# Ett åtal mot en rådman för tjänstefel bestående i att han i tre fall inte haft kanslidomar färdigställda på utsatta tider har ogillats med hänvisning till att gärningarna fick anses vara ringa

JO 2002-06-27 dnr 1964-2000

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2002-06-27              1964-2000                1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Ett åtal mot en rådman för tjänstefel bestående i att han i tre fall inte haft
                        kanslidomar färdigställda på utsatta tider har ogillats med hänvisning till
                        att gärningarna fick anses vara ringa

## Bakgrund och utredning

I en anmälan anfördes att Örebro tingsrätt skulle ha meddelat kanslidom i ett
                        brottmål den 12 maj 2000 men vid denna tidpunkt förelåg endast domslutet.
                        Anmälaren anförde vidare att han inte så sent som den 29 maj 2000 hade erhållit
                        några domskäl, trots att tiden för att överklaga domen gick ut den 2 juni 2000.

                        Vissa handlingar infordrades och granskades. Av handlingarna framgick bl.a. att
                        rådmannen AA varit ordförande vid den aktuella huvudförhandlingen, att den
                        aktuella kanslidomen skulle ha meddelats den 12 maj 2000 samt att domen hade
                        expedierats till parterna den 30 maj 2000.

                        På grund av vad som hade framkommit fann chefsJO Eklundh anledning anta att
                        tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken hade begåtts under handläggningen av
                        målet. Förundersökning inleddes. Under förundersökningen framkom att
                        kanslidomar inte hade tillhandahållits parterna på utsatt tid i ytterligare två brottmål
                        som hade handlagts av AA. Förundersökningen utvidgades till att också omfatta
                        dessa fall.

                        Åtalet
                        Efter avslutad förundersökning beslutade chefsJO Eklundh att väcka åtal mot AA
                        för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken enligt följande gärningsbeskrivning.

                                  Rådmannen AA har som rättens ordförande vid huvudförhandlingar i tre nedan
                                  angivna brottmål vid Örebro tingsrätt vid myndighetsutövningen uppsåtligen
                                  åsidosatt vad som gäller för uppgiften enligt följande.
                                  1. I samband med huvudförhandlingens avslutande den 17 mars 2000 i mål B
                                     2287-99 underrättades parterna om att dom i målet skulle meddelas genom att
                                     hållas tillgänglig på rättens kansli den 19 april kl. 14.00. Enligt ett beslut den 18
                                     april flyttades domen fram till den 3 maj och den 2 maj beslutades att domen
                                     skulle meddelas den 12 maj. Sistnämnda dag meddelades parterna domsluten
                                     samt beslut i övriga frågor m.m. Den 30 maj 2000 expedierades domen i sin
                                     helhet till parterna.
                                  2. I mål B 304-00 förekom tre tilltalade under 21 år. När huvudförhandlingen
                                     avslutades den 28 april 2000 förklarades en tilltalad, född år 1984, häktad till



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 1964-2000     Sid 2 (5)



         dess att dom skulle meddelas. Vidare underrättades parterna om att domen
         skulle meddelas genom att hållas tillgänglig på rättens kansli den 8 maj från kl.
         14.00. Den 1 maj ändrade AA tidpunkten för doms meddelande till den 3 maj.
         Domen var dock inte färdigställd den 3 maj utan expedierades till bl.a. parterna
         och häktet först den 8 maj 2000.
      3. I mål B 474-00 avslutades huvudförhandlingen den 26 april 2000 med en
         underrättelse om att dom i målet skulle meddelas genom att hållas tillgänglig på
         rättens kansli den 17 maj från kl. 14.00. Enligt ett beslut den 15 maj flyttades
         domens meddelande fram till den 22 maj och den 22 maj beslutades att domen
         skulle meddelas den 29 maj kl. 14.00. Sistnämnda dag var domen inte
         färdigställd men muntligt besked om domens innehåll lämnades. Domen
         expedierades till parterna den 8 juni 2000.
      AA har alltså den 3 maj, den 12 maj och den 29 maj 2000 inte haft domarna
      färdigställda på sätt som föreskrivs i 30 kap. 5 och 8 §§ rättegångsbalken. Han har
      därigenom åsidosatt bestämmelsen i 30 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken om
      sättet för doms meddelande. Härigenom har också bestämmelserna i 26 §
      förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol, 2 § förordningen
      (1980:900) om statliga myndigheters serviceskyldighet, m.m. och 2 § förordningen
      (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. ifråga om expediering
      av domar kommit att åsidosättas.

Hovrättens dom
Göta hovrätt dömde den 10 september 2001 AA för tjänstefel i enlighet med åtalet
samt bestämde påföljden till trettio (30) dagsböter.

I hovrätten vitsordade AA de faktiska omständigheterna men bestred ansvar för
tjänstefel och gjorde därvid gällande att gärningarna var att anse som ringa.

Under rubriken domskäl anförde hovrätten bl.a. följande.
      AA har hörts. Vidare har på AA:s begäran vittnesförhör hållits med lagmannen BB.
      Som skriftlig bevisning har åklagaren åberopat protokoll, dagboksblad,
      expeditionsanteckningar och domarna i de tre aktuella målen. Åklagaren har även
      åberopat arbetsordningen för Örebro tingsrätt och en handling benämnd Balanserade
      mål och ärenden. AA har åberopat en promemoria över domar i Örebro tingsrätt
      under tiden den 1 januari–den 31 maj 2000, vissa delar av
      huvudförhandlingsprotokollen och domarna i två tvistemål samt vissa
      statistikuppgifter.
      AA har uppgett bl.a. följande. Han började sin anställning som rådman vid Örebro
      tingsrätt i april 1999 och fick då ansvar för en rotel som stått obemannad i tre
      månader. Förutom arbete med egen rotel ansvarade han för notarieutbildningen, fick
      ta hand om post på andra obemannade rotlar samt handlägga mål på dessa rotlar.
      Han arbetade långt utöver normal arbetstid i tron att det höga arbetstrycket skulle
      minska med tiden och att bristen på domarpersonal endast var tillfällig. Så visade sig
      emellertid inte vara fallet. Under april och maj 2000 arbetade han med undantag för
      annandag påsk minst full arbetsdag sju dagar i veckan. Trots detta räckte tiden inte
      till för att färdigställa de nu aktuella domarna i tid. För att minimera eventuell skada
      för parterna meddelade han dem domsluten på de utsatta domsdagarna. I målet B
      304-00 gav han häktet besked om domslutet den 3 maj 2000. Han informerade
      försvararen om domslutet dagen efter. Denne fick då även ta del av domskälen i
      påföljdsdelen. AA var i de tre målen i kontakt med berörda försvarare under
      överklagandetiden. Han är väl införstådd med reglerna om doms avfattande och
      meddelande. Han informerade inte domstolens chef om förseningarna av domarna
      eller sin åtgärd att meddela parterna endast domslutet på domsdagarna. Han bad
      emellertid vid ett tillfälle att få slippa lottningen av mål med häktade och ungdomar,
      vilket inte visade sig möjligt.
                                                                  Dnr 1964-2000     Sid 3 (5)



BB har uppgett bl.a. följande. Arbetssituationen har sedan slutet av år 1998 varit
extremt besvärlig på Örebro tingsrätt. Tingsrätten har åtta blandade rotlar varvid en
eller två rotlar har varit obemannade ända sedan december 1998. Därtill kommer att
tingsrätten handlagt ett stort antal stora eko- och ungdomsbrottmål. Göta hovrätt har
inte kunnat hjälpa till med personal. BB har på olika sätt försökt att komma till rätta
med problemen varvid hovrätten och Domstolsverket kontinuerligt informerats. I
mars 2000 skrev han ett brev till Göta hovrätt där han klargjorde krissituationen och
begärde hjälp med domarpersonal. Tingsrätten fick emellertid inte någon hjälp. BB
har uppfattat AA som en effektiv och skicklig domare. AA ställde alltid upp när det
behövdes och lade ned en stor del av sin fritid på arbetet. Det var emellertid först
genom åtalet mot AA som BB insåg att AA hade haft en alltför hög
arbetsbelastning.

Hovrättens bedömning
I målet är utrett att AA i tre fall har underlåtit att meddela fullständiga domar i
brottmål på utsatta tider och att han var medveten om att detta stred mot
rättegångsbalkens bestämmelser om sättet för doms avfattande och meddelande. Han
har härigenom uppsåtligen åsidosatt vad som gäller för hans uppgift som domare.
Enligt 20 kap. 1 § första stycket brottsbalken föranleder en gärning som är att anse
som ringa inte ansvar för tjänstefel. Vid bedömningen om en gärning är att anse som
ringa skall rätten enligt lagrummet beakta gärningsmannens befogenheter och
uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt samt andra omständigheter.
Hovrätten gör i denna fråga följande bedömning.
Möjligheten för part att överklaga en tingsrätts dom utgör en fundamental del av den
rättssäkerhet som vår rättegångsordning erbjuder. För att en part fullt ut skall kunna
utnyttja denna möjlighet att ta till vara sin rätt är det beträffande en s.k. kanslidom
viktigt att den verkligen är tillgänglig i sin helhet den dag den meddelas så att parten
härigenom får hela överklagandetiden på sig för att bedöma domskälens bärkraft och
om ett överklagande bör ske. AA har således brutit mot en från
rättssäkerhetssynpunkt viktig regel genom att tillhandahålla domarna i fullständigt
skick senare än den dag respektive dom meddelats. Det bör framhållas att det är
särskilt allvarligt att han i två av fallen meddelat domarna i fullständigt skick först
några få dagar före överklagandetidens utgång. Den omständigheten att AA har
upplyst om själva domsluten på domsdagarna och att han under överklagandetiden
varit i kontakt med berörda försvarare har i och för sig minskat olägenheterna av att
parterna inte fått tillgång till de fullständiga domarna. Dessa åtgärder kan dock inte
föranleda bedömningen att gärningarna är att anse som ringa.
Utredningen i målet ger vid handen att Örebro tingsrätt under bl.a. den tid som åtalet
mot AA avser var en mycket arbetstyngd domstol och att arbetssituationen till följd
härav var mycket besvärlig för AA och de andra domarna vid tingsrätten. På grund
av den ansträngda arbetssituationen, men också till följd av sin beredvillighet att
bistå på andra rotlar, hann AA inte med att färdigställa de tre domarna på utsatta
tider.
Han informerade emellertid inte vid något tillfälle tingsrättens chef om att han hade
svårigheter att få domarna klara i tid. Det måste enligt hovrättens mening normalt
kunna krävas av en ordinarie domare, som inser att han är i färd med att förlora
kontrollen över sina arbetsuppgifter eller som exempelvis ser viktiga frister löpa ut
och inte själv förmår att komma ikapp, att han på ett tydligt sätt och inom rimlig tid
gör sin chef uppmärksam på problemen. AA har inte vidtagit sådana åtgärder. I
stället har situationen allteftersom kommit att bli honom övermäktig utan att han
slagit larm. Inte ens med beaktande av det pressade arbetsläge som han ostridigt haft
kan det mot denna bakgrund anses föreligga tillräckliga skäl att bedöma hans
avsiktliga åsidosättande av rättegångsbalkens bestämmelser som ringa. Han skall
därför dömas för tjänstefel.
Påföljden skall bestämmas till böter.
                                                                       Dnr 1964-2000      Sid 4 (5)



      Vid bestämmande av antalet dagsböter beaktar hovrätten såväl vad som framkommit
      om AA:s pressade arbetssituation som att han vidtagit vissa åtgärder för att försöka
      begränsa skadan av sitt agerande.

Överklagandet
AA överklagade hovrättens dom och yrkade i första hand att Högsta domstolen
skulle ogilla åtalet och i andra hand att påföljdseftergift skulle meddelas.

ChefsJO Eklundh bestred ändring.

Högsta domstolens dom
I en dom den 13 juni 2002 ogillade Högsta domstolen åtalet. Ett justitieråd var
skiljaktig och ville fastställa hovrättens domslut.

I domskälen anförde Högsta domstolen följande.

      Åtalet mot AA gäller meddelandet och expedieringen av tre brottmålsdomar under
      våren 2000.
      Enligt 30 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken kan en dom i brottmål meddelas
      genom att avkunnas antingen vid huvudförhandlingens slut eller vid ett senare
      sammanträde eller genom att hållas tillgänglig på rättens kansli en viss dag, s.k.
      kanslidom. En kanslidom skall skickas till parterna samma dag som domen
      meddelas (se 26 § förordningen 1996:271 om mål och ärenden i allmän domstol
      jämförd med 2 § förordningen 1980:900 om statliga myndigheters serviceskyldighet,
      m.m.). Domen skall vara skriftligen avfattad och innehålla bl.a. domslut, parternas
      yrkanden och de omständigheter som dessa grundats på samt domskäl med uppgift
      om vad som är bevisat i målet. I domen skall också anges vad en part som vill
      överklaga domen har att iaktta. (Se närmare 30 kap. 5 § rättegångsbalken.) Varje
      dom skall vidare vara särskilt uppsatt och underskriven av de lagfarna ledamöter
      som deltagit i avgörandet (30 kap. 8 § rättegångsbalken). Om domen i stället
      meddelas genom att avkunnas, behöver den däremot inte sändas förrän en vecka
      efter avkunnandet (se nyssnämnda bestämmelse i 1996 års förordning med
      hänvisning). Ett avkunnande av en dom får ske genom att domslutet och skälen
      återges och fullföljdshänvisning meddelas (30 kap. 7 § fjärde stycket
      rättegångsbalken). Om den tilltalade är häktad i målet, skall en kopia av domen eller
      ett domsbevis skickas till häktet samma dag som domen meddelas (se 2 § första
      stycket förordningen 1990:893 om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.).
      I 20 kap. 1 § brottsbalken finns bestämmelser om ansvar för tjänstefel. Av första
      stycket framgår att sådant ansvar skall ådömas den som uppsåtligen eller av
      oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter
      vad som gäller för uppgiften, såvida inte gärningen är att anse som ringa.
      I samtliga tre nu aktuella mål underrättades parterna om utgången när tiden för att
      meddela kanslidomarna var inne. Först senare expedierades domarna i sin helhet.
      Domen i målet B 2287-99 kom att expedieras skriftligt och i fullständigt skick tre
      dagar före den i domen avgivna dagen för överklagandetidens utgång, medan
      expedieringen i de båda övriga målen skedde 16 respektive 11 dagar före den
      angivna sista dagen för överklagande.
      AA har vitsordat de faktiska omständigheterna såsom de återges i
      gärningsbeskrivningen. Genom sitt handlande åsidosatte AA vid
      myndighetsutövning sina skyldigheter enligt åberopade lagrum. Av
      rättssäkerhetsskäl ställs generellt höga krav på en korrekt handläggning inom
      rättsväsendet. Särskilt höga krav ställs på en domstol (se bl.a. NJA 1992 s. 555,
      1994 s. 304, 1996 s. 237 och 806, 1997 s. 368 och B 3 samt 2001 s. 35, se också
      NJA 1996 s. 307 och 1997 s. 186).
      AA och BB, som har hörts på nytt i Högsta domstolen, har i allt väsentligt uppgett
      vad som i hovrättens dom antecknats från förhören med dem där. BB har dock till
                                                                           Dnr 1964-2000   Sid 5 (5)



      rättelse uppgett att han vid den aktuella tiden var fullt medveten om att
      arbetssituationen var utomordentligt besvärlig för AA och de andra rådmännen men
      att han inte förrän efteråt fick veta att AA var försenad med expedieringen av
      kanslidomar.
      AA har uppgett bl.a. följande. Alltsedan han började sin tjänstgöring som rådman i
      tingsrätten i april 1999 hade han en mycket tung arbetsbörda med arbete även under
      helger och sent in på kvällarna. En och under viss tid två rådmanstjänster var
      vakanta, och han tog på sig arbete med mål också från de vakanta rotlarna.
      Därutöver var han engagerad i andra arbetsuppgifter i tingsrätten. – Under våren
      2000 var han engagerad i flera stora och arbetskrävande mål, som delvis handlades
      samtidigt. Genom lagmannen kände han till att någon personalförstärkning inte var
      att förvänta, och han kunde inte räkna med någon avlastning i arbetet på annat sätt.

      Högsta domstolen gör i ansvarsfrågan följande bedömning.
      AA är en omvittnat arbetsam och duglig domare. Den utredning som förebragts visar
      att han under den ifrågavarande tiden befann sig i en utomordentligt pressad
      arbetssituation. Av vad BB har berättat i Högsta domstolen framgår att det saknades
      möjlighet att lämna AA någon avlastning och att AA var medveten om detta. Att AA
      trots goda föresatser inte förmådde färdigställa de tre aktuella domarna till de
      tidpunkter som senast hade bestämts för deras meddelande kan inte i och för sig
      läggas honom till last som straffbar underlåtenhet. Som chefsjustitieombudsmannen
      har framhållit har det emellertid ålegat AA att söka lösa den uppkomna situationen
      på bästa sätt, vilket uppenbarligen skulle ha varit att ytterligare uppskjuta
      tidpunkterna för domarnas meddelande. Att AA inte valde denna utväg får anses ha
      varit en felbedömning.
      Vid prövningen av om denna felbedömning bör föranleda straffansvar för AA bör
      beaktas att – som AA själv har anfört – inte heller ett ytterligare uppskjutande av
      tidpunkterna för domarnas meddelande skulle, åtminstone när det gäller B 2287-99,
      ha varit invändningsfritt. Det har inte påståtts att hans handlande förorsakat parterna
      skada i den meningen att något överklagande kom att ges in för sent eller att någon
      klagande gick miste om möjligheten att utveckla skälen för sitt överklagande. Detta
      kan ha sin förklaring i de muntliga kontakter som AA hade med parterna.
      Även med beaktande av de olägenheter som har vållats parterna genom AA:s
      handlande finner Högsta domstolen vid en samlad bedömning av omständigheterna i
      målet att det som lagts AA till last får anses som en ringa gärning. Han skall därför
      inte dömas till ansvar.
Från domen var ett justitieråd skiljaktig och anförde.

      AA har i tre brottmål inte haft s.k. kanslidom färdig i fullständigt skick på utsatta
      dagar. Förseningen med expedieringen har varit arton, fem respektive tio dagar. Som
      hovrätten funnit har AA härigenom uppsåtligen åsidosatt vad som gäller för hans
      uppgift som domare. Frågan är om gärningen kan anses som ringa.
      Arbetssituationen vid Örebro tingsrätt var under den aktuella tiden utomordentligt
      ansträngd, och det lyckades inte för lagmannen att skaffa hjälp utifrån. AA hade
      alltså en mycket stor arbetsbörda. Han är en omvittnat arbetsam och duglig domare.
      Som hovrätten konstaterat har han vidtagit åtgärder för att minska olägenheterna för
      parterna av att de inte i tid fått tillgång till de tre brottmålsdomarna i fullständigt
      skick. Emellertid måste inom domstolsväsendet stora krav ställas på en korrekt
      handläggning. Av rättssäkerhetsskäl är det viktigt att reglerna om tidpunkten för
      expediering av domar iakttas. Även om omständigheterna är förmildrande kan
      gärningen alltså inte bedömas som ringa.
      Det föreligger inte förutsättningar att meddela påföljdseftergift.
      AA skall alltså som hovrätten funnit dömas för tjänstefel.
