# Kritik mot Socialnämnden i Åstorps kommun för att ha genomfört en lex Sarah-utredning och förelagt ett assistansbolag att vidta vissa
åtgärder utan att ha haft behörighet till det

JO 2015-07-10 dnr 1972-2014

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2015-07-10             1972-2014              1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Socialnämnden i Åstorps kommun för att ha genomfört en
                        lex Sarah-utredning och förelagt ett assistansbolag att vidta vissa
                        åtgärder utan att ha haft behörighet till det


                          Beslutet i korthet: En myndighetschef i en kommun inledde en lex Sarah-utredning
                          efter att hon fått kännedom om misstankar om att en assistansberättigad enskild
                          utsatts för missförhållanden i den enskilt bedrivna verksamhet som svarat för
                          genomförandet av insatserna för den enskilde. Efter utredning gjordes bedömningen
                          att åtgärder behövde vidtas för att vissa arbetsmetoder skulle upphöra.
                          Socialförvaltningen utfärdade därför ett föreläggande för assistansbolaget att
                          inkomma med en handlingsplan om vilka åtgärder som bolaget planerade att vidta för
                          att komma till rätta med missförhållandena.
                          Fråga i ärendet är om förvaltningen haft behörighet att utföra en utredning enligt lex
                          Sarah och om förvaltningen har kunna förelägga assistansbolaget att ta fram en
                          handlingsplan.
                          I beslutet konstateras att syftet med lex Sarah-bestämmelserna är att komma till rätta
                          med brister i den egna verksamheten, att utveckla denna och att förhindra att liknande
                          missförhållanden uppkommer igen. Det är den som bedriver verksamheten som har
                          att utreda, avhjälpa eller undanröja eventuella missförhållanden i sin verksamhet.
                          Ansvaret för att vidta lämpliga åtgärder i dessa avseenden är i enskilda verksamheter
                          således begränsat till den juridiska personens behöriga företrädare. Följaktligen har
                          förvaltningen inte haft någon behörighet enligt lex Sarah-bestämmelserna att
                          genomföra en utredning avseende eventuella missförhållanden i assistansbolagets
                          verksamhet eller att förelägga bolaget att inkomma med en handlingsplan. Sådan
                          möjlighet åligger dock Inspektionen för vård och omsorg såsom tillsynsmyndighet.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 2 april 2014 framförde AA, som
                        företrädare för Tindra personlig assistans AB (Tindra), klagomål mot
                        socialförvaltningen i Åstorps kommun (förvaltningen) med anledning av att
                        förvaltningen hade utfärdat ett föreläggande för Tindra att ge in en
                        handlingsplan angående vissa eventuella brister i bolagets verksamhet. Hon
                        anförde i huvudsak följande:

                        Tindra bedriver personlig assistans med tillstånd av Inspektionen för vård och
                        omsorg (IVO). Den 14 januari 2014 hade hon ett möte med myndighetschefen i
                        Åstorps kommun med anledning av vissa händelser kring en assistansberättigad


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 1972-2014   Sid 2 (8)




invånare i Åstorps kommun för vilken Tindra är assistansanordnare. Den
berörda personen är beviljad personlig assistans enligt lagen (1993:398) om
stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och 51 kap.
socialförsäkringsbalken, SFB. Myndighetschefen fick vid mötestillfället ta del
av Tindras sociala dokumentation om den assistansberättigade.
Myndighetschefen hade dessförinnan fått del av händelserapporter gällande
samma individ av en LSS-handläggare inom kommunen. Under mötet uppgav
myndighetschefen att hon, mot bakgrund av ett par av händelserapporterna,
skulle utreda saken enligt lex Sarah. AA påtalade då för myndighetschefen att
en sådan utredning endast kan göras av den som är ansvarig för den LSS-
verksamhet i vilken de rapporterade händelserna förekommit samt att en sådan
utredning redan hade påbörjats av henne.

Den 20 februari 2014 blev hon uppringd av myndighetschefen som informerade
om att hon hade avslutat sin utredning enligt lex Sarah och att ett beslut i
ärendet skulle skickas till Tindra med post. Den 21 februari 2014 mottog hon
utredningen och ett föreläggande för Tindra att vidta vissa åtgärder och att
återrapportera till Socialnämnden i Åstorps kommun (socialnämnden).
Därutöver informerades hon om att ärendet skulle skickas vidare till
socialnämnden.

Hon ser allvarligt på det faktum att Tindra, utan lagstöd för en sådan
myndighetsutövning, har förelagts att vidta åtgärder samt att bolaget inte har
erbjudits möjlighet att yttra sig i frågan innan beslut har fattats. Hon ställde
därför en hemställan till socialnämnden i vilken hon påtalade de felaktigheter
som förekommit vid myndighetschefens hantering av ärendet. Med anledning
av skrivelsen fick hon ett brev från förvaltningschefen i Åstorps kommun. Trots
att hemställan hade ställts till socialnämnden verkar nämnden således inte ha
fått del av denna. Förvaltningschefen hade inte heller vidtagit några åtgärder i
enlighet med hennes hemställan.

Till anmälan bifogades socialförvaltningens föreläggande den 19 februari 2014,
AA:s hemställan till socialnämnden den 4 mars 2014 och förvaltningschefens
brev den 14 mars 2014 med anledning av hemställan.

Utredning
JO begärde att Socialnämnden i Åstorps kommun skulle yttra sig över vad som
framförts i AA:s anmälan.

Socialnämnden yttrade sig enligt följande:

      Redogörelse för handläggningen och befattningshavares synpunkter
      Myndighetschef upprättade en intern lex Sarah-anmälan 2014-01-14 efter att det
      kommit till hennes kännedom att fasthållning och nedläggning använts vid
      personlig assistans till berörd brukare. Denna brukare är beviljad personlig
      assistans av Socialnämnden, Åstorps kommun och har valt Tindra assistans som
      utförare. Myndighetschef har tagit del av social dokumentation i samband med ett
      överklagande gällande insats för berörd brukare och det var denna läsning som
                                                                           Dnr 1972-2014      Sid 3 (8)




      föranledde henne att starta en lex Sarah-utredning. Lex Sarah-utredning gjordes
      då socialnämnden har det övergripande ansvaret för insatsen och
      uppföljningsansvaret.
      Myndighetschef och assistansanordnare träffades 2014-01-14 i utredande syfte.
      Efter utredning konstaterades att det vid flera tillfällen förekommit fasthållning
      och/eller nedläggning vid personlig assistans till berörd brukare då han blivit
      utåtagerande och/eller orolig. Vid samtal med verksamhetschef och enhetschef på
      Tindra assistans framkommer det att det som i social dokumentation verkat vara
      fasthållning, i vissa fall varit att man lagt handen/händerna på brukarens händer i
      avsikt att lugna, inte hålla fast.
      Bedömningen efter avslutad utredning är att händelserna i sig inte direkt var ett hot
      mot den enskildes liv och säkerhet, ej heller kan fysisk eller psykisk skada
      konstateras. Det fanns dock vissa händelser dokumenterade i social
      dokumentation som klart kan betraktas som fasthållning och dessa arbetsmetoder
      får inte förekomma inom omsorg om funktionsnedsatta, därför gjordes
      bedömning att åtgärder måste vidtas för att dessa arbetsmetoder skulle upphöra.
      Det var med hänvisning till socialnämndens övergripande ansvar för insatsen
      som myndighetschef påtalade att beskrivna arbetsmetoder måste upphöra och ville ha
      återkoppling att så skedde genom att begära in handlingsplan på vilka åtgärder som
      verksamheten planerade vidtaga. Utredningen kommunicerades muntligen med
      Tindra assistans 2014-02-19 och därefter skriftligen.
      Enligt socialnämndens delegeringsordning är det förvaltningschef som beslutar om
      anmälan av allvarliga missförhållanden eller påtaglig risk för ett allvarligt
      missförhållande, lex Sarah och om beslut fattas, informeras även socialnämndens
      arbetsutskott. I det aktuella ärendet fattades inte beslut om anmälan eftersom
      bedömningen var att allvarligt missförhållande eller påtaglig risk för allvarligt
      missförhållande ej förelåg och följaktligen informerades ej heller
      socialnämndens arbetsutskott.
      Synpunkter från verksamhetschef på Tindra assistans har inkommit till
      socialförvaltningen 2014-03-05 som förvaltningschefen har besvarat i brev 2014-
      03-14. I detta begär verksamhetschefen att lex Sarah-utredningen ska makuleras,
      att sekretessen för ärendet ska bestå, samt att åtgärder ska vidtas med anledning
      av myndighetschefens bristande kunskaper i LSS-lagstiftningen, enligt
      verksamhetschefens egen bedömning.
      I svarsbrevet förklarar undertecknad (förvaltningschefen i Åstorps kommun,
      JO:s anmärkning) bl.a. socialnämndens ansvar för beslutade insatser och för
      utredning enligt lex Sarah om det kommer till vår kännedom misstanke om
      missförhållanden, samt hur tjänstemän inom socialnämnden fattar beslut enligt
      gällande delegationsordning. Det innebär att det är förvaltningens tjänstemän
      som utför arbete och fattar beslut inom socialnämndens ansvarsområde. I brevet
      ges även svaret att upprättade handlingar inte kan makuleras, att sekretess alltid
      gäller inom socialnämndens verksamhet för uppgifter som rör enskild, samt att
      det är personalansvarig som bedömer behov av kompetensutveckling för
      enskilda medarbetare inom nämndens verksamhet.
      Vid detta tillfälle inbjudes även verksamhetschefen för fortsatt dialog om de oklarheter
      som hon ansåg förelåg.
AA yttrade sig över remissvaret och uppgav bl.a. följande:

Vid den tidpunkt då myndighetschefen respektive förvaltningschefen vidtog de
åtgärder som nu är föremål för JO-anmälan var förhållandena sådana att
socialnämnden den 29 november 2013 hade avslagit en ansökan om en tillfällig
utökning av dubbelassistans enligt LSS. All beviljad assistans var vid denna tid
beviljad av Försäkringskassan. Det är således felaktigt som socialnämnden
                                                                       Dnr 1972-2014        Sid 4 (8)




uppger i sitt yttrande att ”brukaren är beviljad personlig assistans av
socialnämnden”.

Vidare stämmer inte heller socialnämndens påstående om att utredningen skulle
ha kommunicerats med Tindra. Tindra har inte fått del av rapporten förrän den
kom till bolaget med post i form av ett färdigt beslut som innehöll ett
föreläggande för bolaget att vidta vissa åtgärder inom två veckor.

Till yttrandet bifogades socialnämndens beslut den 29 november 2013.

Mot bakgrund av vad som kommit fram begärde JO att Socialstyrelsen skulle
yttra sig över förvaltningens behörighet att utföra en utredning enligt lex Sarah
och om förvaltningen har kunnat förelägga Tindra att ta fram en handlingsplan.

Socialstyrelsen yttrade sig enligt följande:

## Yttrande

Socialförvaltningen i Åstorps kommun (förvaltningen) har ingen behörighet
      enligt lex Sarah-bestämmelserna att vidta en utredning avseende eventuella
      missförhållanden i bolagets verksamhet eller att förelägga bolaget att inkomma
      med handlingsplan. Denna möjlighet åligger Inspektionen för vård och omsorg
      (IVO) såsom tillsynsmyndighet.

## Bakgrund

Tindra personlig assistans AB (bolaget) har inkommit med anmälan till JO med
      anledning av att förvaltningen i föreläggande har begärt att bolaget ska ta fram
      en handlingsplan där det framgår vilka åtgärder som planeras att vidtas för att
      komma till rätta med missförhållandena, på kort och på lång sikt, samt tidplan
      och ansvarig för åtgärderna.
      Bolaget har i huvudsak anfört följande. Bolaget bedriver personlig assistans med
      tillstånd av IVO. Aktuell händelse har av anställda rapporterats till bolaget som
      har dokumenterat och påbörjat utredning av händelsen i syfte att avhjälpa eller
      undanröja eventuella brister samt för att ta ställning till om händelsen ska
      anmälas till IVO. Förvaltningen har inte något lagstöd för att utreda händelser i
      yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet eller för att förelägga sådan
      verksamhet att vidta åtgärder och rapportera till förvaltningen.
      Förvaltningen har i huvudsak anfört följande. Myndighetschefen upprättade en
      intern lex Sarah-anmälan efter att det kommit till chefens kännedom att
      fasthållning och nedläggning använts vid personlig assistans till berörd brukare.
      Förvaltningen har ett ansvar enligt SoL/LSS för beslutade insatser samt ett
      uppföljningsansvar för dessa. De har att hantera alla uppgifter som kommer till
      deras kännedom och bedöma vilka åtgärder som behöver vidtas.
      JO önskar att Socialstyrelsen yttrar sig över inkommen anmälan. Yttrandet bör
      avse förvaltningens behörighet att utföra en utredning enligt lex Sarah och om
      förvaltningen har kunnat förelägga assistansbolaget att ta fram en handlingsplan.

      Tillämpliga bestämmelser m.m.
      Av 24 b § andra stycket lag (1993:398) om stöd och service till vissa
      funktionshindrade, LSS, framgår att rapporteringsskyldigheten fullgörs i
      yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet till den som bedriver verksamheten.
      Av 23 e § första stycket LSS framgår att ett missförhållande eller en påtaglig risk
      för ett missförhållande, som har rapporterats enligt 24 b §, ska i yrkesmässigt
      bedriven enskild verksamhet utredas av den som bedriver verksamheten.
                                                                      Dnr 1972-2014        Sid 5 (8)




      Av 24 d § LSS framgår att den som, i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet,
      enligt 24 b § ska ta emot rapporter ska informera berörd nämnd om de rapporter
      han eller hon har tagit emot.
      Enligt 4 kap. 1 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:5)
      om lex Sarah ska med berörd nämnd, som enligt 14 kap. 5 § SoL och 24 d § LSS
      ska informeras om mottagna rapporter i yrkesmässigt bedriven enskild
      verksamhet, avses den nämnd som har beslutat om insatsen för den enskilde.
      Enligt allmänna råd till 4 kap. 1 § SOSFS 2011:5 bör den nämnd som har ett
      ansvar enligt 15 § 2 LSS informeras om den mottagna rapporten, om
      Försäkringskassan har beslutat om ersättning för personlig assistans enligt 51
      kap. 2 § socialförsäkringsbalken.
      Av 25 § LSS framgår att Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över all
      verksamhet som bedrivs enligt LSS.
      Av 26 f § första stycket LSS framgår att om Inspektionen för vård och omsorg
      finner att det i verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag förekommer ett
      missförhållande som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de
      insatser de har rätt till, får inspektionen förelägga den som svarar för
      verksamheten att avhjälpa missförhållandet.

      Socialstyrelsens bedömning
      Syftet med lex Sarah-bestämmelserna är att komma till rätta med brister i den
      egna verksamheten, att utveckla denna och att förhindra att liknande
      missförhållanden uppkommer igen (se prop. 2009/10:131 s. 36). Det är den
      enskilda verksamheten som har att utreda eventuella missförhållanden i sin
      verksamhet. Förvaltningen har således ingen behörighet enligt lex Sarah-
      bestämmelserna att vidta en utredning avseende eventuella missförhållanden i
      bolagets verksamhet eller att förelägga bolaget att inkomma med handlingsplan.
      Denna möjlighet åligger Inspektionen för vård och omsorg såsom
      tillsynsmyndighet.
      Den enskilda verksamheten har dock en skyldighet att informera berörd nämnd
      om rapporter. Med berörd nämnd avses bl.a. den nämnd som har beslutat om
      insatsen för den enskilde. Anledningen till detta är att det åligger kommunen
      såsom ytterst ansvarig för socialtjänsten att följa upp verksamheten (se prop.
      2009/10:131 s. 34.) Av handlingarna i ärendet är det oklart om förvaltningen vid
      aktuellt tillfälle var beslutande nämnd. Den enskilda verksamheten bör dock
      även, enligt Socialstyrelsens allmänna råd, informera den nämnd som har ansvar
      att verka för att personer som omfattas av LSS får sina behov tillgodosedda om
      Försäkringskassan har beslutat om ersättning för personlig assistans.
      Socialstyrelsens yttrande omfattar inte frågan om förvaltningen har möjlighet att
      bedriva utredning på andra grunder än enligt lex Sarah-bestämmelserna.

Gällande rätt m.m.
Den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller i verksamhet enligt lagen
(1993:398) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, är enligt
bestämmelserna om lex Sarah skyldig att rapportera missförhållanden eller
påtagliga risker för missförhållanden som han eller hon har uppmärksammat
eller fått kännedom om på annat sätt (14 kap. 3 § socialtjänstlagen [2001:453],
SoL, och 24 b § LSS). Det spelar ingen roll hur den rapporteringsskyldige har
fått sådan kännedom. Syftet med bestämmelserna om lex Sarah är emellertid att
komma till rätta med brister i den egna verksamheten, att utveckla denna och att
förhindra att liknande missförhållanden uppkommer igen. Rapporterings-
skyldigheten är därför begränsad till missförhållanden och påtagliga risker för
                                                                  Dnr 1972-2014      Sid 6 (8)




missförhållanden i den egna verksamheten, eftersom möjligheten att höja
kvaliteten i en verksamhet som inte är ens egen är begränsad (jfr prop.
2009/10:131 s. 36).

I lagtexten anges att den som tar emot en rapport är skyldig att dokumentera,
utreda och avhjälpa eller undanröja missförhållandet eller den påtagliga risken
för ett missförhållande (14 kap. 6 § SoL och 24 e § LSS). Detta får vidare
användas som vägledning för att ta ställning till vad som närmare avses med
den egna verksamheten. För att kunna utreda en mottagen rapport behöver
utredaren bl.a. ha tillgång till uppgifter om verksamhetens innehåll, resurser och
rutiner, de personer som får insatser i verksamheten samt personal,
uppdragstagare och praktikanter i verksamheten. Mottagaren av rapporten
behöver även ha befogenhet och möjlighet att vidta de åtgärder som behövs i
verksamheten för att kunna avhjälpa eller undanröja missförhållandet. I enskilda
verksamheter innebär detta att den yttersta gränsen för den egna verksamheten
går vid den juridiska person som bedriver verksamheten (prop. 2009/10:131
s. 33).

Även om rapporteringsskyldigheten endast gäller den egna verksamheten kan
den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller i verksamhet enligt LSS i
många situationer även få kännedom om eventuella missförhållanden utanför
den egna verksamheten. I förarbeten nämns som ett exempel på en sådan
situation att en kommunal handläggare kan få kännedom om missförhållanden
som den enskilde har utsatts för i en annan nämnd, eller i en enskild verksamhet
som svarar för genomförande av insatser för den enskilde, när han eller hon
följer upp ett ärende. I de fallen uppmanas handläggaren att i stället för att
rapportera utanför den egna verksamheten agera inom ramen för sina
arbetsuppgifter inom den beslutande nämnden. Det innebär att handläggaren,
om det i sekretesshänseende är möjligt, förväntas påtala det missförhållande
eller risk för missförhållande han eller hon har fått kännedom om till den andra
nämnden eller till den enskilda verksamheten. Agerandet ses då som ett led i det
egna arbetet för att höja kvaliteten i verksamheterna (jfr uttalanden i prop.
2009/10:131 s. 36 f. och 14 kap. 2 § SoL samt 24 a § LSS). Någon lagstadgad
skyldighet att rapportera utanför den egna verksamheten anses därmed inte
föreligga.

En rapport om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande
ska lämnas genast, alltså när missförhållandet uppmärksammas eller när den
rapporteringsskyldige får kännedom om det på annat sätt (14 kap. 3 § första
stycket SoL och 24 b § första stycket LSS). I enskilda verksamheter som
bedriver socialtjänst ska rapporteringsskyldigheten fullgöras till den som
bedriver verksamheten (14 kap. 3 § andra stycket SoL och 24 b § andra stycket
LSS). Med den som bedriver verksamheten avses den som är ytterst ansvarig
för densamma. Om verksamheten bedrivs i bolagsform ska rapporteringen
således ske till den behöriga företrädaren för bolaget. Det är vidare den som
bedriver verksamheten som har ett ansvar för att dokumentera och utreda det
                                                                 Dnr 1972-2014      Sid 7 (8)




rapporterade (jfr 7 kap. 6 § SoL, 23 e § LSS och prop. 2009/10:131 s. 33 och
45–46).

Den som i en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet har tagit emot
rapporter om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande
ska dock informera berörd nämnd om detta (14 kap. 5 § SoL och 24 d § LSS).
Med berörd nämnd avses den nämnd som har beslutat om insatsen för den
enskilde (4 kap. 1 § SOSFS 2011:5). Om rapporten omfattar flera enskilda som
berörs av ett missförhållande eller den påtagliga risken för ett missförhållande
kan det alltså vara flera nämnder som ska informeras. En rapport kan vidare
beröra en verksamhet med allmänt inriktade insatser inom socialtjänsten som
bedrivs på uppdrag av en kommun. Då är det den nämnd som har tecknat avtal
om verksamheten som ska få informationen (4 kap. 1 § SOSFS 2011:5). För
personlig assistans där Försäkringskassan har beviljat assistansersättning enligt
51 kap. 2 § SFB finns det ingen kommunal nämnd som har beslutat om
insatsen. Därför finns det inte heller någon nämnd som verksamheten kan
informera om rapporten. I kommunens uppgifter ingår dock att följa upp vilka
personer som omfattas av LSS, vilket stöd och vilken service de behöver och att
verka för att dessa personer får sina behov tillgodosedda (15 § 1 och 2 LSS).
När en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som tillhandahåller personlig
assistans har tagit emot en rapport bör verksamheten, med beaktande av
gällande regler om tystnadsplikt, därför informera den nämnd som har ett
ansvar för de uppgifter som anges i 15 § 2 LSS (4 kap. 1 § AR SOSFS 2011:5).
I de allra flesta fall är det en nämnd med ansvar för verksamhet enligt LSS i den
kommun där den enskilde bor.

Den nämnd som får information om en rapport om ett missförhållande har inget
ansvar för att utreda eller åtgärda det rapporterade (jfr 7 kap. 6 § SoL, 23 e §
LSS och prop. 2009/10:131 s. 45–46). Det är assistansanordnarens ansvar (jfr
24 e och 23 e §§ LSS). I enlighet med vad som tidigare nämnts har nämnden
däremot ett ansvar för att följa upp situationen för den eller de enskilda som
utsatts för ett missförhållande. Vilket agerande det kan bli fråga om beror på
vad missförhållandet rör och vilken information som lämnats. Något som kan
bli aktuellt är att nämnden kan behöva ta kontakt med personen som är
assistansberättigad för att höra om han eller hon behöver hjälp i den uppkomna
situationen eller utreda om det föreligger ett behov av någon annan form av
insats (jfr prop. 2005/06:115 s. 118, prop. 2007/08:43 s. 13, 11 kap. 1 § SoL och
15 § 2 LSS).

Bedömning
Frågeställningen i ärendet gäller om förvaltningen har haft behörighet att utföra
en utredning enligt lex Sarah och om förvaltningen har kunnat förelägga Tindra
att ta fram en handlingsplan.

Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande som har
rapporterats i en enskild verksamhet ska i enlighet med vad som ovan redogjorts
                                                                    Dnr 1972-2014       Sid 8 (8)




för utredas samt avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål. Ansvaret för att vidta
lämpliga åtgärder i dessa avseenden åvilar den som bedriver verksamheten och
är i enskilda verksamheter således begränsat till den juridiska personens
behöriga företrädare. Oavsett om socialnämnden hade beslutat om några
insatser för den berörde assistansberättigade eller inte vid den tid då de
ifrågasatta åtgärderna vidtogs hade nämnden inte i sin egenskap av mottagare av
rapporterna om misskötsamhet från Tindra något ansvar för att utreda eller
åtgärda det rapporterade. Inte heller har de uppgifter som kommit till
myndighetschefens kännedom på annat sätt kunnat konstituera ett sådant ansvar
för socialnämnden. Följaktligen har socialförvaltningen inte heller haft
behörighet att genomföra en egen utredning med stöd av lex Sarah-
bestämmelserna.

Som tidigare påpekats ingår det däremot i en kommuns uppgifter att följa upp
vilka som omfattas av LSS, vilket stöd och service dessa individer behöver samt
att verka för att deras behov blir tillgodosedda. Det kan av nämnda skäl därför
ha varit angeläget, eller kanske till och med nödvändigt, att följa upp den
enskildes situation för att utreda dennes eventuella behov av hjälp i den
uppkomna situationen. Vad som bör föranleda en nämnd att agera samt vilka
åtgärder som lämpligen bör vidtas i det enskilda fallet grundas ytterst på
bedömningar som JO inte bör överpröva. Bedömningar av detta slag bör
emellertid göras med utgångspunkt i vad missförhållandena har rört och vilken
information den mottagande nämnden har fått del av. I detta ärende saknar jag
närmare kännedom om dessa förhållanden. Oavsett vilken information
förvaltningen kan ha fått i förevarande fall har den emellertid inte haft rätt att på
så sätt som skett vidta en utredning av eventuella missförhållanden i Tindras
verksamhet eller förelägga bolaget att inkomma med en handlingsplan. Sådana
uppgifter ankommer i stället på IVO såsom tillsynsmyndighet (25 § och 26 f §
första stycket LSS). Detta gäller även om avsikten med åtgärderna har varit att
klarlägga om, eller tillförsäkra att, den enskildes faktiska behov blev
tillgodosedda. Jag är därför kritisk till det inträffade.

Vad AA har framfört i övrigt föranleder inte något uttalande från min sida.

Avslutningsvis kan det dock tilläggas att det naturligtvis står såväl
socialnämnden som enskilda tjänstemän inom förvaltningen fritt att vända sig
direkt till IVO vid misstanke om missförhållanden i en enskild verksamhet.

Ärendet avslutas.
