# Hanteringen av rekommenderade försändelser till intagna m.m.

JO 2009-10-27 dnr 1922-2008

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2009-10-27         1922-2008              1 (6)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Hanteringen av rekommenderade försändelser till intagna m.m.

## Anmälningar

AA klagade, i en anmälan som kom in till JO den 3 april 2008, på anstalten
                        Norrtäljes rutiner för posthantering och anförde bl.a. följande. Den 17 respektive
                        den 26 mars 2008 fick han meddelanden från postgranskningsgruppen om att brev
                        till honom placerats bland hans tillhörigheter i civilförrådet. Brevens avsändare var
                        Hudiksvalls tingsrätt respektive Migrationsverket. På personals uppmaning
                        lämnade han in en hemställan om att få ta del av försändelserna. För att han skulle
                        ”få upp” försändelserna uppgav en vårdare att han var tvungen att skriftligen
                        godkänna att anstalten skulle granska dessa.

                         AA inkom med kompletterande klagomål den 28 juli 2008. Han anförde därvid att
                        rekommenderade försändelser till en intagen alltid läggs bland den intagnes
                        tillhörigheter i civilförrådet. För att en intagen ska få ta del av försändelsen måste
                        han lämna in en hemställan om det. Han måste sedan boka ett besöksrum i vilket
                        han, under överinseende av personal, får ta del av försändelsens innehåll.
                        Anstaltens hantering medför en tidsutdräkt som kan leda till att en intagen lider
                        rättsförlust.

                        AA anförde i en kompletterande anmälan, som inkom den 4 september 2009, bl.a.
                        följande. Den 17 juli 2008 fick han ett meddelande från postgranskningsgruppen
                        om att handlingar från polismyndigheten hade inkommit per post. Han skrev en
                        hemställan i vilken han begärde att ”få upp” handlingarna. Anstalten beslutade den
                        28 juli 2008 att avslå hans begäran med tillägget att han kunde beredas möjlighet
                        att ta del av handlingarna genom tidsbokning på mottagningsavdelningen. Han
                        lämnade in ytterligare en hemställan och fick den 11 augusti 2008 ta del av
                        handlingarna. På grund av materialets omfattning hann han inte gå igenom alla
                        handlingar vid ett tillfälle och han tvingades därför boka flera tillfällen. Den 11
                        augusti 2008 fick han ett meddelande om att två brev med handlingar från
                        Migrationsverket hade placerats i civilförrådet. Han lämnade in en hemställan om
                        att ”få upp” breven. Den 28 augusti 2008 fick han beskedet att han kunde boka tid
                        på mottagningen för att få ta del av försändelserna.

                        AA bifogade vissa handlingar till sina anmälningar.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                         Dnr 1922-2008        Sid 2 (6)




Utredning
AA anmälningar remitterades till Kriminalvården för yttrande. Myndigheten
anmodades att särskilt yttra sig över frågan huruvida de intagna – då
myndighetspost ställd till dem kommer till anstalten – omedelbart kallas till
civilförrådet för att få möjlighet att ta del av handlingarna eller om de måste boka
en tid för att få ta del av dem. I sina svar anförde myndigheten (huvudkontoret),
genom ställföreträdande generaldirektören BB, bl.a. följande.

      Yttrande den 2 juni 2008
      –––

## Sakförhållanden

Yttrande beträffande sakförhållandena har inhämtats från Region Stockholm, varvid
      bl.a. följande framkommit.
      När brev/försändelser ankommer till anstalten Norrtälje lämnas de för
      genomgång/granskning av två tjänstemän. Därefter vidarebefordras de
      genomavdelningspersonalens försorg till den intagne. Brev/försändelser från
      myndighet överlämnas utan granskning. Överlämnandet av myndighetspost kanske i
      t.ex. ett besöksrum där den intagne ges möjlighet att ta del av innehållet utan att visa
      detta för personal. När den intagne tagit del av försändelsen ges han möjlighet att
      lägga den i ett av anstalten tillhandahållet kuvert som han själv förseglar. Kuvertet
      läggs sedan till den intagnes tillhörigheter i förrådet. Den intagne informeras alltid,
      innan överlämnandet av handlingen, om att han inte är skyldig att visa innehållet för
      personal. Om den intagne önskar innehaförsändelsen i bostadsavdelningen måste
      han dock medge sedvanlig kontroll av att inget som är ägnat att hota säkerheten tas
      till avdelningen (t.ex. domar). Genom dessa rutiner säkerställs att den intagne kan ta
      del av försändelser från svensk myndighet m.fl. utan granskning och att den intagne
      är medveten om detta. Rutinen säkerställer även att inget säkerhetshotande kan tas
      upp tillbostadsavdelningen.
      När rekommenderade försändelser anländer till en intagen skrivs mottagningsbeviset
      på och överlämnas försändelsen normalt i förrådet av praktiska skäl. Såvitt personal
      vid anstalten Norrtälje kan dra sig till minnes var det så i det aktuella fallet. Om AA
      ombetts att skriva en anhållan för att få ta del av inkommande myndighetspost så
      beror det på att någon personal har misstolkat anstaltens rutiner.

## Författningsbestämmelser

I 24 § KvaL, i dess lydelse före den 1 april 2008, framgår bl.a. följande. I den
      utsträckning det kan ske utan olägenhet får en intagen inneha personliga
      tillhörigheter samt skaffa sig eller ta emot böcker, tidskrifter, tidningar och annat
      som kan bereda honom eller henne sysselsättning under fritiden.
      Av 25 § KvaL, i dess lydelse före den 1 april 2008, framgår följande. Brev mellan
      intagen och svensk myndighet, internationellt organ som har av Sverige erkänd
      behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller advokat skall vidarebefordras
      utan granskning. Anges brev vara avsänt från svensk myndighet, sådant
      internationellt organ eller advokat och kan skäligen misstänkas att uppgiften är
      oriktig, får dock brevet granskas, om förhållandet icke kan klarläggas på annat sätt.
      Av 6 kap. 2 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i
      anstalt KVFS 2006:26 (anstaltsföreskrifterna), som gällde vid den tidpunkt som
      anmälan avser [numera regleras dess frågor i KVFS 2009:4, JO:s anm.], framgår
      följande. En intagen får i sitt bostadsrum eller i gemensamma utrymmen inte förvara
      sådant som kan äventyra säkerheten i anstalten, försvåra visitation eller vålla sanitär
      olägenhet. Den intagne ansvarar själv förde tillhörigheter som han får inneha i
      bostadsrummet. Av allmänna råd till bestämmelsen framgår bl.a. följande. Anstalten
      får inte genom generella förbud, i t.ex. anstaltens ordningsregler, ange vad en
                                                                  Dnr 1922-2008     Sid 3 (6)




intagen inte får inneha i sitt bostadsrum. En individuell prövning av innehav måste
göras i varje enskilt fall. Anstalten kan dock i sina ordningsregler ange vad en
intagen normalt kan få inneha. Då anstalten skall pröva en begäran om innehav skall
den intagnes intressen vägas mot den olägenhet för anstalten som ett medgivande till
innehav kan medföra. Anstalten måste bl.a. ta hänsyn till att visitation av den
intagnes bostadsrum kan försvåras och att vissa föremål är av sådant slag att de kan
utnyttjas på ett sätt som kan äventyra säkerheten i anstalten. Även omskriftliga
publikationer inte utgör någon nämnvärd fara utifrån visitationssynpunkt, finns det
utifrån säkerhetsskäl starka skäl att begränsa möjligheten tillokontrollerat innehav av
t.ex. domstolshandlingar eller förhörsprotokoll eftersom dessa kan spridas och
medföra att andra intagna utsätts för hot eller trakasserier.

Kriminalvårdens bedömning
Som redogjorts för ovan är huvudregeln att s.k. myndighetspost enligt 25 § KvaL
skall vidarebefordras till den intagne utan granskning. Granskning får, enligt den
lagstiftning som gällde vid den tidpunkt som anmälan rör, endast ske om det
skäligen kan misstänkas att uppgiften om avsändare är oriktig och om förhållandet
icke kan klarläggas på annat sätt.
Utredningen i detta ärende har visat att anstalten Norrtälje har en rutin som innebär
att s.k. myndighetspost befordras till den intagne utan att posten granskas i något
avseende innan eller i samband med att den överlämnas till den intagne i utrymme
som anstalten bestämmer. Om den intagne sedan han beretts möjlighet att öppna
posten och ta del av innehållet önskar inneha posten i sitt bostadsrum kan dock
innehållet granskas för att möjliggöra en prövning av innehavsfrågan utifrån
bestämmelsen i 24 § KvaL. Vad som framkommit om anstaltens rutiner ger inte stöd
för annat än att rutinerna står i överensstämmelse med gällande lagstiftning.
När det gäller hanteringen av breven från Hudiksvalls tingsrätt och Migrationsverket
har anstalten Norrtälje anfört att, för det fall AA uppmanats att lämna in en anhållan
för att få ta del av dessa försändelser, så beror det på att någon personal har
misstolkat anstaltens rutiner. Det är givetvis beklagligt om ett sådant missförstånd
skett. Kriminalvården utgår från att anstalten Norrtälje förvissar sig om att all
personal är väl förtrogen med de rutiner som gäller för brevgranskning och
postbefordran.
–––

Yttrande den 20 november 2008
–––

Sakförhållanden
Till följd av AA:s skrivelse den 21 juli 2008 [aktbilaga 11, JO:s anmärkning] har
följande uppgifter lämnats av Region Stockholm.
Den intagne får omedelbart, normalt samma dygn, tillgång till försändelser då de
ankommer till anstalten. Om en försändelse kommer sent kan befordran till den
intagne dröja till påföljande vardag. Anstaltens rutin med dubbel kvittering medför
inte någon fördröjning av postbefordran. Försändelser av brådskande natur hanteras i
särskild ordning i syfte att undvika rättförluster.
Följande rutiner tillämpas. Anstaltens postbud hämtar samtlig post från postkontoret
ca kl. 07.40. Postbudets grovsortering av posten är klar ca kl.08.15–08.30. Brev till
intagna som inte är rekommenderade lämnas till särskild personal för
brevgranskning. Postbudet bokför rekommenderade försändelser i en särskild
liggare. Han lägger därefter avin i berörd avdelnings värdefack. Där hämtas avin av
avdelningspersonal och lämnas till den intagne för kvittens. Därefter återsänds avin
med internposten till postbudet som hämtar ut försändelsen på postkontoret.
Postbudet kvitterar i en liggare att han har hämtat ut försändelsen. Försändelsen
lämnas därefter över till förrådet där den inkomstregistreras och förvaras tills vidare.
Förrådspersonalen lägger en kopia av inskrivningskvittot i berörd avdelnings
                                                                   Dnr 1922-2008      Sid 4 (6)




postfack för överlämnande till den intagne. Den intagne får då hemställa om att få ta
del av försändelsen varefter avdelningspersonalen aviserar mottagningsavdelningen
om att det finns en försändelse till den intagne. Därefter får den intagne, så snart det
låter sig göras, på lämplig plats ta del av försändelsens innehåll. Den intagne
kvitterar då att han har fått ta del av bestämmelsen [bör rätteligen vara försändelsen,
JO:s anmärkning].
Till följd av AA:s skrivelse den 28 augusti 2008 [aktbilaga 17, JO:s anmärkning]
har följande uppgifter lämnats av region Stockholm.
Av skrivelsen framgår att AA, både när det gällde handlingarna från
Polismyndigheten och Migrationsverket, begärde att ”få upp” dem. Den första
begäran behandlades som ett önskemål om att få inneha försändelsens innehåll i
bostadsrummet medan den andra begäran behandlades som ett önskemål om att
enbart få läsa igenom handlingarna, och alltså inte som ett innehavsärende.
Det har aldrig ålegat den intagne att boka rum för att få tillgång till en inkommen
försändelse. Detta sköts av anstaltens personal. För att en intagen ska få tillgång till
handlingar som, på annat sätt än som inkommen försändelse, finns bland den
intagnes tillhörigheter i förrådet, måste den intagne dock ansöka om detta och boka
rum.
Anstalten Norrtälje har den 22 september 2008 ändrat rutinerna så att
myndighetsbrev med mottagningsbevis numera, utan att den intagne behöver anhålla
därom, befordras till den intagne samma dygn som den intagne harkvitterat
mottagningsavin.

Författningsbestämmelser m.m.
Relevanta författningsbestämmelser i KvaL och anstaltsföreskrifterna harredovisats i
Kriminalvårdens yttrande den 2 juni 2008.
Av 7 § förvaltningslagen (1986:223) framgår, såvitt nu är aktuellt, att varje ärende
där någon enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt
utan att säkerheten eftersätts. Av samma bestämmelse framgår också att
myndigheten ska underlätta för den enskilde att ha med den att göra.

Kriminalvårdens bedömning
Av 25 § KvaL följer att brev mellan intagen och myndighet ska vidarebefordras utan
granskning. Den kompletterande utredningen visar att det vid anstalten Norrtälje i
praktiken har ankommit på den intagne att vara aktiv för att få ta del av den
rekommenderade försändelse vars avi han tidigare har kvitterat. Anstalten har alltså
inte haft en rutin som inneburit att den intagne med automatik fått del av en
rekommenderad försändelse. Enligt Kriminalvårdens mening innebär detta att
myndigheten inte fullgjort sin skyldighet att befordra brevet till den intagne.
Kriminalvården anser alltså att anstalten har ett aktivt ansvar för att överlämna ett
icke-kvarhållet brev till den intagne utan att denne ska behöva ”stöta på”, vare sig
muntligt eller skriftligt. Den intagne bör i samband med överlämnandet ges
möjlighet att ta del av innehållet i försändelsen. Om den intagne därefter begär att få
inneha innehållet i försändelsen på sitt bostadsrum, sker en prövning enligt 24 §
KvaL. Kriminalvården vill vidare betona att den intagne kan riskera betydande
rättsförluster genom att behöva underteckna ett mottagningsbevis utan att så snart
möjligt i anslutning därtill också rent faktiskt få del av själva försändelsen. Det kan
vara vanskligt för Kriminalvården att, utan att ta del av innehållet, avgöra om en
försändelse är av brådskande natur eller inte. Kriminalvården är kritisk till det sätt
som anstalten Norrtälje har hanterat dessa frågor på.
Kriminalvården noterar nu att anstalten Norrtälje har ändrat sina rutiner när det
gäller rekommenderade försändelser. Kriminalvården utgår från att anstalten också
följer upp att rutinen följs. Kriminalvården har därtill bett Region Stockholm att göra
en särskild uppföljning av frågan.
                                                                      Dnr 1922-2008     Sid 5 (6)




      Kriminalvården bedömer vidare att anstalten Norrtälje har handlagt AA begäran den
      17 juli och den 8 augusti 2008 på ett sätt som inte är förenligt med
      förvaltningslagen. De två framställningarna har på ett omotiverat sätt behandlats
      olika. Handläggande personal borde ha bett AA förtydliga om begäran avsåg
      innehav eller enbart möjlighet att få läsa handlingarna. När det gäller svaret den 12
      augusti 2008 framstår detta överhuvudtaget inte som begripligt. Kriminalvården
      anser slutligen att det har tagit för lång tid innan
      AA fick svar på sin begäran den 11 augusti 2008 om att ”få upp” Migrationsverkets
      handlingar.
      –––
AA kommenterade remissvaret.

I beslut den 27 oktober 2009 anförde JO Nordenfelt bl.a. följande.

Bedömning
Av 7 § förvaltningslagen (1986:223) framgår bl.a. att varje ärende där någon
enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att
säkerheten eftersätts. Myndigheten ska underlätta för den enskilde att ha med den
att göra.

Intagnas rätt till korrespondens regleras i 25–27 §§ lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt (kriminalvårdslagen). Av dessa bestämmelser framgår
beträffande myndighetspost, enligt lydelsen såväl före som efter den 1 april 2008,
att brev mellan en intagen och svensk myndighet ska vidarebefordras utan
granskning. Anges brev vara avsänt från svensk myndighet och det kan misstänkas
att uppgiften är oriktig får brevet granskas om förhållandet inte kan klarläggas på
annat sätt. Granskningen får inte vara mer ingående än vad som är nödvändigt med
hänsyn till granskningens syfte.

Det skydd för förtrolig kommunikation som regleras i angivna bestämmelser i
kriminalvårdslagen kan ses som en för intagna i anstalt anpassad form av det skydd
som gäller varje medborgare enligt 2 kap. 6 § regeringsformen.

Enligt 24 § kriminalvårdslagen, i dess lydelse före den 1 april 2008, fick en intagen
i den utsträckning det kunde ske utan olägenhet inneha personliga tillhörigheter
samt skaffa sig eller ta emot böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kunde
bereda honom sysselsättning under fritiden. Bestämmelsen om intagnas innehav av
tillhörigheter fick en ny lydelse den 1 april 2008 med i princip motsvarande
innehåll. Kompletterande bestämmelser om intagnas innehav fanns vid de i ärendet
aktuella tidpunkterna i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för
verkställighet i anstalt (KVFS 2006:26, som fr.o.m. den 1 april 2008 ersattes av
KVFS 2008:3. Som tidigare anmärkts regleras dessa frågor numera i KVFS
2009:4), nedan anstaltsföreskrifterna.

Enligt anstalten Norrtäljes rutin placerades en rekommenderad försändelse till en
intagen, sedan denne kvitterat mottagningsbeviset, bland hans effekter i
civilförrådet. Den intagne fick sedan lämna in en hemställan om att få ta del av
                                                                     Dnr 1922-2008    Sid 6 (6)




försändelsen. Kriminalvården har uppgett att en intagen inte behövde boka tid för
att få ta del av handlingarna.

Enligt min mening finns det inte någon anledning att i posthanteringen göra
skillnad på ett vanligt brev och ett rekommenderat sådant. En intagen har, oavsett
sättet för befordran av posten, rätt att så snart som möjligt få ta del av en
försändelse sedan eventuell granskning skett och under förutsättning att ett beslut
om kvarhållande av försändelsen inte fattats. Brev från svensk myndighet ska
normalt vidarebefordras utan granskning. Det är oacceptabelt att en intagen tvingas
vara aktiv för att få ta del av en försändelse. Om en intagen, efter att ha tagit del av
försändelsen, begär att få inneha denna i sitt bostadsrum ska detta prövas enligt
bestämmelserna i 24 § kriminalvårdslagen och anstaltsföreskrifterna.

Många rekommenderade försändelser kommer från myndigheter och kvittering av
ett mottagningsbevis utgör ett viktigt bevis på att mottagaren tagit emot
försändelsen. Frister för överklagande och dylikt börjar ofta löpa från den dag
försändelsen kvitteras. Genom en rutin som medför att intagna inte får ta del av
försändelser i anslutning till att mottagningsbevis kvitteras, finns det stor risk för
att intagna lider rättförlust. Jag är helt oförstående till anstaltens påstående att det
går att avgöra om försändelsen är av brådskande natur utan att någon granskning av
innehållet genomförts. Jag är mycket kritisk till anstalten Norrtäljes hantering av
rekommenderade försändelser till de intagna. Jag noterar att anstalten har ändrat
sina rutiner och jag utgår ifrån att regionkontoret numera har gjort den särskilda
uppföljning som nämns i remissvaret.

Av vad som nu anförts framgår att det inte är förenligt med regelverket att en
intagen måste göra en särskild framställning om att få ta del av inkommen post.
Anstalten förtjänar allvarlig kritik för sitt sätt att hantera försändelserna till AA från
Hudiksvalls tingsrätt och Migrationsverket i mars 2008. Jag, liksom
Kriminalvården, utgår ifrån att anstalten Norrtälje förvissar sig om att all personal
är väl förtrogen med de rutiner som gäller för brevgranskning och postbefordran.

Jag är även mycket kritisk till anstaltens hantering av den post AA fick från polisen
och Migrationsverket i juli respektive augusti 2008 och som placerades i
civilförrådet. AA begärde i två separata hemställningar att ”få upp” handlingarna.
Anstalten behandlade hemställningarna, trots likalydande innehåll, på olika sätt.
Anstalten borde ha kontaktat AA för att få ett förtydligande av vad hans begäran
avsåg innan beslut fattades. Det tog också oacceptabelt lång tid innan AA fick svar
på sina hemställningar. Kriminalvårdens rutiner måste vara utformade så att en
intagens hemställan kan behandlas så snabbt som är rimligt med tanke på dess
innehåll.
