallen. Utanför
      sammanträdesrummet är uppropslistan anslagen. Det bör tilläggas att det är mycket
      väl sörjt för patienternas och rättens säkerhet. Under årens lopp är det egentligen
      enbart den nu anmärkande journalisten som varit närvarande som åhörare. I
      sammanträdesrummet finns plats för 4–5 åhörare. Förhandlingarna äger regelmässigt
      rum inom stängda dörrar. Det har – utom vid det av journalisten själv anmärkta
      tidigare tillfället – fungerat såsom journalisten också framfört som var avsett när
      åhörare anmäler sig för att vara med vid en förhandling. För några år sedan sattes av
      kliniken efter entrédörren upp en larmbåge, som alla – även personal vid kliniken
      och besökare till länsrättens förhandlingar – måste passera för att släppas in i
      lokalerna. Länsrätten har accepterat att denna säkerhetshöjandeåtgärd används även
      vid tider för länsrättens förhandlingar, eftersom enligt uppgift från kliniken all
      inpassering till kliniken sker genom entrédörren. Det bör tilläggas att förhandlingar i
      psykiatrimål rörande andra patienter än de som vårdas på Rättspsykiatriska
      regionkliniken även hålls i den aktuella lokalen. Länsrätten har ca 500 förhandlingar
      om året i lokalen.

      Den aktuella anmälan
      Den anmälande journalisten kontaktade undertecknad lagman någon dag
      föreförhandlingsdagen den 1 april 2008 och uppgav att det var ett mycket stort
      massmedialt intresse för den aktuella förhandlingen. Jag upplyste länsrättsassessorn
      CC, som skulle vara ordförande vid förhandlingen, om samtalet och hon i sin tur
                                                                   Dnr 1898-2008     Sid 3 (11)




förde uppgifterna vidare till verksamhetschefen vid kliniken, DD, för att det skulle
finnas möjlighet för kliniken att förbereda sig om många åhörare skulle infinna sig.
Länsrättens förhandlingar den 1 april inleddes med andra mål kl. 09.00–12.00,
medan eftermiddagens förhandlingar inleddes med det nu aktuella målet kl. 13.00.
Rätten hade olika ordförande på förmiddagen och eftermiddagen och därför fanns
två uppropslistor uppsatta, eftermiddagens lista satt bakom den första. Landstingets
personal hade under lunchuppehållet inte som brukligt avlägsnat den främre listan
från tavlan. Därav gavs intrycket att eftermiddagens lista inte fanns anslagen. Några
minuter över 13.00 togs enligt CC förmiddagens lista bort.
CC hade på förmiddagen samma dag som förhandlingen hölls blivit uppringd av den
aktuella patientens offentliga biträde, som uppgav att patienten absolut ville ha
förhandling inom stängda dörrar. Med den vetskapen förordnade CC om stängda
dörrar i nära anslutning till att förhandlingen påbörjats.
Länsrätten har i genomsnitt tio förhandlingar varje tisdag i lokalen vid
Rättspsykiatriska regionkliniken. För att förhandlingstiderna ska hållas och därmed
patienternas tid för förhandling i möjligaste mån ska kunna respekteras har
länsrätten i alla år valt att hålla överläggning i målen efter att allaförhandlingar
avslutats. Domarna har därefter formellt avkunnats och domsbevis överlämnats till
chefsöverläkaren. Domarna har expedierats den påföljande tisdagen. Det är riktigt
som journalisten påpekar att förhandlingen inte gjordes offentlig, när beslut om att
senare under dagen avkunna dom meddelades. Enligt 16 § andra meningen
förvaltningsprocesslagen får rätten förordna om att en förhandling ska hållas inom
stängda dörrar, om det kan antas att det vid förhandlingen kommer att förebringas
uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen. Så var
fallet i det aktuella målet och förhandlingen i sin helhet ägde således rum inom
stängda dörrar. Efter att överläggningarna till dom var avslutade fanns enligt CC inte
någon i entrérummet som väntade på att få domarna avkunnade.
De uppgifter som journalisten lämnat om tvång att legitimera sig och att uppge syftet
med att vilja komma in i entrérummet till förhandlingslokalensamt förbudet att föra
in en kamera i entrérummet är förvånande och helt i strid med de överenskommelser
om tillgänglighet och offentlighet vid länsrättens förhandlingar som överenskommits
med kliniken. Länsrätten har inte informerats om dessa nya rutiner och länsrätten tar
helt avstånd från dessa. Journalistens beskrivning ger närmast vid handen att
personalen inte gjorde någon skillnad på en besökare till sjukhuset och en åhörare
till länsrättens förhandlingar.
Jag fick information om vad som inträffat några dagar senare genom länsrättens
personal och även av journalisten. Jag sökte genast kontakt med verksamhetschefen
och nådde henne över telefon den 7 april. Jag framförde till henne de
överenskommelser om tillgänglighet och offentlighet som finns sedan tidigare och
som i princip medför att entrédörren under länsrättens förhandlingar är en allmän
plats dit allmänheten har rätt till tillträde för att anonymt närvara vid en förhandling,
även om vederbörande av rätten skulle få beskedet om att förhandlingen äger rum
inom stängda dörrar. Jag upplyste om att förhandlingssalen under sammanträdena är
att anse som en domstolslokal. Jag påpekade att länsrätten trots allt givit efter för
larmbågen, men att det inte var tillåtet vid förhandlingar att hindra att en kamera
fördes in i entrérummet. Jag sade vidare att det inte finns en oinskränkt rätt att
uppehålla sig i entrén under förhandlingsdagen eller att stanna kvar i entrésalen efter
beslut om stängda dörrar. Jag möttes inte av någon som helst förståelse.
Verksamhetschefen sade sig utgå från säkerheten för patienterna och eftersom
entrérummet används av alla som ska till och från kliniken gäller sjukhusets interna
regler även som jag förstod henne för dem som skulle besöka länsrättens
förhandlingar. Jag påpekade utan framgång att det var ett ensidigt beslut och att
länsrätten och kliniken i samförstånd löst sådana frågor tidigare. Efter att ytterligare
några gånger förgäves ha försökt nå fram med mitt budskap gav jag upp. Senare
samma dag, den 7 april, tog jag därför kontakt med landstingsdirektören och
redogjorde för vad som inträffat och framförde hur jag anser att rutinerna bör ändras,
                                                                         Dnr 1898-2008     Sid 4 (11)




      dvs. återgå till vad som är överenskommet så att principen om offentlighet kan
      upprätthållas. Han utsade sig ha förståelse för de krav som jag reste för att den
      nämnda principen skulle gälla. Han lovade att tala med verksamhetschefen och att
      återkomma till mig. Jag påpekade att det var brådskande att komma till rätta med
      den ordning som numera uppenbarligen gällde. Jag har emellertid inte fått någon
      återkoppling från landstingsdirektörens sida, trots att jag upprepade gånger sökt
      honom och även talat med hans sekreterare senast den 26 maj och upplyst att jag är
      anträffbar på lämnade telefon- och mobilnummer alla dygnets timmar för att få
      frågorna lösta. Jag närde en förhoppning om att ordningen ändå kunde ha återgått till
      den tidigare, utan att länsrätten underrättats. I det syftet och i brist på kontakter med
      landstinget besökte jag kliniken i samband med att länsrättens förhandlingar
      tisdagen den 17 juni skulle börja kl. 09.00. Vid samtal med den personal från
      landstinget som tjänstgjorde i entrésalen fick jag klart för mig att det inte lämnats
      några andra uppgifter till den personalen än de regler som tillämpades den 1 april.
      Jag är närmast bestört över den som jag ser det nonchalans som länsrätten bemötts
      med av företrädarna för landstinget när de allvarliga problem med tillgänglighet och
      offentlighet, som tillskapats av klinikledningen, förts uppför diskussion och lösning.
      Länsrätten har inte heller något annat val än att ha förhandlingarna i
      förhandlingssalen på Rättspsykiatriska regionkliniken. Det finns inte någon annan
      sal tillgänglig inom sjukhusområdet som uppfyller kraven på säkerhet. Det är inte
      heller med tanke på patienternas bästa och säkerhetsfrågor i samband med
      transporter m.m. realistiskt att förlägga förhandlingarna till länsrättens och
      tingsrättens gemensamma förhandlingssalar.
      Sammanfattningsvis anser länsrätten att det inte framkommit några brister i
      länsrättens handhavande med det aktuella målet. Däremot tar länsrätten avstånd från
      den ordning som kliniken – utan att underrätta länsrätten och med frångående av vad
      som tidigare överenskommits – infört, nämligen att för åhörare till länsrättens
      förhandlingar kräva legitimation och i journalistens fall att kunna styrka syftet med
      besöket för att överhuvudtaget bli insläppt till entrésalen. Samma uppfattning har
      länsrätten i fråga om kameraförbudet. Länsrätten, som har ansvar för att
      offentligheten och ordningen i samband med förhandlingar kan upprätthållas även i
      lokaler utanför domstolen, känner en vanmakt och frustration över det bemötande
      och den enligt länsrättens uppfattning nonchalans från landstingets sida som visats
      när det gäller att diskutera de uppkomna allvarliga problemen och försöka nå en
      snabb, men acceptabel lösning. Som det nu är hindras länsrätten att ta det reella
      ansvar som länsrätten har.
      Jag vill tillägga att jag såsom framgår av bifogad skrivelse (bilagan här utelämnad;
      JO:s anm.) inbjudit företrädare för landstingsstyrelsen till överläggningar.
Landstingsstyrelsen överlämnade som sitt remissvar ett yttrande undertecknat av
landstingsdirektören EE och driftenhetschefen DD. I yttrandet anfördes följande.

      Rättspsykiatriska regionkliniken bedriver en högspecialiserad vård. Här vårdas i
      huvudsak patienter (både kvinnor och män) enligt lagen om rättspsykiatrisk vård
      med särskild utskrivningsprövning (LRV med SUP), lagen om rättspsykiatrisk vård
      (LRV) och lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Kliniken tar också emot
      patienter som är häktade eller dömda till fängelse och i behov av psykiatrisk vård.
      Vårdens utformning grundar sig på nationella riktlinjer och lagar som
      Socialstyrelsens föreskrifter om God vård, hälso- och sjukvårdslagen, sekretesslagen
      och arbetsmiljölagen. Med utgångspunkt från dessa finns inom Landstinget
      Kronoberg lokalt utarbetade rutiner och riktlinjer, inom t ex områdena kvalitet och
      patientsäkerhet, systematiskt arbetsmiljöarbete, systematiskt brandskyddsarbete och
      tystnadsplikt och sekretess.
      Rättspsykiatriska regionkliniken har därtill ett antal egna rutiner och riktlinjer som
      grundar sig på de specifika krav som ställs på verksamheten för att leva upp till
      kriminalvårdens säkerhetskrav. Rättspsykiatriska regionkliniken har anmält till
                                                                        Dnr 1898-2008     Sid 5 (11)




      Socialstyrelsen att inneha säkerhetsklass 1 med en utvecklad samverkan med bland
      annat kriminalvårdsanstalterna Hall och Kumla. Rutinerna har också som syfte att
      skapa en säker och trygg vårdmiljö för bådepatienter och medarbetare.
      I samband med att ny vårdbyggnad och ny säkerhetsreception togs i bruk i januari
      2007 ändrades rutinen för in- och utpasseringskontroll vid kliniken(bilaga) [bilagan
      här utelämnad; JO:s anm.]. Besökare måste verifiera sin identitet och syfte med
      besöket i den nya säkerhetsreceptionen.
      Länsrättens lokaler är placerade mitt i en av klinikens vårdbyggnader. I korridoren
      passerar ständigt medarbetare och patienter som är på väg till eller från olika
      aktiviteter och behandlingar.
      Vid den aktuella händelsen följdes i stort gällande rutiner. Med anledning av en
      ökad hotbild i det aktuella fallet hade säkerheten förstärkts.
      Detta påverkade dock inte in- eller utpasseringskontrollen av besökare, utan där
      följdes gällande rutiner. Besökarna ombads visa identitetshandlingar. Eftersom det
      aktuella besöket inte var föranmälda (enligt klinikens rutiner) genomfördes
      motringning för att kontrollera att det fanns ett uppdrag att vistas i lokalerna. Dock
      kontrollerades inte vilket journalistiskt uppdrag det gällde, bara att det fanns ett
      sådant.
      Efter genomförd ID-kontroll fick besökarna passera larmbåge, också det enligt
      gällande rutin. Med anledning av att länsrättens lokaler är placerade mitt i en av
      sjukhusområdets vårdbyggnader är det med hänvisning till sekretesslagen inte tillåtet
      att fritt fotografera utan tillstånd, varför besökarna ombads lämna ifrån sig medhavd
      kamera.
      Vi beklagar att besökarna uppfattat våra in- och utpasseringsrutiner som kränkande.
      I allmänhet har besökare mycket stor förståelse till att våra rutiner bidrar till att
      skapa en trygg och säker vårdmiljö för våra patienter.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaren. I ett yttrande över länsrättens
remissvar anförde han bl.a. följande. Innan den aktuella förhandlingen började lyfte
han på den uppropslista som avsåg förmiddagens förhandlingar för att kontrollera
om det satt en lista avseende eftermiddagens förhandlingar bakom denna, vilket det
inte gjorde.

JO inhämtade därefter bl.a. Domstolsverkets skrivelse ”Säkerhetsrutiner vid
muntliga förhandlingar på sjukvårdsinrättningar”, daterad den 26 februari 2009
(verkets ärende dnr 391-2008). I skrivelsen anges bl.a. följande.

      Vid muntlig förhandling på sjukvårdsinrättning gäller samma regler om offentlighet
      som när förhandlingar hålls i domstolar, en princip som är grundlagsskyddad.
      Åhörare har alltså rätt att, utan att behöva uppge sin identitet, besöka en muntlig
      förhandling på en sjukvårdsinrättning fram till dess att rätten beslutar om stängda
      dörrar. Även om det är ovanligt med åhörare vid förhandlingar på
      sjukvårdsinrättningar är detta en aspekt som måste beaktas när beslut fattas om
      förhandlingslokalens placering.
Landstinget inkom med en skrivelse och fogade därtill minnesanteckningar från ett
möte den 2 mars 2010 mellan företrädare för landstinget och Förvaltningsrätten i
Växjö. I anteckningarna har bl.a. följande noterats.

      [– – –] Alla parter är emellertid överens om att offentlighetsprincipen skall tillämpas
      under och i domstolens förhandlingar på kliniken.
      Lagmannen FF har med sig ritningar som landstinget sedan tidigare tillställt
      domstolen över nya byggnationen på kliniken där GG (säkerhetsutvecklare vid
      Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö; JO:s anm.) visar och förklarar hur den nya
                                                                     Dnr 1898-2008    Sid 6 (11)




      byggnationen kommer att se ut. Byggnationen skall förhoppningsvis vara klar vid
      årsskiftet 2011–2012. Den nya byggnationen gör det lättare för allmänheten att få
      tillträde till lokalen där förhandlingar sker.
I ett beslut den 30 april 2010 anförde JO André följande.

Rättsliga utgångspunkter
I 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen fastslås den grundläggande principen
att förhandling vid domstol ska vara offentlig. Principen om förhandlings-
offentlighet upprepas i 5 kap. 1 § rättegångsbalken som bestämmelsen i 16 §
förvaltningsprocesslagen (1971:291) hänvisar till. Denna offentlighetsprincip
innebär att allmänheten ska ha fritt tillträde till varje domstolsförhandling, dvs. en
rätt för alla att närvara vid domstolsförhandlingar utan att behöva vare sig utsättas
för identitetskontroll, uppge sitt namn eller förklara varför han eller hon önskar
närvara vid förhandlingen (se bl.a. Fitger, Rättegångsbalken, s. 5:5 och JO:s
ämbetsberättelse 1976/77 s. 26).

Principen är dock inte oinskränkt, utan undantag härifrån kan göras genom lag eller
i vissa fall efter bemyndigande i lag (2 kap. 12 § regeringsformen). Rätten får t.ex.
under vissa förhållanden besluta att en förhandling ska hållas inom stängda dörrar
och därmed att personer stängs ute från hela eller delar av förhandlingen. Av 16 §
förvaltningsprocesslagen framgår att rätten får förordna att en förhandling ska
hållas inom stängda dörrar, om det kan antas att det vid förhandlingen kommer att
läggas fram uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Avkunnande av dom eller beslut ska
som huvudregel ske offentligt. I vissa fall, som här inte är aktuella, ska dock
avkunnandet ske inom stängda dörrar (5 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken
och 16 § förvaltningsprocesslagen).

Grundprincipen att domstolsförhandlingar ska vara offentliga återfinns även i
artikel 6 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Enligt artikeln har var och
en, när det gäller prövning av personens civila rättigheter och skyldigheter eller en
anklagelse mot denne för brott, rätt till en rättvis och offentlig förhandling. Vidare
anges att dom i målet ska avkunnas offentligt. Pressen och allmänheten får dock,
enligt samma artikel, under vissa angivna förhållanden utestängas från
förhandlingen eller en del därav.

Av 2 kap. 6 § regeringsformen framgår att varje medborgare gentemot det
allmänna är tillförsäkrad skydd mot bl.a. påtvingat kroppsligt ingrepp,
kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång. Med kroppsvisitation avses,
enligt 28 kap. 11 § tredje stycket rättegångsbalken, en undersökning av kläder och
annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har
med sig. Även detta skydd får begränsas genom lag eller i vissa fall efter
bemyndigande i lag (2 kap. 12 § regeringsformen).
                                                                  Dnr 1898-2008     Sid 7 (11)




I lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol finns bestämmelser om allmän
respektive särskild säkerhetskontroll. Allmän säkerhetskontroll får genomföras, om
det finns anledning att befara att det i en domstols lokaler kan komma att förövas
brott som innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för
omfattande förstörelse av egendom. Särskild säkerhetskontroll får genomföras, om
det till följd av särskilda omständigheter finns risk för att det i samband med en
domstolsförhandling kan komma att förövas sådant brott (1 §). Vid
säkerhetskontroll eftersöks vapen och andra föremål som är ägnade att komma till
användning vid den typ av brottslighet som kan motivera att säkerhetskontroll
beslutas. För detta ändamål får kroppsvisitation utföras. Väskor och andra föremål
som medförs till eller påträffas i domstolens lokaler får undersökas. Vid allmän
säkerhetskontroll ska kroppsvisitation och undersökning av väskor och andra
föremål som huvudregel ske genom användande av metalldetektor eller liknande
anordning (5 § första och andra styckena). Den tekniska utrustning som åsyftas är
s.k. larm- eller säkerhetsbågar, handmetalldetektorer och röntgenutrustning för
undersökning av föremål (se prop. 2000/01:32 s. 45). Identitetskontroll får inte
förekomma som en allmän kontroll, men däremot i de fall då man måste fastställa
om en person, som uppger sig inte omfattas av säkerhetskontroll, ska undantas från
kontrollen (5 § fjärde stycket). Den som inte underkastar sig en föreskriven
säkerhetskontroll ska vägras tillträde. Den som inte tillåter undersökning av väska
eller annat föremål ska, om det anses lämpligt, ges tillfälle att lämna föremålet till
förvaring. Lämnas föremålet till förvaring, får tillträde inte vägras (6 §).

Enligt 5 kap. 9 § rättegångsbalken, som 16 § förvaltningsprocesslagen hänvisar till,
ankommer det på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens
sammanträden och att meddela de ordningsregler som behövs. Av bestämmelsen
framgår vidare bl.a. att det i princip råder fotograferingsförbud i rättssalen. I
förarbetena sägs att förbudet endast torde avse fotografering under själva
förhandlingen (prop. 1979/80:87 s. 12).

I mål enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, och lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV, ska muntlig förhandling hållas på
sjukvårdsinrättningen, om inte särskilda skäl talar för något annat (37 § LPT och
21 b § LRV).

Av 25 § förordningen (1996:382) med förvaltningsrättsinstruktion framgår bl.a.
följande. För varje dag då det hålls sammanträde för muntlig förhandling ska
förvaltningsrätten upprätta en förteckning över de mål som har utsatts till
förhandling (uppropslista). Under sammanträdesdagen ska uppropslistan vara
anslagen på lämplig plats i anslutning till den lokal där förhandlingen äger rum.
                                                                  Dnr 1898-2008    Sid 8 (11)




Bedömning
Länsrättens och klinikens agerande i samband med den aktuella
förhandlingen
Åtgärder vidtagna vid inpassering
Förhandling vid domstol är offentlig intill dess rätten har beslutat att förhandlingen
ska hållas inom stängda dörrar. Muntlig förhandling i mål enligt LPT och LRV ska
som huvudregel hållas på sjukvårdsinrättningen. Vid förhandling på
sjukvårdsinrättning gäller samma regler om offentlighet som när förhandling hålls i
domstolens egna lokaler.

Enligt förarbetena till LPT och LRV ”förutsätts att sjukvårdshuvudmannen kan
tillhandahålla lokaler och att förhållandena där är sådana att principen om
offentlighet kan upprätthållas” (se prop. 1990/91:58 s. 279).

Som redogjorts för ovan innebär principen om förhandlingsoffentlighet en rätt för
alla att närvara vid domstolsförhandlingar utan att behöva vare sig utsättas för
identitetskontroll, uppge sitt namn eller förklara varför han eller hon önskar närvara
vid förhandlingen. För det fall rätten har beslutat om säkerhetskontroll kan dock
identitetskontroll genomföras under vissa förhållanden. Om det finns ett sådant
beslut kan även kroppsvisitation och undersökning av väskor utföras med hjälp av
s.k. larmbåge.

Av utredningen framgår att kliniken genomförde identitetskontroller avseende AA
och den medföljande fotografen innan de fick tillträde till lokalen där
förhandlingen skulle hållas. Vidare undersökte kliniken om de hade något
”uppdrag att vistas i lokalerna” och de var tvungna att passera genom en larmbåge.
Kliniken tillät inte heller AA och fotografen att ta med sig kameror in till
väntrummet utanför förhandlingslokalen. Det kan konstateras att länsrätten i
förevarande fall inte hade beslutat om säkerhetskontroll.

I sitt remissvar har landstinget uppgett att rutinen för in- och utpasseringskontroll
vid kliniken ändrades i samband med att en ny vårdbyggnad och säkerhetsreception
togs i bruk i januari 2007 och att gällande rutin för inpasseringskontroll av
besökare till kliniken följdes i ifrågavarande fall. Vidare har landstinget anfört att
besökarna ombads att lämna ifrån sig medhavd kamera då det ”med hänvisning till
sekretesslagen” inte är tillåtet att utan tillstånd fritt fotografera i byggnaden.

Länsrätten har i sitt remissvar anfört bl.a. följande. Vid domstolens överläggningar
med sjukvårdshuvudmannen under 1990-talet träffades en överenskommelse om att
den som ringde på den låsta entrédörren och uppgav att han eller hon vill närvara
vid en länsrättsförhandling skulle släppas in. För några år sedan informerade
kliniken länsrätten om att det innanför entrédörren hade satts upp en larmbåge som
alla, även de som vill närvara vid en länsrättsförhandling, måste passera för att
släppas in i lokalerna. Länsrätten har accepterat denna ”säkerhetshöjande åtgärd”,
men den tar ”avstånd från den ordning som kliniken – utan att underrätta länsrätten
och med frångående av vad som tidigare överenskommits – infört, nämligen att för
                                                                    Dnr 1898-2008    Sid 9 (11)




åhörare till länsrättens förhandlingar kräva legitimation och i journalistens fall att
kunna styrka syftet med besöket för att överhuvudtaget bli insläppt i entrésalen.
Samma uppfattning har länsrätten i fråga om kameraförbudet.”

Jag finner det anmärkningsvärt att kliniken inte samrådde med länsrätten innan
man ändrade rutinen för inpasseringskontroll vad gäller åhörare till förhandlingar.
Detta särskilt eftersom domstolen måste anses ha det yttersta ansvaret för att
allmänhetens rätt att bevista offentlig förhandling tillgodoses.

Att utsätta den som vill närvara vid en domstolsförhandling för identitetskontroll
och att efterfråga vad som är syftet med besöket står i strid med
förhandlingsoffentligheten.

Vidare finns det inte, om det inte fattats beslut om säkerhetskontroll, någon laglig
grund för att kräva att den som vill närvara vid en domstolsförhandling ska passera
en larmbåge för att få tillträde till förhandlingssalen. Att en förhandling hålls på en
sjukvårdsinrättning förändrar inte den bedömningen. I sammanhanget kan dock
nämnas att Utredningen om säkerhet i domstol i betänkandet Ökad säkerhet i
domstol (SOU 2009:78) har funnit att det föreligger behov av att utöka
möjligheterna till säkerhetskontroll i domstolarna och har lämnat förslag till
lagändringar. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Det finns inte heller stöd i lag för att förbjuda den som vill närvara vid en
domstolsförhandling att medföra kamera in till den lokal där förhandlingen ska
hållas. En annan sak är att det som huvudregel råder förbud mot fotografering i
rättssalen under en pågående förhandling (5 kap. 9 § rättegångsbalken och 16 §
förvaltningsprocesslagen). Det ankommer på rättens ordförande att tillse att denna
ordning upprätthålls.

Det kan således konstateras att kliniken, i samband med att AA och den
medföljande fotografen kom till sjukvårdsinrättningen för att närvara vid
länsrättens muntliga förhandling, vidtagit en rad åtgärder som det saknats lagstöd
för. Då klinikens agerande har rört den grundlagsskyddade principen om
offentlighet vid domstolsförhandlingar ser jag allvarligt på händelsen.

Vad gäller länsrätten vill jag i denna del anföra följande. Av utredningen framgår
att länsrätten inte före den aktuella förhandlingen kände till att kliniken utsatte den
som ville närvara vid en domstolsförhandling för identitetskontroll eller att kliniken
undersökte vad som var personens syfte med besöket. Länsrätten hade inte heller
vetskap om att kliniken infört ett kameraförbud. När detta kom till länsrättens
kännedom tog lagmannen vid länsrätten omedelbart kontakt med driftenhetschefen
på kliniken och landstingsdirektören för att diskutera och försöka lösa den
uppkomna situationen. Lagmannen bjöd även in företrädare för landstingsstyrelsen
till överläggningar med länsrätten. Mot den bakgrunden anser jag inte att det finns
grund för att kritisera länsrätten för att kliniken utsatte AA och den medföljande
fotografen för identitetskontroll, för att syftet med deras besök undersöktes eller för
att det uppställdes ett kameraförbud. Länsrätten har däremot haft kännedom om att
                                                                    Dnr 1898-2008    Sid 10 (11)




den som ville närvara vid en domstolsförhandling på sjukvårdsinrättningen måste
passera genom en larmbåge för att få tillträde till förhandlingssalen.

Som jag konstaterat ovan finns inte någon laglig grund för att uppställa ett sådant
villkor, om det inte beslutats om säkerhetskontroll. Länsrätten borde därför inte ha
accepterat denna ordning.

Det har framkommit att landstinget har för avsikt att utföra viss byggnation som
enligt planeringen ska vara klar vid årsskiftet 2011/2012. Landstinget har i
anteckningarna från mötet den 2 mars 2010, med företrädare för Förvaltningsrätten
i Växjö, noterat att den nya byggnationen gör det lättare för allmänheten att få
tillträde till den lokal där domstolsförhandlingar hålls. Jag utgår från att landstinget
vid byggnationen kommer att beakta de uttalanden som har gjorts i detta beslut vad
gäller principen om förhandlingsoffentlighet och anser mig därför kunna lämna
saken.

Beslut om stängda dörrar
AA har även klagat på att rättens ordförande fattade beslut om stängda dörrar
omedelbart efter att ha redogjort för vilka personer som skulle tillåtas närvara vid
förhandlingen. Han har vidare framfört synpunkter på att förhandlingen inte
gjordes offentlig när rätten tillkännagav beslut om att dom i målet skulle avkunnas
senare under dagen.

Länsrätten har i remissvaret uppgett att patienten genom sitt offentliga biträde före
förhandlingen hade begärt att den skulle hållas inom stängda dörrar. Med den
vetskapen, och då det kunde antas att det vid förhandlingen skulle komma att
förebringas sekretessbelagda uppgifter, förordnade rätten om stängda dörrar ”i nära
anslutning till att förhandlingen påbörjats”. Länsrätten har vidgått att förhandlingen
inte gjordes offentlig vid tillkännagivandet av beslut om att dom skulle avkunnas
senare under dagen.

Rätten ska ex officio pröva frågan om dörrarna ska vara stängda. Möjligheten att
hålla en förhandling inom stängda dörrar är större i allmän förvaltningsdomstol än i
allmän domstol. Som redovisats ovan kan allmän förvaltningsdomstol enligt 16 §
förvaltningsprocesslagen förordna om stängda dörrar om det kan antas att det vid
förhandlingen kan komma att läggas fram uppgift, för vilken hos domstolen gäller
sekretess. Det är uppenbart att så var fallet i det aktuella målet. Rätten har således
haft grund för att besluta att delar av förhandlingen skulle hållas inom stängda
dörrar. Frågan om i vilket skede och i vilken omfattning dörrarna skulle stängas är
en sådan bedömningsfråga som JO i princip inte uttalar sig om. Jag finner inte
anledning att här frångå den principen. Om en förhandling helt eller till största
delen ska hållas inom stängda dörrar är det angeläget att rätten på lämpligt sätt ger
upplysning om att tillkännagivandet av tiden och sättet för domens meddelande
och, som huvudregel, avkunnandet av domen inte omfattas av förordnandet om
stängda dörrar. I det aktuella fallet har tillkännagivandet av att dom i målet skulle
                                                                  Dnr 1898-2008   Sid 11 (11)




avkunnas senare under dagen skett inom stängda dörrar. Detta borde ha ägt rum
offentligt.

Uppropslista
Av utredningen framgår att det för den ifrågavarande förhandlingsdagen fanns två
uppropslistor eftersom rätten hade olika ordföranden på förmiddagen respektive
eftermiddagen. Det föreligger emellertid motstridiga uppgifter vad gäller frågan om
uppropslistan avseende eftermiddagens förhandlingar var uppsatt bakom
förmiddagens lista vid tidpunkten för påropet av den i ärendet aktuella
förhandlingen. Det är inte sannolikt att ytterligare utredningsåtgärder från min sida
skulle bringa klarhet i saken. I sammanhanget kan dock noteras att länsrätten har
uppgett att förmiddagens lista togs bort ”några minuter över 13.00” och att detta
berodde på att landstingets personal under lunchuppehållet ”inte som brukligt hade
avlägsnat den främre listan från tavlan”. Jag vill i anledning härav framhålla att det
ytterst ankommer på länsrätten att se till att aktuell uppropslista finns anslagen på
lämplig plats i anslutning till den lokal där förhandlingen äger rum.

Övrigt
Vad som i övrigt har framkommit föranleder inte något uttalande från min sida.

Med den kritik som framgår av det ovan anförda avslutas ärendet.
