# En socialnämnd erhöll från polisen uppgift om att ett barn var misstänkt för brott. Nämnden kontaktade därför barnets mor som var vårdnadshavare; fråga om socialnämnden borde ha kontaktat även barnets far som också var vårdnadshavare

JO 2009-08-31 dnr 1964-2008

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                     Sid
                                                                           2009-08-31           1964-2008              1 (4)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        En socialnämnd erhöll från polisen uppgift om att ett barn var misstänkt
                        för brott. Nämnden kontaktade därför barnets mor som var
                        vårdnadshavare; fråga om socialnämnden borde ha kontaktat även
                        barnets far som också var vårdnadshavare

## Bakgrund

AA och BB har tillsammans sonen CC som är född 1995. De har gemensam
                        vårdnad om CC.

                        I januari 2008 underrättade polismyndigheten socialförvaltningen i Huddinge
                        kommun om att CC var misstänkt för ”klotter”. Med anledning av de uppgifterna
                        kallade socialförvaltningen CC och BB till ett möte på socialkontoret den 6
                        februari 2008. Därefter beslutade gruppledaren DD att inte inleda någon utredning
                        rörande CC eftersom det inte hade kommit fram att CC hade något behov av skydd
                        eller stöd.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde jur.kand. EE, på uppdrag av AA, klagomål mot
                        socialförvaltningen i Huddinge kommun. Anmälan avsåg bl.a. att
                        socialförvaltningen inte informerade AA om den inkomna anmälan och inte heller
                        kallade honom till mötet rörande CC.

## Utredning

Socialnämnden i Huddinge kommun anmodades att inkomma med utredning och
                        yttrande med anledning av den inkomna anmälan. Yttrandet skulle särskilt avse
                        huruvida AA borde ha underrättats om och hörts över den anmälan
                        socialförvaltningen erhållit avseende AA:s son CC.

                        Som sitt remissvar ingav socialnämnden ett av förvaltningschefen FF och
                        verksamhetschefen GG upprättat tjänsteutlåtande i vilket, såvitt här är i fråga,
                        anfördes följande.
                                  –––
                                  Ärendet avser AA:s son CC där CC av polisen misstänks för klotter. Med anledning
                                  av att CC är under 15 år föranleder ärendet ingen polisiär åtgärd utan lämnas över
                                  till socialtjänsten.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                        Dnr 1964-2008     Sid 2 (4)




      Till socialtjänsten inkommer från polisen underrättelse om brottsmisstankeden 16
      januari 2008. Den 6 februari 2008 träffar en tjänsteman från ungdomsenheten IFO
      CC samt dennes vårdnadshavare BB, dvs. modern. I samtalet framför CC och hans
      mamma BB att CC bor stadigvarande hos vårdnadshavare BB. Enligt CC har han
      tidigare varit hos sin pappa varannan helg men att det numera inte är lika ofta han är
      hos pappa. Under ärendet tar inte socialtjänsten kontakt med CC:s andra
      vårdnadshavare, dvs. hans pappa AA.
      Samtalet hos ungdomsenheten IFO leder till bedömningen att en utredning enligt 11
      kap. 1 § socialtjänstlagen inte ska inledas då mamman bedöms ha hanterat
      situationen väl angående klottret och inga övriga åtgärder från socialnämndens sida
      bedöms bli aktuella.

## Förvaltningens synpunkter

I Socialstyrelsens bok ”Barn och unga i socialtjänsten – utreda, planera och följa upp
      beslutade insatser” framkommer på s. 31 att när en anmälan inkommer till
      socialtjänsten om att ett barn misstänks fara illa eller en polisanmälan om att ett barn
      är misstänkt för ett brott, har socialtjänsten möjlighet att göra en bedömning om
      påstådda sakförhållanden kan leda till någon åtgärd av nämnden. Detta kallas för en
      förhandsbedömning. Vidare står det att de kontakter som får tas i en
      förhandsbedömning är att inhämta tidigare känt material inom socialtjänsten, ta
      förnyad kontakt med anmälaren för att klargöra anmälan samt kontakta de eller den
      anmälan rör.
      Vidare står det på s. 34 i nämnda bok:
               ”Det finns inga bestämmelser om att den unge eller vårdnadshavaren ska
               underrättas om att det inkommit en anmälan när den inte lett till att
               socialnämnden inleder en utredning. För att kunna ta sitt ansvar som
               vårdnadshavare enligt föräldrabalken (6 kap. 2 § andra stycket FB) följer
               emellertid att denne måste informeras om förhållanden som rör hans eller
               hennes barn. Det är därför lämpligt att socialtjänsten, så snart som möjligt,
               informerar vårdnadshavare per brev eller telefon att en anmälan inkommit
               som inte lett till en utredning och att vårdnadshavaren kan ta kontakt med
               socialtjänsten om han eller hon önskar.
               En bedömning måste dock göras i varje enskilt fall. Den kan finnas vissa
               undantagsfall där det bedöms att det inte är till barnets eller den unges
               bästa att vårdnadshavare informeras om den inkomna anmälan och att
               någon utredning inte inletts.”
      I det föreliggande ärendet kontaktades endast den vårdnadshavare som CC bodde
      hos för ett samtal i form av en förhandsbedömning. När socialtjänsten gjorde
      bedömningen att utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen inte var nödvändigt
      att inleda togs inga vidare kontakter.
      Utifrån ovanstående riktlinjer från Socialstyrelsen kan inte förvaltningen anse att det
      förelåg särskilda skäl att inte kontakta CC:s båda vårdnadshavare. Med anledning av
      detta instämmer förvaltningen i AA:s kritik av ärendet. Förvaltningen är av den
      uppfattningen att socialtjänsten självklart ska kontaktabåda föräldrarna när dessa är
      vårdnadshavare och information om deras barn inkommer till socialtjänsten om det
      inte föreligger särskilda skäl utifrån barnets eller den unges bästa att inte kontakta
      vårdnadshavare vid en förhandsbedömning.
      –––
EE bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

I ett beslut den 31 augusti 2009 anförde JO André följande.
                                                                    Dnr 1964-2008     Sid 3 (4)




Bedömning
Ett barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Det är i första hand
vårdnadshavaren som – enligt föräldrabalkens grundläggande bestämmelser om
vårdnaden om barn – bestämmer över barnets personliga förhållanden och har
ansvaret för att de angivna behoven blir tillgodosedda.

Socialnämnden har särskilda skyldigheter beträffande barn och ungdomar. Detta
kommer till uttryck i bl.a. 5 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, där det
stadgas att socialnämnden i nära samarbete med hemmen ska sörja för att barn och
ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de
behöver.

Socialnämnden ska, enligt 11 kap. 1 § SoL, utan dröjsmål inleda utredning av vad
som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och
som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. När socialtjänsten får in en anmälan
om oro för barn görs en s.k. förhandsbedömning, dvs. ett ställningstagande om
huruvida de inkomna uppgifterna ska föranleda att en formell utredning inleds eller
inte.

En förhandsbedömning grundas i första hand på innehållet i anmälan och
förvaltningens tidigare kännedom om den som avses med anmälan. En
utgångspunkt för förhandsbedömningen är att nämnden inte kan inhämta uppgifter
från någon utomstående. Att inhämta sådana uppgifter är en åtgärd som innebär att
en utredning anses inledd. Åtgärder som kan företas inom ramen för en
förhandsbedömning är t.ex. att kontakta och upplysa vårdnadshavare om innehållet
i anmälan och bereda vårdnadshavare tillfälle att bemöta uppgifterna (se bl.a. JO:s
ämbetsberättelse 1999/2000 s. 238). Det finns emellertid inte någon lagreglerad
skyldighet för nämnden att i samband med att en orosanmälan inkommer kontakta
vårdnadshavaren. Det är först om en utredning inleds som en sådan skyldighet
föreligger.

Av remissvaret framgår att när socialtjänsten fick in underrättelsen om
brottsmisstanke rörande CC kontaktades den vårdnadshavare som CC bodde hos
för ett samtal inför förhandsbedömningen. Med ledning av de uppgifter som
lämnades beslutades att inte inleda utredning. Någon kontakt togs inte med CC:s
andra vårdnadshavare AA.

Omfattningen av det beslutsunderlag som krävs för att nämnden ska kunna ta
ställning till om en utredning ska inledas eller inte beror främst på innehållet i
anmälan. Om anmälan motiverar att kontakt tas med ett barns vårdnadshavare bör
naturligtvis som huvudregel gälla att båda informeras. För det fall vårdnadshavarna
inte bor tillsammans har jag inget att erinra emot att nämnden inledningsvis endast
kontaktar den vårdnadshavare som barnet bor hos. Beroende på vilka uppgifter som
kommer fram har nämnden att ta ställning till om även den andra vårdnadshavaren
bör höras för att säkerställa att nämnden får ett tillräckligt underlag inför sitt beslut
om en utredning ska inledas eller inte. Om en sådan kontakt inte anses nödvändig
                                                                 Dnr 1964-2008   Sid 4 (4)




för nämndens bedömning, bör nämnden ändå – om inte särskilda skäl föranleder
annat – underrätta denne om den inkomna anmälan.

Jag delar sammanfattningsvis den inställning som nämnden gett uttryck för i
remissvaret, dvs. att båda vårdnadshavarna som huvudregel bör underrättas men att
särskilda skäl i det enskilda fallet kan motivera avsteg från den regeln. Som
framgår av remissvaret fanns inte några sådana särskilda skäl i detta fall. AA borde
alltså ha informerats om den inkomna anmälan. Däremot var det kanske inte
nödvändigt att också kalla honom till möte hos socialförvaltningen om det, vilket
jag utgår ifrån, ändå fanns tillräckligt underlag för den s.k. förhandsbedömningen.

Med de uttalanden som gjorts avslutas ärendet.
