# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Salberga, för att ha vidtagit åtgärder som inte legat inom myndighetens uppdrag m.m.

JO 2015-04-22 dnr 1924-2014

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                       Sid
                                                                          2015-04-22                1924-2014               1 (11)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Salberga, för att ha vidtagit
                        åtgärder som inte legat inom myndighetens uppdrag m.m.


                          Beslutet i korthet: I samband med att intagna placerats i avskildhet har Kriminalvården,
                          anstalten Salberga, regelmässigt stängt av vattnet i de intagnas bostadsrum. Enligt
                          anstalten vidtas åtgärden i situationer där det kan misstänkas att anstaltens, men även i
                          förekommande fall polisens, arbete kan försvåras. Enligt chefsJO är det fråga om en
                          ingripande åtgärd. I beslutet uttalas att det i och för sig inte är möjligt att hävda att det i
                          varje situation skulle vara oproportionerligt att stänga av vattnet och därmed att det är
                          fråga om en otillåten metod. Emellertid måste åtgärden användas med urskiljning och
                          föregås av en proportionalitetsbedömning.
                          I Kriminalvårdens uppdrag ingår inte att på eget initiativ ägna sig åt bevissäkring för andra
                          myndigheters räkning. Av den anledningen är det enligt chefsJO förvånande att anstalten
                          regelmässigt har stängt av vattnet för att förhindra att polisens arbete ska försvåras.
                          Anstalten får kritik för att ha agerat utanför Kriminalvårdens uppdrag.
                          Beslutet innehåller vidare uttalanden angående intagnas rätt till en timmes daglig
                          utomhusvistelse och anlitandet av tolk.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 1 april 2014, framförde AA en rad klagomål
                        mot Kriminalvården, anstalten Salberga, bl.a. i fråga om förhållandena i samband
                        med att han hade placerats i avskildhet. Vidare gjorde han gällande att anstalten
                        hade nekat honom möjligheten att kommunicera via en tysktalande tolk. I dessa
                        delar anförde han i huvudsak följande:

                        Den 27 januari 2014 placerades samtliga intagna på hans avdelning i avskildhet. I
                        samband med det stängdes vattnet av i bostadsrummen (såväl i toaletten som
                        handfatet) och vattnet var avstängt mellan kl. 12.19 till omkring kl. 18.00. Under
                        avskildhetsplaceringen nekades även han och medintagna rätten till en timmes
                        utomhusvistelse. Den 5 februari 2014 placerades samtliga intagna på avdelningen
                        åter i avskildhet och vattnet stängdes åter av i en dryg timma. Inte heller vid detta
                        tillfälle fick de intagna möjlighet till en timmes utevistelse. I samband med avskild-
                        hetsplaceringen upprättade anstalten en anmälan om misstänkt misskötsamhet mot
                        honom. När han förhördes användes inte någon tysktalande tolk, utan förhöret
                        skedde på engelska. Vid förhöret påtalade han för den närvarande personalen att




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                      Dnr 1924-2014        Sid 2 (11)




hans kunskaper i engelska inte var tillräckligt bra för att han skulle kunna förstå
alla detaljer i förhöret.

Inte heller i samband med hans första behandlingskollegium fick han någon tolk
och kollegiet skedde på engelska. I samband med det frågade han kriminalvårds-
inspektören BB (som i anmälan kallas för ”hausleiter”) om denne hade läst hans
akt. BB frågade varför han skulle göra det. Med sin fråga avsåg AA
dokumentationen i akten om hans problem med att lämna urinprov. I fråga om hans
svårigheter att lämna urinprov sa BB att AA var tvungen att lära sig att urinera
framför andra människor. Detta trots att hans svårigheter inte är orsakade av
psykiska utan fysiska problem.

Utredning
Inledningsvis inhämtades vissa handlingar som granskades. Därefter remitterades
AA:s anmälan till Kriminalvården.

AA lämnade in en kompletterande anmälan där han framförde klagomål över att
han hade nekats tolk i samband med ett läkarbesök, trots att han inför besöket hade
begärt detta. Läkaren uppgav att AA, enligt hans uppfattning, talar bättre engelska
än de flesta andra intagna. AA svarade att han inte kunde uttrycka sig lika bra på
engelska som på tyska. Läkaren svarade då att AA inte skulle glömma bort att han
befann sig i en anstalt. Vidare uttryckte AA ett missnöje över att anstalten inte hade
översatt ett s.k. § 26-utdrag till tyska.

Även den kompletterande anmälan översändes till Kriminalvården för yttrande. I
sitt remissvar anförde Kriminalvården, region Mitt, genom regionchefen CC, bl.a.
följande:

## Sakförhållanden

Kriminalvården region Mitt har inhämtat uppgifter från DD, kriminalvårdsinspektör,
      anstalten Salberga som i sin tur har inhämtat uppgifter från BB,
      kriminalvårdsinspektör, anstalten Salberga. Angående uppgifter om sjukvården har
      region Mitt inhämtat uppgifter från den regionala sjukvårdssamordnaren EE, som i
      sin tur inhämtat uppgifter från läkaren FF. Därutöver har uppgifter hämtats från
      kriminalvårdsregistret KVR samt det klientadministrativa systemet KLAS. Följande
      har framkommit.

      Avskildheterna
      Den 27 januari 2014 påträffades det narkotika på den avdelning där AA var
      placerad. Personal observerade även avvikande aktivitet samt att något skickades
      mellan intagna. Beslut om placering i avskildhet enligt 6 kap. 5 § Fängelselagen
      (2010:610) FäL fattades därför. Anstalten inledde genast säkerhetsåtgärder i form av
      bevissäkring och visitationer. Det fattades vidare beslut om visitation av samtliga
      intagnas bostadsrum.
      Anstalten Salberga bekräftar att vattnet i de intagnas bostadsrum stängdes i ett
      initialt skede av den efterföljande utredningen. Detta görs i regel initialt vid
      incidenter och vid andra typer av situationer där det kan misstänkas att kriminal-
      vårdens men även, i förekommande fall, polisens arbete kan försvåras. Detta då
      vatten kan användas för att förstöra bevis och därmed förhindra bevissäkring.
      Avstängningen av vatten sker i det initiala och mest kritiska skedet av incidenten
                                                                 Dnr 1924-2014      Sid 3 (11)




och vattentillförseln aktiveras och återgår till normalläge så fort en initial bedömning
och bevissäkring har skett. Anstalten för inte dokumentation över den exakta tiden
som vattnet är avstängt i intagnas bostadsrum vid en incident. Intagna har vidare
även om vattnet är avstängt fortsatt möjlighet till toalettbesök och dricksvatten
genom att signalera till personal via porttelefon, som då låter intagna få tillgång till
toalett och vatten i annat rum.
Anstalten bekräftar vidare att de intagna inte fick möjlighet att vistas utomhus en
timma. Detta då bedömningen gjordes att det fanns synnerligen starka skäl för att
åsidosätta rättigheten till en timmes promenad med anledning av narkotikafynden.
Det handlade om ett stort antal klienter som hölls avskilda samt efterföljande säker-
hetsinsatser som ansågs påkallade avskildheten inte skulle pågå längre tid än nöd-
vändigt. Anstalten har härvid gjort bedömningen att det förelåg en sådan oförutsedd
situation som avses i de allmänna råden till 4 kap. 1 § FäL, i Kriminalvårdens före-
skrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse (FARK Fängelse), och att det
därmed fanns synnerliga skäl mot att ge de intagna möjlighet till utomhusvistelse.
Den 5 februari 2014 påträffades spår av och tillbehör för brukande av narkotika vid
den avdelning där AA var placerad. Även narkotikahund som tillkallats markerade
intresse på flera ställen i enhetens lokaler samt vissa personers bostadsrum. Med
anledning av detta inledde anstalten en utredning. Intagna som ansågs kunna knytas
till platserna för fynden av narkotika misstänktes för misskötsamhet. Beslut om
avskildhet enligt 6 kap. 8 § FäL fattades. Anstalten kan bekräfta att vattnet initialt
stängdes av även vid det andra tillfället, men att det högst rörde sig om några timmar
i ett initialt skede av incidenten. De intagna hade vidare under hela denna tid tillgång
till såväl fungerande toalett och dricksvatten genom att påkalla personals uppmärk-
samhet via porttelefonen. Avskildheten upphörde den 7 februari 2014.
Under denna period fick de intagna den 6 februari 2014 inte möjlighet att vistas
utomhus en timma. Detta då det även vid detta tillfälle var ett stort antal intagna
misstänkta för narkotikabruk och innehav, samt då anstalten aktivt arbetade med
säkerhetsinsatser och utredning av incidenten. Det bedömdes därför finnas synner-
ligen starka skäl mot att ge möjlighet till en timmes utevistelse.

Tillgång till tolk
AA förhördes den 7 februari 2014 kl. 10.45 avseende misstänkt misskötsamhet. Av
dokumentationen framgår ej vilket språk förhöret hölls på men anstalten finner det
sannolikt att förhöret hölls på engelska. Det är inte dokumenterat att AA framförde
något särskilt krav på tolk vid förhöret, vilket normal dokumenteras. Enligt
kriminalvårdsinspektör BB bedömdes det att AA talade och behärskade tillräckligt
god engelska för att förhöret skulle hållas på detta språk.
Gällande kollegium så genomfördes det initiala kollegiet på engelska och kriminal-
vårdsinspektör BB uppfattade det som att AA både förstod och kunde kommunicera
tillräckligt bra för att genomföra ett kollegium. Något önskemål om tolk vid detta
tillfälle framförde inte AA. Denne påtalade dock efter kollegiet att han ville ha
tolkhjälp för att förstå allt. Efterföljande kollegium har genomförts med hjälp av en
tysktalande kriminalvårdare.
De uttalanden som AA hävdar att BB gjort i samband med kollegiet gällande AA:s
akt och urinprov stämmer ej på så sätt som beskrivs. Enligt BB har frågorna
diskuterats, men uttalanden som citeras är tagna ur sitt sammanhang.
Enligt HR:s verkställighetsplan är hans hemspråk tyska och han är i behov av tolk.

Sjukvården
Avseende besöket den 13 maj har följande framkommit. Sjuksköterska har vid
tidigare bokning av AA noterat att denne förutom tyska även talade danska, engelska
och ungerska. Eftersom AA bokats till läkare som förutom svenska kommunicerar
på tyska, danska och engelska har tolkbehovet sannolikt bedömt kunna undvaras.
Personal har under och efter besöket inte kunnat uppfatta kom-
                                                                  Dnr 1924-2014      Sid 4 (11)




munikationssvårigheter och AA har kunnat följa givna råd, anvisningar och
önskemål. Läkaren kan inte erinra sig att han skulle ha uttryckt sig så som AA
uppgett.
Gällande information angående AA:s hälsa som ska ha lämnats av sjukvården till
kriminalvårdarspersonal medger sjukvårdens rutiner endast att personalen kommun-
icerar med patienten angående dennes hälsa, inte med kriminalvårdare. Sjukvården
följer dessa rutiner och något avsteg i detta ärende kan inte erinras.
Gällande röntgenundersökning har anstaltens läkare bedömt att det inte funnits
indikation för någon sådan undersökning.

Författningsbestämmelser
Av 1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610) (FäL) framgår att varje intagen ska bemötas
med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter
som är förenade med frihetsberövandet.
Av 6 kap. 5 § FäL framgår följande. Intagna får tillfälligt hållas avskilda från
varandra, om det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upp-
rätthållas.
Av 6 kap. 8 § FäL framgår följande. Under utredning av frågor enligt 12 kap. 1 §
denna lag eller enligt 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken får en intagen tillfälligt hållas
avskild från andra intagna i den utsträckning det är absolut nödvändigt för att syftet
med utredningen inte ska äventyras. Den intagne får inte hållas avskild under längre
tid än fyra dygn.
En intagen som hålls avskild från andra intagna enligt första stycket får vägras kon-
takt med andra personer genom besök, elektronisk kommunikation eller försändel-
ser, om det är absolut nödvändigt för att syftet med utredningen inte ska äventyras.
Om ett avskiljande enligt första stycket inte kan verkställas i anstalt, får den intagne
placeras i häkte.
Av 4 kap. 1 § FäL framgår följande. En intagen ska ges möjlighet att vistas utomhus
minst en timme varje dag, om det inte finns synnerliga skäl mot det.
Av de allmänna råd till 4 kap. 1 § FäL, i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna
råd (KVFS 2011:1) om fängelse (FARK Fängelse), framgår att synnerliga skäl mot
att ge möjlighet till en timmes utomhusvistelse varje dag kan finnas t.ex. vid en oför-
utsedd situation som gör det nödvändigt att hålla de intagna avskilda från varandra
med stöd av 6 kap. 5 § fängelselagen (2010:610) och det till följd därav saknas
praktiska förutsättningar att låta de intagna vistas utomhus.
Enligt 8 § förvaltningslagen (1986:223) bör en myndighet som har att göra med
någon som inte behärskar det svenska språket eller som är allvarligt hörsel- eller
talskadad vid behov anlita tolk.
Det är myndigheten och inte den enskilde som bestämmer om en tolk/översättare ska
användas. Det är myndigheten som utser tolk och som står för tolkkostnaden. Det är
angeläget att tolkfrågan löses på ett för den enskilde och myndigheten tillfredsställ-
ande sätt.
Enligt Kriminalvårdens Handbok i förvaltningsrätt (s. 27) bör kriminalvården då
man prövar behovet av tolk särskilt ta hänsyn till om ärendet är omfattande och
komplicerat, man bör också särskilt uppmärksamma vilken dignitet ärendet har och
vilken betydelse detta har för den enskilde. Man bör även överväga huruvida det på
verksamhetsstället finns personal som behärskar det främmande språket eller om det
i det enskilda fallet finns möjlighet att t.ex. använda ett språk som både en tjänste-
man och den enskilde behärskar. Av handboken framgår vidare (s. 123) att det vid
samtal av rättslig betydelse, exempelvis när en dömd ska avge nöjdförklaring eller
vid sammanträde med övervakningsnämnd får anses särskilt viktigt att vid behov
anlita en kvalificerad tolk. Även vid verkställighetsplanering och vid sammanträde i
behandlingskollegium samt vid läkarundersökning och i andra sammanhang där den
                                                                           Dnr 1924-2014      Sid 5 (11)




      personliga integriteten är särskilt utsatt bör man särskilt överväga behovet av
      kvalificerad tolk.
      Någon skyldighet för Kriminalvården att översätta t.ex. lagen om kriminalvård i
      anstalt eller Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd till en rad olika språk
      föreligger inte. Det ankommer i stället på anstalten där den intagne befinner sig att
      se till att den intagne med hjälp av tolk eller på annat sätt förstår vad som gäller
      beträffande hans eller hennes rättigheter och skyldigheter under verkställigheten.
      Av 25 kap 1 § Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) framgår att sekretess
      gäller inom hälso‐ och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra
      personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
      enskilde eller någon närstående till denne lider men.

      Kriminalvårdens, region Mitt, bedömning
      Vid den bostadsavdelning där AA bodde påträffades det bl.a. narkotika. De intagna
      har därför placerats i avskildhet, den 27 januari enligt 6 kap. 5 § FäL och den 5
      februari enligt 6 kap. 8 § FäL. Vattnet har i samband med detta stängts av i bostads-
      rummen i ett initialt skede, men därefter satts på igen. Några synpunkter kan, mot
      bakgrund av vad som framkommit kring tillgång till toalett och rinnande vatten,
      enligt region Mitts mening inte riktas mot detta förfarande.
      Anstalten vidgår att de intagna den 27 januari och den 6 februari 2014 inte fick möj-
      lighet att vistas utomhus över huvud taget eftersom man gjorde bedömningen att det
      funnits synnerliga skäl mot att ge möjlighet till en timmas utevistelse. Att det finns
      skäl mot att erbjuda en timmas utevistelse innebär emellertid inte per automatik att
      det finns skäl att helt inskränka rätten till utevistelse. Finns möjlighet till kortare ute-
      vistelse bör detta ske.
      Av utredningen i ärendet framkommer att utredningen av misstänkt misskötsamhet
      den 7 februari 2014 samt initialt kollegium skett utan tolk. Anstalten Salberga har
      uppgett att man fram till tidpunkten för initialkollegium den 25 februari 2014 hade
      uppfattningen att AA behärskade engelska på ett tillräckligt bra sätt för att såväl
      förhör som kollegium skulle kunna hållas på detta språk. AA har enligt anstalten inte
      påtalat detta för anstalten tidigare. Det har efter kollegiet kommit till anstaltens
      kännedom att AA hade önskemål om att kollegium fortsättningsvis skulle hållas på
      tyska. Enligt anstalten har övriga kollegium hållits med hjälp av tysktalande per-
      sonal.
      Gällande att AA inte har fått ett s.k. §26-utdrag översatt till tyska kan det inte anses
      föreligga någon skyldighet för Kriminalvården att översätta sådana mängder text.
      Avseende de klagomål som AA anfört om läkarbesök den 13 maj 2014 har fram-
      kommit att det visserligen stämmer att tolk inte använts, men att behandlande läkare
      behärskar bl.a. tyska. AA har kunnat följa givna råd, anvisningar och önskemål.
      Behandlande läkare kan inte erinra sig att han skulle ha uttryckt sig så som AA
      påstår och sjukvården kan inte erinra sig att man diskuterat AA:s hälsa med per-
      sonal. Vad gäller det AA uppger angående röntgenundersökning har bedömningen
      gjorts att det inte fanns någon indikation för röntgen- eller ultraljudsundersökning.
Därefter anmodades Kriminalvården, huvudkontoret, att yttra sig över vad som
hade framförts i region Mitts yttrande. I sitt yttrande anförde huvudkontoret,
genom enhetschefen GG, bl.a. följande:

## Sakförhållanden

Aktuella sakförhållanden framgår av region Mitts yttrande daterat den 20 oktober
      2014.
      Av beslut den 28 januari 2014 framgår att AA varit avskild mellan kl. 12.20 den 27
      januari 2014 och kl. 11.00 den 28 januari 2014.
                                                                   Dnr 1924-2014       Sid 6 (11)




Av beslut den 6 februari 2014 framgår att AA varit avskild mellan kl. 16.50 den 5
februari 2014 och kl. 13.20 den 7 februari 2014.

Författningsbestämmelser m.m.
Aktuella författningsbestämmelser framgår av region Mitts yttrande.

Kriminalvårdens bedömning

Avstängning av vatten
Kriminalvården gör, mot bakgrund av vad som angivits om syftet med avstäng-
ningen av vattnet samt tillgången till toalett och dricksvatten och att avstängningen
begränsats i tid till de initiala och mest kritiska skedena, ingen annan bedömning
gällande avstängningen av vatten vid avskildhetsplaceringarna den 27 januari 2014
respektive den 5 februari 2014 än vad som framgår av yttrandet daterat den 20
oktober 2014. De intagnas möjlighet att sköta sin hygien har inte inskränkts på
grund av avskildheten. Det föreligger i denna del enligt Kriminalvårdens mening
inte underlag för att rikta kritik mot anstaltens agerande.

Utevistelse under avskildhet
Avseende placering i avskildhet och utevistelse har JO i beslut den 20 mars 2014,
dnr 4379-2013 och 5176-2013, anfört bl.a. följande. När intagna placeras i avskild-
het är situationen i de flesta fall oförutsedd för anstalten. Det kan således i ett inled-
ande skede uppstå sådana praktiska svårigheter att de intagna på grund av detta inte
kan erbjudas utevistelse. Om avskildheten drar ut på tiden kan det emellertid knap-
past hävdas att situationen är oförutsedd för anstalten. Det innebär att en anstalt som
placerar intagna i avskildhet är skyldig att omedelbart påbörja planeringen för att så
snart som möjligt kunna erbjuda de intagna en timmes daglig utomhusvistelse.
Parallellt med sådana åtgärder måste anstalten vidare kontinuerligt ompröva – allt
eftersom nödvändiga utredningsåtgärder vidtas – för vilka intagna som avskildheten
kan hävas.
I ovan återgivet beslut var fråga om placeringar i avskildhet under perioderna den
19–22 april, den 27–31 juli samt den 15-19 augusti 2013, det vill säga i samtliga fall
längre perioder är vad som är aktuellt i förevarande ärende. JO bedömde att det inte
funnits förutsättningar för anstalten att neka de intagna en timmes daglig utomhus-
vistelse under hela den tid som avskildheten pågått.
AA:s avskildhet den 27–28 januari 2014 pågick under mindre än ett dygn. Den på-
börjades kl. 12.20 den 27 januari 2014 och avslutades kl. 11.00 den 28 januari 2014.
Anstalten har vidgått att de intagna den 27 januari 2014 inte fick möjlighet att vistas
utomhus en timma. Bedömningen gjordes att det fanns synnerligen starka skäl för att
åsidosätta rättigheten med anledning av narkotikafynden som gjorts på avdelningen
den 27 januari 2014.
Vad avser avskildheten den 5–7 februari 2014 har avskildheten påbörjats under sen
eftermiddag/kväll den 5 februari 2014. Utevistelse har uteblivit den 6 februari 2014.
Avskildheten har avslutats den 7 februari 2014, varvid även utevistelse har erbjudits
AA. Under denna avskildhet är det således endast den 6 februari 2014 som AA inte
erbjudits utevistelse.
Kriminalvården har tidigare uppgivit att fråga såväl vid avskildheten den 27–28
januari 2014 som vid avskildheten den 5–7 februari 2014 varit om ett större antal
intagna som varit avskilda. Anstalten har uppgivit att det på varje avdelning i
anstalten Salberga normalt finns 18 intagna. Lokalerna är anpassade för gemenskap.
Detta gäller även promenadgården som utgörs av en stor promenadyta.
Såväl vid avskildheten den 27–28 januari 2014 som vid avskildheten den 5–7
februari 2014 var det av vikt att de intagna inte hade kontakt med varandra. Med
anledning härav har det inte varit möjligt för mer än en intagen åt gången att vistas
på promenadgården. Då utevistelse är möjlig mellan kl. 08.00 och 20.00 har det i
vart fall den 6 februari 2014 inte varit praktiskt möjligt för samtliga avskilda att
                                                                        Dnr 1924-2014      Sid 7 (11)




      vistas ute en timma var. Alternativt skulle ett fåtal intagna ha kunnat vistas på
      promenadgården samtidigt i sällskap av personal (för att försäkra att de inte skulle
      ha kontakt med varandra). Detta skulle ha tagit resurser från utredningsarbetet och
      ofrånkomligen förlängt tiden för avskildhet. Anstalten har strävat efter att avskild-
      heten inte skulle pågå längre än nödvändigt.
      Vad gäller avskildheten den 27 januari 2014 påbörjades vid 12-tiden på dagen. Det
      kan således tänkas att några av de intagna redan hunnit vistas ute denna dag. Då
      avskildheten påbörjats först vid 12-tiden måste det dock under resterande tid som
      varit möjlig för utevistelse den 27 januari 2014 (fram till 20.00) anses ha varit fråga
      om ett sådant initialt skede av avskildheten att det i praktiken funnits svårigheter att
      ombesörja en timmas utevistelse.
      Anstalten har vidare uppgivit att man normalt försöker ordna så att de intagna får
      vistas ute en kortare tid om det inte är praktiskt möjligt med en timmas utevistelse.
      Det finns tyvärr inte dokumenterat om så även skett vid de aktuella avskildheterna.
      Det finns inget som tyder på att AA:s avskildhet inte har hävts så snart som möjligt.

      Tolk och översättning
      Det är myndigheten och inte den enskilde som bestämmer om tolk ska användas.
      Härvid ska myndigheten ta hänsyn till om ärendet är omfattande och komplicerat,
      vilken betydelse ärendet har för den enskilde och om det går att använda ett språk
      som både en tjänsteman på myndigheten och den enskilde behärskar. Om det finns
      någon anställd som behärskar det främmande språket kan tolkning av denne vara
      tillräcklig. Det är givetvis angeläget att tolkfrågan löses på ett för klienten och myn-
      digheten tillfredsställande sätt.
      Av handlingarna i ärendet framgår att utredningen av misstänkt misskötsamhet den 7
      februari 2014 och initialt kollegium den 25 februari 2014 skett utan tolk. Vid samtal
      av rättslig betydelse eller vid sammanträde med behandlingskollegium där den per-
      sonliga integriteten kan komma i fara bör särskilt övervägas om tolk bör anlitas. Så-
      vitt framgår av Kriminalvårdens yttrande till JO daterat den 20 oktober 2014 har
      anstalten Salberga övervägt behovet av tolk och därvid uppfattat att AA behärskat
      engelska tillräckligt bra för att såväl förhör som kollegium skulle kunna hållas på
      detta språk. Efter att anstalten uppmärksammats på AA:s önskemål om att kollegium
      fortsättningsvis ska hållas på tyska har kollegium hållits med hjälp av tysktalande
      personal, vilket Kriminalvården anser vara en tillfredsställande lösning så länge
      personen är lämplig för uppdraget och har tillräckliga kvalifikationer.
      Vad gäller läkarbesök den 13 maj 2014 anser Kriminalvården, mot bakgrund av att
      behandlande läkare enligt uppgift behärskat tyska och att AA enligt vad som upp-
      getts kunnat följa givna råd, anvisningar och önskemål, att behov av tolk inte kan
      anses ha förelegat.
      Vad AA i övrigt anfört i sin skrivelse daterad den 18 maj 2014 föranleder ingen
      ytterligare kommentar från Kriminalvårdens sida utöver vad som framgår av yttran-
      de till JO daterat den 20 oktober 2014.
AA kommenterade remissvaren.

Bedömning
Inledande överväganden
Genom utredningen har det framkommit att samtliga intagna på AA:s avdelning
placerades i avskildhet vid två tillfällen under vintern 2014. Vid båda tillfällena
föregicks avskildhetsplaceringarna av att det hade påträffats narkotika eller spår av
narkotikabruk på avdelningen. I samband med avskildhetsplaceringen den 5
februari upprättades ärenden om misstänkt misskötsamhet mot de intagna. Med
anledning av vad som har framkommit om skälen för avskildhetsplaceringarna,
                                                                  Dnr 1924-2014    Sid 8 (11)




nöjer jag mig med att i denna del konstatera att en anstalt har möjlighet att placera
intagna i avskildhet under sådana förhållanden som varit aktuella vid de båda till-
fällena.

I fråga om de intagnas förhållanden i samband med avskildhetsplaceringarna ger
jag i det följande min syn på anstaltens beslut att stänga av vattnet i de intagnas
bostadsrum. Jag uppehåller mig även något vid frågorna om de intagnas rätt till en
timmes daglig utomhusvistelse och en anstalts anlitande av tolk.

Åtgärden att stänga av vattnet i det intagnas bostadsrum
Av utredningen framgår att anstalten Salberga i vissa situationer stänger av vattnet
i de intagnas bostadsrum vid avskildhetsplaceringar. Detta sker när det kan miss-
tänkas att det finns narkotika i anstalten och i andra situationer där det kan miss-
tänkas att anstaltens, men även i förekommande fall polisens, arbete kan försvåras.
Åtgärden syftar alltså till att säkra bevis.

Dessa förhållanden gör att jag finner skäl att nämna något om Kriminalvårdens
uppdrag. Av 1 § första stycket förordningen (2007:1172) med instruktion för
Kriminalvården följer att myndigheten ansvarar för att verkställa utdömda
påföljder, bedriva häktesverksamhet och utföra personutredningar i brottmål.
Vidare följer av 2 § i samma förordning att Kriminalvården ska verka för att
1. påföljder verkställs på ett säkert, humant och effektivt sätt
2. lagföring kan ske på ett effektivt sätt
3. återfall i brott förebyggs.

Enligt andra stycket i samma paragraf ska Kriminalvården särskilt vidta åtgärder
som syftar till att brottslighet under verkställigheten förhindras, frigivning för-
bereds, narkotikamissbruket bekämpas och innehållet i verkställigheten anpassas
efter varje individs behov. Vidare vill jag nämna att enligt 1 kap. 6 § andra stycket
fängelselagen får en kontroll- eller tvångsåtgärd endast användas om den står i
rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är
tillräcklig ska den användas.

Kriminalvården har framhållit att vattnet i de intagnas bostadsrum bara stängs av i
ett ”initialt” skede av avskildhetsplaceringarna. Exakt under hur långa tidsrymder
vattnet brukar vara avstängt framgår inte. Jag noterar emellertid att anstalten inte
har tillbakavisat AA:s påstående om att vattnet var avstängt i närmare sex timmar i
samband med avskildhetsplaceringen den 27 januari 2014. I vart fall vid det tillfäll-
et har alltså vattnet varit avstängt under en relativt lång tid.

De intagna har i och för sig haft tillgång till toalett m.m. i angränsande utrymmen.
Emellertid har de varit beroende av assistans från personal för att kunna besöka
toalett. Det är därmed – även med beaktande av att vattnet enbart är avstängt i
någon eller några timmar – fråga om en ingripande begränsning som riktas mot ett
stort antal intagna. Av den anledningen måste åtgärden motiveras av tungt vägande
skäl för att den ska framstå som proportionerlig.
                                                                     Dnr 1924-2014     Sid 9 (11)




Varje gång en anstalt överväger att vidta en sådan tvångsåtgärd måste den ställas i
relation till vad som kan förväntas uppnås med insatsen och därmed om den fram-
står som proportionerlig. Det framgår inte huruvida åtgärden föregåtts av någon
proportionalitetsbedömning från anstaltens sida. Uppgiften om att anstalten ”regel-
mässigt” vidtagit åtgärden vid avskildhetsplaceringar talar emot att så skulle vara
fallet. Av Kriminalvårdens yttranden framgår inte heller om anstalten uppnådde det
önskade resultatet när vattnet stängdes av vid de två avskildhetsplaceringarna, eller
hur framgångsrikt detta tillvägagångssätt har varit i övrigt.

Av Kriminalvårdens yttranden framgår inte om denna typ av tvångsåtgärd är van-
ligt förekommande i landets kriminalvårdsanstalter, eller om det är fråga om en
rutin som utvecklats lokalt i anstalten Salberga. Den omständigheten att jag inte
tidigare, vare sig via anmälningar eller i samband med inspektioner av olika
anstalter, uppmärksammats på detta tillvägagångssätt talar emot att det skulle vara
fråga om en mer utbredd metod.

Ett av skälen till att denna praxis inte verkar ha fått någon större spridning kan vara
att det är fråga om en både ingripande och resurskrävande åtgärd. Vidare är det på
goda grunder möjligt att ifrågasätta hur effektiv den typen av insatser är och där-
med om de verkligen är proportionerliga. Det är i och för sig inte möjligt att hävda
att det i varje situation skulle vara oproportionerligt att stänga av vattnet och att det
därmed är fråga om en otillåten metod. Emellertid är det en ingripande åtgärd som
måste användas med urskiljning och jag vill åter understryka vikten av att den före-
gås av en proportionalitetsbedömning som dokumenteras.

Av utredningen framgår inte huruvida anstalten Salberga gjorde någon polis-
anmälan med anledning av narkotikafynden. Enligt min mening är det lämpligt att
anstalten gör en sådan anmälan om det framkommer misstankar om narkotikabrott.
Skälet till det är, som jag konstaterat i ett tidigare ärende, att polis (eller i förekom-
mande fall åklagare) ska ha möjlighet att på ett tidigt stadium inleda en förunder-
sökning samt besluta om utredningsåtgärder och straffprocessuella tvångsmedel.1
Det är naturligtvis viktigt att polisen tidigt ges möjlighet att exempelvis säkra
bevis.

Med detta sagt är det med förvåning jag noterar att anstalten regelmässigt har
stängt av vattnet för att underlätta polisens arbete. Om anstalten uppmärksammar
att det finns narkotika i anstalten bör det göras en polisanmälan och därefter är det
upp till polis eller åklagare att avgöra vilka åtgärder som behöver vidtas för att
säkra bevisning m.m. En anstalt har i och för sig rätt att omhänderta ett föremål
som påträffas i en anstalt, om det kan antas att föremålet kommer att tas i beslag.
Ett sådant omhändertagande ska så snart som möjligt anmälas till den som får




1
    Se mitt beslut den 9 mars 2015 i dnr 2299-2014.
                                                                     Dnr 1924-2014    Sid 10 (11)




besluta om beslag, dvs. den undersökningsledare eller den åklagare som får fatta
beslut enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken.2 Jag vill understryka att det emellertid
inte ingår i Kriminalvårdens uppdrag att på eget initiativ säkra bevis för andra
myndigheters räkning. Anstalten har därmed agerat utanför Kriminalvårdens
uppdrag och förtjänar kritik för detta.

Utomhusvistelser
Det framgår att de intagna i samband med avskildhetsplaceringarna inte kunde
erbjudas den utomhusvistelse som de enligt huvudregeln i fängelselagen har rätt
till. Kriminalvården har redogjort för innehållet i den bestämmelse som ger myn-
digheten rätt att i undantagsfall neka intagna en timmes daglig utomhusvistelse.
Vidare har Kriminalvården redogjort för min syn på tillämpningen av denna
bestämmelse så som den har kommit till uttryck i ett tidigare ärende.3

Mitt tidigare uttalande ska ses i ljuset av att en intagens möjlighet till en timmes
daglig utomhusvistelse är en grundläggande rättighet som bara bör kunna begräns-
as i absoluta undantagsfall. Av den anledningen är det viktigt att en anstalt i sam-
band med avskildhetsplaceringar aktivt vidtar åtgärder – exempelvis genom att
kalla in extrapersonal – för att kunna erbjuda de intagna den utomhusvistelse de har
rätt till så snart som möjligt efter att de har placerats i avskildhet. Vidare är det av
vikt att utredningsarbetet bedrivs på ett sådant sätt att perioden i avskildhet kan
hållas så kort som möjligt, samt att anstalten kontinuerligt omprövar behovet av
placering i avskildhet. Samtidigt har jag förståelse för att det kan uppstå sådana
praktiska svårigheter att de intagna inte kan erbjudas en hel timmes vistelse utom-
hus varje dag.

Dessa förhållanden, i förening med längden på de avskildhetsplaceringar som nu är
aktuella, gör att jag inte finner någon anledning att kritisera anstalten i denna del.
Däremot är jag kritisk till att anstalten inte har dokumenterat huruvida de intagna
har kunnat erbjudas kortare utomhusvistelse under tiden i avskildhet.

Anlitandet av tolk
Som Kriminalvården har framhållit följer det av 8 § förvaltningslagen att en
myndighet vid behov bör anlita en tolk om den har att göra med någon som inte
behärskar svenska. JO har i ett tidigare ärende uttalat att en anstalt eller ett häkte i
enklare ärenden lämpligen kan anlita en icke kvalificerad tolk, såsom personal.
Emellertid bör en kvalificerad tolk alltid anlitas vid ärenden av större vikt för den
intagne.4




2
    Se 8 kap. 9 § fängelselagen och prop. 2009/10:135 s. 154.
3
    Se JO 2014/15 s. 281.
4
    Se JO:s beslut den 3 april 2009 i dnr 5203-2007.
                                                                        Dnr 1924-2014     Sid 11 (11)




Jag saknar skäl att ifrågasätta anstaltens uppgifter om att personalen ansåg att AA:s
kunskaper i engelska var tillräckligt goda för att ett förhör m.m. skulle kunna
genomföras utan en tysktalande tolk. Vidare framgår att anstalten därefter anlitat
tysktalande personal som tolk i samband med kollegium. Det är naturligtvis en
tillgång för en anstalt om det finns personal med språkkunskaper som kan agera
tolk. Jag vill emellertid framhålla att det som regel rör sig om icke kvalificerade
tolkar, vilket bör påverka när personalen används för sådana uppdrag. Vidare bör
en anstalt inför beslutet att använda personal som tolk ta hänsyn till den situation
som ska tolkas och dess betydelse för den intagne.5 Det kan exempelvis finnas till-
fällen med, i vart fall av den intagne upplevda, intressekonflikter mellan personalen
och den intagne där det framstår som mindre lämpligt att anlita kriminalvårds-
personal som tolk. Så kan vara fallet vid utredningar av misstänkta missköt-
samheter.

Övriga klagomål
Mot bakgrund av vad som har framkommit i remissvaren saknar jag skäl att kom-
mentera AA:s övriga klagomål. Jag konstaterar endast att utredningen i dessa delar
inte ger anledning till kritik eller någon annan åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas.




5
    Jfr beslut av Europadomstolen för mänskliga rättigheter den 5 januari 2010 i Diallo mot
Sverige (ansökningsnummer 13205/07).
