# Försäkringskassan får allvarlig kritik för att inte ha utrett möjligheten att anpassa formerna för en utredningsåtgärd till den enskildes behov och för bristfälliga beslutsmotiveringar när sjukpenningen drogs in

JO 2020-05-11 dnr 1959-2019

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                    Sid
                                                                          2020-05-11               1959-2019             1 (6)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Försäkringskassan får allvarlig kritik för att inte ha utrett möjligheten
                        att anpassa formerna för en utredningsåtgärd till den enskildes behov
                        och för bristfälliga beslutsmotiveringar när sjukpenningen drogs in


                          Beslutet i korthet: Försäkringskassan hade kännedom om AA:s svårigheter att
                          närvara fysiskt vid möten i myndighetens lokaler. Trots det och trots att AA bett om
                          och föreslagit alternativa mötesformer utredde inte Försäkringskassan den
                          möjligheten. Istället drog myndigheten in AA:s. sjukpenning när han uteblev från de
                          möten hos Försäkringskassan som han kallats till. I beslutet uttalar JO att för det fall
                          den enskilde framför önskemål om en anpassad mötesform eller om det på något
                          annat sätt kommer fram att det finns behov av att anpassa den planerade
                          utredningsåtgärden får det anses ligga i myndighetens utredningsansvar att ta
                          ställning till i vilken utsträckning det är möjligt. Försäkringskassan bör, enligt JO:s
                          uppfattning, också dokumentera att ett sådant ställningstagande har gjorts.
                          JO konstaterar vidare att en enskild som har invändningar mot formerna för en
                          utredningsåtgärd inte kan anses ha vägrat att delta i den innan myndigheten har utrett
                          frågan och tagit ställning till om det finns ändamålsenliga alternativ.
                          I beslutet konstaterar JO även att Försäkringskassans interimistiska beslut om att dra
                          in AA:s sjukpenning är bristfälligt motiverade.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Försäkringskassan och anförde bl.a.
                        följande: Försäkringskassan beslutade i december 2018 att bevilja honom
                        sjukpenning för perioden den 1 november 2018–13 mars 2019.
                        I januari 2019 fattade Försäkringskassan ett interimistiskt beslut om att dra in
                        hans sjukpenning fr.o.m. den 23 januari 2019 eftersom han inte kommit till en
                        s.k. SASSAM-kartläggning som skulle ha genomförts i myndighetens lokaler.
                        Efter att ha tagit del av beslutet kontaktade han sin handläggare och bad att på
                        grund av sina sociala besvär få delta i kartläggningen via länk eller vid ett möte
                        i sin bostad.

                        AA anförde vidare att han hade fått tillbaka sin sjukpenning men att
                        Försäkringskassan kort därefter hade bokat en ny tid för SASSAM-
                        kartläggning, även denna gång i myndighetens lokaler. Han hade för avsikt att
                        delta i mötet men fick en kraftig panikattack och kunde inte gå in.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                           Dnr 1959-2019       Sid 2 (6)




Försäkringskassan fattade därefter åter ett interimistiskt beslut om att dra in
hans sjukpenning, denna gång utan att hänvisa till någon bestämmelse. När han
kontaktade sin handläggare fick han veta att bedömningen baserades på fler
faktorer än vad som framgick av beslutet. Han upplyste åter handläggaren om
att han inte hade något emot att delta i en SASSAM-kartläggning men att han
ville att utredningen skulle genomföras vid ett hembesök eller per telefon.

Utredning
JO hämtade in och granskade handlingarna i AA:s ärende.

Försäkringskassan uppmanades därefter att redogöra dels för hur myndigheten
resonerat inför ställningstagandet att inte tillmötesgå AA:s begäran om att få
genomföra SASSAM-kartläggningen på annat sätt än genom att fysiskt närvara
i myndighetens lokaler, dels för sin generella syn på möjligheten att i vissa fall
erbjuda alternativa mötesformer. Försäkringskassan uppmanades vidare att
redogöra för sin syn på under vilka förutsättningar en enskild kan sägas ha
vägrat delta i en åtgärd om det funnits alternativa former för genomförandet.
Myndigheten uppmanades slutligen att yttra sig över utformningen av de
interimistiska besluten att inte längre betala ut sjukpenning till AA.

Försäkringskassan anförde följande i sitt remissyttrande:

      Det specifika ärendet
      JO efterfrågar en redogörelse för hur myndigheten resonerat när man inte
      tillmötesgått AA:s önskemål om att delta i SASSAM-kartläggningen på annat
      sätt än genom ett fysiskt möte.
      Av dokumentationen i ärendet framgår inte att AA har framställt ett sådant
      specifikt önskemål. Det finns därför av naturliga skäl inte heller något
      dokumenterat resonemang kring detta.
      Däremot kan Försäkringskassan konstatera att myndigheten fått flera impulser
      från AA där han uppger att han inte klarar av att genomföra planerade insatser i
      form av fysiska möten såsom avstämningsmöte, arbetsplatsbesök och
      planerad upptrappning av arbetstid redan innan handläggaren kallade till möte
      för SASSAM-kartläggning.
      Efter att AA uteblivit från det första inplanerade SASSAM-mötet har
      handläggaren även dokumenterat uppgifter från AA om att han har svårigheter
      med att genomföra ett personligt möte. Liknande uppgifter från AA inkom i
      samband med det andra planerade SASSAM-tillfället.
      Försäkringskassan borde, med den information som fanns, ha undersökt AA:s
      svårigheter att delta vid ett fysiskt möte och tagit ställning till om det fanns
      alternativa, mer lämpliga, former för utredning. Försäkringskassan konstaterar
      att så inte gjorts och att ärendet därför inte har hanterats på ett tillfredsställande
      sätt i detta avseende.
      Försäkringskassan beklagar hanteringen och har också framfört en ursäkt till
      AA.
      Försäkringskassan avser, att sprida information inom avdelningen för
      sjukförsäkring om vikten av att ta ställning till både behovet av och formen för
      utredning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Försäkringskassan
      kommer även se över behovet av förtydliganden i myndighetens rutiner och
      styrdokument.
                                                                          Dnr 1959-2019     Sid 3 (6)




     Möjligheten att i vissa fall finna alternativ till fysiska besök i
     myndighetens lokaler
     De utredande åtgärder som Försäkringskassan vidtar ska vara behövliga för att
     bedöma rätten till ersättning eller i övrigt för tillämpningen av
     socialförsäkringsbalken. Utredning kan ske på flera olika sätt. Det är
     omständigheterna i det enskilda ärendet som avgör om och hur en viss
     utredningsåtgärd ska vidtas.
     Utredningsåtgärden ska alltså vara behövlig och ändamålsenlig. Om en enskild
     framför önskemål om att utredning ska genomföras i annan form än vid ett
     fysiskt möte eller om det i övrigt framkommer att den enskilde saknar
     förutsättningar att genomföra utredning i fysisk form bör detta vara möjligt
     förutsatt att ändamålsenligheten inte kräver ett fysiskt möte.
     Vad gäller specifikt SASSAM är detta en utredningsmetod som handläggare
     inom sjukförsäkringen ska använda när det behövs fördjupad utredning av
     faktorer kopplade till individ, medicin eller arbete. Förkortningen står för
     "Strukturerad arbetsmetodik för sjukfallsutredningar och samordnad
     rehabilitering". Metoden genomförs i samband med ett personligt möte med
     den enskilde, där SASSAM-kartan ger struktur för samtalet. SASSAM bygger på
     delaktighet. Det innebär att personen själv beskriver sitt sjukdomstillstånd och
     hur det påverkar hens möjligheter att arbeta. Med delaktighet menas också att
     personen får möjlighet att aktivt påverka sin situation genom att delta i
     kartläggningen och den fortsatta planeringen.
     SASSAM som metod bygger alltså på ett personligt möte men kan till viss del
     ske i alternativa former. Till exempel kan viss utredning ske per telefon.
     Utredning i samband med personligt möte kan ske i Försäkringskassans
     avsedda möteslokaler eller, efter en säkerhetsbedömning, i annan lokal samt
     som hembesök.

     Under vilka omständigheter kan en enskild sägas ha vägrat att delta i en
     åtgärd om det funnits alternativa former för genomförandet
     Utredningsåtgärderna ska vara behövliga och ändamålsenliga (jfr ovan). Om
     ändamålsenligheten kan uppnås med en alternativ form bör det inte ses som att
     den enskilde vägrat att delta. En bedömning måste givetvis göras i det enskilda
     fallet. Ett ställningstagande till frågan om en enskild vägrat att delta i en åtgärd
     kräver dels en utredning av den enskildes uppgivna skäl, dels ett
     ställningstagande till dessa skäl i förhållande till bestämmelsen i 110 kap. 53 §.
     Möjligheten att dra in ersättning ska användas med försiktighet.

     Utformningen av de interimistiska besluten den 24 januari samt 8
     februari 2019
     Varken det interimistiska beslutet den 24 januari eller det interimistiska
     beslutet den 8 februari har utformats i enlighet Försäkringskassans riktlinjer
     (2005:14) Att skriva kommuniceringsbrev och beslutsbrev i Försäkringskassan.
     Beslutsbreven brister vad gäller motivering och saknar helt eller delvis
     hänvisning till de bestämmelser som ligger till grund för beslutet.
     Försäkringskassan beklagar detta. Den aktuella handläggaren har avslutat sin
     anställning hos Försäkringskassan varför något samtal inte kunnat föras med
     denne.
AA kommenterade remissvaret.
                                                                 Dnr 1959-2019       Sid 4 (6)




Bedömning
Anpassade mötesformer m.m.
Försäkringskassan ansvarar för en stor del av det offentliga trygghetssystemet
och kommer dagligen i kontakt med människor med olika behov.
Handläggningen av ett ärende kan därför behöva se olika ut beroende på den
enskildes individuella behov och förutsättningar.

En SASSAM-kartläggning är en utredningsmetod som Försäkringskassan kan
använda för att kartlägga och analysera den enskildes hinder och möjligheter
för att återgå i arbete. Metoden bygger på en i förväg given struktur där den
enskilde beskriver sin sjukdomssituation och dess konsekvenser för möjligheten
att arbeta. Den enskildes delaktighet i utredningen är en grundläggande
förutsättning för att få fram relevant information till kartläggningen. Det finns
emellertid ingenting som säger att utredningen måste göras vid ett fysiskt möte
i Försäkringskassans lokaler.

Av utredningen i ärendet framgår att AA till följd av svår ångest och
panikattacker uteblev från ett avstämningsmöte hos Försäkringskassan redan
i december 2018. Försäkringskassan hade således kännedom om AA:s besvär
när myndigheten kallade honom till ett möte för att genomföra en SASSAM-
kartläggning den 24 januari 2019. Kallelsen till mötet var skriftlig men
handläggaren ringde även till AA för att informera om mötet men fick inget
svar. När AA inte infann sig den 24 januari 2019 fattade Försäkringskassan
omgående ett interimistiskt beslut om att dra in hans sjukpenning. Efter att ha
tagit del av beslutet ringde AA till Försäkringskassan den 29 januari 2019 och
uppgav att han inte hade fått någon kallelse och därför saknat kännedom om
mötet den 24 januari. Myndigheten godtog hans förklaring och beslutade att åter
betala ut sjukpenning till AA.

Av Försäkringskassans journalanteckningar från telefonsamtalet den 29 januari
2019 framgår att AA då berättade om sina sociala svårigheter och uppgav att det
fanns medicinska utlåtanden som styrkte dessa. AA uttryckte också att han inte
hade något emot att medverka i en SASSAM-kartläggning men att han inte
klarade av att genomföra den ”öga mot öga”. Utan att överväga möjliga
alternativ kallade Försäkringskassan därefter AA till ett nytt möte i sina lokaler
den 1 februari 2019. Vid tidpunkten för mötet ringde AA till Försäkringskassan
och uppgav att hans besvär gjorde det omöjligt för honom att delta. Den 8
februari 2019 fattade Försäkringskassan åter ett interimistiskt beslut om att dra
in AA:s sjukpenning.

Det är Försäkringskassan som bedömer om det finns behov av en SASSAM-
kartläggning eller någon annan utredningsåtgärd i det enskilda ärendet. Om den
enskilde framför önskemål om en anpassad mötesform eller om det på något
annat sätt kommer fram att det finns behov av att anpassa en planerad
utredningsåtgärd får det anses ligga i myndighetens utredningsansvar att ta
                                                                    Dnr 1959-2019     Sid 5 (6)




ställning till i vilken utsträckning det är möjligt. Försäkringskassan bör också
dokumentera att ett sådant ställningstagande har gjorts.

Eftersom det inte finns några formella krav på hur en framställan om
anpassning av en utredningsåtgärd ska vara utformad kan det självfallet
diskuteras vad som krävs. Eftersom AA vid upprepade tillfällen bett om att
formerna för mötena med Försäkringskassan skulle anpassas till hans besvär
och dessutom föreslagit alternativa mötesformer, framstår dock
Försäkringskassans påstående om att han inte framställt något specifikt
önskemål och att myndigheten därför inte dokumenterat sitt resonemang som
något märkligt. Myndigheten medger emellertid att de uppgifter som AA lämnat
borde ha lett till en utredning och ett ställningstagande i frågan.

Försäkringskassans möjligheter att dra in en pågående ersättning
Ersättning enligt socialförsäkringsbalken får dras in eller sättas ned i vissa fall
om den som är berättigad till ersättning utan giltig anledning vägrar att
medverka till utredningsåtgärder (se 110 kap. 53 § socialförsäkringsbalken).

En indragen eller nedsatt ersättning kan få stora konsekvenser för den enskilde.
Möjligheterna att vidta sådana åtgärder bör enligt förarbetena användas med
försiktighet, närmast som en undantagsåtgärd. Det bör i första hand vara ett
påtryckningsmedel för att få den försäkrade att medverka i utredningen. Det är
viktigt att Försäkringskassan verkar för att den försäkrade ska förstå behovet av
kompletterande utredning och vilja medverka (se bl.a. prop. 1996/97:121 s. 32).

Som Försäkringskassan anför i sitt remissvar måste frågan om den enskilde kan
anses ha vägrat delta i en utredningsåtgärd givetvis bedömas i varje enskilt fall.
En utgångspunkt måste emellertid vara att en enskild som har invändningar mot
Försäkringskassans förslag på formerna för genomförandet, inte kan anses ha
vägrat delta i den innan myndigheten ens utrett frågan och har tagit ställning till
om det finns ändamålsenliga alternativ.

Försäkringskassans motiveringsskyldighet
I 32 § förvaltningslagen (2017:900) anges att ett beslut som kan antas påverka
någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande
motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska
innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka
omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande.

I uttrycket klargörande ligger att skälen måste presenteras på ett sådant sätt att
de blir begripliga för den enskilde och så att hon eller han förstår hur
myndigheten har resonerat i det enskilda fallet. Myndigheten ska alltså i
motiveringen redovisa vilka omständigheter som den har tillmätt betydelse och
hur den har värderat dessa.

Bestämmelsen vilar på betydelsen av att allmänhetens tilltro till myndigheternas
kompetens och objektivitet upprätthålls genom att myndigheterna kan visa att
                                                                  Dnr 1959-2019      Sid 6 (6)




besluten de fattar inte är grundade på godtycke utan har en relevant rättslig
grund och är väl underbyggda (prop. 2016/17:180 s. 187).

Försäkringskassan fattade vid två tillfällen, dels den 24 januari dels den 8
februari 2019, interimistiska beslut om att dra in AA:s sjukpenning. Jag har
tagit del av besluten och kan konstatera att de är mycket bristfälligt motiverade.

Beslutet den 24 januari 2019 innehåller en redogörelse för händelseförloppet i
ärendet och upplysningen att ”Försäkringskassan får helt eller delvis neka
sjukpenning om man utan giltig anledning vägrar genomgå sådan behandling
eller rehabilitering som avses enligt socialförsäkringsbalken.” I beslutet finns
uppgifter om vilka föreskrifter som tillämpats men inte någon beskrivning av
vilka omständigheter som varit avgörande för bedömningen av AA:s rätt till
sjukpenning. Upplysningen om när sjukpenning kan nekas är dessutom
missvisande eftersom det inte förekommit några diskussioner om behandling
eller rehabilitering i samband med att sjukpenningen drogs in. Motiveringen
uppfyller således inte förvaltningslagens krav på klargörande och begriplighet.
Beslutet från den 8 februari 2019 innehåller inte någon motivering
överhuvudtaget utan endast en beskrivning av vad som har hänt i ärendet.

Jag är sammanfattningsvis mycket kritisk till hur Försäkringskassan har hanterat
AA:s ärende. Myndighetens underlåtenhet att utreda möjligheten till anpassade
mötesformer och den bristfälliga respektive uteblivna beslutsmotiveringen leder
sammantaget till allvarlig kritik från min sida.

Ärendet avslutas.
